8.8.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 185/1

1.1

I sitt förra yttrande om nanovetenskap och nanoteknik (1) konstaterade EESK att det vore lämpligt att tillhandahålla en enkel ”teckenförklaring” med korta definitioner av de oftast förekommande termerna, också med hänsyn till att yttrandet berörde ett delvis nytt ämne med ofta ganska okända eller föga använda termer. Det finns därför skäl att på nytt tillhandahålla dessa definitioner i inledningen till detta yttrande.

1.1.1

Med tanke på att det sjätte ramprogrammet fortfarande var i kraft 2006 liksom många andra EU-program som inrättades i början av 2000-talet kommer också de viktigaste av de program som påverkar området för nanovetenskap och nanoteknik att anges i fotnoter. Detta gäller särskilt program som har central betydelse för de nya medlemsstaterna, som inte haft möjlighet att vara med från början och följa debatten om målsättningarna före 2004.

1.2.1

Nano: Betyder miljarddel. När vi här talar om dimensioner använder vi begreppet ”nano” för att beteckna nanometer, en miljarddels meter.

1.2.2

Mikro: Betyder miljondel. Här används beteckningen för att ange en miljondels meter.

1.2.3

Nanovetenskap: Nanovetenskapen utgör ett nytt arbetssätt inom den traditionella vetenskapen (kemi, fysik, biologi, elektronik osv.) med avseende på materiens grundläggande struktur och beteende, på atom- och molekylnivå. Nanovetenskapen är den vetenskap som inom olika discipliner studerar atomernas potential (3).

1.2.4

Nanoteknik: Den teknik som gör det möjligt att hantera atomer och molekyler så att man skapar nya ytor och föremål som tack vare den nya strukturen och atomernas nya sammansättning får särskilda egenskaper som gör dem användbara i det dagliga livet (4). Det är alltså en teknik som befattar sig med miljarddelen av en meter.

1.2.5

Vid sidan av definitionerna ovan finns det skäl att vetenskapligt gå in lite mer i detalj på ytterligare en definition. Med termen nanoteknik avses ett arbetssätt som omfattar flera discipliner och som syftar till att skapa material, instrument och system genom kontroll av materien på nanometrisk nivå. Mot bakgrund av det tvärvetenskapliga arbetssättet är det för att kunna erhålla kvalifikationer inom nanoteknik nödvändigt att ha en bred kunskapsbas inom områdena elektronik, fysik och kemi.

1.2.6

Nanomekanik: Ett föremåls dimensioner börjar bli betydelsefullt för dess egenskaper när föremålet är en nanometer upp till några tiotal nanometer (det handlar här om föremål som består av några tiotal upp till några tusen atomer). När det rör sig om dessa dimensioner har ett föremål som består av 100 järnatomer fysikalisk-kemiska egenskaper som skiljer sig radikalt från t.ex. ett annat föremål som består av 200 atomer, även om det är atomer av samma slag. På samma sätt skiljer sig de mekaniska och elektromagnetiska egenskaperna hos ett fast föremål som består av nanopartiklar radikalt från egenskaperna hos ett fast föremål av traditionellt slag med samma kemiska sammansättning, och avspeglar egenskaperna i de enskilda delar som det består av.

1.2.7

Mikroelektronik: Den gren av elektroniken som sysslar med utvecklingen av integrerade kretsar, konstruerade inom enskilda halvledarregioner, med mycket små dimensioner. I dagsläget kan mikroelektroniken framställa enskilda komponenter med dimensioner på cirka 0,1 mikrometer, det vill säga 100 nanometer (5).

1.2.8

Nanoelektronik: Vetenskapsgren som sysslar med forskning om och produktion av kretsar som konstruerats med andra tekniker och material än vad som används vid framställningen av kiselkretsar, och som fungerar enligt principer som på ett grundläggande sätt skiljer sig från de nuvarande principerna (6).

1.2.9

Nanoelektroniken är på väg att bli en av hörnstenarna för nanotekniken, på samma sätt som elektroniken i dag är närvarande i alla vetenskapliga sektorer och industriella processer (7).

1.2.10

Biomimetik  (8). Vetenskap som studerar de lagar som ligger till grund för de befintliga molekylära sammansättningarna i naturen. Kunskaperna om dessa lagar kan göra det möjligt att skapa artificiella nanomotorer som baserar sig på samma principer som finns i naturen (9).

