14.10.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 255/44

1.1

De europeiska detaljhandlarnas reaktion på de sociala och ekonomiska förändringarna de senaste 20 åren, framför allt förändringar i konsumenternas efterfrågan, har lett till ett system med stora detaljhandelskedjor. Grundtanken var att förenkla konsumenternas inköp genom att samla ett stort utbud av livsmedel och andra produkter under samma tak. Uttryckt i marknadsföringstermer innebär det att stora detaljhandelskedjor vill locka fler och fler konsumenter genom att göra varorna attraktiva och sälja dem till konkurrenskraftiga priser. I detaljhandeln för livsmedel har det skett enorma förändringar, som genom att de varit så omfattande och genomgripande har haft helt avgörande betydelse för konsumenterna. I Storbritannien köps 80 procent av alla livsmedel i de stora butikskedjorna. Dessa siffror är bland de högsta i EU. Stormarknader erbjuder konsumenterna upp till 20 000 olika produktlinjer.

1.2

De stora detaljhandlarna har under de senaste åren väsentligt förbättrat situationen för konsumenterna när det gäller sortiment och konkurrenskraftiga priser. Konsumenterna har fått tillgång till ett stort och varierat utbud av livsmedel under ett tak, samtidigt som de fått gratis och lättillgänglig parkering. Stormarknaderna är både barn- och handikappvänliga. I vissa köpcentrum finns det banktjänster, servering och återvinningsanläggningar. Många säljer sina varor via nätet och erbjuder hemleveranser. Möjligheten att uträtta alla inköp på samma plats till konkurrenskraftiga priser gör stormarknaderna attraktiva för konsumenterna och är förklaringen till att den storskaliga detaljhandelns andel av den totala livsmedelsmarknaden vuxit så kraftigt.

1.3

I de flesta nya medlemsstater är de stora detaljhandlarnas marknadsandel mindre än i EU-15 men den ökar snabbt.

De stora detaljhandelskedjorna har olika verksamhetsstruktur:

1.4

Marknadsandelen för storskalig detaljhandel varierar dock kraftigt från ett land till ett annat. I Ungern svarar de tre största detaljhandlarna för 29 % av livsmedelsmarknaden. I Storbritannien kontrollerar de tre största handlarna 60 % av livsmedelsmarknaden, medan motsvarande siffra för Irland är 66 %. Siffrorna för de tre största kedjornas andel av livsmedelsmarknaden i vissa andra medlemsstater är följande: Polen 14,2 %, Tjeckien 25,4 %, Slovakien 42,6 %, Slovenien 77,3 %. Under de senaste tio åren har trenden varit att detaljhandeln för livsmedel har dominerats av allt färre mycket stora detaljhandlare. Livsmedelsförsäljningen utgör 70 % av försäljningen inom dagligvaruhandeln (Källa: GfK Consumer Scan/hushållsundersökningar).

2.1

GD Inre marknaden har använt information som sammanställts av AC Nielsen, som jämfört priset på en varukorg med märkesvaror i EU-14 (1) under september 2002 till oktober 2003. Prisindexet nedan visar att priserna varierade avsevärt inom EU-14. Om EU:s medianvärde är 100 är följande priser de högsta och lägsta i de nämnda medlemsstaterna nedan.

2.2

Sådana märkesvaror som nämns ovan och som säljs över hela Europa är välkända för de europeiska konsumenterna.

När det gäller generiska varumärken och produkter som säljs utan varumärken är prisskillnaderna större. Här finns det inte heller någon uppenbar förklaring till prisskillnaderna mellan medlemsstaterna.

2.3

Prisskillnaderna för produkter utan varumärken och för varumärkesprodukter ger en bild av den nuvarande situationen. Genom att noggrant följa upp priserna blir det lättare att avgöra om prisskillnaderna minskar över tiden, vilket man kan förvänta sig på en fullt ut fungerande inre marknad. GD Inre marknaden anser att prisskillnaderna inte bör vara så stora som de är nu på en effektivt fungerande inre marknad. En motsvarande undersökning i USA visade att prisskillnaderna var mindre där än inom EU-14.

