[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 5.4.2006

KOM(2006) 157 slutlig

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN

Genomförande av gemenskapens Lissabonprogram: Framstegen hittills och de nästa stegen på vägen mot en gemensam konsoliderad bolagsskattebas

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN Genomförande av gemenskapens Lissabonprogram: Framstegen hittills och de nästa stegen på vägen mot en gemensam konsoliderad bolagsskattebas

1. Bakgrund 3

2. Framstegen hittills 4

2.1. Arbetsgruppens mål 4

2.2. Arbetsgruppens organisation 5

2.3. Arbetsgruppens resultat 6

3. De nästa stegen 7

3.1. Allmänt förhållningssätt 7

3.2. Kopplingen mellan internationella redovisningsstandarder och skattebasen 7

3.3. Konsolidering 8

3.4. Frivillig eller obligatorisk användning av skattebasen 8

3.5. Arbetsprogram efter 2006 8

4. Slutsatser 9

BILAGOR

Bilaga 1Arbetsprogram för arbetsgruppen för en gemensam konsoliderad bolagsskattebas 12

Bilaga 2Sammanfattning av de tekniska diskussionerna hittills i arbetsgruppen för en gemensam konsoliderad bolagsskattebas 14

1. BAKGRUND

Lissabonstrategin är avsedd att spela en huvudroll när det gäller att förverkliga målen om konkurrenskraft, tillväxt och sysselsättning i EU. Åtgärder som att avskaffa skattehinder, t.ex. höga fullgörandekostnader för gränsöverskridande verksamhet samt internprissättning och avsaknad av gränsöverskridande förlustutjämning på den inre marknaden kan bidra till att dessa mål förverkligas. En gemensam konsoliderad bolagsskattebas skulle avsevärt minska fullgörandekostnaderna för företag med gränsöverskridande verksamhet på den inre marknaden, lösa befintliga internprissättningsproblem, möjliggöra konsolidering av vinster och förluster, förenkla många internationella omstruktureringar, minska något av den komplexitet som beror på den samtidiga förekomsten av det klassiska tillvägagångssättet och avräkningssystemet när det gäller internationell beskattning (utan att komma in på personbeskattningsområdet), leda till att man undviker många situationer med dubbelbeskattning samt undanröja ett flertal situationer där diskriminering och restriktioner förekommer. En gemensam konsoliderad bolagsskattebas skulle bidra till större effektivitet, ändamålsenlighet, enkelhet och öppenhet när det gäller systemen för företagsbeskattning samt undanröja luckorna mellan de nationella systemen.

Sedan utfärdandet år 2001 av meddelandet ”Mot en inre marknad utan skattehinder – En strategi för fastställande av en konsoliderad bolagsskattebas för företagens verksamhet i EU” (KOM (2001) 582) har Europeiska kommissionen haft som politik att verka för att tillhandahålla företag med verksamhet i mer än en EU-medlemsstat en gemensam konsoliderad bolagsskattebas. Denna politik bekräftades år 2003 i meddelandet ”En inre marknad utan företagsskattemässiga hinder: uppnådda resultat, pågående initiativ och uppgifter som återstår att lösa” (KOM(2003) 726).

Efter en stimulerande diskussion på ett informellt möte i Ekofinrådet i september 2004 under det nederländska ordförandeskapet, där kommissionen lade fram det inofficiella dokumentet ”En gemensam konsoliderad bolagsskattebas i EU”, inrättades en arbetsgrupp för en gemensam konsoliderad bolagsskattebas.

I meddelandet ”Genomförande av gemenskapens Lissabonprogram – Skattepolitikens och tullpolitikens bidrag till Lissabonstrategin” (KOM(2005) 532) från oktober 2005 fäste kommissionen uppmärksamhet på sambandet mellan dess arbete för en gemensam konsoliderad bolagsskattebas och Lissabonprogrammet samt förband sig att uppnå det politiska målet att lägga fram ett lagförslag år 2008.

I december 2005 antog Europaparlamentet en resolution[1] (Bersanibetänkandet) ”om beskattning av företag i Europeiska unionen: en gemensam konsoliderad bolagsskattebas” och i februari 2006 avgav Europeiska ekonomiska och sociala kommittén yttrandet[2] ”Inrättande av en gemensam konsoliderad företagsskattebas i EU”. Båda dessa texter uttryckte stöd för kommissionens arbete på detta område.

I december 2005 presenterade kommissionen en metod för att på kort sikt hantera några av de specifika skatteproblemen för små och medelstora företag. I meddelandet ”Undanröjande av bolagsskatterelaterade hinder för små och medelstora företag på den inre marknaden – utkast till ett tänkbart pilotprojekt med hemlandsbeskattning” (KOM(2005) 702) beskrivs förslaget i dess helhet och uppmuntras medlemsstaterna att med ett konstruktivt och öppet sinnelag studera detta pragmatiska och blygsamma initiativ.

Det här meddelandet syftar både till att rapportera om framstegen hittills och till att uppmärksamma de områden där ytterligare stöd och vägledning från politiskt håll är önskvärt, utan att medlemsstaterna ombeds göra några åtaganden i fråga om lagförslaget.

2. FRAMSTEGEN HITTILLS

2.1. Arbetsgruppens mål

I linje med Lissabonmålen och vad som angavs i samband med inrättandet år 2004 av arbetsgruppen för en gemensam konsoliderad bolagsskattebas skall dess arbete vägledas av följande mål:

- Att finna sätt att undanröja de bolagsskattehinder som motverkar en effektiv och smidigt fungerande inre marknad.

- Att minska de administrativa bördorna för både företag och skatteförvaltningar samt införa enkla och öppna regler.

