[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 26.10.2006

KOM(2006) 636 slutlig

2006/0206 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING

om exportförbud för och säker förvaring av metalliskt kvicksilver

(framlagt av kommissionen){SEK(2006)1369}{SEK(2006}1370}

MOTIVERING

1. BAKGRUND

1.1. Syfte

Förslaget syftar dels till att förbjuda export av metalliskt kvicksilver från gemenskapen, dels till att säkerställa att kvicksilvret inte åter kommer ut på marknaden utan förvaras på ett säkert sätt, i enlighet med gemenskapens kvicksilverstrategi. Det grundläggande syftet är att begränsa ytterligare ökning av den ”globala kvicksilverpool” som redan släppts ut.

1.2. Allmän bakgrund

Den 28 januari 2005 antog kommissionen meddelandet till rådet och Europaparlamentet om gemenskapens kvicksilverstrategi[1]. Strategin behandlar alla aspekter av kvicksilvrets livscykel. I strategin föreslås tjugo åtgärder, varav två genomförs genom detta förslag.

Åtgärd 5 anger att ” kommissionen har för avsikt att föreslå en ändring av förordning (EG) nr 304/2003 för att kvicksilverexporten från gemenskapen skall fasas ut senast 2011. Detta för att aktivt bidra till den globalt organiserade ansträngningen att fasa ut primärproduktionen av kvicksilver och hindra överskottet från att komma in på marknaden på nytt ”.

Åtgärd 9 anger att ” kommissionen kommer att vidta åtgärder för att påskynda temporär lagring av kvicksilver från kloralkaliindustrin i enlighet med en tidtabell som överensstämmer med den planerade utfasningen av kvicksilverexport senast 2011. Inledningsvis kommer kommissionen att undersöka möjligheten till ett avtal med industrin ”.

Rådet antog slutsatser om kvicksilverstrategin den 24 juni 2005. Rådet välkomnade kommissionens meddelande och betonade ” vikten av förslaget att avveckla exporten av kvicksilver från gemenskapen ”. Rådet uppmanade också kommissionen ” att vidta åtgärder så snart som möjligt och att … lägga fram lämpliga förslag ” om ” avveckling av exporten av kvicksilver från gemenskapen och åtgärder för att ombesörja säker lagring eller säkert bortskaffande av kvicksilver från bland annat klor-alkaliindustrin enligt en tidsplan som överensstämmer med den planerade avvecklingen av kvicksilverexporten ”.

Den 14 mars 2006 antog Europaparlamentet en resolution som välkomnade strategin och underströk ” betydelsen av ett proaktivt förslag från kommissionen om att fasa ut exporten av kvicksilver … från gemenskapen ” och uppmanade kommissionen att vidta ” åtgärder för att ombesörja att inget kvicksilver från kloralkaliindustrin kommer tillbaka i omlopp och att det förvaras på platser som ständigt övervakas ”.

Det är värt att framhålla att detta förslag inte är avsett att genomföra något mer än åtgärderna 5 och 9 i strategin, men att det ändå ingår i ett vidare sammanhang. För att nå det övergripande målet att minska den globala kvicksilverexponeringen krävs kompletterande åtgärder på internationell nivå. En första global ram för åtgärder för kvicksilver utgörs av UNEP:s kvicksilverprogram som antogs 2003[2]. I det beslut om kemikaliehantering som fattades 2005 av UNEP:s styrelse ombads regeringar, den privata sektorn och internationella organisationer att vidta ” omedelbara åtgärder för att minska den globala risk för människors hälsa och för miljön som orsakas av kvicksilver i produkter och produktionsprocesser ”, exempelvis att ” överväga att stoppa primärproduktion och förhindra saluföring av överskottskvicksilver ”[3]. Detta förslag motsvarar helt den begäran.

Kommissionen kommer att vidareutveckla sina åtgärder på det internationella planet genom att anordna en global kvicksilverkonferens om frågor som rör tillgång och efterfrågan den 26–27 oktober 2006 i Bryssel, i god tid före UNEP:s styrelsemöte 2007. Konferensen ger möjlighet både att identifiera möjligheter till framsteg på global nivå och se till att gemensamma intressen för EU och andra länder förs fram i förhandlingsprocessen i UNEP:s styrelse.

