SV Bryssel den 4.7.2006 KOM(2006) 359 slutlig KOMMISSIONENS ARBETSDOKUMENT om möjligheten att upprätta ett register över tredjelandsmedborgare som har blivit dömda i Europeiska unionen KOMMISSIONENS ARBETSDOKUMENT om möjligheten att upprätta ett register över tredjelandsmedborgare som har blivit dömda i Europeiska unionen 1. Detta arbetsdokument ingår i förberedelsearbetet för att bedöma konsekvenserna av ett eventuellt lagförslag om upprättande av ett register över tredjelandsmedborgare (eller personer vars nationalitet är okänd) som har blivit dömda i EU. Ett sådant lagförslag utgör endast en aspekt av arbetet på EU-nivå för att underlätta tillgången till information om brottmålsdomar. Arbetsdokumentets första del innehåller en redogörelse för de övriga aspekterna på arbetet på detta område. Den andra delen innehåller de främsta slutsatserna från en särskild genomförbarhetsstudie om detta register. Den tredje delen, slutligen, rymmer en redogörelse för de frågor som är av särskild vikt och som kräver en mer ingående diskussion. Svaren på frågeformuläret (som bifogas detta dokument) bör bidra till att denna diskussion sker utifrån en bättre förståelse för situationen i medlemsstaterna. 2. Varje lagförslag på detta område kommer att underkastas en ingående konsekvensanalys. I enlighet med kommissionens meddelande av den 27 april 2005 [1] är ett av syftena att bedöma förslagets inverkan på de grundläggande rättigheterna, särskilt rätten till personlig integritet och skyddet av personuppgifter enligt stadgan om de grundläggande rättigheterna. 1. Bakgrund 3. Behovet av högre kvalitet på uppgifterna i samband med utbyte av information ur kriminalregister har blivit en prioritet för EU. I Haagprogrammet, som antogs i november 2004 [2], uppmanades kommissionen att lägga fram förslag om detta, och dessa mål anges i den gemensamma handlingsplan som antogs av kommissionen och rådet den 2–3 juni 2005. 4. Utbyte av information om brottmålsdomar regleras för närvarande i artiklarna 13 och 22 i 1959 års europeiska konvention om inbördes rättshjälp i brottmål (Europarådet) [3]. Bestämmelserna reglerar villkoren för utbyte av uppgifter ur kriminalregister mellan konventionens parter, samtidigt som de föreskriver en skyldighet att en gång om året översända registrerade uppgifter om brottmålsdomar mot medborgare i någon av de andra fördragsslutande staterna. Detta utbyte skall äga rum minst en gång per år. I praktiken har dessa mekanismer inte gett önskvärt resultat, och de uppgifter som innehas av den stat där den berörda personen är medborgare är ofta ofullständiga. Beträffande medborgare i länder som inte är parter i 1959 års konvention är mekanismen för centralisering av uppgifterna i det land där den berörda personen är medborgare (artikel 22 i konventionen) inte tillämplig. När det gäller EU är det inte möjligt att veta om det finns tidigare domar i andra medlemsstater mot dessa medborgare i ”tredjeland”, såvida inte samtliga medlemsstater tillfrågas. Om till exempel en tredjelandsmedborgare ställs inför rätta i Tyskland går det inte att få reda på att den åtalade redan har dömts för en liknande överträdelse i Danmark om inte alla 24 medlemsstater tillfrågas. 5. Dessa brister hos de befintliga mekanismerna tas upp i den vitbok som antogs av kommissionen den 25 januari 2005 [4]. I vitboken analyseras bristerna, och förslag ges på hur den nuvarande situationen kan förbättras. Särskilt föreslås att den medlemsstat där domen har meddelats, inte den medlemsstat där personen är medborgare, skall anförtros uppgiften att tillhandahålla fullständiga och pålitliga uppgifter om huruvida personen tidigare har blivit dömd. För detta fordras det dock att det införs ett system för att lätt kunna identifiera den eller de medlemsstater där personen redan har dömts. Därför föreslås det i vitboken en ram för ett framtida datoriserat EU-system för utbyte av uppgifter om brottmålsdomar vilket skulle möjliggöra lätt och pålitlig identifikation av den medlemsstat där personen redan har blivit dömd. För att ett sådant system skall kunna inrättas krävs det att ett EU-register över personer som dömts för brott (begränsat till de uppgifter som behövs för att identifiera personen i fråga) skapas och att de nationella registren sammanförs i ett nätverk. 