[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 25.4.2006

KOM(2006) 170 slutlig

2006/0059 (CNS)

Förslag till

RÅDETS BESLUT

om ingående – på Europeiska gemenskapens vägnar – av tillämpningsprotokollet avseende bergsjordbruk till Alpkonventionen

(framlagt av kommissionen)

MOTIVERING

1. Bakgrund

Konventionen om skydd för Alperna – Alpkonventionen – undertecknades av Europeiska gemenskapen i Salzburg den 7 november 1991. Genom rådets beslut 96/191/EG av den 26 februari 1996[1] ratificerade gemenskapen konventionen, som trädde i kraft den 4 april 1998. Övriga fördragsslutande parter är Frankrike, Italien, Liechtenstein, Monaco, Schweiz, Slovenien, Tyskland och Österrike.

Rådets beslut grundades på följande skäl som fortfarande är aktuella:

1. ”Konventionen faller inom ramen för gemenskapens deltagande i de internationella miljöskyddsåtgärder som förordades i […] Europeiska gemenskapens femte åtgärdsprogram för miljön.”

2 . ”Skydd för Alperna är en viktig insats för gemenskapens samtliga medlemsstater på grund av att de ekonomiska, sociala och ekologiska problem som är förknippade med Alperna överskrider gränser.”

I enlighet med artikel 2.2 och 2.3 i Alpkonventionen anges i ett antal olika tillämpningsprotokoll konkreta åtgärder för att uppnå dessa mål. Ett av protokollen behandlar bergsjordbruk. Genom att ratificera Alpkonventionen har Europeiska gemenskapen förbundit sig att uppfylla skyldigheterna enligt konventionen.

Undertecknandet och ratifikationen av protokollet ligger inom ramen för Europeiska gemenskapens jordbrukspolitik. Av central betydelse är här artiklarna 36 och 37 i EG-fördraget.

2. Gemenskapen och tillämpningsprotokollet om bergsjordbruk

Europeiska kommissionen deltog i framförhandlandet av protokollet, och det är starkt präglat av gemenskapens politik och lagstiftning. Protokollet har redan paraferats av gemenskapen. Det skedde den 20 december 1994 på Alpkonventionens ministerkonferens i Chambéry. Kommissionens deltagande i regionala konventioner såsom Alpkonventionen har varit begränsat under de senaste tio åren. Det förklarar varför förslaget om att ratificera protokollet kommer så sent.

Inom ramen för det övergripande målet hållbar utveckling syftar protokollet enligt artikel 1 till att bevara och främja ett miljövänligt och till bygden anpassat bergsjordbruk. Det skall utgöra ett viktigt inslag när det gäller att förebygga avfolkning och vidmakthålla ett hållbart näringsliv. Här ingår bl.a. produktion av kvalitetsprodukter som är typiska för olika bygder, skydd av naturmiljön, förebyggande av naturolyckor samt bevarande av natur- och kulturlandskapets värden. De fördragsslutande parterna bör optimera de olika funktioner bergsjordbruket fyller.

De åtgärder som fastställs i protokollet – t.ex. stöd till bergsjordbruket, förbättring av levnadsvillkor, fysisk planering, miljövänligt jordbruk, säljfrämjande åtgärder och marknadsföring samt åtgärder inom skogsbruket – ligger inom ramen för EU:s jordbrukslagstiftning och jordbrukspolitik och är i linje med den pågående utvecklingen på området.

Genom Agenda 2000 fastlades en politik för landsbygdsutveckling som den andra pelaren i den gemensamma jordbrukspolitiken. Rådets förordning (EG) nr 1257/1999 av den 17 maj 1999 om stöd från Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ)[2] blev därför en del av Agenda 2000. Förordningen innehåller särskilda bestämmelser om stöd till mindre gynnade områden och till miljöåtgärder inom jordbruket, något som har utvecklats till att bli ett centralt inslag i den andra pelaren. Dessa åtgärder är dels inriktade på förvaltning av produktiv mark, såsom åtgärder inom områden av särskilt intresse för biologisk mångfald och natur, genetisk mångfald i fråga om lokala husdjur, förebyggande av erosion och bränder och vidmakthållande av odlingsformer som är karaktäristiska för det traditionella kulturlandskapet, dels på åtgärder inriktade på förvaltning av icke-produktiv mark, såsom bevarande av landsbygdens och landskapets karaktäristiska drag.

