[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 14.9.2006

KOM(2006) 473 slutlig

2004/0172 (COD)

Ändrat förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING

om ömsesidigt administrativt bistånd för att skydda gemenskapens ekonomiska intressen mot bedrägerier och all annan olaglig verksamhet

(framlagt av kommissionen i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget)

MOTIVERING

Bakgrund

1. Den 20 juli 2004 antog kommissionen ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ömsesidigt administrativt bistånd för att skydda gemenskapens ekonomiska intressen mot bedrägerier och all annan olaglig verksamhet.[1]

2. Europaparlamentet lämnade sitt yttrande efter första behandlingen den 25 maj 2005.[2]

3. Revisionsrätten lämnade sitt yttrande den 27 oktober 2005.[3]

SYFTET MED DET ÄNDRADE FÖRSLAGET

Behörigheten att bekämpa bedrägerier som riktar sig mot gemenskapens ekonomiska intressen delas mellan gemenskapen och medlemsstaterna. Vid särskilt komplexa gränsöverskridande bedrägerier, t.ex. momsbedrägerier, tvättning av vinning av EU-bedrägerier och bedrägerier i samband med strukturfonderna rör det sig om organiserad brottslighet där man drar nytta av de friheter som är kopplade till den europeiska integrationen. Detta initiativ syftar till att skapa ramar för det allmänna ömsesidiga administrativa bistånd som behövs för att stärka skyddet av gemenskapens ekonomiska intressen. I detta syfte skall medlemsstaterna och kommissionen samarbeta, stå för samordning och bistå varandra och utbyta information för att kunna utföra snabba utredningar och vidta lämpliga åtgärder.

Detta modifierade förslag innehåller Europaparlamentets ändringar och förslag från de medlemsstater som lämnade synpunkter på förslaget. Revisionsrättens yttrande har också vederbörligen beaktats, men det ledde inte till några specifika ändringar av förslaget. Yttrandet från Europeiska datatillsynsmannen[4] innehöll inga förslag till ändringar i fråga om dataskydd.

Förordningen ger inte kommissionen några egna utredningsbefogenheter. Däremot erbjuds medlemsstaterna bistånd via en s.k. tjänsteplattform.

Förslaget syftar varken till att utöva kontroll över de särskilda operativa befogenheter som tillkommer medlemsstaternas myndigheter eller till att införa någon allmän rapportskyldighet utöver informationsutbyte i ärenden av särskild relevans för gemenskapen. Det är upp till medlemsstaterna att fastställa formerna och metoderna för användningen av OLAF:s plattform för operativa tjänster i kampen mot bedrägerier som skadar Europeiska gemenskapens ekonomiska intressen (se den nya artikel 5). Detta förslag ger emellertid en entydig rättslig grund för användningen av OLAF:s tjänsteplattform för att stödja samarbete med deltagande myndigheter i medlemsstaterna. Kommissionens roll när det gäller dess operativa verksamhet och underrättelseverksamhet är att underlätta arbetet, dvs. tjäna som en tjänsteplattform för medlemsstaternas myndigheter.

Justeringar efter yttrandet över Europaparlamentets ändringsförslag

Den 23 maj 2005 antog Europaparlamentet tolv ändringsförslag. Kommissionen anser att en stor del av Europaparlamentets ändringar kan godtas i sin helhet, i princip eller delvis, eftersom de bidrar till att förbättra kommissionens förslag utan att påverka dess mål och politiska genomförbarhet. Kommissionen beaktar också resultaten av förhandlingarna om förslaget i rådets arbetsgrupp för bedrägeribekämpning samt yttrandet från revisionsrätten, som hördes på grundval av artikel 280.4 i EG-fördraget.

Målen med ändringarna av förslaget är följande:

4. Försäkra medlemsstaterna om att förslaget inte ger kommissionen några nya utredningsbefogenheter.

5. Tydliggöra att medlemsstaterna kan fastställa formerna och metoderna för samarbete.

6. Framhäva kommissionens roll som en tjänsteplattform i kontrast till dess utredande uppgifter.

7. Klargöra omfattningen av ömsesidigt administrativt bistånd enligt förslaget när det gäller såväl indirekta som direkta gemenskapsutgifter.

8. Ytterligare tydliggöra avgränsningen i fråga om straffrätt och andra instrument för administrativt samarbete (förordning (EG) nr 1798/2003).

9. Belysa de centrala kontaktkontorens samordningsfunktion på nationell nivå (hänvisningen till de behöriga utövande myndigheterna är struken).

10. Starkare understryka det operativa mervärde som kommissionen (OLAF) kan tillföra.

11. Framhäva inslagen i en tjänsteplattform för medlemsstaterna med hänsyn till bistånd på eget initiativ och riskanalyser som utförs av kommissionen.

12. Stryka bestämmelserna om särskild övervakning som ledde till övervakning efter misstänka oegentligheter, oavsett om övervakning begärts eller inte.

13. Ringa in tillämpningsområdet för denna förordning och kommissionens roll som samordnare i förbindelserna med tredjeland.

14. Klargöra i vilken utsträckning medlemsstaterna är flexibla i genomförandet av skyldigheterna i denna förordning.

15. Kombinera medlemsstaternas utnämning av behöriga myndigheter med att kommissionen upprättar en förteckning över dessa myndigheter.

16. Stärka möjligheten att kräva tillbaka medel som erhållits på olagligt sätt och skyldigheten att lämna information i samband med detta.

17. Införa effektiva, proportionella och avskräckande bestämmelser om återkrav.

18. Undanröja medlemsstaternas oro för att deras myndigheter kanske måste bedriva verksamhet som de inte får bedriva enligt nationell rätt (att den särskilda övervakningen har tagits bort i det ändrade förslaget betyder att det är upp till medlemsstaterna att besluta om de vill använda en sådan övervakning eller inte).

19. Framhålla att information om misstänkta transaktioner som samlas in av medlemsstaternas finansunderrättelseenheter i enlighet med de rapporteringsmekanismer som inrättats i penningtvättdirektiven inte skall användas enligt denna föreslagna förordning för att lagföra penningtvätt, utan för att samla fakta som kan fungera som indikator på att det eventuellt förekommer EU-bedrägerier som kan kräva ömsesidigt administrativt bistånd.

20. Bekräfta ett undantag från skyldigheten att samarbeta med hänsyn till den allmänna ordningen (se den nya artikel 22).Kommissionens yttrande över Europaparlamentets ändringsförslag

KOMMISSIONEN INTAR FÖLJANDE STÅNDPUNKT I FRÅGA OM ÄNDRINGSFÖRSLAGEN:

Ändringsförslag 1 om en hänvisning till Europeiska datatillsynsmannens yttrande[5] har godtagits med en smärre ändring.

De inledande ”med beaktande av” hänvisar endast till bestämmelser om lagstiftningsförfarandet i primärrätten. När det gäller skälen finns det redan hänvisningar till regler om uppgiftsskydd i artikel 286 i EG-fördraget och förordning nr 45/2001.

Skäl 13 skall ändras på följande sätt:

(...) Vid utarbetandet av denna förordning har vederbörlig hänsyn tagits till Europeiska datatillsynsmannens yttrande[6] .

Ändringsförslag 2 har införts i artikel 3.1 som ett extra förtydligande med ändrad ordalydelse.

Kommissionens och medlemsstaternas uppgift att skydda gemenskapens ekonomiska intressen är inte begränsad till gemenskapens territorium:

"1. (...)

(a) oegentlighet: bedrägerier (...), inklusive oegentligheter som begåtts helt eller delvis i tredjeland ”.

Ändringsförslag 3 om artikel 3.1 a i har godtagits med en smärre justering, eftersom den innebär ett värdefullt förtydligande.