6. Förslagen i vitboken diskuterades av rådet (rättsliga och inrikes frågor) vid dess möte den 14 april, varvid kursen för det vidare arbetet lades fast: - När det gäller tillhandahållandet av uppgifter om domar avkunnade mot EU-medborgare, beslöts det att den medlemsstat i vilken personen är medborgare även fortsättningsvis skall anförtros denna uppgift. Denna princip utgör kärnan i ett sammankopplingsprojekt i Tyskland, Frankrike, Spanien och Belgien i syfte att sammanföra deras nationella kriminalregister i ett nätverk. För att åtgärda de brister som identifierats i vitboken krävdes emellertid en genomgripande reform av de befintliga mekanismerna, vilket ledde till att kommissionen i december 2005 antog ett förslag till rambeslut om organisationen av medlemsstaternas utbyte av uppgifter ur kriminalregistret och uppgifternas innehåll [5]. Detta förslag syftar till att säkerställa att den medlemsstat i vilken personen är medborgare är i stånd att lämna uttömmande information om de brott som personen i fråga tidigare blivit dömd för vid förfrågan från en annan medlemsstat. I förslaget fastställs även en ram för utvecklingen av ett datoriserat system som möjliggör snabbare utbyte av uppgifter om brottmålsdomar i ett format som medlemsstaterna lättare kan förstå och använda. I förslaget införlivas en rad förbättringar som infördes genom ett tidigare beslut om kriminalregister, som föreslogs av kommissionen i oktober 2005 och antogs av rådet den 21 november 2005 [6]. - Såsom förklarats ovan är det inte möjligt att anförtro uppgiften att tillhandahålla uttömmande information om brottmålsdomar avkunnade i EU mot tredjelandsmedborgare (eller personer vars nationalitet är okänd) åt den stat i vilken personen är medborgare. Beträffande dessa personer stödde medlemsstaterna den lösning som föreslogs i vitboken, dvs. att skapa ett sökregister över personer som dömts för brott omfattande endast tredjelandsmedborgare, och de uppmanade kommissionen att lägga fram förslag om detta. I slutet av 2004 och under 2005 utfördes en första genomförbarhetsstudie utifrån de lösningar som föreslogs i vitboken. Resultaten från denna studie lades fram för medlemsstaterna vid ett expertmöte den 14 mars 2005. Efter rådets möte den 14 april 2005 kompletterades studien med ytterligare analyser av de specifika egenskaperna hos ett register som endast omfattar tredjelandsmedborgare. - Vid mötet den 14 april bekräftade rådet även behovet av att utbytet av uppgifter om brottmålsdomar grundas på bilateral kommunikation mellan medlemsstaternas kriminalregistersystem. För att åstadkomma detta kommer det att utvecklas ett standardiserat format på EU-nivå för utbyte av uppgifter i syfte att övervinna nuvarande svårigheter i fråga om både språk och skillnader rättssystemen emellan. En studie som tar upp den här aspekten pågår för närvarande. Denna aspekt täcker både EU-medborgare och medborgare i ”tredjeland”. 2. Register som begränsas till att endast omfatta tredjelandsmedborgare dömda i EU – roll och teknisk genomförbarhet 2.1. Det begränsade registrets roll 7. Registrets roll är mycket specifik: att möjliggöra för de medlemsstater som begär upplysningar om huruvida en person tidigare har dömts för brott att erhålla snabb information om vilken annan medlemsstat som har upplysningar rörande denna person. För att systemet skall fungera bör följande tillvägagångssätt följas: – För att möjliggöra identifiering av dömda tredjelandsmedborgare (eller personer med okänd nationalitet) skall den medlemsstat där en person har dömts förse registret med uppgifter om denna person. Endast de uppgifter som möjliggör en identifiering av den dömda personen skall meddelas till registret, inte själva innehållet i kriminalregistret. Det bör finnas en uppdateringsfunktion för att möjliggöra strykning av inaktuella uppgifter. Beslutet att begränsa registret till tredjelandsmedborgare (och personer med okänd nationalitet) innebär att de enskilda medlemsstaterna måste vara i stånd att till registret meddela identiteten uteslutande på dessa personer. – Det nationella kriminalregistersystem som begär upplysningar om huruvida en tredjelandsmedborgare tidigare har blivit dömd för brott får söka i registret på grundval av de uppgifter som behövs för att identifiera personen. Databasen kommer att svara med en enda träff och identifiera i vilken eller vilka medlemsstater personen tidigare har blivit dömd. – Begäran om utdrag ur kriminalregistret görs bilateralt mellan myndigheten med ansvar för kriminalregistret och dess motsvarande myndighet i en annan medlemsstat som har identifierats som innehavare av information om tredjelandsmedborgaren i fråga. 