[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 21.12.2005

KOM(2005) 676 slutlig

2005/0258 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING

om ändring av rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen och av rådets förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71

(framlagt av kommissionen)

MOTIVERING

BAKGRUND Motiv och syfte Syftet med detta förslag är att uppdatera förordning (EEG) nr 1408/71 för att anpassa den till ändringar i medlemsstaternas lagstiftning om social trygghet. Allmän bakgrund Detta förslag är en regelbunden uppdatering av förordning (EEG) nr 1408/71 och främst av bilagorna till denna, så att den på ett korrekt sätt återspeglar de ändringar som gjorts i lagstiftningen på nationell nivå och därmed garanterar att EU-samordningen av de nationella socialförsäkringssystemen kan fungera på ett korrekt sätt. Gällande bestämmelser Förordning (EEG) nr 1408/71, uppdaterad genom förordning (EG) nr 118/97 och senast ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 647/2005. Genom detta förslag uppdateras och ändras hänvisningarna i vissa bilagor till förordningen, eftersom ändringar har gjorts i den nationella lagstiftning de hänvisar till. Förenlighet med Europeiska unionens politik och mål på andra områden Ej tillämpligt. SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSANALYS Samråd med berörda parter Metoder, målsektorer och deltagarnas allmänna profil Medlemsstaterna har uppmanats att föreslå sådana ändringar till uppdateringen av förordningarna (EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr 574/72 som återspeglar ändringar i deras nationella lagstiftning. Kommissionens tjänstemän har bedömt dessa förslag, diskuterat dem med medlemsstaternas företrädare vid ett möte i administrativa kommissionen för social trygghet för migrerande arbetare och vid behov klargjort ytterligare detaljer med företrädare för de berörda enskilda medlemsstaterna. Sammanfattning av svaren och hur de har beaktats De förslag som ansågs vara förenliga med EU-lagstiftningen och som godkänts av administrativa kommissionen har godtagits och förts in i förslaget. Extern experthjälp Berörda fackområden/berörd sakkunskap Samordning av de sociala trygghetssystemen Metoder Diskussioner har förts vid möten i administrativa kommissionen för social trygghet för migrerande arbetare och ytterligare diskussioner har vid behov förts för att klargöra särskilt detaljerna i den nationella lagstiftningen, med företrädare för de berörda medlemsstaterna i administrativa kommissionen. De viktigaste organisationer och experter som rådfrågats Administrativa kommissionen för social trygghet för migrerande arbetare samt vissa företrädare i administrativa kommissionen. Sammanfattning av yttranden som kommit in och beaktats Inga potentiellt allvarliga risker med oåterkalleliga konsekvenser har nämnts. Överenskommelse om att uppdatera vissa poster för medlemsstaterna i bilagorna till förordning (EEG) nr 1408/71. Offentliggörande av experternas synpunkter och förslag Inga. Konsekvensanalys Medlemsstaterna ändrar ofta sin nationella lagstiftning om social trygghet. Detta innebär att de hänvisningar som görs till nationell lagstiftning i EU-lagstiftningen om samordning av de sociala trygghetssystemen blir inaktuella och skapar osäkerhet om den juridiska situationen. Detta är till nackdel för de EU-medborgare som flyttar inom EU, eftersom de inte får korrekt information om sina rättigheter och det gör det samtidigt svårare för de nationella socialförsäkringsinstitutionerna att på ett korrekt sätt tillämpa EU-bestämmelserna om samordning av de sociala trygghetssystemen. Hänvisningarna i EU-lagstiftningen om samordning av de sociala trygghetssystemen, särskilt i förordningarna (EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr 574/72, måste därför uppdateras för att de på ett korrekt sätt ska återspegla den nationella lagstiftningen. EU-förordningar kan bara uppdateras genom förordningar. Det ligger i de berörda medborgarnas intresse att EU-förordningarna uppdateras så snart ändringar har skett i nationell lagstiftning. Särskilt med tanke på de grundläggande pensionsreformerna i Sverige och Finland och reformerna inom Nederländernas sjukförsäkringssystem behöver förordning (EEG) nr 1408/71 uppdateras så snart som möjligt, trots att förordning (EG) nr 883/2004, som skall ersätta den gamla förordningen, trädde i kraft den 20 maj 2004. Den nya förordningen kommer att börja tillämpas först när tillämpningsförordningen träder i kraft, vilket troligen inte kommer att ske före 2007. I fråga om arbetsbörda och kostnader kommer den föreslagna ändringsförordningen inte att medföra någon särskild förändring jämfört med den nuvarande situationen för socialförsäkringsinstitutionerna, socialförsäkringsförvaltningarna, arbetstagarna eller arbetsgivarna. Tvärtom är syftet med denna uppdatering att förbättra EU-samordningen