P6_TA(2005)0230

Förstärkning av EU:s konkurrenskraft

Europaparlamentets resolution om förstärkning av EU:s konkurrenskraft: hur förändringarna i näringslivet påverkar politiken och rollen för små och medelstora företag (2004/2154(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

- med beaktande av kommissionens meddelande "Att stödja strukturomvandlingarna: En industripolitik för ett utvidgat EU" (KOM(2004)0274),

- med beaktande av kommissionens meddelande "En aktiv konkurrenspolitik för ett konkurrenskraftigt Europa" (KOM(2004)0293),

- med beaktande av artikel II-76 (Näringsfrihet) i fördraget om upprättande av en konstitution för Europa,

- med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Lissabon den 23- 24 mars 2000 och parlamentets resolution av den 15 mars 2000 [1] som antogs före Europeiska rådets extra möte,

- med beaktande av Kok-rapporten om tillväxt och sysselsättning, som lades fram för Europeiska unionens råd och kommissionen den 3 november 2004,

- med beaktande av kommissionens meddelande "Att arbeta tillsammans för tillväxt och sysselsättning – Nystart för Lissabonstrategin" (KOM(2005)0024),

- med beaktande ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Bryssel den 22– 23 mars 2005,

- med beaktande av kommissionens meddelande "Bygga en gemensam framtid – Politiska utmaningar och budgetmedel i ett utvidgat EU 2007–2013" (KOM(2004)0101) och kommissionens meddelande "Budgetplan 2007–2013" (KOM(2004)0487),

- med beaktande av förslaget till rådets förordning om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden (KOM(2004)0492),

- med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska regionala utvecklingsfonden (KOM(2004)0495),

- med beaktande av rådets beslut av den 20 december 2000 om ett flerårigt program för företag och företagaranda, särskilt för små och medelstora företag (SMF) (2001–2005) [2],

- med beaktande av Europeiska stadgan för småföretagen, vilken antogs vid Europeiska rådets möte i Santa Maria de Feira i juni 2000,

- med beaktande av kommissionens rapport om genomförandet av Europeiska stadgan för småföretagen (KOM(2005)0030),

- med beaktande av kommissionens meddelande om genomförandet av handlingsplanen för riskkapital (KOM(2003)0654),

- med beaktande av kommissionens meddelande "Styrelseformerna i EU: Bättre lagstiftning" (KOM(2002)0275),

- med beaktande av kommissionens meddelande om konsekvensanalys (KOM(2002)0276),

- med beaktande av sin resolution av den 11 juli 1991 om industripolitik i en öppen och konkurrenskraftig miljö [3], sin resolution av den 29 juni 1995 om kommissionens meddelande om en politik för industriell konkurrenskraft i Europeiska unionen [4] och sin resolution av den 23 oktober 2003 om industripolitiken i ett utvidgat Europa [5],

- med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

- med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A6-0148/2005), och av följande skäl:

A. Den europeiska industrisektorns betydelse bör framhållas med tanke på att den skapar arbetstillfällen, tillgångar och gynnar aktiviteten inom tjänstesektorn.

B. Kommissionens synsätt delas av Europaparlamentet, dvs. att den europeiska industrin måste bli konkurrenskraftig och att strukturförändringar bör främjas.

C. Industrisektorns framtid hänger nära samman med tillväxten inom sektorn för tjänster. Tjänsterna bidrar till ökad produktivitet inom industrin och tillväxten inom industrin ökar efterfrågan på tjänster.

D. Lanseringen av en ny tillväxt- och sysselsättningsstrategi för EU är glädjande, men det bör påpekas att EU har halkat efter inom industripolitiken och att det krävs snara och effektiva åtgärder.

E. Det kan konstateras att EU:s utvidgning har förändrat unionens industristruktur i grunden och att trycket från den internationella konkurrensen har ökat.

F. Det bör noteras att industripolitiken har en regional dimension och att omlokaliseringar av företag får förödande konsekvenser. Industriell omställning är viktig för regioner som drabbats av ekonomiska omstruktureringar.

G. Befolkningsutvecklingen innebär en enorm utmaning för EU eftersom genomsnittsåldern bland invånarna hela tiden ökar och detta kommer klart att påverka industrisektorn, bl.a. i form av minskat deltagande på arbetsmarknaden.