2.2. Resultat från studien om genomförbarheten hos ett begränsat register 8. Resultaten från genomförbarhetsstudien [7] visare att skillnaden i komplexitet mellan ett europeiskt register över dömda personer (nedan kallat ”ERDP”) med ett fullständigt index och ett register med ett index som är begränsat till tredjelandsmedborgare inte är stor. Det finns ingen grundläggande skillnad rent funktionsmässigt och tekniskt. Inverkan på den organisation som krävs på nationell nivå, på bärkraften hos den föreslagna infrastruktur som skall koppla det centrala systemet till det nationella gränssnittet och på de föreslagna mekanismerna för bilateralt informationsutbyte är begränsad. 9. Den huvudsakliga skillnaden mellan de båda versionerna är storleken på systemet. Ett begränsat index kräver mindre lagrings- och bearbetningskapacitet än ett fullständigt index. I studiens slutsats konstateras att kostnaden för ett ERDP med ett begränsat index troligen kommer att bli omkring 40 % lägre än för ett ERDP med ett fullständigt index. I den inledande studien uppskattades kostnaden för utveckling av ett ERDP baserat på ett fullständigt index till omkring 4 miljoner euro [8]. Dessa kostnadsskillnader beror främst på skillnaden i krav på maskinvara och nätverksinfrastruktur, eftersom ett begränsat register kräver mindre lagringskapacitet, mindre datorkraft och mindre bandbredd. 10. Det bör noteras att uppskattningarna endast omfattar tillhandahållandet av ett register som kopplas till ett nätverk och tillhandahållandet av en säker kommunikationskanal. Medlemsstaterna kommer dock att ansvara för anpassningen av sina egna IT-infrastrukturer så att dessa kan kommunicera med registret (utifrån gränssnittsspecifikationer som kommer att tillhandahållas) och för utvecklingen av ett slutanvändargränssnitt som passar deras ändamål. I studien görs ingen uppskattning av dessa kostnader [9]. 3. Nyckelfråga: Hur kan man säkerställa att det begränsade registret fungerar väl? 11. Det vore meningslöst att införa ett registersystem om den information som tillhandahålls inte är pålitlig. För att registret skall fungera effektivt krävs en tillräckligt hög grad av säkerhet hos de uppgifter som identifierar personerna i registret. En otillräcklig grad av säkerhet skulle ge upphov till oacceptabla situationer. För det första skulle vissa domar kanske inte gå att hitta, och systemet skulle därför inte leva upp till målsättningen att tillhandahålla uttömmande information. För det andra skulle en dom av misstag kunna hänföras till en annan person än den person mot vilken den avkunnats – en sådan situation skulle vara till särskilt stort men för den person vars identitet förväxlats. 3.1. Befintliga IT-system på EU-nivå 12. För närvarande finns det flera storskaliga IT-system och pågående projekt på EU-nivå av intresse i detta sammanhang. – Schengens informationssystem (SIS) är ett informationssystem som gör det möjligt för medlemsstaternas behöriga myndigheter att via ett automatiserat frågeförfarande få tillgång till information rörande rapporter om personer och föremål. Det används särskilt inom ramen för polisiärt och rättsligt samarbete på det straffrättsliga området, både inom nationella territorier och vid övervakningen av de yttre gränserna, och för utfärdande av visering och uppehållstillstånd. Det har varit i drift sedan mars 1995. Den nuvarande versionen av SIS innehåller inga biometriska data. Den andra generationens SIS (SIS II), i vilket de nya medlemsstaterna kommer att integreras, kommer att möjliggöra lagring av biometriska data, men inte användning av biometriska data som sökkriterium. Den kommer dock att innehålla centrala funktioner för sökning på individers namn, vilket kommer att leda till högre tillförlitlighet i