P6_TA(2006)0113

Utvecklingspåverkan av avtalen om ekonomiskt partnerskap

Europaparlamentets resolution om utvecklingspåverkan av avtalen om ekonomiskt partnerskap (2005/2162(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

- med beaktande av partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS), å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000 (Cotonouavtalet) [1],

- med beaktande av Afrikanska unionens ministerförklaring om förhandlingarna om avtal om ekonomiskt partnerskap under sin fjärde session vid den tredje ordinarie sessionen för AU:s handelsministerkonferens i Kairo den 5- 9 juni 2005,

- med beaktande av Kapstadsdeklarationen, som den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen antog den 21 mars 2002 (ACP-EU/3382/02) [2],

- med beaktande av förklaringen från den 81:a sessionen med AVS-ländernas ministerråd i Bryssel den 21- 22 juni 2005,

- med beaktande av sir John Kaputins avslutande anförande vid AVS-ländernas regionala möte med EPAförhandlarna i London den 4 oktober 2005,

- med beaktande av kommissionens arbetsdokument "Handels- och utvecklingsaspekter av EPA-förhandlingarna" av den 9 november 2005 (SEK(2005)1459),

- med beaktande av den gemensamma rapporten om den del av EPA-förhandlingarna där alla AVS-länderna och EU deltog, i Bryssel den 2 oktober 2003 (ACP/00/118/03 Rev.1, ACP-EC/NG/43),

- med beaktande av FN:s millenniedeklaration av den 18 september 2000, i vilken millennieutvecklingsmålen fastställs som det internationella samfundets gemensamma kriterier för att utrota fattigdom,

- med beaktande av det slutdokument som antogs den 16 september 2005 vid FN:s världstoppmöte 2005 (Millennium + 5) i New York [3],

- med beaktande av rapporten från FN:s arbetsgrupp för millennieprojektet, ledd av professor Jeffrey Sachs: "Investera i utveckling - en praktisk plan för att uppnå millennieutvecklingsmålen",

- med beaktande av kommissionens rapport av den 29 oktober 2004 om millennieutvecklingsmålen 2000-2004 (SEK(2004)1379),

- med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet, Europaparlamentet och Ekonomiska och sociala kommittén av den 12 april 2005: "Om snabbare framsteg i strävan att nå millennieutvecklingsmålen - Europeiska unionens bidrag" (KOM(2005)0132),

- med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén av den 13 juli 2005: Förslag till en gemensam förklaring för rådet, Europaparlamentet och kommissionen om Europeiska unionens utvecklingspolitik - "Europeisk konsensus" (KOM(2005)0311),

- med beaktande av den ekonomiska rapporten om Afrika 2004, "Unlocking Africa's Trade Potential", från FN:s ekonomiska kommission för Afrika,

- med beaktande av den framstegsrapport som G8-gruppens personliga företrädare för Afrika utarbetat om genomförandet av handlingsplanen för Afrika och som offentliggjordes den 1 juli 2005 av G8-gruppen i London,

- med beaktande av Gleneagles-kommunikén, som offentliggjordes den 8 juli 2005 av G8-gruppen i Gleneagles,

- med beaktande av slutsatserna från rådet (allmänna frågor) av den 23- 24 maj 2005,

- med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

- med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling (A6-0053/2006) och av följande skäl:

A. Mellan 1975 och 2000 styrdes EU:s handelsförbindelser med AVS-länderna av Lomékonventionen som gav AVS-länderna en ensidig företrädesrätt till EU-marknaden.

B. I och med undertecknandet av Cotonouavtalet 2000 gick förbindelserna mellan AVS-länderna och EU in i ett nytt skede, med nya former av handelsförbindelser.

C. Huvudsyftet med partnerskapet mellan AVS-länderna och EU samt Cotonouavtalet är att förbättra AVSländernas utsikter till social och ekonomisk utveckling.

