9.5.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 110/60

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) anser att användningen av trä som bränsle till stor del handlar om att tillvarata en outnyttjad europeisk förnybar energipotential (1) och att samtidigt minska utsläppen av växthusgasen koldioxid, men också om att säkra skogens allmännyttiga funktioner (skogarnas skyddsfunktioner och mångfald). En ökad användning av trädbränslen underlättar också tillvaratagandet av den outnyttjade råvarupotentialen för industriell förädling. Användningen av trä som energikälla bidrar till att motverka klimatförändringarna, höjer EU:s låga självförsörjningsgrad och ökar försörjningstryggheten på energiområdet i enlighet med EU:s energipolitiska mål. Användningen av trä kan bara i begränsad utsträckning bidra till att lösa de energiproblem som föreligger. Parallellt med detta bör man utveckla andra alternativa energikällor och se till att de energisparande åtgärderna blir effektivare, t.ex. värmeisolering i byggnader. Då träd växer binds koldioxid ur atmosfären. En kubikmeter trä binder i genomsnitt 800 kg koldioxid. I princip har alltså stora skogstillgångar stor betydelse för det långsiktiga bindandet av koldioxid i skogar. God skogsskötsel och ett tryggande av trädbeståndets tillväxt ökar koldioxidlagren. En ökad användning av skogsenergi innebär att icke förnybara energikällor ersätts med förnybara samtidigt som man minskar utsläppen av fossila bränslen. Användningen av trä som energikälla gör skogsskötseln effektivare och ökar trälagrens tillväxt på lång sikt.

1.2

EESK anser vidare att en ökad användning av trädbränslen kräver en långsiktig strategi. Denna bör grunda sig på att man avskaffar bestämmelser som hindrar och bromsar en ökad användning. Man bör skapa jämlika förutsättningar för användning av skogsenergi genom att avskaffa skatter och stödsystem som gynnar fossila bränslen. En europeisk specifikation beträffande kvalitetskrav och -kategorier för fasta trädbränslen (CEN/TS 14961) har offentliggjorts.

1.3

EESK anser det vara viktigt att den hållbara användningen av trä ökar i varje land och att bränslemarknaden öppnas för industrins biprodukter, för virke som utvinns ur skogen för energiproduktion och för förädlade trädbränslen. Produktionen och användningen av bränsle är ofta nära kopplad till skogs- och träindustrin. För moderna trädbränslen i form av pellets, briketter och flytande biobränslen har också en internationell marknad utvecklats. För att kunna utveckla marknaden för trädbränslen behövs det ekonomiska styrmedel som gör det möjligt även för nya aktörer att inleda verksamhet på området. Dessa styrmedel kan öka efterfrågan och utbudet på trä. Koldioxidskatten på fossila bränslen och den låga mervärdesskatten på trädbränsle ökar efterfrågan på skogsenergi. Med hjälp av investeringsstöd kan man öka efterfrågan på trä bland energiproducenterna. Samtidigt bör man effektivisera informationen, utbildningen, forskningen och utvecklingsverksamheten på skogsenergiområdet. Ekonomiska styrmedel bör framför allt riktas till sektorer som inte omfattas av utsläppshandeln. Särskilt viktiga stödåtgärder i de nya medlemsstaterna skulle kunna vara spridning av teknik och goda lösningar samt upprättandet av en informationsstrategi.

1.4

För att denna outnyttjade resurs skall kunna tillvaratas och komma till användning anser EESK att det behövs aktörer som kan överleva ekonomiskt på en fungerande marknad. I länder med en outvecklad marknad för skogsenergi bör aktörerna tillfälligt kunna få stöd för sin ekonomiska överlevnad till exempel ur fonden för landsbygdsutveckling. Det är livsviktigt att stödja organisationer för skogsägare, lokala företagare och småskalig industri.

1.5

EESK vill öka efterfrågan på trädbränsle med hjälp av miljömässiga ekonomiska styrmedel som behandlar olika användare likvärdigt och som gynnar användningen på alla marknadsområden, t.ex. vid uppvärmning av enfamiljshus med brännved och förädlade trädbränslen, uppvärmning av stora enskilda byggnader, anläggningar för fjärrvärme- och elproduktion i byar, centralorter och städer samt naturligtvis inom skogsindustrin och i andra industrianläggningar som använder värme och energi och som har tillgång till trä som bränsle lokalt eller regionalt. Större mängder trädbränsle skall sättas in först när alla möjligheter till värmeisolering har utnyttjats och ett värmekoncept som omfattar användning av andra alternativa energislag (t.ex. solenergi) har utformats.

