Meddelande från Kommissionen till Rådet i enlighet med artikel 19.1 i Rådets direktiv 2003/96/EG (beskattning av industriell användning av LPG och beskattning av kol) /* KOM/2006/0768 slutlig */
SV Bryssel den 5.12.2006 KOM(2006) 768 slutlig MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET i enlighet med artikel 19.1 i rådets direktiv 2003/96/EG (beskattning av industriell användning av LPG och beskattning av kol) 1. Inledning I enlighet med artikel 19.1 i rådets direktiv 2003/96/EG [1] om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet (nedan kallat ”energiskattedirektivet” eller ”direktivet”) får rådet, utöver de bestämmelser som är angivna i direktivet, särskilt artiklarna 5, 15 och 17, enhälligt, på förslag från kommissionen ge varje medlemsstat som ansökt om det tillstånd att av särskilda politiska hänsyn införa ytterligare skattebefrielser eller skattenedsättningar. Kommissionen skall granska ansökningarna från medlemsstaterna. Efteråt skall den antingen lägga fram ett förslag för rådet eller informera rådet om skälen till att den inte har föreslagit beviljandet av någon sådan åtgärd. Inom ramen för en bredare genomgång av de undantag enligt energiskattedirektivet som löper ut i slutet av 2006 har Grekland och Litauen lämnat in ansökningar om tillstånd att göra undantag från vissa av bestämmelserna i direktivet för vissa energiprodukter. Ansökningarna registrerades hos generaldirektoratet för tull och beskattning [2]. Syftet med det här meddelandet är att informera rådet om skälen till varför kommissionen inte godkänner de tillstånd som ansökan gäller. 2. Sammanfattning av ansökningarna 2.1. Den grekiska ansökan Grekland ansöker om att få tillämpa lägre skattesats för industriell användning av LPG på 0,29 euro per 1 000 kg LPG. De tillämpliga minimiskattenivåerna (enligt artikel 8 i energiskattedirektivet) är 41 euro per 1 000 kg LPG som används som motorbränsle. Enligt de grekiska myndigheterna har åtgärden två huvudmål. För det första skall den gynna användningen av mer miljövänligt bränsle jämfört med andra mineraloljor, som en näst bästa och temporär lösning med tanke på att naturgasnäten ännu inte är färdigställda i Grekland. Grekland betonar de miljömässiga fördelarna med LPG. Det andra målet är att göra de inhemska industrierna konkurrenskraftigare. Ansökningen innehåller inget slutdatum för åtgärden. 2.2. Den litauiska ansökan Litauen vill kunna göra undantag från de allmänna bestämmelserna i energiskattedirektivet, framförallt artikel 2.1, och undanta kol från beskattning. Litauen vill med andra ord skjuta upp införandet av beskattning av kol. Enligt de litauiska myndigheterna är huvudmålet för åtgärden att omstrukturera och modernisera företag i avlägsna delar av landet, framförallt de företag som använder kol. De litauiska myndigheterna hävdar att det tar lång tid att uppnå målet och att införandet av kolskatt måste skjutas upp. Myndigheterna i Litauen påpekar vidare att åtgärden syftar till att främja den ekonomiska utvecklingen i avlägsna delar av landet. De betonar vidare det ökade behovet av energikällor till låga kostnader mot bakgrund av ökande olje- och gaspriser och de pekar också på den omställning som äger rum i det nationella energisystemet beroende på stängningen av kärnkraftsanläggningen Ignalina. I ansökan anges den 31 december 2009 som slutdatum för åtgärden. 3. Bakgrund till ansökningarna Beskattning av mineraloljor, även LPG, har sedan 1993 [3] harmoniserats inom EU. Gemenskapslagstiftningen innehåller minimiskattenivåer för motorbränslen och bränslen som används för uppvärmning. Som ett svar på farhågor rörande konkurrenskraften hos vissa kommersiella och industriella grenar inom EU gentemot tredjeländer, fastställs i artikel 8 i energiskattedirektivet betydligt lägre minimiskattenivåer för bränsle som används som motorbränsle för motsvarande syften. På den inre marknaden syftar dessa miniminivåer till att skapa rättvisa konkurrensförhållanden mellan företag. Grekland fick till en början tillstånd att beskatta LPG som användes för industriella syften lägre eller skattebefria