28.2.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 46/1


YTTRANDE nr 1/2007

över utkastet till kommissionens förordning (EG, Euratom) om ändring av förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 om genomförandebestämmelser för rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget

(i enlighet med artikel 248.4 andra stycket i EG-fördraget)

(2007/C 46/01)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1–3

Inledning

4–9

Kraven i budgetförordningen utvecklas inte tillräckligt

10–19

Principerna om förenkling och/eller skydd av finansiella intressen respekteras inte

20–27

Inkonsekvenser i förhållande till kraven i budgetförordningen

EUROPEISKA REVISIONSRÄTTEN HAR ANTAGIT DETTA YTTRANDE

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 248.4 och artikel 279,

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, särskilt artikel 160 c.4 och artikel 183,

med beaktande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (1), särskilt artikel 183,

med beaktande av det ändrade förslaget till ändring av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 som godkändes av kommissionen den 18 maj 2006 (2),

med beaktande av revisionsrättens yttrande nr 4/2006 (3) över detta förslag,

med beaktande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1995/2006 av den 13 december 2006 om ändring av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (4),

med beaktande av revisionsrättens yttrande nr 2/2004 över en modell för ”samordnad granskning (single audit)” (samt ett förslag till ram för gemenskapens interna kontroll) (5),

med beaktande av revisionsrättens yttrande nr 1/2006 över förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om regler för företags, forskningscentrums och universitets deltagande i sjunde ramprogrammet och för spridning av forskningsresultat (2007–2013) (6),

med beaktande av kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 av den 23 december 2002 om genomförandebestämmelser för rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (7), senast ändrad genom kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 1248/2006 av den 7 augusti 2006 (8) (nedan kallad ”genomförandebestämmelserna”),

med beaktande av utkastet till kommissionens förordning om ändring av kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 (9),

med beaktande av kommissionens begäran av den 4 juli 2006 om att revisionsrätten skall yttra sig över detta utkast.

Inledning

1.

Förslaget innebär en uppdatering av genomförandebestämmelserna till den nuvarande budgetförordningen med hänsyn till de ändringar som gjorts av denna. Avsikten är att både den nya budgetförordningen och de nya genomförandebestämmelserna skall träda i kraft 2007 och tillämpas på den nya generationen av gemenskapsprogram.

2.

Revisionsrätten har bedömt kommissionens förslag i förhållande till följande principer:

Samstämmighet med budgetförordningen.

Efterlevnad av principerna om sund ekonomisk förvaltning.

Förenkling av administrativa förfaranden utan att skyddet av finansiella intressen hotas.

3.

Revisionsrätten anser att de föreslagna ändringarna i de flesta fall uppfyller dessa villkor. Revisionsrätten ställer sig dock tveksam till ett antal punkter där

de nya eller ändrade kraven i budgetförordningen inte har utvecklats tillräckligt,

ändringarna strider mot principerna om förenkling och/eller skydd av finansiella intressen,

det finns inkonsekvenser i förhållande till kraven i budgetförordningen.

Kraven i budgetförordningen utvecklas inte tillräckligt

4.

Genomförandebestämmelserna är avsedda att vara ett oumbärligt komplement till budgetförordningen där de mer detaljerade och tekniska bestämmelserna som är centrala för tillämpningen av budgetförordningen anges. Därför bör genomförandebestämmelserna behandla alla krav i budgetförordningen som annars skulle kunna tillämpas på ett olämpligt eller inkonsekvent sätt. Revisionsrätten anser att detta inte är fallet på följande områden.

5.

I artikel 23a definieras vad som kännetecknar effektiv och ändamålsenlig intern kontroll. Revisionsrätten välkomnar detta initiativ men anser att hänvisningen till ”bästa internationella praxis” är otillräcklig eftersom det inte finns formellt fastställd bästa praxis för några av de centrala punkterna såsom kontrollen av underliggande transaktioners laglighet och korrekthet. Revisionsrätten rekommenderar att genomförandebestämmelserna innehåller de viktigaste principerna för effektiv kontroll såsom dessa anges i revisionsrättens yttrande nr 2/2004 och då särskilt gemensamma principer och standarder för kontroll, grundläggande komponenter i system och kontrollförfaranden, fastställande av ansvar och förfaranden för att garantera kvaliteten på alla kontrollnivåer samt allmän övervakning av system.