Ordalydelsen har ändrats ändras så att "finansiering” ersätts med ”utgifter”, eftersom det inte handlar om egna medel utan om gemenskapsutgifter:

”överträdelser som berör såväl inkomst- som utgiftsområden vare sig de förvaltas centralt av institutionerna eller genom delad, decentraliserad eller gemensam förvaltning, (…)”

Ändringsförslag 4 om artikel 3.1 b i ii har godtagits med en justering, eftersom den kommer att ligga till grund för ömsesidigt administrativt bistånd när det gäller direkta utgifter i ärenden som inte är gränsöverskridande. Detta är en viktig nyhet som för närvarande saknas i lagstiftningen. Detta är således en ändring av förslaget och inte bara en precisering. Detta är av särskild betydelse på gemenskapsnivå, eftersom kommissionen själv är ansvarig för förvaltningen och/eller utredningar av oegentligheter i samband med direkta utgifter.

Kommissionen har infört följande ordalydelse:

(i) (a) som – när det gäller överträdelser som berör inkomstområden eller överträdelser som avses i punkt 1 a ii i denna artikel och utan att det påverkar överträdelser som omfattas av punkt 1 a iii i denna artikel – har eller skulle kunna ha förgreningar i andra medlemsstater eller som har påtagliga kopplingar till transaktioner i andra medlemsstater, och

(iii) berör såväl inkomst- som utgiftsområden vare sig de förvaltas centralt av institutionerna eller genom delad, decentraliserad eller gemensam förvaltning; ”

Ändringsförslag 5 om artikel 3.1 b i har godtagits.

(b) ”oegentligheter av särskild relevans på gemenskapsnivå: oegentligheter som

(i) oavsett om de har avslöjats vid ett enstaka tillfälle eller vid flera tillfällen som har ett samband med varandra , beräknas (…)”

Ändringsförslag 6 om artikel 4 har godtagits med en justerad ordalydelse och ett tillämpningsområde som är begränsat till gränsöverskridande momsbedrägerier och behöriga tjänstemän, vilket har lett till införandet av artikel 4.4. Syftet är att bibehålla samstämmigheten med förordning nr 1798/2003.

”När det gäller oegentligheter enligt artikel 3.1 a ii får kommissionen och de behöriga tjänstemän som har utsetts i enlighet med förordning (EG) nr 1798/2003 ha kontakter, samarbeta eller utbyta information med varandra.

Om andra behöriga tjänstemän eller myndigheter än de som förtecknas i förordning (EG) nr 1798/2003 eller ett centralt kontaktkontor tar emot eller sänder en begäran eller ett svar på en begäran om bistånd i enlighet med denna förordning, skall dessa informera det centrala kontaktkontoret i sin medlemsstat.”

Ändringsförslag 7 har införts med ändrad ordalydelse som artikel 4.3.

Ett uttömmande register över de myndigheter som är behöriga enligt den föreslagna förordningen skulle ge ett stort mervärde. Kommissionen kan dock endast upprätta ett sådant register i samarbete med medlemsstaterna som skall förse kommissionen med nödvändig information. Det ger medlemsstaterna möjlighet att underrätta de berörda myndigheterna i full öppenhet. Den praktiska nyttan av att lägga ut registret på Internet är inte självklar. Det är nödvändigt att göra regelbundna uppdateringar, vilket kräver att medlemsstaterna ger nödvändig information.

”Medlemsstaterna skall förse kommissionen med information om sina behöriga myndigheter enligt denna förordning. De skall underrätta kommissionen om alla ändringar i fråga om dessa myndigheter. På grundval av informationen skall kommissionen offentliggöra ett register som kan användas av såväl medlemsstaternas myndigheter som kommissionen. Kommissionen skall regelbundet uppdatera registret.”

Ändringsförslag 8 om artikel 11 har inte godtagits.

Europaparlamentets föreslagna ändring om medlemsstaternas skyldighet att lämna information till kommissionen på grundval av detta förslag i fråga om leverans av varor inom systemet för utbyte av information om mervärdesskatt i enlighet med förordning nr 1798/2003 skulle gå utöver de ramar som infördes i den sistnämnda förordningen.

Ändringsförslag 9 om artikel 18 har godtagits med ändrad ordalydelse.

Eftersom kommissionen (OLAF) är bäst lämpad att samordna samarbetet med tredjeland har denna ändring införts i förslaget med ändrad ordalydelse. Rollen som samordnare kan emellertid bara tilldelas kommissionen som sådan och inte OLAF på grundval av en förordning som antagits av Europaparlamentet och rådet, eftersom detta annars skulle ingripa i kommissionens organisatoriska självständighet.

”Information som en medlemsstat eller kommissionen har erhållit från ett tredjeland och som omfattas av denna förordnings tillämpningsområde skall överlämnas till den behöriga myndigheten i en medlemsstat och till kommissionen om den kan göra det möjligt för dem att förebygga eller motverka oegentligheter. Kommissionen skall ha en samordnande roll när det gäller utbytet av sådan information.”

Ändringsförslag 10 om införandet av en ny artikel om ändring av befintliga rättsliga förpliktelser har inte godtagits.

Den föreslagna förordningen skall inte påverka förordning nr 1798/2003 och omfattar inte straffrätt. Därför kan den föreslagna förordningen inte hänvisa till anpassningar av förordning (EG) nr 1798/2003 och beslut 2000/642/RIF.

Ändringsförslag 11 om införandet av en ny bestämmelse om återkrav har godtagits med ändrad ordalydelse.

Syftet med ändringen är att kunna använda finansiell information från sektorn för bekämpning av penningtvätt så att återkravsåtgärderna fungerar bättre i tidigare led. Den kompletterar – i den utsträckning den omfattas av det här förslagets tillämpningsområde – återkravsreglerna i direktiv EEG 76/308[7], ändrat genom direktiv 2001/44.[8] .

Ändringsförslag 11 och 12 skall ses mot bakgrund av Europaparlamentets resolution om skydd av gemenskapernas ekonomiska intressen och bedrägeribekämpning (nr. 9, 11, 12, 24, 25 och 28).[9] Dessa bestämmelser kompletterar och bygger på gällande regler i medlemsstaterna om indrivning på området tull, jordbruksutgifter och moms (direktiv 76/308 ändrat genom direktiv 2001/44), men påverkar inte dessa regler. Bestämmelserna måste vara förenliga med lagstiftningen under tredje pelaren och får inte påverka grundläggande rättigheter, särskilt egendomsrätten.

Texten till förslaget har ändrats på följande sätt:

”Kapitel 3

FÖRBÄTTRADE MÖJLIGHETER TILL ÅTERKRAV

ARTIKEL 20

Skyldighet att ge information

1. Med syftet att underlätta återkrav av vinning av oegentligheter skall den tillfrågade myndigheten i enlighet med nationell rätt samla in all relevant finansiell information som kan göra det lättare att tillämpa de åtgärder som avses i artikel 20 i denna förordning från de institutioner och personer som avses i artikel 2.1 i direktiv 2005/60/EG. Utbytet av information enligt denna förordning skall inte påverka reglerna om samarbete mellan finansunderrättelseenheter i rådets beslut 2000/642/RIF.

2. Den begärande myndigheten skall redogöra för relevanta fakta samt grunderna för allvarliga misstankar om oegentligheter. När de institutioner och personer som avses i artikel 2.1 i direktiv 2005/60/EG mottar en begäran från myndigheterna i sin medlemsstat om att samla in relevant information skall de se till att denna information förblir konfidentiell."

Ändringsförslag 12 om införandet av en ny bestämmelse om återkrav har godtagits med vissa justeringar. Enligt definitionen av allvarliga bedrägerier i konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen[10], som det hänvisas till i direktiv 2005/60/EG om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism[11] skall medlemsstaterna tillämpa särskilda åtgärder, däribland lämpliga administrativa åtgärder mot bedrägerier och penningtvätt, till exempel återkrav av belopp som överstiger 50 000 euro.