D. EU står fast vid millennieutvecklingsmålen, men dessa bör endast betraktas som ett första steg mot att utrota fattigdomen.

E. Cotonouavtalets och EU:s mål är tydliga, men med tanke på den inverkan som avtalen om ekonomiskt partnerskap i den aktuella utformningen förväntas få på bräckliga AVS-ekonomier och skillnaderna i ekonomisk utvecklingsnivå mellan EU och AVS-länderna har avtalens roll när det gäller att nå dessa mål alltmer ifrågasatts av olika aktörer, däribland afrikanska ministrar, vissa av EU:s medlemsstater och företrädare för det civila samhället i Europa och i utvecklingsländerna.

F. Marknadsintegrationen i EU har åtföljts av sammanhållningsåtgärder till stöd för ekonomiskt svagare länder.

G. I Cotonouavtalet betonas vikten av att bygga vidare på de initiativ till regional integration som AVSländerna har tagit, med tanke på att skapandet av större regionala marknader och en fördjupad regional integration kommer att fungera som incitament för affärsmän och investerare.

H. I Cotonouavtalet kom parterna överens om att sätta upp nya handelsbestämmelser som överensstämmer med Världshandelsorganisationens (WTO) regler, att successivt ta bort hinder för handeln mellan dem och att öka samarbetet på alla områden som hänger samman med handel.

I. De befintliga handelsbestämmelserna (Bilaga V till Cotonouavtalet - "Handelsordning under den förberedande period som avses i artikel 37.1") omfattas av ett WTO-undantag som gäller till slutet av 2007.

J. Avtalen om ekonomiskt partnerskap är till för att utmönstra nya handelsförbindelser mellan EU:s medlemsstater och AVS-länderna, men ofta har det visat sig vara verkningslöst och till och med kontraproduktivt att avreglera handeln mellan ojämlika partner för att skapa utveckling.

K. Den regionala aspekten av avtalen om ekonomiskt partnerskap är viktig för att öka handeln inte bara mellan nord och syd utan även mellan länderna i söder.

L. De minst utvecklade AVS-länderna har getts tillträde till EU:s marknader genom initiativet "Allt utom vapen".

M. Enligt artikel 19 i Cotonouavtalet kan reglerna för samarbetet mellan AVS-länderna och EU anpassas till de enskilda omständigheterna i varje AVS-land.

N. I Europeiska rådets slutsatser från november 2005 kom EU:s medlemsstater överens om att en förbättrad övervakningsmekanism behöver utformas och införas för att mäta i vilken utsträckning utvecklingsmålen uppfylls inom ramen för avtalen om ekonomiskt partnerskap.

O. Enligt artikel 37.6 i Cotonouavtalet har AVS länderna rätt att undersöka alternativ till avtalen om ekonomiskt partnerskap.

P. Förhandlingarna om avtal om ekonomiskt partnerskap förs sedan fyra år, men det verkar återstå många hinder som måste avlägsnas om förhandlingarna skall kunna slutföras före den 31 december 2007, vilket fastställs i Cotonouavtalet. Enligt artikel XXIV i GATT skall en plan och en tidtabell för bildandet av ett frihandelsområde tas fram "inom en rimlig tidsperiod".

1. Europaparlamentet inser att förhandlingarna om avtal om ekonomiskt partnerskap har sitt ursprung i behovet av att göra handelsförbindelserna mellan AVS-länderna och EU förenliga med WTO-reglerna, men uppmanar kommissionen att vara på sin vakt så att detta inte tillmäts större betydelse än det övergripande utvecklingsmålet. Parlamentet uppmanar kommissionen att inte enbart fokusera på överensstämmelse med WTO-reglerna, utan att också tillsammans med utvecklingsländerna sträva efter att förbättra WTO-reglerna så att dessa tjänar utvecklingen bättre.

2. Europaparlamentet anser att avtalen om ekonomiskt partnerskap, om de utformas korrekt, medför en möjlighet att dynamisera handelsförbindelserna mellan AVS-länderna och EU, främja ekonomisk diversifiering och regional integration och minska fattigdomen i AVS-länderna.

