29.12.2006

Europeiska unionens officiella tidning

C 321/45

Republiken Österrikes initiativ inför antagandet av rådets beslut om förbättrat samarbete i krissituationer mellan Europeiska unionens medlemsstaters särskilda insatsgrupper

(2006/C 321/15)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artiklarna 30, 32 och artikel 34.2 c,

med beaktande av Republiken Österrikes initiativ (1),

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (2), och

av följande skäl:

(1)	I artikel 29 i fördraget om Europeiska unionen anges det att unionens mål skall vara att ge medborgarna en hög säkerhetsnivå inom ett område med frihet, säkerhet och rättvisa genom att bland medlemsstaterna utforma gemensamma insatser på områdena polissamarbete och straffrättsligt samarbete.

(2)

Europeiska unionens medlemsstaters stats- och regeringschefer förklarade i sitt uttalande av den 25 mars 2004 om solidaritet i kampen mot terrorismen att det var deras bestämda avsikt att medlemsstaterna skall mobilisera alla instrument som står till deras förfogande för att i händelse av en terroristattack bistå en medlemsstat eller en anslutande stat på dess territorium på begäran av dess politiska myndigheter.

(3)

Med anledning av attackerna den 11 september 2001 har de särskilda insatsgrupperna inom alla brottsbekämpande organ i medlemsstaterna redan inlett samarbete under överinseende av den operativa specialgruppen med polischefer. Detta nätverk, kallat Atlas, har genomfört diverse seminarier, studier, utbyten av material och gemensamma övningar sedan 2001.

(4)

Ingen medlemsstat förfogar själv över alla de medel och resurser och den expertis som behövs för att effektivt hantera alla möjliga typer av storskaliga krissituationer där det krävs särskilda insatser. Det är därför av avgörande betydelse att varje medlemsstat kan begära bistånd av en annan medlemsstat.

(5)

I detta beslut anges några allmänna regler om ansvar, inklusive regler om straffrättsligt ansvar, i syfte att tillhandahålla en rättslig ram för de fall där berörda medlemsstater beslutar att begära och lämna bistånd. När denna ram och ett uttalande, vilket anger de behöriga myndigheterna, finns tillgängliga kommer det att bli möjligt för medlemsstaterna att reagera snabbt och spara tid när en krissituation inträffar.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte

I detta beslut fastställs allmänna regler och villkor som möjliggör att en medlemsstats särskilda insatsgrupper lämnar bistånd och/eller opererar på en annan medlemsstats territorium i sådana fall där de blivit ombedda av den andra medlemsstaten (nedan kallad ”den ansökande medlemsstaten”) och har samtyckt till att göra detta för att hantera en krissituation.

Artikel 2

Definitioner

I detta beslut gäller följande definitioner:

1.	särskild insatsgrupp: varje brottsbekämpande myndighet i en medlemsstat, vilken har hantering av krissituationer som en specialuppgift,

2.	krissituation: varje situation i en medlemsstat som är förorsakad av människor och som innebär ett allvarligt direkt fysiskt hot mot personer eller institutioner i den medlemsstaten, särskilt tagande av gisslan, kapning och liknande incidenter.

Artikel 3

Bistånd till en annan medlemsstat

1. En medlemsstat kan begära att få bistånd av en särskild insatsgrupp i en annan medlemsstat för att hantera en krissituation. En medlemsstat får fritt besluta att bevilja eller avslå en sådan begäran eller föreslå någon annan typ av bistånd.

2. Med förbehåll för en överenskommelse mellan de berörda medlemsstaterna kan biståndet bestå av tillhandahållande av utrustning eller expertis till den ansökande medlemsstaten eller av genomförande av operationer på den medlemsstatens territorium.