gasen. Rådet utvidgade tillståndet sista gången 2001 till den 31 december 2006 och det infogades senare i övergångsarrangemangen för energiskattedirektivet. Genom antagandet av energiskattedirektivet utvidgades punktskatterna till att omfatta energiprodukter förutom mineraloljor, som var direkta konkurrenter till den oljan, till exempel kol. Målet var att undanröja snedvridning av konkurrensen mellan mineraloljor och andra energiprodukter som inte beskattades i hela EU, samt, att undanröja snedvridning av konkurrensen mellan energikonsumenter i olika medlemsstater eller att inte beskatta andra energiprodukter än mineraloljor (se det andra skälet i energiskattedirektivet). För att medlemsstaterna skall kunna anpassa sig till den nya situationen och framförallt för att undvika plötsliga prisökningar på produkter som nyligen gjorts beskattningsbara, beviljas genom energiskattedirektivet flera övergångsperioder (allmänna eller kopplade till ett visst land). Mot den bakgrunden, och med tanke på Litauens särskilda position, fick landet tillstånd att skjuta upp beskattningen av kol, koks och lignit till den 1 januari 2007. [4] I sitt meddelande från juni 2006 Översikt över de undantag i bilagorna II och III till rådets direktiv 2003/96/EG som upphör att gälla vid utgången av 2006 (i det följande kallat ”2006 års meddelande”) [5] ger kommissionen en överblick över den omfattande flexibilitet som redan erbjuds genom energiskattedirektivet och understryker den logik och de motiv som ligger till grund för att ta med flera produktspecifika eller användarspecifika alternativ. Kommissionen betonade framförallt att det i direktivet tas hänsyn till potentiella inskränkningar av konkurrensen som kan bli resultatet av energibeskattning. I sitt meddelande betonade kommissionen den stora vikt som i direktivet läggs på beskattning av kol. 4. Kommissionens utvärdering Kommissionen anser att Grekland och Litauen i sina ansökningar framförallt har framfört argument som det redan tas hänsyn till i direktivet. Det gäller i första hand vad beskattningen omfattar, angivande av miniminivåer för beskattning och eventuell skattedifferentiering för vissa produkter och användningsområden. När gemenskapslagstiftaren, som agerade i enlighet med artikel 93 i EG-fördraget, skulle ange de olika kriterierna, viktades jämförbara argument mot målen och intressena i artikel 19, tredje strecksatsen i energiskattedirektivet, i första hand för att tillgodose den inre marknadens intressen, för att motverka snedvriden konkurrens och för att gynna gemenskapens miljö- och energipolitik. Lagstiftaren beaktade främst konkurrensaspekter när direktivet antogs. Dessa påverkade i första hand fastställandet av minimiskattenivåer beroende på produkt och användningsområden. Vidare innehåller direktivet en uppsättning tänkbara alternativ, som medlemsstaterna kan använda sig av med enbart direktivet som grundlag, vilket gör det möjligt att ha differentierade skattesatser för olika skäl, till exempel i vissa fall farhågor om konkurrenskraften. I de flesta fall måste minimiskattenivån respekteras för att säkerställa rättvisa konkurrensvillkor mellan företag på den inre marknaden. Det kan vara tillåtet att underskrida dessa miniminivåer, i fråga om industriell förbrukning, i enlighet med de stränga villkoren i artikel 17.2-17.4 i direktivet. Ett av villkoren är att miljökonsekvenserna av dessa miniminivåer skall upprätthållas på annat vis. De miniminivåer som tillåts i artikel 8 i direktivet, och som är lägre än de nivåer som är fastställda i artikel 7.1, måste ses i detta sammanhang. Av den anledningen motsvarar inte den hänvisning Grekland gör till konkurrenssituationen för landets industrier något specifikt politiskt skäl i den mening som avses i artikel 19 i direktivet. Ett obegränsat undantag av konkurrensskäl, såsom Grekland begärt, kan därför inte godtas. I det här sammanhanget är det inte heller lämpligt att bevilja ett ytterligare undantag för en begränsad period. Grekland har redan haft tillräckligt med tid på sig för att anpassa sig till minimiskattenivåerna för LPG med tanke på att