Texten till förslaget har ändrats på följande sätt:

”Artikel 21

Återkravsåtgärder

1. För att garantera effektiva återkrav skall medlemsstaterna, efter begäran från de behöriga myndigheterna, vidta nödvändiga åtgärder för att i enlighet med nationell rätt frysa, beslagta och konfiskera all vinning som erhållits på olagligt sätt i samband med oegentligheter. Denna bestämmelse skall gälla vinning av alla oegentligheter på belopp över 50 000 euro eller egendom, enligt artikel 1.2 i direktiv 2005/60/EG, med ett värde som motsvarar detta belopp.

2. De åtgärder som nämns i punkt 1 får vidtas gentemot en fysisk eller en juridisk person som har begått eller är misstänkt för att ha begått en oegentlighet eller som har medverkat till eller är misstänkt för att ha medverkat till oegentligheten. Dessa åtgärder får också vidtas gentemot en fysisk eller en juridisk person som drar nytta av vinningen av oegentligheten.”

SLUTSATS

Med beaktande av artikel 250.2 i EG-fördraget ändrar kommissionen sitt förslag enligt följande.

2004/0172 (COD)

Ändrat förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING

om ömsesidigt administrativt bistånd för att skydda gemenskapens ekonomiska intressen mot bedrägerier och all annan olaglig verksamhet

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 280.4,

med beaktande av kommissionens förslag[12],

med beaktande av revisionsrättens yttrande[13],

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget, och

av följande skäl:

21. Gemenskapen och medlemsstaterna fäster stor vikt vid skyddet av gemenskapens ekonomiska intressen och vid kampen mot bedrägerier och all annan olaglig verksamhet som riktar sig mot dessa intressen.

22. Gemenskapens regelverk om ömsesidigt bistånd bör möjliggöra ett nära och regelbundet samarbete mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter samt mellan dessa och kommissionen för att skydda gemenskapens ekonomiska intressen på alla områden av gemenskapens ekonomiska resurser och utgifter.

23. Bestämmelserna i denna förordning bör inte påverka de utredningar som Europeiska byrån för bedrägeribekämpning utför i enlighet med sina utredningsbefogenheter och med hänsyn till det skydd som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF)[14]. Den här förordningens räckvidd bör begränsas till vissa former av bistånd, informationsutbyte och samordning som kan föregå, följa på eller ske parallellt med OLAF:s utredningar. Kommissionen bör stödja medlemsstaternas myndigheter genom att underlätta deras samarbete och utbyte av information samt frambringa underrättelsebaserade varningar för att analysera och förebygga risker för bedrägerier och alla andra oegentligheter som skadar Europeiska gemenskapens ekonomiska intressen. Medlemsstaterna bör ges ett visst handlingsutrymme i fråga om de åtgärder som skall vidtas för att skydda gemenskapens ekonomiska intressen, beroende på vad som behövs för en effektiv tillämpning av gemenskapslagstiftningen inom det relevanta området.

24. Införandet av nya gemenskapsåtgärder bör inte påverka tillämpningen av nationell strafflagstiftning, regler om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål eller den nationella rättskipningen.

25. I den mån som det utbyte av information om misstänkta transaktioner som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism [15] , kompletterad med förordning (EG) nr 1889/2005 av den 26 oktober 2005[16] om kontroller av kontanta medel som förs in i eller ut ur gemenskapen, kan bidra till att upptäcka bedrägerier som skadar gemenskapens ekonomiska intressen bör reglerna om ömsesidigt administrativt bistånd enligt den här förordningen gälla.

26. (5) Bekämpningen av gränsöverskridande bedrägerier och all annan olaglig verksamhet som riktar sig mot gemenskapens ekonomiska intressen kräver ökad samordning på gemenskapsnivå samt sektorsövergripande samarbete med medlemsstaternas myndigheter i fråga om bedrägerier och all annan olaglig verksamhet, i många fall kopplad till organiserade brottsliga nätverk, som skadar gemenskapens ekonomiska intressen. Denna förordning bör vidare stödja möjliggöra samarbete mellan medlemsstaternas samtliga behöriga myndigheter och mellan dessa och kommissionen.

27. I kampen mot momsbedrägerier bör de centrala kontaktkontor i medlemsstaterna som avses i rådets förordning nr 1798/2003 av den 7 oktober 2003 om administrativt samarbete i fråga om mervärdesskatt och om upphävande av förordning (EEG) nr 218/92 [17] ha en samordnande roll i bedrägeribekämpningssamarbetet . I den mån biståndet för att upptäcka och förebygga oegentligheter kan kräva direkt samarbete med regionala och lokala bedrägeribekämpande myndigheter och tjänstemän bör all lämnad information också överlämnas till de centrala kontaktkontoren.

28. (6)Bestämmelserna i denna förordning bör inte få påverka gemenskapslagstiftningen, som föreskriver ett mer specifikt och omfattande samarbete mellan medlemsstaterna och mellan dessa och kommissionen, som bland annat rådets förordning (EG) nr 515/97 av den 13 mars 1997 om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas administrativa myndigheter och om samarbete mellan dessa och kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen[18] och rådets förordning (EG) nr 1798/2003 av den 7 oktober 2003 om administrativt samarbete i fråga om mervärdesskatt och om upphävande av förordning (EEG) nr 218/92[19] .

29. (7)Utbyte av information är ett centralt inslag i bekämpningen av bedrägerier och all annan olaglig verksamhet som riktar sig mot gemenskapens ekonomiska intressen. Kommissionen bör använda informationen från medlemsstaterna till att skapa sig en heltäckande bild av bedrägerier och annan olaglig verksamhet inom EU och sedan göra översikten tillgänglig för vidarebefordra denna översikt till medlemsstaterna.

30. (8)Bedrägerier och annan olaglig verksamhet som riktar sig mot gemenskapens ekonomiska intressen, särskilt gränsöverskridande fall som ofta inbegriper organiserade internationella bedrägeriligor i två eller fler medlemsstater, kan bäst förebyggas och bekämpas om operativ, statistisk eller allmän information analyseras och riskbedöms på gemenskapsnivå. Detta bör ske med hjälp av underrättelse- och riskanalyskapaciteten hos kommissionen, däribland OLAF:s. i allmänhet och OLAF i synnerhet.

31. (9)Kampen mot bedrägerier och all annan olaglig verksamhet som riktar sig mot gemenskapens ekonomiska intressen kräver också en konsekvent uppföljning. Upplysningar som samlats in eller överlämnats av kommissionen bör därför utgöra tillåten bevisning i administrativa eller rättsliga förfaranden.

32. (10) För att uppnå ett lyckat samarbete mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter och kommissionen bör informationsutbytet ske i enlighet med sekretessreglerna då informationen omfattas av sekretess, samtidigt som det säkerställs att personuppgifter som behandlas enligt de nya bestämmelserna omfattas av uppgiftsskydd.

33. (11)Vederbörlig hänsyn bör tas till de regler om uppgiftsskydd som gäller för gemenskapsinstitutionerna enligt artikel 286 i fördraget och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter[20] och också till samt till de regler som gäller för medlemsstaterna enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter.[21] Vid utarbetandet av denna förordning har vederbörlig hänsyn tagits till Europeiska datatillsynsmannens yttrande . [22]

34. (12) De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter.[23]

35. (13) Eftersom målen för den föreslagna åtgärden, nämligen att bekämpa bedrägerier och all annan olaglig verksamhet som riktar sig mot gemenskapens ekonomiska intressen, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna på egen hand och de därför, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, det vill säga genom samarbete mellan medlemsstaterna och mellan dessa och kommissionen, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går förordningen inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

36. (14) Denna förordning respekterar de grundläggande rättigheter och iakttar de principer som erkänns såsom allmänna gemenskapsrättsliga principer, bland annat i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

avdelning I Allmänna bestämmelser

Artikel 1 Syfte

I denna förordning fastställs de rättsliga ramarna för ömsesidigt administrativt bistånd bistånd, särskilt utbytet av information mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter och mellan dessa och kommissionen för att säkerställa ett likvärdigt och effektivt skydd av gemenskapens ekonomiska intressen mot bedrägerier och all annan olaglig verksamhet.

