[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 3.11.2005

KOM(2005) 540 slutlig

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET

Rapport från kommissionen om genomförandet av direktiv 96/61/EG om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET

Rapport från kommissionen om genomförandet av direktiv 96/61/EG om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar (Text av betydelse för EES)

INLEDNING

Denna rapport har utarbetats i enlighet med artikel 16.3 i rådets direktiv 96/61/EG om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar[1] (IPPC-direktivet). Rapporten avser åren 2000–2002 och omfattar därför endast femton medlemsstater. Detta är den första rapporten om genomförandet av direktivet sedan det trädde i kraft i oktober 1999.

Enligt IPPC-direktivet skall det vidtas samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar från omkring 45 000 stora industrianläggningar i EU:s femton gamla medlemsstater. På så vis avser man att, genom ett system för att fastställa tillståndsvillkor som bygger på bästa tillgängliga teknik, komma tillrätta med de största utsläppen till vatten, luft och mark, liksom andra miljöeffekter.

I denna rapport sammanfattas den information som medlemsstaterna lämnat i ett frågeformulär som antagits av kommissionen[2]. Alla medlemsstaterna besvarade frågeformuläret, men de flesta av dem lämnade in det för sent. Kommissionen har inte kontrollerat alla de uppgifter som medlemsstaterna rapporterade i detta sammanhang, men svaren har analyserats genom en extern undersökning[3] som gjorts för kommissionens räkning. Parallellt med detta har kommissionen gjort sin egen analys av om medlemsstaternas lagstiftning överensstämmer med IPPC-direktivet. Även denna analys behandlas i denna rapport.

I kommissionens meddelande ”Vägen till hållbar produktion”, som antogs i juni 2003[4], behandlades flera centrala genomförandefrågor. Genom detta meddelande inleddes också ett samråd om IPPC-direktivets genomförande och eventuella vidare utveckling. Den här rapporten har utarbetats med hänsyn till resultaten från detta samråd.

Framsteg med genomförandet

IPPC-direktivet har varit tillämpligt på nya anläggningar sedan den 30 oktober 1999, vilket var sista dag för direktivets införlivande i nationell lagstiftning. När det gäller befintliga anläggningar skall kraven i direktivet fullt ut uppfyllas senast den 30 oktober 2007 om det inte görs en ”väsentlig ändring” av en anläggning före det datumet.

Förseningar med införlivandet

Generellt sett har IPPC-direktivet införlivats efter stora förseningar. I slutet av 2004 hade alla femton EU-medlemsstater införlivat direktivet, men det fanns fortfarande brister i vissa medlemsstaters lagstiftning.

Kommissionen har kontrollerat införlivandet i alla de gamla medlemsstaterna. Lagstiftningen i de nya medlemsstaterna håller på att kontrolleras. Det har konstaterats brister i de flesta av medlemsstaterna. Flera medlemsstater (Finland, Sverige och Österrike) har ändrat sin lagstiftning i enlighet med kommissionens påpekanden, men det pågår överträdelseförfaranden mot Belgien, Danmark, Frankrike, Tyskland, Grekland, Nederländerna, Luxemburg och Spanien. 2004 avkunnade EG-domstolen för första gången en dom om ett ofullständigt införlivande av IPPC-direktivet, vilket gällde den österrikiska lagstiftningen[5].

Olika strategier för införlivandet

Flera olika strategier har tillämpats i de olika medlemsstaterna för att införliva direktivet.

Flera medlemsstater hade redan infört samordnade tillståndssystem. Vissa medlemsstater, t.ex. Frankrike och Sverige, gjorde endast relativt små ändringar av sin redan gällande lagstiftning. Detta har också inneburit att de exakta strategierna för att införliva IPPC-direktivet varierat kraftigt. I många av dessa medlemsstater är det fortfarande vissa bestämmelser från den tidigare lagstiftningen som dominerar.