- Att identifiera möjliga beståndsdelar i en gemensam konsoliderad skattebas, som förbättrar de europeiska företagens internationella konkurrenskraft och motsvarar 2000-talets ekonomiska behov.

- Att garantera att medlemsstaterna kan skydda sina legitima ekonomiska intressen, särskilt genom att inskränka möjligheterna till skattefusk och skattebedrägeri.

Det övergripande arbetssättet sedan arbetsgruppen bildades har legat i linje med vad som sades i det ursprungliga inofficiella dokument som lades fram på Ekofinrådets informella möte i september 2004 och som ledde till att arbetsgruppen inrättades. Följande måste framhållas:

- Syftet är inte att ändra den nuvarande skattenivån.

- Samtliga medlemsstater bör uppmuntras att delta i processen.

- De internationella redovisningsstandarderna och de internationella finansiella rapporteringsstandarderna (nedan kallade ”IAS/IFRS”) bör utgöra ett hjälpmedel vid utformningen av skattebasen.

- Arbetet bör vägledas av överenskomna skatteprinciper, så att det återspeglar Lissabonmålen.

Skattenivån har inte varit och kommer inte att bli föremål för diskussioner, eftersom detta skulle inbegripa överläggningar om skattesatsen och kommissionen har inte för avsikt att utvidga arbetet beträffande basen till att även innefatta skattesatsen . Om den nya skattebasen är bredare eller smalare än några medlemsstaters befintliga skattebaser kan de bevara den nuvarande skattenivån genom att ändra skattesatsen. Inte desto mindre kommer kommissionen att ur kvalitativ och kvantitativ synvinkel studera den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasens möjliga inverkan på skatteinkomsterna och deras förutsebarhet. Medlemsstaternas deltagande i arbetsgruppens arbete hittills har varit uppmuntrande. Samtliga medlemsstater har deltagit på arbetsgruppens möten, även om ett deltagande inte nödvändigtvis innebär att man stöder tanken på en gemensam konsoliderad bolagsskattebas. De tekniska synpunkter som mottagits från samtliga experter har uppskattats och beaktats.

2.2. Arbetsgruppens organisation

Arbetsgruppen möts kvartalsvis, med en tjänsteman från Europeiska kommissionens generaldirektorat för skatter och tullar som ordförande. Arbetsgruppen består huvudsakligen av experter från medlemsstaternas förvaltningar, men utvidgas från fall till fall för att även inkludera experter från näringslivet och akademiska kretsar. Arbetet i gruppen sker helt öppet och kan följas på därtill avsedda webbsidor[3], som innehåller uppgifter om möten och arbetsdokument.

På arbetsgruppens första möte fastställdes ett preliminärt arbetsprogram. Som framgår av tabellen i bilaga 1 fastlades fyra huvudkategorier av arbetsuppgifter:

- Allmänna frågor.

- Strukturella, tekniska frågor när det gäller skattebasen.

- Strukturella, rättsliga frågor.

- Konsolidering på koncernnivå och fördelning av skattebasen.

De två första kategorierna gäller för varje skattebas – (det eventuella) förhållandet till affärsredovisningen och skatteprinciperna samt de strukturella byggstenarna är relevanta för alla skattesystem. De två senare kategorierna rör aspekter som inte gäller för alla skattebaser och således är nya för några, om inte samtliga, medlemsstater – de rättsliga aspekterna och de faktiska metoderna för konsolidering och fördelning av basen mellan medlemsstaterna. De sista posterna i tabellen i bilaga 1 behöver inte förklaras närmare – själva lagstiftningen och den därtill knutna konsekvensanalysen.

Arbetssättet har varit att kommissionens personal på varje arbetsgruppmöte introducerar minst en ny fråga för diskussion på grundval av ett av dem utarbetat arbetsdokument. Beroende på frågans komplexitet kan därefter en undergrupp av experter från ett antal medlemsstater inrättas, som möts separat för en fördjupad analys och i vilken en expert från en medlemsstat är ordförande. Undergruppen rapporterar regelbundet till arbetsgruppen, så att samtliga experter är underrättade om resultatet av arbetet. Denna metod möjliggör en maximal mängd av facktekniska synpunkter från medlemsstaternas experter. Under åren 2004 och 2005 inrättades fyra undergrupper.

2.3. Arbetsgruppens resultat

På arbetsgruppens första möte diskuterades de skatteprinciper som bör vägleda arbetet och dessa preliminära diskussioner har utgjort en ram för det fortsatta arbetet i fråga om de strukturella beståndsdelarna. Någon undergrupp ansågs inte behövas, men skatteprinciperna behandlades på nytt på ett efterföljande möte och kommer troligen att behandlas på framtida möten.

När det gäller skattebasens strukturella, tekniska beståndsdelar har hittills fyra huvudkategorier av frågor diskuterats: 1) Tillgångar och avskrivningar, 2) reserver, avsättningar och skulder, 3) beskattningsbar inkomst och 4) internationella aspekter. För var och en av dessa strukturella frågor har en särskild undergrupp inrättats, varav de flesta redan har haft flera möten.

Varje undergrupp har kunnat identifiera (eller, i fråga om undergrupperna för de två sista frågorna, förväntas kunna identifiera) några aspekter av sitt arbetsområde där det sannolikt finns en bred konsensus om hur beskattning eller befrielse från beskattning bör ske. Varje undergrupp har också identifierat områden där det tydligt finns fler än en möjlighet och experterna är i nuläget inte överens om vilken väg som är att föredra. De första indikationerna från undergruppen för internationella aspekter tyder på att dessa frågor är särskilt vittomfattande, eftersom de rör förbindelser med tredje land och har potentiella konsekvenser för gällande bilaterala dubbelbeskattningsavtal.