Artikel 2 Tillämpningsområde

1. Denna förordning skall tillämpas i händelse av bedrägerier och all annan olaglig verksamhet som riktar sig mot gemenskapens ekonomiska intressen och som är av särskild relevans på gemenskapsnivå.

Medlemsstaternas behöriga myndigheter får också använda de instrument för ömsesidigt adminstrativt bistånd som inrättas i denna förordning utbyta information och ge bistånd i enlighet med denna förordning i andra situationer när de anser att ett sådant informationsutbyte och bistånd på gemenskapsnivå krävs för att motverka bedrägerier och all annan olaglig verksamhet som riktas mot gemenskapens ekonomiska intressen.

2. Denna förordning skall inte tillämpas då gemenskapslagstiftningen föreskriver ett mer specifikt samarbete mellan medlemsstaterna och mellan dessa och kommissionen eller ett mer omfattande tillträde till information för kommissionen.

Denna förordning skall i synnerhet inte påverka tillämpningen av förordning (EG) nr 515/97. Den skall inte påverka och samarbetet mellan medlemsstaterna enligt förordning (EG) nr 1798/2003 om administrativt samarbete i fråga om mervärdesskatt och om upphävande av förordning (EEG) nr 218/92. [24]

3. Denna förordning skall inte påverka tillämpningen av förordning (EG) nr 1073/1999.

4. Denna förordning skall inte påverka tillämpningen av nationell strafflagstiftning, regler om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål eller rättskipningen i medlemsstaterna.

5. Skyldigheten att lämna bistånd enligt denna förordning skall inte omfatta tillhandahållande av information eller handlingar som erhållits av behöriga administrativa myndigheter som handlar med tillstånd från eller på begäran av en rättslig myndighet.

I händelse av en begäran om bistånd skall dock sådan information eller sådana handlingar tillhandahållas om den rättsliga myndigheten som skall höras i frågan ger sitt samtycke.

Artikel 3 Definitioner

1. I denna förordning gäller följande definitioner:

(a) 1. oegentlighet : bedrägerier och all annan olaglig verksamhet med särskild relevans på gemenskapsnivå som riktar sig mot gemenskapens ekonomiska intressen, inklusive oegentligheter som begåtts helt eller delvis i tredjeland, särskilt

(i) (a) överträdelser som berör såväl inkomst- som utgiftsområden, vare sig de förvaltas centralt av institutionerna eller genom delad, decentraliserad eller gemensam förvaltning, inklusive varje överträdelse av en bestämmelse i gemenskapsrätten som är följden av en handling eller en underlåtenhet av en ekonomisk aktör samt brott mot kontrakt som har ingåtts enligt bestämmelser i gemenskapsrätten, varje överträdelse av en bestämmelse i gemenskapsrätten som är följden av en handling eller en underlåtenhet av en ekonomisk aktör, inklusive brott mot kontrakt som har ingåtts enligt bestämmelser i gemenskapsrätten och som har lett eller skulle ha kunnat leda till en negativ ekonomisk effekt för gemenskapens allmänna budget eller budgetar som de förvaltar, antingen genom en otillbörlig utgift eller genom minskning eller bortfall av inkomster som kommer från de egna medel som uppbärs direkt för gemenskapernas räkning,

(ii) (b) varje överträdelse av lagstiftning om mervärdesskatt enligt rådets direktiv 77/388/EEG[25], som har lett eller skulle ha kunnat leda till en minskning av gemenskapernas egna medel enligt rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1553/89[26],

(iii) (c) penningtvätt i den mening som avses i artikel 1 i rådets Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG [27] i samband med vinning som härrör från en sådan överträdelse som anges i punkterna (i) och (ii) i denna punkt och som utgör bedrägeri eller korruption som skadar gemenskapens ekonomiska intressen, kompletterat med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2005 [28] om kontroller av kontanta medel som förs in i eller ut ur gemenskapen penningtvätt i den mening som avses i artikel 1 c i rådets direktiv 2005/60/EG [29] i samband med vinning som härrör från en sådan överträdelse som anges i punkterna a och b i denna punkt.

(b) 2. oegentligheter av särskild relevans på gemenskapsnivå : oegentligheter som

(i)(a) som – när det gäller överträdelser som berör inkomstområden eller överträdelser som avses i punkt 1 a ii i denna artikel och utan att det påverkar överträdelser som omfattas av punkt 1 a iii i denna artikel – har eller skulle kunna ha förgreningar i andra medlemsstater eller som har påtagliga kopplingar till transaktioner i andra medlemsstater, och

(ii)(b) som , oavsett om de har avslöjats vid ett enstaka tillfälle eller vid flera tillfällen som har ett samband med varandra, beräknas leda till totala mervärdesskattebortfall som överstiger 500 000 euro i de berörda medlemsstaterna eller leda till förluster för gemenskapens ekonomiska intressen på minst 100 000 euro i de övriga fall som täcks av denna förordning; vid fall av penningtvätt skall tröskelvärdena tillämpas på förbrottet tillämpas på den föregående överträdelsen, och

(c) 3. lagstiftning om mervärdesskatt : samtliga gemenskapsbestämmelser om mervärdesskatt samt de lagar och förordningar som antagits av medlemsstaterna för att iaktta dessa gemenskapsbestämmelser.

(d) 4. begärande myndighet : en behörig myndighet som begär bistånd.

(e) 5. tillfrågad myndighet : en behörig myndighet till vilken en begäran om bistånd framställs.

(f) centralt kontaktkontor : det kontor som har utsetts enligt artikel 3.2 i förordning (EG) nr 1798/2003 och som har huvudansvar för kontakter med andra medlemsstater i fråga om administrativt samarbete. har

(g) kontaktorgan : ett annat kontor än det centrala kontaktkontoret med en särskild territoriell behörighet eller ett särskilt operativt ansvar, vilket har utsetts av den behöriga myndigheten enligt artikel 3.3 i förordning (EG) nr 1798/2003 för att direkt utbyta information på grundval av denna förordning.

(h) behörig tjänsteman: en tjänsteman som har utsetts enligt artikel 3.4 i förordning (EG) nr 1798/2003 och som direkt kan utbyta information på grundval av denna förordning.

(i) 6. administrativ utredning : samtliga kontroller, undersökningar och andra åtgärder som vidtas av de behöriga myndigheterna i samband med deras myndighetsutövning för att fastställa om oegentligheter har begåtts, förutom åtgärder som vidtas på begäran av eller på direkt uppdrag av en rättslig myndighet.

(j) 7. finansiell information : information om misstänkta transaktioner som enligt direktiv 2005/60/EG 91/308/EEG har mottagits av behöriga nationella kontaktpunkter samt annan information som är relevant för att spåra finansiella transaktioner i samband med oegentligheter som omfattas av denna förordning.

(k) 8. behöriga myndigheter : nationella myndigheter eller gemenskapsmyndigheter enligt artikel 4.1.

2. Tröskelvärdena i punkt 2 b punkt 1 b i i denna artikel får höjas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 24.2.