2.4

Det finns ett antal förklaringar till de varierande priserna: skillnader i driftskostnader – exempelvis kostnader för arbetskraft, transportkostnader, kostnader för avfallshantering, lagringskostnad och omsättningsvolym, lokala skatter samt priskonkurrens både på inköps- och försäljningssidan. Kundernas varierande preferenser och personliga smak, som till stor del beror på kulturella vanor, kan också spela en viktig roll. Lokala marknadsförhållanden, t.ex. i fråga om klimat och förhållanden som rör inköp och lager, bör också beaktas.

3.1

De senaste fem åren har de stora detaljhandlarna marknadsfört sig med argument av följande typ: ”Alltid låga priser”, ”mer för varje krona”, ”bra mat kostar mindre”, ”spara pengar varje gång du handlar”. De stora detaljhandelskedjorna hävdar ständigt att de är bäst på att sänka alltför höga priser. Detta beror naturligtvis på att konsumenterna fäster stor vikt vid prisfaktorn. Detta borde vara goda nyheter för konsumenterna särskilt på kort sikt, men de långsiktiga konsekvenserna måste vägas in i resonemanget. Lantbrukarna måste få rimlig ersättning så att de fortsätter att tillhandahålla ett utbud av mat av hög kvalitet som produceras under goda miljömässiga förutsättningar. De som bearbetar och distribuerar livsmedel måste också få rimliga vinster.

3.2

Den brittiska kedjan ASDA (som ägs av det amerikanska storföretaget Wal-Mart) har gjort prissänkningarna till filantropi genom att förklara att ”målet är att varorna och tjänsterna skall bli mer överkomliga för alla”. Tanken verkar vara att mat skall kosta så lite som möjligt. De stora kedjornas budskap är ofta att det viktigaste med maten är priset på den. De europeiska hushållen lägger en allt mindre del av sin inkomst på mat (se bilaga 1).

3.3

Traditionellt sett har de stora detaljhandlarna priskonkurrerat mest aggressivt om ett antal basprodukter som fungerar som lockvaror eftersom de måste köpas ofta, medan man lagt stora marginaler på andra produkter, vilket konsumenterna kanske inte tänker på. I vissa medlemsstater säljs dessa lockvaror ofta under tillverkningskostnaden. I vissa länder, exempelvis Belgien, Frankrike, Irland, Italien, Luxemburg, Portugal och, i fråga om vissa produkter, Spanien och Grekland, är det förbjudet att sälja livsmedel till lägre pris än tillverkningskostnaden.

3.4

Priser som understiger kostnaderna och aggressiv prissättning kan leda till konkurrensbegränsande verksamhet.

4.1

Den växande sektorn stora detaljhandelskedjor har skapat tusentals arbetstillfällen inom EU, varav många är lågt betalda (och ofta innebär deltidsarbete). I en studie som nyligen publicerades på webbplatsen för Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor (”Industrial Relations in the Retail Sector”, oktober 2004, jämförande studie), konstateras att cirka 60 % av de anställda inom detaljhandeln är kvinnor och att de anställda ofta är unga och lågutbildade. Lönen är relativt låg, andelen deltids- och helgarbete är hög. Branschen är utsatt för stora strukturella förändringar, både vad gäller koncentration och diversifiering, och det finns ett tryck för att omstrukturera och avreglera arbetsförhållandena samt för att minska sysselsättningen. Sektorn kännetecknas också av stora löneskillnader mellan män och kvinnor, vilket beror på den stora andel kvinnor som arbetar deltid och på att det i första hand är kvinnorna som har lågstatusjobben.

4.2

De stora kedjorna erbjuder flera olika typer av arbeten, men de som sitter i kassan och de som fyller på varor i hyllorna är oftast de som har sämst betalt. Betalningen kan – beroende på sysselsättningssituationen i medlemsstaten i fråga – ligga på miniminivå eller strax över.

