30.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 324/59

1.1

EESK välkomnar förslaget till tillämpningsförordning till den nya förordningen 883/2004 om samordning av tillämpningen av de nationella sociala trygghetssystemen som ett viktigt steg på väg mot en förbättrad fri rörlighet inom EU.

1.2

EESK anser att det är lämpligt, särskilt under ”Europeiska året för arbetstagares rörlighet”, att uppmana medlemsstaterna att sikta in sig på att snarast möjligt se till att förslaget till tillämpningsförordning träder i kraft. Det är nämligen först då som den nya förordningen 883/2004 kan börja tillämpas och de förbättringar och förenklingar som denna förordning innebär kan få verkan.

1.3

Ett snabbt antagande av förordningen vore mer än bara en symbolisk handling, eftersom det för medborgarna i Europa är fråga om en konkret insats för att öka möjligheterna till mobilitet. Att tillämpa förordning 883/2004 och dess tillämpningsförordning, som behandlas i detta yttrande, skulle innebära ett stort antal förenklingar, klargöranden och förbättringar för alla berörda på området för samordning av de sociala trygghetssystemen.

1.4

EESK ser särskilt positivt på utvidgningen av personkrets och sakområde i förslaget och på alla de bestämmelser som avser ett förbättrat samarbete mellan olika socialförsäkringsinstitutioner.

1.5

EESK uppmanar kommissionen att så snart som möjligt inleda de åtgärder som är nödvändiga för att anpassa alla de förordningar och avtal som omfattas av tillämpningsområdet för samordning av de sociala trygghetssystemen inom EES-området, i Schweiz, på Grönland och i tredjeländer. Alla dessa förordningar och avtal har beröringspunkter med förordning 1408/71 och tillhörande tillämpningsförordning 574/72. Ändringar som görs för anpassning till den nya förordningen 883/2004 måste slutföras senast vid den tidpunkt då förordningen börjar tillämpas.

1.6

EESK inser att man genom att införa bättre och snabbare förfaranden för informationsutbyte skapar möjligheter till kostnadsbesparingar inom förvaltningen av gränsöverskridande ärenden, och att detta också innebär fördelar när det gäller att påskynda förfarandena för försäkrade vid sådana ärenden. EESK vill emellertid också påpeka att enbart ett påskyndande av själva informationsöverföringen inte kan åstadkomma ett genombrott på området. De kortare behandlingstider som man eftersträvar kan bara uppnås om man samtidigt säkerställer att de olika socialförsäkringsinstitutionerna i medlemsstaterna har tillräckliga personalresurser och adekvata tekniska resurser.

1.7

När det gäller den informationsöverföring som i framtiden i första hand skall genomföras på elektronisk väg understryker EESK vidare att det finns betänkligheter eftersom det handlar om överföring av en rad känsliga personuppgifter (bl.a. om hälsa, arbetsoförmåga och arbetslöshet). Det är absolut nödvändigt att säkerställa att denna typ av uppgifter skyddas på ett adekvat sätt och inte kan hamna i fel händer.

1.8

EESK uppmanar också till att dra nytta av de erfarenheter som gjordes i samband med införandet av det europeiska sjukförsäkringskortet, även i fråga om de brister som fortfarande föreligger i den praktiska tillämpningen i vissa medlemsstater. Medlemsstaterna uppmanas att vidta lämpliga åtgärder så att Europas medborgare kan dra full nytta av de nya bestämmelserna inom sjukförsäkringsområdet.

1.9

EESK välkomnar uttryckligen alla de åtgärder i tillämpningsförordningen som syftar till att skapa större rättssäkerhet och ökad insyn för dem som brukar den nya förordningen. Tidigare har det nämligen förekommit att skulder mellan olika socialförsäkringsinstitutioner inte har reglerats på många år. ESK hoppas att den mellanstatliga betalningsmoralen kommer att höjas betydligt, trots att det även fortsättningsvis kommer att förekomma eftersläpningar när det gäller indrivning av utstående fordringar.