1.3.1

Kommittén gläder sig åt kommissionens förslag om att fram till 2009 genomföra en handlingsplan för nanovetenskap och nanoteknik, speciellt när det gäller följande områden:

1.3.1.1

De som ingår i detta centrum bör ha ingående och bevisad vetenskaplig och administrativ kompetens och dessutom en lyhördhet för den allmänna miljö där nanovetenskap och nanoteknik utvecklas.

1.3.1.2

Även i fråga om nanovetenskap och nanoteknik skapar forskning och utveckling som ges stöd av EU ”ett kraftigt ökat europeiskt mervärde. De skapar en potential som vida överstiger de enskilda medlemsstaternas förmåga, och de har redan möjliggjort europeiska utvecklingar på toppnivå i global jämförelse” (10). Av detta skäl är det viktigt med ett gemenskapscentrum viktigt, som kan leda utvecklingen inom sektorn, med tydlig ansvarsfördelning.

1.3.2

Inför den revolution som nanovetenskap och nanoteknik utgör är kommittén övertygad om att Europas möjligheter att ligga i framkant är beroende på förmågan att samordna och skapa en kritisk europeisk massa för nanoteknik på säker grundval, mot bakgrund av en världsmarknad där ständigt nya aktörer dyker upp med aggressiv marknadsföring.

1.3.3

För kommittén är det grundläggande att EU lyckas utarbeta en handlingsplan för nanovetenskap och nanoteknik som förmår att skapa en gemensam insats när det gäller ledning och som förmår att integrera gemenskapsnivån med den nationella och regionala nivån, med respekt för subsidiaritetsprincipen. En sådan plan bör i synnerhet säkerställa följande:

1.3.4

Kommittén anser att gemenskapens handlingsplan skall stödjas av nationella handlingsplaner som säkerställer samordning och fortlöpande jämförande analyser vad avser sammanlänkning och samverkanseffekter på olika områden: infrastruktur, utbildning, riskbedömning, utbildning i säkerhet på arbetsplatsen, standardisering vad avser bestämmelser och patent samt dialog med det civila samhället, i synnerhet konsumenterna.

1.3.5

Kommittén anser att det europeiska näringslivet bör öka och påskynda insatser när det gäller forskning och tillämpning på området nanoteknik och nanovetenskap, så att investeringsnivån åtminstone kommer att motsvara nivån hos de mer avancerade konkurrenterna. Detta kan ske genom följande åtgärder: utveckling av europeiska teknikplattformar, incitament för rättsligt skydd av och ökad prioritering av nanovetenskap och nanoteknik inom näringslivet, satsningar på utbildning av småföretagare, utveckling av europeiska nätverk för innovation och tillämpningar på området nanovetenskap och nanoteknik, stöd till tvärvetenskaplig kompetensutveckling för tekniker och annan personal ”företagsnanoteknik” och laboratorier för framtagande av prototyper och certifiering, samt inrättade av en enhetlig ram för teknisk standardisering, industriell äganderätt och upphovsrätt.

1.3.6

Tvåårsrapporten om kontroll och övervakning av genomförandet av gemenskapens handlingsplan och samstämmigheten med EU:s övriga politik bör enligt kommitténs åsikt kompletteras med en årlig utvärdering av hur tidsplanen följs, och med medlemsstaternas rapporter om genomförandet av de nationella handlingsplanerna.

1.3.7

Denna rapport bör presenteras för EP och rådet, men också för Europeiska ekonomiska och sociala kommittén.

2.1

Nanovetenskap och nanoteknik är ett område som utvecklas snabbt och som är mycket lovande när det gäller att omvandla grundforskningen till framgångsrika innovationer. Det är en mycket viktig sektor både för att stärka det europeiska näringslivets konkurrenskraft i dess helhet, och för att skapa nya produkter och tjänster som kan öka medborgarnas och samhällets välmåga och livskvalitet.

2.2

Det är en allmän uppfattning bland analytiker att material, produkter och tjänster baserade på nanoteknik och nanovetenskap fram till 2015 kan utgöra en marknad på hundratals miljarder euro om året (11), på villkor att man lyckas omsätta de ypperliga FoU-insatserna till produkter, processer och tjänster som kan marknadsföras och att man (vilket även kommissionen påpekar) kan undvika ”att den 'europeiska paradoxen' som iakttagits inom annan teknik upprepas” (12).