1.6

EESK anser att det i praktiskt taget alla medlemsstater behövs särskilda åtgärder för att inleda företagsverksamhet i anslutning till produktion av trädbränslen samt träbaserad värme- och elproduktion. Detta är särskilt fallet i de nya medlemsländerna och kandidatländerna, där skogsfastigheterna är små och organisationsgraden bland de privata skogsägarna är låg liksom också nyttjandegraden för skogstillgångarna. Tröskeln för att bli företagare är ofta alltför hög. En sänkning av tröskeln ökar företagsverksamheten och bidrar till att marknader uppstår och utvecklas. Med hjälp av EU:s strukturfonder bör man aktivt stödja ny företagsverksamhet och skapa lokala och regionala marknader.

1.7

EESK anser att alla biobränslen bör behandlas lika. Träets konkurrenskraft bland biobränslen får inte äventyras på grund av styrmedel för andra EU-politikområden. Tack vare den moderna tekniken lämpar sig träbiomassa för all slags energiproduktion, även som råvara för transportbränsle.

1.8

EESK anser att avtal och bestämmelser som begränsar fri rörlighet samt andra handelshinder för träbaserade bränslen inom EU bör avskaffas. Träet kan ha en viktig roll när det gäller att öka konkurrensen inom energibranschen. Särskilt på lokal och regional nivå kan träet vara konkurrenskraftigt i förhållande till andra energikällor.

1.9

EESK konstaterar att potentialen och användningen av trädbränsle är bristfälligt känd inom EU. Inventeringen av tillgången på energived måste förbättras i alla nuvarande och blivande medlemsländer eftersom denna information utgör grunden för en hållbar utveckling. Därför krävs ett differentierat tillvägagångssätt. I de stora centraleuropeiska lövskogsområdena bör man exempelvis lämna en tillräckligt stor träpotential för att kunna garantera artrikedomen i skogarna. Det finns inte tillräcklig information om skogstillgångar som på grund av sitt läge inte kan utnyttjas av industrin. Därför måste dessa tillgångar klart definieras, klassificeras och standardiseras, så att man undviker en intern snedvridning av trähandeln i EU. Trädbränslepotentialen bör inventeras och användningen följas upp på nationell nivå, och de möjligheter som den erbjuder bör utredas noggrannare och på jämförbara grunder. På detta sätt kan man ställa upp mål för verksamheten och mäta resultaten av olika styrmedel.

1.10

EESK anser att en ökad användning av trä som bränsle inom vissa områden är en viktig del i bekämpningen av skogsbränder i antropogena barrskogsmonokulturer. En intensivare användning, speciellt av trä för energiproduktion, kan minska risken för och förekomsten av skogsbränder.

1.11

Programmet för användning av trä som energiråvara bör kompletteras med undersökningar rörande urvalet av effektiva arter och ekotyper, intensiva odlingsmetoder och förkortade produktionscykler. Man bör utveckla plantageskogsbruket. Sökandet efter effektiva metoder för utvinning av trä för energiändamål får inte inverka negativt på den biologiska mångfalden och vålla problem för den lokala och regionala vattenvården. EESK anser att teknologin och logistiken för att ta till vara trädbränslen från skogarna samt förbränningstekniken skall utvecklas. Med hjälp av stöd till forskning och utveckling samt stöd till informationsspridning och överföring av teknologi kan man uppnå bestående resultat. Vidare bör det skapas gemensamma europeiska normer för små värmepannor för fast bränsle, så att inte konkurrensen hämmas.

1.12

EESK anser dessutom att det bör informeras bättre om möjligheterna att använda trä för energiproduktion. Detta gäller hela sektorn, alltifrån användning av pellets i småhus till storkonsumtion inom industrin och i städerna, där man utnyttjar flis och biprodukter. I många moderna värmekraftverk kan trä användas tillsammans med andra fasta bränslen.

1.13

Träbaserade bränslen, biprodukter från skogsindustrin och hyggesavfall (toppar, kvistar, stubbar och småträd från gallring) kommer att förbättra det hållbara skogsbrukets lönsamhet och skogssektorns konkurrenskraft utan att i väsentlig grad äventyra skogsindustrins råvaruanskaffning eller arbetsplatser inom skogsbruket eller den industri som använder trä som råvara. Genom att öka användningen av skogsenergi påverkas skogssektorns förutsättningar att nå de mål som fastställts i Lissabonstrategin på ett betydande sätt.

1.14

För utvinning av trä för energiändamål bör man även sätta av ytor som inte längre används för jordbruksändamål (plantering som energiskogar).

