18.8.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 195/69

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén välkomnar kommissionens handlingsplan för biomassa som ett viktigt bidrag till hållbar utveckling i Europa.

1.2

Analyser av den aktuella satsningen på biomassa och dess potential ger för första gången en överblick över möjligheter och kvarstående hinder för användningen av biomassa inom olika energisektorer.

1.3

Att öka biomassans andel av den förnybara energin är en väsentlig förutsättning för att nå det mål som EU satt upp om att 12 % av den totala energiförbrukningen skall härröra från förnybar energi senast 2010. Av den anledningen är inriktningen på att i ökad utsträckning främja användning av biomassa riktig och absolut nödvändig.

1.4

EESK stöder uttryckligen avsikten att komplettera lagstiftningen med bestämmelser om användning av förnybar energi på värmeområdet. Hittills har på europeisk nivå endast funnits direktivet om främjande av el producerad från förnybara energikällor och direktivet om främjande av användningen av biodrivmedel. Med tanke på att värmeproduktionens andel av den totala energiförbrukningen är 50 % och vilken hög potential biomassa har för värmeproduktion förväntas kommissionen lägga fram ett förslag på detta område i år.

1.5

Detta förslag borde emellertid inte begränsas till biomassa utan också ta hänsyn till annan teknik baserad på förnybar energi i samband med uppvärmning och kylning. Ett konkret och bindande mål för unionen för år 2020 skulle innebära investeringssäkerhet. Ett bindande EU-mål om att den förnybara energin skall stå för minst 25 % av slutförbrukningen före år 2020 borde fastställas.

1.6

Kommittén ställer sig kritisk till den rapport om användningen av biobränslen som kommissionen annonserat och efterlyser skärpta åtgärder på detta område. Biobränslen kan i princip stå för en väsentlig del av ett minskat europeiskt beroende av fossila energikällor. Samtidigt står det på just denna punkt klart att utvecklingen av effektiva trafiksystem och en väsentlig förbättring av energieffektiviteten är av avgörande betydelse, även om man genomför ambitiösa strategier för att ersätta de fossila bränslena.

1.7

EESK uppmanar kommissionen att i år tillhandahålla långsiktiga perspektiv för investerare och att föreslå nya, bindande mål för andelen biobränslen fram till 2020.

1.8

De anslag som enligt planerna skall tillhandahållas inom ramen för 7:e ramprogrammet för forskning bör ökas avsevärt. Användningen av biomassa baserad på lignocellulosa samt restprodukter bör vidareutvecklas.

1.9

Det befintliga direktivet om främjande av särskilt effektiv kraftvärme (1) bör utvidgas i syfte att prioritera användning av biomassa för kraftvärmealstring när ramvillkoren gör detta möjligt.

1.10

Ett övergripande arbetssätt måste användas för politiken för ökat utnyttjande av biomassa inom EU. Med en samordnad jordbruks-, struktur-, regional- och energipolitik kan ökat deltagande från jordbrukarnas sida även i fråga om energiproduktion utgöra ett progressivt bidrag till Europas konkurrenskraft, miljöskydd och energiförsörjning.

1.11

Kommittén välkomnar kommissionens åsikt att det krävs klara och tillförlitliga handelsavtal. Man bör emellertid fastställa instrument för en kvalificerad marknadstillgång inom ramarna för WTO-avtalet för biomassaprodukter. Endast på så vis kan den nya europeiska produktionen ges utvecklingsmöjligheter.

1.12

Man bör även diskutera en europeisk handlingsplan för materialutnyttjande i samband med biomassa.

1.13

Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att ändra det sjätte direktivet (2) om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter så att medlemsstaterna kan tillämpa reducerad mervärdesskatt på material och tjänster för användning av förnybar energi i samband med uppvärmning och kylning.

1.14

EESK uppmanar medlemsländerna och kommissionen att avsätta en minimiandel av EU:s strukturfondsmedel till investeringar på området utnyttjande av biomassa och andra förnybara energikällor. Kommittén förespråkar också att en minsta andel avsätts till detta från fonden för landsbygdsutveckling (EJFLU). Andelen medel som avsätts för detta investeringsområde bör öka och vid planeringsperiodens slut, dvs. 2013, uppgå till 10 % av strukturmedlen i genomsnitt i medlemsländerna.