3. När det gäller operationer på den ansökande medlemsstatens territorium skall tjänstemännen i den bistående särskilda insatsgruppen

a)	bemyndigas att agera i en stödfunktion på den ansökande medlemsstatens territorium,

b)	operera på den ansökande medlemsstatens ansvar och under dess ledning samt i enlighet med den ansökande medlemsstatens lagstiftning,

c)	operera inom ramen för sina befogenheter enligt sitt lands nationella lagstiftning.

Artikel 4

Allmänna regler om ansvar

1. När tjänstemän från en medlemsstat opererar på en annan medlemsstats territorium i enlighet med detta beslut skall den senare medlemsstaten vara ansvarig för de eventuella skador de förorsakar under sina operationer.

2. Med undantag från punkt 1 skall, när skadorna förorsakats genom åtgärder som stod i strid med de anvisningar som getts av den ansökande medlemsstaten eller överskred de berörda tjänstemännens befogenheter enligt deras lands nationella lagstiftning, följande regler gälla:

a)	Den medlemsstat på vars territorium skadorna förorsakades skall ersätta sådana skador enligt de villkor som gäller för skador som förorsakas av dess egna tjänstemän.

b)	Den medlemsstat vars tjänstemän har förorsakat skador på någon person på en annan medlemsstats territorium skall fullt ut ersätta den andra medlemsstaten för alla belopp den har betalat ut till offren eller de personer som befullmäktigats att handla på offrens vägnar.

c)	Utan att det påverkar utövandet av eventuella rättigheter gentemot tredje part och med undantag för vad som sägs i led b skall alla medlemsstater under de omständigheter som avses i denna punkt avstå från att kräva ersättning för de skador den lidit av en annan medlemsstat.

Artikel 5

Straffrättsligt ansvar

Under de operationer som avses i artikel 3 skall tjänstemän som opererar på en annan medlemsstats territorium betraktas som tjänstemän i den medlemsstaten när det gäller brott som begås mot dem eller av dem.

Artikel 6

Möten och gemensam utbildning

Medlemsstaterna skall se till att deras behöriga myndigheter håller möten och anordnar gemensam utbildning och gemensamma övningar närhelst det är nödvändigt, i syfte att utbyta erfarenheter och expertis samt allmän, praktisk och teknisk information om bistånd i krissituationer.

Artikel 7

Kostnader

Varje medlemsstat skall bära sina egna kostnader, om inte de berörda medlemsstaterna har kommit överens om någonting annat.

Artikel 8

Förhållandet till andra instrument

1. Medlemsstaterna får fortsätta att tillämpa bilaterala eller multilaterala avtal eller andra överenskommelser som är i kraft den (3), förutsatt att dessa avtal eller överenskommelser gör det möjligt att utvidga eller bredda målen för detta beslut mellan medlemsstaterna.

2. Medlemsstaterna får ingå eller låta träda i kraft bilaterala eller multilaterala avtal eller andra överenskommelser efter den (3), förutsatt att dessa avtal eller överenskommelser gör det möjligt att utvidga eller bredda målen för detta beslut mellan medlemsstaterna.

3. De avtal och överenskommelser som avses i punkterna 1 och 2 får under inga omständigheter påverka förbindelserna med de medlemsstater som inte är parter i dem.

4. Medlemsstaterna skall underrätta rådet och kommissionen om sådana avtal och överenskommelser som avses i punkterna 1 och 2.

Artikel 9

Slutbestämmelser

Varje medlemsstat skall före den (3) i en förklaring som deponeras hos rådets generalsekretariat ange vilka myndigheter som omfattas av definitionen särskild insatsgrupp och vilka behöriga myndigheter som får göra ansökningar om eller bemyndiga lämnande av bistånd enligt artikel 3. Alla sådana förklaringar kan ändras vid vilken tidpunkt som helst.

Artikel 10

Verkan

Detta beslut får verkan den (4).

Utfärdat i Bryssel den …

På rådets vägnar

…

Ordförande

(1) EUT C …

(2) Yttrande av den … (ännu ej offentliggjort i EUT).

(3) …

(4) …