[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION | Bryssel den 13.6.2006 KOM(2006) 304 slutlig MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET De offentliga finanserna i EMU 2006 – Första året av tillämpningen av den ändrade stabilitets- och tillväxtpakten {SEK(2006) 751 } MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET De offentliga finanserna i EMU 2006 – Första året av tillämpningen av den ändrade stabilitets- och tillväxtpakten 1. DEN ÄNDRADE STABILITETS- OCH TILLVÄXTPAKTEN ÄR ETT ÅR GAMMAL Ett år har förflutit sedan EU:s stats- och regeringschefer, på grundval av de planer som kommissionen lade fram i ett meddelande i september 2004, godkände utgångspunkterna för en ändring av stabilitets- och tillväxtpakten. Kommissionens förslag var att en utvecklad finansiell ram med en stark ekonomisk grund skulle tillåta ekonomiska olikheter i ett utvidgat EU och bidra till större trovärdighet och ökat ansvarstagande för stabilitets- och tillväxtpakten i medlemsstaterna, baserad på den kultur av sund finansiell politik som etablerats i EU över det senaste årtiondet. Reformen av stabilitets- och tillväxtpakten 2005 bekräftade de grundläggande reglerna och principerna i EG-fördraget och återskapade samstämmigheten mellan de 25 medlemsstaterna för en sund finanspolitik. Taken på 3 och 60 % för budgetunderskott och statsskuld förblir systemets ankare. Den ändrade stabilitets- och tillväxtpakten innehåller en rad bestämmelser som bidrar till att alltför stora underskott identifieras i ett tidigt skede och korrigeras omgående. Samtidigt ökade reformen av stabilitets- och tillväxtpakten ramverkets flexibilitet och ekonomiska grund. Den ändrade stabilitets- och tillväxtpakten fokuserar i högre grad på skuldutvecklingen och tillämpningen av sådan strukturell politik som ökar tillväxtmöjligheter och långsiktig hållbarhet inom statsfinanserna i enlighet med Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning. Den förutsätter att medlemsstaterna satsar mer på budgetkonsolidering under goda ekonomiska tider, vilket är avgörande för att kunna skapa budgetmarginaler för mindre gynnsamma konjunkturlägen. Målen på medellång sikt förstärks genom en tydligare koppling till hållbarhet och landspecifika situationer. I förfarandet vid alltför stora underskott fattar man nu beslut och ger rekommendationer utifrån en övergripande ekonomisk analys, och man ökar snarare inriktningen på strukturella finansiella konsolideringsinsatser än på kortsiktiga nominella resultat. På det hela taget innebar reformen 2005 en förstärkning av stabilitets- och tillväxtpakten och ett bekräftande av dess avgörande betydelse i budgetsamordningen som ett instrument som bidrar till hög makroekonomisk stabilitet, ett viktigt villkor för hållbar ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning, vilket omfattas av de integrerade riktlinjerna. Den nya ramen trädde formellt i kraft sommaren 2005 i och med att rådet antog ett tillhörande paket med sekundärlagstiftning[1]. Sedan dess har medlemsstaterna, kommissionen och rådet tvingats lära sig att leva med de nya bestämmelserna och se till att de fullföljs på ett effektivt sätt. Ett år efter reformen granskar kommissionen tillämpningen av den ändrade stabilitets- och tillväxtpakten och pekar på de framtida utmaningarna. 2. ERFARENHETER UNDER DET FÖRSTA ÅRET Erfarenheterna från det första året med den ändrade stabilitets- och tillväxtpakten är tämligen positiva. På det hela taget har budgetanpassningen fortsatt och tillämpningen av förfarandena i anknytning till stabilitets- och tillväxtpakten har skett smidigt och konsekvent, tack vare en starkare ekonomisk grund för beslut och rekommendationer. En viss oro framträder dock när det gäller genomförandet av paktens förebyggande aspekter, eftersom det ännu inte står klart om den finansiella konsolideringen kommer att öka i takt med de bättre tillväxtutsikterna. Framgången för den ändrade pakten kommer att kunna bedömas utifrån hur medlemsstaterna lyckas fullfölja den nödvändiga finansiella anpassningen under årens lopp. (i) Positiva erfarenheter, särskilt avseende stabilitets- och tillväxtpaktens korrigerande aspekter En förstärkt ekonomisk grund för beslut och rekommendationer i förfarandet