1.15

EESK ser också i frikopplingen av de direkta betalningarna i samband med den senaste jordbruksreformen en viktig förutsättning för en ökad odling av energigrödor. På kort sikt ser EESK möjligheter att agera inom ramen för GJP genom att anpassa stödet för energigrödor. Detta bör ske främst i de nya medlemsstaterna.

1.16

Vid sidan av en fortlöpande granskning av huruvida målen uppnås anser EESK att det också krävs obligatoriska handlingsplaner för biomassa i medlemsländerna. På så vis kan potentialen i de olika regionerna tas fram och mobiliseras.

1.17

EESK föreslår att man undanröjer administrativa hinder och att man tar hänsyn till förnybara energislag bl.a. i den regionala planeringen.

1.18

Kommittén förväntar sig att kraven för säker certifiering av produktursprung fastslås redan i en handlingsplan för biomassa. Här kan nämnas hållbarhetskriterier för produkter som kommer från EU samt normer för självförsörjning samt miljömässiga och sociala normer för kvalificerad marknadstillgång.

1.19

Kommittén ställer sig positiv till att man enligt kommissionen tillämpar samma utsläppsnormer för bioenergi som för fossila bränslen.

1.20

Enligt EESK håller en enhetlig europeisk energipolitik på att ta form. Trots att det finns en viss meningsfull konkurrens mellan olika system för marknadsintroduktion av förnybara energislag, bör system som visat sig vara särskilt effektiva i kostnadshänseende och när det gäller i vilken omfattning nya förfaranden har kunnat utvecklas tillämpas också över hela Europa. Exempel på detta är de modeller med fasta priser som redan tillämpas i många medlemsländer genom lagar om förnybar energi.

1.21

Målet med marknadsintroduktionsåtgärderna kan enligt EESK inte vara att långsiktigt subventionera systemet utan att göra det konkurrenskraftigt och ekonomiskt att använda. Samtidigt bör de externa kostnaderna beaktas.

2.1

Mot bakgrund av försörjningstryggheten, Europas tilltagande beroende av olje- och gasinförsel, stigande oljepriser och åtagandena för att minska utsläppen av växthusgaser står utvecklingen av förnybara energikällor mycket högt upp på EU:s och medlemsstaternas energipolitiska dagordning.

2.2

De mål som fastställs i direktivet om främjande av el producerad från förnybara energikällor och direktivet om främjande av användningen av biodrivmedel kommer inte att uppnås utan omfattande åtgärder. Om inget görs kommer unionen inte heller att nå det övergripande målet om att fördubbla andelen förnybar energi till 12 %. En viktig anledning till detta är att en stor del av måluppfyllnaden måste härstamma från biomassasektorn, där marknadsutvecklingen hittills inte har uppfyllt förväntningarna.

2.3

Andelen förnybar energi ligger fortfarande totalt sett på låg nivå: Andelen förnybar energi i EU:s energimix kommer år 2010 troligtvis att ligga på 9–10 % i stället för på eftersträvade 12 % om inga åtgärder vidtas. Kommissionen har därför lagt fram en handlingsplan för biomassa där den åtminstone på detta viktiga och hittills strategiskt försummade område annonserar ytterligare initiativ.

2.4

Investeringar i energiutnyttjande är alltid långsiktiga. Ett kraftverk som byggs i dag beräknas ha en livstid på mer än 30 år. Osäkerheten när det gäller prisutvecklingen för olja och gas i jämförelse med den goda förutsägbarheten när det gäller råvarukostnaderna inom biomassasektorn är vid sidan av konsekvenserna för klimatförändringen en viktig ekonomisk anledning till att främja tekniken. Målet är inte att långsiktigt subventionera systemet utan att utveckla konkurrenskraften samtidigt som de externa kostnaderna beaktas.

2.5

I motsats till de förväntade prisökningarna i fråga om konventionella drivmedel kommer teknik för förnybar energi att bli mer prisvärd genom de sjunkande investeringskostnaderna på grund av tekniska framsteg och massproduktion.

2.6

Kostnadsjämförelserna mellan förnybar energi och konventionell energi eller kärnenergi är otillräckliga. Ofta jämförs kostnaderna för kraftverk som en gång byggts inom ramen för ett statligt monopol, med investeringar som redan är avskrivna, med kostnaderna för nya installationer för förnybar teknik. Dessutom påverkas inte priserna för konventionell teknik eller kärnkraft av externa kostnader för miljöskador eller statliga försäkringstjänster.