1.10

EESK frågar sig om man genom bestämmelserna i grundförordningen och i tillämpningsförordningen, i synnerhet genom inkluderandet av personer som inte är ekonomiskt aktiva i tillämpningsområdet för olika persongrupper, inte skulle kunna stimulera en utveckling som leder till att de välutbyggda socialsystemen i EU urholkas och som förorsakar en tendens till minskade förmåner. EESK anser det vara nödvändigt att vidta åtgärder för att tillhandahålla jämförbara och relevanta uppgifter om den nuvarande och den förväntade framtida gränsöverskridande aspekten på sjukvård och sociala tjänster. Särskilt intressanta i detta sammanhang är de förändringar som tillämpningen av förordning 883/2004 innebär.

1.11

EESK uppmanar slutligen också kommissionen och medlemsstaterna att förstärka sina åtgärder för att uppmärksamma alla potentiella användare av förordningen på fördelarna med en samordning av de sociala trygghetssystemen. Kommittén anser att man utan dröjsmål bör påbörja de förberedelser som är nödvändiga för detta.

2.1

Gemenskapsbestämmelserna om samordning av de enskilda staternas sociala trygghetssystem återfinns för närvarande i förordning (EEG) nr 1408/71 och dess tillämpningsförordning (EEG) nr 574/72. Båda dessa förordningar har ändrats och uppdaterats vid flertalet tillfällen under de gångna åren. Förordning 1408/71 skall ersättas med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004, som antogs den 29 april 2004.

2.2

Dessa förordningar om samordning av de nationella sociala trygghetssystemen syftar till att vidta åtgärder för att de försäkrade inte skall förlora sin rätt till social trygghet när de reser till, vistas i eller bosätter sig i en annan medlemsstat. För att de försäkrade skall få behålla sina rättigheter föreskrivs i förordningarna olika bestämmelser för specifika behov inom de olika grenarna av social trygghet liksom allmänna principer för att samordningen skall fungera. Det handlar således om en samordning och inte om en harmonisering av de olika systemen.

2.3

I enlighet med artikel 89 i den nya förordningen 883/2004 regleras tillämpningen av förordningen i en separat förordning. Först när denna tillämpningsförordning (KOM(2006) 16 slutlig), som offentliggjordes i form av ett utkast till förordning den 31 januari 2006 och som är föremål för detta EESK-yttrande, har antagits kan den nya förordningen 883/2004 träda i kraft och tillämpas. Fram till det datum då denna förordning antas är det fortfarande förordning 1407/71 och dess tillämpningsförordning 574/72 som gäller.

2.4

Denna uppdelning mellan grundförordning och tillämpningsförordning har etablerat sig i gemenskapslagstiftningen när det gäller samordning av medlemsstaternas sociala trygghetssystem. Grundförordningen föreskriver allmänna principer, medan tillämpningsförordningen behandlar de mer tekniska aspekterna.

2.4.1

Detta förslag till tillämpningsförordning från kommissionen kan därför ses som en form av ”bruksanvisning” för förordning (EG) nr 883/2004. Följaktligen handlar det i tillämpningsförordningen om att klargöra alla de förvaltnings- och processtekniska frågor som återstår och att behandla vissa aspekter av samordning på gemenskapsnivå som kräver särskilda förfaranden.

2.4.2

I fråga om exempelvis ålderspension måste det anges hur den försäkrade skall gå tillväga för att ansöka om pension, till vilken institution ansökan skall lämnas när man har arbetat i flera medlemsstater, hur institutionerna skall lämna uppgifter till varandra för att beakta hela den tid personen har förvärvsarbetat och hur varje institution skall beräkna den pension som skall betalas ut.

2.5

Skiljelinjen mellan grundläggande och tekniska aspekter har dock inte gjorts så tydlig i praktiken. Föreliggande tillämpningsförordning innehåller några punkter som logiskt sett borde omfattas av grundförordning 883/2004.

2.5.1

Förhandlingarna om förordning 883/2004 pågick i mer än sex år. Glädjande nog kunde dessa förhandlingar slutföras med positivt resultat i april 2004, innan den senaste utvidgningen av EU ägde rum, och ytterliga förseningar kunde därmed undvikas. Detta ledde emellertid till att delar av förordning 883/2004 inte slutfördes (t.ex. är bilagorna delvis tomma, särskilt bilaga XI). I den tillämpningsförordning som har lagts fram måste därför vissa frågor regleras som egentligen hör hemma i grundförordning 883/2004. Det handlar därvid framför allt om frågor som rör ekonomisk uppgörelse mellan olika socialförsäkringsinstitutioner. I förordningen saknas också bestämmelser om medborgarnas rättigheter i detta sammanhang.

