[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 01.12.2005

KOM(2005) 615 slutlig

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN

RAPPORT OM PÅVISBARA FRAMSTEG ENLIGT KYOTOPROTOKOLLET (enligt kravet i artikel 5.3 i beslut 280/2004/EG om en mekanism för övervakning av utsläpp av växthusgaser inom gemenskapen och för genomförande av Kyotoprotokollet) {SEK(2005) 1564}

Innehåll

1. Bakgrund 3

2. EU mot Kyotomålen 3

3. Slutsatser 7

4. Referenser 8

1. BAKGRUND

En rapport om påvisbara framsteg är ett krav enligt artikel 5.3 i beslut 280/2004/EG om en mekanism för övervakning av utsläpp av växthusgaser inom gemenskapen och för genomförande av Kyotoprotokollet [[?]]. I den föreliggande rapporten, som bygger på de uppgifter som medlemsstaterna skickat in t.o.m. den 15 juni 2005, ligger tonvikten på de framsteg som gjorts inom gemenskapen.

De internationella ansträngningarna för att motverka den globala uppvärmningen bygger på FN:s ramkonvention om klimatförändringar. Dess mål är att skydda klimatsystemet från negativ mänsklig påverkan.

I Kyotoprotokollet, som är en internationell överenskommelse som bygger på ramkonventionen, fastställs juridiskt bindande mål för hur mycket industriländerna skall minska sina utsläpp av växthusgaser. Beräkningen görs genom att man jämför utsläppsnivåerna ett givet basår med medelvärdet för de fem åren 2008–2012 – den s.k. första åtagandeperioden. I diskussionerna om vilka framsteg som gjorts brukar 2010 betraktas som intervallets mittpunkt.

Kyotoprotokollet ger länderna en viss valfrihet när det gäller hur målen skall uppfyllas. Utsläpp kan till exempel delvis kompenseras genom ökad användning av kolsänkor i form av skogar, som tar upp koldioxid från atmosfären. Länderna kan också finansiera utländska projekt som leder till minskade koldioxidutsläpp. Det finns två former för detta: gemensamt genomförande (JI) och mekanismen för en ren utveckling (CDM) – båda utgör s.k. flexibla mekanismer.

EU har genom Kyotoprotokollet förbundit sig att minska utsläppen av växthusgaser med 8 % under den första åtagandeperioden, 2008–2012. Detta är ett gemensamt mål för de 15 länder som var EU-medlemmar då unionen ratificerade protokollet den 31 maj 2001, och åtagandet regleras av en juridiskt bindande överenskommelse om fördelning av bördorna [[?]]. I denna överenskommelse anges individuella utsläppsmål för vart och ett av EU-15-länderna, i enlighet med artikel 4 i Kyotoprotokollet som tillåter att grupper av länder kommer överens om gemensamma mål som motsvarar summan av de enskilda målen.

Av de tio länder som anslöt sig till EU den 1 maj 2004 har åtta individuella utsläppsmål enligt Kyotoprotokollet. Dessa länder skall sänka sina utsläpp med 6 eller 8 procent, och dessa mål är inte kopplade till den gemensamma sänkningen på 8 procent för EU-15. Cypern och Malta är inte bilaga I-parter i ramkonventionen och har därför inga utsläppsmål enligt protokollet.

2. EU MOT KYOTOMÅLEN

Trots att Europeiska unionen med sina 25 medlemsstater bara svarar för 14 % av de globala utsläppen av växthusgaser gör man stora ansträngningar för att motverka klimatförändringar. De beslutsamma insatserna på hemmaplan gör också att EU kan leva upp till sina ambitioner som internationellt föredöme. Konkret tar sig detta uttryck i de åtgärder och bestämmelser på EU-nivå som infördes genom Europeiska klimatförändringsprogrammet [[?]]. Varje medlemsstat genomför också egna åtgärder som diskuteras i rapporten för respektive land.