av de sociala trygghetssystemen så att skyddet för EU-medborgare som flyttar inom EU blir bättre. RÄTTSLIGA ASPEKTER Sammanfattning av den föreslagna åtgärden Syftet med detta förslag är att uppdatera vissa bilagor till förordning (EEG) nr 1408/71 för att anpassa den till ändringar i medlemsstaternas lagstiftning om social trygghet. Detta kommer att underlätta tillämpningen av EU-lagstiftningen om samordning av de sociala trygghetssystemen genom att det garanterar att det på ett korrekt sätt återspeglar gällande nationell lagstiftning. Rättslig grund Artiklarna 42 och 308 i EG-fördraget. Subsidiaritetsprincipen Subsidiaritetsprincipen är tillämplig eftersom förslaget inte faller inom gemenskapens exklusiva behörighet. Medlemsstaterna kan inte själva i tillräcklig utsträckning uppnå målen för förslaget av följande skäl: Enligt artikel 42 i fördraget skall gemenskapen svara för samordning inom den sociala trygghetens område. Gemenskapsåtgärder är nödvändiga för att garantera att den rätt till fri rörlighet för arbetstagare som föreskrivs i fördraget kan utövas i full utsträckning. Utan samordning skulle det kunna finnas en risk att den fria rörligheten inte kan utövas, eftersom det är mindre sannolikt att denna rätt skulle utnyttjas om det i praktiken betydde att sociala rättigheter som redan intjänats i en annan medlemsstat gick förlorade. Syftet med gällande EU-lagstiftning inom den sociala trygghetens område är inte att ersätta de olika nationella systemen. Det bör betonas att den föreslagna ändringsförordningen inte är någon harmoniseringsåtgärd och att den inte är mer omfattande än vad som krävs för effektiv samordning. Det grundläggande syftet med förslaget är att uppdatera gällande samordningsregler så att de återspeglar ändringarna i nationell lagstiftning. Även om förslaget därför till största delen bygger på bidrag från medlemsstaterna, skulle de inte kunna anta sådana bestämmelserna på nationell nivå, eftersom det skulle kunna stå i strid med förordningen. Därför är det vikigt att säkerställa att bilagorna till förordningen anpassas på ett sådant sätt att den kan tillämpas effektivt i de berörda medlemsstaterna. Samordning inom den sociala trygghetens område avser gränsöverskridande situationer där ingen medlemsstat kan agera ensam. EU:s förordning om samordning ersätter de många gällande bilaterala konventionerna. Detta förenklar inte bara samordningen av sociala trygghetsfrågor för medlemsstaterna utan garanterar också lika behandling av personer som är försäkrade enligt nationell lagstiftning för social trygghet. Åtgärder på gemenskapsnivå kommer att göra det lättare att uppnå målen enligt förslaget av följande skäl: Samordning av systemen för social trygghet är meningsfull endast på gemenskapsnivå. Syftet är att säkerställa att samordningen av systemen för social trygghet fungerar effektivt i alla medlemsstaterna. Detta bygger på och motiveras av den fria rörligheten för personer inom EU. Det finns inga kvalitativa indikatorer utan förordningen berör alla EU-medborgare som oberoende av skäl flyttar inom EU. Förslaget är en ren samordningsåtgärd som bara kan vidtas på gemenskapsnivå. Medlemsstaterna kommer även i fortsättningen att ha ansvaret för att utforma och finansiera sina egna system för social trygghet. Förslaget är därför förenligt med subsidiaritetsprincipen. Proportionalitetsprincipen Förslaget är förenligt med proportionalitetsprincipen av följande skäl: I förordning (EEG) nr 1408/71 föreskrivs detta slags åtgärd därför att en förordning kan ändras bara genom en förordning. Men medlemsstaterna kommer även i fortsättningen att själva vara ansvariga för att utforma och finansiera sina egna system för social trygghet. Förslaget gör det lättare för medlemsstaterna att samordna sina system för social trygghet och därför är det till nytta för medborgarna och de nationella myndigheterna för social trygghet. Dessa särbestämmelser bygger på förslagen från medlemsstaterna, vilket innebär att alla eventuella ekonomiska och administrativa bördor minimeras och står i proportion till det ovannämnda målet. Om inte förordning 1408/71 uppdaterades skulle de ekonomiska och administrativa bördorna däremot sannolikt bli större. Val av regleringsform Föreslagen regleringsform: förordning. Övriga regleringsformer skulle vara olämpliga av följande skäl: Det finns inget annat alternativ därför att en förordning som förordning (EEG) nr 1408/71 kan bara ändras genom en förordning. BUDGETKONSEKVENSER Förslaget påverkar inte gemenskapens budget. YTTERLIGARE UPPLYSNINGAR Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) Detta förslag berör en EES-fråga och bör därför gälla i EES. Kommentarer till de enskilda artiklarna A. Artikel 2 (Ikraftträdande) Eftersom den nya sjukförsäkringslagen i Nederländerna börjar tillämpas den 1 januari 2006, måste ändringarna gällande Nederländerna i bilagorna I och VI börja tillämpas den 1 januari 2006. B. Bilaga I. Ändring av bilaga I 1. Ändring av del I I bilaga I del I definieras termerna ”anställda” och ”egenföretagare” då dessa inte kan fastställas utifrån nationell lagstiftning. Lydelsen i avsnittet ”X. Sverige” bör anpassas till den nya socialförsäkringslagen (1999:799) och en hänvisning bör göras till socialavgiftslagen för att identifiera egenföretagare. 