Övriga medlemsstater (såsom Portugal, Spanien och Grekland) som inte redan hade något samordnat tillståndssystem utarbetade i allmänhet ny lagstiftning liksom nya samordnade tillståndssystem och tillståndsförfaranden som låg närmare bestämmelserna i direktivet. Vissa av dessa medlemsstater verkar dock vara sena med att införa ett helt fungerande tillståndssystem.

Begränsat antal utfärdade IPPC-tillstånd

Medlemsstaterna rapporterade (för perioden fram till slutet av 2002) omkring 45 000 anläggningar som omfattas av IPPC-direktivet. Under den första rapporteringsperioden beviljades 5 545 anläggningar tillstånd. Det rörde sig om 4 750 tillstånd för väsentliga ändringar och 795 tillstånd för nya anläggningar. Detta utgör ungefär 13 % av alla anläggningar.

Dessa antal återspeglar dock inte det totala antal IPPC-tillstånd som utfärdats, eftersom det i frågeformuläret inte behövde anges siffror för nya eller uppdaterade tillstånd eller tillstånd som bedömts på nytt för befintliga anläggningar. Därför kan man i dagsläget bara delvis beskriva genomförandesituationen. Medlemsstaterna har även börjat ge tillstånd för befintliga anläggningar, eller på nytt bedömt villkoren i gällande tillstånd, men det finns i dagsläget inte några samlade uppgifter för EU.

De begränsade uppgifter som finns att tillgå visar på betydande variationer mellan medlemsstaterna när det gäller det antal tillstånd som utfärdats. Från bland annat Italien, Spanien och Portugal rapporterades att mindre än tio tillstånd beviljats för ”väsentliga ändringar” av befintliga anläggningar, medan flera andra medlemsstater rapporterade mycket fler tillstånd för sådana typer av anläggningar. Grekland lämnade inte några uppgifter om hur många tillstånd som utfärdats.

Behovet av att påskynda framsteg för att direktivet skall vara helt genomfört senast oktober 2007

Såsom noterades i meddelandet från juni 2003 verkar flera medlemsstater endast ha gjort begränsade framsteg när det gäller direktivets genomförande i praktiken.

Det finns därför en risk för att ett oproportionerligt stort antal tillståndsansökningar kommer att lämnas in omedelbart innan tidsfristen löper ut i oktober 2007. Detta kan leda till att de behöriga myndigheterna får en oproportionerligt stor arbetsbörda som det inte är säkert att de klarar av. Slutresultatet kan bli att de inte hinner utfärda eller uppdatera tillstånden i tid, eller att kontrollen av lagstiftningen minskar, vilket skulle innebära att direktivets krav inte uppfylls.

Det är inte heller tillräckligt att helt enkelt utfärda tillstånd senast den 30 oktober 2007. Anläggningarna bör ha tillräckligt med tid på sig att se till att de helt uppfyller direktivets krav senast detta datum. Såsom fastställs i artikel 9.4 i direktivet skall alla anläggningar bedriva verksamhet i enlighet med villkor som fastställs i ett tillstånd som bygger på bästa tillgängliga teknik med hänsyn till den aktuella anläggningens tekniska egenskaper och geografiska belägenhet samt de lokala miljöförhållandena.

Kommissionen uppmanar därför fortfarande medlemsstaterna att följa en målinriktad och proaktiv strategi för att se till att direktivets alla krav uppfylls senast den 30 oktober 2007.

Frågor om införlivande och genomförande

Allmänna skyldigheter för verksamhetsutövare och tillståndsansökningar

Dessa bestämmelser i direktivet har i allmänhet införlivats på ett korrekt sätt av medlemsstaterna.

Samordning mellan myndigheterna under tillståndsförfarandet

Medlemsstaterna har utvecklat olika system för att säkerställa samordningen mellan myndigheter. Vissa medlemsstater utser en enda myndighet medan andra förlitar sig på olika behöriga myndigheter (i t.ex. Portugal har flera myndigheter utsetts och var och en ansvarar för en del av förfarandet: samordning, samråd eller utfärdande av tillstånd). Samordningen mellan dessa myndigheter kan vara komplicerad i vissa medlemsstater, t.ex. Tyskland och Nederländerna, som under vissa omständigheter fortsätter att utfärda separata tillstånd för utsläpp till vatten.

