[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 14.7.2006

KOM(2006) 391 slutlig

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET

om genomförandet av makroekonomiskt stöd till tredje land under 2005 {SEK(2006)938}

1. INLEDNING

Rapporten om genomförandet av makroekonomiskt stöd från EG läggs fram i enlighet med rådets beslut om makroekonomiskt stöd eller exceptionellt finansiellt stöd till tredje land och bygger på de rapporter som lagts fram under tidigare år. Parallellt offentliggörs en mer detaljerad genomgång med ekonomisk och finansiell information om mottagarländerna (kommissionens arbetsdokument SEK(2006)938). I detta meddelande ges en allmän översikt över Europeiska gemenskapens makroekonomiska stöd till tredje land, med historisk bakgrund, sammanställning av insatserna under 2005 och sammanfattning av den ekonomiska situationen i de stödmottagande länderna.

Del 3 innehåller en sammanfattning av särskilt viktiga aspekter på den ekonomiska stabiliseringsprocessen och genomförandet av strukturella reformer i mottagarländerna. Framsteg på detta område avspeglar också hur väl de motsvarande ekonomisk-politiska villkor som är knutna till det makroekonomiska stödet från gemenskapen har uppfyllts. Närmare upplysningar land för land återfinns i det medföljande arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar.

Revisionsrättens särskilda rapport från mars 2002 innehöll rekommendationer om förbättrad ekonomisk förvaltning i de stödmottagande länderna. Med hjälp av en revisionsbyrå genomförde kommissionen 2005 därför en operativ utvärdering av de finansiella flöden och de administrativa kontrollsystem som hänför sig till det makroekonomiska stödet i varje mottagarland innan stödet utbetalades. Slutsatserna av dessa bedömningar berör främst budgetförfarande, finansförvaltning och kontroll av offentliga utgifter (närmare upplysningar ges i arbetsdokumentet). De innehåller rekommendationer som på lämpligt sätt beaktas vid utformningen av de krav på den ekonomiska politiken som bör kopplas till genomförandet av detta stöd.

Den utvärdering i efterhand som genomfördes för att mäta det makroekonomiska stödets effekter i Armenien slutfördes under 2005. Vidare utförs två nya utvärderingar i efterhand med hjälp av specialiserade företag i Rumänien och f. d. jugoslaviska republiken Makedonien. Deras slutrapporter bör föreligga vid slutet av 2006.

2. ÖVERSIKT

2.1. Bakgrund

Makroekonomiskt stöd avser stöd till mottagarländernas politiska och ekonomiska reformer och genomförs i förening med stödprogram från IMF och Världsbanken. Stödet bygger fortsatt på ett antal principer som bekräftas i rådets slutsatser från den 8 oktober 2002, där det understryks att detta stöd har en exceptionell karaktär, utgör ett komplement till stöd från internationella finansinstitut och är förbundet med makroekonomiska villkor. Mottagarländerna har genom gemenskapens makroekonomiska stöd framför allt fått hjälp med att få till stånd ekonomiska reformer och strukturförändringar. I nära samarbete med IMF och Världsbanken har stödet använts för att främja åtgärder som skräddarsytts för att passa det enskilda landets behov med det överordnade målet att stabilisera den finansiella situationen och införa marknadsekonomi.

2.2. Makroekonomiskt stöd 2005

Med stöd av tolv rådsbeslut har under perioden 2000-2005 stöd beviljats länderna på Balkan (f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Kosovo, Bosnien-Hercegovina, Serbien och Montenegro samt Albanien). Det gör dessa balkanländer till de huvudsakliga mottagarna av makroekonomiskt stöd under 2000–2004 med ett totalt stödbelopp på upp till 733 miljoner euro.

2.2.1. Nya beslut

Rådet antog inget nytt beslut under 2005.

Det är emellertid värt att notera att kommissionen den 14 november 2005 antog ett förslag om att bevilja Georgien makroekonomiskt stöd med upp till 33,5 miljoner euro (enbart i form av bidrag). Rådet antog förslaget i januari 2006.