Artikel 4 Behöriga myndigheter

1. Samarbete enligt denna förordning skall omfatta följande behöriga myndigheter när de agerar inom ramen för sina respektive befogenheter:

(a) Myndigheter i medlemsstaterna som

(i) är direkt ansvariga för förvaltningen av medel från gemenskapsbudgeten och utsedda för detta ändamål i relevant gemenskapslagstiftning och nationell lag, eller

(ii) enligt tillämpliga nationella bestämmelser i administrativ lagstiftning är ansvariga för förebyggande och bekämpning av bedrägerier och all annan olaglig verksamhet som riktas mot gemenskapens ekonomiska intressen, eller

(iii) är de behöriga myndigheter som förtecknas i förordning (EG) nr 1798/2003, respektive centrala kontaktkontor och kontaktorgan som är utsedda enligt den förordningen, andra utredningsmyndigheter med befogenhet att utreda momsbedrägerier, eller de behöriga myndigheter som avses i rådets direktiv 92/12/EEG[30] i den mån som den insamlade informationen kan utgöra bevis på momsbedrägeri, eller

(iv) har upprättats som "finansunderrättelseenheter" av medlemsstaterna i enlighet med rådets beslut 2000/642/RIF artikel 21 i direktiv 2005/60/EG för att samla in och analysera information som har mottagits.

(b) Kommissionen, inklusive Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF).

2. Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa utbyte av information mellan sina behöriga myndigheter, oavsett deras befogenheter och interna status, samt mellan dessa och kommissionen.

3. Medlemsstaterna skall förse kommissionen med information om sina behöriga myndigheter enligt denna förordning. De skall underrätta kommissionen om alla ändringar i fråga om dessa myndigheter. På grundval av informationen skall kommissionen offentliggöra ett register som kan användas av såväl medlemsstaternas myndigheter som kommissionen. Kommissionen skall regelbundet uppdatera registret.

4. När det gäller oegentligheter enligt artikel 3.1 a ii får kommissionen och de behöriga tjänstemän som har utsetts i enlighet med förordning (EG) nr 1798/2003 ha kontakter, samarbeta eller utbyta information med varandra.

AVDELNING II SAMARBETSUPPGIFTER

KAPITEL 1 ÖMSESIDIGT ADMINISTRATIVT BISTÅND OCH INFORMATIONSUTBYTE

Avsnitt 1

Artikel 5 Former och metoder för samarbetet

Medlemsstaterna får själva besluta vilka former och metoder för samarbetet som är lämpligast. De skall dock tillhandahålla den information och det bistånd som behövs för att se till att skyddet av gemenskapens ekonomiska intressen är effektivt, proportionellt och avskräckande.

Avsnitt 2 Instrument för bistånd på begäran

Artikel 65 Bistånd på begäran

1. De behöriga myndigheterna skall bistå varandra på begäran för att förebygga och avslöja oegentligheter. På framställan från den begärande myndigheten skall den tillfrågade myndigheten i den utsträckning som behövs för att uppfylla begäran och i enlighet med målen för denna förordning överlämna all information till den begärande myndigheten av relevans för att upptäcka och förebygga oegentligheter. Den information som skall överlämnas skall omfatta uppgifter om de ageranden som utgör oegentligheten samt finansiell information om såväl bakomliggande verksamheter som inblandade fysiska och juridiska personer.

2. Begäran om bistånd och informationsutbyte skall åtföljas av en kort sammanfattning av de sakförhållanden som är kända för den begärande myndigheten.

3 . 2. För att erhålla den önskade informationen skall den tillfrågade myndigheten eller den administrativa myndighet som den har vänt sig till gå tillväga som om den handlade för egen räkning eller på begäran av en annan myndighet i den egna medlemsstaten.

4. 3. Den tillfrågade myndigheten skall tillhandahålla alla upplysningar som den innehar eller har erhållit om upptäckta eller planerade verksamheter eller transaktioner som utgör eller enligt den begärande myndigheten förefaller utgöra oegentligheter. eller, i förekommande fall, om resultaten av en särskild övervakning som utförts i enlighet med artikel 6.

Den skall förse den begärande myndigheten med intyg, handlingar eller vidimerade kopior av sådana innehavda eller erhållna handlingar. Originalhandlingar och föremål skall dock tillhandahållas endast om detta inte strider mot den gällande lagstiftningen i den medlemsstat där den tillfrågade myndigheten har sitt säte.

4. Begäran om bistånd och informationsutbyte skall åtföljas av en kort sammanfattning av de sakförhållanden som är kända för den begärande myndigheten.

5 . Om den begärande myndigheten riktar sin begäran till en myndighet som inte har behörighet att lämna det begärda biståndet skall denna myndighet omedelbart vidarebefordra begäran till den en behörig myndighet, det centrala kontaktkontoret eller kontaktorganet och underrätta den begärande myndigheten därom.

Artikel 6 Särskild övervakning

På framställan av den begärande myndigheten skall den tillfrågade myndigheten inom sitt verksamhetsområde så långt som möjligt särskilt övervaka, eller låta särskilt övervaka

(a) personer som skäligen kan antas begå oegentligheter och särskilt dessa persons förflyttningar,

(b) platser där varor lagras på ett sådant sätt att de skäligen kan antas vara avsedda för verksamheter som utgör oegentligheter,

(d) transportmedel och finansiella transaktioner som skäligen kan antas användas för att begå oegentligheter.

Artikel 7 Administrativa utredningar på begäran

1. På framställan av den begärande myndigheten skall den tillfrågade myndigheten utföra en administrativ utredning om verksamheter som utgör eller som enligt den begärande myndigheten förefaller utgöra en oegentlighet eller se till att en sådan utredning genomförs.

Den tillfrågade myndigheten eller den administrativa myndighet som den har vänt sig till skall utföra denna administrativa utredning som om den agerade för egen räkning eller på begäran av en annan myndighet i den egna medlemsstaten. Den skall överlämna resultaten av utredningen till den begärande myndigheten.

2. Efter överenskommelse mellan den begärande och den tillfrågade myndigheten får tjänstemän som har utsetts av den begärande myndigheten närvara vid den administrativa utredning som avses i punkt 1. Utredningen skall alltid utföras av tjänstemän från den tillfrågade myndigheten.

Tjänstemän från den begärande myndigheten får inte på eget initiativ påta sig inspektionsbefogenheter som tillkommer tjänstemän från den tillfrågade myndigheten; de skall dock ha tillträde till samma lokaler och samma handlingar som de sistnämnda, men då via tjänstemän i den tillfrågade medlemsstaten och uteslutande i samband med den pågående administrativa utredningen.

3. Om de nationella bestämmelserna om straffrättsliga förfaranden föreskriver att vissa åtgärder är reserverade för tjänstemän som särskilt utsetts i nationell lagstiftning skall den begärande myndighetens tjänstemän inte delta i sådana åtgärder. De skall under inga omständigheter delta i husrannsakningar eller formella förhör av personer enligt nationell straffrätt.

Artikel 8 Verksamhet av tjänstemän i en annan medlemsstat eller tjänstemän på tjänsteresa i en medlemsstat

Genom överenskommelse mellan den begärande och den tillfrågade myndigheten och i enlighet med de arrangemang som gjorts av den sistnämnda kan tjänstemän som vederbörligen bemyndigats av den begärande myndigheten ges tillgång till information om oegentligheter från de kontor där de administrativa myndigheterna i den medlemsstat där den tillfrågade myndigheten har sitt säte, bedriver sin verksamhet.

Tillgång får endast ges till information som den begärande myndigheten behöver och som härrör från handlingar som tjänstemän i dessa kontor har tillgång till.

Tjänstemännen från den begärande myndigheten skall tillåtas ta kopior av dessa handlingar.

Artikel 9 Skriftlig fullmakt för tjänstemän

Tjänstemän från den begärande myndigheten som befinner sig i en annan medlemsstat eller är på tjänsteresa i en medlemsstat i enlighet med artiklarna 67 och 78 måste när som helst kunna uppvisa en skriftlig fullmakt som fastställer deras identitet och deras officiella uppdrag.

Artikel 10 Tidsfrist för att ge bistånd och information

1. Den tillfrågade myndigheten skall lämna bistånd och information enligt artiklarna 56 och 7 så snabbt som möjligt och senast sex veckor efter det att begäran mottagits. Om den tillfrågade myndigheten redan förfogar över denna information skall dock tidsfristen vara fyra veckor.