vid alltför stora underskott. Den ändrade stabilitets- och tillväxtpakten innefattar en rad viktiga bestämmelser som gör att alltför stora underskott kan identifieras på rätt sätt. Den medger större hänsyn till ekonomiska faktorer i de enskilda länderna vid tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott När en medlemsstats underskott överstiger 3 % av BNP förutsätts kommissionen alltid sammanställa en rapport med en övergripande analys av den ekonomiska och budgetmässiga situationen i den berörda medlemsstaten. Sedan mars 2005 har kommissionen antagit sådana rapporter för tre medlemsstater. I rapporterna beaktades alla faktorer som var relevanta för en bedömning av situationen vid avgörandet om det förelåg ett för stort underskott och för att bestämma en tidsfrist för korrigering av underskottet. Den ändrade stabilitets- och tillväxtpakten förblir ett regelbaserat system I den ändrade stabilitets- och tillväxtpakten fastställs att underskott som överstiger 3 % av BNP och som inte är tillfälliga eller ligger nära referensvärdet skall anses vara för stora. Sedan reformen genomfördes har faktiskt alla underskott som överstigit 3 % av BNP, i vissa fall med liten marginal, ansetts vara för stora. Detta bekräftar att stabilitets- och tillväxtpakten huvudsakligen förblir ett regelbaserat system, vilket utgör den bästa garantin för att åtaganden skall fullföljas och för att alla medlemsstater skall behandlas likvärdigt. Realistiska tidsfrister har satts för korrigering av för stora underskott… Emedan kravet på en omedelbar korrigering av för stora överskott förblir den huvudsakliga principen för införandet av rådets rekommendationer, har rådet utnyttjat möjligheten till ekonomisk bedömning i samband med förfarandet vid för stora underskott för att sätta realistiska tidsfrister för medlemsstaterna att korrigera sina underskott. I detta hänseende har medlemsstater med svaga ekonomiska tillväxtutsikter beviljats längre tidsfrister för en korrigering av alltför stora underskott (två till tre år). Medlemsstater med ett underskott som bara obetydligt överstiger 3 % och med en tillväxt som förutspås närma sig eller överstiga den potentiella tillväxten har tilldelats en kort tidsfrist. Det förbättrade samarbetet på EU-nivå har gjort det möjligt att sätta tidsfrister med beaktande av de planerade finansiella konsolideringsstrategierna på nationell nivå, förutsatt att dessa strategier är fullt i överensstämmelse med stabilitets- och tillväxtpaktens regler. ... medan avgörande strukturella insatser har rekommenderats Beaktandet av de ekonomiska förhållandena har inte lett till svagare beslut och rekommendationer, vilket somliga befarade när reformen genomfördes. De finansiella anpassningar som rådet kräver av medlemsstaterna i förfarandet vid alltför stora överskott enligt den ändrade stabilitets- och tillväxtpakten har varit betydligt större än dem som rekommenderats tidigare samt riktmärket på 0,5 % av BNP för årliga strukturella, finansiella insatser. De rekommenderade strukturella finansiella insatserna utesluter dessutom engångsåtgärder och åtgärder med tillfällig effekt på budgetbalansen. Detta underlättar fokuseringen på åtgärder som bidrar till sunda offentliga finanser och budgetmässig stabilitet på lång sikt och säkerställer att alltför stora överskott korrigeras permanent. Medlemsstaternas finansiella mål i förfarandet vid alltför stora underskott ligger i huvudsak i linje med de krav som rådet upprättat i sina rekommendationer, vilket tyder på att den nya pakten bättre påverkar nationella budgetmässiga, strategiska planer och beslut. Under nästa år har vi bättre möjligheter att bedöma om detta effektivt överförs i konkreta insatser. För att stödja effektiva insatser är kommissionen redo att vidta nödvändiga åtgärder i händelse av att medlemsstaterna inte följer rådets rekommendationer. Ökad fokus på skuldnivåer och utveckling I samband med förfarandet vid för stora underskott har man ägnat större uppmärksamhet åt utvecklingen av statsskulden. Man har utvärderat om skuldnivåerna över 60 % av BNP har minskat tillräckligt snabbt och närmat sig referensvärdet i lämplig takt. Kontrollen var noggrannare när det gällde verksamheter som hade en negativ inverkan på