2.7

I handlingsplanen planeras fler än 20 åtgärder, varav majoriteten skall genomföras fr.o.m 2006. Med avseende på användningen av biobränsle för transporter tillkommer dessutom förarbetet i samband med införandet av kraven, som innebär att de konventionella drivmedel bränslebolagen har i sitt produktsortiment måste innehålla en viss given procentandel biodrivmedel.

2.8

Kommissionen kommer under 2006 att upprätta en rapport inför en eventuell omarbetning av direktivet om biobränsle där man kommer att granska genomförandet av direktivet i medlemsstaterna. För närvarande är marknadsandelen i EU 0,8 %, vilket gör det tämligen osannolikt att EU fram till 2010 kommer att uppnå det mål som fastställdes 2003 på totalt 5,75 %.

2.9

Enligt planen skall möjligheterna att förbättra bränslenormerna granskas i syfte att främja biomassaenergi inom transportsektorn samt för el- och värmeproduktion. Dessutom skall investeringar i forskning främjas, i synnerhet vad avser produktion av flytande bränslen från trä och avfall, liksom en informationskampanj riktad till lantbrukare och skogsägare om energigrödor. Kommissionen skall också utarbeta rättsakter i syfte att främja användningen av förnybar energi för uppvärmning.

2.10

Kommissionen uppskattar att man genom de åtgärder som föreskrivs i handlingsplanen fram till 2010 kommer att kunna öka användningen av biomassa till 150 Mtoe (jämfört med 69 Mtoe år 2003), utan att behöva intensifiera jordbruket och utan att detta innebär några nämnvärda konsekvenser för den inhemska livsmedelsproduktionen. Utsläppsminskningen i fråga om drivhusgaser kommer enligt kommissionens prognoser därigenom att vara 209 Mton koldioxidekvivalenter årligen. Samtidigt skulle mellan 250 000 och 300 000 arbetstillfällen kunna skapas – mestadels på landsbygden – och beroendet av importerad energi kunna minskas från 48 % till 42 %.

2.11

För ett pris på fossila bränslen på 54 US-dollar per fat råolja beräknar kommissionen de direkt mätbara kostnaderna till 9 miljarder euro per år. 6 miljarder euro för biobränslen och 3 miljarder euro för användning av biomassa för elproduktion. Detta motsvarar en ökning på 1,5 cent per liter bensin och 0,1 cent per kWh elenergi.

3.1

Europeiska unionen kommer inte att nå det mål för utbyggnad av förnybar energi som unionen själv har satt upp om inga ytterligare åtgärder vidtas. EESK välkomnar därför handlingsplanen för biomassa och påminner om att stats- och regeringscheferna vid vårtoppmötet genom sin formulering om ytterligare etappmål, exempelvis 15 % förnybar energi och 8 % biobränslen fram till 2015, har gett signaler om att den fastslagna politiken för förnybara energikällor skall drivas vidare. Också EU-parlamentets beslut att ställa upp ett mål om 25 % från förnybara energikällor fram till 2020 visar att viljan till nyorientering i energipolitiken inom EU växer.

3.2

Ett annat hinder är att investerare, regeringar och konsumenter fortfarande ofta har alltför litet förtroende för tekniken för förnybara energikällor (precis som när det gäller annan innovativ teknik). Detta beror på bristande kunskaper om de tekniska och ekonomiska möjligheterna. Kommittén anser att det finns ett behov av information och fortbildning med inriktning på användare och konsumenter samt forskning och utveckling, något som borde få större utrymme i handlingsplanen för biomassa.

3.2.1

Kommittén menar dessutom att de företagskoncentrationer som ofta förekommer inom energiområdet inte har uppfyllt kravet på att så snabbt som möjligt införa innovativ teknik och förfaranden. EESK noterar att nya impulser, som ofta uppstår i små och medelstora företag, inte används i tillräcklig utsträckning i den företagsstruktur som är rådande i dag. Kommittén uppmanar kommissionen att lägga fram förslag till förbättringar på detta område.