Den framtida politiken för landsbygdens utveckling från 2007 och framåt är fastlagd i rådets förordning (EG) nr 1698/2005 av den 20 september 2005 (om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling [EJLFU])[3] och rådets beslut om gemenskapens strategiska riktlinjer för landsbygdsutvecklingen (programperiod 2007–2013). Politiken är koncentrerad på tre huvudområden: jordbrukets livsmedelsproduktion, miljön samt landsbygdsekonomin och landsbygdsbefolkningen i vidare mening. Den nya generationens strategier och program för landsbygdens utveckling kommer att ha tre hörnstenar: 1) jordbrukets konkurrenskraft; livsmedelsproduktion; skogsbruk, 2) markförvaltning och miljö, och 3) livskvalitet och mångfald i landsbygdsområden. På så sätt skall man möta de ekonomiska, sociala och miljömässiga problem som bergsområdena står inför.

När det gäller konkurrenskraften kommer man att vidta ett spektrum av åtgärder inriktade på mänskliga resurser och fysiskt kapital inom jordbruks-, livsmedels- och skogsbrukssektorerna, bl.a. genom att främja kunskapsöverföring och innovation. Åtgärder för produktion av kvalitetsprodukter ingår också. Inom markförvaltning och miljö ryms åtgärder för skydd och förbättring av naturresurser, liksom åtgärder för bevarande av jord- och skogsbruk med högt naturvärde och av kulturlandskap i Europas landsbygdsområden.

I linje med slutsatserna från Europeiska rådets möten i Lissabon och Göteborg bör den gemensamma jordbrukspolitikens framtida utveckling ”bidra till hållbar utveckling genom att ytterligare tonvikt läggs vid att främja hälsosamma produkter av god kvalitet, tillverkningsmetoder som är hållbara ur miljösynpunkt inklusive ekologisk produktion, förnybara råmaterial och skydd av biologisk mångfald” .

3. Slutsatser

Alpregionen kännetecknas av sin rikedom på naturresurser – däribland vatten –, av sina möjligheter att bedriva jordbruk, av sin historiska och kulturella betydelse samt av sitt värde för livskvalitet, näringsliv och rekreation, inte bara för lokalbefolkningen, utan också för människor från andra områden. Alpregionen präglas emellertid också av besvärliga levnads- och produktionsvillkor inom jordbruket på grund av geomorfologiska och klimatmässiga förhållanden.

Alpkonventionen och protokollet ger Europeiska gemenskapen möjlighet att bibehålla ett miljövänligt bergsjordbruk anpassat till detta mycket känsliga gränsområde. Det gör det också möjligt att bevara ett unikt natur- och kulturarv och upprätthålla produktionen av kvalitetslivsmedel. Konventionen och protokollet bildar en gemensam ram för skapandet av en transnationell arbetsmodell där gemensamma mål och åtgärder integreras för att lösa problem som är specifika för Alpregionen. Europeiska gemenskapen har förbundit sig att uppfylla målen i konventionen och protokollet, vilket redan har paraferats. En ratifikation av protokollet skulle utgöra en bekräftelse på gemenskapens förpliktelse, fungera som en stark politisk signal och stärka den ekologiska processen i hela denna region, som har stort värde för Europa. Europeiska gemenskapen bör därför ingå protokollet om bergsjordbruk. Rådet uppmanas att godkänna protokollet genom att anta bifogade förslag till beslut.

2006/0059 (CNS)

Förslag till

RÅDETS BESLUT

om ingående – på Europeiska gemenskapens vägnar – av tillämpningsprotokollet avseende bergsjordbruk till Alpkonventionen

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 36 och 37 jämförda med artikel 300.2 första stycket första meningen och artikel 300.3 första stycket,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande[4], och

av följande skäl:

1. Alpregionen kännetecknas av sin rikedom på naturresurser – däribland vatten –, av sina möjligheter att bedriva jordbruk, av sin historiska och kulturella betydelse samt av sitt värde för livskvalitet, näringsliv och rekreation, inte bara för lokalbefolkningen, utan också för människor från andra områden. Regionen präglas emellertid också av besvärliga levnads- och produktionsvillkor inom jordbruket på grund av geomorfologiska och klimatmässiga förhållanden.