2.5.2

I detta yttrande riktar EESK särskild uppmärksamhet på just dessa frågor.

3.1

Denna tillämpningsförordning har följande syften:

3.2

Den nya tillämpningsförordningen skiljer sig i sin struktur avsevärt från tillämpningsförordning 574/72 till förordning 1408/71. Detta beror framför allt på att den nya tillämpningsförordningen i stor utsträckning är uppbyggd på samma sätt som den nya grundförordningen 883/2004, som delvis skiljer sig avsevärt från grundförordning 1408/71. Man bör i första hand nämna skillnaderna mellan tillämpningsområdena i fråga om personkrets och sakområde, som är mer omfattande i den nya förordningen 883/2004 än i den nu gällande förordningen 1408/71. Vidare har man i den nya förordningen 883/2004 lagt fokus på allmänna bestämmelser och definitioner, till skillnad från förordning 1408/71 som innehåller kapitel med särskilda bestämmelser för olika förmånskategorier.

3.2.1

Ursprungligen omfattades bara anställda och deras anhöriga av förordning 1408/71. I början av 1980-talet utvidgades förordningens personkrets till att också gälla egenföretagare. I slutet av 1990-talet utvidgades tillämpningsområdet ytterligare till att också omfatta offentligt anställda och studerande.

3.2.2

För att en person skall omfattas av den nuvarande förordningens personkrets krävs det att personen i fråga är medborgare i någon av EU:s medlemsstater eller är bosatt i en av medlemsstaterna som statslös eller flykting. Även anhöriga och efterlevande omfattas av förordningen.

3.2.3

Efterlevande omfattas av förordningen såvida de är medborgare i en medlemsstat. I detta fall är medborgarskapet hos den person som förmånerna härrör från inte relevant.

3.2.4

Hädanefter skall, enligt förordning 883/2004, alla EU-medborgare som är försäkrade inom ramen för den nationella lagstiftningen, inklusive icke förvärvsarbetande, omfattas av förordningens förmåner.

3.2.5

Även sakområdet i förordningen har utvidgats. Den nya förordningen 883/2004 inbegriper också förtidspension och moderskaps- och likvärdiga faderskapsförmåner, utöver de nuvarande olika förmånskategorierna. Barnomsorgsförmåner ingår, till skillnad från förordning 1408/71, emellertid inte i tillämpningsområdet för förordning 883/2004.

3.2.6

Förordning 883/2004 gäller nu all lagstiftning som rör följande olika grenar av social trygghet: a) förmåner vid sjukdom, b) moderskaps- och likvärdiga faderskapsförmåner, c) förmåner vid invaliditet, d) ålderspension, e) efterlevandepension, f) förmåner vid olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar, g) ersättning vid dödsfall, h) arbetslöshetsförmåner, i) förtidspension och j) familjeförmåner.

3.3

Denna utvidgning av tillämpningsområdet kräver särskilda nya bestämmelser och förfaranden som är anpassade efter dessa personkategorier. Bland dessa återfinns bestämmelser om vilka principer som skall tillämpas för att fastställa tillämplig lagstiftning för beaktandet av barnperioder för personer som aldrig har arbetat som anställda eller bedrivit verksamhet som egenföretagare i de medlemsstater där de varit bosatta.

3.4

Förslaget till tillämpningsförordning har följande disposition som är anpassad till grundförordning 883/2004: Avdelning I (Allmänna bestämmelser), avdelning II (Fastställande av tillämplig lagstiftning), avdelning III (Särskilda bestämmelser om olika förmånskategorier, avdelning IV (Finansiella bestämmelser) samt avdelning V (Diverse övergångs- och slutbestämmelser). I sina särskilda kommentarer till förordningens enskilda artiklar fokuserar kommittén på allmänna bestämmelser och på tillämplig lagstiftning, och mindre på detaljer om de olika förmånskategorierna.