6.

I artiklarna 35.4 och 43.6 a hänvisas till ”internationellt vedertagna normer” respektive ”internationella standarder” för upphandlingsförfaranden. Eftersom det inte formellt finns sådana normer eller standarder skulle denna formulering kunna ge upphov till oklarhet och inkonsekvenser. Revisionsrätten rekommenderar därför att de viktigaste normerna och standarderna – utöver dem som anges i artikel 43.6 a – som hänvisningen syftar på anges i genomförandebestämmelserna.

7.

I artikel 42b medges att kommissionen inte har något ansvar när det gäller de interna kontrollförfarandenas effektivitet när kostnaderna för kontrollerna inte belastar gemenskapsbudgeten. De grundläggande beståndsdelar i ett effektivt system som räknas upp i artikel 23a.2 är emellertid också relevanta för ändamålsenligheten och kommissionen har förvisso ett ansvar i detta avseende. Revisionsrätten rekommenderar därför att det görs tydlig åtskillnad mellan medlemsstaternas och kommissionens ansvar i enlighet med vad som anges i fördraget.

8.

Enligt artikel 43.4 g skall avtal som ingås med internationella organisationer innehålla bestämmelser om ”formerna för kommissionens kontroll”. Bestämmelserna bör också innefatta revisionsrättens rätt till tillgång till tillräckligt med information för att den skall kunna förlita sig på granskningen av organisationen, eller när så är nödvändigt granska verksamheten direkt, i enlighet med internationella revisionsnormer.

9.

I artikel 43.6 b anges att bidrag inte får beviljas utan samfinansiering. För att säkra samstämmighet bör i artikeln hänvisas till de undantag från principen om samfinansiering som anges i artikel 253.

Principerna om förenkling och/eller skydd av finansiella intressen respekteras inte

10.

I artikel 60.7 i budgetförordningen anges att delegerade utanordnare skall avge en årlig verksamhetsrapport. Genomförandebestämmelserna ger inte tillräcklig ledning. Till exempel gäller kravet på ett sammandrag av de årliga verksamhetsrapporterna bara kommissionen, men detta skulle också kunna vara lämpligt för de andra institutioner som tar fram mer än en årlig verksamhetsrapport (som parlamentet och rådet); det anges ingen tidsfrist för när rapporterna skall tas fram, medan kommissionens sammanfattning skall vara framtagen till den 15 juni år n + 1; mottagarna av rapporterna specificeras inte och inte heller kraven på offentliggörande. Vidare finns det andra krav på den årliga rapporteringen, såsom den rapport om efterlevnad av angivna tidsfrister som krävs enligt artikel 106.6 och rapporteringskraven i artikel 54 och artikel 87.5, som skulle kunna ingå i den årliga verksamhetsrapporten. För närvarande specificeras detta endast för kommissionen. Revisionsrätten anser att den resulterande mångfalden av årliga verksamhetsrapporter och andra rapporter med olika form, innehåll, tidsfrister och offentliggörande strider mot principen om förenkling.

11.

För att säkra samstämmighet och förenkling rekommenderar revisionsrätten att genomförandebestämmelserna innehåller krav på innehåll och offentliggörande för årliga verksamhetsrapporter som skall tillämpas lika av alla institutioner och även de krav på de årliga verksamhetsrapporter som anges i föregående punkt.

12.