2. Alpkonventionen undertecknades på Europeiska gemenskapens vägnar den 7 november 1991, ratificerades genom rådets beslut 96/191/EG av den 26 februari 1996[5] och trädde i kraft den 4 april 1998. I enlighet med artikel 2.2 och 2.3 i Alpkonventionen anges i ett antal olika tillämpningsprotokoll konkreta åtgärder för att uppnå konventionens mål. Ett av protokollen behandlar bergsjordbruk.

3. Europeiska kommissionen deltog i framförhandlandet av protokollet, och det är starkt präglat av gemenskapens politik och lagstiftning. Europeiska gemenskapen paraferade protokollet i Chambéry den 20 december 1994.

4. Inom ramen för det övergripande målet hållbar utveckling syftar protokollet enligt artikel 1 till att bevara och främja ett miljövänligt och till bygden anpassat bergsjordbruk. Det skall utgöra ett viktigt bidrag till att förebygga avfolkning och till att vidmakthålla ett hållbart näringsliv. Här ingår bl.a. produktion kvalitetsprodukter som är typiska för bergsjordbruket, skydd av naturmiljön, förebyggande av naturolyckor samt bevarande av den traditionella landsbygdens skönhet och värden. De fördragsslutande parterna bör optimera de olika funktioner bergsjordbruket fyller.

5. De mål och åtgärder som fastställs i protokollet – t.ex. stöd till bergsjordbruket, förbättring av levnadsvillkor, fysisk planering, miljövänligt jordbruk, säljfrämjande åtgärder och marknadsföring samt åtgärder inom skogsbruket – ligger inom ramen för EU:s jordbrukslagstiftning och jordbrukspolitik. Särskild betydelse har här rådets förordning (EG) nr 1698/2005 av den 20 september 2005 (om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling [EJLFU])[6].

6. Protokollet bildar en gemensam ram för skapandet av en transnationell arbetsmodell där gemensamma mål och åtgärder integreras för att lösa problem som är specifika för Alpregionen.

7. Alpkonventionen och protokollet om bergsjordbruk har betydelse för 13 miljoner människor och nära 6 000 samhällen i ett område med en yta på sammanlagt 19 miljoner hektar. Alperna är också av stor betydelse för befolkningar i andra regioner.

8. Alpkonventionen tillsammans med sina tillämpningsprotokoll, däribland det som behandlar bergsjordbruk, utgör den första uppsättningen internationella avtal om bergsområden och tjänar som mönster för andra liknande regioner i världen.

9. En ratifikation av protokollet skulle utgöra en bekräftelse på gemenskapens förpliktelse, fungera som en stark politisk signal och stärka den ekologiska processen i hela denna region, som har stort värde för Europa.

10. Protokollet bör därför godkännas på gemenskapens vägnar.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Det tilläggsprotokoll om bergsjordbruk till Alpkonventionen som paraferades i Chambéry den 20 december 1994 godkänns härmed på gemenskapens vägnar.

Texten till protokollet återges i bilaga I till detta beslut.

Artikel 2

Rådets ordförande bemyndigas att utse de personer – en eller flera – som skall ha befogenhet att på gemenskapens vägnar deponera godkännandeinstrumentet i enlighet med artikel 24 i protokollet och att deponera bifogade förklaringar.

Artikel 3

Detta beslut skall offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning .

Utfärdat i Bryssel den …

På rådets vägnar

Ordförande

BILAGA I

TILLÄMPNINGSPROTOKOLL TILL 1991 ÅRS ALPKONVENTION AVSEENDE BERGSJORDBRUK ”BERGSJORDBRUKSPROTOKOLLET”

Ingress

Furstendömet Liechtenstein,

Furstendömet Monaco,

Förbundsrepubliken Tyskland,

Republiken Frankrike,

Republiken Italien,

Republiken Slovenien,

Republiken Österrike,

Schweiziska edsförbundet

och

Europeiska gemenskapen,

som enligt konventionen om skydd för Alperna av den 7 november 1991 (nedan kallad ”Alpkonventionen”) har till uppgift att föra en övergripande politik för att skydda alpområdet och skapa en hållbar utveckling där,

som avser att uppfylla sina förpliktelser enligt artikel 2.2 och 2.3 i Alpkonventionen,

som är medvetna om att de i allmänhetens intresse bör bevara och främja kulturlandskapen och ett till bygd och miljö anpassat jordbruk som mer än andra är utsatt för svåra ekonomiska förhållanden,