3.4.1

Bilagorna till tillämpningsförordningen är för närvarande tomma och måste fyllas med innehåll. Bilagorna skall innehålla tillämpningsbestämmelser i bilaterala konventioner som fortfarande gäller och nya tillämpningsbestämmelser i bilaterala konventioner (bilaga 1), särskilda system för offentligt anställda (bilaga 2), medlemsstater som återbetalar kostnader för förmåner på grundval av schablonbelopp (bilaga 3) och den redan nämnda förteckningen över behöriga myndigheter och institutioner (bilaga 4).

3.5

Dessutom syftar många åtgärder och förfaranden som föreskrivs i denna förordning till att öka öppenheten och insynen när det gäller de kriterier som institutionerna i medlemsstaterna måste tillämpa inom ramen för förordning 883/2004.

3.5.1

Således har ett stort antal definitioner i de allmänna bestämmelserna i kapitel 1 i förordning 883/2004 sammanförts, i stället för att, som i förordning 1408/71, delas upp i olika kategorier av social trygghet och delvis regleras oenhetligt. I den nya förordningen lägger man större tyngdpunkt på allmänna definitioner och fokuserar mindre på särskilda bestämmelser i de enskilda kapitlen. Följaktligen behandlar den nya förordningen inte varje försäkringskategori som en ”värld för sig” med egna bestämmelser.

3.5.2

Artikel 5 (jämförelse av uppgifter) i den nya förordningen utgör också en viktig förändring. Denna artikel föreskriver en anpassning som innebär att omständigheter eller händelser som uppstår i en annan medlemsstat än ursprungslandet skall behandlas som om de hade uppstått i den egna medlemsstaten.

3.6

Innehållet i grundförordningen och tillämpningsförordningen gäller bara gränsöverskridande ärenden mellan minst två medlemsstater. Endast i dessa fall föreligger det ytterligare krav för de försäkrade eller arbetsgivarna i fråga, t.ex. om att anmäla en utlokalisering hos den berörda socialförsäkringsinstitutionen. Övriga skyldigheter som försäkrade och arbetsgivare har i sina respektive medlemsstater kommer också i fortsättningen att falla inom ramen för medlemsstaternas befogenhetsområde och berörs alltså inte av grundförordningen eller tillämpningsförordningen.

4.1

EESK välkomnar förslaget till tillämpningsförordning till den nya förordningen 883/2004 om samordning av tillämpningen av de nationella sociala trygghetssystemen. Detta förslag utgör ett viktigt steg på vägen mot bättre mobilitetsvillkor inom EU. Förslaget innebär inga större problem för de olika användarna av lagstiftningen och de administrativa bestämmelserna om samordning av de sociala trygghetssystemen i medlemsstaterna, och det innehåller inte heller några bestämmelser som kan ställa till problem för de försäkrade.

4.2

Tvärtom innehåller förslaget till förordning ett stort antal förenklingar, klargöranden och förbättringar. EESK ser särskilt positivt på utvidgningen av personkrets och sakområde i förslaget och på alla de bestämmelser som avser ett förbättrat samarbete mellan olika socialförsäkringsinstitutioner.

4.2.1

Det utvidgade tillämpningsområdet för olika persongrupper i samhället kommer framför allt att få betydande följder för antalet personer som omfattas av förordningen i de länder där försäkringsskyddet är kopplat till bostadsorten. I de länder där försäkringsskyddet i stället är kopplat till förvärvsarbete blir effekterna inte lika stora.

4.3

EESK upprepar därför sitt krav, som den särskilt riktat till medlemsstaterna och som den redan ställt i tidigare yttranden, på att behandla förslaget till tillämpningsförordning snarast möjligt och att också sikta in sig på ett så snabbt ikraftträdande som möjligt. Den nya samordningsförordningen och de förbättringar och förenklingar som denna innebär måste träda i kraft snarast möjligt (1).

4.4

Utarbetandet av förslaget till förordning om tillämpningsbestämmelser till förordning 883/2004 fördröjdes och förslaget lades fram först ungefär ett och ett halvt år efter det att förordning 883/2004 antogs. Förslaget ligger nu på bordet sedan början av 2006. Med tanke på komplexiteten hos och omfattningen av de ärenden som skall behandlas och även det stora antalet ouppklarade frågor, kommer det med all säkerhet att krävas ytterligare tid för rådet och den administrativa kommissionen att klargöra alla detaljerade frågor om tillämpning och om förfaranden i de enskilda medlemsstaterna och socialförsäkringsinstitutionerna.