Frågor som är specifika för den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen, t.ex. metoden för konsolidering respektive för fördelning, har ännu inte tagits upp i arbetsgruppen, men eftersom de är nära knutna till själva basen anser kommissionen att arbetsgruppen borde börja arbeta med dessa frågor senare i år. Även om det verkar röra sig om få frågor är de extremt komplicerade och kommer att kräva betydande insatser, inte minst eftersom det gäller icke-traditionella inslag i en skattebas. Arbetsgruppens sammansättning och själva arbetsprogrammet synes ha en solid utformning, och insatserna kommer att vara till nytta för kommissionen när arbetet beträffande konsekvensanalysen och själva lagförslaget påbörjas.

3. DE NÄSTA STEGEN

3.1. Allmänt förhållningssätt

Det sägs ofta att bolagsskattebaserna i EU under de senaste åren har blivit bredare i det att antalet särskilda skatteincitament har minskat. Detta innebär att skattebasen blir enklare och mer öppen, vilket gör den mer effektiv och neutral (i den meningen att ju färre särskilda bestämmelser och incitament, desto mer neutral är basen) och möjliggör att samma inkomstbelopp kan uppbäras med en lägre lagstadgad skattesats. I takt med att arbetet beträffande den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen framskrider blir det allt tydligare att den nya basen kommer att fungera som bäst om denna riktning bibehålls, dvs. basen bör vara enhetlig och motsvara en övergripande förenkling och breddning av bolagsskattebaserna .

Det ursprungliga arbetsprogram som överenskoms på det första arbetsgruppmötet är fortfarande allmänt giltigt. Det är kommissionens avsikt att arbetet i de fyra första undergrupperna (tillgångar och avskrivningar; reserver, avsättningar och skulder; beskattningsbar inkomst; internationella aspekter) i stort sett bör vara fullbordat vid utgången av år 2006 .

Under år 2006 planeras arbetet på ytterligare tre frågor att påbörjas: konsolidering, mekanismen för fördelning av skattebasen samt den strukturella och rättsliga ramen för förvaltningarnas arbete, revision, rättslig tolkning och domstolsförfaranden. I samband med detta kommer de små och medelstora företagens särskilda situation att beaktas.

3.2. Kopplingen mellan internationella redovisningsstandarder och skattebasen

Även om arbetet för en gemensam konsoliderad bolagsskattebas skulle kunna vara enklare om samtliga företag i samtliga medlemsstater tilläts använda IAS/IFRS och samtliga företag följaktligen hade samma utgångspunkt, godtar kommissionen att så inte är fallet i nuläget. Med hänsyn till den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasens betydelse för Lissabonprogrammet kan kommissionen inte skjuta upp arbetet med denna skattebas i avvaktan på en eventuell framtida harmonisering av reglerna om företagsredovisning. Arbetsgruppen för denna skattebas är vidare en fackteknisk grupp av skatteexperter och dess roll är begränsad till tekniska skattefrågor. Reglerna om innehållet i en gemensam konsoliderad bolagsskattebas kommer att vara tillämpliga oavsett om startpunkten för företagens redovisning för skatteändamål på nationell nivå är räkenskaper som utarbetats i enlighet med IAS/IFRS eller med nationella redovisningsstandarder. IAS/IFRS kommer följaktligen bara att utgöra ett hjälpmedel vid utformningen av basen, eftersom de tillhandahåller ett gemensamt språk och några gemensamma definitioner. I synnerhet kommer inslag i dessa internationella standarder som inte lämpar sig för en gemensam konsoliderad bolagsskattebas inte att ingå i denna skattebas, och det kommer inte att finnas någon direkt formell koppling till dessa standarder (IAS/IFRS) som ändras kontinuerligt.

3.3. Konsolidering

Kommissionen, Europaparlamentet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén är övertygade om att skattebasen från början bör introduceras som en konsoliderad skattebas , och följaktligen kommer arbetet beträffande konsolidering att inledas under år 2006, som det beskrivs i arbetsgruppens ursprungliga arbetsplan. Även om tillvägagångssättet är ambitiöst kommer det att ge störst nytta för den inre marknaden och i största utsträckning bidra till att Lissabonmålen förverkligas . Alternativet i form av en process i två steg, först en gemensam icke-konsoliderad bas och därefter en konsoliderad bas, åtgärdar inte problemen med avsaknad av gränsöverskridande förlustavdrag och förenklar inte heller de nuvarande svårigheterna med internprissättning. Om arbetet inte inriktas på en konsoliderad skattebas finns det dessutom en risk för att konsolidering kommer att bli svårare på längre sikt, om t.ex. en lägre grad av gemensam utformning av vissa strukturella beståndsdelar, eller metoder, godtas. Det är svårt att identifiera särskilt många fördelar av att introducera en ”gemensam” skattebas som skall tillämpas enskilt i varje medlemsstat och som med tiden kan återgå till 25 olika skattebaser i takt med att nationella intressen tar överhanden på bekostnad av den inre marknadens helhetsintresse.

Arbetet på mekanismen för att fördela den konsoliderade skattebasen mellan medlemsstaterna är också nödvändigt. Det kan ske samtidigt eftersom de tekniska frågorna är relativt oberoende av konsolideringsfrågorna och ur resurssynpunkt kräver en annan sakkunskap. Kommissionens personal har internt redan utfört ett visst preliminärt arbete avseende möjliga fördelningsmekanismer, t.ex. fördelning enligt en formel.