skuldnivåerna, inbegripet utvecklingen av stock-flow-anpassningen. Bättre ekonomisk dialog mellan kommissionen, rådet och medlemsstaterna I mars 2005, i samband med godkännandet av den ändrade stabilitets- och tillväxtpakten, betonade rådet att ökat samarbete mellan kommissionen, rådet och medlemsstaterna var viktigt för att stärka det nationella ansvaret för och tillämpandet av stabilitets- och tillväxtpaktens bestämmelser. Erfarenheterna av den ändrade stabilitets- och tillväxtpakten har visat att i och med att den ger mer utrymme för ekonomisk bedömning i den finansiella övervakningen har reformen stimulerat en konstruktiv och öppen ekonomisk-politisk dialog på EU-nivå om läget i de enskilda länderna. Detta har stärkt det ömsesidiga stödet och de ömsesidiga påtryckningarna, vilket tillsammans med de berörda medlemsstaternas ökade ansvar för rådets rekommendationer, har bidragit till att pakten fungerat smidigt och effektivt. Kommissionens och rådets sammanfallande synsätt i utvärderingen av uppdateringen av stabilitets- och konvergensprogrammet 2005 och i rekommendationerna och besluten under förfarandet vid för stora underskott sedan ändringen av stabilitets- och tillväxtpakten skall ses i detta sammanhang. (ii) Några frågor avseende genomförandet av den förebyggande delen av pakten Mot bakgrund av de tidigare erfarenheterna av återkommande misslyckanden med att uppnå budgetmålen på medellång sikt, infördes genom reformen av stabilitets- och tillväxtpakten 2005 en rad ändringar som stärkte paktens förebyggande aspekter genom att utöka dess ekonomiska grund. Den ursprungliga stabilitets- och tillväxtpakten kritiserades bl.a. för att ett enhetligt medelfristigt mål om en nära balanserad budget eller ett budgetöverskott ledde till att den politiska inriktningen i vissa länder med hög nominell tillväxt påverkades på ett olämpligt sätt. Den ändrade stabilitets- och tillväxtpakten kräver inte längre att medlemsstaterna skall sträva efter en enhetlig situation med nära balans i de offentliga finanserna på medellång sikt. Differentierade mål på medellång sikt har i stället satts upp för varje medlemsstat, med hänsyn till de specifika ekonomiska och budgetmässiga omständigheterna i varje land för att ge en tillräcklig säkerhetsmarginal i förhållande till referensvärdet på 3 % av BNP, och för att garantera genomförande och upprätthållande av försiktiga skuldnivåer. Den ändrade stabilitets- och tillväxtpakten innehåller också ett antal tillförlitliga och enkla principer för finanspolitiken i medlemsstater som ännu inte har nått målen på medellång sikt och för finanspolitiken i konjunkturuppgångar. Särskilt medlemsstater i euro-området eller som deltar i växelkursmekanismen ERM II skall sträva efter en årlig strukturell anpassning där riktmärket är 0,5 % av BNP. En högre justeringsgrad skall eftersträvas under högkonjunkturer. Landspecifika budgetmål på medellång sikt återspeglar ekonomiska grundprinciper och nationella strategier I 2005 års omgång av aktualiserade stabilitets- och konvergensprogram, fastställdes olika budgetmål på medellång sikt för enskilda medlemsstater. Länder med relativt hög risk för att inte klara finansernas hållbarhet (hög statsskuld, låg potentiell tillväxt) har budgetmål på medellång sikt om balanserad budget eller ett litet överskott. Medlemsstater med låg statsskuld och höga potentiella tillväxtutsikter strävar efter en statsskuld på upp till 1 % av BNP, vilket ger möjlighet till budgetmässig handlingsfrihet, genom att statsskulden stabiliseras på rimliga nivåer. Det är intressant att vissa länder har föreslagit medelfristiga mål som är ambitiösare än vad som krävs i den ändrade stabilitets- och tillväxtpakten. I de flesta fall har man velat möjliggöra en konsekvens mellan de mål som fastställts i europeiska sammanhang och en nationell strategi för att säkerställa hållbarheten i statsfinanserna. Detta bevisar att mål som bättre återspeglar de landspecifika ekonomiska realiteterna i ett utvidgat EU med 25 medlemsstater lättare accepteras som ankare för finanspolitik på nationell nivå. …men planerade finansiella insatser för att uppnå målen är inte alltid tillräckligt ambitiösa och understiger riktmärket på 0,5 % för 2006 Uppdateringarna 2005 av stabilitets- och