4.3

Flexibla arbetstider kan vara positivt för studenter, deltidsanställda, tillfälligt anställda och för dem som har familj eller annan anställning. Det är ytterst viktigt att inte deltidsanställda diskrimineras.

4.4

De europeiska kedjorna måste utvecklas så att de tillhandahåller tjänster av hög kvalitet som tillhandahålls av kompetent personal med trygga och goda arbetsvillkor. Den pågående koncentrationen inom sektorn för den stora detaljhandeln medför nya konkurrensstrategier (exempelvis priskrig) och leder till omfattande krav på att kontrollera kostnaderna, på att avreglera öppettiderna och på att låta de anställda arbeta sent på kvällen och under helgerna.

4.5

Livsmedelspriserna har minskat genom priskonkurrens och större effektivitet vad gäller inköp, administration, lagringsförfaranden, marknadsföring och mat av hög kvalitet. Ändå konstaterar Tim Long, professor vid Thames Valley University, följande: ”I verkligheten förutsätter billig mat billig arbetskraft, och vi måste börja tänka på detta i mycket högre grad när vi uppmuntrar butikskedjorna att konkurrera med varandra genom priskrig”.

4.6

När vi importerar varor från tredje världen bör vi också komma ihåg de arbetsvillkor som gäller i dessa länder.

5.1

Koncentrationen inom livsmedelshandeln har ökat mycket snabbt i Europa. Mellan 1993 och 2002 steg marknadsandelen med i genomsnitt 21,7 % för de fem största detaljhandelsföretagen inom livsmedelssektorn så att de i genomsnitt uppnådde 69,2 % av marknaden i EU-15. År 2002 hade de 37 % av den italienska marknaden, 52,7 % av den grekiska och 94,7 % av den svenska (Källa: London Economics report 2003 to UK Dept. Environment).

5.2

I vissa medlemsstater är både försäljnings- och inköpssidan av marknaden lika starkt koncentrerade. I andra medlemsstater finns det grupper av inköpare som företräder (tekniskt sett) oberoende detaljhandelsföretag (exempelvis frivilliga sammanslutningar), vilket gör att det finns större koncentration på inköpssidan än på försäljningssidan.

5.3

Stormarknaderna bygger ut sina tjänster och sitt produktsortiment, medan lågprisaffärer fortsätter att expandera framför allt inom livsmedelssektorn och i första hand inrikta sig på låga priser. De erbjuder dock i vissa fall produkter av högre kvalitet till lägsta möjliga pris.

5.4

Inom sektorn frukt och grönsaker försöker man komma bort från systemet med varumarknader. De stora kedjorna vill koncentrera sina inköp till ett begränsat antal stora leverantörer som kan tillhandahålla produkter året om. EESK konstaterade i ett tidigare yttrande (2) att ”Det stora urvalet av färsk frukt och grönsaker lyfts särskilt fram som en fördel med stormarknaderna. När det gäller torgmarknaden talas det om högre kvalitet, färskare produkter, stort urval, förtroende och mänskliga kontakter”.

5.5

Kedjorna har uppmuntrat konsolidering i leverantörsledet; detta gäller framför allt livsmedelsleverantörerna. Bageribranschen är en av de sektorer där detta fått genomslag. I Irland och i synnerhet i Storbritannien har priskonkurrensen inom bageribranschen lett till att ett oerhört stort antal bagerier fått stänga och till att marknaden nu domineras av ett fåtal mycket stora bagerier. På så sätt kan stormarknaderna erbjuda kunderna bröd till ett lågt pris men med sämre näringsvärde. Bröd med högre näringsvärde är tillgängligt men kostar mer.

5.6

På många stormarknader finns det också bakugnar i butiken. Frysta degprodukter deg som framställts i en fabrik köps in och bakas i affären.