3.4. Frivillig eller obligatorisk användning av skattebasen

Kommissionen samt Europaparlamentet anser också att en gemensam konsoliderad bolagsskattebas inledningsvis bör föreslås vara frivillig för företag, med tanke på att det primära målet är att förbättra den inre marknadens funktionssätt snarare än medlemsstaternas inhemska ekonomier . Alla företag har inte verksamhet i fler än en medlemsstat och för dessa företag finns det inget behov av att ändra skattebasen. En samtidig tillämpning av två olika bolagsskattebaser – en gemensam konsoliderad bas och en nationell bas – kan visserligen innebära specifika problem för skatteförvaltningarna, men kommissionen tror att en frivillig gemensam konsoliderad bolagsskattebas med större sannolikhet kan få näringslivets och alla medlemsstaters stöd jämfört med en obligatorisk skattebas. För företagen kommer det att vara mycket enklare att använda en enda skattebas snarare än upp till 25 olika skattebaser. En frivillig skattebas skapar också ett incitament att utforma en så konkurrenskraftig och enkel bas som möjligt och som är enhetlig i hela EU, även om man måste se till att reglerna om statligt stöd inte överträds och att lämpliga regler för att förhindra missbruk införs.

3.5. Arbetsprogram efter år 2006

Planeringen för perioden efter år 2006 är avhängig de framsteg som nås i arbetsgruppen. Vid början av år 2007 planeras ytterligare en lägesrapport läggas fram. Samtidigt skulle arbetet beträffande skatteincitament och åtgärder mot skatteundandragande kunna påbörjas, så att det i stort sett är fullbordat vid utgången av år 2007. Under det året skulle även arbetet beträffande konsolidering och en fördelningsmekanism i stort sett kunna vara fullbordat och en process för att på nytt behandla vissa redan diskuterade inslag vara inledd. Detta skulle göra det möjligt för kommissionen att slutföra arbetet och lägga fram ett heltäckande förslag till gemenskapslagstiftning vid utgången av år 2008.

Det bör noteras att uttrycket ”i stort sett […] fullbordat” används medvetet: en slutlig överenskommelse kommer inte att eftersträvas så länge som arbetet avseende samtliga strukturella inslag inte är slutfört. Eftersom arbetsgruppen för en gemensam konsoliderad bolagsskattebas är en fackteknisk expertgrupp kommer den inte ens då att fatta några formella beslut. En ”andra omgång” diskussioner om de strukturella inslagen kommer emellertid att behöva äga rum i arbetsgruppen innan lagstiftningen börjar utformas, så att det säkerställs att de enskilda inslagen passar in i ett sammanhängande och tillfredsställande övergripande tillvägagångssätt.

4. SLUTSATSER

Internt anslår kommissionen de resurser som krävs för att kunna genomföra det ambitiösa arbetsprogram som beskrivs i detta meddelande, med syftet att kunna lägga fram ett lagförslag år 2008. Externt har det inrättats en arbetsgrupp för en gemensam konsoliderad bolagsskattebas, som utgör det nödvändiga forumet för diskussioner med experter från medlemsstaternas förvaltningar, näringslivet och akademiska kretsar.

Arbetet innebär dock stora utmaningar och för att det skall kunna slutföras behövs mer engagemang, och från fler medlemsstater. Även om inledningsvis goda framsteg har gjorts på ett antal områden finns det tre möjliga källor till oro. För det första finns det en tendens till att vissa experter i första hand försvarar aspekter av sina nuvarande skattesystem snarare än att finna en lösning som kan tillämpas i hela EU. För det andra finns det en tendens att antingen skjuta upp diskussionerna om de ”svårare delarna” eller att försöka behålla två olika lösningar på varje fråga genom att föreslå ett val mellan olika alternativ. För det tredje ökar skillnaderna mellan medlemsstaterna i fråga om den mängd resurser som de anslår till arbetet, vilket med tanke på den ambitiösa tidtabellen kan leda till att genomförandet av en grundläggande del av strategin för att förverkliga Lissabonmålen försenas.

Det kan vara förståeligt att experter föredrar ”vad de redan känner till” och argumenterar för att det som har fungerat på nationell nivå i många år inte behöver ändras, men ett sådant tankesätt hindrar utformningen av en gemensam skattebas. Det är just av den anledningen det finns så många skillnader mellan de gällande nationella reglerna som det finns ett behov av en enda gemensam lösning. Om varje medlemsstat skulle insistera på att få behålla sina egna gällande regler kan någon gemensam skattebas inte skapas – i korthet innebär ett fastställande av en gemensam skattebas nödvändigtvis ändringar i de befintliga nationella beräkningsreglerna. I detta sammanhang är det viktigt att utnyttja utvecklingen av en ny gemensam skattebas som en möjlighet till ekonomisk reform genom att sträva efter moderniserade och förenklade skatteregler.

Behovet av vissa inledande framsteg har begripligt nog medfört att diskussionerna om vissa frågor har skjutits upp, för att inte fördröja processen. Detta kan dock inte vara i evighet. Vad som är viktigt är att det inte är önskvärt att ”kompromissa” genom att för varje fråga tillåta att två helt olika tekniska lösningar föreligger samtidigt, som nationella alternativ, eftersom detta motverkar den fulla nyttan av förenkling . När en företagsgrupp bedriver verksamhet i flera medlemsstater är det viktigt att de kan tillämpa ett gemensamt tillvägagångssätt för att efterleva skattereglerna – det kommer inte att vara till stor hjälp om de alltjämt måste iaktta olika regler beroende på verksamhetsort. Om sådana alternativa lösningar skulle sträcka sig utöver beräkningsmetoder till att även gälla den faktiska skattebehandlingen av vissa transaktioner offras inte bara enkelheten utan svårigheter kommer också att uppstå med konsolideringsprocessen enligt ovan.