2.2.2. Utbetalningar

Utbetalningarna av makroekonomiskt stöd uppgick till totalt 66,5 miljoner euro, varav 51,5 miljoner euro i form av bidrag. Av dessa gick 3 miljoner euro till Albanien, 1,5 miljoner euro till Armenien, 15 miljoner euro till Bosnien-Hercegovina, 25 miljoner euro till Serbien och Montenegro och 7 miljoner euro till Tadzjikistan.

Stödets lånedel uppgick till 15 miljoner euro och avsåg Serbien-Montenegro.

2.3. Utvecklingstendenser och geografisk fördelning vad gäller makroekonomiskt stöd

Gemenskapens makroekonomiska stöd avser att främja makroekonomisk stabilisering i mottagarländerna och minska deras betalningsbalansproblem (och budgetproblem). Det har också en mycket stor betydelse när det gäller att främja strukturreformer. I och med att allt fler länder i gemenskapens närhet stod inför betalningsbalansproblem och inledde ambitiösa reformprogram har antalet länder till vilka gemenskapen kunnat erbjuda sådant stöd ökat under årens lopp. Detta innebär att stödets geografiska fördelning förändrats jämfört med de första åren, då de flesta av mottagarländerna låg i Central- och Östeuropa. Till följd av konflikterna på västra Balkan, särskilt konflikten i Kosovo under 1999 och de politiska förändringarna i Serbien och Montenegro (dåvarande Förbundsrepubliken Jugoslavien), uppstod genom de beslut som rådet antog under perioden 2000-2005 en tydlig trend mot en relativ ökning av det makroekonomiska stödet till balkanländerna.

Det utmärkande för besluten under perioden 2000-2005 är just den stora andelen bidrag av det totala belopp som beslutats, nämligen 41 % i stället för 6 % under perioden 1990-1999. Den nya proportionen mellan bidrag och lån i stödpaketen avspeglar EU-institutionernas bedömning av den relativa graden av fattigdom i mottagarländerna och deras begränsade förmåga att betala ränta och amorteringar. Det noterades redan under de föregående åren att det makroekonomiska stödet inte enbart syftar till att främja makroekonomisk stabilisering utan också till att stödja mottagarländernas program för strukturreformer. Det makroekonomiska stödet har därför på ett effektivt sätt genomgående kombinerats med stöd från Phare-/Ispa-, Tacis- eller Cardsprogrammen, i syfte att stärka de institutioner som behövs för att strukturreformerna skall bli framgångsrika.

Av tabellerna 1 och 2 samt figurerna 1a och 2a framgår tydligt att gemenskapens makroekonomiska stöd är av exceptionell karaktär. De flesta åtgärder för makroekonomiskt stöd beslutades och genomfördes under åren omedelbart efter omvälvningarna i de politiska och ekonomiska systemen i länderna i Central- och Östeuropa. De svängningar i stödbeloppen som noterats sedan dess återspeglar beslut som fattats från fall till fall efter en bedömning av de potentiella mottagarländernas makroekonomiska situation och återstående externa finansieringsbehov. Figur 1a visar beslutade nettotransaktioner under hela perioden från 1990 till 2005 (totalt cirka 6,1 miljarder euro) och figur 2a visar faktiskt utbetalda belopp (totalt drygt 5,1 miljarder euro). Av figurerna framgår att stödet till stor del koncentrerats till länder i Central- och Östeuropa (omkring 54 % av det samlade makroekonomiska stödet under de senaste 14 åren). Stödet till dessa länder har dock successivt minskats i takt med deras framsteg när det gäller makroekonomiska anpassningar och reformer. Under senare tid har makroekonomiskt stöd främst lämnats till västra Balkan (63,5 % av transaktionerna under 1999-2002 och 84 % under 2000-2005) och till vissa låginkomstländer bland de nya oberoende staterna. Att beloppen till Medelhavsländerna är relativt låga (13 % av de samlade belopp som godkänts, men inga nya godkännanden sedan 1996) bör ses mot bakgrund av att det finns andra former av makroekonomiskt bistånd som erbjudits dessa länder (särskilt strukturanpassningsstöden inom Meda).

