27.4.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/38

1.1

EESK välkomnar meddelandet från kommissionen. Kommittén är övertygad om att kommissionen i nära samarbete med medlemsstaterna kommer att bidra på ett betydande sätt till förverkligandet av agendan för anständigt arbete, både inom EU och i länder utanför unionen.

Kommittén delar kommissionens uppfattning att det sociala inslaget i målsättningen inte får användas som argument för protektionism.

1.1.1

Kommittén uppmanar kommissionen att involvera EESK i utarbetandet av den uppföljningsrapport till meddelandet som skall presenteras under sommaren 2008.

1.1.2

Vi ber kommissionen att utforma adekvata indikatorer för utvärdering av EU:s genomförande av agendan för anständigt arbete.

1.1.3

Kommissionen bör ge en tydlig fingervisning om de ekonomiska konsekvenserna av dess bidrag till främjandet av anständigt arbete, både inom och utanför EU. Kommissionen bör också ge information om hur man avser att stödja ILO:s genomförande av agendan för anständigt arbete.

1.2

Kommissionen bör agera på det sätt som Europeiska ekonomiska och sociala kommittén rekommenderar i sitt yttrande om globaliseringens sociala dimension från mars 2005: att bevara och förstärka globaliseringens positiva återverkningar samtidigt som man ser till att korrekta åtgärder vidtas för att förhindra globaliseringens negativa återverkningar. Kommittén upprepar sina slutsatser från yttrandet från mars 2005.

1.3

Politiska åtgärder för anständigt arbete, både inom och utanför EU, kan endast röna framgång om arbetsmarknadens parter och det civila samhället deltar i arbetet fullt ut.

1.4

I strävan mot målet om anständigt arbete är det av absolut största vikt att politiken på olika områden och på samtliga nivåer, även den nationella nivån, hänger samman och samordnas.

1.5

En viktig faktor för att främja anständigt arbete är att stärka ILO:s övervakningssystem.

1.6

Kommittén uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna undersöka orsakerna till att de mottagande länderna inte har ratificerat FN:s internationella konvention om migrerande arbetstagare.

1.7

Det är av avgörande betydelse att ILO:s konventioner ratificeras och genomförs i den nationella lagstiftningen och i praxis såväl i EU som i förhållande till tredje land.

1.8

EESK uppmanar kommissionen att framhålla vikten av hälsa och säkerhet på arbetsplatsen som en av de viktigaste faktorerna i målet om anständigt arbete.

1.9

Kommissionen bör presentera en handlingsplan om politiken för anständigt arbete, både inom och utanför EU. Handlingsplanen bör åtföljas av information om den budget som anslås för detta ändamål.

2.1

Kommittén välkomnar meddelandet. Agendan för anständigt arbete är ett viktigt svar på globaliseringen och kan utgöra ett centralt bidrag när det gäller att genomföra millenniemålen, som fastställdes av FN. EU är en viktig del av världssamfundet och kan skapa ett verkligt mervärde genom att genomföra agendan inom EU och främja den i olika förbindelser med tredje länder, grupper av länder och internationella institutioner. Anständigt arbete är av direkt relevans för genomförandet av Lissabonagendan, eftersom det bidrar avsevärt till att skapa ett hållbart arbetsliv inom EU. Att aktivt verka för att främja anständigt arbete för alla utgör inte bara en del av EU:s sociala agenda och EU:s satsningar på att slå vakt om unionens värdegrund, utan ligger också i EU:s intresse när det gäller att se till att globaliseringen inte underminerar EU:s sociala modell.

2.2

”Anständigt arbete ”är ett begrepp som infördes av Internationella arbetsorganisationen (ILO) 1999 (1). Det har definierats som ett ”gemensamt fokus ”för ILO:s fyra strategiska mål:

Begreppet utgör ett centralt inslag i EU:s sociala modell, som fokuserar på rätten till produktivt arbete efter fritt val, där arbetstagarens rättigheter skyddas och denne avlönas på ett korrekt sätt samtidigt som han eller hon ges ett korrekt socialt skydd, samt där tonvikten läggs på lika möjligheter. Samtal på trepartsnivå och social dialog garanterar deltagandet och den demokratiska processen.

Kön och utveckling anses vara övergripande aspekter.

2.2.1

I enlighet med ILO:s agenda för anständigt arbete bör Europeiska kommissionen mer detaljerat framhålla den roll som jämställdhet och kvinnors delaktighet spelar för att motverka fattigdom, framförallt vad gäller lika möjligheter och likabehandling.