H. Målet om att uppnå konkurrenskraft är beroende av mänskliga resurser, och sysselsättningen bör förbättras kvantitativt och kvalitativt, även inom industrin.

I. Industrin är inte någon homogen helhet och ett sektorsorienterat synsätt gör det möjligt att bedöma konkurrensfaktorerna på ett bättre sätt. Man måste beakta företagens karaktär, storlek och verksamhetstyp, särskilt när det gäller små företag. Småföretagen, som utgör 95 procent av alla företag i unionen, är av stor ekonomisk och social betydelse och spelar en avgörande roll i genomförandet av Lissabonstrategin.

J. Dagens blygsamma industripolitiska instrument skapar inte förutsättningar för att ställa om industrin mot högteknologi. Det krävs omfattande finansiering, både offentlig och privat, av forskning och utveckling.

K. Det är mycket viktigt att förbättra den lagstiftnings- och regelram inom vilken företagen utvecklas och företagens tillträde till gemenskapsprogram med beaktande av deras, inbegripet småföretagens, behov, under det att vederbörlig hänsyn samtidigt tas till att lagstiftning och förvaltning måste göras mindre betungande.

L. Det behövs uppdaterade kunskaper om läget för EU:s industri efter 2004.

Slå fast mål för den europeiska industripolitiken

1. Europaparlamentet välkomnar att kommissionen har beslutat att göra industripolitiken till en prioriterad fråga på EU:s dagordning.

2. Europaparlamentet stöder en kraftfull industripolitik för främjande och förutseende av strukturförändringar och utveckling av en gedigen och konkurrenskraftig europeisk industribas.

3. Europaparlamentet uppskattar den åtskillnad som görs mellan avindustrialisering och strukturella förändringar och instämmer i kommissionens bedömning (i KOM(2004)0274) att den europeiska industrin står inför en strukturomvandling som på det hela taget är välgörande och bör uppmuntras. Parlamentet noterar samtidigt att analysen av dessa förändringar är ofullständig och att det saknas obestridliga uppgifter om omlokaliseringar. Parlamentet anser därför att kommissionen bör be en expertgrupp, som skulle kunna arbeta i nära samarbete med och dra stor nytta av den kunskap och expertis som finns inom Europeiskt centrum för övervakning av förändringar (EMCC), att utarbeta en rapport till Europeiska rådet om den här frågan.

4. Europaparlamentet anser att fler och bättre arbetstillfällen bör vara ett av de viktigaste målen för industripolitiken och att det är nödvändigt att utveckla industrins dragningskraft på ungdomar. Parlamentet vill se en informationsinsats om yrken och kunnande inom industrin, i kombination med en europeisk politik för erkännande av kvalifikationer och livslångt lärande samt uppmanar arbetsmarknadens parter att bidra till detta och ta på sig sin del av ansvaret för att främja gemensamma åtgärder.

5. Europaparlamentet anser att dialogen mellan arbetsmarknadens parter bör medverka till att identifiera de mest effektiva och de mest hotade sektorerna. I det syftet skulle en europeisk konferens för industriell utveckling med de parter som är inblandade i den sociala dialogen, i synnerhet Dublinfonden som har sakkunskap när det gäller social dialog och utbyte av bästa praxis och som genomför branschstudier, kunna utgöra ett forum för regelbundna möten mellan dessa aktörer och kommissionen.

6. Europaparlamentet konstaterar att sysselsättningen inom industrin brukar vara mansdominerad och önskar att kvinnor uppmuntras att utbilda sig för arbeten inom industrin, såsom ett led i kommissionens åtagande till förmån för livslångt lärande.

7. Europaparlamentet efterlyser kraftfullare insatser för utveckling av mänskliga resurser, eftersom dessa med sina inneboende möjligheter till innovationer kommer att bidra till industrins konkurrenskraft på lång sikt. Parlamentet anser att det är nödvändigt att utveckla industrins dragningskraft på ungdomar och vill se en informationsinsats om yrken och kunnande inom industrin, i kombination med en europeisk politik för erkännande av kvalifikationer och livslångt lärande.

8. Europaparlamentet vill att industripolitiken skall skapa förutsättningar för uppkomsten av spjutspetsföretag inom europeisk industri.

9. Europaparlamentet anser att europeiska forskningspolitiska verktyg såsom teknikplattformar och teknikinitiativ bör användas för att främja industrins konkurrenskraft.