2. 2. Ändring av del II I bilaga I del II definieras termen ”familjemedlem” då det i nationell lagstiftning inte är möjligt att skilja på familjemedlemmar och andra personer. Lydelsen i avsnittet ”Q. NEDERLÄNDERNA” bör anpassas till den nya sjukförsäkringslagen. II. Ändring av bilaga IIa I bilaga IIa redovisas de särskilda icke-avgiftsfinansierade förmåner som i enlighet med artikel 10a i förordning (EEG) nr 1408/71 beviljas berörda personer endast i den medlemsstat där de är bosatta. 1. Litauens lag från 1994 om sociala pensioner har ändrats och den sociala pension som för närvarande finns upptagen i bilaga IIa har delats upp i flera separata bidrag. Av dessa är den nya socialpensionen och det särskilda understödet blandade förmåner med inslag av både socialförsäkring och socialt bistånd. De är inte avgiftsfinansierade, eftersom de finansieras av staten och uppfyller således kriterierna för att betraktas som särskilda icke-avgiftsfinansierade förmåner. Hänvisningen i avsnittet ”M. Litauen” bör ändras så att det avspeglar denna förändring i den nationella lagstiftningen. 2. Fastän socialpensionen avskaffades i slovakisk lagstiftning genom lag 461/2003 av den 31 december 2003, utbetalas förmånen fortfarande enligt den gamla lagen 100/1988 till dem som tidigare hade rätt till den. Denna förmån är inte avgiftsfinansierad och garanterar en minimiinkomst för dem som inte är berättigade till en avgiftsfinansierad ålders- eller invaliditetspension. Förmånen är behovsprövad. Den uppfyller därför kriterierna för att betraktas som en särskild icke-avgiftsfinansierad förmån och bör därför ingå i avsnittet ”V. SLOVAKIEN”. III. Ändring av bilaga III del A I bilaga III redovisas bestämmelserna i de bilaterala avtal som var i kraft innan förordningen började tillämpas i de berörda medlemsstaterna. I del A redovisas bestämmelserna i de bilaterala avtal som fortsätter att gälla trots att de bilaterala avtalen i allmänhet har ersatts med förordning (EEG) nr 1408/71. Den bestämmelse i den allmänna konventionen av den 28 oktober 1952 mellan Italien och Nederländerna som redovisas i bilaga III del A berör exporten av förmåner till länder utanför EU. Den bör emellertid utgå därför att en pensionsutbetalning i ett land utanför EU antingen ryms inom förordningen (om pensionen omfattas av förordningens sakområden och personen ingår i förordningens personkrets) då principen om lika behandling gäller eller inte ryms inom förordningen och då inte längre skall tas upp i bilaga III. IV. Ändring av bilaga IV 1. Ändring av bilaga IV del A I bilaga IV del A redovisas ”Lagstiftningar som behandlas i förordningens artikel 37.1 enligt vilka invaliditetsförmånernas storlek är oberoende av försäkringsperiodens längd.” I Slovakien är storleken på invaliditetsförmånerna beroende av försäkringsperiodens längd (”typ B”-systemet), dock inte när invaliditetsförmånerna utbetalas till personer som blev invalidiserade då de var barn och som inte varit försäkrade under den nödvändiga perioden men som ändå anses ha fullgjort den stadgade försäkringsperioden. Denna förmån bör därför ingå i avsnitt ”V. SLOVAKIEN”. 2. Ändring av bilaga IV del B I bilaga VI del B redovisas de särskilda systemen för egenföretagare, där det gäller särskilda bestämmelser för sammanläggning av försäkringsperioder som fullgjorts i en annan medlemsstat. Den spanska lagstiftning som för närvarande redovisas i bilaga IV del B har ändrats och följaktligen bör hänvisningen i avsnittet ”G. SPANIEN” ändras i enlighet med detta. 3. Ändring av bilaga IV del C I bilaga IV del C redovisas de ”fall som avses i förordningens artikel 46.1 b då beräkningen av förmåner kan ske med bortseende från förordningens artikel 46.2”, eftersom det aldrig kommer att leda till ett högre resultat. Om den slovakiska efterlevandepensionen baseras på en ålders- eller invaliditetspension, som de facto betalades till den avlidne, kommer både den proportionella och den nationella beräkningen alltid att leda till samma resultat. Efterlevandepensionen bör därför ingå i avsnittet ”V. SLOVAKIEN” Den svenska pensionsreformen innebär att inkomstpensionen enligt det nya pensionssystemet är avgiftsdefinierad istället för förmånsdefinierad och oberoende av försäkringsperioder. Därför kan man inte göra en proportionell beräkning som är baserad på förordningen. Den svenska garantipensionen är grundad på bosättningsperioder i Sverige och en proportionell beräkning kommer alltid att ge samma storlek som den nationella beräkningen. Därför bör den nuvarande hänvisningen i avsnittet ”X. SVERIGE” ändras i enlighet med detta. 