som inser att alpområdet genom sina rika natur- och vattenresurser, sin jordbrukspotential, sin historiska och kulturella betydelse, sitt värde för livskvalitet, näringsliv och fritid i Europa och sina kommunikationsleder även fortsättningsvis kommer att ha avgörande betydelse för befolkningen i allmänhet och för lokalbefolkningen i synnerhet,

som är övertygade om att lokalbefolkningen måste få bestämma över sin egen sociala, kulturella och ekonomiska utveckling, och måste vara delaktig när denna utveckling förverkligas inom den befintliga institutionella ramen,

som är övertygade om att ekonomiska intressen och ekologiska krav bör samordnas med hänsyn till varje regions särdrag och till jordbrukets centrala betydelse,

som beaktar den betydelse som jordbruket alltid har haft för alpområdet och det omistliga bidrag som denna ekonomiska sektor har gett och fortsätter att ge, särskilt i bergsområden, som en viktig resurs när det gäller att bibehålla en lämplig befolkningstäthet, producera livsmedel för befolkningen, tillverka typiska kvalitetsprodukter, bevara och vårda kulturlandskapet, särskilt för turistsektorn, och skydda mot markerosion, laviner och översvämningar,

som inser att jordbruksmetoderna och jordbrukets intensitet har stor inverkan på naturen och landskapet och att ett extensivt brukat kulturlandskap också har en viktig funktion som livsmiljö för den alpina floran och faunan,

som inser att bergsjordbrukarna är utsatta för särskilt svåra livs- och arbetsförhållanden på grund av bergsområdenas geomorfologi och klimat,

som är övertygade om att vissa problem bara kan lösas på ett internationellt plan genom gemensamma åtgärder av alla länder i Alperna och att det – på ett nationellt och europeiskt plan – bland annat bör vidtas ekonomiska anpassnings- och stödåtgärder i bergsområdena så att jordbrukarnas och jordbruksföretagens framtid inte äventyras på grund av att man bara tillämpar ekonomiska kriterier,

HAR ENATS OM FÖLJANDE:

KAPITEL I ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1 Syfte

1. I detta protokoll fastställs internationella åtgärder för att bevara och uppmuntra ett till bygd och miljö anpassat bergsjordbruk. Syftet är att ge ett erkännande till och säkerställa kontinuiteten av jordbrukets viktiga bidrag till att bibehålla befolkningen och skydda hållbar ekonomisk verksamhet, bland annat genom produktion av typiska kvalitetsprodukter, skydd för den naturliga livsmiljön, förebyggande av naturliga risker samt bevarande av natur- och kulturlandskapets skönhets- och rekreationsvärden och av alpområdets kulturliv.

2. De fördragsslutande parterna skall vid genomförandet av protokollet sträva efter att optimera bergsjordbrukets samtliga funktioner.

Artikel 2 Protokollets mål i förhållande till andra politikområden

De fördragsslutande parterna förbinder sig att även inom övriga politikområden beakta protokollets mål.

Artikel 3 Grundläggande skyldigheter inom den allmänna ekonomiska ramen

De fördragsslutande parterna är överens om att det är nödvändigt att – på alla nivåer och i enlighet med den allmänna ekonomiska politiken – anpassa jordbrukspolitiken så att den uppfyller kravet på en väl avvägd, hållbar utveckling och så att det inom ramen för rådande finanspolitiska förutsättningar blir möjligt

a) att särskilt i bergsområden uppmuntra ett till miljön anpassat jordbruk och att främja de funktioner som avses i artikel 7,

b) att göra en tydlig insats för att motverka bergsområdenas avfolkning och för att sörja för rimliga levnadsvillkor i dessa områden, med hjälp av social- och strukturpolitiska åtgärder tillsammans med en rad jordbruks- och miljöpolitiska åtgärder.

Artikel 4 Jordbrukarnas funktion

De fördragsslutande parterna är överens om att jordbruket särskilt i bergsområden under gångna sekel har format landskapet och gett det historisk karaktär och kulturvärde. Eftersom de fördragsslutande parterna inser att jordbrukarna genom sina många olika uppgifter har en avgörande betydelse för natur- och kulturlandskapsvård, både nu och i framtiden, måste jordbrukarna göras delaktiga i de beslut och åtgärder som gäller bergsområden.

Artikel 5 Regionala och lokala myndigheters medverkan

1. Varje fördragsslutande part skall inom sin befintliga institutionella ram fastställa på vilken nivå samordningen och samarbetet mellan institutionerna och de direkt berörda regionala och lokala myndigheterna bäst kan ordnas för att främja ett solidariskt ansvarstagande, särskilt för att utnyttja och utveckla samordningsvinster vid tillämpning av strategier för bergsjordbruket och genomförande av därmed sammanhängande åtgärder.