I artikel 117.1 fjärde stycket sägs följande: ”I sektorer med dynamisk prisutveckling och teknisk utveckling skall ramavtalen innehålla en bestämmelse om halvtidsutvärdering, vilket inte skall innebära att ramavtalen åter öppnas för konkurrens. Om de villkor som ursprungligen fastställdes inte längre är anpassade efter pris- och teknikutvecklingen får den upphandlande myndigheten inte använda det aktuella ramavtalet och skall vidta lämpliga åtgärder för att ändra eller säga upp avtalet.” Denna bestämmelse bör gälla endast för ramavtal vars specifika kontrakt tilldelas utan att åter öppnas för konkurrens. I ramavtalet bör även specificeras vad som händer med pågående specifika kontrakt om ramavtalet ändras eller sägs upp. Denna bestämmelse riskerar att ge upphov till rättstvister till följd av den oklara formuleringen. I stället för kravet på halvtidsutvärdering bör det därför i genomförandebestämmelserna betonas att ramavtalens längd bör anpassas för att passa sektorer med snabb teknisk eller ekonomisk förändring och innehålla en klausul om översyn av priser. Dessutom bör det i kontrakt med flera ekonomiska aktörer anges att de specifika kontrakten skall tilldelas efter det att ramavtalet åter öppnats för konkurrens.

13.

Artikel 118.4 andra stycket ii är överflödig eftersom det i artikel 158a föreskrivs en tidsfrist på tio dagar från den dag meddelandet om tilldelning offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

14.

Artikel 130.4 c, där det föreslås att kontraktsmallen ändras när det gäller vilken rätt som skall tillämpas, är överflödig eftersom de avtalsslutande parterna automatiskt är bundna av fördragen samt tillämpliga bestämmelser och förordningar utan att detta behöver specificeras. Dessutom, eftersom denna ändring endast gäller för kommissionen, behöver de övriga institutionerna inte längre ange i sina kontrakt vilken rätt som skall tillämpas. Revisionsrätten rekommenderar därför att den befintliga texten i artikeln behålls.

15.

Enligt artikel 93.2 b i budgetförordningen gäller samma kriterier för underleverantörer som för huvudleverantörer när det gäller uteslutning från deltagande i upphandlingsförfaranden. Artikel 130.5 ger dock inte tillräckligt skydd av gemenskapens finansiella intressen. För det första krävs endast att den anbudssökande eller anbudsgivaren lägger fram uppgifter om underleverantörers ”ekonomiska och operativa kapacitet” och inte om deras ”finansiella, ekonomiska och tekniska kapacitet samt yrkeskunnande” vilket krävs enligt artikel 135.2 vid bedömningen av en anbudssökande eller anbudsgivare. För det andra ingår inte i den information som skall lämnas enligt artikel 130.5 uppgifter för att bedöma om underleverantörerna skall uteslutas från deltagande i enlighet med artikel 93.1 i budgetförordningen. Om det saknas tillräcklig information finns risk för att en anbudsgivare som skulle uteslutas från direkt deltagande skulle kunna godkännas indirekt som underleverantör.

16.

I artiklarna 145 och 146 anges vilka krav som gäller vid interinstitutionella upphandlingsförfaranden. Som det nu är formulerat skulle varje deltagande institution vara tvungen att utse kommittéer som öppnar och utvärderar anbuden vilket är en onödig dubblering av uppgifter. Revisionsrätten rekommenderar att den upphandlande myndighet som ansvarar för det interinstitutionella upphandlingsförfarandet får behörighet att utse en enda interinstitutionell kommitté för öppning och utvärdering.

17.

I artikel 158a.1 anges att yrkanden eller anmärkningar från anbudsgivare eller anbudssökande vars anbud eller ansökningar inte antagits och som eventuellt anser sig vara förfördelade ”måste inkomma inom 10 kalenderdagar efter det att besluten om tilldelning och besluten om att inte anta övriga anbud anmälts (…)”. Med detta avses de tio dagar efter det att anbudsgivaren mottagit meddelandet vilka därför inte nödvändigtvis sammanfaller med den tidsfrist på tio dagar före vilka ett kontrakt kan ingås som löper räknat ”från den dag då beslutet om tilldelning (…) samtidigt skickats ut”. Revisionsrätten rekommenderar att de två kraven stäms av gentemot varandra för att säkra insyn och undvika rättslig oklarhet.

18.

I artikel 169a anges ett antal åtgärder som kommissionen bör vidta för att lämna information och råd till de bidragssökande. Några av dessa, som att se till att ”ansökningsblanketterna inte blir svårbegripliga eller onödigt omfattande” och anordnandet av seminarier för sökande, skulle kunna utgöra grund för överklagande från sökande som fått avslag, vilket kan komplicera förvaltningen och försena processen. Revisionsrätten rekommenderar att sådana detaljer endast anges i de operativa anvisningarna.