3.3

Ökad användning av biomassa bidrar inte enbart till en väsentlig minskning av EU:s energiimportberoende, utan dessutom i avsevärd utsträckning till uppnåendet av Lissabonmålen och klimatskyddsmålen. Användningen av biomassa främjar generellt sett decentraliserade strukturer, och därmed också landsbygdsutvecklingen. Särskilt i de nya medlemsstaterna där en ganska stor andel av de förvärvsarbetande arbetar inom jordbrukssektorn innebär användning av biomassa stora möjligheter till att diversifiera inkomstkällorna och trygga arbetstillfällena.

3.4

EESK konstaterar att Europa för närvarande är ledande inom vissa områden när det gäller bioenergiteknik. EU:s ekonomi är beroende av utveckling och export av ny teknik. Innovativa processer och produkter från förnybara råvaror gör det möjligt att inta den ledande rollen i världshandeln på området för framtidsteknik. De politiska ramvillkoren för utvecklingen av förnybara råvaror är därför av central betydelse för den ekonomiska utvecklingen i EU. Tillsammans med uppbyggnaden av dessa strukturer bör också åtgärder vidtas som säkerställer export av bioenergiteknik till marknader i länder utanför EU.

3.5

Kommittén vill peka på den arbetsmarknadspotential som kan frigöras genom att handlingsplanen för biomassa genomförs. MITRE Synthesis Report (Monitoring and Modelling Initiative on the Targets for Renewable Energy) från 2003 utgår från en ambitiös råvarustrategi från EU:s sida där de förnybara energikällorna utgör basen. Man kommer fram till att nästan 2,5 miljoner nettoarbetstillfällen kommer att skapas före 2020 enbart i EU-15. Av dessa förväntas cirka 2/3 tillkomma på området för biomassa. Å ena sidan finns det ett nytt behov av högkvalificerad arbetskraft, framför allt inom forskning och utveckling. Detta behov uppges uppgå till cirka 400 000. Samtidigt uppstår också ett behov av arbetskraft med lägre eller mindre kvalifikationer. EESK uppmanar kommissionen att undersöka arbetsmarknadsperspektiven fram till 2020 i EU mot bakgrund av ambitiös utbyggnad av användningen av biomassa och förnybara energislag.

3.6

För att sätta i gång investeringar och omstruktureringar är det enligt EESK:s mening nödvändigt att fastställa bindande långsiktiga politiska mål. Dessa saknas i handlingsplanen för biomassa. Kommissionen uppmanas därför att snarast möjligt fastställa konkreta mål för användningen av biomassa och förnybara energislag. Realistiska men ambitiösa bindande europeiska mål fram till 2020 för områdena el, värme och transporter bör fastställas. Ett bindande mål om att den förnybara energin skall stå för minst 25 % av slutförbrukningen 2020 borde fastställas. Den befintliga biomassapotentialen i Europa, särskilt i fråga om bi- och restprodukter, och arealpotentialen i samband med förändrad användning som en följd av ändrade efterfrågestrukturer kan möjliggöra denna utvecklingsväg. Kommittén påminner om att USA har fastställt liknande långsiktiga höga mål för användning av biomassa i sin energiförsörjningslagstiftning.

3.7

Kommittén stöder den försiktiga beräkningen av råvarubasen (den biomassa som krävs) för att uppfylla kraven i handlingsplanen för biomassa. Man räknar inte med att det under den period som handlingsplanen omfattar ännu uppstått konkurrens när det gäller råvaror från jordbruket. På längre sikt utgår räknar man å ena sidan med en produktivitetsökning och sjunkande livsmedelskonsumtion i Europa, samtidigt som en allt större andel av Europas åkerareal för närvarande behövs för djurhållning. Å andra sidan minskar åkerarealen globalt sett. Höga krav måste därför ställas på att utveckla effektivare teknik för material- och energiåtervinning. EESK ser i detta sammanhang kritiskt på kommissionens så kallade balanserade tillvägagångssätt när det gäller att internationellt säkerställa tillgången på framför allt råvarubasen för biobränsle. Detta tillvägagångssätt kan genom billig import äventyra försörjningsbasen i andra delar av världen samtidigt som teknikutvecklingen i Europa kan komma att bromsas.