2.3

I sitt yttrande om globaliseringens sociala dimension (2) visade EESK att anständigt arbete är en grundläggande målsättning och en prioriterad fråga för EU och dess medlemsstater, både på hemmaplan och utåt, samt när det gäller utvecklingsstöd.

2.4

Kommittén stöder kommissionens förklaring i meddelandets inledning att agendan för anständigt arbete innehåller allmängiltiga riktlinjer utan koppling till någon särskild utvecklingsmodell och syftar till att ”påverka utvecklingen i riktning mot värderingar och principer när det gäller handling och styrning som förenar ekonomisk konkurrenskraft och social rättvisa”. Som fundament för begreppet anständigt arbete ligger insikten att varje land oavsett utvecklingsnivå fastställer sina egna mål för att minska klyftan mellan målet och frånvaron av arbetstillfällen, överträdelser mot arbetstagarnas rättigheter på arbetsplatsen, ett otillräckligt socialt skydd och brister i den sociala dialogen.

2.5

Kommittén välkomnar också att kommissionen betonar att det är nödvändigt att samtliga multilaterala institutioner och alla regeringar verkligen åtar sig att verka för att förverkliga agendan för anständigt arbete, i enlighet med den deklaration som antogs av FN:s ekonomiska och sociala råd i juli 2006.

2.6

Kommittén noterar med intresse att många av de rekommendationer som EESK presenterade i sitt yttrande om globaliseringens sociala dimension har anammats av kommissionen i detta meddelande.

2.7

Kommittén beklagar att förslaget om politisk samordning och samstämmighet inom och mellan de internationella finansinstitutionerna (IFI), Världshandelsorganisationen (WTO) och Internationella arbetsorganisationen (ILO), särskilt på medlemsstatsnivå, inte har tagits upp på det sätt EESK hade hoppats. Kommittén uppmanade kommissionen och rådet att vidta vissa åtgärder för att främja ökad samordning och konsekvens på medlemsstatsnivå, med fullt deltagande från det civila samhället.

Kommittén upprepar denna begäran som syftar till att kommissionen och medlemsstaterna skall driva agendan för anständigt arbete inom dessa institutioner.

Kommissionen bör eftersträva ett mer enat agerande från medlemsstaternas sida i de internationella finansinstitutionerna, framför allt i fråga om medlemsstaternas politiska rådgivning, biståndsprogram till olika regeringar och långivning till privata företag.

2.8

Kommittén anser rent generellt att kommissionens förslag till åtgärder i meddelandet är väl avvägda och konstruktiva.

2.8.1

En viktig aspekt som saknas är ett erkännande av att en förstärkning av ILO:s övervakningssystem är en nyckelfaktor för främjandet av anständigt arbete. Ratificering av konventioner är viktigt, men inte tillräckligt. Verkligheten på fältet, dvs. fullt genomförande såväl i lagstiftning som i praxis, måste också hela tiden tas i beaktande. Kommittén uppmanar kommissionen att samordna gemensamma åtgärder med medlemsstaterna, och i nära samarbete med ILO, i detta syfte.

2.8.2

En annan fråga som kommittén vill framhålla är att globaliseringen inte enbart innebär att ILO måste uppdatera sina konventioner och rekommendationer och därefter fortlöpande hålla dem uppdaterade, utan också att organisationen måste utarbeta nya standarder för nya situationer inom arbetslivet allteftersom de uppstår. Det är viktigt att se till att nya instrument täcker relevanta områden och utgår från den verkliga situationen. EU och dess medlemsstater (och arbetsmarknadsparterna i medlemsstaterna) måste uppmanas att arbeta förebyggande i detta avseende.

3.1.1

I meddelandet talar kommissionen om den sociala dialogen på tvåparts- och trepartsnivå samt om engagemang från ”arbetsmarknadens parter och det civila samhället”/”delaktighet från arbetsmarknadens parter och andra aktörer inom det civila samhället”. Kommissionen bör förtydliga att ”social dialog ”äger rum mellan arbetsmarknadens parter med eller utan representanter från respektive regering, medan ”civil dialog ”också inbegriper icke-statliga organisationer och andra intresseorganisationer. Det bör framgå i meddelandet att en verklig social dialog endast kan komma till stånd genom fria, oberoende och demokratiska organisationer.