2. I särskilda fall kan den tillfrågade och den begärande myndigheten komma överens om andra tidsfrister än de som anges i punkt 1.

3. Om den tillfrågade myndigheten inte kan uppfylla en begäran inom tidsfristen skall den genast underrätta den begärande myndigheten om skälen till detta och meddela när den kommer att kunna svara.

Artikel 11 Uppgifter om mervärdesskatt

1. I syfte att tillhandahålla operativt och tekniskt bistånd och när det är nödvändigt för att hjälpa medlemsstaternas behöriga myndigheter att avslöja och utreda oegentligheter i den mening som avses i artikel 3.1 a ii får skall kommissionen ges tillträde till medlemsstaternas register som finns lagrade i nationella databaser enligt artikel 22 i förordning (EG) nr 1798/2003.

2. Detaljerade regler för detta tillträde, inklusive regler om sekretess och uppgiftsskydd samt om användning av information från medlemsstaternas register, skall fastställas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 2224.2.

2. I den mån som den information som insamlats enligt direktiv 92/12/EEG kan utgöra bevis på oegentligheter i den mening som avses i artikel 3.1 b, skall medlemsstaternas myndigheter överlämna denna information till kommissionen.

Avsnitt 3 Bistånd på eget initiativ

Artikel 12 Underrättelse om verksamheter eller transaktioner

1. Medlemsstaternas behöriga myndigheter skall utan föregående begäran förse kommissionen med relevant information om verksamheter eller transaktioner som utgör eller förefaller utgöra oegentligheter.

2. Med hjälp av lämplig teknik skall kommissionen analysera den överlämnade informationen och förse medlemsstaterna med analysresultaten i syfte att lämna tekniskt och operativt bistånd för att avslöja och utreda oegentligheter. När kommissionen anser att oegentligheter har skett i en eller flera medlemsstater skall den underrätta de berörda medlemsstaterna om detta.

3. Finansiell information skall utbytas på eget initiativ mellan medlemsstaterna och kommissionen, Skyldigheten att utbyta finansiell information på eget initiativ mellan medlemsstaterna och kommissionen skall gälla oavsett om transaktionen skett vid ett enstaka tillfälle eller vid flera tillfällen som tycks ha ett samband med varandra.

4. Regler om sekretess och uppgiftsskydd skall antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 242.2.

Artikel 13 Särskild övervakning utan föregående begäran

När de anser det lämpligt för att skydda gemenskapens ekonomiska intressen mot oegentligheter skall medlemsstaternas behöriga myndigheter upprätthålla en särskild övervakning av

(a) personer som skäligen kan antas begå oegentligheter och särskilt dessa persons förflyttningar,

(b) platser där varor lagras på ett sådant sätt att de skäligen kan antas vara avsedda för verksamheter som utgör oegentligheter,

(d) transportmedel som skäligen kan antas användas för att begå oegentligheter.

(e) finansiella transaktioner som skäligen kan antas användas för att begå oegentligheter.

Artikel 13 14 Överlämnande av allmän information

1. Medlemsstaternas behöriga myndigheter skall, så snart de förfogar över den, överlämna allmän information till kommissionen om nya sätt, medel, metoder och tillvägagångssätt för att begå oegentligheter samt sådan information om hur man upptäcker och förebygger oegentligheter som kan bidra till bedrägerisäkring av relevant lagstiftning.

2. Kommissionen skall till de behöriga myndigheterna i varje medlemsstat överlämna information, så snart den är tillgänglig, som kan göra det möjligt för dem att förebygga oegentligheter och genomdriva relevant lagstiftning.

kapitel 2Användning av uppgifter

Artikel 14 1 5 Användning som bevisning

Undersökningsresultat, intyg, information, handlingar, vidimerade kopior och alla underrättelser som överlämnas till en behörig myndighet inom ramen för det bistånd som föreskrivs i artiklarna 6, 7, 8 och 13 skall utgöra giltiga bevis i administrativa eller rättsliga förfaranden i alla medlemsstater, på samma sätt som om de hade erhållits i den medlemsstat där förfarandet äger rum.

Artikel 15 1 6 Informationsutbyte

Kommissionen får utbyta information som erhållits enligt denna förordning eller andra gemenskapsbestämmelser med andra behöriga myndigheter i enlighet med och för att tillämpa denna förordning, i den mån ett sådant utbyte är förenligt med de gemenskapsbestämmelser enligt vilka informationen har erhållits.

Artikel 16 1 7 Uppföljning

Medlemstaternas behöriga myndigheter skall underrätta kommissionen om relevanta uppdateringar av den information som överlämnats och de administrativa utredningar som genomförts enligt denna förordning, särskilt om administrativa och rättsliga förfaranden som har inletts, såvida detta är förenligt med den nationella strafflagstiftningen.

Artikel 17 1 8 Sekretess och skydd av uppgifter

1. Alla uppgifter som på något sätt lämnats eller erhållits enligt denna förordning skall vara sekretessbelagda och omfattas av skydd i samma omfattning som motsvarande uppgifter enligt den nationella lagstiftningen i den medlemsstat som tagit emot uppgifterna och enligt de motsvarande bestämmelser som är tillämpliga på gemenskapens institutioner och organ.

Sådana uppgifter får endast överlämnas till personer eller myndigheter inom gemenskapens institutioner och organ eller i medlemsstaterna som i kraft av sin befattning eller myndighetsroll skall ha vetskap om dem, och de får inte användas i andra syften än för att garantera ett effektivt skydd av gemenskapernas ekonomiska intressen.

2. Kommissionen och medlemsstaterna skall se till att gemenskapsbestämmelser och nationella bestämmelser om uppgiftsskydd, särskilt de i direktiv 95/46/EG och, i förekommande fall, i förordning (EG) nr 45/2001 är uppfyllda när de behandlar personuppgifter i enlighet med den här förordningen.

Samråd skall ske med Europeiska datatillsynsmannen före antagandet av de tillämpningsföreskrifter som föreskrivs i artiklarna 11.2, 12.4 och artikel 2322.

Artikel 18 19 Förbindelser med tredjeland

1. Information som en medlemsstat eller kommissionen har erhållit från ett tredjeland och som omfattas av denna förordnings tillämpningsområde skall överlämnas till den behöriga myndigheten i en medlemsstat och till kommissionen om den kan göra det möjligt för dem att förebygga eller motverka oegentligheter. Kommissionen skall ha en samordnande roll när det gäller utbytet av sådan information.

2. Om tredjelandet i fråga har ingått ett rättsligt åtagande att ge begärt bistånd för att samla in bevis på oegentligheter i verksamheter som tycks utgöra en oegentlighet, får information som har erhållits i enlighet med denna förordning överlämnas till detta tredjeland som en del av en samlad åtgärd efter överenskommelse med den behöriga myndighet som tillhandahåller informationen, i enlighet med dess nationella bestämmelser om skydd av personuppgifter, artiklarna 25 och 26 i direktiv 95/46/EG och i tillämpliga fall artikel 9 i förordning (EG) nr 45/2001.

Artikel 1920 Kommissionens riskanalys

För att särskilt underlätta arbetet för medlemsstaternas behöriga myndigheter får kommissionen använda all information av allmän eller operativ art som överlämnats av medlemsstaterna enligt denna förordning för att göra såväl strategiska som taktiska riskbedömningar med hjälp av lämplig informationsteknik, vilka utmynnar i underrättelsebaserade rapporter och varningar för att öka medvetenheten om identifierade hot och därmed öka effektiviteten hos lämpliga operativa åtgärder som vidtas av de behöriga nationella myndigheterna och kommissionen inom ramen för kommissionens befogenheter.