4. Ändring av bilaga IV del D I bilaga IV del D redovisas de förmåner (punkterna 1 och 2) och avtal (punkt 3) som uppfyller villkoren i artikel 46b. 2 i förordningen, varigenom de nationella bestämmelserna om minskning, innehållande eller indragning av förmåner kan tillämpas. På grund av den nya svenska pensionslagstiftningen måste de nuvarande hänvisningarna i bilaga IV del D punkterna 1 i och 2 i uppdateras. Dessutom måste de inkomstgrundade sjukförmånerna och aktivitetsersättningen läggas till i punkt 1 i. Punkt 3 måste ändras så att det framgår att den gamla nordiska konventionen inte längre gäller och att den bilaterala konventionen om social trygghet mellan Finland och Luxemburg trädde i kraft den 1 februari 2002. V. Ändring av bilaga VI Bilaga VI innehåller särskilda regler för tillämpningen av vissa medlemsstaters lagstiftning. Avsnittet ”E. ESTLAND” bör ändras för att bereda plats åt bestämmelserna om beräkning av föräldraförmåner när migrerande arbetstagare inte har arbetat i Estland under hela det referensår som krävs enligt nationell lagstiftning. Avsnittet ”Q. NEDERLÄNDERNA” bör ändras så att det framgår att den nya sjukvårdsreformen träder i kraft den 1 januari 2006. I punkt 1.a anges de personkategorier som är berättigade till sjukvård enligt nederländsk lagstiftning. I punkt 1.b anges den institution som dessa personer måste vara försäkrade hos. Punkt 1.c innehåller tillstånd att ta ut premier och avgifter av sådana försäkrade och deras familjemedlemmar. Punkt 1.d beskriver konsekvenserna av att inte registrera sig hos försäkringsinstitutionen i tid. Punkt 1.e beskrivs de vårdförmåner som en försäkrad i en annan medlemsstat har rätt till under en vistelse eller bosättningsperiod i Nederländerna. Punkt 1.f innehåller en förteckning över de nederländska förmåner och pensioner, som gör att mottagarna enligt förordningen kan betraktas som pensionärer och därmed omfattas av bestämmelserna om förmåner vid sjukdom i förordning 1408/71. I punkt 1.g klargörs att en ersättning för tjänster som inte utnyttjats skall betraktas som en kontant sjukvårdsförmån enligt förordningen. Detta innebär att förmånen kommer att betalas av Nederländerna till försäkrade som är bosatta i en annan medlemsstat. Avsnittet ”W. FINLAND” bör ändras för att återspegla reformen av den finska arbetspensionslagstiftningen. Där föreskrivs det att när man måste beakta de försäkringsperioder som fullgjorts i andra medlemsstater för att ha rätt till pension, beräknas inkomsterna för den tillgodoräknade perioden endast på inkomsten under referensperioden i Finland genom att man dividerar inkomsten med antalet försäkringsmånader i Finland. Avsnittet ”X. SVERIGE” bör ändras så att det återspeglar den nya lagstiftningen om tillämpningsområdet för den svenska lagstiftningen för social trygghet och reformen av den svenska pensionslagstiftningen. Den 1 januari 2001 ändrades lagstiftningen om familjeförmåner i kapitel 4 i lagen om allmän försäkring genom den nya socialförsäkringslagen (1999:799).I punkt 1.a i avsnittet ”X. SVERIGE” föreskrivs hur man för beräkningen av familjeförmånerna fastställer inkomsten för en förälder som har arbetat i Sverige och en annan medlemsstat under referensperioden. I punkt 1.b föreskrivs hur man fastställer inkomsten för en förälder som inte alls har arbetat i Sverige under referensperioden. Punkt 2 i avsnittet ”X. SVERIGE” innehåller vissa övergångsbestämmelser om svenska pensioner. Enligt svensk lagstiftning måste en person ha varit bosatt i Sverige i minst 3 år för att ha rätt till garantipension. För att ha rätt till full garantipension måste man ha varit bosatt i Sverige i 40 år. Dock är alla som är födda 1937 eller tidigare och som har varit bosatta i Sverige i minst 10 år, även de som aldrig har arbetat, berättigade till full garantipensionDenna ändring innebär att sammanläggningsprincipen inte gäller garantipensioner för dem som är födda 1937 eller tidigare. Punkt 3 gäller den svenska sjukersättningen och aktivitetsersättningen. Rätt till dessa förmåner baseras på en persons inkomster under en referensperiod. Av ändring a framgår det hur inkomsten skall beräknas, när personen har arbetat i en annan medlemsstat och av ändring b hur referensperioden skall fastställas när personen har arbetat i en annan medlemsstat. I punkt 4 klargörs reglerna för beräkning av efterlevandeförmåner i de fall då kvalifikationskravet inte kan uppfyllas under referensperioden enligt svensk lagstiftning. I punkt a fastställs det hur man beaktar de pensionsrättigheter som den avlidne intjänade i andra medlemsstater än Sverige under referensperioden då det gäller den inkomstgrundade efterlevandepensionen. I punkt b däremot fastställs det hur man beaktar sådana rättigheter i kombination med rätten till änkepension om dödsfallet inträffade den 1 januari 2003 eller senare. |