2.3

Kommittén anser att man därför bör

2.4

Kommittén har redan uttalat sig i detta ämne (13) och gett bl.a. följande rekommendationer:

2.5.1

Under loppet av de senaste 5 åren har kommissionen med gemenskapsmedel stött cirka 30 kompetenscentrum i enlighet med olika prioriteringar i gemenskapens ramprogram. Många av dessa centrum som är aktiva i utvecklingen av nanoteknik och nanovetenskap (14) har kopplingar till universitet, forskningscentrum och företag i de nya medlemsstaterna.

2.5.2

Kommittén anser att det är viktigt att Gemensamma forskningscentret fortsätter att utveckla åtgärder för att stödja och stimulera kompetenscentrum i de nya medlemsstaterna och kandidatländerna, särskilt inom området nanovetenskap och nanoteknik, och att detta område uttryckligen inkluderas i deras arbetsprogram.

2.5.3

Kommittén anser att kommissionen bör stödja utvecklingen av europeiska nätverk för innovation, tillämpningar och framtagande av prototyper på området nanovetenskap och nanoteknik, med särskild inriktning på småföretagen, som utgör den överväldigande merparten av det europeiska näringslivet.

2.5.4

I synnerhet bör man utveckla särskilda ”tjänstepaket” för att hjälpa företag att ta vara på möjligheten och olika aspekter av tillämpningar på området nanoteknik och nanovetenskap, och att upprepa framgångsrika initiativ som Gate2Growth (15) och Minanet (16). Man bör dessutom ta fram nya riskfinansieringskällor och -metoder samt ytterligare garantisystem som kompletterar dem som redan finns.

2.5.5

Kommittén anser att även gemenskapsinitiativet Phantoms, som är ett spetskompetensnätverk för nanoteknik som lanserades inom ramen för gemenskapsprogrammet IST-FET för informationssamhällets teknik, borde utvecklas ytterligare och få större synlighet.

2.5.6

EESK anser för övrigt att man, särskilt med tanke på behovet av att ytterligare stimulera FoU-verksamheten i de nya medlemsstaterna och kandidatländerna, borde utveckla adekvata samverkanseffekter med initiativen Eureka och Cost, som redan i många länder används för verksamhet inom området nanovetenskap och nanoteknik.

2.6.1

De totala utgifterna på global nivå från regeringar, företag och finansvärlden för forskning och utveckling inom området nanoteknik och nanovetenskap uppskattades i januari 2005 till cirka sju miljarder euro årligen (17) (varav mer än hälften var offentliga utgifter). USA stod för cirka 35 % av utgifterna, Asien för cirka 35 %, Europa för 28 % och resten av världen för 2 %.

2.6.1.1

I fråga om utgifter per invånare var skillnaden i offentliga investeringar i slutet av nittiotalet mycket små (ca 1 euro i USA och i Japan, och hälften i EU), men år 2005 var de i USA uppe i 5 euro per invånare, i Japan 6,5 euro och i EU 3,5 euro. Prognoserna för 2011 visar att utgifterna då kommer att ligga på 9 euro per invånare i USA och i Japan, och 6,5 i EU (18).

2.6.2

Näringslivets utgifter på global nivå uppgår till mer än 3 miljarder euro per år, varav 46 % i amerikanska företag, 36 % i asiatiska företag, 17 % i europeiska och mindre än 1 % i företag i resten av världen. Cirka 1 500 företag har angivit att de har stora åtaganden i forskning och utveckling på området nanoteknik och nanovetenskap. Av dessa utgörs 80 % av nystartade företag, varav hälften i USA. Medietäckningen när det gäller nanoteknik har ökat från ungefär 7 000 artiklar per år till 12 000 för närvarande (19).

2.6.3

I USA har den federala regeringen under en femårsperiod, från slutet av 2000 fram till i dag, investerat mer än 4 miljarder dollar i nanoteknik. Endast under 2006 har Bush-administrationen äskat 1 miljard dollar för forskning inom nanovetenskap och nanoteknik för sammanlagt 11 federala forskningsorgan. Det sägs i utvärderingsrapporten om nanoteknikinitiativet 2005, ”5-Years Assessment on Nanotechnology Initiative 2005”, att USA är erkänt världsledande inom FoU på nanoteknikområdet med årliga offentliga och privata investeringsutgifter på 3 miljarder dollar, vilket motsvarar ungefär en tredjedel av utgifterna i hela världen.