Insatserna i klimatförändringsprogrammet omfattar ett stort antal aktörer, bland annat hushållen, industrin, handeln och transportsektorn. De viktigaste instrumenten är följande:

- Systemet för handel med utsläppsrätter [[?]]. Syftet med detta är att begränsa de totala koldioxidutsläppen från närmare 12 000 anläggningar i EU:s 25 medlemsstater (EU-25).

- Länkdirektivet [[?]], som ändrar direktivet om handel med utsläppsrätter på så vis att medlemsstaterna kan tillåta att aktörer använder tillgodohavanden från Kyotoprotokollets mekanismer (certifierade utsläppsminskningar och utsläppsminskningsenheter) för att uppfylla sina åtaganden enligt EU:s kvothandelssystem.

- Programmet[?] Intelligent energi - Europa [[?]], som skall bidra till en hållbar utveckling på energiområdet genom ökad energieffektivitet, satsningar på förnybar energi samt minskade koldioxidutsläpp från transportsektorn. Dessutom innehåller programmet stimulansåtgärder för förnybara energikällor och energieffektivitet i utvecklingsländerna.

- Direktivet om förnybara energikällor [[?]], där det som vägledande mål anges att andelen el från förnybara energikällor i EU-25 bör öka till 21 % fram till 2010 (från 14 % 1997). För varje medlemsstat finns också ett specifikt vägledande mål.

- Direktivet om biodrivmedel [[?]], vars vägledande mål är att 5,75 % av drivmedlen skall utgöras av biodrivmedel.

- Direktivet om byggnaders energiprestanda [[?]], som föreskriver att medlemsstaterna skall anta normer för energiprestanda. Genom detta direktiv kommer också ett system för energimärkning av byggnader i hela EU att införas, liksom krav på att man för byggnader över en viss storlek måste utvärdera möjligheten att installera förnybara energisystem .

- Kraftvärmedirektivet [[?]], vars syfte är att driva på utvecklingen av kraftvärme.

- Ett frivilligt åtagande från bilindustrins sida [[?]] att minska koldioxidutsläppen från nya bilar med 25 % fram till 2008/2009, jämfört med basåret 1995.

- Direktivet om deponering av avfall [[?]], som kommer att minska mängden avfall som deponeras och därigenom metanutsläppen från avfall under nedbrytning.

Gemenskapens övergripande skattebestämmelser i rådets direktiv 2003/96/EG [[?]] ligger också i linje med en del av direktiven ovan, genom att de ger incitament för en effektivare energianvändning och genom att de medger att skatter används som styrmedel för att minska koldioxidutsläppen. När det gäller forskning och utveckling bidrar EU:s sjätte ramprogram (2002-2006) [[?]] med mer än 3 miljarder euro för utveckling och demonstration av ny teknik på energi-, transport- och miljöområdet.

Bland övriga viktiga åtgärder kan nämnas direktivet om energianvändande produkter [[?]], där det fastställs minimikrav för miljöprestanda hos ett stort antal sådana produkter, samt direktivet om effektiv slutanvändning av energi och om energitjänster [[?]]. Det senare direktivet kommer att bidra till att avlägsna hinder för en effektivare energianvändning, främja energitjänster samt uppmuntra inrättandet av program för energieffektivitet. Här bör också nämnas två rättsakter som ännu befinner sig i lagstiftningsprocessen: en förordning om fluorerade gaser och ett direktiv om fluorerade gaser i luftkonditioneringssystem i fordon [[?]].

EU:s klimatpolitik sträcker sig längre än till 2012. Många EU-åtgärder som redan är i kraft kommer att fortsätta att spela en viktig roll även efter den första åtagandeperioden enligt Kyotoprotokollet. EU:s handelssystem för växthusgaser kommer utan avbrott att tillämpas även efter 2012. Den andra fasen av Europeiska klimatförändringsprogrammet inleddes i oktober 2005 och omfattar avskiljning och lagring av koldioxid, utsläpp från vägfordon, luftfart samt strategier för att hantera effekterna av klimatförändringar. EU:s roll för att minska sårbarheten och underlätta anpassningen kommer också att diskuteras. Ytterligare EU-initiativ på områdena energieffektivitet och förnybar energi är dessutom att vänta. Det sjunde ramprogrammet [[?]], tillsammans med etablerade och nya tekniska plattformar, sträcker sig också över en längre horisont än 2012. De kommer därigenom att bidra till den långsiktiga omställningen till en koldioxidfri ekonomi (effektiva förnybara energikällor, vätgas, bränsleceller, fossil kraftproduktion utan utsläpp etc.).