3.8

Trots den mångfald när det gäller energibehov och biomassebas som råder i Europa förväntar sig EESK ändå att en handlingsplan för biomassa tar upp frågan om en utveckling av systemen för marknadsintroduktion. För att främja produktionen av el från förnybar energi, inklusive biomassa, har t.ex. inmatningsprismodeller eller bidragsmodeller – som t.ex. i Tyskland – visat sig vara de effektivaste sätten såväl kostnads- som utbyggnadsmässigt. Detta är något som kommissionen också har påpekat i sitt meddelande om elektricitet från förnybara energikällor (3). Det är dock inte bara de finansiella grundförutsättningarna som är utslagsgivande för en utbyggnad av förnybar energi. Åtminstone fyra parametrar måste ha uppfyllts för att en framgångsrik utbyggnad skall kunna garanteras.

3.9

Dessa förutsättningar omfattar följande: en effektiv finansiell incitamentsmodell, garanterade och rättvisa villkor för nättillgång, administrativa förfaranden som är öppna för insyn samt acceptans från allmänheten. Endast om dessa fyra villkor uppfylls samtidigt kan det bli fråga om någon markant tillväxttakt när det gäller elektricitet från förnybara energikällor. Elektriciteten täcker cirka 20 % av Europas energibehov.

3.10

Kommittén stöder slutsatsen i ovan nämnda kommissionsmeddelande att tiden ännu inte är mogen för en fullständig harmonisering av stödsystemen för produktion av el från förnybara energikällor. Vi anmodar emellertid kommissionen och medlemsstaterna att vidta förberedelser inför ett Europaomfattande införande av de effektivaste systemkomponenterna.

3.11

I enlighet med direktiv 2001/77 (4) uppmanas kommissionen att övervaka situationen vad gäller dessa förutsättningar i medlemsstaterna, och vid behov utfärda krav på att sådana skapas.

3.12

Kommittén stöder kommissionens bedömning av biomassans roll för att detta direktiv 2001/77 skall uppfyllas. I handlingsplanen beskrivs kraftvärmeutbyggnaden som ett viktigt utvecklingsperspektiv även när det gäller biomassa. EESK kräver en anpassning av detta direktiv till direktivet om kraftvärme. Det bör betonas att det i samband med de stora ersättningsinvesteringar som behövs på kraftverksområdet i Europa under de kommande två decennierna finns möjlighet för utökad kraftvärmeproduktion. På så sätt främjas som bekant en decentraliserad och konsumentnära elproduktion. EESK anser dock att det i handlingsplanen för biomassa saknas redogörelse för hur en icke-diskriminerande tillgång till nätet skall kunna garanteras även för elproducenter på biomasseområdet.

3.13

Med tanke på att 50 % av Europas energibehov används för uppvärmning och att biomassa, trots sin stora potential, än så länge inte ens står för 10 % av detta behov välkomnar kommittén uttryckligen de förslag som läggs fram i handlingsplanen. Eftersom investeringar i uppvärmnings- och byggsystem är mycket långsiktiga och delvis även kapitalintensiva insisterar kommittén på att de föreslagna åtgärderna börjar vidtas så snart som möjligt. Förslaget om ett lagstiftningsinitiativ på uppvärmnings- och kylområdet bör utvidgas till ett direktiv för att främja värme- och kylsystem som bygger på alla typer av förnybara energikällor, alltså även solvärme och geotermisk energi. Vid sidan av de åtgärder som kommissionen föreslår bör ett sådant direktiv även innehålla följande: nationellt bindande mål där hänsyn tas till de naturresurser som finns och till befintlig kapacitet.

3.14

Kommittén beklagar att det saknas tillförlitlig statistik på värmeområdet. Ett enhetligt EU-system för övervakning av värmekonsumtionen skulle kunna innebära förbättrade planeringsmöjligheter inom EU när det gäller resursanvändning. EESK instämmer i kommissionens bedömning rörande fjärrvärmenätens betydelse samt utbyggnaden och tryggandet av dem vid övergången till biomassa som bränsle. I synnerhet i de nya medlemsstaterna måste tillgången säkerställas.

Det befintliga direktivet om energieffektivitet inom byggsektorn bör snarast möjligt genomföras i samtliga medlemsstater, och man bör även eftersträva en ändring av detta direktiv. Tillämpningsområdet bör utvidgas till att omfatta samtliga byggnader, även sådana som understiger 1000 m2. Decentraliserade energisystem baserade på biomassa bör prioriteras. Kommittén ställer sig bakom det som framförs i handlingsplanen om utbyggnad av nya och tryggande av befintliga fjärrvärmesystem i samband med användning av biomassa på värme- och framför allt kraftvärmeområdet.