10. Europaparlamentet anser att den europeiska industripolitiken bör stärka industrins innovationskapacitet, inklusive teknisk, teknologisk och marknadsrelaterad innovation.

11. Europaparlamentet anser att den växande konkurrensen från tillväxtländer bör uppmuntra de offentliga myndigheterna att skapa gynnsamma villkor för framväxten av ny produktion och nya produktionskombinationer som tillför mervärde och kvalitativa arbetstillfällen och som bör ge Europa en komparativ fördel.

12. Europaparlamentet anser att den europeiska industripolitiken bör länka in utvecklingen i en balanserad riktning genom att vidmakthålla den sociala sammanhållningen.

13. Europaparlamentet påpekar att de ekonomiska och sociala aktörerna bör delta i gynnandet och förutseendet av strukturförändringar för att genom överenskommelser och innovativa metoder för organisering av arbetet främja och erbjuda arbetstagarna den fortbildning som krävs för att de skall kunna anpassa sig till förändringarna.

Ta hänsyn till olika dimensioner av den europeiska industripolitiken

14. Europaparlamentet delar kommissionens sektorsorienterade synsätt och vill att kommissionen självständigt och objektivt skall granska konkurrenskraften sektorsvis, också ur ett globalt perspektiv. Parlamentet begär att sysselsättningen och industrins påverkan på sysselsättningsintensiva regioner beaktas och miljöfrågor och sociala frågor tas upp i dessa sektorvisa granskningar, och anser att man genom diagnoserna bör identifiera och föregripa behov som industrin kommer att konfronteras med.

15. Europaparlamentet anser att samråd med arbetsmarknadens parter är en förutsättning för att dessa sektorsdiagnoser skall kunna bli till nytta och ta vederbörlig hänsyn till sysselsättningsfrågor samt att arbetsmarknadens parter i mån av möjlighet skall få vara med och utarbeta diagnoserna.

16. Europaparlamentet kräver att de små och medelstora företagens och industrigrenarnas roll vid produktion av varor och tjänster (utkontraktering) samt inrättandet av nätverkssamverkan mellan dem beaktas i den sektorsorienterade metoden. Europaparlamentet kräver likaså att mycket små företag, som motsvarar mer än 92 procent av alla företag i EU, beaktas i denna metod. Parlamentet hävdar återigen vikten av Europeiska stadgan för småföretagen och begär åter att den ges ett rättsligt värde och önskar att rådet antar ett beslut för detta syfte.

17. Europaparlamentet beklagar att kommissionen har försummat de insatser som behövs inom de sektorer och regioner som särskilt berörs av förändringarna i näringslivet, eftersom de offentliga myndigheterna är skyldiga att vidta kortsiktiga, starkt riktade politiska åtgärder till stöd för berörda löntagare, regioner och sektorer. Strukturfonderna, särskilt Europeiska socialfonden, skulle kunna användas för detta.

18. Europaparlamentet understryker industrins strukturerande betydelse för det europeiska territoriet och kräver att kommissionen tar hänsyn till detta i förhandlingarna om strukturfonderna och ramprogrammet. Parlamentet önskar att de medel som anslås till följd av dessa går till att skapa och utveckla konkurrenskraftiga centrum och industrikluster och understryker samtidigt att kvaliteten på resultatet är lika viktig som de belopp som investeras i ovannämnda fonder.

19. Europaparlamentet föreslår att det på grundval av en rapport från kommissionen, i vilken det tas hänsyn bl.a. till de nedannämnda sektorernas sociala och regionala inverkan, görs specifika insatser inom sektorer som är särskilt utsatta för omlokaliseringar, och att man därvid skiljer mellan omlokaliseringar till orter inom EU respektive orter utanför EU:s gränser, och inom sektorer med konkurrensfördelar och/eller högteknologiska sektorer.

20. Europaparlamentet oroar sig över bristen på tillgängliga data om industrin i de nya medlemsstaterna, och kräver att kommissionen gör en lägesbeskrivning av industrin och utarbetar en handlingsplan för att ta itu med de risker som tynger de nya medlemmarnas industri och sysselsättning. Parlamentet kräver att kommissionen särskilt övervakar regelverket för den inre marknaden i dessa länder. Vidare betonar parlamentet att det i samtliga medlemsstater, även de gamla, råder bristande kunskaper om småföretag – i synnerhet om hantverksföretag – och upprepar sitt krav på statistiska och ekonomiska studier och analyser av dessa företag.