3. Europaparlamentet välkomnar kommissionens upprepade betoning av att utveckling förblir det främsta målet för alla avtal om ekonomiskt partnerskap som ingås.

4. Europaparlamentet är bekymrat över att förhandlingarna om avtalen om ekonomiskt partnerskap och frihandelsområden har inletts och håller på att gå in i en fas med vilken sakfrågor diskuteras utan att det förs en reell demokratisk debatt i de flesta AVS-länderna. Parlamentet efterlyser därför en verklig offentlig debatt med deltagande av det civila samhället, lagstiftande organ och statliga institutioner - samt verkliga mekanismer för återkoppling och samråd för att ändra denna situation och möjliggöra ett demokratiskt deltagande.

5. Europaparlamentet anser att avtalen om ekonomiskt partnerskap, om dessa utvecklingsmål skall kunna uppnås, framför allt måste fokusera på att skapa en god ekonomiskt förvaltning, främja regional integration av AVS-ländernas ekonomier och uppnå och bibehålla högre investeringsnivåer inom AVS-länderna.

6. Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen och AVS-regionerna att utforma avtal om ekonomiskt partnerskap på grundval av principen om asymmetri till förmån för AVS-regionerna, stödja den regionala integrationen i AVS-länderna och genomföra en sund och förutsebar ram för att främja handel och investeringar i AVS-regionerna.

7. Europaparlamentet noterar emellertid att bristen hittills på konkreta utvecklingsvänliga resultat i förhandlingarna, vilket framgår av AVS-ländernas växande oro och missbelåtenhet över att de åtgärder till stöd för utvecklingen som krävs för att ett avtal om ekonomiskt partnerskap skall ge konkreta fördelar, såsom bindande förpliktelser till utvecklingssamarbete, konkreta anpassningsåtgärder för att minska konsekvenserna av preferensurholkning, tekniköverföring och ökad konkurrenskraft, inte vidtagits.

8. Europaparlamentet betonar att förhandlingarna om avtal om ekonomiskt partnerskap bör leda till att AVS-producenternas inhemska och regionala marknader ges tillräckligt med tid för att anpassa sig, samt till att AVS-länderna får det politiska utrymme som fordras för att de skall kunna gå vidare med sina egna utvecklingsstrategier.

9. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att handla i enlighet med Cotonoumålet att utrota fattigdom och att stödja den sociala och ekonomiska utvecklingen i varje regional grupp, framför allt i de ekonomiskt svagare länderna i varje grupp eftersom de annars kan marginaliseras. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att acceptera behovet av större flexibilitet när det gäller tidsplanen för förhandlingarna om en gradvis öppning av handeln, övergångsperiodens längd och antalet produkter som skall omfattas, om avtalen om ekonomiskt partnerskap skall leda till hållbar utveckling på lång sikt. Parlamentet understryker att avtalen om ekonomiskt partnerskap bör göra det lättare för AVS-länderna att integreras i den globala ekonomin, genom att främja utveckling genom handel och ta hänsyn till asymmetrin i deras ekonomier.

10. Europaparlamentet betonar att förklaringen om utvecklingspolitik, särskilt punkt 36 ger vägledning för förhandlingarna om ekonomiskt partnerskap. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang med kraft generaldirektoratet för handel att följa principen om asymmetri och flexibilitet, att låta "utvecklingsländerna besluta om och reformera handelspolitiken i linje med sina vidare nationella utvecklingsplaner" samt att till fullo anpassa sin förhandlingsstrategi till den övergripande principen om en sammanhållen politik för utveckling i förklaringen om utvecklingspolitik.

11. Europaparlamentet understryker att offentliga tjänster har stor betydelse för utveckling och demokrati, och ber därför kommissionen att alltid prioritera tillgång till överkomliga priser när den överväger att främja avreglering eller andra åtgärder på områden som vattenförsörjning och rening, hälsa, utbildning, transporter och energi.