I takt med att arbetet på en gemensam konsoliderad bolagsskattebas intensifieras ökar kravet på personalresurser. Den politiska prioriteringen av Lissabonmålen, till vars förverkligande en gemensam konsoliderad bolagsskattebas kommer att ge ett viktigt bidrag, borde avspeglas i fördelningen av personalresurser. Kommissionen har tilldelat ytterligare personal till projektet, vilket även några medlemsstater har gjort. Fördelarna med en grupp av personer med specialistkunskaper är tydliga och om tillräckliga resurser anslås kommer varje aktör att kunna delta i full utsträckning i projektet. Det inledande arbetet beträffande varje strukturell beståndsdel av skattebasen innebär med nödvändighet en viss grad av informationsinsamling, men risken finns att de som inte tilldelar projektet tillräckliga resurser kommer att vara mindre nöjda med kommissionens slutliga förslag än de som har deltagit mera aktivt. Valet av vilka experter som skall delta på varje arbetsgruppmöte och undergruppmöte har medvetet lämnats till medlemsstaterna, så att de kan engagera en serie experter med sakkunskap om den särskilda aspekt av skattebasen som kommer att diskuteras på ett givet möte.

Kommissionen inser att de tekniska experterna inte kan stödja ett visst tillvägagångssätt i vissa frågor utan ytterligare stöd från högre eller politiskt håll. Detta meddelande syftar därför till att både rapportera om framstegen hittills och uppmärksamma de områden där ytterligare stöd och vägledning från politiskt håll är önskvärt. Givetvis kan medlemsstaterna inte fatta ett slutligt beslut huruvida de skall godkänna en gemensam konsoliderad bolagsskattebas förrän ett formellt förslag har lagts fram av kommissionen, men för att framstegen skall fortsätta krävs ett tydligt stöd för det allmänna tänkesättet och arbetsprogrammet.

Avslutningsvis skulle kommissionen vilja säga följande:

- Även om fastställandet av en gemensam konsoliderad bolagsskattebas begreppsmässigt kan inspireras av relevanta internationella redovisningsstandarder (IAS/IFRS) bör det inte fastställas någon formell koppling mellan skattebasen och dessa standarder, av de skälen att samtliga företag inte är i stånd att använda IAS/IFRS och standarderna ofta ändras. Lagstiftningen om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas bör således utgöra en självständig text som innehåller alla de definitioner som krävs för att fastställa beskattningsbar vinst.

- Det ursprungliga arbetsprogrammet, som förutsatte en för företagen valfri skattebas, som är konsoliderad och som fördelas mellan medlemsstaterna, är fortfarande det bästa sättet att genomföra den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen och därigenom bidra till att Lissabonmålen förverkligas. Utan att föregripa framtida politiska beslut bör följaktligen det tekniska arbetet fortskrida inom denna ram.

- Den nuvarande metoden att nära samarbeta med medlemsstaternas experter är det bästa sättet att se till att kommissionens slutliga lagförslag är godtagbart för medlemsstaterna. På detta sätt kan medlemsstaterna delta i arbetet utan att göra ett förhastat eller slutligt åtagande beträffande skattebasen. Ett samarbete med näringslivet och akademiska kretsar, som t.ex. det ”utvidgade formatet” för arbetsgruppmötet i december, är också nyttigt.

- Det har gjorts hyggliga framsteg i fråga om den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen, med bra insatser från medlemsstaternas experter i arbetsgruppen. Kvaliteten på det framtida arbetet kommer att vara avhängig ett aktivt deltagande från både medlemsstaternas och kommissionens sida.

- Införandet av en enkel, modern och öppen gemensam konsoliderad skattebas innebär med nödvändighet att varje medlemsstat går med på några ändringar. I andra fall kommer nyttan av en gemensam skattebas inte att förverkligas och därav följer att alla deltagare i processen bör ha ett öppet och flexibelt sinnelag.

Kommissionen skulle välkomna stöd och vägledning från politiskt håll i medlemsstaterna när det gäller dessa slutsatser.

BILAGOR

Bilaga 1

ARBETSPROGRAM FÖR ARBETSGRUPPEN FÖR EN GEMENSAM KONSOLIDERAD BOLAGSSKATTEBAS

En gemensam konsoliderad bolagsskattebas – arbetsprogram och arbetsläge

Allmänna frågor |

Följder och användning av IAS/IFRS (1) Balansräkning för skatteändamål/Beroendeförhållande Skatteprinciper | → | Inledande diskussioner i arbetsgruppen |

Strukturella, tekniska frågor när det gäller skattebasen |

Avskrivningar av tillgångar & skattemässiga avskrivningar – materiella och immateriella tillgångar Realisationsvinst – materiell och immateriell Leasing/ekonomiskt ägande | → | Inledande diskussioner i arbetsgruppen Ytterligare diskussioner i en undergrupp |

Reserver/avsättningar/skulder | → | Inledande diskussioner i arbetsgruppen Ytterligare diskussioner i en undergrupp |

Beskattningsbar inkomst Avdrag Tidigarelagd eller senarelagd redovisning av underskott | → | Inledande diskussioner i arbetsgruppen Ytterligare diskussioner i en undergrupp |

Finansiella tillgångar Finansiell verksamhet | → | Inledande diskussioner i arbetsgruppen |

Internationella aspekter Gränser för skattebasen – EU/tredjeländer Skattelättnad för undanröjande av internationell dubbelbeskattning | → | Inledande diskussioner i arbetsgruppen Ytterligare diskussioner i en undergrupp |

Kombinationer av företag/fusioner Utdelning/vinstfördelning | → | Ännu inte påbörjat |