2.1

Europeiska unionen har inte någon gemensam energipolitik. Under de senaste åren har beslut fattats som gäller marknaden för elenergi (96/92/EG (2)) och naturgas (98/30/EG (3)), försörjningsberedskap för energi, utökad användning av förnybara energiformer samt miljöfrågor i anslutning till energiproduktion. Man har inte lyckats åstadkomma en gemensam nivå på beskattningen av koldioxidutsläpp från fossila bränslen, vilket märkbart skulle gynna förnybar energi.

2.2

Vitboken från 1997 (4) sätter upp målet att den förnybara energin skall tredubblas från 45 Mtoe år 1995 till 135 Mtoe år 2010. Målet fastställdes för EU–15 och motsvarar en ökning av andelen förnybar energi från 5,2 % till 12 % senast år 2010. År 2001 var andelen 6 %. Den kan i bästa fall stiga till 10 %, men i värsta fall stanna vid 8 %. Mot bakgrund av denna utveckling har de åtgärder som vidtagits inte räckt till för att föra utvecklingen i rätt riktning tillräckligt snabbt. Meddelandet från kommissionen (5) gav liknande indikationer.

2.3

I grönboken om en europeisk strategi för trygg energiförsörjning år 2000 (6) utrycks en stark vilja att minska behovet av att importera energi till Europa och öka självförsörjningsgraden. Självförsörjningsgraden är i dag drygt 50 %, vilket strategiskt sett är en alltför låg andel.

2.4

I direktiv 2001/77/EG (7) om främjande av produktionen av förnybar el har man ställt upp som mål att senast år 2010 använda förnybara energikällor för 22 % av den el som produceras för inre marknaden. Utvärderingar av de åtgärder som vidtagits och resultat som följts upp visar att andelen kommer att vara endast 18–19 % vid utsatt tidpunkt. Ökningen av andelen el som produceras av biomassa har varit tydlig. Skillnaden mellan olika länder är dock påtaglig.

2.5

I direktiv 2003/30/EG (8) om främjande av användningen av biodrivmedel fastställs målet att biobränslenas andel av den totala bränslemängden skall utgöra 5,75 % senast 2010. Som en mellanetapp hade man fastställt 2 % för år 2005, men man uppnådde endast 1,4 %.

2.6

Direktivet om beskattning av energiprodukter och el (2003/96/EG (9)) gör det möjligt för medlemsländer att befria trädbränslen från skatt eller att tillämpa en lägre skattenivå. Detta möjliggör helt eller delvis skattefrihet för bioandelen av bränslet, och den sammanlagda skatten kan vara under angiven miniminivå. Skattefrihet kan beviljas för högst sex år åt gången. Skattelättnader beviljas inte längre efter den 31 december 2012 och redan beviljade skattelättnader enligt dessa beslut skall i enlighet med direktivet upphöra senast 2018.

2.7

Ett EU-direktiv för utsläppshandel i EU (2003/87/EG (10)) godkändes hösten 2003. Det s.k. linkdirektivet (2004/101/EG (11)) godkändes i september 2004 och möjliggör handel med utsläppsrätter i utvecklingsprojekt utanför EU (CDM) eller i industriländerna (JI).

2.8

Kommissionen offentliggjorde i december 2005 en handlingsplan för biomassa (12) (biomass action plan), med vars hjälp man vill påskynda och effektivisera användningen av bioenergi i medlemsstaterna.

2.9

Största delen av den biomassa som utnyttjas för energiproduktion används till värmeproduktion. Ett direktiv för att främja användningen av biomassa vid värmeproduktion borde utarbetas.

2.10

Det bästa förfarandet med tanke på energieffektiviteten är att producera el och värme samtidigt i samma anläggning. Denna samproduktion är särskilt viktig i anslutning till produktionen av fjärrvärme och då man vill öka användningen av biomassa. För att främja en kombinerad produktion av el och värme utfärdades direktiv 2004/8/EG (13).

2.11

EU:s sjunde forskningsramprogram (2007–2013) förbereds som bäst. Den europeiska skogssektorn har etablerat en s.k. Forest-based sector technology platform, vars forskningsprogram även innehåller en stor satsning på forskning och utveckling inom skogsenergiområdet.

2.12

Konkurrensläget på energimarknaden har utvecklats mycket olika i olika delar av Europa. Detta gäller både produktion och distribution speciellt inom elbranschen, men i många fall också försäljningen av fossila bränslen. Konkurrensen inom energibranschen fungerar dåligt. Som lokalt och regionalt tillgängligt bränsle kan träet öka konkurrensen på marknaden.