Fastställande av tillståndsvillkor baserade på BAT

Situationen varierar betydligt mellan medlemsstaterna. Vissa medlemsstater har utarbetat riktlinjer för att hjälpa de behöriga myndigheterna medan andra inte har offentliggjort några sådana särskilda dokument. Vissa medlemsstater har fastställt sektorsspecifik lagstiftning baserad på BAT (bästa tillgängliga teknik).

Den stora majoriteten medlemsstater uppger att de BAT-referensdokument (BREF:s) som offentliggörs av kommissionen i enlighet med artikel 16.2 i direktivet om informationsutbyte om bästa tillgängliga teknik beaktas både generellt sett och i specifika fall när bästa tillgängliga teknik fastställs. Denna fråga behandlas dock inte systematiskt i all tillämplig lagstiftning. Det bör noteras att EG-domstolen har använt information från en BREF i ett beslut[6] om definition av avfall.

Tillståndsvillkor och ändringar av anläggningar

De flesta av medlemsstaterna har integrerat direktivets krav när det gäller vad tillståndsvillkoren skall omfatta och regleringen av verksamhetsutövarnas ändringar av befintliga anläggningar. Det är endast Förenade kungariket som har rapporterat att det har utfärdats särskilda riktlinjer som skall hjälpa de behöriga myndigheterna att tolka begreppet ”väsentliga ändringar” av verksamheten.

Flera medlemsstater (minst åtta) har utnyttjat den möjlighet som fastställs i direktivet att utfärda generella, bindande föreskrifter, i allmänhet i form av lagstiftning, istället för att fastställa vissa krav i enskilda tillståndsvillkor. I många fall gällde dessa bestämmelser redan före IPPC-direktivet.

Förnyad bedömning och uppdatering av tillstånd

Förnyad bedömning och uppdatering av tillstånd är centrala faktorer för att se till att lagstiftningen är dynamisk. Alla medlemsstater hänvisar till lagstiftning när det gäller förnyad bedömning och uppdatering av tillstånd. Ett antal medlemsstaterna har dock inte fastställt tydliga förfaranden för förnyad bedömning, t.ex. när det gäller hur ofta tillstånden skall bedömas.

Miljökvalitetsnormer

Alla medlemsstater har uppgivit att nationella eller regionala rättsakter införlivat skyldigheten att införa ytterligare villkor i IPPC-tillstånd när en miljökvalitetsnorm krävare strängare villkor än vad som kan åstadkommas med hjälp av bästa tillgängliga teknik. Från de flesta av medlemsstaterna rapporterades dock inga sådana fall. Detta kan förklaras antingen av ett ofullständigt genomförande av denna bestämmelse eller av att BAT-villkoren är tillräckliga för att uppfylla miljökvalitetsnormer i specifika fall. I det tidigare fallet är dock medlemsstaterna fortfarande skyldiga att uppfylla miljökvalitetsnormen på grundval av det gemenskapsinstrument där normen fastställs.

Uppfyllande av tillståndsvillkor

De flesta av medlemsstaterna har fastställt förfaranden för att kontrollera att tillståndsvillkoren uppfylls, i allmänhet genom inspektioner på plats. Frekvensen när det gäller sådana inspektioner liksom ”självövervakning” som görs av verksamhetsutövare eller icke-administrativa organ (t.ex. ackrediterade laboratorier) varierar mellan medlemsstaterna. Det flesta av medlemsstaterna tillämpar kravet på verksamhetsutövare att regelbundet informera de behöriga myndigheterna om resultaten av övervakningen av utsläpp. I vissa medlemsstater håller man fortfarande på att utarbeta förfaranden för regelbundna inspektioner.

Förfarandena och frekvenserna varierar betydligt mellan medlemsstaterna. I Sverige inspekteras i genomsnitt varje anläggning vart annat år, medan Frankrike har utvecklat ett årligt inspektionsprogram. I Spanien gör de behöriga myndigheterna inspektioner på eget initiativ.