sökningarna. Den kommer att tas i drift i mars 2007. – Europols informationssystem har till syfte att centralt samla all tillgänglig information om organiserad brottslighet i medlemsstaterna, och innehåller för varje individ (bland annat) hans/hennes identitet, fysiska egenskaper, fingeravtryck, DNA-profil och på grund av vilket brott han/hon har registrerats i systemet (t.ex. misstanke om brott, fällande dom, osv.). Europols informationssystem har funnits tillgängligt i samtliga 25 medlemstater sedan den 10 oktober 2005. Varje medlemsstat matar in data i systemet, som sorterar under Europols nationella enhet. – Den 12 oktober 2005 antog kommissionen ett förslag till rambeslut om utbyte av uppgifter enligt principen om tillgänglighet [10]. Syftet med detta förslag är att göra vissa typer av information i det brottsbekämpande arbetet som är tillgängliga i en medlemsstat tillgängliga för myndigheter med motsvarande behörighet i övriga medlemsstater eller Europol. Det föreskrivs att utbytet av den tillgängliga informationen skall ske genom direkt tillgång online eller genom överföring i de fall då en framställan görs till följd av en träff i en sökning i de registerdata som medlemsstaterna tar fram över uppgifter som inte finns tillgängliga online. Typer av information omfattar DNA-profiler, fingeravtryck, ballistik, uppgifter ur fordonsregister, telefonnummer och andra uppgifter om kommunikation samt namn i folkbokföringsregister. I detta sammanhang bör det även hänvisas till det fördrag som ingicks i Prüm den 27 maj 2005 mellan Tyskland, Österrike, Nederländerna, Belgien, Luxemburg, Spanien och Frankrike om stärkt gränsöverskridande samarbete särskilt för att bekämpa terrorism, gränsöverskridande brottslighet och olaglig invandring. Genom detta fördrag, som ännu inte har ratificerats, införs bland annat långtgående åtgärder för att förbättra uppgiftsutbytet, såsom ett registersystem och direkt åtkomst till nationella databaser, särskilt när det gäller fingeravtryck och DNA-profiler. – Informationssystemet för viseringar (VIS) har till syfte att stärka det konsulära samarbetet och samrådet mellan centrala konsulära myndigheter och förbättra förvaltningen av den gemensamma viseringspolitiken för att förebygga hot mot den inre säkerheten och otillbörligt utnyttjande av möjligheten att välja viseringsland. Vidare syftar det till att underlätta kontrollen, inte bara vid kontrollställena vid de yttre gränserna, utan också inom medlemsstaternas territorium, och därigenom underlätta kampen mot bedrägerier. Dessutom kommer det att vara till hjälp vid identifiering och återsändande av olagliga invandrare och underlätta tillämpningen av ”Dublin II-förordningen” (EG) nr 343/2003 [11]. Det tas i drift i slutet av 2006. VIS kommer att innehålla biometriska och alfanumeriska uppgifter och kommer att tillåta biometriska uppgifter som sökkriterium. Den 24 november 2005 antog kommissionen ett förslag till rådets beslut om möjlighet till sökningar i informationssystemet för viseringar (VIS) för medlemsstatsmyndigheter med ansvar för intern säkerhet och för Europol för att förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott och andra grova brott [12]. – Eurodac har till syfte att bistå vid fastställandet av vilken medlemsstat som, enligt Dublinkonventionen, skall ansvara för handläggningen av en asylansökan som görs i någon av medlemsstaterna av en tredjelandsmedborgare. Det är en databas som endast innehåller biometrisk information (fingeravtryck) och som möjliggör en jämförelse av fingeravtryck av asylsökande och illegala invandrare. 3.2. Möjliga alternativ 13. Beträffande ERDP med begränsat index är det nödvändigt att fastställa vilken typ av uppgifter om de registrerade personernas identitet som registret måste innehålla för att utgöra ett effektivt sökverktyg. I detta avseende bör följande påpekas: – Registret kommer att matas med uppgifter från de nationella kriminalregistersystemen. De flesta av dessa innehåller endast alfanumerisk (dvs. textbaserad) information, med undantag för dem i Förenade kungariket och Cypern, vars register innehåller fingeravtryck. Det verkar dock som om de länder som inte tar med fingeravtryck i sina kriminalregister ändå samlar in denna information på ett tidigt stadium av utredningen/lagföringen (t.ex. polisen). – Att på nationell nivå fastställa en persons identitet med tillräcklig hög grad av säkerhet är svårare när det gäller tredjelandsmedborgare än EU-medborgare (avsaknad av tillförlitliga identitetshandlingar, falska identiteter osv.). Den alfanumeriska information om identiteten hos tredjelandsmedborgare som är registrerad i de nationella kriminalregistren (och som kommer att överföras till ERDP när detta införts) kommer därför i vissa fall inte att vara tillförlitlig. 