2.13

Nya aktörer inom energisektorn, och speciellt små sådana som vill leverera el till nätet på lika villkor som andra, har svårt att hävda sig. Situationen varierar mycket mellan olika medlemsländer.

2.14

EU-parlamentet antog den 30 september 2005 ett betänkande där man fastställde målet att andelen förnybar energi skall vara 20 % år 2020. Den antagna rapporten tar fasta på att förnybar energi inte har fri tillgång till marknaden. Administrativa åtgärder som hämmar utvecklingen bör avskaffas. Externa kostnader för användning av fossila bränslen bör inkluderas i energipriset, stöd till skadliga konventionella energiformer bör avvecklas och skatter som belastar förnybar energi bör avskaffas.

2.15

Medborgarorganisationerna i Europa samordnar aktivt sin syn på förnybar energi genom ett system med miljömärkning av el. Trä, som är en förnybar naturresurs, uppfyller kraven för hållbar energiproduktion. Användningen av trä som energikälla förbättrar förutsättningarna för ett hållbart skogsbruk. För att träanvändningen skall vara långsiktigt hållbar är det viktigt att man inte avverkar fler träd än vad som motsvarar tillväxten. En hållbar skogsvård grundar sig på och tryggas med hjälp av de beslut om ett hållbart skogsbruk i Europa som fattades under MCPFE:s (Ministerial Conference on the Protection of Forests in Europe) skogsministerkonferens. Därtill tryggas ett hållbart skogsbruk med hjälp av skogscertifieringssystem. Enligt de kriterier för hållbart skogsbruk som antogs under ministersammanträdet om skogsfrågor i Lissabon bör utvinningen av sådan biomassa ur skogen som skall användas för energiproduktion planeras på ett sådant sätt att kolets fortsatta kretslopp i marken garanteras. Även evolutionsprocesserna, tillgången till näringsämnen och bevarandet av markens fysikalisk-kemiska betingelser måste tryggas. I detta skede bör man koncentrera sig på en hållbar ökning av användningen och produktionen av trä. Samtidigt måste man utveckla goda metoder för tillvaratagande av skogsenergin. I många medlemsstater finns det goda exempel på märkningssystem för skogsenergin, som garanterar att energiproduktionen övervakas och som lär konsumenterna att ta miljökriterierna i beaktande.

2.16

Skogstillgångarna (stamvolymen i kubikmeter utan restprodukter = stem volume without residuals) i Europa ökade med ca 30 % då de 10 nya medlemsländerna anslöts 2004. EU:s sammanlagda skogsareal uppgår i dag till 140 miljoner hektar och kandidatländernas till cirka 22 miljoner hektar. Ekonomiskogarnas (forests available for wood supply = skogar där lagstadgade, ekonomiska och miljömässiga begränsningar inte nämnvärt påverkar träproduktionen) areal är 117 miljoner hektar i EU:s medlemsstater och 19 miljoner hektar i kandidatländerna. Trädbeståndets årliga nettotillväxt (bruttotillväxten minskad med den naturliga avgången) i EU är 560 miljoner m3. År 2002 uppgick avverkningen till 350 miljoner m3, varav 41 miljoner m3 var traditionell brännvedsavverkning. EU:s nettoimport av råvirke är cirka 25 miljoner kubikmeter. I industrin och hushållen utnyttjas sammanlagt 62 % av den årliga tillväxten, varav drygt 7 % är traditionell brännved för hushållen. Av den sammanlagda tillväxten omfattas ca 10 % av skogsskyddet eller står av andra orsaker utanför skogsbruket.

2.16.1

Detta innebär att nästan 30 % av tillväxten fortfarande lämnas outnyttjad, varför EU:s virkeskapital fortsätter att öka som det har gjort i 50 år. En del av denna outnyttjade virkesvolym (170 miljoner m3) är småvirke, som endast kan användas till energi. Av detta kan 30 miljoner m3 utnyttjas för energiproduktion utöver andra träråvaror. I skogarna lämnas årligen kvar 173 miljoner m3 avverkningsrester från uttag av stamved, som skulle lämpa sig för energiproduktion samt annat trä från skogsavverkning. Av detta skulle 70 miljoner m3 hyggesavfall och stubbar kunna användas, om man beaktar de tekniska, ekonomiska och ekologiska begränsningarna.

2.16.2

Den största potentialen ligger i biprodukterna från skogsindustrin (svartlut, bark, sågspån osv.) och i returträ, som redan används aktivt i många länder i synnerhet inom den integrerade skogsindustrin. Biprodukter och returträ som kan användas för energiproduktion kan motsvara 30–50 % av det råvirke som används (motsvarande 100–167 miljoner m3 råvirke).