- 2005/0258 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING

om ändring av rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen och av rådets förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71 (Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 42 och 308,

med beaktande av kommissionens förslag[1],

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande[2],

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget[3], och

av följande skäl:

(1) För att beakta ändringar i vissa medlemsstaters lagstiftning måste vissa bilagor till förordning (EEG) nr 1408/71 anpassas.

(2) Förordning (EEG) nr 1408/71 bör därför ändras i enlighet med detta.

(3) För att garantera att den grundläggande reformen av Nederländernas sjukförsäkringssystem, som träder i kraft den 1 januari 2006, återspeglas korrekt i EU:s samordningsbestämmelser från och med det datum då den träder i kraft och således ge rättslig klarhet i fråga om samordningen av sjukersättningar, är det nödvändigt att föreskriva att ändringarna av bilagorna I och VI till förordning (EEG) nr 1408/71 som avser reformen av Nederländernas sjukförsäkringssystem bör gälla retroaktivt från och med den 1 januari 2006.

(4) Fördraget innehåller inga andra befogenheter än de som finns i artikel 308 för att vidta lämpliga åtgärder inom området för social trygghet för andra än anställda.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilagorna I, IIa, III, IV och VI till förordning (EEC) nr 1408/71 skall ändras i enlighet med bilagan till denna förordning.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning .

Punkt 2 och punkt 6 b i bilagan som avser Nederländerna skall gälla från och med den 1 januari 2006.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den

På Europarlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA

Bilagorna till förordning (EEG) nr 1408/71 skall ändras följande sätt:

1. I bilaga I del I skall avsnittet ”X. SVERIGE” ersättas med följande:

"X. SVERIGE

Personer som förvärvsarbetar och som för denna inkomst betalar egenavgifter enligt 3 kap socialavgiftslagen (2000:980) skall betraktas som egenföretagare.”

2. I bilaga I del II skall avsnittet ”Q. NEDERLÄNDERNA” ersättas med följande:

"Q. NEDERLÄNDERNA

Vid fastställande av rätten till förmåner enligt bestämmelserna i avdelning III kapitel 1 och 4 i förordningen avses med familjemedlem make, registrerad partner eller barn under 18 år.”

3. Bilaga IIa skall ändras på följande sätt:

a) Avsnittet "M. LITAUEN" skall ersättas med följande:

"M. LITAUEN

a) Socialpensionen (Artikel 5 i lagen från 2005 om statliga sociala förmåner).

b) Det särskilda understödet (Artikel 15 i lagen från 2005 om statliga sociala förmåner).

c) Särskilt resebidrag för rörelsehindrade (Artikel 15 i lagen om resebidrag från 2000).

b) I avsnittet ”V. SLOVAKIEN” skall den nuvarande hänvisningen betecknas punkt a och följande nya punkt skall läggas till:

”b) Socialpension som beviljades före den 1 januari 2004.”

4. I Bilaga III skall del A ändras på följande sätt:

Punkt 187 skall utgå.

5. Bilaga IV skall ändras på följande sätt:

a) I avsnittet ”V. SLOVAKIEN” skall i del A ordet ”Inga” ersättas med följande:”Invaliditetspension för en person som blev invalidiserad som barn och som alltid anses ha fullgjort den försäkringsperiod som krävs (artiklarna 70.2, 72.3 samt 73.3 och 73.4 i lag nr 461/2003 om socialförsäkringar, i dess ändrade lydelse).”

b) I del B skall avsnittet "G. SPANIEN" ersättas med följande:"G. SPANIENSystem avseende lägre pensionsålder för egenföretagare som är sysselsatta i sjöfartsverksamhet enligt beskrivning i kungligt dekret nr 2930/2004 av den 30 december 2004.”

c) Del C skall ändras på följande sätt:

i) I avsnittet ”V. SLOVAKIEN” skall ordet ”Inga” ersättas med följande:

”Efterlevandepension (pension till änkor, änklingar och barn) vars storlek är baserad på den ålderspension, förtida uttag av ålderspension eller invaliditetspension som tidigare betalades till den avlidne.”

ii) Avsnittet "X. SVERIGE" skall ersättas med följande:"X. SVERIGEInkomstgrundad ålderspension (Lag 1998:674) och garantipension i form av ålderspension (Lag 1998:702).”

d) Del D skall ändras på följande sätt:

i) Punkt1 i skall ersättas med följande:

i) Svensk garantipension och garantiersättning som ersatt sådan oavkortad svensk folkpension som utgavs enligt den lagstiftning om folkpension som var tillämplig före den 1 januari 1993 och oavkortad folkpension som utgavs enligt övergångsbestämmelserna till den lagstiftning som gäller från detta datum och svensk inkomstgrundad sjukersättning och aktivitetsersättning."

ii) Punkt 2 i skall ersättas med följande:

”i) Sjukersättning och aktivitetsersättning i form av garantiersättning (lag 1962:381 ändrad genom lag 2001:489), efterlevandepension beräknad på antagna försäkringsperioder (lag 2000:461 och 2000:462), och ålderspension i form av garantipension beräknad på tidigare tillgodoräknade perioder (lag 1998:702).”

iii) Punkt 3 a skall ersättas med följande:

”a) Nordiska konventionen om social trygghet av den 18 augusti 2003.”

och följande punkt skall läggas till:

c) Konventionen om social trygghet av den 10 november 2000 mellan Republiken Finland och Storhertigdömet Luxemburg.”