14. Det finns ett antal alternativ som bör bedömas mot bakgrund av i synnerhet proportionalitets- och nödvändighetsprinciperna. Dessa alternativ kommer att analyseras mer ingående i samband med konsekvensanalysen inför ett eventuellt förslag till rättsakt. 15. Alternativ 1: Ett register som endast innehåller alfanumerisk information. De två främsta riskerna med detta alternativ är i) ofullständig information om tidigare brottmålsdomar mot en person (t.ex. personen redan har dömts, men under ett annat namn/alias); ii) felaktigt hänförande av en dom till en person. Eftersom registret är ett verktyg som kan utnyttjas av användaren endast för att fastställa var personen tidigare har blivit dömd, kan den sistnämnda risken minskas genom att det säkerställs att de medlemsstater som deltar i informationsutbytet noga kontrollerar personens identitet (vid behov genom biometriska data). Detta alternativ garanterar dock inte tillgång till uttömmande information. 16. Alternativ 2: Ett register som innehåller biometriska uppgifter. Detta alternativ medför högre kostnader (på EU-nivå [13], men även för medlemsstaterna, som blir tvungna att mata registret med biometrisk information). Det ger även upphov till andra slags dataskyddsfrågor än alternativ 1. Det finns två möjligheter vad användningen av den biometriska informationen beträffar: · De biometriska uppgifterna lagras i ett register men används endast för att bekräfta en persons identitet. Det är då inte möjligt att göra allmänna sökningar i databasen med biometriska sökkriterier. SIS II kommer att fungera på detta sätt. · Registret kompletteras med en biometrisk sökmotor för att möjliggöra allmänna sökningar efter biometriska data. Detta ger tillgång till uttömmande information, samtidigt som det undviks att en dom hänförs till fel person. 17. Alternativ 3: Ett register som innehåller biometriska uppgifter men är begränsat till vissa kategorier av grova brott. Detta alternativ har valts på nationell nivå av vissa medlemsstater som infört separata register med biometrisk information för vissa typer av brott (dock utan att göra åtskillnad mellan EU- och tredjelandsmedborgare). Detta skulle fordra en överenskommelse om vilka kategorier av brott som skall tas med. 18. Alternativ 4: Det upprättas inget register. För att fastställa huruvida en tredjelandsmedborgare redan har dömts för ett brott i en annan medlemsstat måste den medlemsstat som begär informationen förlita sig på de traditionella mekanismerna för polisiärt och rättsligt samarbete. Utbytet av information – särskilt DNA-profiler och fingeravtryck – mellan myndigheterna med ansvar för brottsbekämpning skulle i framtiden i synnerhet kunna underlättas genom tillämpning av principen om tillgänglighet (se punkt 12). 19. Svaren på det bifogade frågeformuläret bör bidra till att diskussionen om dessa olika alternativ sker utifrån en bättre förståelse för situationen i medlemsstaterna. BILAGA Frågeformulär som översänts till medlemsstaterna I. Information som samlas in under polisutredningar 1. När en person arresteras i samband med en brottsutredning, är det vanligtvis svårt att fastställa hans/hennes nationalitet? (...) Ja – ungefärlig % (...) (...) Nej 2. När en person arresteras i samband med en brottsutredning, är det vanligtvis svårt att fastställa hans/hennes identitet? (...) Ja – ungefärlig % (...) (...) Nej 3. Om ja, ange de främsta skälen: (...) Personen har inga identitetshandlingar. (...) De handlingar som uppvisas är inte tillförlitliga. (...) Personen vägrar eller är oförmögen (t.ex. pga. språksvårigheter) att styrka sin identitet. (...) Övrigt. V.g. specificera. (...) 4. Hur fastställs hans/hennes identitet? 