2.16.3

På basis av detta uppgår den långsiktigt hållbara tillgången på trä för energiproduktion inom EU till cirka 267 miljoner m3. De biprodukter från industrin som ingår i detta utnyttjas redan delvis. Denna virkesvolym motsvarar cirka 50 Mtoe energi. De outnyttjade träresurser som finns i våra skogar och som skulle kunna användas till energiproduktion uppgår således till åtminstone 100 miljoner m3. Då den mängd råvirke som skogsindustrin använder ökar tilltar också mängden biprodukter. Mindre mängder trä för energiproduktion kan utvinnas i samband med skötseln av kulturlandskap. FAO/UNECE Timber Committee utvecklar för närvarande ett uppföljningssystem för användningen av trädbränslen och testar ett datorsystem i tio länder.

2.16.4

Av den energi på 1 668 Mtoe som Europa (EU–25) förbrukade år 2001 producerades endast 101,3 Mtoe med hjälp av förnybara energikällor. I de allra flesta länder – alla utom fyra – utgjorde biomassa den största andelen av denna sistnämnda energimängd. I elva länder var andelen över 75 %. I de nya medlemsländerna var andelen speciellt stor förutom på Malta och Cypern.

3.1

Den största indirekta kostnaden i samband med fossila energikällor kan hänföras till klimatförändringarna. Den mest betydelsefulla växthusgasen är koldioxid. I några länder har man försökt lösa problemet med koldioxidutsläpp med hjälp av en koldioxidskatt. Andra externa kostnader orsakas av svavel-, kväveoxid- och partikelutsläpp. Trä är ett koldioxidneutralt bränsle som inte ökar nettoutsläppen i atmosfären. Det innehåller lite svavel och kväve i jämförelse med andra bränslen. Den största källan till partikelutsläpp är den traditionella småskaliga användningen.

3.2

I nuläget bygger välståndet på jorden nästan uteslutande på en användning av ändliga naturresurser. Detta gäller speciellt sådan energiproduktion och energianvändning som främst bygger på fossila bränslen som brunkol, kol, olja, oljeskiffer och naturgas.

3.3

Energiförbrukningen är den främsta orsaken (59 %) till utsläpp av växthusgaser i världen. Energiförbrukningen orsakar främst koldioxidutsläpp, och koldioxidhalten i luften har ökat under många årtionden.

3.4

Användningen av fossila bränslen medför också utsläpp av andra ämnen som orsakar skador på miljön, t.ex. svaveldioxider, kväveoxider och partiklar av olika storlek. Genom att använda trä som ersättande bränsle kan man minska dessa utsläpp. Trädbränslen ersätter energiproduktion baserad på fossila bränslen som har en klart större miljöpåverkan.

3.5

Användning av trä i olika produkter är ett effektivt sätt att minska koldioxidutsläppen, eftersom framställningen av träprodukter vanligen kräver betydligt mindre energi än konkurrerande material. Träet som material fungerar som substitut för icke-förnybara naturresurser. Träprodukternas förmåga att konkurrera med energiintensiva produkter, såsom stål och betong, förbättras i och med utsläppshandeln.

3.6

Genom att använda förnybar energi i stället för fossila bränslen kan utsläppen av växthusgaser minskas. Minskningen är beroende av vilket bränsle och vilken produktionsmetod som ersätts med förnybar energi. Olika fossila bränslen har olika utsläppskoefficienter för koldioxid. När det gäller att minska utsläppen är det särskilt viktigt att man tillämpar sådan energiproduktion där enhetskostnaderna för utsläppen är låga.

3.7

Enbart elproduktion med fossila bränslen är miljömässigt sett en dålig lösning. I samband med många industriella processer finns ett stort behov av värme, ånga och el, varför det speciellt i samband med dessa är befogat att producera el.

3.8

Den mekaniska och kemiska skogsindustrin använder trä i första hand för att producera trävaror och pappersprodukter. Under processen uppstår olika slag av biprodukter som är mycket lämpliga som bränsle för energiproduktion. Den moderna kemiska massaindustrin och sågindustrin är i de flesta fall nettoproducenter av energi, dvs. de kan producera mera energi än de själva förbrukar. De biprodukter som inte behövs för den egna energiproduktionen kan säljas på biobränslemarknaden.

3.9

Sulfatmassafabrikernas viktigaste biprodukt är svartlut, som innehåller lignin och som kan användas för att producera el och värme. Svartlutet kommer i framtiden också att fungera som råvara för fordonsbränslen. Detta kräver ytterligare forskning och utveckling. Etanol framställd av lignocellulosa, förgasning samt tillverkning av syntetisk diesel i anslutning till detta är också sannolika energiformer.