6.1

London Economics konstaterade år 2003 att ingen medlemsstat under 2001 systematiskt verkar ha den största spridningen mellan gårdspriset och detaljhandelspriset. Prisskillnaderna verkar i allmänhet variera mellan ett och fem gånger priset fritt gård. När det gäller bröd som till största delen består av vete kan detaljhandelspriserna vara upp till 30 gånger högre än priserna fritt gård, vilket visar hur stor andel av kostnaden som inte härrör från gårdarna när det gäller brödframställning.

6.2

Vad gäller lammkött ökade prisskillnaderna under 2001 mellan priserna fritt gård och priset i detaljhandeln i Storbritannien och Irland samtidigt som de minskade i Frankrike och Tyskland. I fråga om frukt och grönsaker finns det ingen tydlig trend vad gäller prisskillnaderna, förutom möjligtvis en liten minskning. Grossistmarknaden för frukt och grönsaker har minskat något den senaste tiden medan spotmarknaden fortfarande är viktig för färska produkter, vilket kan ge stora prisfluktuationer beroende på utbudet och vädret. De stora kedjorna byter till kontrakt som löper över säsongen eller över året och köper in från ett litet antal leverantörer för att få stabila leveranser till färskvarusektorn och för att hålla kostnaderna nere. På så sätt kommer prisskillnaden mellan priserna fritt gård och detaljhandelspriserna att stabiliseras. Priskrig kan leda till att producenterna får lägre marginaler och ökade kostnader.

6.3

Om de stora detaljhandelskedjornas köpkraft leder till att leverantörerna måste sänka sina priser och om dessa sänkta priser skall slå igenom för konsumenterna, är det inte säkert att den procentuella marginal som går till lantbrukaren faller. Men det faktiska priset fritt gård sjunker, vilket innebär att lantbrukaren inte får någon vinst eller i varje fall minskad vinst.

6.4

I en undersökning som gjordes år 2002 av National Farmers Union i Storbritannien kostar en varukorg med nötkött, ägg, bröd, tomater och äpplen i genomsnitt 55 euro i en stormarknad. Lantbrukaren får mindre än 16 av dessa euro, dvs. mindre än 1/3 av varornas värde i detaljhandeln. När det gäller de enskilda produkterna fick lantbrukarna 26 % av det slutliga detaljhandelspriset för nötkött, 8 % för bröd och 14 % för bacon.

6.5

Producentprisindexet (i reala termer) sjönk med 27 % mellan 1990 och 2002. Lantbrukarnas priser har i stort sett varit stabila under samma period. De stora skillnaderna i utvecklingen av priserna fritt gård och det pris konsumenterna betalar för livsmedel har diskuterats ingående, men det råder ingen samstämmighet om vad som ligger bakom skillnaderna i prisutveckling. (London Economics report 2003).

6.6

Man kan konstatera att stormarknaderna i allt högre grad erbjuder produkter som är rättvisemärkta, vilket är en positiv utveckling. I en artikel i Wall Street Journal den 8 juni 2004 skrev Steve Steckton och Erin White följande om stormarknadens försäljning av produkter med märkning för rättvis handel: ”Sainsburys (en brittisk detaljhandelskedja) har sålt rättvisemärkta bananer som varit mer än fyra gånger dyrare än vanliga bananer och till ett pris 16 gånger högre än det som odlarna fått. Livsmedelskedjan Tesco tar 3,46 dollar för knappt ett halvt kilo rättvisemärkt kaffe, medan odlaren får 44 cent mer än världsmarknadspriset”. ”Kedjorna utnyttjar märkningen för att få högre vinst eftersom de vet att konsumenterna är villiga att betala lite mer för rättvis handel,” säger Emily Dardaine som är produktansvarig för frukt på FLO (Fair Trade labelling organizations international), en Tysklandsbaserad sammanslutning av grupper som arbetar för rättvis handel.