12. Europaparlamentet medger att det är mycket stor skillnad på den ekonomiska utvecklingsnivån i EU och i AVS-länderna, och är därför mycket oroat över att en alltför snabb ömsesidig liberalisering av handeln mellan EU och AVS-länderna kan få negativa effekter för de ömtåliga AVS-ekonomierna och AVS-länderna vid en tidpunkt då det internationella samfundet borde göra sitt yttersta för att stödja länderna i deras insatser för att uppfylla millennieutvecklingsmålen. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att se till att AVS-länderna får en särskild och differentierad behandling i avtalen om ekonomiskt partnerskap, i enlighet med artikel 34.4 i Cotonouavtalet.

13. Europaparlamentet betonar att respekt för arbetstagarnas rättigheter är en grundläggande faktor för kampen mot fattigdom och för att uppfylla millennieutvecklingsmålen, eftersom det främjar utvecklingen av hållbara levnadsvillkor och sociala förhållanden där jämställdhet och demokrati kan stärkas.

14. Europaparlamentet betonar att Lomékonventionerna inte lyckades främja en lämplig utveckling i AVS-länderna, att enbart ökat marknadstillträde inte räcker för att främja utveckling och att preferensurholkningen gör att det krävs nya instrument. Parlamentet understryker dock att de ekonomiska partnerskapen inte kommer att bli mer framgångsrika om de inte helt och hållet inriktas på en hållbar utveckling, och kräver därför att förhandlingarna om ekonomiska partnerskap verkligen gör det möjligt att skapa nya och bättre möjligheter till marknadstillträde för export av varor och tjänster från AVS-länderna.

15. Europaparlamentet betonar vikten av initiativ från kommissionens sida för att stimulera produktdiversifiering och skapande av mervärde.

16. Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att stödja mekanismer för att när så är möjligt involvera producenterna i prissättningen, i enlighet med Cotonouavtalen. Parlamentet uppmanar EU att främja rättvisehandel som ett sätt att förbättra villkoren för små och marginaliserade producenter och fattiga arbetstagare.

17. Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att ta hänsyn till tullintäkternas budgetmässiga betydelse för många AVS-länder, eftersom dessa inkomster kommer att sänkas drastiskt om ett ömsesidighetsavtal ingås med EU. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att föreslå och finansiera övergripande skattereformer innan en helt ömsesidig marknadsöppning genomförs. Parlamentet kräver att skyddsmekanismer som är förenliga med WTO-reglerna införs, så att tillfälliga importrestriktioner blir tillåtna om en inhemsk industri skadas eller hotar att skadas av en plötslig ökning av importen.

18. Europaparlamentet inser att det finns möjlighet att kompensera detta intäktsbortfall med andra direkta skatter eller mervärdesskatt, men betonar att en del av dessa skattesystem är regressiva och skulle drabba de fattiga oproportionerligt hårt. Det finns också tekniska problem med att införa och tillämpa dem i praktiken.

19. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa en skyddsmekanism i avtalen om ekonomiskt partnerskap för att ge AVS-länderna tillräckligt politiskt utrymme och, om nödvändigt, en möjlighet att vidta åtgärder vid betalningsbalansproblem eller makroekonomiska chocker.

20. Europaparlamentet understryker vikten av att kommissionen uppfyller José Manuel Barrosos löfte att bevilja utvecklingsländerna 1000000000 euro i handelsstöd, och kräver att ytterligare anslag vid behov ställs till förfogande, utöver befintliga åtagandena inom ramen för Europeiska utvecklingsfonden. Parlamentet beklagar att denna aspekt liksom förslaget beträffande de 190000000 euro per år som länderna som omfattas av sockerprotokollet utlovades inte i tillräcklig utsträckning beaktades i rådets överenskommelse om nästa budgetplan.