Antalet åtgärder för att framtvinga efterlevnad (förvaltningsrättsliga eller straffrättsliga) varierar betydligt mellan medlemsstaterna. Från Nederländerna rapporterades 310 sådana åtgärder och från Frankrike rapporterades 148 fällande domar, medan flera medlemsstater inte angav hur många eller vilken typ av åtgärder som vidtagits under rapporteringsperioden.

Information och allmänhetens deltagande

Alla medlemsstater har rapporterat att de infört bestämmelser för att se till att allmänheten får information om och deltar i tillståndsförfarandet. I allmänhet avsätts ungefär en månad för samråd med allmänheten om tillståndsansökningar.

Ett fåtal medlemsstater (t.ex. Irland) har uppgivit att åtgärder vidtagits för att aktivt informera allmänheten (t.ex. genom publikationer, broschyrer, allmänna informationskampanjer eller information på Internet) om dess rätt till information och deltagande. I allmänhet informeras allmänheten genom meddelanden om tillstånd (t.ex. i tidningar eller på officiella anslagstavlor).

Medlemsstaterna rapporterade inte om någon större påverkan av de restriktioner som fastställs i direktiv 90/313/EEG av den 7 juni 1990 om rätt att ta del av miljöinformation[7], t.ex. när det gäller företagshemligheter.

Gränsöverskridande effekter

Medlemsstaterna rapporterade ett mycket begränsat antal fall där gränsöverskridande samarbete bedrivits. Detta kan återspegla ett ofullständigt genomförande av skyldigheten för behöriga myndigheter i berörda medlemsstater att samarbeta när det gäller potentiella gränsöverskridande effekter. De flesta av medlemsstaterna rapporterade inte om förfaranden för att se till att allmänheten får tillräcklig information om och kan delta i tillståndsförfaranden i andra medlemsstater.

Rapportering av utsläppsgränsvärden

Mot bakgrund av uppgifterna om representativa utsläppsgränsvärden som tidigare rapporterats av medlemsstaterna, är det svårt att dra definitiva slutsatser om huruvida dessa värdens trender är uppgående eller nedåtgående. Det är i de flesta fallen inte möjligt att jämföra rapporterade utsläppsgränsvärden för att kontrollera att de verkligen konvergerar, eftersom medlemsstaterna i tillstånden uttrycker dessa gränsvärden på olika sätt (t.ex. över olika tidsperioder eller med olika statistiska krav för överensstämmelse). Med tanke på att dessa data används i begränsad utsträckning kommer kommissionen därför att försöka att bättre anpassa denna verksamhet till de potentiella fördelarna i samband med översynen av direktivet.

Synpunkter som inkommit på IPPC-direktivet

En generellt positiv inställning till direktivet

Även om flera medlemsstater framhöll att de endast haft begränsad praktisk erfarenhet av genomförandet av IPPC-direktivet under rapporteringsperioden, anser de i allmänhet att detta direktiv är ett effektivt instrument för att bekämpa föroreningar från industrianläggningar, och att det medför ett antal fördelar, framför allt när det gäller samordning och förebyggande, genomförande av tillståndsvillkor baserade på BAT, uppdatering av tillstånd, förbättrad övervakning, tillgång till information och allmänhetens deltagande i tillståndsförfarandet. Vissa medlemsstater underströk att direktivets genomförande förenklat förvaltningen och förbättrat dialogen mellan behöriga myndigheter och verksamhetsutövare. De BAT-referensdokument som offentliggjorts av kommissionen i enlighet med artikel 16.2 i direktivet anses vara viktiga för att fastställa och sprida bästa tillgängliga teknik.

Vissa medlemsstater uttryckte en önskan om att IPPC-direktivet i större utsträckning i tekniskt avseende skulle stämma överens med annan gemenskapslagstiftning om utsläpp från industrianläggningar, framför allt direktiv 2001/80/EG om begränsning av utsläpp till luften av vissa föroreningar från stora förbränningsanläggningar [8] och direktiv 2000/76/EG om förbränning av avfall[9].