3.10

De nya medlemsländerna utgör en betydande potential när det gäller utvidgningen av skogsindustrin och användningen av trä som råvara för träbaserade produkter och energiproduktion.

3.11

En biobränslemarknad är vanligen lokal eller regional bland annat på grund av transportkostnaderna. Genom att förädla exempelvis snickeriindustrins eller sågindustrins biprodukter till pellets eller briketter eller genom att framställa bioolja genom pyrolys kan nya bredare marknadsområden med lätthet nås. Man bör också utveckla distributionsnät och se till att de fungerar, så att det blir enklare för konsumenterna att använda de ifrågavarande produkterna. Den nya CEN-klassificeringen underlättar distributionen och handeln.

3.12

Skogsbränder är ett stort problem framför allt i Medelhavsländerna, t.ex. Spanien, Frankrike, Italien och Grekland, samt i Portugal, och de utgör en liten risk även i Nordeuropa. Genom att vårda markområdena och ta till vara sådant material som ökar riskerna för skogsbrand minskar man den ekonomiska skadan. Det finns många orsaker till att bränder uppstår, av vilka framför allt tre bör framhållas: skogarnas tillstånd (avverkningsresterna bör avlägsnas för att minska brandrisken), människornas handlande samt brister i övervaknings- och släckningssystemen. Skogsbränderna är stora naturkatastrofer som man på alla sätt bör försöka förebygga och avvärja såväl på nationell nivå som på EU-nivå.

4.1

Energimarknaden har under år 2005 försvårats på grund av höjda priser på råolja och ett underskott i förädlingskapaciteten för oljeprodukter. Samtidigt har priset på el allmänt sett stigit. En av orsakerna till detta är handeln med utsläppsrätter, vars samlade effekter tills vidare är omöjlig att bedöma. Dessutom har avregleringen av elmarknaden genomförts mycket bristfälligt.

4.2

Den internationella klimatpolitiken är en drivande faktor när det gäller att öka användningen av förnybara energiformer. EU har i enlighet med Kyotoprotokollet, som trädde i kraft den 18 februari 2005, förbundit sig att minska koldioxidutsläppen med 8 % jämfört med nivåerna 1992. Man har fördelat denna minskning mellan medlemsländerna utgående från de olika ländernas förmåga att minska utsläppen. EU:s utsläppshandel är en del av unionens klimatstrategi och är endast delvis kopplad till Kyotoprotokollet.

4.3

Utsläppshandeln inom EU startade den 1 januari 2005. Den första perioden gäller 2005–2007 och omfattar endast koldioxid. Den interna fördelningen inom EU-15 gäller i det fall EU-15 som helhet klarar av att minska utsläppen. I annat fall skall varje land inom EU-15, i likhet med övriga stater, separat se till att det klarar nivån på 8 %. En del av medlemsländerna har även ambitiösare krav för perioden 2008–2012. Efter 2012 är det internationella läget oklart. Enskilda EU-medlemsländer har föreslagit olika mål för hela EU och för egen del.

4.4

Europeiska unionen har ingen gemensam skogspolitik, men medlemsstaterna har egna nationella skogsprogram och en egen politik. EU:s ministerråd godkände EU:s skogsstrategi år 1998. Till skogsstrategins grunder hör subsidiaritetsprincipen enligt vilken skogspolitiken huvudsakligen är medlemsländernas ansvarsområde. I mars 2005 gav kommissionen ut ett meddelande om förverkligandet av skogsstrategin (14). I detta meddelande poängterade kommissionen att utvecklingen av skogsenergiområdet ger EU:s politik för hållbar utveckling ett mervärde. I oktober 2005 antog EESK ett eget yttrande (15) som stöder kommissionens meddelande. För tillfället arbetar kommissionen med en handlingsplan för hållbart skogsbruk i EU, som skall vara färdig under 2006.

4.5

Sedan 1998 har EU:s skogsareal ökat med 20 %, och antalet privata skogsägare har ökat från 12 till 16 miljoner. I de flesta nya medlemsstater äger staten fortfarande en betydande del av skogarna. Det är nödvändigt att verksamhetsförutsättningarna för privatskogsbruket förbättras i de nya och blivande medlemsstaterna. I många länder är trävarumarknaden dåligt utvecklad. Utvecklingen av skogsnäringen i dessa länder är tills vidare anspråkslös, men förutsättningarna för att effektivisera skogsbruket är goda, om länderna utformar en fungerande och effektiv skogspolitik. Samtidigt kan man öka intresset för att producera trä som kan användas för energiproduktion. En sådan produktion förutsätter en omfattande involvering av hela skogsbruket, framför allt i början av produktionskedjan.