För åtgärder som redan satts igång parallellt för produkter som innehåller kvicksilver inom EU, se avsnitt 1.3 nedan. Ytterligare åtgärder kommer att tas fram för det komplicerade problemet med användning av kvicksilver i småskalig guldutvinning, särskilt i utvecklingsländer. På det området krävs troligen andra policyåtgärder än en Europaparlamentets och rådets förordning.

EU framhöll behovet av ett rättsligt bindande instrument om kvicksilver på global nivå redan vid UNEP:s 23:e styrelsemöte 2005. Frågan står kvar på dagordningen och kommer att tas upp på nytt vid det 24:e styrelsemötet i februari 2007. Kommissionen kommer att delta aktivt i utarbetandet av en gemensam EU-ståndpunkt.

Detta förslag är ett viktigt bidrag till det globala målet att minska kvicksilverexponeringen, men det bör inte vara en fristående åtgärd. För att göra full nytta måste det kompletteras med ytterligare internationella åtgärder.

1.3. Gällande bestämmelser

En fullständig översikt över gemenskapens nuvarande och planerade lagstiftning och policy om kvicksilver och dess föreningar gavs i den utvidgade konsekvensanalysen, bilagan till kommissionens meddelande om gemenskapens kvicksilverstrategi, på s. 116 f. Två nya rättsakter måste läggas till den förteckningen:

- Direktiv 2006/11/EG om förorening genom utsläpp av vissa farliga ämnen i gemenskapens vattenmiljö[4], som omfattar kvicksilver och kvicksilverföreningar.

- Kommissionen antog den 21 februari 2006 ett förslag till direktiv om ändring av rådets direktiv 76/769/EEG när det gäller begränsning av utsläppandet på marknaden av vissa mätinstrument som innehåller kvicksilver[5]. Det lagförslaget bidrar till genomförandet av kvicksilverstrategin (åtgärd 7).

En fullständig översikt över gemenskapens lagstiftning om restriktioner för produkter som innehåller kvicksilver ges i konsekvensanalysen till detta förslag, avsnitt 5.3.

Hittills finns ingen lagstiftning om export av kvicksilver från EU och inte heller någon lagstiftning om förvaring av kvicksilver. I förordning (EG) nr 304/2003 om export och import av farliga kemikalier[6] tas kvicksilverhaltig tvål eller såpa utgörande kosmetiska preparat upp i bilaga V som anger kemikalier och artiklar som inte får exporteras.

En förutsättning för att en kemikalie eller artikel skall kunna tas upp i bilagan är att den, på grund av skydd av människors hälsa eller miljön, inte får användas i gemenskapen (artikel 14.2). Användningen av kvicksilver i gemenskapen är kraftigt begränsad men inte förbjuden , och vissa användningar kommer att kvarstå även i framtiden. Det är inte lämpligt att utvidga artikel 14.2 till de kemikalier och artiklar som omfattas av kraftiga begränsningar, eftersom detta skulle möjliggöra exportförbud för ett obegränsat antal ämnen. Avsikten är att det planerade exportförbudet skall begränsas till metalliskt kvicksilver och inte skapa ett prejudikat för andra ämnen. Av denna anledning är förordning (EG) nr 304/2003 inte lämplig rättslig grund för ett förbud mot export av kvicksilver, och kommissionen valde därför en separat rättsakt.

Kvicksilver betraktat som avfall faller inom tillämpningsområdet för gällande gemenskapslagstiftning om avfall. Denna utgörs av direktiv 75/442/EEG om avfall, förordning (EEG) nr 259/93 om övervakning och kontroll av avfallstransporter inom, till och från Europeiska gemenskapen samt, med tanke på den vida definitionen av ”deponi” i artikel 2 g, direktiv 1999/31/EG om deponering av avfall. Samma rättsakter gäller för avfall som innehåller kvicksilver. Eftersom den här förordningen är avsedd att införa vissa kompletterande krav för hantering av kvicksilver, oavsett om det är att betrakta som avfall eller ej, bör denna del av gemenskapens miljölagstiftning fortsätta att gälla, med undantag endast för de bestämmelser som förhindrar förvaring av metalliskt kvicksilver.