3.1.2

Alla faktorer som ingår i begreppet anständigt arbete berörs i detta avsnitt. Det är emellertid anmärkningsvärt att hälsa och säkerhet på arbetsplatsen endast tas upp i mycket liten omfattning (”arbetets kvalitet ”omnämns). Uppenbarligen är detta inte en tillfällighet, eftersom hälsa och säkerhet på arbetsplatsen inte har någon framträdande roll över huvud taget i meddelandet. Detta kan ha att göra med kommissionens och medlemsstaternas problematiska förhållande till ILO:s konventioner på detta område. Konventionerna har endast i liten utsträckning ratificerats av EU:s medlemsstater, även om nivån på arbetstagarskyddet i den relevanta EU-lagstiftningen begripligt nog vanligtvis är högre än vad som föreskrivs i motsvarande ILO-instrument. Den bristande ratificeringen är inte något gott incitament för andra länder att ratificera ILO:s konventioner om hälsa och säkerhet på arbetsplatsen. EU främjar inte agendan för anständigt arbete i detta avseende. Kommittén uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att granska den i nuläget otillfredsställande situationen, så att den kan förbättras avsevärt under den närmaste tiden. Kommittén anser även att medlemsstaterna inte bör säga upp ILO-konventionerna om hälsa och säkerhet innan de bestämt sig för att ratificera en uppdaterad överenskommelse på detta område.

3.1.3

Kommittén delar kommissionens uppfattning att det sociala inslaget i målsättningen inte får användas som argument för protektionism. Samtidigt vill kommittén påpeka att en ”social klausul ”i multilaterala handelsavtal – något som har diskuterats i tidigare EESK-yttranden – absolut inte kan användas med protektionistiska syften, eftersom den uteslutande skulle bestå av ILO:s åtta grundläggande normer för mänskliga rättigheter (beträffande organisationsrätt och rätt till avtalsförhandlingar, om tvångsarbete, diskriminering i yrkeslivet och barnarbete) vilka samtliga har ratificerats av en överväldigande majoritet av ILO:s medlemsstater. Om dessa medlemsstater har efterlevt sina konstitutionella åtaganden har de inarbetat dem i den egna nationella lagstiftningen eller i andra viktiga föreskrifter, enligt ILO:s krav och under dess överinseende.

3.1.4

EU måste fullt ut integrera agendan för anständigt arbete i sin utvecklingspolitik och underbygga sina politiska uttalanden med tillräckliga budgetmedel.

3.2.1

EU bör främja anständigt arbete inom unionen genom medlemsstaternas ratificering och genomförande av alla relevanta ILO-konventioner, inbegripet de som rör icke-diskriminering och integration av utsatta grupper.

3.2.2

Under avsnittet ”Mobilisering av EU:s utrikespolitik”, rubriken ”Utvidgning”, tycks kommissionen tro att ILO-konventionerna 87 och 98 (om ”friheten att organisera sig fackligt och förhandla om kollektivavtal ”och de rättigheter som skyddas i dessa) enbart handlar om fackföreningarnas rättigheter. Detta är fel: De handlar uttryckligen också om arbetsgivarnas rättigheter. Båda dessa grundläggande rättigheter för fackföreningar och arbetsgivare måste främjas av kommissionen.

3.2.3

Kommittén instämmer i kommissionens uppfattning om ”Närområdet”. Kommittén anser dock att man också på lämpligt sätt bör uppmärksamma den sociala dialogen och ratificeringen av ILO-konvention 144 om trepartssamråd på detta område.

3.2.4

När det gäller avsnittet om ”Regionala och bilaterala förbindelser ”vill kommittén påpeka att Kina innebär ett särskilt problem som bör diskuteras och som också bör tas upp av kommissionen. Kina är öppen motståndare till friheten att organisera sig och förhandla om kollektivavtal i oberoende fackföreningar och arbetsgivarorganisationer. Med hänsyn till Kinas betydelse i världen måste problemet tas upp, om man vill uppnå framsteg för agendan för anständigt arbete.

3.2.5

I förteckningen över planerade åtgärder under rubriken ”Utvecklingssamarbete ”bör kommissionen ta med åtgärder som skall vidtas i samarbete med ILO, i syfte att främja integreringen av den informella ekonomin i den formella ekonomin. Frågan om anständigt arbete är lika viktig för den informella som för den formella ekonomin. Kommissionen bör samarbeta med ILO i syfte att hitta nya vägar att hjälpa olika aktörer att utforma åtgärder för att försvara rättigheterna för arbetstagare i den informella ekonomin och för att stärka deras ställning. Nya aktörer bör samtidigt ges möjlighet att representeras.