konvergensprogrammen bekräftar intentionerna hos de medlemsstater som ännu inte har uppnått sina budgetmål på medellång sikt att närma sig dessa. Med tanke på den i vissa fall stora klyftan mellan den nuvarande finansiella situationen och de nyligen överenskomna landspecifika budgetmålen på medellång sikt, hade man kunnat förvänta sig mer utförligt planerade konsolideringsinsatser. Medlemsstaternas budgetplaner som ännu inte har nått målet på medellång sikt (men ej i förfarandet vid alltför stora underskott) för år 2007 och 2008 är i linje med den strukturella anpassningen av riktmärket på 0,5 % av BNP i den nya stabilitets- och tillväxtpakten. Den planerade anpassningen för 2006 understiger emellertid kraftigt justeringen på 0,5 %. Enligt kommissionens vårprognos, kommer EU:s strukturella balans i genomsnitt inte att förbättras, och för vissa medlemsstater kommer den till och med att försämras vilket leder till att finanspolitiken blir expansiv och konjunkturförstärkande. Stram budgetförvaltning och, om nödvändigt, ytterligare konsolidering under 2006, tillsammans med en ambitiös finansplan för 2007 är vad som krävs för att minska gapet mellan de nuvarande ansträngningarna och kraven enligt stabilitets- och tillväxtpakten. Trots klara förbättringar kvarstår fortfarande vissa frågor om trovärdighet för budgetjusteringarna på medellång sikt som planeras i medlemsstaterna. Erfarenheterna av den ursprungliga stabilitets- och tillväxtpakten visade att trovärdighet förutsätter att budgetplaner på medellång sikt baseras på realistiska och försiktiga makroekonomiska prognoser och stöttas upp av permanenta åtgärder och strukturreformer. Även på denna punkt är bedömningen olika. Ett uppmuntrande drag i den senaste omgången av stabilitets- och konvergensprogrammet är att budgetprognoserna på medellång sikt nästan i samtliga fall baseras på realistiska makroekonomiska antaganden. Detta utgör en större förbättring jämfört med erfarenheten av de föregående åren när budgetprognoserna vanligtvis baserades på en alltför optimistisk makroekonomisk prognos. En annan positiv utveckling är att utvägen med engångsåtgärder eller andra tillfälliga åtgärder i planeringen på medellång sikt har försvunnit. Sådana åtgärder utgör mindre än 0,1 % av EU:s BNP för 2006 och är försumbara för 2007 och 2008. I ett antal fall är emellertid de åtgärder som ligger bakom den förutsedda konsolideringen inte tillräckligt specificerade. Kombinationen i vissa program, av en finansanpassning som infaller i slutet av perioden med en avsaknad av specifikation av de åtgärder som ligger bakom den planerade konsolideringen utgör ett orosmoment. 3. framtida utmaningar På det hela taget visar den ettåriga erfarenheten av den ändrade stabilitets- och tillväxtpakten att EU:s finansiella ram håller på att återfå sin trovärdighet. Reformen av stabilitets- och tillväxtpakten har gjort det möjligt att stärka reglernas ekonomiska grund, öka medlemsstaternas ansvar för ramverket, och ge en smidigare process med större samarbetsvillighet i tillämpningen. Denna utveckling borgar för viss optimism om framtida tillämpning. Men för framtiden är redan en rad utmaningar identifierade. (i) Säkerställande av att reformens anda följs under högkonjunkturer Budgetresultaten för 2005 är hoppingivande. Det nominella underskottet i EU minskades till 2,3 % av BNP från 2,6 % år 2004. Det strukturella saldot har förbättrats med omkring ¾ % av BNP, den största förbättringen sedan 1997. Minskningen av underskottet som var större än väntat berodde främst på högre intäkter än de beräknade, i linje med de ändrade bestämmelserna, och hänförde sig till minskningen av underskottet, men också till en kraftfullare tillämpning av politiken. Ekonomiska indikatorer och prognoser bekräftar att konjunkturförutsättningarna fortsätter att förbättras i EU. Erfarenheterna har visat att det är viktigt att föra en försiktig finanspolitik under högkonjunkturer för att hålla tillbaka ökningen av statsskulden och minska den till hållbara nivåer. Analyser har visat att en konjunkturförstärkande finanspolitik har varit vanlig under tidigare årtionden och årets rapport om de offentliga finanserna i EMU 2006 visar att den konjunkturförstärkande finanspolitiken har genomförts