21. Europaparlamentet konstaterar att investeringar är viktiga för AVS-ländernas ekonomiska utveckling, och uppmanar kommissionen att försöka förändra det sätt på vilket Europeiska investeringsbankens investeringsverksamhet fungerar, så att det blir möjligt att främja ytterligare investeringar som gynnar utveckling.

22. Europaparlamentet anser att en förbättring av utbildningssektorn och infrastrukturerna är en nödvändig förutsättning för en öppning av AVS-ländernas marknader, och ber därför kommissionen att tillförsäkra AVS-länderna större resurser och en mekanism som möjliggör tidiga utbetalningar till AVS-länderna för att tillmötesgå begränsningarna på utbudssidan, de externa effekterna av reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken och de alltmer krävande EU-normerna.

23. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att särskilt uppmärksamma de minst utvecklade ländernas behov, att ge tillräckligt stöd till kapacitetsuppbyggnad och att åtgärda begränsningar på utbudssidan så att dessa länder kan dra nytta av det marknadstillträde de ges enligt "Allt utom vapen"-initiativet.

24. Europaparlamentet uppmanar AVS-ländernas ledare att använda resurserna på ett mer effektivt sätt, med större ansvarstagande, god förvaltning och demokrati som ledstjärnor.

25. Europaparlamentet kräver att all marknadsöppning inom ramen för avtalen om ekonomiska partnerskap skall vara beroende av uppnåendet av specifika utvecklingsmål och tillhandahållandet av erforderliga resurser som täcker alla extra omkostnader.

26. Europaparlamentet understryker vikten av att uppnå en betydande integration inom regionerna innan ett program för integration mellan regionerna lanseras.

27. Europaparlamentet insisterar på att AVS-länderna och AVS-regionerna skall garanteras att i tid och verkningsfullt ges handelsrelaterat stöd för att stärka deras handelskapacitet inför förhandlingarna om avtalen om ekonomiskt partnerskap.

28. Europaparlamentet noterar att förhandlingarna om avtalen om ekonomiskt partnerskap i vissa fall har lett till skapandet av nya regionala ekonomiska grupperingar, som omfattar länder på helt olika utvecklingsnivåer, vilket har medfört svårigheter i AVS-länderna och bidragit till en överlappning mellan de regionala ekonomiska gemenskaperna.

29. Europaparlamentet välkomnar betydelsen av de regionala integrationsprocesserna, som stimuleras i avtalen om ekonomiskt partnerskap och prioriteras i Cotonouavtalen, i förbindelse med bistånd till länder för att utveckla de inhemska marknaderna, locka investerare och avhjälpa begränsningar på utbudssidan. Parlamentet uppmanar dock kommissionen att överväga om det behövs övergångsperioder för att skydda strategiska produkter och industrier och för att införa skyddsmekanismer som är förenliga med WTO-reglerna och kompensera för förlorade tullintäkter.

30. Europaparlamentet påminner kommissionen om att det kanske inte är möjligt för alla regionala grupperingar att gradvis börja genomföra ett asymmetriskt ömsesidigt frihandelsavtal med EU år 2008, om inte lämpliga stödåtgärder vidtas.

31. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkra större sammanhang och konsekvens mellan det handelsrelaterade innehållet i avtalen om ekonomiskt partnerskap, de kompletterande anpassningsåtgärderna och de skyndsamma och effektiva utbetalningarna av stödet. Parlamentet efterlyser ett bättre samarbete mellan generaldirektoraten för utveckling, handel och och yttre förbindelser och Byrån för samarbete EuropeAid samt med EU:s medlemsstater om hur man bäst ger utvecklingsstöd inom ramen för avtalen om ekonomiskt partnerskap.

32. Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att fokusera på och prioritera en förbättring av produktions- och förädlingskapaciteten och den regionala och nationella handeln i AVS-länderna.

33. Europaparlamentet beklagar att det inledande förhandlingsskedet mellan alla AVS-länderna och EU om avtalen om ekonomiskt partnerskap genomfördes så hastigt och att detta skede aldrig riktigt avslutades.