4.6

Inom EU finns det många små brukningsenheter. För att skogsbruket skall utvecklas och produktionen av skogsenergi effektiviseras måste man satsa på att organisera dessa enheter och skapa samarbete mellan dem. EU skulle kunna främja ett ökat kunnande och en större kapacitet hos de föreningar som fungerar inom skogssektorn.

4.7

Konkurrerande energiformer utvecklas ofta under monopolliknande marknadsförhållanden, där det är ytterst svårt att utveckla välfungerande lokala eller regionala marknader för träbaserade bränslen.

4.8

Bränslemarknaden är global. Stora mängder elektricitet kan transporteras från ett land till ett annat. Trots detta är Europa inte och kan inte bli helt självförsörjande på energiområdet. För att förbättra EU:s energiförsörjning måste man aktivare eftersträva framför allt de mål som ökar EU:s egen andel av energiproduktionen och minskar importberoendet.

5.1

Trä spelar en viktig roll inom energiförsörjningen i de länder som har mycket skog. Eftersom skogens potential endast till drygt 50 % används för industriellt bruk gäller det att kunna utnyttja de biprodukter som uppstår vid avverkning och den outnyttjade potentialen för energiproduktion. Förnybar skogsenergi är för den hållbara utvecklingens del utan undantag bättre än en produktion som grundar sig på fossila råvaror. Detta stöder också en god och hållbar skogsskötsel, framför allt i samband med förnyelse av skogar och gallring av unga skogar.

5.2

Trä är en förnybar råvara, och träprodukter fungerar också som kollager. Återanvändningen av träprodukter ökar stadigt.

5.3

Som ett sista steg i olika återvinningsprocesser kan träprodukter användas till att alstra energi. På samma sätt kan alla produkter från skogs- och träindustrin användas som råvara för energiproduktion. Skogsindustri och energiproduktion är en effektiv miljövänlig produktionskombination.

5.4

Trä kan användas som bränsle till exempel för att producera energi i småhus och lägenhetshus samt för fjärrvärme och industrins energibehov. El kan effektivast produceras i samband med fjärrvärme eller industrins produktion av värme- och processånga, s.k. kraftvärmeproduktion.

5.5

En bra metod för att öka skogsenergins konkurrenskraft på energimarknaden skulle vara en koldioxidskatt. Dessutom kan man öka användningen av skogsenergi med hjälp av stöd till bränsleproduktion, till exempel genom att ge skogsägarna stöd till avverkningskostnader i objekt som inte konkurrerar med industrins råvaruförsörjning. Under alla omständigheter får en sådan skatt inte leda till en minskning av träresurserna, eftersom skogarnas funktion som koldioxidsänkor i sådant fall skulle minska. Denna åtgärd bör kompletteras med skattelättnader för de skogsägare som utökar skogstillgångarna och därmed bidrar till att mer koldioxid binds.

5.6

Styrmedel som gynnar trä som bränsle ökar efterfrågan på sådan träbaserad råvara som kan förädlas även till träbaserade skivor för byggnadsändamål. Värmeproduktion sker endast lokalt på den plats där energibehovet finns. Därför bör man som en integrerad del av energiproduktionen utveckla en mekanisk skogsindustri i vilken man även kan använda returträ.

5.7

Skogsindustrin har en bestående fördel av att produktionsanläggningarna redan har en fungerande logistik som även kan utnyttjas vid anskaffningen och användningen av träbaserade bränslen.

5.8

En bättre konkurrenskraft för skogsenergin kan också nås genom skattelättnader, t.ex. lägre mervärdesskatt vid försäljning av träpellets, brännved eller på el som producerats med trä.

5.9

För att snabbt kunna etablera produktion av exempelvis el med trä som bränsle kan man betala konkurrenskraftiga priser åt producenter av skogsenergi. Investerare i produktionsanläggningar bör ges möjlighet att bedöma tillgången på förnybara träbaserade råvaror och lönsamheten i att investera i produktionen.

5.10

För att öka de förnybara energiformerna på elmarknaden har vissa medlemsstater tagit i bruk stödsystem, som grundar sig på kvoter och inmatningstariffer (säkra fasta priser för förnybar energi). Dessa system är i många länder nödvändiga för att främja användningen av skogsenergi. Gröna certifikat för förnybar el och speciellt för el producerad av trä kan främja användningen av skogsenergi.