2.6.3.1

USA är också världsledande när det gäller antalet nystartade företag, publiceringar och patent. På federal nivå anser man att utgifterna för de nya kunskaperna och för att stödja infrastrukturer för nanovetenskap och nanoteknik har varit ”väl avvägda och väl tilltagna, vilket möjliggör avsevärd ekonomisk avkastning på lång sikt”.

2.6.4

I Japan var den årliga utgiften 2003 cirka 630 miljoner euro, varav 73 % från utbildningsministeriet och 21 % från ministeriet för ekonomi, handel och näringsliv. Forskningen är i huvudsak inriktad på nanomaterial. När det gäller riskkapital för nanoteknik har Mitsui beslutat att investera nästan 700 miljoner euro under de kommande fyra åren, medan fonden för kritisk teknik kommer att investera cirka 30 miljoner euro i forskning på området nanoteknik och nanovetenskap (20).

2.6.5

Ett annat asiatiskt land, Taiwan, planerar att investera mer än 600 miljoner euro fram till 2008. Fler än 800 företag sysslar med nanoteknik och nanovetenskap. Man beräknar att under 2006 uppnå en produktion på nästan 7,5 miljarder euro, en ökning av antalet företag till 1 500 och en utveckling av nya produkter upp till 25 miljarder euro 2012, särskilt inom nanoelektronikens olika sektorer.

2.6.5.1

En nödvändig förutsättning för att denna expansion skall kunna ske är att man reglerar problemen med immateriella rättigheter och industriell äganderätt.

2.6.6

Sydkorea är ett av de första länder där företag med framgång har marknadsfört produkter baserade på nanoteknik och nanovetenskap (21). Sydkorea, som har en potentiell hemmamarknad för nanoteknik som beräknas till cirka två miljarder euro, har anslagit 168 miljoner euro till ett program för nanoteknik och nanovetenskap (Next Generation Core Development Program) och prioriterar bl.a. nanomaterial, nanokompositmaterial och bionanoteknik.

2.6.7

I Australien har under de senaste åren 30 företag startats inom nanoteknik och nanovetenskap, och antalet ökar med 50 % per år. De offentliga och privata utgifterna för forskning inom nanoteknik och nanovetenskap uppgår till cirka 60 miljoner euro, huvudsakligen inriktade på nya material, bionanoteknik samt tillämpningar inom medicin och olika behandlingsområden.

2.6.8

När det gäller Kina visar en studie som nyligen publicerats i Peking om utvecklingen inom nanoteknikområdet i Kina under perioden 2005–2010 med prognoser fram till 2015 (22) att landet är ”världsledande när det gäller inregistrering av nanoteknikföretag, publiceringar och patent på området nanoteknik och nanovetenskap, med en hemmamarknad för nanoteknikprodukter och -system” som redan beräknas uppgå till mer än 4,5 miljarder euro och som beräknas öka till mer än 27 miljarder euro fram till 2010 och till mer än 120 miljarder euro fram till 2015 (23).

2.6.9

Det internationella läget visar enligt EESK hur viktigt det är att arbeta framåtblickande och främja forskning och innovation i alla EU-länder för att kunna delta med framgång i forsknings- och utvecklingsinvesteringar inom sektorn.

3.1

Kommittén har alltid hävdat behovet av kraftiga insatser för att både i absoluta och relativa termer öka FoU-investeringarna i Europa mot bakgrund av genomförandet av treprocentsmålet från Barcelona. Med tanke på de internationella tendenserna anser kommittén att dessa insatser i första hand är nödvändiga inom området nanoteknik och nanovetenskap.

3.1.1

Kommittén anser att dessa satsningar inte kommer att ge önskat resultat om de inte integreras i en tydlig europeisk samordningsprocess som omfattar nationella och regionala forskningsprogram för nanoteknik och nanovetenskap, bland annat genom ERA-NET och ERA-NET Plus (24). Denna insats bör kompletteras med medvetandehöjande åtgärder och stöd till forskningscentrum, industrin och universiteten genom programmen COST (25), ESF (26) och Eureka (27), och med lån från EIB.