21. Europaparlamentet betonar kommissionens centrala slutsats att det är nödvändigt att förenkla lagstiftningen för att se till att de nya medlemsstaternas ännu bräckliga konkurrenskraft inte undergrävs. Parlamentet anser även att detta krav på en mindre tyngande lagstiftning bör tillämpas på alla EU:s medlemsstater om man skall kunna stärka konkurrenskraften och garantera en reell sysselsättningsökning.

22. Europaparlamentet påminner om den stora utmaning som unionen kommer att ställas inför i samband med att arbetsgivarna går i pension och understryker att miljontals arbetstillfällen står på spel. Parlamentet begär att kommissionen och rådet utvecklar en samlad gemenskapsstrategi tillsammans med företagens representativa organisationer till förmån för överlåtelse av befintliga och livskraftiga företag.

En metod och en regelram för våra industriella ambitioner

23. Europaparlamentet anser att industripolitiken bör ingå i den reviderade Lissabonstrategin, och kräver att industrifrågorna integreras i de tre pelarna.

24. Europaparlamentet välkomnar förslaget till handlingsprogram för att nå Lissabonmålen och insisterar på att handlingsprogrammet bör innefatta precisa mål som medlemsstaterna skall ansvara för. Parlamentet anser dock att det ännu inte tas tillräcklig hänsyn till viktiga industrifrågor i de fastslagna tio tematiska prioriteringarna.

25. Europaparlamentet anser att samverkanseffekterna mellan de av gemenskapens olika politikområden som påverkar industrins konkurrenskraft utnyttjas allra bäst om detta mål ställs upp i handlingsprogrammet för genomförandet av Lissabonmålen.

26. Europaparlamentet anser att kommissionens åtagande om bättre lagstiftning är av högsta vikt och vill att Europaparlamentet och rådet också skall bidra till detta. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att slå fast precisa mål för att förenkla och till fullo genomföra det nuvarande regelverket inom varje enskild sektor.

27. Europaparlamentet kräver en förbättring av systemen för konsekvensanalyser av nya bestämmelser. Parlamentet beklagar att dessa system begränsar sig till företag i allmänhet och inte inbegriper analyser av effekterna på småföretag och mikroföretag, trots deras betydelse. Dessutom beklagar parlamentet bristen på insyn i dessa system och att företagens organisationer inte har möjlighet att reagera på konsekvensanalyserna. Parlamentet väntar sig att kommissionen fastställer en tydlig och öppen metod för genomförande av konsekvensanalyser, så att också berörda aktörer inom näringslivet effektivt får medverka.

28. Europaparlamentet vidhåller att kommissionen skall samråda med arbetsmarknadens alla parter, framför allt fackföreningarna.

29. Europaparlamentet insisterar på behovet av en stabil makroekonomisk ram som företagen kan basera sina egna ekonomiska prognoser på. Parlamentet anser därför att man bör förlita sig mer på de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och de europeiska riktlinjerna för sysselsättningspolitiken.

Instrument till stöd för den europeiska industrin

30. Europaparlamentet understryker att många befintliga instrument inte är tillräckligt enkla för att kunna användas av alla företag. Parlamentet understryker även hur viktigt det är att vidta åtgärder för att minska den administrativa bördan för små och medelstora företag. Parlamentet konstaterar att småföretagen fortfarande bara har begränsad nytta av de befintliga gemenskapsprogrammen på grund av deras komplexitet, de garantier som krävs eller administrativa svårigheter. Parlamentet ber därför kommissionen att förbättra dessa program samt att inleda ett samråd med de organisationer som representerar företagen i syfte att effektivisera dem, särskilt vad gäller att förbättra möjligheterna till överföring av FoU till små och medelstora företag samt att med stöd från medlemsstaterna utarbeta riktade informationskampanjer.

31. Europaparlamentet kräver att det sjunde ramprogrammet för forskning och utveckling skall innefatta en tydlig långsiktig strategi för stärkt innovationskapacitet inom industrin, också bland de små och medelstora företagen. Parlamentet stöder utvecklingen av långsiktiga tekniska industriprogram där både offentliga och privata parter deltar.

32. Europaparlamentet begär att de tekniska plattformarna skall förstärkas då de är ett viktigt instrument för att stödja innovation och den europeiska industrin. Vid inrättandet av dessa plattformar bör man utgå från strukturen på den europeiska industrin som i första hand består av små och medelstora företag.