Stimulansåtgärder, bl.a. för FoU | → | Ännu inte påbörjat |

Strukturella, rättsliga frågor |

Administrativ ram Revision Tolkning/domstol osv. | → | Ännu inte påbörjat |

Åtgärder för att motverka undandragande | → | Ännu inte påbörjat |

Obligatorisk/frivillig tillämpning för företag Begränsningar – storlek/sektor | → | Att diskutera utanför fackarbetsgruppen |

Konsolidering & fördelning |

Konsolideringsmetod, konsolideringsregler osv. Fördelningsmetod | → | Internt arbete inom kommissionen påbörjat Ännu inte påbörjat i arbetsgruppen |

Övergripande diskussioner för att koppla samman strukturella frågor Ytterligare frågor som identifieras under arbetets gång | → | Ännu inte påbörjat |

Konsekvensbedömning – Utformning av lagförslag | → | Ännu inte påbörjat |

(1) Internationella redovisningsstandarder/Internationella finansiella rapporteringsstandarder.

BILAGA 2

Sammanfattning av de tekniska diskussionerna hittills i arbetsgruppen för en gemensam konsoliderad bolagsskattebas

Redovisningsstandarder och beroendeförhållandet mellan affärsredovisning och redovisning för skatteändamål

Graden av koppling mellan affärsredovisningen och redovisningen för skatteändamål är en ständigt återkommande fråga. Även om många företag nu utarbetar sin affärsredovisning i enlighet med internationella redovisningsstandarder och internationella finansiella rapporteringsstandarder (”IAS/IFRS”)[4] är det fortfarande många företag som måste använda nationella redovisningsstandarder i stället för IAS/IFRS.

En fortsatt tillämpning av principen att redovisningen för skatteändamål bygger på affärsredovisningen (”beroendeförhållande”) eller principen om ”omvänt beroendeförhållande” är begreppsmässigt omöjlig, eftersom alla företag inte använder samma redovisningsregler. I nuläget finns det 25 olika uppsättningar av nationella regler för affärsredovisning. De affärsräkenskaper som utarbetas i enlighet med dessa 25 olika regelsamlingar kan följaktligen inte direkt kopplas samman med en enda identisk gemensam skattebas. Någon form av sammanjämkning måste ske på nationell nivå. Därav följer att lagstiftningen om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas måste innehålla uttryckliga definitioner som i många medlemsstater för deras beräkning av den inhemska skattebasen bara kopieras från deras nationella redovisningsregler.

Skatteprinciper

En med nya metoder fastställd skattebas bör bygga på en fast grund i form av etablerade skatteprinciper. På arbetsgruppens första möte diskuterades en rad möjliga principer, som borde utgöra en användbar checklista för utvärdering av eventuella lösningar som utvecklas under diskussionerna om enskilda frågor. I detta tidiga skede ansågs det dock varken önskvärt eller nödvändigt att antingen formellt komma överens om en slutgiltig uppsättning principer eller att göra en prioritering mellan enskilda, understundom oförenliga, principer. Arbetsgruppen fattade inte heller något beslut huruvida en formell redogörelse för principer borde antas som en del av lagstiftningen om den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen, och det noterades att ingen medlemsstat i nuläget föreskriver någon sådan redogörelse i sin lagstiftning. Det tycks råda ett brett samförstånd om att det nuvarande flexibla tillvägagångssättet är det lämpligaste och det finns på detta stadium inga planer på att föreslå någon formalisering av tanken på en redogörelse för skatteprinciper.

Under diskussionerna om skatteprinciper noterades det att de i allmänhet behandlas inom ramen för ett övergripande skattesystem, vilket inkluderar frågor om skattebaser, skattesatser, företag och enskilda aktieinnehavare. Skatteprinciperna kan därför inte automatiskt tillämpas i detta sammanhang, som avser bolagsskattebasen. Vissa inslag är emellertid uppenbart relevanta, särskilt principerna om effektivitet (även kallad neutralitet, i synnerhet mellan olika typer av investeringar), enkelhet, öppenhet och förutsebarhet. Utformningen av en ny skattebas ger ett gyllene tillfälle att efterleva dessa principer, och kommissionen skulle särskilt vilja framhålla betydelsen av enkelhet.

Strukturella frågor när det gäller skattebasen

Som det sägs i huvudtexten har arbetet redan påbörjats i fråga om de fyra viktigaste strukturella frågorna: i) anläggningstillgångar och avskrivningar (inklusive realisationsvinster), ii) reserver, avsättningar och skulder, iii) beskattningsbar nettoinkomst och iv) internationella aspekter.

Anläggningstillgångar och avskrivningar (inklusive realisationsvinster)

I allmänhet har diskussionerna om tillgångar och skattemässiga avskrivningar och om realisationsvinster och realisationsförluster varit givande, och den undergrupp som arbetat med denna fråga har kommit fram till gemensamma tillvägagångssätt på ett flertal områden. Bland dessa finns definitionen av en avskrivningsbar tillgång, behovet av en enhetlig syn på erkännande av tillgångar och strategin när det gäller immateriella tillgångar, i synnerhet distinktionen mellan förvärvade och egenhändigt skapade immateriella tillgångar. Ett antal relativt detaljerade frågor har också täckts, t.ex. tillgångar med ett mycket lågt värde och behandling av rättsligt ägande i motsats till ekonomiskt ägande. På andra områden kvarstår olika uppfattningar, exempelvis hur man skall behandla större reparationer av skadade tillgångar. Diskussionerna och analysen i undergruppen respektive i huvudarbetsgruppen kommer att ge värdefull information och utgöra en utgångspunkt för kommissionens slutliga förslag, även om synpunkter från andra håll än arbetsgruppen också måste beaktas.