3. SAMMANFATTNING AV MOTTAGARLÄNDERNAS EKONOMISKA SITUATION OCH REFORMER

3.1. Västra Balkan

Västra Balkan kännetecknades av en stabil ekonomisk tillväxt under 2005 med en genomsnittlig ökning av BNP på 5,2 % utom i Kosovo där tillväxten enligt uppskattningar från IMF var negativ (-1,5 % av BNP). Inflationen var måttlig, utom i Serbien där trycket uppåt på priserna åter tog fart. Den finanspolitiska konsolideringen fortskred och underskottet i den offentliga sektorns finanser minskade med 1 % av BNP och närmade sig generellt sett budgetbalans, även om underskottet i Albanien och Kosovo dock fortfarande uppgick till mellan 3,5 och 4 % av BNP. Liksom under tidigare år utgör yttre obalanser fortfarande ett problem för den makroekonomiska stabiliteten. För regionen som helhet konstaterades ett stort handelsunderskott på omkring 27 % av BNP. Det genomsnittliga underskottet i bytesbalansen beräknas ha minskat till omkring 12 % av BNP år 2005 (från 12,5 % 2004). Storleken på bytesbalansunderskottet i Bosnien-Hercegovina, där det uppskattas till cirka 20 % av BNP, är en faktor som gör det landet särskilt sårbart. Lönenivåerna i Västra Balkan utgör ett fortsatt problem för konkurrenskraften, särskilt i fullt euroiserade ekonomier som Montenegro och Kosovo, och ställer krav på ett flexibelt samspel mellan marknadsanpassningsmekanismer.

Privatiseringsprocessen, som kommit olika långt i länderna, har generellt sett utvecklats i ojämn takt i Västra Balkan. Samtidigt som det har skett en rad stora utförsäljningar har privatiseringsprocessen drabbats av betydande förseningar i vissa länder, särskilt Albanien och Serbien. Omstrukturering av företag, särskilt vad gäller offentligägda företag som går med förlust, försenades, liksom under tidigare år, av fördröjda beslut och bristande företagsledning. Hävdande av äganderätter och kontrakt fortsätter att möta betydande svårigheter i hela regionen till följd av bristerna i rättsväsendet. Det sistnämnda fortsatte att ha omfattande ekonomiska konsekvenser och att förhindra affärsbeslut, särskilt investeringsbeslut, och marknadsutträde. Den stora informella sektorn av ekonomin utgjorde fortfarande en källa till illojal konkurrens och skatteflykt.

Villkoren som kopplats till de pågående makroekonomiska stödtransaktionerna uppfylldes emellertid helt, vilket möjliggjorde utbetalningar till Albanien, Bosnien-Hercegovina och Serbien och Montenegro. I dessa länder gick reformerna av den offentliga förvaltningen framåt, särskilt på området för finanskontroll och revision. Allmänt sett kan noteras att skatteuppbörden förstärkts genom åtgärder som exempelvis införandet av ett mervärdesskattesystem liksom en strategi mot korruption och insatser för att bekämpa skatteflykt. Slutligen har banksektorn reformerats genom en omfattande privatiseringsprocess samtidigt som sektorn kommit att präglas av de utländska bankernas närvaro.

3.2. De nya oberoende staterna

Den ekonomiska tillväxten i de flesta av de nya oberoende staterna fortsatte att vara mycket stark under 2005, vilket gjorde området till den näst snabbast växande regionen i världen, efter Östasien. Ökningen av den totala produktionsvolymen uppgick till närmare 7 % i de nya oberoende staterna. De främsta faktorerna bakom den höga tillväxten är höga råvarupriser och inhemsk efterfrågan understödd av privata transfereringar, särskilt överföringar från arbetare i utlandet.