Europeiska kommissionen har också antagit ett meddelande där man anger huvuddragen i en strategi bortom 2012 [[?]]. Där klargörs att man från EU:s sida är beredd att delta i en förutsättningslös diskussion på internationell nivå om hur samarbetet skall utvecklas efter 2012. Meddelandet pekar också på ett antal nyckelåtgärder för en framgångsrik global klimatstrategi: Deltagande från ett större antal länder och sektorer än i dag, utveckling av koldioxidsnål teknik, fortsatt och utökad användning av marknadsinstrument, samt behovet av anpassning till klimatförändringens oundvikliga effekter. Dessa åtgärder sänder starka, långsiktiga signaler till industrin, medlemsstaternas regeringar och det vidare internationella samfundet att EU tänker ta krafttag mot klimatförändringarna, och att man förväntar sig att alla EU-institutionerna samt företag och medborgare i EU drar sitt strå till stacken.

Europeiska kommissionen är fast besluten att genomföra dessa åtgärder mot klimatförändringar och samtidigt ta hänsyn till EU-ländernas ekonomiska utveckling och EU-medborgarnas välfärd. Kommissionen åtog sig särskilt i meddelandet från februari 2005 att ”se över framstegen och utforska nya tänkbara åtgärder för att systematiskt utnyttja kostnadseffektiva alternativ för att minska utsläppen i synergi med Lissabonstrategin”.

EU arbetar också internationellt för att hjälpa länder utanför unionen att minska sina utsläpp av växthusgaser. Samarbetet omfattar för närvarande 140 länder i sex regioner i världen, och EU:s roll är att bistå vid införandet av förnybara energikällor och att främja en effektiv energianvändning. Slutmålet är att öka människors livskvalitet och bidra till en hållbar utveckling. EU ger också ekonomiskt stöd till program för olika ändamål, t.ex. användning av solenergi för att tillhandahålla rent dricksvatten i Sahelområdet, högre energieffektivitet och ökad användning av förnybara energikällor i Kina, skogsplantering för att ge CDM-intäkter (mekanismen för en ren utveckling) i Sydamerika, samt utveckling av institutioner för att motverka klimatförändringar i Indien.

Trots drastiskt minskade utsläpp av ett antal föroreningar från transportsektorn svarar denna fortfarande för 20 % av utsläppen i EU-25. Energianvändningen inom denna sektor är också ett område där utsläppen av växthusgaser fortsätter att öka. Bland åtgärderna för att minska utsläppen från transporter märks överenskommelsen för att minska de genomsnittliga utsläppen från nya bilar [11] och direktivet för att öka användningen av biodrivmedel [8]. EU har också gjort stora framsteg när det gäller att minska utsläppen per fordonskilometer, men det ökade antalet fordon och fordonskilometer totalt gör att minskningarna äts upp. Utsläppen fortsätter alltså att öka, om än i lägre takt än tidigare.

Insatser från EU:s och medlemsstaternas sida samt omstruktureringen av den europeiska industrin, särskilt i Central- och Östeuropa, har lett till en minskning av de årliga koldioxidutsläppen på ungefär 350 miljoner ton (5,5 %) i EU-25, enligt mätningar från 2003.

I EU-15 räknar man med att befintliga åtgärder leder till en minskning av växthusgasutsläppen med 1,6 % fram till 2010, räknat från basåret och utan effekten av LULUCF-faktorer (markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk). De tilläggsåtgärder som enskilda länder inom EU-15 planerar bör leda till utsläppsminskningar på 6,8 %. Medlemsstaterna räknar dessutom med att kunna sänka sina utsläpp med över 100 megaton koldioxidekvivalenter per år genom att använda olika Kyotomekanismer. Om sådana mekanismer tas med i beräkningen hamnar de uppskattade utsläppen för 2010 på 9,3 % under basnivån.