Andra synpunkter

Kommissionen fick in ungefär 100 svar på 2003 års meddelande om IPPC-direktivet[10]. Den allra största majoriteten berörda parter efterlyser inte radikala ändringar av direktivet utan vill att lagstiftningen skall vara stabil. I ett antal svar föreslås tekniska ändringar för att förbättra direktivet.

Flera medlemsstater (framför allt Förenade kungariket och Nederländerna) och vissa branschsammanslutningar efterlyser dessutom en större ändring av direktivet för att öka möjligheterna till handel med utsläppsrätter, framför allt när det gäller NOx och SO2, som ett alternativ till det nuvarande tillståndsförfarandet som baseras på BAT. Dessutom efterlyses nästan enhälligt att det skall utarbetas riktlinjer i centrala frågor som rör direktivets genomförande.

I sin resolution av den 28 februari 2004 avgav Europaparlamentet ett i stort sett positivt yttrande över direktivet och uppmanade medlemsstaterna att göra alla nödvändiga ansträngningar för att genomföra direktivet. Europaparlamentet oroar sig också för de stora variationerna i genomförandet och efterlyser fler insatser för att övervaka genomförandet av direktivet och utarbeta riktlinjer.

Kommande åtgärder – Åtgärdsplan och översyn av direktivet

Mot bakgrund av de stora problem och frågor som uppstått i samband med genomförandet av direktivet oroar sig kommissionen för den takt i vilken direktivet genomförs i flera medlemsstater. Den har därför beslutat att intensifiera sina insatser, såsom anges nedan, för att på bästa sätt se till att alla krav uppfylls i tid och på ett smidigt sätt.

Åtgärd 1. Fullständigt införlivande av direktivet

Flera medlemsstater har inte helt införlivat IPPC-direktivet. Detta har föranlett flera överträdelseförfaranden. Kommissionen kommer att driva dessa överträdelseförfaranden vidare för att säkerställa att direktivet genomförs fullt ut.

Åtgärd 2. Förbättrad övervakning av de framsteg som gjorts för att genomföra IPPC-direktivet senast den 30 oktober 2007

Ett fullständigt genomförande av IPPC-direktivet i slutet av oktober 2007 är fortfarande en utmaning i de allra flesta av medlemsstaterna. Det krävs snabba framsteg liksom ett kraftigt politiskt stöd och administrativa resurser från nationella förvaltningar och behöriga myndigheter för att direktivet skall kunna genomföras i tid.

Kommissionen fastställer därför indikatorer så att den regelbundet kan övervaka de framsteg som medlemsstaterna gjort för att uppfylla kraven innan tidsfristen löper ut den 30 oktober 2007. Indikatorerna kommer framför allt att inbegripa information om antalet identifierade anläggningar och det antal tillstånd som utfärdats eller uppdaterats av medlemsstaterna. Denna information kommer att finnas tillgänglig för allmänheten på Internet.

Kommissionen kommer också att besöka myndigheterna i de medlemsstater där det krävs ytterligare betydande insatser för att helt genomföra direktivet.

Åtgärd 3. Kontroller av uppfyllandet av krav

Hittills har kommissionen fått mycket få klagomål om att IPPC-direktivet skulle ha tillämpats på ett otillräckligt sätt vid enskilda anläggningar.

Med tanke på riskerna för ett eventuellt missbruk av den handlingsfrihet som direktivet medger, har kommissionen vidtagit flera åtgärder för att kontrollera direktivets tillämpning:

- Kommissionen kommer att intensifiera användningen av det europeiska registret över förorenande utsläpp (EPER)[11] för att identifiera de viktigaste utsläppsanläggningarna och granska hur IPPC-direktivet tillämpas på dessa anläggningar. Kommissionen har identifierat anläggningar som svarar för viktiga utsläpp av en viss förorening[12] och kommer att övervaka de åtgärder som medlemsstaterna vidtagit för att se till att dessa anläggningar uppfyller alla krav i IPPC-direktivet senast den 30 oktober 2007.