harmoniserade minimiskattenivåer för motorbränslen för vissa industriella och kommersiella ändamål har funnits sedan 1993 för samtliga medlemsstater. Grekland har inte kommit med några argument som skall beaktas i enlighet med artikel 19 i energiskattedirektivet. I den utsträckning Grekland åberopar LPG:s miljömässiga fördelar, påpekar kommissionen att utbyggnaden av naturgasnät redan delvis har genomförts i Grekland, inte minst i de industrialiserade delarna av landet. Om man gynnar LPG alltför mycket skattemässigt, framförallt genom det undantag som Grekland planerar, skulle det kunna leda till att användare inte byter över till naturgas, som är minst lika miljövänligt som LPG. Detta skulle påverka det konkurrensförhållande mellan de bägge bränslena som fastställts av rådet i enlighet med artikel 8 i energiskattedirektivet. Konkurrensförhållandet, tillsammans med liknande förhållanden, fastställdes medvetet av rådet, som agerade i enlighet med förfarandet i artikel 93 i EG-fördraget. En utvärdering från en medlemsstat med avvikande resultat utgör inga specifika politiska hänsyn i den mening som avses i artikel 19 i energiskattedirektivet. När det gäller Litauens ansökning förtjänar det att först och främst poängteras att energiskattedirektivet utvidgar harmoniserade punktskatter till kol (se ovan). Förutom frågan om konkurrensförhållandet mellan olika bränslen, kan detta motiveras av miljöskyddsskäl, en aspekt som energiskattedirektivet beaktar allt efter karaktären hos varje energiprodukt. På det området hänvisar direktivet uttryckligen till artikel 6 i fördraget enligt vilket miljöskyddskraven skall integreras i utformningen och genomförandet av gemenskapens övriga politik (sjätte skälet). I sjunde skälet hänvisar direktivet till Kyotoprotokollet som gemenskapen ratificerat [6] och påminner om att beskattning av energiprodukter och elektricitet är ett av de instrument som är tillgängliga för att målen för Kyotoprotokollet skall kunna uppnås. Bland de bränslekategorier som omfattas av energibeskattningsdirektivet har kol de högsta utsläppen av koldioxid. Mot ovanstående bakgrund kan Litauens ansökning inte godtas eftersom den baseras på allmänna farhågor om konkurrenskraften. Energiskattedirektivet omfattar kol av konkurrensskäl, samtidigt som det ger utrymme för olika lösningar, vilket beskrivits ovan. Farhågor av den här typen kan inte anses vara frågor av särskilda politiska hänsyn i enlighet med artikel 19 i energiskattedirektivet. Av ovanstående följer att från miljösynvinkel, som enligt artikel 19 också måste beaktas, skulle sänkta skatter på kol inte heller kunna motiveras. Dessa slutsatser får stöd av Litauens argument om att kol drabbas mindre av energiprisökningar än andra miljövänliga bränslen som naturgas. Det är dessutom på sin plats att behandla några av de andra argument som Litauen lade fram. Man kan tolka Litauens ansökning som att man vill förlänga undantaget för kol som en åtgärd av övergångskaraktär. I det här sammanhanget måste det understrykas att Litauen beviljades ett undantag som innebar att landet kunde undanta kol, koks och lignit från beskattning till och med den 1 januari 2007 [7], vilket är helt i linje med den begäran som, inom ramen för beviljandet av övergångsperioder för anslutande medlemsstater i det nyligen antagna direktivet, lämnades in före EU-anslutningen [8]. Övergångsbestämmelserna syftade till att de berörda medlemsstaterna skulle kunna klara de nya krav som infördes genom det nya direktivet. Enligt rådet kan miniminivåerna i direktiv 2003/96/EG skapa allvarliga ekonomiska och sociala problem och följaktligen behövs övergångsperioder (se andra och tredje skälet i direktiv 2004/74/EG). Vid beviljandet av övergångsperioderna enligt direktiv 2004/74/EG i enlighet med Litauens ansökan togs hänsyn till de aspekter Litauen framför idag. Det rör sig om den nödvändiga omställningen av Litauens energisektor efter avvecklingen av kärnkraftsanläggningen Ignalina. Litauen ansökte om, och beviljades, möjligheten att skattebefria naturgas och el till den 1 januari 2010 i enlighet med avvecklingsprogrammet