Metalliskt kvicksilver är flytande under normala tryck- och temperaturförhållanden. I rådets direktiv 1999/31/EG om deponering av avfall[7] föreskrivs att flytande avfall inte får tas emot vid en deponi (artikel 5.3 a). I rådets beslut 2003/33/EG om kriterier och förfaranden för mottagning av avfall vid avfallsdeponier anges också gränsvärden för utlakning som inte bör gälla för deponering av metalliskt kvicksilver. I förordningen klargörs därför att den avsedda skyldigheten till förvaring inte står i strid med detta förbud eller gränsvärdena, i de fall metalliskt kvicksilver som skall förvaras är att betrakta som avfall.

1.4. Förenlighet med politik och mål på andra områden

Den föreslagna förordningen kompletterar gemenskapens politik och lagstiftning på de områden som rör begränsning av industriutsläpp, kemikalier (inbegripet Reach-förslaget), skydd för arbetstagares hälsa och säkerhet samt avfall. Den överensstämmer också med policymål på global nivå, däribland UNEP:s kvicksilverprogram.

Det är särskilt värt att lägga märke till att tillämpningen av direktiv 96/61/EG om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar[8] (IPPC-direktivet) leder till en successiv utfasning av kvicksilvercelltekniken i kloralkaliindustrin, eftersom denna inte längre anses vara bästa tillgängliga teknik. Övergången till andra produktionsprocesser kommer att frigöra stora mängder metalliskt kvicksilver. Om detta kvicksilver sprids över världen för olika ändamål, varav vissa är olagliga, skulle det innebära att ett miljöproblem som har lösts inom EU flyttas utanför EU:s gränser. Den föreslagna förordningen utgör därför ett nödvändigt komplement till IPPC-direktivet genom att förhindra att utfasningen får negativa bieffekter på global nivå.

Särskild uppmärksamhet ägnas åt exportförbudets förenlighet med WTO-reglerna . Artikel XI i det allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) innebär förbud mot restriktioner för import, export och försäljning för export. Artikel XX i GATT ger möjlighet till undantag från avtalets allmänna regler för att kunna nå ett antal politiska mål. I konsekvensanalysen (avsnitt 6.11) analyseras därför ingående huruvida de föreslagna åtgärderna är godtagbara enligt bestämmelserna i artikel XX i GATT (generella undantag).

Bortsett från den strikt juridiska analysen är det värt att notera att kommissionen systematiskt utvecklar sina kontakter med länder utanför EU som är betydande producenter, användare och exportörer av kvicksilver eller som har problem med kvicksilverförorening. En internationell kvicksilverkonferens kommer att hållas i Bryssel den 26–27 oktober 2006 med brett deltagande från länder utanför EU. Konferensen kommer att ge kraft åt de internationella förhandlingarna, bland annat om handelsfrågor, i god tid före UNEP:s 24:e styrelsemöte 2007. Det mötet kommer att ge möjlighet att ytterligare stärka genomförandet av UNEP:s kvicksilverprogram.

2. Samråden med berörda parter och konsekvensanalys

2.1. Samråd

Ett omfattande samråd med berörda parter hölls under hela förberedelsearbetet med gemenskapens kvicksilverstrategi. En översikt över samrådets resultat finns i avsnitt 11, s. 61 f. i den utvidgade konsekvensanalysen till strategin.

Ett kompletterande möte för berörda parter hölls i Bryssel den 8 september 2005. Inbjudan sändes till ett stort urval berörda parter, däribland medlemsstater, industrin och miljö- och hälsoorganisationer. Parterna lämnade bland annat följande bidrag[9]:

- Information från medlemsstaterna om rättsläget i hela EU, om avfallsflöden av kvicksilver och om återvinning och återanvändning av produkter som innehåller kvicksilver. Dessa bidrag har gett värdefull information om kvicksilverflöden och tillgängligheten för kvicksilver både före och efter det föreslagna exportförbudet.