2. Direkt berörda regionala och lokala myndigheter skall delta i strategiernas och åtgärdernas olika förberedelse- och genomförandefaser i enlighet med sina befogenheter och inom befintliga institutionella ramar.

Artikel 6 Internationellt samarbete

De fördragsslutande parterna enas om

a) att gemensamt utvärdera jordbrukspolitikens utveckling och att alltid samråda med varandra före antagandet av viktiga jordbrukspolitiska beslut, i syfte att genomföra protokollet,

b) att se till att protokollets mål uppnås och att de åtgärder som fastställs i protokollet genomförs med hjälp av gränsöverskridande samarbete mellan samtliga behöriga myndigheter, särskilt regionala förvaltningar och lokala organ,

c) att uppmuntra kunskaps- och erfarenhetsutbyte samt gemensamma initiativ genom internationellt samarbete mellan forsknings- och utbildningsinstitutioner, jordbruks- och miljöorganisationer och medierna.

KAPITEL II SPECIFIKA ÅTGÄRDER

Artikel 7 Stöd till bergsjordbruket

1. De fördragsslutande parterna skall sträva efter att differentiera sina jordbrukspolitiska åtgärder på alla nivåer, med hänsyn till skiftande lokala förhållanden, och uppmuntra bergsjordbruket med beaktande av naturbetingade lokala nackdelar. Särskilt jordbruksföretag som sörjer för ett minimum av jordbruksverksamhet på extrema platser skall stödjas.

2. Bergsjordbrukets bidrag till natur- och kulturlandskapsvård och till förebyggande av naturliga risker, i allmänhetens intresse, skall på skäligt sätt kompenseras inom ramen för avtal om sådana specifika projekt och tjänster som går utöver de allmänna skyldigheterna.

Artikel 8 Fysisk planering och kulturlandskap

1. I samband med fysisk planering, markanvändning, fastighetsbildning och markförbättring åtar sig de fördragsslutande parterna att ta hänsyn till bergsområdenas särskilda förhållanden med hänsyn till natur- och kulturlandskapet.

2. För att kunna uppfylla sina många uppgifter måste bergsjordbruket i första hand ha tillgång till nödvändig mark för ett jordbruk som är miljövänligt och anpassat till lokala förhållanden.

3. Det är därför nödvändigt att se till att kulturlandskapets traditionella beståndsdelar (skog, skogsbryn, häckar, lundar, fuktängar, torra och näringsfattiga gräsmarker, betesvall) bevaras respektive återställs och används.

4. Det skall vidtas särskilda åtgärder för att se till att traditionella jordbruksbyggnader och traditionell landsbygdsarkitektur bevaras och att särpräglade byggnadsmetoder och byggnadsmaterial bibehålls och används.

Artikel 9 Miljövänliga odlingsmetoder. Typiska produkter

De fördragsslutande parterna åtar sig att göra allt som krävs för att se till gemensamma kriterier tillämpas när det gäller att i bergsområdena främja sysselsättningen, sprida extensiva och miljövänliga odlingsmetoder, som tar hänsyn till lokala förhållanden, samt skydda och främja typiska jordbruksprodukter, som skiljer sig från andra produkter genom sitt lokalt begränsade, unika och miljövänliga produktionssätt.

Artikel 10 Genetisk mångfald och boskapsuppfödning anpassad till lokala förhållanden

1. De fördragsslutande parterna är överens om att en boskapsuppfödning som är anpassad till lokala förhållanden och tillgänglig markyta är ett viktigt led i bergsjordbruket, både som inkomstkälla och som viktig identitetsskapande faktor för landskap och kultur. Boskapsuppfödningen, inte minst uppfödningen av traditionella husdjursarter, bör därför bibehållas med sina olika särpräglade raser och typiska produkter. Boskapsuppfödningen skall vara miljövänlig samt anpassas till lokala förhållanden och tillgänglig markyta.

2. De jordbruks-, gräsmarks- och skogsbruksstrukturer som krävs för detta ändamål skall bevaras inom ramen för en lämplig extensiv gräsmarksdrift, så att det råder jämvikt mellan gräsmark och boskap på ett sätt som är anpassat till lokala förhållanden.