Den viktigaste fråga där det råder olika uppfattningar är valet mellan avskrivning av enskilda tillgångar eller gemensam avskrivning. En avskrivning av enskilda tillgångar förutsätter att man vid förvärvstillfället fastställer varje tillgångs ekonomiska livslängd och att tillgången därefter avskrivs individuellt under dess nyttjandeperiod. De skatteförvaltningar som tillämpar denna praxis för detaljerade tabeller över tillgångar och deras nyttjandeperioder. En gemensam avskrivning av tillgångar förutsätter att alla tillgångar som ingår i en grupp har samma livslängd, och att det är gruppen av tillgångar som skrivs av snarare än de enskilda tillgångarna. Denna metod är mycket enklare, eftersom förvaltningarna inte behöver föra detaljerade förteckningar över enskilda tillgångar och deras uppskattade nyttjandeperioder, låt vara att metoden är mindre exakt. Enligt kommissionen bör möjligheten att använda flera grupper av tillgångar undersökas ytterligare som en möjlig kompromisslösning.

Kommissionen är övertygad om att metoden med gemensam avskrivning är att föredra med tanke på en gemensam konsoliderad bolagsskattebas, eftersom denna metod är enkel och effektiv, och anser att en kompromiss baserad på ett litet antal grupper av anläggningstillgångar borde vara möjlig. Enkelhet och effektivitet är grundläggande mål när det gäller den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen , medan den nödvändiga harmoniseringen av flera befintliga nationella tabeller över flera tusen avskrivningsbara tillgångars nyttjandeperioder skulle utgöra en mycket fordrande och tidskrävande uppgift, som även om den kunde utföras inom en rimlig tidsram varken skulle bidra till enkelhet eller effektivitet. Metoden med en gemensam avskrivning har en ytterligare fördel i det att den behandlar ett antal anknytande frågor som t.ex. skattelättnad vid försäljning av vissa tillgångar (”uppskjuten skattelättnad”), som inte får en lösning genom metoden med avskrivning av enskilda tillgångar.

Reserver, avsättningar och skulder

Beviljandet av ett skatteavdrag vid tidpunkten för avsättningen jämfört med att vänta på att den faktiska utgiften uppkommer innebär ”bara” att avdraget tidigareläggs, varför den potentiella inkomstförlusten för en skatteförvaltning ”bara” utgörs av räntekostnaden för att tidigarelägga erkännandet av avdraget. Det råder dock många olika bruk i medlemsstaterna och vissa av de potentiella avsättningarna, t.ex. för miljösaneringskostnader, kan vara stora i förhållande till ett enskilt företags skattebas.

När det gäller definitioner har goda framsteg gjorts, till stor del på grundval av befintliga definitioner i IAS/IFRS, exempelvis definitionerna att ”avsättningar är skulder som är ovissa när det gäller förfallotidpunkt eller belopp” och att ”skulder är befintliga förpliktelser som härrör från inträffade händelser”. Det har dock visat sig svårt att jämka samman medlemsstaternas olika befintliga metoder för att bevilja skatteavdrag. Kommissionen anser att de två huvudsakliga tillvägagångssätt som diskuterats (att avsättningar i allmänhet inte är skattemässigt avdragsgilla i kombination med en förteckning över skattemässigt avdragsgilla undantag eller att avsättningar i allmänhet är skattemässigt avdragsgilla i kombination med en förteckning över icke-avdragsgilla undantag) inte är så motstridande som det kan synas. Båda metoderna borde leda till samma resultat, förutsatt att de bakomliggande definitionerna av vad som är skattemässigt avdragsgillt är desamma. Kommissionen föredrar tanken på att utarbeta en allmän definition av skattemässigt avdragsgilla avsättningar i kombination med en förteckning över icke-avdragsgilla undantag, eftersom detta framstår som det mest effektiva sättet att gå vidare.

Diskussionerna om avsättningar för miljösaneringskostnader belyser en av de situationer där ett företag i kraft av inhemsk icke-skatterelaterad lagstiftning kan vara rättsligt skyldigt att göra vissa avsättningar. Det tycks nu vara allmänt erkänt på teknisk nivå att en viss grad av ömsesidigt erkännande av nationella rättsliga krav kommer att vara nödvändigt, vilket har betydande konsekvenser utöver miljöpolitiken, t.ex. när vissa utgifter uppkommer till följd av nationell lagstiftning. I fråga om avsättningar synes detta också uppfylla "skatteförmågeprincipen”, i den meningen att uppskjutandet av ett skatteavdrag för avsättning för saneringskostnader till dess att dessa kostnader uppstått – som kan ske när verksamheten har lagts ned – kan leda till att ett företag inte får någon vinst som gör att det kan ”betala” för saneringen.

Andra icke-skatterelaterade överväganden har också påverkat diskussionerna på detta område. Exempelvis i de fall affärsredovisningen och redovisningen för skatteändamål är nära knutna till varandra och dessa räkenskaper utöver dessa två syften även används för andra ändamål, t.ex. för att fastställa vilka belopp som kan ges som utdelning till aktieägarna, verkar ändringar av rådande praxis kunna vålla problem i vissa medlemsstater. Syftet med en gemensam konsoliderad bolagsskattebas är dock inte att harmonisera lagstiftningen utöver vad som krävs för att beräkna skattebasen. Man bör således ge akt på att dessa icke-skatterelaterade överväganden inte får för stor betydelse. Det borde t.ex. vara möjligt att definiera fria reserver på nationell nivå på ett sådant sätt att skattebehandlingen inom ramen för den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen antingen erkänns eller inte erkänns, beroende på de enskilda medlemsstaternas synsätt i fråga om vilka reserver som är fria.