33. Europaparlamentet understryker att näringslivet i Europa har problem med konkurrenskraften, något som bl.a. beror på ett motsatsförhållande mellan å ena sidan alstrandet av vetenskapligt kunskap (ett område där Europa helt och fullt kommer till sin rätt) och å andra sidan den otillfredsställande omvandlingen av denna kunskap till innovationer och framför allt till produktion. Situationen kan förbättras genom att näringslivet får vara med och ställa upp prioriteringar för det ekonomiska stödet och därför måste man arbeta för att näringslivet skall få delta i det sjunde ramprogrammet samt för att de små och medelstora företagen skall få en bättre ställning inom detta program.

34. Europaparlamentet ber kommissionen undersöka möjligheterna att genom det sjunde ramprogrammet för forskning stärka de befintliga nätverken för företag och Eureka-programmet, där företagen i stor utsträckning finns representerade.

35. Europaparlamentet väntar sig att det fleråriga programmet för konkurrenskraft och innovation stöder europeiska småföretag i deras utveckling och blir ett instrument för genomförandet av Europeiska stadgan för småföretagen. Parlamentet anser att det fleråriga programmet därmed skulle medverka till att dessa företag verkligen omfattas av EU:s industristrategi.

36. Europaparlamentet stöder målet om att generellt minska företagsstöden, men påminner om att vissa stöd är värdefulla för att uppväga vissa brister på marknaden, såsom stöd till forskning och utveckling samt utbildning, i synnerhet fortbildning och yrkesutbildning, liksom stöden till rådgivning och företagens ekonomiska utveckling. Parlamentet anser det är nödvändigt att utveckla industrins dragningskraft på ungdomar, t.ex. genom stöd till forskning och utveckling, samt att genomföra en informationsinsats om yrken och kunnande inom industrin i kombination med en europeisk politik för erkännande av kvalifikationer och livslångt lärande. Det bekymrar parlamentet att de regionalt riktade stöden till stora företag utanför de i dag stödberättigade områdena enligt artikel 87.3 i fördraget med några få undantag föreslås dras tillbaka helt.

37. Europaparlamentet anser att det i en situation med fullständig och effektiv internationell konkurrens är nödvändigt att ha tillgång till en alltmer kvalificerad och konkurrenskraftig arbetskraft.

38. Europaparlamentet anser att utbildning och vidarebildning, inte minst inom den nya tekniken, bör prioriteras i syfte att främja konkurrenskraft och sysselsättning. För det ändamålet föreslås att medlemsstaterna gör en objektiv utvärdering av sina utbildnings- och vidareutbildningssystem.

39. Europaparlamentet anser att man bör sträva efter att stödja en effektivare forsknings- och innovationspolitik, vilket bör ske genom att uppmärksamheten inriktas på flankerande politikområden, såsom fullbordandet av den inre marknaden och en mindre kostnadsdryg och mera flexibel patentpolitik som är mera lättillgänglig för de små och medelstora företagen.

40. Europaparlamentet konstaterar hur viktigt det är med statligt stöd till små och medelstora företag i medlemsstaterna och ber kommissionen att behålla alla strukturfondsstöd för ekonomisk och samhällsekonomisk omställning till regioner som drabbats av industriella omlokaliseringar. Parlamentet insisterar på att större hänsyn måste tas till småföretagen och de mikroföretagen i dessa regioner och mer allmänt i hela sammanhållningspolitiken. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och rådet att inkludera rekommendationerna i Europeiska stadgan för småföretagen bland prioriteringarna för att uppnå målen konvergens, konkurrenskraft och samarbete.

41. Europaparlamentet väntar sig en tydligare och mer effektiv ram för immateriella rättigheter och önskar se att direktiven om respekt för de immateriella rättigheterna och gemenskapspatentet verkligen genomförs.

42. Europaparlamentet anser att det är absolut nödvändigt att utveckla stödinstrument för att hjälpa våra industrier att erövra marknader utanför EU samt att på så sätt aktivt gynna tillväxten i länder under utveckling.

43. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att identifiera sätt (exempelvis genom riskkapitalfonder) att främja – inte minst på gemenskapsnivå – såväl bildandet av nya företag, särskilt inom den nya tekniken, som åtgärder som leder till spin-off-effekter.