3. De fördragsslutande parterna skall dessutom vidta de mått och steg som krävs för att bevara produktionsdjurens och de odlade växternas genetiska mångfald, särskilt inom forskning och inom rådgivningsverksamheten för lantbruket.

Artikel 11 Försäljningsfrämjande åtgärder

1. De fördragsslutande parterna skall sträva efter att skapa goda villkor för saluföringen av bergsjordbrukets produkter för att öka försäljningen på plats och göra produkterna mer konkurrenskraftiga på de nationella och internationella marknaderna.

2. Försäljningen skall bland annat främjas genom kontrollerade ursprungsbeteckningar och kvalitetsmärkning som skyddar både producenter och konsumenter.

Artikel 12 Produktionsbegränsning

Vid en begränsning av jordbruksproduktionen skall de fördragsslutande parterna sträva efter att ta hänsyn till bergsområdenas särskilda krav på ett till bygd och miljö anpassat jordbruk.

Artikel 13 Jord- och skogsbruk i samverkan

De fördragsslutande parterna är överens om att bergsområdenas jord- och skogsbruk delvis kompletterar varandra, att de är beroende av varandra och att de därför måste betraktas tillsammans. Parterna skall därför uppmuntra

a) ett naturvänligt skogsbruk, både som extra inkomstkälla för jordbruksföretagen och som bisyssla för dem som arbetar inom jordbrukssektorn,

b) hänsyn till skogens skydds-, produktions- och fritidsfunktioner samt till dess ekologiska och biogenetiska funktioner, i relation till jordbruksmarken, med beaktande av platsens särdrag och i samklang med landskapet,

c) reglering av gräsmarksdrift och viltbestånd för att undvika allvarliga skador på skog och odlingar.

Artikel 14 Ytterligare inkomstkällor

De fördragsslutande parterna inser att familjejordbruk traditionellt har stor betydelse för bergsjordbruket och skall därför stödja familjejordbruken som ekonomisk verksamhet – som huvudnäring, kompletterande verksamhet eller bisyssla – genom att i bergsområden främja och vidareutveckla ytterligare inkomstkällor, särskilt i sektorer med koppling till jordbruket, såsom skogsbruk, turism och hantverk, och i samklang med natur- och kulturlandskapsvård, framför allt på initiativ av och till gagn för lokalbefolkningen själv.

Artikel 15 Förbättrade levnads- och arbetsvillkor

De fördragsslutande parterna skall uppmuntra utveckling och förbättring av kvaliteten på de tjänster som krävs för att de som arbetar i bergsområdenas skogs- och jordbruk skall kunna bemästra nackdelarna och förbättra sina levnads- och arbetsvillkor i samma takt som de ekonomiska och sociala förhållandena utvecklas i andra sektorer och i andra delar av alpområdet. Till grund för beslut får därför inte bara läggas rent ekonomiska kriterier. Detta skall främst gälla för kommunikationer, ny- och ombyggnad av bostäder och jordbruksbyggnader samt inköp och underhåll av anläggningar och teknisk utrustning.

Artikel 16 Ytterligare åtgärder

De fördragsslutande parterna får vidta åtgärder för bergsjordbruket som går utöver vad som föreskrivs i detta protokoll.

KAPITEL III FORSKNING, UTBILDNING OCH INFORMATION

Artikel 17 Forskning och observation

1. De fördragsslutande parterna skall i nära samarbete uppmuntra och samordna den forskning och systematiska observation som krävs för uppnåendet av protokollets mål.

2. De skall bland annat uppmuntra jordbruksforskning som är särskilt inriktad på bergsjordbruk, som på bästa möjliga sätt är anpassad till de faktiska, lokala förhållandena, som beaktas vid fastställande och kontroll av jordbrukspolitiska mål och åtgärder, och vars resultat tillämpas på utbildning och teknisk stödverksamhet för jordbruket.

3. De fördragsslutande parterna skall se till att de nationella forsknings- och observationsresultaten integreras i ett permanent gemensamt observations- och informationssystem, och att resultaten görs tillgängliga för allmänheten inom den befintliga institutionella ramen.

4. De fördragsslutande parterna skall med hänsyn till protokollets mål och bestämmelser bland annat ta fram en jämförbar översikt över bergsjordbrukets ekonomiska och sociala situation i de olika bergsområdena.