särskilt under högkonjunkturer. Att undvika en pro-cyklisk hållning under högkonjunkturer inom euro-området är avgörande för att nå snabba framsteg mot mer hållbara budgetpositioner, och skulle också bidra till att upprätthålla en blandning av monetär och finansiell politik som bidrar till tillväxt och sysselsättning. Medlemsstaternas budgetplaner för 2006 och kommissionens färska ekonomiska prognoser antyder att den nuvarande återhämtningen ännu inte använts för att skynda på den finansiella konsolideringen, och statsskulden är satt på en rakt nedåtgående bana. Mer långtgående finansiella justeringar bör ske under 2006. Kommissionen kommer att agera för att stärka det ömsesidiga stöd och de ömsesidiga påtryckningar som krävs för att garantera en strängare tillämpning av 2006 års budget och förslag till ambitiösa budgetar för 2007. (ii) Ökat fokus på hållbarhet inom statsfinanserna Trots framstegen som gjorts för att minska det offentliga underskottet, ökade skuldkvoten i EU från 62,4 % av BNP under 2004 till 63,4 % av BNP under 2005. De kommande åren förväntas en kombination av starkare ekonomisk tillväxt och ett stabilt primärt överskott vända på den stigande tendensen för skuldkvoten som har kunnat iakttas sedan 2003. Skuldkvoten skulle falla till något under 63 % av BNP under 2007. Mot bakgrund av de långfristiga budgetutmaningarna som de flesta medlemsstater i EU står inför, måste långtgående minskningar av skuldkvoterna genomföras inom den närmaste framtiden. I samband med en åldrande befolkning måste hållbarhet i statsfinanserna vara ett avgörande politiskt mål för alla EU:s medlemsstater. Den ändrade stabilitets- och tillväxtpakten ger med rätta större eftertryck åt frågor om statsskuld och hållbarhet. Sedan reformen har betydliga framsteg gjorts för att förstå dynamiken bakom effekterna av den åldrande befolkningen på budgeten. Framför allt har kommissionen och medlemsstaterna kommit överens om en kvantifiering av den åldrande befolkningens betydelse för statsfinanserna.[2] Inför framtiden måste vidare framsteg integrera långfristiga och kortfristiga finanspolitiska utmaningar på ett bättre sätt. I slutet av 2006 kommer kommissionen att rapportera om möjligheterna att direkt ta hänsyn till frågor om hållbarhet i beslut om landspecifika medelfristiga budgetmål. Ett antal preliminära beaktanden görs i rapporten ”De offentliga finanserna i EMU 2006” i syfte att främja en diskussion om alternativa lösningar. (iii) Förbättrad statistisk styrning I samband med beslutet om reformen av stabilitets- och tillväxtpakten ansåg rådet att ett effektivt genomförande av den finansiella ramen främst bygger på den harmoniserade finansstatistikens kvalitet, tillförlitlighet och punktlighet i enlighet med europeiska redovisningsstandarder. Rådet ansåg att det pågående arbetet med att göra det europeiska statistiska systemet stabilare och mindre sårbart för felrapportering skulle stärkas. De senaste månaderna har flera utvecklingsarbeten förbättrat situationen. Rådet ändrade de bestämmelser som styr överföringen av finansuppgifter från medlemsstaterna för att öka Eurostats operativa kapacitet för att bedöma regeringsstatistikens kvalitet och för att förbättra öppenheten i datasammanställningen och anmälningsförfarandet.[3] Den 25 maj 2005 rekommenderade kommissionen att medlemsstaterna skall erkänna den europeiska uppförandekoden avseende statistik som en gemensam uppsättning standarder för statistikmyndigheter i EU, och den institutionella uppbyggnaden av nationella och europeiska statistikmyndigheter har därefter stärkts. [4] Utifrån dessa ansträngningar bör ytterligare framsteg göras för att garantera lämpliga metoder, resurser och kapaciteter för att producera högkvalificerad statistik på nationell och europeisk nivå. (iv) Bättre samverkan mellan finanspolitik och tillväxt Finanspolitikens bästa bidrag till tillväxten härrör från dess roll som skapare av en sund och stabil makroekonomisk miljö, vilket också anges i de integrerade riktlinjerna för tillväxt och sysselsättning. Ytterligare samverkan kan och bör trots detta utforskas. En utmaning är till exempel hur man skall främja tillämpningen av reformer som samtidigt tillåter framsteg mot hållbara finanspositioner och ökar