7.1

Marknadskoncentrationen varierar stort inom EU både vad gäller hur den är utformad och i hur hög grad marknaden är koncentrerad. Detta måste beaktas när man analyserar hur de stora detaljhandlarna agerar gentemot sina leverantörer. Som nämns ovan är priset mycket viktigt för konsumenterna och eftersom konsumenternas efterfrågan påverkar utbudet är pressen stor på leverantörerna att sänka priserna. De stora kedjorna pressar sina leverantörer för att erbjuda sina kunder låga priser. Detta gäller livsmedelssektorn och särskilt de marknader där koncentrationen är mycket hög. För att få ännu bättre villkor hotar kedjorna ständigt leverantörerna med att sluta köpa in deras produkter. Dessutom omplacerar de största kedjorna regelbundet sina inköpare mellan olika områden för att förhindra att det uppstår ett personligt förhållande mellan inköpare och leverantörer. Inköparens roll är att försöka köpa in livsmedel till ständigt lägre priser från leverantören. De har makten att låta företag överleva eller gå i konkurs genom att inte köpa in deras produkter och byta till ett annat företag. Detta gäller särskilt i de fall då leverantörerna har investerat stora belopp för att kunna erbjuda en särskild produktlinje till en stor detaljhandelskedja. Framför allt de små leverantörerna har ofta inte råd att uppfylla kraven från de stora kedjorna. Man kan fråga sig hur stor chans lantbrukaren har att få rimliga priser på de marknader där de stora detaljhandelskedjorna har så stor köpkraft.

7.2

Förutom möjligheten att få rabatt på transaktionerna från leverantörerna kan inköparnas makt speglas i de kontraktsvillkor som detaljhandlarna föreskriver för leverantörerna, exempelvis kostnader för att ha med en viss produkt i utbudet, kostnader för att få ut en viss produkt på hyllorna eller retroaktiva rabatter på sålda varor. Leverantörerna kan också vara tvungna att betala en orimligt stor andel av detaljhandelns omkostnader för extraerbjudanden, och de kan vara tvungna att binda sig till en enda kedja.

7.3

Livsmedelsleverantörerna är ofta satta under hård ekonomisk press eftersom de får vänta länge på betalning – ibland så länge som 120 dagar (180 dagar i sällsynta fall) efter det att de har levererat sina livsmedelsprodukter. Konsumenterna måste däremot betala omedelbart för sina inköp. De långa betalningsvillkoren bidrar i avsevärd utsträckning till de stora detaljhandelskedjornas vinst eftersom de fungerar som räntefria lån från leverantörerna.

7.4

Ibland tvingas leverantörerna att under en period tillhandahålla livsmedel till ett pris som understiger kostnaden, för att produkterna skall fortsätta säljas. Detta kan leda till avsevärda förluster för leverantörer och lantbrukare.

7.4.1

I och med systemet med online-auktioner kan de stora detaljhandelskedjorna enklare få tag i billiga produkter som de kan förse med sina egna varumärken. Det innebär att kedjorna letar efter erbjudanden om produktleveranser på Internet (för egna varumärken). Leverantörerna konkurrerar med varandra om att kunna erbjuda lägsta pris.

7.5

Alla stora detaljhandelskedjor satsar allt mer på att ta fram egna varumärken. Trenden är tydligast i Irland och England och på utvecklingsmarknaderna. ”Den höga tillväxttakten för de egna varumärkena på utvecklingsmarknaderna hänger direkt samman med att de globala detaljhandelsföretagen agerar utanför sina traditionella geografiska gränser”, menar Jane Perrin och AC Nielsen. I takt med att kvaliteten på vissa av de egna varumärkena ökar har detaljhandlarna fått väsentligt ökade vinstnivåer utan stora reklamkostnader.

7.6

Systemet med egna varumärken ger stormarknaderna större makt gentemot leverantörerna.

7.7

I ett läge där framgångsrika idéer inom detaljhandeln snabbt kan kopieras blir handlarnas egna varumärken allt viktigare för att de skall kunna skilja sig från konkurrenterna.