34. Europaparlamentet anser att AVS-sekretariatets roll i samordningen av dessa förhandlingar bör stärkas, eftersom det kan ge relevant information om förhandlingsläget i olika AVS-regioner.

35. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att respektera AVS-ländernas ledares vilja om de önskar återuppta fasen med deltagande av alla AVS-länderna för att lösa de meningsskiljaktigheter som återstår.

36. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att börja utveckla alternativ så att AVS-länderna kan göra ett välgrundat val och att särskilt överväga ett förbättrat GSP+-system.

37. Europaparlamentet påminner om att ett land eller en region som inte vill underteckna ett avtal om ekonomiskt partnerskap eller ett frihandelsavtal, enligt Cotonouavtalet inte får hamna i en sämre situation när det gäller marknadstillträde. Parlamentet uppmanar kommissionen att granska alla alternativa möjligheter, inbegripet icke-ömsesidiga avtal enligt artikel 37.6 i Cotonouavtalet, som skall respekteras, om AVSländerna accepterar detta.

38. Europaparlamentet noterar att för att få till stånd större flexibilitet måste kommissionen och AVS länderna arbeta i ett partnerskap i Cotonouavtalets anda, och kräva en utvecklingsvänlig översyn av artikel XXIV i GATT, så att icke ömsesidiga avtal om ekonomiskt partnerskap kan tillåtas. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att betrakta EU och AVS-länderna som en grupp som är tillräckligt stor för att kunna kräva eventuella reformer av WTO:s regler, för att göra dem mer rättvisa och bättre anpassade till både utvecklingsländernas och de små europeiska producenternas behov.

39. Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att inte fullfölja frågorna om investeringar, konkurrensregler och i offentlig upphandling i förhandlingarna om avtalen om ekonomiskt partnerskap innan ett uttryckligt samförstånd med AVS-regionerna har nåtts.

40. Europaparlamentet kräver större öppenhet när det gäller både de framsteg som görs och själva innehållet i förhandlingarna och utvecklingsstödet inom ramen för avtalen om ekonomiskt partnerskap, samt ökat deltagande i förhandlingarna av aktörer från det civila samhället i AVS-länderna, den privata sektorn, de nationella parlamenten, de lokala myndigheterna, Europaparlamentet och den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen.

41. Europaparlamentet välkomnar den översyn av förhandlingarna om avtal om ekonomiskt partnerskap som enligt artikel 37.4 i Cotonouavtalet skall genomföras 2006, och utgår ifrån att den skall betraktas som en möjlighet att göra en övergripande och genuin bedömning av i vilken utsträckning avtalen om ekonomiskt partnerskap kommer att bidra till att skapa de rätta förutsättningarna för att utrota fattigdomen och för en blomstrande långsiktig social och ekonomisk utveckling.

42. Europaparlamentet påminner om och stöder Kapstadsdeklarationen, som enhälligt antagits av den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen, i vilken man kräver att det sätts upp riktmärken för utveckling som kan användas för att bedöma hur handelsförhandlingarna mellan AVS-länderna och EU förlöper och vilket resultat de ger. Parlamentet kräver att sådana riktmärken skall användas i alla utvärderingar av gjorda framsteg.

43. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att gå vidare på denna linje och att införa en ny övervakningsmekanism, med full delaktighet från parlamentarikernas och civilsamhällets sida, för att säkra politisk kontroll och ansvarsskyldighet gentemot utvecklingsmål eller fastställa riktmärken under förhandlingarna.

44. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas och AVS-ländernas regeringar, AVS-EG-rådet och den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen.

[1] EGT L 317, 15.12.2000, s. 3.

[2] EGT C 231, 27.9.2002, s. 63.

[3] Internet: http://www.un.org/summit2005/, se även http://www.un.org/ga/59/hl60_plenarymeeting.html

--------------------------------------------------