När det gäller EU-25 visar en sammanställning av de enskilda medlemsstaternas uppskattningar att befintliga åtgärder kommer att leda till en sänkning av de totala utsläppen av växthusgaser med 5 % fram till 2010, jämfört med basåret och utan hänsyn till LULUCF-faktorer. Genomförandet av ytterligare åtgärder beräknas pressa ned de totala utsläppen från dessa länder med 9,3 % fram till 2010, jämfört med 1990 års nivå. Lägger man till Kyotomekanismer blir minskningen 11,3 %.

Fig. 1: Faktiska och prognostiserade utsläpp (utan LULUCF) för EU-15 och EU-25 [?]

[pic]

3. SLUTSATSER

Med tanke på att Kyotoprotokollet bara varit i kraft en kort tid (sedan den 16 februari 2005), har EU kommit en bra bit på väg mot att fullgöra sina åtaganden. Ytterligare framsteg är dock beroende av hur snabbt och effektivt medlemsstaterna kan genomföra gemenskapens lagstiftning och sina egna åtgärder. De samlade prognoserna för EU-15 visar att Kyotomålet på –8 % kan uppfyllas, förutsatt att medlemsstaterna genomför sina egna tilläggsåtgärder och tillämpar de flexibla mekanismerna som planerat.

Att uppfylla åtagandena enligt Kyotoprotokollet är inte slutmålet för EU:s arbete, och därför förespråkar man också mer omfattande utsläppsminskningar för att stoppa den globala klimatförändringen. EU är också berett att axla sin del av ansvaret för att minska människans påverkan på klimatsystemet, och man har redan – som redovisas ovan – vidtagit konkreta åtgärder i den riktningen.

4. REFERENSER

[1] Ett program är ett EU-instrument för att ekonomiskt stödja projekt som uppfyller de grundläggande målen för programmet. Kraven för att få bidrag varierar mellan olika program, men ofta har programmen en bred inriktning.

[2] Värdena på y-axeln anges i relation till värdena för basåret. För de flesta medlemsstater tillämpas basåret 1990 för koldioxid (CO2), metan (CH4) och dikväveoxid (N2O), men 1995 för fluorerade gaser. Följande undantag gäller dock: Basåret när det gäller koldioxid, metan och dikväveoxid är för Ungern genomsnittet för åren 1985–1987, för Slovenien 1986, och för Polen 1988. Basåret för fluorerade gaser är 1990 för Frankrike och Finland. Detta innebär att 1990 års värde för EU-15 och EU-25 inte är exakt 100. Beteckningen inga åtgärder motsvarar beräknade utsläpp om man inte genomför några åtgärder alls.

[i] Europaparlamentets och rådets beslut nr 280/2004/EG av den 11 februari 2004 om en mekanism för övervakning av utsläpp av växthusgaser inom gemenskapen och för genomförande av Kyotoprotokollet

http://www.europa.eu.int/eur-lex/pri/sv/oj/dat/2004/l_049/l_04920040219sv00010008.pdf

[ii] Rådets beslut 2002/358/EG (EGT L 130, 15.5.2002) av den 25 april 2002 om godkännande, på Europeiska gemenskapens vägnar, av Kyotoprotokollet till Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar, och gemensamt fullgörande av åtaganden inom ramen för detta http://europa.eu.int/scadplus/leg/sv/lvb/l28060.htm