3.15

Kommittén ställer sig positiv till kommissionens uttalanden i handlingsplanen för biomassa rörande gällande och framtida utsläppsnormer (och om partikeldirektivet) vid användning av biomassa. Både vid produktion av värme och elektricitet samt på bränsleområdet gäller samma normer.

4.1

Bränsle står visserligen för endast 20 % av energibehovet, men baseras nästan uteslutande på import av fossilt ursprung. Detta är anledningen till det stora utrymme detta område får i handlingsplanen för biomassa. Enligt kommitténs bedömning kännetecknas de insatser som kommissionen föreslår i handlingsplanen av behovet av snabba resultat. Alltför mycket satsas på import av kommersiellt gångbara bränslen, samtidigt som det nya beroendet av importprodukter och konsekvenserna för den ekologiska och sociala balansen i de nya energiproducerande länderna inte uppmärksammas i tillräcklig omfattning. Kommissionen bör fråga sig om en sådan strategi i handlingsplanen inte skulle kunna innebära att utvecklingen vad gäller hållbara europeiska lösningar faktiskt fördröjs.

4.2

På biobränsleområdet har skattelättnader och skattebefrielse visat sig vara de effektivaste stödåtgärderna. Inte minst har sådana verktyg möjliggjort regionalt anpassade investeringar. Medlemsstaterna bör även i fortsättningen ges denna möjlighet. I handlingsplanen sägs dock ingenting om detta.

4.2.1

Vid sidan av BTL (bio to liquid) bör man i forsknings- och utvecklingssammanhang – och därmed även i samband med att man i framtiden genomför en EU-strategi för biobränslen – ge hög prioritet åt en inriktning på SNG (substitute natural gas – biogas ger jämfört med biodiesel från oljeväxter fem gånger så mycket energi per hektar). SNG har hög arealproduktivitet, ligger långt framme utvecklingsmässigt och gör det dessutom i princip möjligt att producera bränsle, el och värme samtidigt i decentraliserade SNG-anläggningar.

4.3

Kommittén stöder kommissionens strävan att målet att en marknadsandel för biobränslen på 5,75 % skall ha uppnåtts senast år 2010 skall vara bindande. Vi noterar med tillfredsställelse att stats- och regeringschefernas vårtoppmöte 2006 satte upp ett mål på 8 % för 2015. Vi saknar emellertid ett starkt engagemang från berörda företag, kommissionen och medlemsstaterna för att det ordentliga steg framåt i fråga om effektivitet i transportsystemet som så väl behövs skall kunna bli verklighet. EESK välkomnar här handlingsplanens förslag för att få bukt med de olika typerna av diskriminering av biobränslen samt förslagen om standardisering.

4.4

Användningen av biomassa skall stärkas avsevärt i sjunde forskningsramprogrammet. Målet för detta måste bl.a. vara att göra de förnybara energislagen konkurrenskraftiga. EESK anser att ett paradigmskifte inom forskningspolitiken i riktning mot en forskning om förnybara resurser är av avgörande betydelse för Europas ekonomiska utveckling. Vi efterlyser i detta sammanhang mer bindande utfästelser i handlingsprogrammet för biomassa. Vi vill påpeka att de stora eftersläpningarna i utvecklingen inte gäller tillhandahållandet av biomassa, utan snarare tillgången på tekniska lösningar för att kunna framställa kommersiellt gångbara produkter.

4.4.1

Även i samband med en exploatering av biomasseanvändningen, inklusive materialåtervinning, är det ofta lämpligt att tillämpa fraktions- och kaskadåtervinningslösningar. I grund och botten är det dock marknadspriserna och produktionskostnaderna samt bedömningen av deras framtida utveckling som avgör. Det är t.ex. oftast bättre och mer ändamålsenligt att trä som det inte finns någon marknad för i materialhänseende används direkt som uppvärmnings- eller energikälla, i stället för att först låta det genomgå en lång BTL-process med energiförluster för att omvandlas till bränsle. Handlingsplanen bör enligt EESK:s mening differentiera mera och därmed även tillskriva värmeutvinning från biomassa större betydelse.

4.5

Kommittén förväntar sig att rådet och kommissionen ger hög prioritet åt investeringar i förnybar energi i samband med tilldelning och fördelning av strukturfondsmedel i medlemsstaterna. Ett krav bör införas på att ett visst minimum av strukturfondsmedlen i EU-medlemsstaterna skall avsättas för detta ändamål. Strukturmedlens andel bör vid den nuvarande planeringsperiodens slut, dvs. 2013, uppgå till 10 % i genomsnitt i medlemsstaterna.