5. Vilken eller vilka typer av biometriska uppgifter samlas in från en arresterad person? (...) Fingeravtryck. (...) Fotografier. (...) DNA. (...) Övrigt. V.g. specificera. (...) 6. Om det fastställs att den arresterade personen är tredjelandsmedborgare, dvs. inte EU-medborgare, tas rutinmässigt kontakt med tredjelandet för att kontrollera hans/hennes identitet och utsagor rörande sin situation? (...) Ja – ungefärlig % (...) (...) Nej 7. Om ja, är svaret tillfredsställande? (...) Ja – ungefärlig % (...) (...) Nej. V.g. ange skälen. (...) 8. Är det möjligt att samla in biometriska uppgifter efter polisutredningen eller när personen döms? (...) Ja. V.g. specificera. (...) (...) Nej II. Information som finns tillgänglig efter polisutredningen 9. Överförs den information om en persons identitet (inklusive biometriska uppgifter) som samlas in under polisutredningen till åklagarmyndigheten? (...) Ja (...) Nej (...) Endast delvis. V.g. specificera. (...) 10. När en person har blivit dömd, överförs den information om hans/hennes identitet som har samlats in under polisutredningen automatiskt till kriminalregistret? (...) Ja (...) Nej (...) Endast delvis. V.g. specificera. (...) 11. Om inte, v.g. specificera – om det finns lagstadgade krav som omöjliggör en sådan överföring. (...) Ja. V.g. specificera. (...) (...) Nej – om kriminalregistret innehåller en länk eller hänvisning till polisregistret, som säkerställer att denna information är lätt åtkomlig. (...) Ja (...) Nej 12. När en medborgare i ett annat land åtalas, görs systematiskt en sökning i det nationella kriminalregistret för att kontrollera om personen redan har dömts? (...) Ja – ungefärlig % (...) (...) Nej 13. Om ja, vilka är de främsta svårigheterna i samband med detta? 14. Om den dömda personen använder ett alias, tas upplysningar om detta alias med i kriminalregistret? (...) Ja (...) Nej 15. I den mån biometriska uppgifter samlas in under ett visst stadium i förfarandet, förvaras de i sökbara databaser? (...) Ja (...) Nej 16. Om svaret på fråga 15 är ja, är dessa databaser begränsade till vissa typer av brott (t.ex. sexualbrott)? (...) Ja. V.g. specificera. (...) (...) Nej 17. Sker det insamling av statistiska uppgifter om domar som avkunnats på landets territorium mot tredjelandsmedborgare? Om ja, v.g. specificera. [1] Meddelande från kommissionen – Hur respekten för stadgan om de grundläggande rättigheterna skall upprätthållas i kommissionens lagstiftningsförslag – Metoder för en systematisk och strikt kontroll. KOM (2005) 172 slutlig, 27.4.2005. [2] EGT C 53, 3.3.2005, s.1. [3] http://conventions.coe.int/Treaty/Commun/ListeTraites.asp?CM=8&CL=ENG (svensk översättning saknas). [4] Vitbok om utbyte av uppgifter om brottmålsdomar och verkningarna av sådana domar i Europeiska unionen COM(2005) 10. [5] KOM(2005)690. [6] Rådets beslut 2005/876/RIF av den 21 november 2005 om utbyte av uppgifter ur kriminalregistret. EGT L 322, 9.12.2005, s. 33. [7] Erhålls på begäran. [8] För att kunna utnyttja skalfördelar har man i studien gjort antagandet att registret utvecklas utifrån samma tekniska plattform som används till SIS II, trots att de båda systemen kommer att skilja sig åt och ha strikt skilda data och åtkomst. Först görs en bedömning av kostnaderna enligt ett scenario utan lagring av biometriska data för 4 miljoner euro, därefter ett scenario med lagring av biometriska data för ytterligare 2 miljoner euro. Implementeringen av en sökmöjlighet kommer att medföra ytterligare utgifter. [9] Kommissionens meddelande KOM(2005) 122 innehåller ett förslag till rådsbeslut om inrättande av det särskilda programmet ”Straffrätt” för perioden 2007–2013, som en del av det allmänna programmet ”Grundläggande rättigheter och rättvisa”. Förslaget skulle, om det antas, utgöra den rättsliga grunden för stöd från EU:s budget till utveckling och genomförande av ett europeiskt datoriserat system för utbyte av uppgifter ur kriminalregister som skulle omfatta direkt stöd till moderniseringen av de nationella kriminalregistren. [10] Förslag till rådets rambeslut om utbyte av uppgifter enligt principen om tillgänglighet, KOM(2005) 490, 12.10.2006. [11] EGT L 50 25.2.2003. [12] KOM(2005) 600. [13] Se fotnot 8. --------------------------------------------------