- Vid mötet med de berörda parterna presenterade kommissionen grundprinciperna för det planerade lagförslaget och bad att få synpunkter om exportförbudets exakta omfattning (metalliskt kvicksilver, föreningar), om förvaringsskyldigheten (metalliskt kvicksilver enbart från kloralkaliindustrin eller även från andra källor) och om nödvändiga ändringar av deponeringsdirektivet och annan avfallslagstiftning. Kommissionen begärde också att få kompletterande information om återvinning/återanvändning av kvicksilver. Kompletterande möten har hållits med Spanien, som är den mest berörda medlemsstaten, och Eurochlor för att diskutera den planerade rättsakten och det frivilliga avtalet med kloralkaliindustrin.

Den information som samlades in i samrådsprocessen har arbetats in i konsekvensanalysen.

2.2. Konsekvensanalys

Till meddelandet om gemenskapens kvicksilverstrategi hörde en utvidgad konsekvensanalys som offentliggjordes som en bilaga till meddelandet[10]. Avsnitt 6, s. 20 f. i den utvidgade konsekvensanalysen är också relevant för detta förslag. Dessutom har en kompletterande konsekvensanalys genomförts. Den bifogas detta förslag.

3. Rättsliga aspekter

3.1. Rättslig grund

Förslaget innehåller två grundläggande delar: ett exportförbud för metalliskt kvicksilver och en skyldighet att förvara kvicksilver på ett sätt som är säkert för människors hälsa och för miljön. För exportförbudet anges artikel 133 i EG-fördraget som lämplig rättslig grund, även om åtgärden motiveras av målen att bevara, skydda och förbättra miljön samt att skydda människors hälsa, och inte av handelspolitiska hänsyn. Förvaringsskyldigheten och de tillhörande informations- och rapporteringsskyldigheterna är klart motiverade av miljöpolitiska hänsyn enligt artikel 175 i EG-fördraget. Förslaget grundas på de båda artiklarna 133 och 175 i EG-fördraget, i överensstämmelse med de domar som EG-domstolens på senare tid har avkunnat i målen C-94/03 och C-178/03 angående godkännande av Rotterdamkonventionen och förordning (EG) nr 304/2003 om export och import av farliga kemikalier. Både Rotterdamkonventionen och förordning (EG) nr 304/2003 karakteriseras av en blandning av miljöpolitiska och handelspolitiska inslag som i mycket liknar detta förslag.

3.2. Subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen

Kvicksilver är ett ämne som omfattas av den inre marknadens regler. Om det är att betrakta som avfall regleras det av gemenskapens avfallslagstiftning. Därför måste också de åtgärder som föreslås i denna rättsakt vidtas på gemenskapsnivå och kan inte överlåtas åt medlemsstaterna.

Möjligheterna till förvaring eller bortskaffande kan variera från land till land, beroende på lokala miljöförhållanden. Därför bör vissa generella standarder uppfyllas, medan det överlåts åt medlemsstaterna att fastställa detaljkrav för förvaring eller bortskaffande.

De åtgärder som föreslås i förordningen måste också överensstämma med avfallsstrategins mål. De undviker varje form av detaljstyrning som kan uppfattas som problematisk i förhållande till proportionalitetsprincipen.

3.3. Val av regleringsform

Eftersom det är fråga om några få enkla skyldigheter – exportförbud, förvaringsskyldighet, rapporterings- och informationsskyldighet – behövs inga genomförandeåtgärder på medlemsstatsnivå. Därför har en Europaparlamentets och rådets förordning valts som regleringsform. Det överlåts åt industrin att genom ett frivilligt åtagande utforma närmare villkor för förvaring.

4. Budgetkonsekvenser

Förslaget påverkar inte gemenskapens budget.

5. Närmare redogörelse

Förslaget följer principerna för bättre lagstiftning. Syftet är att det skall vara kort och tydligt och i möjligaste mån undvika gråzoner som kan leda till motstridiga tolkningar. I valet av terminologi har överensstämmelse med gällande gemenskapslagstiftning eftersträvats. Förslaget innehåller nio artiklar.

I artikel 1 fastställs exportförbudet, dess omfattning och vilken dag det skall börja tillämpas. Förbudet omfattar metalliskt kvicksilver, som har långt större betydelse uttryckt i kvantitet än kvicksilverföreningar och produkter som innehåller kvicksilver.