4.5.1

I samband med fördelningen av medel för andra pelaren (”landsbygdsutveckling”, EJFLU) omnämns förnybar energi i den totalt sett positiva strategiska planeringen. Med tanke på de mycket knappa medlen och den potential som finns på landsbygden måste man kunna garantera att investeringarna i medlemsstaterna på detta område även här vid planeringsperiodens slut, dvs. 2013, i genomsnitt uppgår till minst 10 %.

4.6

Kommittén vill lyfta fram vad som sägs i handlingsplanen om effekterna av en frikoppling för odling av förnybara råvaror. Vi hänvisar dock till att det inom kort finns möjlighet till anpassning: Det stöd för energigrödor (45 euro/hektar) för totalt 1,5 miljoner hektar som omfattas av de beslut som fattades i samband med reformen av EU:s jordbrukspolitik i Luxemburg 2003 kommer att ses över redan i slutet av 2006. EESK uppmanar kommissionen att undersöka om bidragsnivån är tillräckligt hög. Kommittén anser att det nuvarande ansökningsförfarandet är för byråkratiskt och föreslår att förvaltningen anpassas snarast möjligt. Stöd för energigrödor kan för närvarande inte sökas av de nya EU-medlemsstater som har valt ett förenklat förfarande för GJP (8 av 10 medlemsstater). Kommittén uppmanar kommissionen att inom ramen för de anpassningar som skall göras från och med slutet av 2006 göra det möjligt också för dessa länder att ansöka om ett sådant arealbidrag. Vad beträffar bidragsnivån bör man överväga en särskild anpassning för de orter som efter omställningsprocessen inte längre har rätt till stöd (5).

4.7

Kommittén föreslår att EU:s handlingsplan för biomassa föreskriver obligatoriska nationella och regionala handlingsplaner i medlemsstaterna. Med tanke på den mångfald som råder i EU:s länder och regioner utgör detta ett sätt att erkänna den potential som finns och kunna utforma politik och förvaltning i överensstämmelse med denna.

4.7.1

Kommittén beklagar att handlingsplanen inte tar upp de möjligheter, brister och hinder som finns i medlemsstaterna och regionerna när det gäller en utbyggnad av biomasseanvändning och förnybar energi. För att råda bot på detta skulle man bl.a. kunna göra det obligatoriskt att denna fråga beaktas och införlivas i den regionala planeringen, kartlägga och undanröja olika typer av diskriminering i förvaltningen, samt koncentrera förvaltningen till en enda administrativ enhet under planerings- och byggfasen.

4.8

Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att ändra det sjätte direktivet 77/388/EEG om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter så att medlemsstaterna kan tillämpa reducerad mervärdesskatt på material och tjänster för användning av förnybar energi i samband med uppvärmning och kylning. Exempelvis beskattas f.n. i vissa medlemsländer inte gas- och oljebrännare medan hela skattesatsen tas ut på investeringar i förnybar uppvärmning.

4.9

EESK anser att det är av största vikt att komma fram till en europeisk energipolitik. Instrumenten för marknadslansering av förnybar energi måste på ett balanserat sätt baseras på dels konkurrens mellan de nationella systemen, dels en dynamisk vidareutveckling för att nå fram till de bestämmelser som helt tydligt är de effektivaste.

4.10

EESK anser att man snabbt bör inrätta ett certifieringsssystem avseende ursprung för råvaror för biomassa. Bara på så sätt kan negativ påverkan på miljö och klimat förhindras. Följande krav bör ställas (6):

4.11

I samband med internationell handel med biomassa och biomassaprodukter bör vidare följande punkter beaktas vid certifieringen: Självförsörjning (dvs. en tryggad livsmedelsförsörjning är viktigare än odling av avsalugrödor), sociala och miljömässiga standarder för produktionen, ingen röjning av urskog. EU uppmanas att verka för att dessa krav inarbetas även i WTO:s bestämmelser.

4.12

Kommittén uppmanar kommissionen att inom ramen för handlingsplanen för biomassa inrätta en internationell byrå för förnybar energi (Irena) och anser att det krävs större öppenhet i den internationella råvaruekonomin.