4.4.1

Tillämpningsförordningen skall enligt planerna träda i kraft i början av 2008. Som det anges i artikel 91 träder förordningen i kraft först sex månader efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Denna tidsfrist verkar nödvändig, men också tillräcklig, för att anpassa de olika systemen till de nya bestämmelserna. Man bör i alla fall undvika att förlänga denna sexmånadersperiod mellan offentliggörandet och ikraftträdandet av förordningen.

4.4.2

För att grundförordningen snabbt skall bli tillämplig och för att möjliggöra denna snabba omställning uppmanar EESK därför medlemsstaterna att redan nu förse sina socialförsäkringsinstitutioner med nödvändiga personalresurser och tekniska resurser. De instrument som redan står till förfogande för aktörer och användare på nationell nivå – särskilt de befintliga TRESS-nätverken (2) som sammanför berörda parter och aktörer – bör utnyttjas för att utvärdera den praktiska tillämpningen av denna förordning efter det att den har trätt i kraft i de enskilda medlemsstaterna. EESK uppmanar också kommissionen att stödja dessa åtgärder.

4.5

Även arbetet med grundförordning 883/2004 pågår fortfarande. I detta sammanhang bör man särskilt nämna bilaga XI. Denna bilaga lämnades nämligen tom vid antagandet av förordningen 2004 och diskuteras och behandlas nu parallellt med förslaget till tillämpningsförordning i rådets arbetsgrupp.

4.5.1

Bilaga XI avser inte bara förordning 883/2004 utan också tillämpningsförordningen som den omfattas av. De båda texterna kan inte behandlas separat i ämnet. I bilaga XI behandlas ”Särskilda bestämmelser för tillämpning av medlemsstaternas lagstiftning”. Europaparlamentet och rådet ansvarar gemensamt för innehållet i denna bilaga. Dess innehåll måste vara fastställt innan tillämpningsförordningen kan träda i kraft.

4.5.2

I denna bilaga skulle man kunna definiera särskilda förfaranden för tillämpning av vissa lagar. Medlemsstaterna försöker upprätthålla vissa nationella bestämmelser genom att få dem införda i denna bilaga. Bilaga XI utgör en särskilt kontroversiell del av förordningen eftersom den kan komma att bli mycket omfattande. EESK avser att uttala sig om detta i ett separat yttrande direkt efter detta yttrande.

4.6

Ett beaktande av särintressen får inte ytterligare försena ikraftträdandet av den nya samordningsförordningen 883/2004 och därmed genomförandet av alla de förbättringar som man redan beslutat om, inte minst med tanke på att kommissionen utropat år 2006 till europeiska året för arbetstagarnas rörlighet. Ett snabbt antagande vore mer än bara en symbolisk handling, eftersom det för medborgarna i Europa är fråga om en konkret insats för att öka möjligheterna till mobilitet (3).

4.7

EESK vill erinra om att såvida inte ytterligare förordningar eller överenskommelser ändras (se artikel 90 i grundförordningen och artikel 90 i genomförandeförordningen) kommer förordning 1408/71 tillsammans med tillämpningsförordning 574/72 fortsätta att gälla för vissa grupper, även om denna tillämpningsförordning träder i kraft och därmed tillämpningsområdet för förordning 883/2004.

4.7.1

Tillämpningsområdet för samordningsbestämmelserna för social trygghet i förordning 1408/71 har under årens lopp utvidgats till att omfatta fler grupper i samhället. Ett sådant inkluderande av ytterligare grupper har dock inte skett till följd av förordning 1408/71 eller 574/72 i sig, utan genom särskilda tilläggsförordningar och överenskommelser.

4.7.2

Så har skett när det gäller tillämpningen av samordningsbestämmelserna på tredjelandsmedborgare, deras anhöriga och efterlevande som läggs fast i förordning 859/2003. Sedan den 1 juni 2003 omfattas tredjelandsmedborgare som uppehåller sig lagligt i en medlemsstat av samordningsbestämmelserna på samma sätt som EU-medborgare. Noteras bör att en utvidgning av tillämpningsområdet till att omfatta även tredjelandsmedborgare endast gäller gränsöverskridande ärenden mellan två EU-länder, och inte gränsöverskridande ärenden mellan ursprungslandet och ett EU-land.