5.11

Anläggningar som producerar skogsenergi bör få investeringsstöd i inledningsskedet samt för maskiner och annan teknisk specialutrustning som behövs vid produktionen, eftersom kostnaderna för att inleda sådan verksamhet är mycket höga.

5.12

Det behövs också stöd till forskning och utveckling. Detta gäller speciellt utveckling av drivning, teknik, energiproduktion och användning av trädbränslen. För skogsbruket måste man utarbeta scenarion och prognoser för att säkerställa skogarnas hållbarhet också i deras funktion för den biologiska mångfalden. Utnyttjandet av massaindustrins biprodukter för längre förädlade bränslen, såsom flytande bränslen för fordon, bör också utforskas.

5.13

Användningen av trä som bränsle kan ökas till exempel genom en strängare begränsning av svavelutsläppen. Dessutom kan användningen gynnas genom att man beskattar utsläpp, aska eller annat avfall som uppstår vid användning av andra bränslen.

5.14

Marknaden för trädbränslen och speciellt brännved är lokal, men en ökad användning av skogsenergi i EU ökar antalet arbetsplatser på maskin- och utrustningsmarknaden eftersom den utrustning som behövs för att mekaniserat ta ut virke från skogarna är liknande i olika länder. För att producera pellets, briketter och andra förädlade trädbränslen behövs också specialmaskiner och utrustning. För energiproduktion behövs en omfattande mängd pannor och annan utrustning som har ett stort ekonomiskt värde och en stor tillväxtpotential. En ökad användning av skogsenergi innebär betydande möjligheter att föra teknologin även utanför EU:s gränser.

5.15

För överföring av teknik och kunskaper mellan olika EU-länder behövs en omfattande informationsspridning. Detta arbete även utföras av olika oberoende organisationer. Olika kampanjer kan finansieras helt eller delvis med offentliga medel.

5.16

En optimering av de ekonomiska styrmedlen sker effektivast genom nationella beslut, där EU bör ha en samordnande roll.

6.1

Trä är en viktig förnybar naturresurs som utnyttjas för att gynna landsbygdens utveckling och för att skapa sysselsättning. Den direkta nettoeffekten på sysselsättningen är uppskattningsvis över 1 000 årsverken per 1 miljon kubikmeter trä och den sammanlagda effekten inklusive multiplikatoreffekter 1 500–2 000 årsverken (16). I dessa siffror ingår inte hushållens användning av egen brännved.

6.2

När importerade bränslen ersätts med trädbränslen betyder det att en bränslekostnad som består av utländskt kapital ersätts med lokalt arbete och andra lokala eller regionala insatser. Den totala effekten bestäms av i hur hög grad importerade bränslen ersätts av lokalt eller regionalt producerade bränslen.

6.3

Då importerat bränsle ersätts med trädbränsle är det framför allt den lokala landsbygdsbefolkningen som sysselsätts. Företagen är små, och för att de skall kunna växa krävs det ökade kunskaper och utvecklingsstöd. Utvecklingen av skogsdrivningsföretagen och företagsmodellerna spelar en avgörande roll när det gäller att öka den allmänna användningen av trä och användningen av trä för energiproduktion.

6.4

Den brännved som används i hushållen har fortfarande en förhållandevis stor betydelse på landsbygden i skogrika nya medlemsländer där den industriella användningen är relativt låg. Utnyttjandet av skogsenergi är ett bra komplement till användningen av biprodukterna från småskalig sågverksamhet.

6.5

För att de miljontals små skogsägarna i Europa skall kunna engageras effektivt i marknaden för skogsenergi måste man främja ett marknadsbaserat samarbete, till exempel i form av föreningar och gemensamma företag. Många anser att detta är nyckeln till den ”slumrande” användningen av träresurserna. Ett bättre samarbete framför allt i början av träets produktionskedja och mellan de olika aktörerna skulle också vara till nytta. Framför allt i många av de nya medlemsstaterna och kandidatländerna är skogsägarorganisationerna dåligt utvecklade. Skogsägarorganisationer och andra organisationer har i flera av de gamla medlemsstaterna visat sig vara det effektivaste sättet att utbilda skogsägarna och aktivera dem i marknadsföringen av den förnybara skogsenergin på trämarknaden. Ett samarbete som genomförs på rätt sätt kan ge avsevärda kostnadsbesparingar vid anskaffningen av träråvaror.

6.6

I maskin- och verkstadsindustrin kan det också uppstå ett betydande antal nya arbetsplatser då användningen av trädbränslen och förädlingsgraden ökar.