[iii] KOM(2001)580 slutlig, 23.10.2001 – Meddelande från kommissionen om genomförandet av första delen av det europeiska klimatförändringsprogrammet

http://europa.eu.int/eur-lex/sv/com/pdf/2001/com2001_0580sv01.pdf

[iv] Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (EGT L 275, 25.10.2003) av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG

http://europa.eu.int/scadplus/leg/sv/lvb/l28012.htm

[v] Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/101/EG (EGT L 338, 13.11.2004) av den 27 oktober 2004 om ändring av direktiv 2003/87/EG om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen, i överensstämmelse med Kyotoprotokollets projektbaserade mekanismer

http://europa.eu.int/scadplus/leg/sv/lvb/l28012.htm

[vi] Europaparlamentets och rådets beslut nr 1230/2003/EG (EGT L 176, 15.7.2003) av den 26 juni 2003 om ett flerårigt program för åtgärder på energiområdet: "Intelligent energi - Europa" (2003-2006)

http://europa.eu.int/eur-lex/pri/sv/oj/dat/2003/l_176/l_17620030715sv00290036.pdf

[vii] Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/77/EG ( EGT L 283, 27.10.2001) av den 27 september 2001 om främjande av el producerad från förnybara energikällor på den inre marknaden för el

http://europa.eu.int/eur-lex/pri/sv/oj/dat/2001/l_283/l_28320011027sv00330040.pdf

[viii] Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/30/EG (EGT L 123, 17.5.2003) av den 8 maj 2003 om främjande av användningen av biodrivmedel eller andra förnybara drivmedel http://europa.eu.int/scadplus/leg/en/lvb/l21046.htm

[ix] Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/91/EG (EGT L 1, 4.1.2003) av den 16 december 2002 om byggnaders energiprestanda

http://europa.eu.int/scadplus/leg/sv/lvb/l27042.htm

[x] Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/8/EG ( EGT L 52, 21.2.2004) av den 11 februari 2004 om främjande av kraftvärme på grundval av efterfrågan på nyttiggjord värme på den inre marknaden för energi och om ändring av direktiv 92/42/EEG

http://europa.eu.int/scadplus/leg/en/lvb/l27021.htm

[xi] http://europa.eu.int/comm/environment/co2/co2_home_sv.htm

[xii] Rådets direktiv 1999/31/EG ( EGT L 182, 16.7.1999) av den 26 april 1999 om deponering av avfall

http://europa.eu.int/eur-lex/pri/sv/oj/dat/1999/l_182/l_18219990716sv00010019.pdf

[xiii] Rådets direktiv 2003/96/EG (EGT L 283, 31.10.2003) av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet

http://europa.eu.int/scadplus/leg/en/lvb/l27019.htm

[xiv] Europaparlamentets och rådets beslut nr 1513/2002/EG (EGT L 232, 29.8.2002) av den 27 juni 2002 om sjätte ramprogrammet för Europeiska gemenskapens verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration med syfte att främja inrättandet av det europeiska området för forskningsverksamhet samt innovation (2002-2006)

http://europa.eu.int/scadplus/leg/sv/lvb/i23012.htm

[xv] Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/32/EG (EGT L 191, 22.7.2005) av den 6 juli 2005 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energianvändande produkter och om ändring av rådets direktiv 92/42/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 96/57/EG och 2000/55/EGhttp://europa.eu.int/comm/enterprise/eco_design/dir2005-32.htm

[xvi] KOM(2003)739 slutlig, 10.12.2003 – Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om effektiv slutanvändning av energi och om energitjänster

http://europa.eu.int/eur-lex/sv/com/pdf/2003/com2003_0739sv01.pdf

[xvii] KOM(2003)492 slutlig, 11.8.2003 – Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om vissa fluorerade växthusgaser

http://europa.eu.int/eur-lex/lex/LexUriServ/site/sv/com/2003/com2003_0492sv01.pdf

[xviii] KOM(2005)119 slutlig, 6.4.2005 – Förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om Europeiska gemenskapens sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007–2013)

http://europa.eu.int/eur-lex/lex/LexUriServ/site/sv/com/2005/com2005_0119sv01.pdf

[xix] KOM(2005)35 slutlig, 9.2.2005 – Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén: ”Seger i kampen mot den globala klimatförändringen”

http://europa.eu.int/comm/environment/climat/pdf/comm_en_050209.pdf