4.7.3

Å andra sidan började bestämmelserna i förordning 1408/71 och 574/72 gälla för EES-länder och EES-medborgare redan 1994. Det rörlighetsavtal med Schweiz som gäller sedan 1 juni 2002 innebär en utvidgning av samordningsbestämmelserna till att även omfatta Schweiz. Grönland och invånarna där inkluderades i och med förordning 1661/85.

4.7.4

Allt detta har medfört ett utökat geografiskt tillämpningsområde även för EU-medborgarna. EES-länderna och Grönland likställs med EU-länderna. Detta förhållande måste upprätthållas om tredjelandsmedborgare skall kunna likställas med gemenskapsmedborgare på det sociala området. Motsvarande ändringar måste göras i dessa förordningar för att ett sådant utvidgat tillämpningsområde skall kunna gälla även för förordning 883/2004.

4.8

EESK kräver därför att samtliga förordningar och avtal som har beröringspunkter med förordning 1408/71 ändras så snart som möjligt, allra senast inför ikraftträdandet av den nya samordningen. Framdeles skall även förordning 883/2004 gälla med samma utvidgade tillämpningsområde, såväl geografiskt som vad gäller grupper i samhället. I annat fall kommer varken tredjelands- eller EES-medborgare och inte heller medborgare i Schweiz eller Grönland att omfattas av dessa förordningars skydd, och även för EU-medborgare skulle det bli negativa konsekvenser i samband med vissa gränsöverskridande ärenden med dessa länder. I dessa fall skulle förordning 1408/71 fortsätta att tillämpas.

4.8.1

Kommissionen uppmanas att snarast möjligt vidta alla nödvändiga åtgärder. Dels skulle medborgare som bor inom Europeiska unionen behandlas olika, dels skulle det även bli fråga om en onödig extrabelastning för socialförsäkringsinstitutionerna i medlemsstaterna när de måste tillämpa två så komplexa förordningar samtidigt.

4.8.2

Det bör dessutom framhållas att en förlängd tillämpning av förordning 1408/71 och tillämpningsförordning 574/72 innebär att dessa båda förordningar fortlöpande måste uppdateras och anpassas till förändringar, även om de endast är tillämpliga på en mindre grupp förmånstagare. Detta innebär en orimlig belastning för såväl EU:s förvaltning som för alla som tillämpar förordningarna.

4.9

Förordning 883/2004 innebär dessutom förbättrade förfaranden så att informationsutbytet mellan socialförsäkringsinstitutionerna i de olika medlemsstaterna går snabbare och blir tillförlitligare. Detta skall framför allt ske genom att man främjar utnyttjandet av elektroniska hjälpmedel för informationsutbyte och genom att man arbetar med elektroniska dokument.

4.9.1

Medan man hittills har räknat med att arbetet utförs med hjälp av pappersdokument, och elektroniska dokument varit ett alternativ endast efter ömsesidigt samtycke mellan två medlemsstater, skall nu hela informationsutbytet mellan institutionerna som regel ske på elektronisk väg.

4.9.2

Härigenom väntar man sig inte bara kostnadsbesparingar inom administrationen utan framför allt även fördelar i form av snabbare förfaranden för de försäkrade och kortare svars- och handläggningstider samt även snabbare utbetalning av ersättning och andra förmåner i gränsöverskridande ärenden.

4.9.3

I förordningsförslaget räknar man dock inte på något sätt med att varje enskild socialförsäkringsinstitution måste kommunicera elektroniskt med varje enskild socialförsäkringsinstitution inom EU. Det räcker med att det finns åtminstone en kontaktpunkt inom en institution per medlemsstat som har möjlighet att ta emot och sända elektroniska socialförsäkringsuppgifter och som kan vidarebefordra uppgifterna till berörd institution inom landet. För identifiering av kommunikationspartnern skall emellertid, i enlighet med artikel 83 i förslaget, en offentlig databank inrättas. Denna databank skall innehålla uppgifter om ”behöriga myndigheter”, ”behöriga institutioner” och ”institutioner på bosättningsorten” samt även ”institutioner på vistelseorten”, ”kontaktpunkt” och ”förbindelseorgan”, i enlighet med definitionerna av dessa begrepp. Tillgång till en sådan databank gör att de hittillsvarande förordningsbilagorna kan ersättas med uppdaterade listor över relevanta institutioner.