för Ignalina. Eftersom antagandet av direktiv 2004/74/EG har inneburit att alla dessa aspekter har beaktats, kan kommissionen inte se att den aktuella situationen innehåller några särskilda politiska hänsyn. Slutligen kan kommissionen inte godta de regionalpolitiska argument som Litauen framför. Kommissionen noterar att det undantag som beviljades för perioden 2004 – 2006 aldrig var avsett att leda till att företag i avlägset belägna områden skulle omstruktureras och moderniseras, vilket innebär att någon förlängning av undantaget inte är möjlig av den anledningen. Det nämnda målet kan inte godtas som ett giltigt politiskt skäl heller, som skulle kunna motivera att begäran godkändes enligt artikel 19 i energibeskattningsdirektivet. Förutom det faktum att det begärda skattegynnandet inte ens är begränsat till vissa regioner, verkar inte skattebefrielse av kol vara rätt väg att gå för att uppnå ett sådant politiskt mål. Till skillnad från lämpligt direktstöd till vissa verksamheter [9], skulle skattebefrielsen av kol inte vara inriktad på de olika situationernas olika behov, utan omfatta all förbrukning av kol. Samtidigt skulle ett av beskattningens huvudmål - att skapa incitament för förbättrad energieffektivitet och därigenom ökat miljöskydd – undermineras. Kommissionen påpekar än en gång att energiskattedirektivet innehåller bestämmelser som tillåter vissa eftergifter på skatteområdet, utan att de miljöeffekter som skall uppnås får stryka på foten (se framförallt artikel 17.2-17.4 i direktivet). 5. Slutsatser Kommissionen anser, med ovanstående resonemang som underlag, att de politiska hänsyn som lagts fram inte motiverar de begärda tillstånden, som skulle leda till att vissa av nyckelbestämmelserna i energiskattedirektivet inte uppfylls. Med beaktande av bestämmelserna i energiskattedirektivet, till exempel de olika alternativ de innehåller, utgör den oro för konkurrensförmågan som ansökningarna bygger på inga politiska hänsyn i enlighet med artikel 19. Vissa aspekter i ansökningarna går stick i stäv mot de mål och intressen som ligger till grund för bestämmelserna i direktivet, dvs. artikel 19. Undantaget för kol är inget proportionerligt svar på de omstrukturerings- och moderniseringsmål Litauen lägger fram. Enligt artikel 19 finns det heller inga skäl som motiverar de tillstånd som begärs för övergångsåtgärder. Kommissionen anser därför att de tillstånd som ansökningarna gäller inte bör beviljas. [1] Rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet (EUT L 283, 31.10.2003, s. 51, direktivet senast ändrat genom direktiv 2004/74/EG och 2004/75/EG (EUT L 157, 30.4. 2004, s. 87 och s. 100). [2] Den 13 oktober 2006 (Grekland) och den 29 september 2006 (Litauen). [3] Rådets direktiv 92/81/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på mineraloljor (EGT L 316, 31.10.1992). Direktivet upphävdes med verkan den 31 december 2003 tillsammans med rådets direktiv 92/82/EEG av den 19 oktober 1992 om tillnärmning av punktskattesatser för mineraloljor genom rådets direktiv 2003/96/EG. [4] Se rådets direktiv 2004/74/EG av den 29 april 2004, EUT L 157, s. 87. [5] KOM(2006) 342 av den 30 juni 2006 Översikt över de undantag i bilagorna II och III till rådets direktiv 2003/96/EG som upphör att gälla vid utgången av 2006. [6] Rådets beslut 94/69/EG av den 15 december 1993 om slutande av Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändring, EGT L 33, 7.2.1994, s. 11. [7] Rådets direktiv 2004/74/EG om ändring av direktiv 2003/96/EG när det gäller möjligheten för vissa medlemsstater att tillämpa tillfällig skattebefrielse eller tillfälliga skattenedsättningar för energiprodukter och elektricitet (EUT L 157, 30.4.2004, s. 87). [8] KOM(2004) 42 av den 28 januari 2004 Förslag till rådets direktiv om ändring av direktiv 2003/96/EG när det gäller möjligheten för vissa medlemsstater att tillämpa tillfällig skattebefrielse eller tillfälliga skattenedsättningar för energiprodukter och elektricitet. [9] Beviljandet av sådant stöd måste givetvis följa reglerna för statligt stöd. --------------------------------------------------