19.

I artikel 172a anges kriterier för bidragsberättigande. Kriterierna i punkt 1 innehåller upprepningar, såsom a i förhållande till c och d i förhållande till e. Kriterierna i punkt 2 är onödigt detaljerade eftersom de inte är bindande och därmed kommer att anges i grundrättsakten. Revisionsrätten rekommenderar att kraven rationaliseras och förenklas på liknande sätt som i bilagan till detta yttrande.

Inkonsekvenser i förhållande till kraven i budgetförordningen

20.

I artikel 3.2 anges beloppsgränser för inkassering av räntor på belopp för förhandsfinansiering av externa åtgärder (10) (250 000 euro) och humanitära insatser (750 000 euro) som är mycket högre än den allmänna regeln (50 000 euro). På belopp som underskrider dessa beloppsgränser är det möjligt att göra stora räntevinster, vilket strider mot den princip om icke-vinst som anges i artikel 109.2 i budgetförordningen. För att respektera denna princip, och samtidigt undvika komplexa ränteinkasseringsprocesser, rekommenderar revisionsrätten att bidragsmottagaren skall anslå all ränta på innestående förfinansieringsbelopp till programmet eller åtgärden i fråga.

21.

I artikel 35.6 anges att den ”oberoende externa revisionen” skall utföras av ”en revisionsenhet som är funktionellt oberoende av den enhet” som granskas. Användningen av uttrycket ”funktionellt” kan tolkas som att internrevisionsenheter skulle kunna göra dessa revisioner, vilket strider mot budgetförordningsprincipen att revisorn skall vara extern. Vidare föreslår revisionsrätten att det i genomförandebestämmelserna hänvisas till de normer revisorn förväntas följa – såsom internationella revisionsnormer – och särskilt anges att kommissionen och revisionsrätten skall ha tillgång till revisorns arbetspapper.

22.

I artikel 43.2 d definieras Europeiska investeringsbanken och Europeiska investeringsfonden som internationella organisationer i enlighet med artikel 53 i budgetförordningen. Detta strider emellertid mot artikel 54.2 b i budgetförordningen, som bör utgöra grunden för all delegering av befogenheter, där dessa organisationer omnämns som ”specialiserade gemenskapsorgan”.

23.

Artikel 118.4 tredje stycket handlar om när ramkontraktet underskrider de beloppsgränser som anges i artikel 158 för offentliggörande och de specifika kontrakt som baseras på detta ramkontrakt överskrider beloppsgränserna. För att följa artikel 90 i budgetförordningen – och för att förhindra otillbörlig användning av ramkontrakt – skall den upphandlande myndigheten dock ha beräknat värdet av de kontrakt som förväntas undertecknas inom ramkontraktet innan detta ingås. Som de nu är formulerade strider de föreslagna bestämmelserna mot budgetförordningen, eller så är de om inte annat överflödiga.

24.

I artikel 125c ges institutionerna möjlighet att bestämma att ”de procedurbestämmelser som är tillämpliga på en upphandlande myndighet i en medlemsstat skall vara tillämpliga, förutsatt att dessa bestämmelser kan anses vara likvärdiga med institutionens”. Detta strider mot artikel 91 i budgetförordningen där ingenting sägs om att andra bestämmelser än de som anges i budgetförordningen får användas. Vidare utvecklas inte bestämmelserna för att tillämpa artikel 91 i budgetförordningen tillräckligt i den föreslagna artikeln: ”upphandlingsförfarandet [får] genomföras gemensamt av institutionen och denna upphandlande myndighet, i enlighet med vad som närmare anges i genomförandebestämmelserna”. Exempelvis specificeras inte vem som fattar det slutliga beslutet om tilldelning eller vilket rättsligt system som skall gälla om det uppstår en rättstvist.

25.