4.9.4

Det är viktigt i detta sammanhang att man drar nytta av de erfarenheter som gjorts i samband med införandet av det europeiska sjukförsäkringskortet, inte minst i samband med de problem som fortfarande föreligger när det gäller den praktiska tillämpningen i vissa medlemsstater. Framför allt bör man undersöka i vilken utsträckning som redan befintliga databanker för sjukförsäkringsinstitutioner kan användas. Den administrativa kommissionen skall ansvara för att identifiera de uppgifter som behövs för denna kommunikation. Dessutom bör medlemsstaterna uppmanas att vidta lämpliga åtgärder så att Europas medborgare kan dra full nytta av de nya bestämmelserna inom sjukförsäkringsområdet.

4.10

Kommittén är införstådd med att elektronisk informationsöverföring möjliggör snabbare handläggning, något som ligger i försäkringstagarnas intresse. I det avseendet ser vi positivt på denna utveckling. Men vi vill samtidigt påpeka att det här rör sig om en rad känsliga personuppgifter (t.ex. hälsotillstånd, arbetsförmåga, arbetslöshet etc.). Det är därför ett absolut krav att man kan garantera att denna typ av uppgifter skyddas på ett adekvat sätt och inte hamnar i fel händer.

4.10.1

Även i detta sammanhang gäller nämligen samtliga garantier som föreskrivs i gemenskapsbestämmelserna om skydd för privatpersoner med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter. Dessa garantier reglerades i artikel 84 i förordning 1408/71 och återfinns i artikel 77 i förordning 883/2004. Trots detta, och inte minst med tanke på att elektronisk informationsöverföring mellan försäkringsinstitutioner i medlemsstaterna nu skall bli regelmässig, kräver EESK att det i tillämpningsförordningen uttryckligen hänvisas till hur känsliga dessa uppgifter är, samt att lämpliga lösningar hittas för att garantera att uppgifterna skyddas.

4.10.2

I vilket fall som helst efterlyser EESK en sådan formulering som i artikel 84.5 i förordning 1408/71 som uttryckligen förbjuder att uppgifterna används för andra ändamål än socialförsäkringsändamål. En sådan passus bör uttryckligen infogas i artikel 4 i tillämpningsförordningen.

4.11

Fördelarna med elektroniska hjälpmedel för informationsutbyte mellan socialförsäkringsinstitutionerna bör dock inte överskattas. Helt klart innebär det snabbare överföring av uppgifter. För detta krävs det ofta en omstrukturering av de nationella institutionerna.

4.11.1

Man kan emellertid fråga sig om en snabbare informationsöverföring verkligen kommer att leda till några påtagliga fördelar för försäkringstagarna. Den tid själva överföringen tar är ju i regel en mycket liten del av den tid det totalt sett tar att handlägga ett ärende. Mer komplexa ärenden (inte minst när det gäller pensionsförsäkringar: beräkningar som rör fler än ett land, pro rata-beräkningar etc.) kommer att kräva särskild behandling, och om ADB-program kan användas överhuvudtaget kommer förfarandet att kräva stora insatser. Sådana ärenden måste fortfarande behandlas av handläggare.

4.11.2

Endast en snabbare överföring av uppgifter och information innebär enligt EESK således i sig ingen genomgripande förändring. De kortare handläggningstider som man eftersträvar kan endast uppnås om man samtidigt säkerställer att socialförsäkringsinstitutionerna i medlemsstaterna har tillräckligt med kvalificerad personal och adekvata tekniska resurser.

4.11.3

EESK uppmanar därför medlemsstaterna att snarast se till att socialförsäkringsinstitutionernas personal förbereds inför de nya bestämmelserna i grundförordningen och tillämpningsförordningen. Fortbildning av personalen på detta område är ett ofrånkomligt krav. EESK uppmanar kommissionen att inom ramen för sin behörighet vidta lämpliga åtgärder för att stödja medlemsstaterna i samband med utbildningsinsatserna. Det behövs särskilda gemenskapsmedel för fortbildningsprogram och eventuellt även engagemang från gemenskapens sida när det gäller grundutbildningsinsatser.