3.2.6

I detta sammanhang vill kommittén också föreslå att man lägger till frågan om att främja den sociala ekonomins organisationer, t.ex. kooperativ. Detta är en prioriterad fråga, vilket slogs fast i EESK:s yttrande om globaliseringens sociala dimension.

3.2.7

Kommissionen bör också utarbeta åtgärder i nära samarbete med ILO för att stärka de små och medelstora företagens roll när det gäller att främja agendan för anständigt arbete.

3.2.8

När det gäller rubriken ”Handel för hållbar utveckling ”hänvisar kommittén till de förslag om ”gemensamma bilaterala observatorier ”och ”exportproduktionszoner ”som lades fram i yttrandet om ”Globaliseringens sociala dimension”.

3.2.9

Kommittén välkomnar kommissionens stöd för en omfattande ratificering och en konkret tillämpning av ILO-konventionerna, men anser att detta åtagande skulle kunna vara mer konkret på området internationell handel. För det första bör kommissionen på multilateral nivå göra främjandet av anständigt arbete till ett av EU:s mål inom WTO. Man bör överväga att inrätta en kommitté för handel och anständigt arbete inom WTO-strukturen, med kommittén för handel och miljö som förebild. Anständigt arbete bör ses som ett delområde av den hållbara utvecklingen i samband med WTO:s översyn av handelspolitiken, och ett WTO-arbetsprogram bör utformas i samarbete med ILO. Kommissionen och medlemsstaterna bör aktivt arbeta för att övertyga andra WTO-medlemmar om fördelarna med att uppmärksamma anständigt arbete inom ramen för WTO.

3.2.10

För det andra bör kommissionen ge ratificeringen och genomförandet av ILO:s grundläggande sociala rättigheter en framträdande plats på dagordningen för de bilaterala handelsförbindelserna, t.ex. de ekonomiska partnerskapsavtalen. I anslutning till alla dessa förhandlingar bör man genomföra konsekvensanalyser av en hållbar handel som inkluderar indikatorer för anständigt arbete, och de rekommendationer som dessa analyser resulterar i bör tas i beaktande.

3.2.11

För att GSP Plus-systemet för handelsincitament skall vara effektivt krävs kraftiga kompletterande åtgärder, särskilt i samband med den halvtidsöversyn som skall genomföras i GSP Plus-länderna i början av år 2007 i syfte att säkerställa att regeringarna är medvetna om att de verkligen måste genomföra de aktuella konventionerna och börja vidta lämpliga åtgärder.

3.2.12

När det gäller ”Bättre hantering av ekonomisk migration ”vill kommittén ännu en gång ta upp frågan om FN:s internationella konvention om migrerande arbetstagare. Frågan är svår och sammansatt. Ännu har inget betydande mottagarland ratificerat konventionen. Kommittén såg positivt på konventionen i sitt yttrande från juni 2004 (3). Det är slående att kommissionen inte alls tar upp instrumentet i meddelandet. Kommittén uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna undersöka vilka skäl som ligger bakom frånvaron av ratificering och att på basis av denna undersökning definiera en tydlig policy. Vi uppmuntrar också kommissionen att tillsammans med de medlemsstater som hittills inte har ratificerat ILO-konventionerna 97 och 143 om migrerande arbetstagare att undersöka vilka möjligheter som finns att ratificera dem i en nära framtid.

3.2.13

Kommissionen avser att stödja transnationella kollektivavtal och internationella ramavtal (under rubriken ”Arbeta med det civila samhället och näringslivet”). Kommittén insisterar på att detta sker i nära samarbete med relevanta sammanslutningar av arbetsgivarorganisationer och fackföreningar.

3.2.14

Kommissionen bör också med dessa organisationer och andra berörda organisationer i det civila samhället diskutera metoder för att främja strategier för företagens sociala ansvar i länder där klyftan mellan lagstiftningen och dess efterlevnad är särskilt stor. Kommittén betonar att företagens sociala ansvar utgör ett komplement till lagstiftningen och inte kan ersätta den.

Kommittén rekommenderar kommissionen att skapa incitament för företag att i deras frivilliga uppförandekoder uttryckligen inkludera en hänvisning till OECD:s riktlinjer för multinationella företag och ILO:s trepartsuttalande om multinationella företag och socialpolitik.