3.1.2

Kommittén anser att denna europeiska samordning och detta samarbete bör beröra även medlemsstaternas åtgärder som syftar till att utveckla tvärvetenskapliga infrastrukturer och kompetenscentrum på området nanovetenskap och nanoteknik, i syfte att binda samman dem i ett alleuropeiskt nätverk som skulle öka samverkansvinsterna och undvika onödiga överlappningar.

3.2.1

Kommittén är övertygad om att en handlingsplan för gemenskapen för att vara operativ och trovärdig måste kopplas till en tidsplan med angivna tidsfrister som gör framstegen på följande områden mer tydliga och kontrollerbara:

3.2.2

Kommittén hävdar med kraft att man måste öka investeringarna kraftigt i forskning, innovation och utbildning på området nanovetenskap och nanoteknik både på gemenskapsnivå och, parallellt och samordnat, i medlemsstaterna och deras regioner.

3.2.2.1

Kommittén vill i detta sammanhang understryka att gemenskapens satsningar på nanovetenskap och nanoteknik i motsats till vad som är fallet inom andra forskningsområden motsvarar medlemsstaterna investeringar (i allmänhet utgör gemenskapens anslag 4–5 % av det totala europeiska forskningsutgifterna, medan medlemsstaterna står för 87 %).

3.2.3

Kommittén anser att sjunde ramprogrammets (2007–2013) prioriteringar när det gäller nanovetenskap och nanoteknik bör tilldelas inte mindre än 10 % av de resurser som anslagits till det särskilda programmet ”Samarbete”.

3.2.3.1

Inom programmet ”Kapacitet” bör tillräckligt utrymme reserveras för små och medelstora företag för forskning och innovation inom området nanoteknik och nanovetenskap, och i synnerhet för nanoteknikdistrikten, spetskompetensinfrastruktur och en framtidsvision när det gäller nanovetenskap och nanoteknik.

3.2.3.2

I det särskilda programmet ”Människor” bör tillräckligt utrymme ägnas utbildning och rörlighet för forskare inom nanovetenskap och nanoteknik. Detta bör ges samma tyngd som Gemensamma forskningscentret när det gäller säkerhet och metronomi, samt teknisk framtidsforskning.

3.2.4

Från och med 2007 bör ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation delvis – och inom gränserna för tillgängliga anslag – ägnas uppbyggnad av en företagskultur som är inriktad på organisatoriska tillämpningar av forskningen inom nanovetenskap och nanoteknik.

3.2.5

Kommittén är mycket positiv till att europeiska teknikplattformar inrättas med utgångspunkt i befintliga plattformar för nanoelektronik och nanomedicin. Sådana plattformar är mycket lämpliga för att involvera alla offentliga och privata aktörer inom olika sektorer (vetenskap, utbildning, teknik, industri och finanser) i europeiska, nationella, regionala eller gemensamma projekt och initiativ, mot bakgrund av en framtidsvision präglad av gemensamt deltagande.

3.2.6

Kommittén anser att investeringar i avancerad yrkesutbildning och annan utbildning är avgörande. De nya gemenskapsprogrammen för perioden efter 2006 bör innehålla konkreta och tvärvetenskapliga åtgärder till stöd för nanovetenskap och nanoteknik.

3.2.7

Kommissionen bör inom ramen för den nanorelaterade delen av sjunde ramprogrammet underlätta det industriella utnyttjandet av nanovetenskap och nanoteknik, genom att senast 2007 godkänna följande:

3.2.8

Kommissionen bör förstärka systemet för etisk övervakning, för att garantera att de etiska frågor som kan uppstå i samband med nanovetenskap och nanoteknik får en systematisk behandling, särskilt på områdena medicin, jordbruk, livsmedel och kosmetika.

3.3.1

Det är viktigt att gemenskapens handlingsplan motsvaras av nationella handlingsplaner som läggs fram för Europaparlamentet, rådet och kommissionen under det första halvåret 2006. Målet är att säkerställa sammanlänkning och samverkanseffekter på olika områden: infrastruktur, utbildning, standardisering vad avser bestämmelser och patent, riskbedömning, dialog med det civila samhället, konsumenterna och medierna.

3.3.2

Enligt kommitténs uppfattning bör medlemsstaterna ägna en större del av de offentliga och privata investeringarna åt nanovetenskap och nanoteknik, och de bör regelbundet rapportera till parlamentet och rådet om sina framsteg i fråga om investeringar och genomförande av de nationella handlingsplanerna.