4.12

Eftersom de sociala trygghetssystem som omfattas av förordning 883/2004 bygger på solidaritet mellan alla försäkrade bör det föreskrivas mekanismer för en effektivare indrivning av fordringar i samband med förmåner som åtnjutits på felaktiga grunder eller avgifter som de försäkrade eller andra betalningspliktiga inte har betalat.

4.12.1

EESK delar kommissionens uppfattning att det verkar behövas mer bindande förfaranden för att förkorta betalningsfristerna för dessa fordringar hos socialförsäkringsinstitutionerna i medlemsstaterna för att skapa förtroende i samband med dessa kontakter.

4.12.2

I tillämpningsförordningen fastställs enhetliga tidsfrister för fullgörandet av vissa skyldigheter eller administrativa förfaranden som skall bidra till att klargöra och strukturera kontakterna mellan försäkringstagarna och institutionerna.

4.12.3

Med utgångspunkt i bestämmelserna i direktiv 76/308/EEG om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som har avseende på vissa avgifter, tullar och skatter planerar man dessutom att införa förfaranden för hur socialförsäkringsinstitutionerna skall kunna bistå varandra. För att höja betalningsmoralen kommer även dröjsmålsränta för avgiftsskulder att införas.

4.12.4

EESK välkomnar uttryckligen alla dessa åtgärder som föreslås i tillämpningsförordningen för att skapa större rättssäkerhet och ökad insyn för dem som brukar den nya förordningen. Tidigare har det förekommit att skulder mellan olika socialförsäkringsinstitutioner inte har reglerats på flera år. EESK hoppas att den mellanstatliga betalningsmoralen kommer att höjas betydligt, trots att det även fortsättningsvis kommer att förekomma eftersläpningar när det gäller indrivning av utstående fordringar.

4.13

EESK välkomnar den ökade flexibilitet som den nya tillämpningsförordningen innebär i förhållande till förordning 574/72 om tillämpning av förordning 1408/71, en flexibilitet som gör det möjligt för medlemsstaterna att på bilateral nivå gå längre i genomförandet än vad som krävs i tillämpningsförordningen, så länge som detta inte inverkar negativt på förmånstagarna eller samordningsarbetet. EESK ser det också som en prioritet att en sådan flexibilitet inte får ske på förmånstagarnas bekostnad, men vill dock se en annan och skarpare formulering i artikel 9 än det föreslagna ”förutsatt att dessa förfaranden inte påverkar de förmånsberättigades rättigheter”. Framför allt bör det uttryckligen påpekas att alternativa förfaranden t.ex. inte får innebära längre handläggningstider eller involvera ytterligare instanser.

4.14

EESK uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förstärka sina åtgärder för att uppmärksamma alla som använder sig av förordningen på bestämmelserna och fördelarna med en samordning av de sociala trygghetssystemen, inklusive tillämpningsändringarna i förordning 883/2004. Information skall gå ut till företagen och till samtliga försäkringstagare, framför allt till alla typer av förvärvsarbetande, alltifrån anställda till sysselsatta inom den informella sektorn. Kommittén anser att man utan dröjsmål bör påbörja de förberedelser som krävs för detta.

4.15

I förordning 883/2004 föreskrivs att förfarandena skall ge en jämn fördelning av bördorna mellan medlemsstaterna. EESK fruktar i detta sammanhang att man genom reglerna i förordningen och tillämpningsförordningen eventuellt skulle kunna stimulera en utveckling som leder till att de välutbyggda socialförsäkringssystemen i EU urholkas, och att en utveckling i riktning mot demontering av förmånssystemen inleds. I synnerhet när det gäller inkluderandet av personer som inte är ekonomiskt aktiva i förordningens tillämpningsgrupper samt den fria rörligheten för personer inom EU anser kommittén att samordningssträvandena varken får leda till en anpassning nedåt eller en nedmontering av den sociala standarden.

4.15.1

EESK anser det vara nödvändigt att vidta åtgärder för att jämförbara och relevanta uppgifter om den nuvarande respektive förväntade framtida gränsöverskridande aspekten inom hälso- och sjukvård och sociala tjänster inom EU skall kunna dokumenteras. Särskilt intressanta är de förändringar som förordning 883/2004 innebär.