KAPITEL 3

FÖRBÄTTRADE MÖJLIGHETER TILL ÅTERKRAV

Artikel 20 Skyldighet att ge information

1. Med syftet att underlätta återkrav av vinning av oegentligheter skall den tillfrågade myndigheten i enlighet med nationell rätt samla in all relevant ekonomisk information som kan göra det lättare att tillämpa de åtgärder som avses i artikel 20 i denna förordning från de institutioner och personer som avses i artikel 2.1 i direktiv 2005/60/EG. Utbytet av information enligt denna förordning skall inte påverka reglerna om samarbete mellan finansunderrättelseenheter i rådets beslut 2000/642/RIF. [31]

Artikel 21 Återkravsåtgärder

1. För att garantera effektiva återkrav skall medlemsstaterna, efter begäran från de behöriga myndigheterna, vidta nödvändiga åtgärder för att i enlighet med nationell rätt frysa, beslagta och konfiskera all vinning som erhållits på olagligt sätt i samband med oegentligheter. Denna bestämmelse skall gälla vinningen av alla oegentligheter på belopp över 50 000 euro eller egendom, enligt artikel 1.2 i direktiv 2005/60/EG, med ett värde som motsvarar detta belopp.

AVDELNING III SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 22 Allmän ordning

1. Samarbetet kan ställas in om den tillfrågade myndigheten anser att tillmötesgående av begäran skulle strida mot suveräniteten, säkerheten, den allmänna ordningen eller andra grundläggande intressen i den medlemsstat där myndigheten finns.

Skatte- eller banksekretess skall inte utgöra grund för att vägra ge ömsesidigt bistånd i den mening som avses i denna artikel.

2. Varje avslag att lämna bistånd skall motiveras. Den tillfrågade myndigheten skall informera kommissionen så fort som möjligt om avslag att lämna bistånd och skälen till detta.

Artikel 23 2 1 Tillämpningsföreskrifter

Detaljerade föreskrifter om det ömsesidiga bistånd och informationsutbyte som föreskrivs i avdelning II kapitel 1 skall antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 2224.2.

Förutom de regler som avses i artiklarna 11.2 och 12.4 får dessa föreskrifter särskilt omfatta :

(a) oegentligheter i den mening som avses i artikel 3.1 a ii,

(b) oegentligheter i den mening som avses i artikel 3.1 a iii,

(a) oegentligheter i den mening som avses i artikel 3.1 b,

(b) oegentligheter i den mening som avses i artikel 3.1 c,

Artikel 24 22 Kommitté

1. Kommissionen skall bistås av den kommitté (nedan kallad ”kommittén”) som upprättats enligt artikel 43 i förordning (EG) nr 515/97.

2. När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG vara tillämpliga, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Den period som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.

3. Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.

Artikel 25 2 3 Utvärderingsrapport

Vart tredje år efter dagen för denna förordnings ikraftträdande skall kommissionen rapportera till Europaparlamentet, revisionsrätten och rådet om tillämpningen av förordningen.

Artikel 26 2 4 Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning .

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

LEGISLATIVE FINANCIAL STATEMENT

Policy area(s): Anti-fraud Activities: Mutual administrative cooperation and exchange of information |

TITLE OF ACTION: PROPOSAL FOR A REGULATION OF THE EUROPEAN PARLIAMENT AND OF THE COUNCIL ON MUTUAL ADMINISTRATIVE ASSISTANCE FOR THE PROTECTION OF THE FINANCIAL INTERESTS OF THE COMMUNITY AGAINST FRAUD AND ANY OTHER ILLEGAL ACTIVITIES |

1. BUDGET LINE(S) + HEADING(S)

24.0106 (fight against fraud)

2. OVERALL FIGURES:

2.1. Total allocation for action (Part B): EUR million for commitment: -

2.2. Period of application: From entering into force on.

2.3. Overall multi-annual estimate of expenditure

(a) Schedule of commitment appropriations/payment appropriations (financial intervention) (see point 6.1.1) - (not applicable see point 5.1.1)

EUR million ( to three decimal places)

Year [n] | [n+1] | [n+2] | [n+3] | [n+4] | [n+5 and subs. Years] | Total |

Commitments |

Payments |

(b) Technical and administrative assistance and support expenditure (see point 6.1.2)

Commitments |

Payments |

Subtotal a+b |

Commitments |

Payments |

Commitments/ payments | 1.851 | 1.851 | 1.751 | 1.751 | 1.751, | 1.751 |

(The first two years include each an amount of EUR 100 000 for the development of information systems for internal use of the Commission, see point 7.3)

TOTAL a+b+c |

Commitments | 1.851 | 1.851 | 1.751 | 1.751 | 1.751 | 1.751 |

Payments | 1.851 | 1.851 | 1.751 | 1.751 | 1.751 | 1.751 |

2.4. Compatibility with financial programming and financial perspective

[X] Proposal is compatible with existing financial programming.

2.5. Financial impact on revenue:

[X] Proposal has no financial implications (involves technical aspects regarding implementation of a measure)

3. BUDGET CHARACTERISTICS

Non-comp | Non-diff | NO | NO | NO | 5 |

4. LEGAL BASIS

Article 280(4) of the EC Treaty.

5. DESCRIPTION AND GROUNDS

5.1. Need for Community intervention

5.1.1. Objectives pursued

The initiative for a regulation on the basis of article 280 of the EC Treaty concerns a framework dedicated to administrative mutual assistance necessary to strengthen the protection of the financial interests of the Community.

For the purpose of the protection of the financial interests of the Community the Member States and the Commission shall assist each other and exchange information in particular in the field of money laundering of the proceeds of EC fraud, of fraud on VAT and any other illegal activities detrimental to the Community’s financial interests in particular those in the field of structural funds.

Background

Fraud and any other illegal activities affecting the financial interests of the Community warrant a more comprehensive framework for administrative cooperation between Member States authorities and with the Commission. This is reflected by the Commission’s firm commitment to the fight against fraud in order to protect the Community’s financial interests which is clearly demonstrated in its Communication, adopted on 28 June 2000, on an overall strategic approach for the protection of the Community’s financial interests and the fight against fraud[32]. This approach underlines the importance of an overall anti-fraud legislative policy by following a horizontal and cross-pillar legislative approach. This legislative policy must be given concrete expression with the drawing up of specific rules, in particular for information exchanges, and close and regular cooperation between the Member States and between the latter and the Commission.

On the basis of this legislative policy the Commission mentions in its working programme for 2003 the preparation of a proposal for a regulation of the European Parliament and of the Council establishing a cooperation mechanism between the competent authorities of the member States and the Commission in order to ensure the protection of the Community’s financial interests against illegal activities including matters such as VAT fraud, money laundering and other financial transactions in relation to the proceeds of EC fraud as well as any other illegal activities detrimental to the Community’s financial interests in particular concerning fraud concerning structural funds.

The Commission has reiterated in its Communication containing an Action Plan for 2001-2003[33], the importance of reinforcing cooperation to prevent money laundering of proceeds from fraud and any other illegal activities detrimental to the Community’s financial interests and VAT fraud in order to be able to realise an effective action against organised crime, particularly economic and financial crime (including fraud and money laundering). To combat this type of crime, the European Union should take co-ordinated action and have a strategy of cooperation and mutual information between all public partners in addition to existing programmes as Fiscalis in the sector of VAT.

5.1.2. Measures taken in connection with ex ante evaluation NOT APPLICABLE

5.1.3. Measures taken following ex post evaluation NOT APPLICABLE

5.2. Action envisaged and budget intervention arrangements

NOT APPLICABLE: see point 5.1.1.

5.3. Methods of implementation

NOT APPLICABLE: see point 5.1.1.

6. FINANCIAL IMPACT

NOT APPLICABLE: see point 5.1.1.

6.1. Total financial impact on Part B - (over the entire programming period)

(The method of calculating the total amounts set out in the table below must be explained by the breakdown in Table 6.2.)