Beskattningsbar inkomst

Arbetet på att definiera den strukturella komponenten ”beskattningsbar inkomst” påbörjades i september 2005. Tre huvudfaktorer har identifierats: definitionen av inkomster, definitionen av utgifter och metodfrågan hur beräkningarna skall göras.

När det gäller inkomster var en av de inledande frågorna huruvida man bör göra en distinktion mellan inkomst av affärsverksamhet och inkomst som inte härrör från affärsverksamhet. Även om några slutgiltiga ståndpunkter inte har fastställts finns det jämförelsevis litet stöd i arbetsgruppen för att skapa en sådan distinktion. I allmänhet finns det klara likheter mellan de nationella skattebaserna, men frågan blir mera komplicerad när man behandlar transaktioner i detalj. Exempelvis är frågan om fastställande av vid vilken tidpunkt en transaktion bör anses ha ägt rum särskilt komplex. I allmänhet tillhandahåller i nuläget den nationella civillagstiftningen en lösning, men i fråga om den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen kommer det inte nödvändigtvis att vara möjligt att tillgripa nationell civillagstiftning, eftersom detta skulle kunna medföra skillnader: enskildheter i civillagstiftningen är inte harmoniserade i EU. Arbetet beträffande investeringar i anläggningstillgångar och avskrivningar kommer att utgöra en användbar referenspunkt för ytterligare diskussioner.

Liknande frågor uppkommer när det gäller utgifter och det är viktigt att se till att definitionerna av inkomster respektive av utgifter är konsekventa, eftersom en utgift för ett företag vanligen utgör en inkomst för ett annat företag. I detta avseende måste behandlingen av långtidskontrakt särskilt uppmärksammas. Tillhandahållande och konsumtion av tjänster, i motsats till varor, utgör en annan undergrupp av transaktioner för vilken lämpliga definitioner måste fastställas.

Slutligen måste man lösa metodfrågan rörande hur beräkningarna skall göras. Härvid är frågan i vilken utsträckning man bör göra en formell hänvisning till ingående och utgående balansräkning och huruvida detta bör utgöra huvudinriktningen vid beräkning av inkomster eller om denna borde utgöras av resultaträkningen, som är den primära informationskällan. I detta hänseende kommer man att behandla begreppet balansräkning för skatteändamål och huruvida detta bör ingå som en del i den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen. Denna fråga har delvis en koppling till frågan om beroendeförhållandet mellan redovisningen för skatteändamål och affärsredovisningen. Utan några gemensamma regler för utarbetande av affärsredovisning och om balansräkningen utgör den primära källan för beräkningen av skatt, kan den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen komma att nödvändiggöra särskilda regler för fastställande av en balansräkning för skatteändamål.

Internationella aspekter

Nationella skattesystem innehåller regler för skattebehandling av inkomster som deras medborgare haft i tredjeländer samt för skattebehandling av inkomster som på landets territorium intjänas av utländska enheter (företag med hemvist i tredjeländer). För att undvika dubbelbeskattning ingår medlemsstaterna traditionellt bilaterala dubbelbeskattningsavtal med tredjeländer, som tillhandahåller regler för fastställande av rätten att beskatta. Sådana avtal tillämpas för närvarande också mellan EU:s medlemsstater. Dessa senare avtal kommer att få mindre betydelse när den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen genomförs, men om den inte genomförs av samtliga medlemsstater kommer ett antal problem att uppstå mellan de medlemsstater som inte har genomfört den och de som har det. I detta skede koncentreras emellertid arbetet på att behandla dessa frågor utifrån antagandet att samtliga medlemsstater genomför den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen.

Den territoriella räckvidden för den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen studeras noggrant. Eftersom den konsoliderade skattebasen kommer att fördelas mellan medlemsstaterna är det särskilt viktigt att fastställa en solid definition av de territoriella gränserna för den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen (”water’s edge”) och att denna definition kan tillämpas i hela EU och antas med minimal inverkan på befintliga dubbelbeskattningsavtal med tredjeländer. På lång sikt kan vissa förbättringar av dubbelbeskattningsavtalen vara önskvärda, men kommissionen är angelägen om att den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen i största möjliga utsträckning kan fungera inom ramen för befintliga avtal.

Arbetet gäller fortfarande att identifiera huvudfrågorna, men det står klart att detta område är av fundamental betydelse för den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasens framgång. Det kommer t.ex. att vara särskilt viktigt att medlemsstaterna kan fortsätta att skydda sin del av skattebasen mot potentiell urgröpning och att undvika en situation där förluster i tredjeland importeras till ett territorium där den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen tillämpas medan vinster redovisas utanför detta territorium. För att den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen skall kunna ge de förväntade fördelarna kommer det samtidigt att krävas vissa anpassningar av de nuvarande nationella tillvägagångssätten, så att det skapas en enhetlig bas för fördelning mellan medlemsstaterna.

[1] Europaparlamentets resolution om beskattning av företag i Europeiska unionen: en gemensam konsoliderad bolagsskattebas (2005/2121(INI)), 13 december 2005.

[2] Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Inrättande av en gemensam konsoliderad företagsskattebas i EU” (förberedande yttrande) ECO/165, 14 februari 2006.

[3] Tillgängliga på följande webbsida: http://europa.eu.int/comm/taxation_customs/taxation/company_tax/common_tax_base/index_en.htm.

[4] IAS – internationella redovisningsstandarder: redovisningsstandarder utfärdade av International Accounting Standards Board, utfärdas nu som IFRS – internationella finansiella rapporteringsstandarder.