7.8

Detta maktskifte från leverantörer till detaljhandlare sträcker sig långt utöver de fördelar det ger att ha kontroll över utrymmet på hyllorna och att ha egna varumärken. Kedjornas kundkort ger handlarna mycket större kunskap om konsumenternas identitet, preferenser och köpvanor än vad leverantörerna kan få. Kunskapen om konsumenterna växer dessutom genom att detaljhandeln möter sina kunder varje vecka.

7.9

När de stora kedjorna gör reklam för sina egna varumärken efterfrågar konsumenterna även välkända märkesprodukter på hyllorna. Kedjorna vill minska antalet leverantörer av varumärken och har därför infört ett system med kategoristyrning (Category Management). Det är kedjornas sätt att minska antalet leverantörer som de köper från i syfte att minska sina kostnader och förbättra sina marginaler. En ledande leverantör väljs ut för varje produktlinjekategori och får i uppdrag att ta fram och tillhandahålla samtliga produktlinjer som krävs i kategorin. Ett företag som har ett ledande varumärke väljs ofta ut för att tillhandahålla ett antal liknande produkter och får på så sätt behålla försäljningen av sina produkter. Ett företag som levererar en typ av ost av ett visst märke kan få i uppdrag att leverera alla andra ostar som en detaljhandelskedja vill ha. Företaget får då köpa in ost från andra leverantörer. Systemet gynnar de största leverantörerna och begränsar möjligheterna för små och lokala leverantörer att komma in på marknaden. Konsumenterna kan också få sämre utbud.

7.10

Många små och medelstora företag inom livsmedelssektorn är extremt sårbara, särskilt om de är mycket beroende av någon av de stora detaljhandelskedjorna. Kedjorna kan kräva en prissänkning på 2 % per år för de följande tre åren. Om leverantören inte kan gå med på detta vänder sig detaljhandelsföretaget till någon annan leverantör. För att överleva måste de små och medelstora företagen minska sina kostnader och marginaler, vilket leder till sänkt ersättning till lantbrukarna, färre anställda och lägre kvalitet på produkterna, vilket drabbar konsumenterna.

8.1

Konsumenterna kommer att fortsätta efterfråga konkurrenskraftiga priser, ett tillförlitligt utbud av mat av hög kvalitet, tjänster av hög kvalitet och en trevlig inköpsmiljö.

8.2

Konsumenterna bör föra en dialog med producenterna och med dem som levererar livsmedelsleverantörerna så att de får en mer balanserad bild av de strategier som tillämpas inom detaljhandeln.

8.3

Konsumenterna bör också få information om när leverantörerna är med och bekostar särskilda rabatter eller lågpriserbjudanden.

8.4

Konsumenterna måste få ökad kunskap om alla aspekter av livsmedelsmarknaden och om de långsiktiga konsekvenserna av sitt agerande. Familjer med låga inkomster kan ofta inte utnyttja erbjudanden om livsmedel till låga priser i de stora köpcentrum som ligger utanför städerna om de inte har någon möjlighet att ta sig dit och handla de lågt prissatta produkterna.

8.5

Frågorna om fetma och hållbar konsumtion är angelägna för konsumenterna. Detaljhandlarna måste anpassa sina strategier i dessa frågor.

9.1

Reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken (frikopplingen) leder till att lantbrukarnas beslut om vad de skall producera i högre grad kommer att påverkas av de signaler i form av pris och efterfrågan som kommer från detaljhandelssektorn. Det stödsystem som var en del av den gemensamma jordbrukspolitiken omfattar inte längre samma minimipriser för jordbruksprodukter. Det innebär att de stora detaljhandelskedjorna får betydligt större makt över prissättningen i livsmedelskedjan än vad som varit fallet tidigare. Om importen av livsmedel till gemenskapen ökar kommer det att pressa priserna fritt gård när världsmarknadspriserna är låga. Slutresultatet kommer troligen att bli att priserna på livsmedel varierar mycket mer som ett resultat av varierande utbud och efterfrågan.