6. Bilaga VI skall ändras på följande sätt:

a) I avsnittet ”E. ESTLAND” skall ordet ”Inga” ersättas med följande:”Vid beräkning av föräldraförmånerna skall anställningsperioderna i andra medlemsstater än Estland anses baserade på samma genomsnittliga sociala avgifter som betalats under anställningsperioder i Estland som de läggs samman med. Om personen under referensåret haft anställning bara i andra medlemsstater, skall beräkningen av förmånen anses baserad på de genomsnittliga sociala avgifter som betalats i Estland mellan referensåret och föräldraledigheten.”

(b) I avsnittet ”Q. NEDERLÄNDERNA” skall punkt 1 ersättas med följande:

"1. Sjukvårdsförsäkring

a) Då det gäller rätt till vårdförmåner enligt nederländsk lagstiftning avses med personer som har rätt till vårdförmåner vid tillämpningen av kapitlen 1 och 2 i avdelning III i denna förordning

i) personer som enligt artikel 2 i Zorgverzekeringswet (Sjukförsäkringslagen) är skyldiga att vara anslutna till en sjukförsäkringoch

ii) i den mån som de inte redan omfattas av punkt i, personer som är bosatta i en annan medlemsstat och som enligt förordningen har rätt till sjukvård i sin bosättningsstat, varvid Nederländerna svarar för kostnaderna.

b) De personer som avses i punkt a i måste i enlighet med Zorgverzekeringswet teckna en sjukförsäkring och de som avses i punkt a ii måste registrera sig hos College voor zorgverzekeringen (Sjukförsäkringsstyrelsen).

c) Enligt bestämmelserna i Zorgverzekeringswet och Algemene wet bijzondere ziektekosten skall avgifter betalas av dem som avses i punkt a och deras familjemedlemmar. Familjemedlemmarnas avgifter skall betalas av den från vilken rätten till sjukvård är härledd.

d) Bestämmelserna i Zorgverzekeringswet om sen anmälan till en försäkring skall även gälla sen registrering hos College voor zorgverzekeringen i fråga om dem som avses i punkt a ii.

(e) De som har rätt till vårdförmåner med stöd av lagstiftningen i en annan medlemsstat än Nederländerna och som är bosatta eller tillfälligt vistas i Nederländerna skall ha rätt till vårdförmåner i enlighet med de bestämmelser som gäller försäkrade i Nederländerna och som tillämpas av institutionen på bosättnings- eller vistelseorten med beaktande av artiklarna 11.1-11.3 och 19.1 i Zorgverzekeringswet och till de vårdförmåner som föreskrivs i Algemene wet bijzondere ziektekosten.

f) Vid tillämpningen av artiklarna 27-34 i denna förordning skall följande förmåner betraktas som pension enligt nederländsk lagstiftning:

– Pension som beviljas enligt lagen av den 6 januari 1966 om pension till offentliganställda tjänstemän och deras efterlevande ( Algemene burgerlijke pensioenwet ).

– Pension som beviljas enligt lagen av den 6 oktober 1966 om pension till militär personal och deras efterlevande ( Algemene militaire pensioenwet ).

– Ersättning för arbetsoförmåga enligt lagen av den 7 juni 1972 om militär personals förmåner vid arbetsoförmåga ( Wet arbeidsongeschiktheidsvoorziening militairen ).

– Pension som beviljas enligt lagen av den 15 februari 1967 om pension till anställda vid de nederländska järnvägarna och deras efterlevande ( Spoorwegpensioenwet ).

- Pension som beviljas enligt Reglement Dienstvoorwaarden Nederlandse Spoorwegen (Föreskrifter för anställningsvillkoren vid de nederländska järnvägarna).

– Förmåner som beviljas av pensionärer innan de uppnår pensionsåldern på 65 år enligt ett pensionssystem som skall ge försörjning åt tidigare anställda under deras ålderdom eller förmåner som utbetalas då någon lämnar arbetsmarknaden i förtid enligt ett system som inrättats av staten eller ett industriavtal för dem som är lägst 55 år, varvid förmånerna skall utgöra minst 70 % av den senaste lönen.

g) Vid tillämpningen av kapitlen 1 och 4 i avdelning III i denna förordning skall ersättning för tjänster som inte utnyttjats enligt det nederländska systemet betraktas som sjukvårdsförmåner då sjukvården utnyttjats i begränsad omfattning.”

c) I avsnittet ”W. FINLAND” skall punkterna 1 och 2 utgå och följande punkt införas:

"1. Vid tillämpning av artikel 46.2 a för beräkning av inkomster för den tillgodoräknade perioden enligt finsk lagstiftning om inkomstgrundade pensioner skall, då en enskild person har pensionsförsäkringsperioder baserade på anställning i en annan medlemsstat för en del av referensperioden enligt finsk lagstiftning, inkomsterna för den tillgodoräknade perioden vara desamma som summan av inkomsterna under referensperioden i Finland dividerat med antalet månader för vilka det förelåg försäkringsperioder i Finland under referensperioden."