Frågan om vilken dag exportförbudet skall träda i kraft gav upphov till en omfattande debatt i Europaparlamentet och rådet när de båda institutionerna diskuterade kvicksilverstrategin. I detta förslag har kommissionen valt den dag som har störst sannolikhet att få stöd från de flesta medlemsstater och från andra berörda parter.

I artikel 2 fastställs förvaringsskyldigheten och dess omfattning. Skyldigheten omfattar de tre mest betydelsefulla källorna till kvicksilver i EU. Termen ”förvaring” har valts eftersom ”bortskaffande” är en specifik term i gemenskapens avfallslagstiftning (se artikel 1 e i direktiv 75/442/EEG om avfall i gällande lydelse). Förvaringsskyldigheten gäller för kvicksilver oavsett om ämnet klassificeras som avfall eller ej. Förvaring omfattar i detta sammanhang inte bara förvaring på kort och medellång sikt, utan även långtidsförvaring (som kan betecknas som bortskaffande). Förvaringsskyldigheten träder i kraft samtidigt som exportförbudet för metalliskt kvicksilver.

Uttrycket ”inte längre används inom kloralkaliindustrin” innebär att det fortfarande är möjligt att överföra kvicksilver från en kloralkalifabrik till en annan inom EU.

Denna bestämmelse kompletteras av ett frivilligt åtagande från kloralkaliindustrin. Enligt åtagandet skall industrin skicka sitt kvicksilveröverskott för förvaring endast till högt kvalificerade operatörer som kan säkerställa en god inneslutning. Dessutom skall industrin rapportera data om kvicksilverflöden till kommissionen. Artikeln är utformad i enlighet med detta, utan att gå in på detaljer. Kompletterande krav för förvaringsanläggningar anges dock i artikel 4.

I artikel 3 klargörs hur detta förslag förhåller sig till gällande avfallslagstiftning. I det nuvarande rättsläget skulle varje form av förvaring av metalliskt kvicksilver (som är flytande) i deponi komma i konflikt med artikel 5.3 a i direktiv 1999/31/EG. Det är därför nödvändigt med undantag. De gränsvärden för utlakning och andra kriterier som anges i avsnitt 2.4 i bilagan till rådets beslut 2003/33/EG om kriterier och förfaranden för mottagning av avfall vid avfallsdeponier, och som gäller för granulärt avfall, kan inte tillämpas för flytande kvicksilver.

I artikel 3 föreslås därför undantag från dessa bestämmelser för två specifika alternativ för förvaring av metalliskt kvicksilver. Det gäller underjordisk förvaring i saltgruvor som anpassats för ändamålet och tillfällig förvaring i anläggningar som är särskilt avsedda för ändamålet. Dessa alternativ kan – under lämpliga förhållanden – anses vara säkra för människors hälsa och för miljön. Undantaget för anläggningar som ”uteslutande är avsedda och utrustade för tillfällig förvaring av metalliskt kvicksilver före dess slutliga bortskaffande” skall möjliggöra teknisk utveckling för att finna innovativa lösningar för bortskaffande av kvicksilver i icke-flytande form. ”Vanlig” deponering av flytande kvicksilver kommer fortfarande att vara olaglig.

Eftersom avsnitt 2.4 i bilagan till rådets beslut 2003/33/EG inte gäller för underjordsförvar (se avsnitt 2.5), skiljs i artikeln mellan dessa båda alternativ.

Då denna bestämmelse inte är begränsad till metalliskt kvicksilver från vissa källor, får de medlemsstater som vill förvara metalliskt kvicksilver från andra källor i underjordsförvar eller andra specialiserade anläggningar.

Det är värt att framhålla att metalliskt kvicksilver som är att betrakta som avfall givetvis fortfarande omfattas av de allmänna bestämmelserna i direktiv 75/442/EEG om avfall och – när det gäller gränsöverskridande transporter inom gemenskapen – av förordning (EEG) nr 259/93 om övervakning och kontroll av avfallstransporter inom, till och från Europeiska gemenskapen.