44. Europaparlamentet stöder rekommendationerna som syftar till att göra det möjligt för företagen att utveckla sig på det internationella planet och skulle vilja att dessa rekommendationer även riktade sig till små och medelstora företag. Parlamentet uppmanar kommissionen att utnyttja WTO:s skyddsmekanismer då en europeisk industrisektor utsätts för illegala handelsmetoder.

45. Europaparlamentet understryker att de europeiska finansmarknadernas osammanhängande karaktär motverkar välfungerande riskkapitalmarknader och anser att det är ytterst viktigt att rätta till detta för att underlätta företagens tillgång till finansieringskällor. Parlamentet påminner om att man måste underlätta företagens tillgång till finansieringsinstrument och utveckla tillgången till finansiering till förmån för system för garantier och ömsesidig borgen. Vidare begär parlamentet att det utvecklas innovativa finansieringssystem i syfte att uppfylla företagens (inbegripet småföretag och mikroföretag) behov av nya materiella och immateriella investeringar, i synnerhet när det gäller normer, teknik, miljö och markandsutnyttjande. Parlamentet efterlyser såväl åtgärder för att främja kopplingen mellan egna medel och fondmedel som ansträngningar för att koppla samman fonder, företag, industrier och universitet. Parlamentet anser att särskild uppmärksamhet i detta sammanhang bör ägnas åt verktyg som inriktar sig på små och medelstora företag.

46. Europaparlamentet anser att de offentliga myndigheterna, i situationer där det inte finns en fullständig marknad, bör uppmuntra utvecklingen av verksamheter inom områden där näringslivets aktörer bedömer riskerna som alltför stora. I det avseendet framstår det även som brådskande att identifiera sektorer med stort mervärde, inte minst inom den nya tekniken, som de offentliga myndigheterna skulle kunna främja för att få till stånd högkvalitativa arbetstillfällen. Parlamentet anser också att det är de offentliga myndigheternas skyldighet att utveckla forsknings- och innovationsverksamhet, eftersom sådan verksamhet ger positiva externa effekter.

47. Europaparlamentet understryker att en effektiv industripolitik måste utformas i ett globalt perspektiv, och hoppas att unionens nya generation av externa stödprogram för perioden 2007–2013 kommer att användas på ett strategiskt riktigt sätt för att främja och stödja internationaliseringen av Europas industri, särskilt dess små och medelstora företag, på marknaderna i ickemedlemsstater.

48. Europaparlamentet förväntar sig att hänsyn tas till den betydelse och de behov som den europeiska industrin, särskilt dess små och medelstora företag, har när den nya budgetplanen för perioden 2007–2013 skall utarbetas.

49. Europaparlamentet anser att kommunikationsinfrastrukturen och logistiksystemet spelar en viktig roll när det gäller att främja industriell utveckling och ekonomisk integration i den utvidgade unionen. Parlamentet anser det viktigt att arbetet med det transeuropeiska transportnätet, och särskilt de avsnitt som omfattar gränsövergångar, slutförs så snart som möjligt, och hoppas att tillräckliga medel avsätts för detta i gemenskapens budget för perioden 2007–2013.

50. Europaparlamentet föreslår att man som ett led i översynen av systemet för statligt stöd och inom ramen för Lissabonmålen utarbetar ett tydligare tillvägagångssätt för att främja innovation inom alla sektorer. Parlamentet anser att innovation, i bredare mening och inte enbart i tekniskt hänseende, måste utgöra ett grundläggande mål för gemenskapens industripolitiska strategi.

51. Europaparlamentet pekar på behovet att uppmuntra alla initiativ som syftar till att ge företag möjlighet att växa tillräckligt för att kunna konkurrera effektivt på den globala marknaden.

52. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet utvärdera resultaten, framför allt när det gäller skapandet av nya arbetstillfällen och incitament till forskning och utveckling, eftersom det finansiella perspektivet inte kan vara den enda utgångspunkten vid en analys.

*

* *

53. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och till medlemsstaternas regeringar och parlament.

[1] EGT C 377, 29.12.2000, s. 164.

[2] EGT L 333, 29.12.2000, s. 84.

[3] EGT C 240, 16.9.1991, s. 213.

[4] EGT C 183, 17.7.1995, s. 26.

[5] EUT C 82 E, 1.4.2004, s. 627.

--------------------------------------------------