3.3.3

Dessa rapporter bör införlivas i den gemensamma tvåårsrapporten och framför allt ta upp följande frågor:

3.3.4

Kommittén anser att medlemsstaterna måste göra en insats för att upprätthålla balansen mellan två behov: å ena sidan behovet av samarbete och spridning av forskningsresultat och tillämpningar i hälsoskydds- och miljöskyddssyfte, och å andra sidan behovet av att skydda innovationshemligheter, immateriella rättigheter och industriell äganderätt.

3.3.5

Enligt vår uppfattning är det även här uppenbart hur negativt det är att det saknas ett gemenskapspatent och en enhetlig patenträtt inom gemenskapen. Det gäller både frågan om vad som kan bli föremål för patent, särskilt på det bionanotekniska området, och enkel tillgång för berörda aktörer till information om nya uppfinningar och patent.

3.4.1

EESK stöder helt och fullt de riktlinjer som i handlingsplanen föreslås för utveckling av strukturerat samarbete och en strukturerad dialog på internationell nivå. Kommittén föreslår dessutom att de kompletteras med följande förslag:

3.5.1

Enligt kommitténs uppfattning kan företagen, särskilt de små och medelstora, i hög grad dra nytta av forskningen inom nanovetenskap och nanoteknik och spridning av forskningsresultat som syftar till tekniköverföring, framför allt genom att införliva och använda sig av energieffektiv och miljöeffektiv teknik, nanorelaterad informationsteknik, nya material som kan tillämpas på processer, produkter och tjänster samt samverkande nanoteknik, bioteknik och informationsteknik.

3.5.2

EESK anser att den europeiska industrin bör fördubbla och öka takten i sina ansträngningar inom nanorelaterad forskning och tillämpning, och investera åtminstone lika mycket som sina mest avancerade konkurrenter. Dessa insatser bör uppmuntras genom gynnsamma regler och lagar på såväl gemenskapsnivå som nationell och regional nivå.

3.5.3

Kommittén är övertygad om att detta angreppssätt, som innebär att företagen involveras i hög grad, är nödvändigt för forskningen och utvecklingen liksom för tillämpningen av nanovetenskap och nanoteknik. En förutsättning är att stödåtgärder vidtas på såväl europeisk som nationell och regional nivå och framför allt gemensamt på en övergripande nivå. Dessa åtgärder skall syfta till följande:

3.5.4

Kommittén vill understryka att arbetstagarna och den vetenskapliga och tekniska ledningen utgör och även i fortsättningen bör utgöra de socialt ansvarsfulla europeiska företagens styrka.

3.5.4.1

I detta sammanhang understryker kommittén hur viktigt det är att garantera säkra produktionsmiljöer och produktionsprocesser, att utbilda den berörda personalen, särskilt inom medicinsk diagnostik och vård, med särskild tonvikt på förebyggande och förhandsbedömning av risker. Detta skulle kunna ske med hjälp av tekniska handledningar som erkänns på gemenskapsnivå.

3.5.4.2

Europeiska fonden för förbättring av arbets- och levnadsvillkor i Dublin bör genomföra djupgående utvärderingar och studier av hur arbetstagarna påverkas av den nya arbetsorganisation som nanotillämpningen kräver på produktionsnivå, och vilka effekter utbildnings- och hälsoskyddskraven får.

3.5.5

Den europeiska dialogen om nanovetenskap och nanoteknik med alla berörda aktörer bör formaliseras senast 2007, genom inrättande av ett rådgivande organ eller forum som är tillräckligt synligt och öppet för att fungera som behörig och erkänd samtalspartner med medierna och det civila samhället.

3.5.6

De framgångsrika pilotinitiativen för att öka medborgarnas medvetenhet bör konsolideras senast 2007. Man bör synliggöra dem i högre grad genom att knyta dem till Europa-webbplatsen, och marknadsföra dem gentemot till andra institutioner, framför allt Europaparlamentet och rådet. Initiativen bör även få en internationell dimension, genom att man 2008 inrättar ett tvärvetenskapligt nanovetenskaps- och nanoteknikpris som kan delas ut under den årliga nanovetenskaps- och nanoteknikveckan.

3.5.7

Kommissionen bör senast 2007 införa godkända metoder för att upptäcka risker i samband med tillämpning eller användning av nanovetenskap och nanoteknik, och senast första halvåret 2008 föreslå europeiska riktlinjer på detta område.