Tillväxten i Ryssland, som är regionens utan jämförelse största ekonomi, var fortsatt stark, även om den visade tecken på att avta. BNP i reala termer ökade med 6,4 % under 2005, jämfört med 7,2 % året tidigare. De något svagare tillväxtsiffrorna trots fortsatt höga priser på Rysslands främsta exportvaror (Ryssland är världens näst största oljeexportör och världens största gasexportör) förklaras av att produktiviteten inte ökar i lika snabb takt som produktionskostnaderna samt av låga investeringar och kapacitetsbegränsningar. Under andra halvåret 2005 vändes emellertid den negativa investeringsutvecklingen (både beträffande inhemska och utländska investeringar). I Ukraina, efter en sällsynt stark utveckling 2004, ledde en negativ bytesrelationschock (importpriserna på energi steg samtidigt som världsmarknadspriserna för exporterade metallvaror föll) i kombination med en svag investeringsutveckling på grund av den osäkerhet som omgärdade den offentliga politiken till en kraschlandning för ekonomin. BNP-tillväxten i reala termer uppgick för 2005 till knappt 2,4 %, en minskning från 12,1 % år 2004.

Bland de övriga länderna i regionen noterades de mest imponerande tillväxtsiffrorna under 2005 i råvarurika Azerbajdzjan, där BNP ökade med mer än 26 % till följd av utvecklingen av oljeproduktionen (till stor del tack vare utländska investeringar) och invigningen av den nya rörledningen till den turkiska Medelhavshamnen Ceyhan. Även i Armenien noterades en imponerande tillväxt (13,9 % 2005) med en ekonomisk expansion som i huvudsak drevs av inhemsk efterfrågan med understöd av utländska investeringar, överföringar från armenier i utlandet och privata transfereringar. Tillväxten utvecklades bättre i nästan alla de övriga länderna i regionen än i Ryssland: det var minst 9 % i Kazakstan, Vitryssland och Georgien, liksom i Moldova, Tadzjikistan och förmodligen Turkmenistan (där tillväxtsiffran enligt den officiella statistiken på 20 % allmänt anses vara kraftigt överdriven).

Finanspolitiken var fortsatt stram i flertalet av länderna i regionen och inflationstrycket hölls i allmänhet under kontroll. Flera länder noterade betydande överskott i de offentliga finanserna med stöd av stora skatteintäkter från export av energi eller import av konsumentvaror. Bytesbalansutvecklingen har varit blandad. Resursrika länder har i allmänhet noterat kraftigt ökande handelsöverskott, som ibland uppvägs av ökande underskott i inkomst- och tjänstebalanserna. Samtidigt har länder som importerar energi sett sina handelsunderskott växa, även om detta inte lett till en försämrad bytesbalans eftersom de ökande handelsunderskotten i allmänhet uppvägdes av ökningar i antingen privata eller offentliga transfereringar, eller, oftare överföringar från medborgare som arbetar utomlands. Det enda undantaget är Ukraina, vars bytesbalansöverskott minskade från som mest 10,5 % av BNP 2004 till omkring 5 % 2005. De externa skuldkvoterna sjönk i de flesta av de nya oberoende staterna, vilket avspeglade den nominella BNP-tillväxten. Dessutom beviljade Parisklubben bestående av offentliga långivare en av länderna (Kirgizistan) skuldavskrivning. Flera av de nya oberoende staterna är fortfarande ytterst beroende av extern finansiering från multilaterala eller bilaterala givare för att ekonomin skall kunna utvecklas i riktning mot finansiell hållbarhet.

Framstegen när det gäller omställningsprocessen har varit mycket ojämna i regionen. I flera länder har den andra etappens institutionella reformer till stöd för marknader och privata företag bara inletts. Bland mottagarna av makroekonomiskt stöd från gemenskapen var troligen Moldova det land som noterade de största framstegen när det gäller att genomföra strukturella reformer inom ramen för en strategi för sammanhållen ekonomisk tillväxt och fattigdomsminskning. Även om mycket återstår att göra för att komma i fatt de mest utvecklade länderna i regionen var detta en välkommen förändring efter flera år av omfattande statlig inblandning och bristande företagsstyrning. I Ukraina kunde på grund av politisk osäkerhet det uppriktiga reformåtagandet från den nya politiska ledningens sida som kom till makten i början av 2005 inte i full utsträckning omsättas i handling. Armenien, Georgien och Tadzjikistan fortsatte med stöd av de internationella finansiella institutionerna att genomföra omställnings- och reformprogram.

TECHNICAL ANNEX

[pic]

[pic][pic][pic]

[pic]

[pic]

[pic]

[pic]

[pic]