Mot bakgrund av att metalliskt kvicksilver har speciella egenskaper och att det sannolikt endast är ett begränsat antal anläggningar som är kompetenta att förvara metalliskt kvicksilver, framstår det inte som lämpligt att, på grundval av principerna om närhet, prioritering av återvinning och tillräcklig egenkapacitet, resa invändningar mot transporter av kvicksilver som är att betrakta som avfall. Det måste noteras att förordningens syfte är att se till att kvicksilvret i fråga inte åter kommer ut på marknaden, vilket innebär att återvinning är ett icke önskvärt alternativ. Därför föreslås ett undantag från bestämmelserna i den nya förordningen om avfallstransporter.

Artikel 4 kompletterar artikel 2 genom att lägga till några detaljkrav för tillämpningen av de två förvaringsalternativen. Artikeln är inriktad på behovet att göra en riktig säkerhetsbedömning som tar hänsyn till ämnets egenskaper. Den anger också minimikrav på innehållet i tillstånd. Detta garanterar en säker hantering av kvicksilver även i frånvaro av ett frivilligt åtagande från industrin.

I artikel 5 föreskrivs att kommissionen skall organisera informationsutbyte mellan berörda parter. Detta möjliggör tidig upptäckt av och flexibla svar på förändringar av användning och flöden av kvicksilver. Informationsutbytet bör inte begränsas till metalliskt kvicksilver, utan också omfatta kvicksilverföreningar och produkter som innehåller kvicksilver.

Genom artikel 6 införs ett antal informationsskyldigheter för medlemsstaterna. I artikeln föreskrivs att medlemsstaterna skall ge kommissionen en kopia av varje tillstånd som lämnas till anläggningar för förvaring av kvicksilver. Medlemsstaterna skall också informera kommissionen om rättsaktens effekter senast tre år och fem månader efter det att exportförbudet träder i kraft. Kommissionen får begära att medlemsstaterna lämnar denna information ännu tidigare. Detta bör möjliggöra en snabb och effektiv reaktion på eventuell oväntad marknadsutveckling. Det är värt att notera att avsikten inte är att införa en skyldighet för medlemsstaterna att lämna regelbundna rapporter.

I artikel 7 föreskrivs att kommissionen skall utvärdera förordningens tillämpning och dess effekter på marknaden och lämna en rapport senast fyra år efter exportförbudets ikraftträdande. Utvärderingen kommer att baseras på information som lämnas av medlemsstaterna. Andra tillgängliga informationskällor kommer också att användas.

I artikel 8 föreskrivs att kommissionen skall rapportera om den internationella utvecklingen när det gäller kvicksilver, särskilt om multilaterala förhandlingar om frågor som rör tillgång och efterfrågan. Sådana förhandlingar kommer sannolikt att inledas under de kommande åren. Detta bör göra det möjligt att följa överensstämmelsen mellan åtgärder på global nivå och inom EU, i syfte att få största möjliga nytta för miljön.

Artikel 9 innehåller standardformuleringar om rättsaktens ikraftträdande.

2006/0206 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING

om exportförbud för och säker förvaring av metalliskt kvicksilver

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 133 och artikel 175.1,

med beaktande av kommissionens förslag[11],

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande[12],

med beaktande av Regionkommitténs yttrande[13],

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget[14], och

av följande skäl:

(1) Utsläpp av kvicksilver betraktas allmänt som ett globalt hot som motiverar åtgärder på nationell, regional och global nivå.

(2) I enlighet med kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet om gemenskapens kvicksilverstrategi[15] är det nödvändigt att minska risken för att människor och miljön exponeras för kvicksilver.

(3) De åtgärder som vidtas på gemenskapsnivå måste ses som en del av de globala insatser som görs för att minska risken för kvicksilverexponering, särskilt inom det kvicksilverprogram som upprättats av FN:s miljöprogram (UNEP).

(4) Export av metalliskt kvicksilver från gemenskapen bör förbjudas för att kraftigt minska den globala kvicksilvertillgången.

(5) Exportförbudet kommer att leda till ett betydande kvicksilveröverskott i gemenskapen vilket bör hindras från att åter komma ut på marknaden. Därför bör man se till att detta kvicksilver kan förvaras på ett säkert sätt inom gemenskapen.