5. Översikten skall uppdateras med jämna mellanrum och upplysa om särskilt problematiska frågor och områden, om genomförda åtgärders effektivitet och om åtgärder som ännu måste vidtas. Prioriteras skall uppgifter om den demografiska, sociala och ekonomiska utvecklingen tillsammans med olika indikatorer för områdenas geografi, ekologi och infrastruktur samt kriterier för en hållbar och väl avvägd utveckling i den mening som avses i Alpkonventionen och i detta protokoll.

6. Dessutom skall de frågor som nämns i bilagan prioriteras.

Artikel 18 Utbildning och information

1. De fördragsslutande parterna skall främja grund- och vidareutbildning och information till allmänheten om protokollets mål, åtgärder och genomförande.

2. De fördragsslutande parterna skall framför allt uppmuntra följande:

a) en snabbare vidareutveckling av grund- och vidareutbildning, tekniskt jordbruksstöd och stöd till företagsförvaltning och kommersiell förvaltning, utan att natur- och miljöskydd förloras ur sikte. Generellt skall utbildningen struktureras så att de utbildade inriktas på och förbereds för andra alternativa eller kompletterande verksamheter med koppling till jordbruk;

b) bred och objektiv information som inte begränsas till direkt berörda personer och förvaltningar utan som – bland annat via medierna – sprids till största möjliga publik inom och utanför alpområdet och som ökar kunskapen om och intresset för bergsjordbrukets funktioner.

3. Dessutom skall de frågor som nämns i bilagan prioriteras.

KAPITEL IV GENOMFÖRANDE, KONTROLL OCH UTVÄRDERING

Artikel 19 Genomförande

De fördragsslutande parterna förbinder sig att bevaka genomförandet av detta protokoll, varvid alla lämpliga åtgärder skall vidtas inom den befintliga institutionella ramen.

Artikel 20 Kontroll av efterlevnad

1. De fördragsslutande parterna skall regelbundet rapportera till den ständiga kommittén om de åtgärder som vidtagits med anledning av protokollet. Rapporterna skall också behandla åtgärdernas effektivitet. Alpkonferensen skall besluta hur ofta rapporterna skall lämnas.

2. Den ständiga kommittén skall granska rapporterna för att förvissa sig om att de fördragsslutande parterna har fullgjort sina åtaganden i enlighet med protokollet. Kommittén kan också begära kompletterande uppgifter från de fördragsslutande parterna eller använda sig av andra informationskällor.

3. Den ständiga kommittén skall upprätta en rapport om hur de fördragsslutande parterna fullgör sina åtaganden i enlighet med protokollet, och skall överlämna rapporten till Alpkonferensen.

4. Alpkonferensen skall behandla rapporten. Om konferensen konstaterar att något åtagande inte har fullgjorts kan den utfärda rekommendationer.

Artikel 21 Utvärdering av bestämmelsernas effektivitet

1. De fördragsslutande parterna skall regelbundet utreda och utvärdera hur effektiva bestämmelserna i protokollet är. Om det behövs för att målen skall uppnås får parterna ändra protokollet.

2. Regionala och lokala myndigheter skall delta i denna utvärdering inom befintlig institutionell ram. Icke-statliga organisationer verksamma inom området kan också konsulteras.

KAPITEL V SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 22 Samband mellan Alpkonventionen och protokollet

1. Detta protokoll är ett sådant protokoll som avses i artikel 2 och i andra artiklar i konventionen.

2. Detta protokoll är öppet endast för parter i Alpkonventionen. En part som frånträder Alpkonventionen frånträder samtidigt protokollet.

3. När Alpkonferensen behandlar ämnen som omfattas av detta protokoll får endast parter i protokollet rösta.

Artikel 23 Undertecknande och ratifikation

1. Detta protokoll är öppet för undertecknande för stater som har undertecknat Alpkonventionen samt för Europeiska gemenskapen från den 20 december 1994, och för Republiken Österrike, som är depositarie, från den 15 januari 1995.

2. För fördragsslutande parter som samtyckt till att bli bundna av protokollet träder det i kraft tre månader efter det att tre stater har deponerat sina ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrument.

3. För de fördragsslutande parter som senare samtyckt till att bli bundna av protokollet träder det i kraft tre månader efter det att parten deponerat sitt ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrument. Parter som tillträder protokollet efter det att ändringar av protokollet trätt i kraft tillträder det ändrade protokollet.