6.1.1. Financial intervention

Commitments (in EUR million to three decimal places)

Breakdown | [Year n] | [n+1] | [n+2] | [n+3] | [n+4] | [n+5 and subs. Years] | Total |

Action 1 |

Action 2 |

etc. |

TOTAL |

6.1.2. Technical and administrative assistance, support expenditure and IT expenditure (commitment appropriations) |

[Year n] | [n+1] | [n+2] | [n+3] | [n+4] | [n+5 and subs. years] | Total |

1) Technical and administrative assistance |

a) Technical assistance offices |

b) Other technical and administrative assistance: - intra muros: - extra muros: of which for construction and maintenance of computerised management systems |

Subtotal 1 |

2) Support expenditure |

a) Studies |

b) Meetings of experts |

c) Information and publications |

Subtotal 2 |

TOTAL |

6.2. Calculation of costs by measure envisaged in Part B (over the entire programming period)

7. IMPACT ON STAFF AND ADMINISTRATIVE EXPENDITURE

7.1. Impact on human resources

Types of post | Staff to be assigned to management of the action using existing and additional resources | Total | Description of tasks deriving from the action |

Number of permanent posts | Number of temporary posts |

Officials or temporary staff | A B C | 2 (1 already occupied) 2 (1 already occupied) 1 | 2 (1 already occupied) 3 (1/2 - 1 already occupied) 1 | 11 | Coordination of investigations and intelligence work in the field of fraud in particular on VAT and structural funds and money laundering of proceeds of fraud detrimental to the Community’s financial interests. |

Other human resources | 4 END | 4 | Coordination of investigations in the field of VAT, structural funds and money laundering of proceeds of fraud detrimental to the Community’s financial interests. |

Total | 5 | 10 | 15 |

7.2. Overall financial impact of human resources

Type of human resources | Amount (EUR) | Method of calculation * |

Officials Temporary staff | 1 188 000 | 11 x EUR 108 000 |

Other human resources (specify budget line) | 173 340 | 4 (END) x EUR 43 335 |

Total | 1 361 340 |

The amounts are total expenditure for twelve months.

7.3. Other administrative expenditure deriving from the action

Budget line (number and heading) | Amount EUR | Method of calculation |

Overall allocation (Title A7) Overall allocation 24.0106 (fight against fraud) A3.010211 Other management expenditure (missions) A3.0201 Control, studies, analysis and activities specific to the European anti-fraud office Total per year | 117 000 60 000 208 000 385 000 | 13 (operational and intelligence staff) x missions per year x 1.500 (average costs of Anti-fraud—missions) 2 x (each year) a meeting of the Committee (30.000 costs per meeting)[34] 13 (operational and intelligence staff) x 2 (average No. of investigation coordination meetings) x 8,000 (average costs of such a meeting) |

A3.0103 Buildings and related expenditure of policy area | EUR 100 000 | Two information systems have to be developed: one for VAT and one for money laundering. The development of each system entails the following costs: system specification: EUR 25 000 development: EUR 35 000 tests: EUR 10 000 user manuals and training: EUR 15 000 installations: EUR 15 000 total (1): EUR 100 000 Total:2 systems: EUR 200 000 cost to be spread over two years |

A3 01 60 Documentation and library expenditure | 5 000 | special library, documentation and purchase of books, subscription to specialised periodicals |

Total | 1 851 340 |

The amounts are total expenditure for twelve months.

1 Specify the type of committee and the group to which it belongs.

I. Annual total (7.2 + 7.3) | EUR 1 851 340 (year 1 and 2) EUR 1 751 340 (from year 3) |

II. Duration of action | does not apply |

III. Total cost of action (I x II) | does not apply |

The needs for human and administrative resources shall be covered within the allocation granted to the managing DG in the framework of the annual allocation procedure.

8. FOLLOW-UP AND EVALUATION

8.1. Follow-up arrangements

The Committee shall adopt an implementing regulation following the comitology procedure in order to determine the relevant implementing modalities of mutual assistance and exchange of information in specific areas covered by the proposed regulation.

8.2. Arrangements and schedule for the planned evaluation

Every three years after the date of entry into force of the regulation, the Commission shall report to the European Parliament, the Court of Auditors and the Council on the application of the measures provided for in the regulation.

9. ANTI-FRAUD MEASURES

NOT APPLICABLE.

[1] EUT 290, 27.11.2004, s. 5. KOM(2004) 509.

[2] Bull. 7.8.2004, punkt 1.6.26.

[3] EUT C 313, 9.12.2005, s. 1.

[4] EUT C 301, 7.12.2004, s. 4.

[5] EUT C 301, 7.12.2004, s. 4.

[6] EUT C 301, 7.12.2004, s. 4.

[7] Rådets direktiv 76/308/EEG av den 15 mars 1976 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar uppkomna till följd av verksamhet som utgör en del av finansieringssystemet för Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket och av jordbruksavgifter och tullar samt med avseende på mervärdeskatt, EGT L 73, 19 mars 1976, s. 18.

[8] Rådets direktiv 2001/44/EG av den 15 juni 2001 om ändring av direktiv 76/308/EEG om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar uppkomna till följd av verksamhet som utgör en del av finansieringssystemet för Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket och av jordbruksavgifter och tullar samt med avseende på mervärdesskatt och vissa punktskatter, EGT L 175, 28.6.2001,s. 17.

[9] Europaparlamentets resolution om skydd av gemenskapernas ekonomiska intressen och bedrägeribekämpning (2004/2198/INI).

[10] Konvention som utarbetats på grundval av artikel K.3 i fördraget om Europeiska unionen, om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen, EGT C 316, 27.11.1995, s. 49.

[11] OJ L 309, 25.11.2005, p. 15, se artiklarna 3.5 och 39.2.

[12] EUT C 290, 27.11.2004, s. 5. KOM(2004) 509.

[13] EUT C 313, 9.12.2005, s. 1.

[14] EGT L 136, 31.5.1999, s. 1.

[15] Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism, EUT L 309, 25.11.2005, s.13.

[16] Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2005 om kontoller av kontanta medel som förs in i eller ut ur gemenskapen, EUT L 309, 25.11.2005, s.9 .

[17] EUT L 264, 15.10.2003, s. 1. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 885/2004 (EUT L 168, 1.5.2004, s. 1).

[18] EGT L 82, 22.3.1997, s. 1. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 807/2003 (EUT L 122, 16.5.2003, s. 36).

[19] EUT L 264, 15.10.2003, s. 1. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 885/2004 (EUT L 168, 1.5.2004, s. 1).

[20] EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.

[21] EGT L 281, 23.11.1995, s. 31. Direktivet ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).

[22] EUT C 301, 7.12.2004, s. 4.

[23] EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

[24] EUT L 264, 15.10.2003, s. 1.

[25] EGT L 145, 13.6.1977, s. 1.

[26] EGT L 155, 7.6.1989, s. 9.

[27] EUT L 309, 26.6.2005, s. 13.

[28] Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2005 om kontroller av kontanta medel som förs in i eller ut ur gemenskapen, EUT L 309, 25.11.2005, s.9.

[29] EGT L 166, 28.6.1991, s. 77.

[30] EGT L 76, 23.3.1992, s. 1.

[31] EGT L 271, 24.10.2000, s. 4.

[32] Communication from the Commission, Protection of the Communities’ financial interests, The fight against fraud - For an overall strategic approach, COM(2000) 358 final. See especially paragraph 1 and 1.2.2 of this communication. The Council (ECOFIN) adopted this communication on 17 July 2000 and the European Parliament, which approved the guidelines. The Parliament approved the guidelines presented in its Resolution of 13 December 2000.

[33] Adopted by the Commission on 23 May 2001, COM(2001) 254 final. See especially paragraph 2.2.1.

[34] Where multidisciplinary (e.g. Customs and VAT) issues are discussed by the Committee envisaged by this Regulation, the travel costs of two delegates per Member State will be reimbursed by the Commission.

52006PC0473