(6) För att skapa möjligheter till säker förvaring av kvicksilver som inte längre används inom kloralkaliindustrin, bör det för vissa typer av deponering göras undantag från artikel 5.3 a i rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april om deponering av avfall[16]. Det bör också anges att det för icke underjordisk förvaring inte är möjligt att tillämpa kriteriet i avsnitt 2.4 i bilagan till rådets beslut 2003/33/EG av den 19 december 2002 om kriterier och förfaranden för mottagning av avfall vid avfallsdeponier i enlighet med artikel 16 i, och bilaga II till, direktiv 1999/31/EG[17].

(7) För att garantera att förvaringen är säker för människors hälsa och för miljön bör den säkerhetsbedömning som enligt beslut 2003/33/EG krävs för underjordsförvar kompletteras med särskilda krav och även gälla för icke underjordisk förvaring.

(8) Ett informationsutbyte bör anordnas för att bedöma det eventuella behovet av kompletterande åtgärder för export och förvaring av kvicksilver, utan att det påverkar tillämpningen av fördragets konkurrensregler, särskilt artikel 81.

(9) Medlemsstaterna bör lämna information om tillstånd som utfärdas för förvaringsanläggningar samt om rättsaktens tillämpning och marknadseffekter, så att det blir möjligt att utvärdera rättsakten vid lämplig tidpunkt.

(10) Kommissionen bör beakta dessa uppgifter när den lämnar en utvärderingsrapport för att fastställa eventuella behov av att ändra rättsakten.

(11) Kommissionen bör också följa den internationella utvecklingen i fråga om tillgång och efterfrågan på kvicksilver, särskilt multilaterala förhandlingar, och rapportera om dessa för att göra det möjligt att utvärdera konsekvensen i den övergripande strategin.

(12) Förordningen innehåller både en handelsrelaterad åtgärd och åtgärder som motiveras av miljöpolitiska hänsyn. Artikel 1 är handelsrelaterad och grundas därför på artikel 133 i fördraget, medan de övriga artiklarna grundas på artikel 175.1.

(13) Målet att minska kvicksilverexponeringen med hjälp av ett exportförbud och en förvaringsskyldighet kan inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna, på grund av effekterna på rörligheten för varor och den gemensamma marknadens funktion och på grund av kvicksilverföroreningarnas gränsöverskridande karaktär. Målet kan därför endast uppnås på gemenskapsnivå. Gemenskapen kan därför vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen och artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Export av metalliskt kvicksilver (Hg, CAS-nr 7439-97-6) från gemenskapen skall vara förbjuden från och med den 1 juli 2011.

Artikel 2

Metalliskt kvicksilver som inte längre används inom kloralkaliindustrin, kvicksilver som erhållits vid rening av naturgas och kvicksilver som erhållits som en biprodukt vid brytning och smältning av andra metaller än järn skall från och med den dag som anges i artikel 1 förvaras, utan ändring av dess egenskaper och koncentration, på ett sätt som är säkert för människors hälsa och för miljön.

Artikel 3

1. Med avvikelse från artikel 5.3 a i direktiv 1999/31/EG får metalliskt kvicksilver som är att betrakta som avfall förvaras i lämplig inneslutning antingen

a) i en underjordisk saltgruva som anpassats för avfallsdeponering, eller

b) i en anläggning som uteslutande är avsedd och utrustad för tillfällig förvaring av metalliskt kvicksilver före dess slutliga bortskaffande.

Kriteriet i avsnitt 2.4 i bilagan till beslut 2003/33/EG skall inte tillämpas i det fall som anges i b.

2. Med avvikelse från artikel 11.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006[18] får de behöriga mottagar- och avsändarmyndigheterna inte resa invändningar mot transporter av metalliskt kvicksilver som är att betrakta som avfall, på grundval av att den planerade transporten eller bortskaffandet inte skulle vara i överensstämmelse med åtgärder som vidtagits för att genomföra principerna om närhet, prioritering av återvinning och tillräcklig egenkapacitet.

Artikel 4

1. Den säkerhetsbedömning som enligt beslut 2003/33/EG skall göras för underjordsförvar i saltgruvor som anpassats för avfallsförvaring skall särskilt omfatta de ytterligare risker som uppstår på grund av det metalliska kvicksilvrets och inneslutningens karaktär och långsiktiga uppträdande.