9.2

Om lantbrukarnas inkomster sjunker samtidigt som deras kostnader ökar kommer fler lantbrukare att slås ut. En sådan utveckling kan leda till minskad livsmedelsproduktion i Europa, vilket skulle förhindra utvecklingen av ett mångfunktionellt jordbruk inom EU. Det skulle också kunna bli ett hinder för målsättningen att behålla och utveckla en levande landsbygd. För att förhindra en sådan utveckling måste även lantbrukare tänka i nya banor när det gäller odlingssätt och de produkter man satsar på. Ett alternativ kan vara att finna nya nischer, t.ex. att satsa på mer högkvalitativa produkter, helt nya produkter, nya distributionsformer och nya samarbetsformer (t.ex. inköpssamverkan, lantbruksbutiker i städerna), ekoturism m.m. för att kunna stärka sina positioner.

9.3

Det är svårt att göra jämförelser av skillnaderna mellan priserna fritt gård och priserna i detaljhandeln inom EU eftersom det är omöjligt att få fram vilka kostnader och marginaler som går till bearbetningsleden respektive detaljhandelsleden. Det är dock helt klart att om de stora detaljhandelskedjorna sätter priser på jordbruksprodukter som är lägre än tillverkningskostnaden, kommer lantbrukaren, som den sista personen i kedjan, att få sänkt ersättning eftersom handeln och de mellanliggande bearbetningsleden kommer att ta ut sina marginaler för att kunna fortsätta sin verksamhet.

a)

De stora detaljhandelsföretagen förutsätts tillhandahålla säkra livsmedel.

b)

De stora kedjorna har regelbundet kontakt med kunderna som varje vecka kommer till affärerna för sina inköp.

c)

Kundkorten ger detaljerad information om konsumenternas köpvanor och gör att de stora kedjorna får en viktig kunddatabas som är en stor källa till kunskap om marknaden.

d)

Genom marknadsforskning får handeln kunskap om konsumenternas behov.

e)

Handeln kan påverka köpbeteendet genom extrapriserbjudanden, rabatter, kundservice och genom hur affärerna utformas. Det gör att de stora detaljhandelskedjorna har möjlighet att påverka utvecklingen av marknaden.

11.1

Det krävs mer information om och insyn i prisstrukturen och vinstmarginalerna och uppdelningen av dessa mellan detaljhandlare, leverantörer (livsmedelsberedningsföretag) och primärproducenter.

11.2

Medlemsstaterna måste se till att det finns tillräcklig konkurrens inom regionerna, och stödja små jordbruksföretag som gått samman i producent-, bearbetnings- och handelskooperativ och på så sätt möter konkurrensen med de stora kedjorna inom jordbruksproduktion, livsmedelsbearbetning och handel. Vidare måste medlemsstaterna och EU:s institutioner se till att det finns olika slags handel och undvika en total avreglering av marknaden som skulle leda till ytterligare koncentration på marknaden.

11.3

GD Inre marknaden måste kontinuerligt undersöka och utvärdera konsumentpriserna i EU för att se till att det finns tillräcklig konkurrens inom gemenskapen.

11.4

Definitionen av begreppet allmänt intresse bör ses över inom konkurrenslagstiftningen – begreppet skall inte bara omfatta priser och marknadskrafter.

11.5

Konkurrensmyndigheterna måste fortsätta att hantera frågan om de stora detaljhandelskedjornas makt på inköpssidan.

11.6

Det finns risk för att den framtida detaljhandeln för livsmedel kommer att bestå av ett mycket litet antal aktörer, vilket skulle kunna leda till mindre urval för konsumenterna och till högre priser. Kommissionen och medlemsstaternas regeringar måste vara medvetna om denna möjliga utveckling.

11.7

EU måste se till att livsmedelsproduktionen är så stor att den räcker till för unionens medborgare. Vi får inte bli beroende av import av livsmedel från länder utanför unionen.

11.8

Det krävs ingående forskning och analys av prisöverföringar och av vilka marginaler som tillämpas på vägen från gården till den konsument som köper livsmedel i den stora detaljhandelskedjan.