Punkterna 3-5 skall betecknas 2-4.

d) Avsnittet "X. SVERIGE" skall ändras på följande sätt:

i) Punkt 1 skall ersättas med följande:

"1. Vid fastställandet av en förälders inkomst under 240 dagar före barnets födelse enligt kapitel 4 avsnitt 6 i lagen om allmän försäkring (1962:381) skall

a) om föräldern under en del av den perioden hade inkomst i Sverige och under en annan del av den perioden hade inkomst i en annan medlemsstat, förälderns årsinkomst i den andra medlemsstaten anses motsvara förälderns årsinkomst i Sverige,

b) om under den perioden en förälder inte hade någon inkomst i Sverige men däremot i en annan medlemsstat, denna inkomst anses ligga över den garanterade lägsta nivån, förutsatt att föräldern har varit förvärvsverksam i den andra medlemsstaten i den omfattningen att verksamheten skulle ha genererat en inkomst över den garanterade lägsta nivån om den hade utförts i Sverige."

ii) Punkt 2 skall ersättas med följande:

"2 Bestämmelserna om sammanläggning av försäkringsperioder i denna förordning skall inte tillämpas på övergångsbestämmelserna i den svenska lagstiftningen om rätt till garantipension för personer födda 1937 eller tidigare som är bosatta i Sverige under en fastställd period före pensionsansökan (Lag 2000:798).”

iii) Punkt 3 skall ersättas med följande:

"3. Vid beräkning av antagandeinkomst för inkomstgrundad sjukersättning och inkomstgrundad aktivitetsersättning enligt 8 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring gäller följande:

a) Om den försäkrade under referensperioden även har omfattats av en eller flera andra medlemsstaters lagstiftning på grund av arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare, skall inkomsterna i den eller de andra medlemsstaterna nses vara desamma som den försäkrades genomsnittliga bruttoinkomst i Sverige under delen av referensperioden i Sverige, beräknad genom att dividera inkomsterna i Sverige med antalet månader under vilka inkomsterna intjänades.

b) Om förmånerna beräknas enligt artikel 40 i förordningen och personerna inte är försäkrade i Sverige, skall referensperioden fastställas i enlighet med kapitel 8.2 och 8.8 i den ovannämnda lagen som om personen vore försäkrad i Sverige. Om personen saknar pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension under denna period får referensperioden räknas från den tidigare tidpunkt den försäkrade har haft inkomst av förvärvsarbete i Sverige.”

iv) Punkt 4 skall ersättas med följande:

"4. a) Vid beräkning av antagen pensionsbehållning för inkomstgrundad efterlevandepension (Lag 2000:461) skall, om kravet för rätt till pension enligt svensk lagstiftning inte är uppfyllt för minst tre av de fem kalenderår som närmast föregått dödsfallet (referensperioden) hänsyn även tas till försäkringsperioder som fullgjorts i andra medlemsstater som om de var fullgjorda i Sverige. Försäkringsperioderna i de andra medlemsstaterna ska anses vara baserade på genomsnittet av de svenska pensionsunderlagen. Om det endast finns ett år i Sverige med pensionsunderlag, skall varje försäkringsperiod i en annan medlemsstat anses uppgå till motsvarande belopp.

b) Vidberäkning av antagen pensionspoäng för änkepension vid dödsfall den 1 januari 2003 eller senare skall, om kravet i den svenska lagstiftningen på pensionspoäng för minst två av de fyra åren som närmast föregått dödsfallet (referensperioden) inte är uppfyllt, och försäkringsperioder har fullgjorts i en annan medlemsstat under referensperioden, dessa år anses baserade på samma pensionspoäng som det svenska året.”

[1] EGT C […], […], s. […].

[2] EGT C […], […], s. […].

[3] EGT C […], […], s. […].