2. För tillfällig förvaring i en anläggning som uteslutande är avsedd och utrustad för förvaring av metalliskt kvicksilver skall en säkerhetsbedömning som säkerställer en miljöskyddsnivå motsvarande den nivå som krävs enligt beslut 2003/33/EG genomföras och lämnas in till den behöriga myndigheten.

3. Tillstånd enligt artiklarna 8 och 9 i direktiv 1999/31/EG för underjordsförvar i saltgruvor, eller för anläggningar som uteslutande är avsedda och utrustade för tillfällig förvaring av metalliskt kvicksilver, skall innehålla krav på regelbundna okulärbesiktningar av behållare och på installation av lämplig utrustning för detektion av kvicksilverånga för att upptäcka eventuella läckor.

Artikel 5

Kommissionen skall organisera ett informationsutbyte mellan medlemsstaterna och berörda industrier.

Informationsutbytet skall särskilt gälla eventuella behov av att utvidga exportförbudet till kvicksilverföreningar och produkter som innehåller kvicksilver, att utvidga förvaringsskyldigheten till metalliskt kvicksilver från andra källor samt att fastställa tidsgränser för förvaring i anläggningar som är särskilt avsedda och utrustade för tillfällig förvaring av metalliskt kvicksilver.

Artikel 6

1. Medlemsstaterna skall sända kommissionen en kopia av alla tillstånd utfärdade för anläggningar som är avsedda att förvara kvicksilver.

2. Medlemsstaterna skall senast den 30 november 2014 informera kommissionen om förordningens tillämpning och marknadseffekter på deras territorium. Medlemsstaterna skall på begäran av kommissionen lämna denna information tidigare än den dag som anges i första stycket.

3. Den information som avses i punkt 2 skall åtminstone innehålla uppgifter om

a) volymer, priser, ursprungs- och bestämmelseland samt avsedd användning för metalliskt kvicksilver som transporteras till eller från gemenskapen,

b) volymer, priser, ursprungs- och bestämmelseland samt avsedd användning för metalliskt kvicksilver som transporteras mellan länder inom gemenskapen.

Artikel 7

1. Kommissionen skall utvärdera förordningens tillämpning och marknadseffekter i gemenskapen, med beaktande av den information som avses i artikel 6.

2. Kommissionen skall senast den 30 juni 2015 lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet.

Artikel 8

Kommissionen skall minst ett år före den dag som anges i artikel 1 rapportera till Europaparlamentet och rådet om framsteg i multilaterala verksamheter och förhandlingar om kvicksilver, och särskilt utvärdera om tidsramarna för och omfattningen av de åtgärder som anges i denna förordning ligger i linje med den internationella utvecklingen.

Artikel 9

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning .

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande[pic][pic][pic][pic][pic][pic]

[1] KOM(2005) 20 slutlig.

[2] Beslut 22/4 av UNEP:s styrelse, 7.2.2003.

[3] Beslut 23/9 av UNEP:s styrelse, 25.2.2005.

[4] EUT L 64, 4.3.2006, s. 52.

[5] KOM(2006) 69 slutlig.

[6] EUT L 63, 6.3.2003, s. 1.

[7] EGT L 182, 16.7.1999, s. 1.

[8] EGT L 257, 10.10.1996, s. 26.

[9] Alla svaren från samrådet finns på http://www.ec.europa.eu/environment/chemicals/mercury/

[10] http://www.europa.eu.int/comm/environment/chemicals/mercury/pdf/extended_impact_assessment.pdf

[11] EUT C […], […], s. […].

[12] EUT C […], […], s. […].

[13] EUT C […], […], s. […].

[14] Europaparlamentets yttrande av den xxx och rådets beslut av den xxx.

[15] KOM(2005) 20 slutlig av den 28 januari 2005.

[16] EGT L 182, 16.7.1999, s. 1. Direktivet ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 1.10.2003, s. 1).

[17] EGT L 11, 16.1.2003, s. 27.

[18] EUT L 190, 12.7.2006, s. 1.