I artikel 160e.1 sägs att det ”skall anges i det årliga arbetsprogrammet huruvida bidraget endast skall omfattas av ett beslut eller [också (saknas på svenska, ö.a)] av en skriftlig överenskommelse”. Användningen av ordet ”also” förefaller strida mot artikel 108 i budgetförordningen där det sägs att bidrag ”skall regleras antingen genom en skriftlig överenskommelse eller genom ett beslut av kommissionen som delges den utvalde sökanden.” Revisionsrätten rekommenderar att denna tvetydighet tas bort.

26.

Den ändrade artikel 122 i budgetförordningen anger att rapporten om budgetförvaltningen och om den ekonomiska förvaltningen skall innehålla information om i vilken utsträckning anslagen genomförts och sammanfattande information om överföringar av anslag. I artikel 185 i genomförandebestämmelserna specificeras dock inte vilken information som skall lämnas utan andra krav anges – hur målen har uppfyllts och händelser som inverkat på verksamheterna. Revisionsrätten rekommenderar att genomförandebestämmelserna täcker alla aspekter av rapportering.

27.

Utöver de ovan nämnda punkterna måste ändringarna av förslaget till budgetförordningens artiklar 28a, 30a, 33, 72, 73a och 96 samt artikel 166.3 a återspeglas i motsvarande genomförandebestämmelser i artiklarna 23a, 23b, 78, 84, 85b och 134b samt artikel 233a.1 i.

Detta yttrande har antagits av revisionsrätten vid dess sammanträde i Luxemburg den 25 januari 2007.

För revisionsrätten

Hubert WEBER

Ordförande


(1)  EGT L 248, 16.9.2002 (rättad i EGT L 25, 30.1.2003, s. 43).

(2)  Kommissionens dokument KOM(2006) 213 slutlig.

(3)  EUT C 273, 9.11.2006, s. 2.

(4)  EUT L 390, 30.12.2006.

(5)  EUT C 107, 30.4.2004.

(6)  EUT C 203, 25.8.2006, s. 1.

(7)  EGT L 357, 31.12.2002.

(8)  EUT L 227, 19.8.2006, s. 3.

(9)  Kommissionens dokument SEK(2006) 866 slutlig.

(10)  I utkastet till förordning används fortfarande rubrikerna i 2000–2006 års budgetplan trots att dessa har ersatts av nya rubriker i budgetramen för 2007–2013.


BILAGA

Förslag till kriterier för bidragsberättigande till artikel 172a

”Som bidragsberättigande skall räknas sådana kostnader som verkligen belastar mottagaren av bidraget och betalas av denna samt uppfyller nedanstående villkor:

a)

De skall ha uppstått under det att åtgärden eller arbetsprogrammet genomfördes, med undantag för kostnader för att ta fram slutrapporter och lämna revisionsintyg, när sådana föreskrivs i grundrättsakten.

b)

De skall ha uppstått för att uppnå målen för den åtgärd eller det arbetsprogram som beviljats bidrag.

c)

De skall kunna identifieras och kontrolleras, och viktigast är att de är upptagna i mottagarens räkenskaper och fastställda i enlighet med de redovisningsnormer som tillämpas i det land där mottagaren verkar, och att de är fastställda i enlighet med mottagarens praxis för kostnadsbokföring.

d)

De skall följa kraven i tillämplig skattelagstiftning och sociallagstiftning.

e)

De skall vara rimliga, väl motiverade och förenliga med kraven på en sund ekonomisk förvaltning, i synnerhet kraven på sparsamhet och kostnadseffektivitet.

f)

De skall inte inbegripa kostnader som inte uppfyller kraven i punkterna a till e, såsom återvinningsbara indirekta skatter, avgifter, betald ränta, reserver för framtida förluster eller kostnader, valutakursförluster, kostnader för andra gemenskapsprojekt och omåttliga eller obetänksamma utgifter.

Kostnader som av mottagare eller tredje part redovisas som samfinansiering in natura skall följa bestämmelserna i denna artikel.

En allmän budget med beräkningar av de bidragsberättigande kostnaderna skall överlämnas tillsammans med förslaget och skall, efter att ha kontrollerats av kommissionen, ingå i bidragsöverenskommelsen eller bidragsbeslutet.”