tillväxtutsikterna. Den möjlighet som infördes med reformen av stabilitets- och tillväxtpakten att ta hänsyn till större strukturella reformer i definitionen av anpassningar i riktning mot det medelfristiga målet skall ses i detta perspektiv. Därför är det nödvändigt att förbättra förståelsen och kvantifieringen av de ekonomiska och budgetmässiga effekterna av de strukturella reformerna. Dessutom är det viktigt för att kunna göra framsteg mot hållbara finanspositioner att öka inriktningen på tillväxthöjande prioriteringar och garantera den bästa användningen av de tillfällen som skapas genom en minskad skuldbörda. Medelfristigt inriktade finansbestämmelser kan ge ett viktigt bidrag i detta avseende, och de som redan existerar i många medlemsstater kan utgöra ett viktigt exempel för andra. I syfte att främja stabila och hållbara tillväxtnivåer i EU-länderna, och i synnerhet i de medlemsstater som fortfarande befinner sig i den nominella konvergensprocessen, bör också ökad uppmärksamhet ägnas finanspolitikens betydelse för den makroekonomiska utvecklingen. Bedömningen av finanspolitiken i samband med den förebyggande aspekten i stabilitets- och tillväxtpakten bör ta större hänsyn till den övergripande makroekonomiska situationen i berört land. Särskild uppmärksamhet bör ges utvecklingen av obalanserna i de utrikes affärerna, inflation och konkurrenskraft. (v) Stöd för finanspolitiska bestämmelser och institutioner på nationell nivå I överenskommelsen om ändringen av stabilitets- och tillväxtpakten betonades att nationella finanspolitiska bestämmelser och institutioner skulle kunna en mera framträdande roll i den interna budgetövervakningen. Erfarenheterna från ett antal EU-länder har visat att välplanerade finanspolitiska bestämmelser och institutioner är ett stöd för att uppnå hållbara budgetpositioner och bidra till att undvika konjunkturförstärkande politik i konjunkturuppgångar. Kommissionen välkomnade finansministrarnas förklaring, i samband med ändringen av stabilitets- och tillväxtpakten, avseende vikten av att utveckla ändamålsenliga finanspolitiska bestämmelser och institutioner på nationell nivå. I syfte att stimulera debatten om den institutionella ramens påverkan på budgetresultatet, innehåller rapporten ”De offentliga finanserna i EMU—2006” analytiska utredningar som bevisar att medlemsstater som förlitar sig på numerära finanspolitiska bestämmelser tenderar att ha lägre underskott och bedriva mindre konjunkturförstärkande finanspolitik. Samtidigt låter man i rapporten förstå att närvaron av nationella institutioner med ansvar för att ta fram oberoende analyser och rekommendationer på det finanspolitiska området och utarbeta självständiga trovärdiga ekonomiska prognoser har en positiv inverkan på budgetresultaten. I rapporten analyseras de landspecifika erfarenheterna i de olika länderna och de egenskaper de finanspolitiska bestämmelserna och institutionerna förväntas ha fastställs. Arbetet för att gynna spridningen av bästa praxis skall fortsätta. Framsteg kan även göras för att stärka samspelet mellan nationella budgetförfaranden och EU:s ramverk. Detta skulle bidra till större hänsyn till diskussioner på EU-nivå vid beredningen av nationella budgetar. Intensivare diskussioner på EU-nivå innan budgetutkasten för följande år bereds i medlemsstaterna skulle ha en positiv inverkan på medlemsstaternas ansvar för samordningen av EU-politiken. Det skulle också innebära bättre möjligheter för de nationella parlamenten att engagera sig i den finansiella övervaknings- och samordningsprocessen inom EU. [1] Rådets förordningar (EG) nr 1055/05 och 1056/05 om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1466/97 och 1467/97 antogs den 7 juli 2005. [2] Långsiktiga budgetprognoser uppdaterades utifrån gemensamt beslutade förutsättningar och metoder för en lång rad budgetposter (pensioner, hälsovård, långvård, utbildning och arbetslöshetsersättning). [3] Rådets förordning (EG) 2103/2005 (EUT L 337, 22.12.2005) om ändring av rådets förordning (EG) 3605/93 (EGT L 332, 31.12.1993). [4] Kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet och rekommendationen om medlemsstaternas och gemenskapens statistikmyndigheters oberoende, integritet och ansvar (KOM(2005) 217).