Artikel 24 Underrättelser

Depositarien skall underrätta de stater som anges i ingressen och Europeiska gemenskapen om följande rörande protokollet:

a) varje undertecknande,

b) varje deponering av ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrument,

c) varje datum för ikraftträdande,

d) varje förklaring från fördragsslutande parter eller signatärer,

e) varje underrättelse från part om uppsägning, varvid det skall anges vilket datum uppsägningen får effekt.

Till bevis härpå har undertecknade, därtill vederbörligen befullmäktigade, underskrivit detta protokoll.

Utfärdat i Chambéry den 20 december 1994, i ett enda exemplar på franska, italienska, slovenska och tyska, vilka alla fyra texter är lika giltiga, som skall deponeras i Republiken Österrikes statsarkiv. Depositarien skall ge var och en av signatärstaterna en bestyrkt kopia.

BILAGA

PRIORITERAD FORSKNING OCH UTBILDNING ENLIGT ARTIKLARNA 17 OCH 18

Forskning

Definition och klassificering av bergsområden på olika platser på grund av höjd, klimat, geomorfologi, ekonomiska förhållanden och infrastruktur.

Kontroll av effekterna av de åtgärder avseende bergsjordbruk som antas av beslutsfattare på olika nivåer (EU/GJP, statlig, regional och lokal nivå) och av de ekologiska funktionerna (social och ekologisk lämplighet).

Utvärdering av jord- och skogsbrukets ekonomiska, ekologiska, sociala och kulturella funktioner och av deras utvecklingsutsikter mot bakgrund av de olika bergsområdenas specifika lokala förhållanden.

Produktions- och tillverkningsmetoder, förbättrings- och kvalitetskriterier för bergsområdenas jordbruksprodukter.

Genetisk forskning och tekniskt stöd till differentierade, miljövänliga och lokalt anpassade åtgärder för bevarande av produktionsdjurens och de odlade växternas mångfald.

Utbildning

Tekniska, vetenskapliga och socio-ekonomiska stöd- och utbildningsåtgärder för jordbruksföretag och för livsmedelsföretag som bearbetar jordbruksprodukter.

Företagsledning, teknisk och ekonomisk, som bland annat syftar till diversifiering av produktutbudet och till alternativa produkter och inkomster inom och utanför jordbrukssektorn.

Tekniska och finansiella villkor för och effekter av naturnära och miljövänliga jordbruks- och produktionsmetoder.

Medier samt presentation och spridning av information med hänsyn till allmänhetens, politikens och näringslivets förhållningssätt inom och utanför alpområdet.

BILAGA IIFÖRKLARINGAR PÅ EUROPEISKA GEMENSKAPENS VÄGNAR

Förklaring av Europeiska gemenskapen

BETRÄFFANDE ARTIKLARNA 8 OCH 9 I PROTOKOLLET OM BERGSJORDBRUK

EUROPEISKA GEMENSKAPEN ERKÄNNER DEN PRINCIP OM SAMEXISTENS SOM INNEBÄR ATT JORDBRUKARE SKALL KUNNA VÄLJA MELLAN KONVENTIONELL OCH EKOLOGISK PRODUKTION OCH PRODUKTION AV GENETISKT MODIFIERADE GRÖDOR, I ENLIGHET MED LAGBESTÄMMELSERNA OM GMO-MÄRKNING OCH/ELLER i enlighet med renhetsnormer. De tillämpliga artiklarna i protokollet om bergsjordbruk skall tolkas mot bakgrund av detta.

Förklaring av Europeiska gemenskapen

BETRÄFFANDE ARTIKLARNA 7, 9, 10, 11, 13, 14 OCH 16 I PROTOKOLLET OM BERGSJORDBRUK

EUROPEISKA GEMENSKAPEN ANSER ATT OFFENTLIGA STÖDÅTGÄRDER TILL VISSA FÖRETAG MÅSTE ÖVERENSSTÄMMA MED GEMENSKAPENS KONKURRENSREGLER SOM FASTST ällts på grundval av artiklarna 36, 87, 88 och 89 i EG-fördraget, och att de inte får snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensvillkoren, och inte heller påverka handeln mellan de fördragsslutande parterna.

[1] EGT L 61, 12.3.1996, s. 31.

[2] EGT L 160, 26.6.1999, s. 80.

[3] EUT L 277, 21.10.2005, s. 1.

[4] EUT C …, …, s. ….

[5] EGT L 61, 12.3.1996, s. 31.

[6] EUT L 277, 21.10.2005, s. 1.