- Kommissionen har också lanserat ett projekt för att se över de framsteg som gjorts med genomförandet av direktivet i medlemsstaterna och, när det gäller 30 IPPC-anläggningar som skall väljas ut från hela EU, bedöma i vilken utsträckning tillstånd och anläggningarnas prestanda uppfyller direktivets krav.

- Under 2006 kommer kommissionen att lansera ett projekt för att undersöka i vilken utsträckning de generella, bindande föreskrifter som införts i vissa medlemsstater uppfyller direktivets krav.

Om kommissionen identifierar fall av otillräcklig tillämpning av direktivet kommer den att vidta alla nödvändiga åtgärder, bland annat inleda överträdelseförfaranden där så krävs. I detta sammanhang kan en dom som EG-domstolen nyligen avkunnat[13] mot Grekland ha betydande konsekvenser för eventuella genomförandefall gällande IPPC-direktivet. Enligt EG-domstolen har Grekland underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt direktiv 84/360/EEG om bekämpning av luftförorening från industrianläggningar[14] genom att inte fastställa strategier för att, på grundval av bästa tillgängliga teknik, successivt anpassa en kraftstation i Linoperamata.

Åtgärd 4. Färdigställande av den första omgången BREF:s och inledande av översyn

BREF:s är viktiga verktyg för genomförandet av direktivet. Kommissionen gör vad den kan för att se till att den första omgången BREF:s (32 stycken) färdigställs i slutet av 2005. Dessutom diskuteras med medlemsstaterna och berörda industrier processen för översyn av vissa befintliga BREF:s i de fall ny central information och kunskap från forskning finns att tillgå. Denna översyn kommer att inledas 2005.

Åtgärd 5. Behovet av klargörande av vissa rättsliga frågor och en teknisk översyn av direktivet

Vid samråd som nyligen genomförts med medlemsstaterna konstaterades att det främst efterfrågas riktlinjer för tolkningen av verksamhetsbeskrivningarna i bilaga I till direktivet och av begreppet ”anläggningar”, som stöd för genomförandet av direktivet. Kommissionen samarbetar därför intensivt med medlemsstaterna för att stödja utarbetandet av sådana riktlinjer, som bör färdigställas 2006 och offentliggöras på Internet. Dessa riktlinjer baseras bland annat på gällande tolkningar som kommissionen gjort sedan direktivet antogs.

Kommissionen har också konstaterat att det behövs en teknisk översyn av IPPC-direktivet för att klargöra vissa tvetydigheter och förbättra lagstiftningen. Dessutom har utarbetandet av temastrategier inom sjätte miljöhandlingsprogrammet[15] visat att IPPC-direktivet kan ge ett viktigt bidrag till dessa initiativ, och eventuella ändringar av detta direktiv (framför allt när det gäller räckvidd) övervägs också i detta sammanhang.

Åtgärd 6. Bedömning av möjligheter att förenkla gällande lagstiftning om utsläpp från industrianläggningar mot bakgrund av målet om bättre lagstiftning

Det samråd som inleddes 2003 genom meddelandet om IPPC-direktivets genomförande liksom diskussionerna i rådet (framför allt när det gäller arbetet för att förenkla lagstiftningen[16]) och det nyligen antagna meddelandet ”Lagstifta bättre för tillväxt och arbetstillfällen i Europeiska unionen”[17] visar att man måste se över hur IPPC-direktivet förhåller sig till annan lagstiftning. Denna fråga togs speciellt upp i de rapporter som offentliggjorts av EU:s nätverk för genomförande och kontroll av efterlevnaden av miljölagstiftningen (Impel)[18].

När det gäller översynen av IPPC-direktivet bedömer kommissionen därför möjligheter att förenkla den gällande lagstiftningen om industriutsläpp (IPPC-direktivet och sektorsspecifik lagstiftning, såsom direktivet om stora förbränningsanläggningar, avfallsförbränning och användning av organiska lösningsmedel[19]).

Åtgärd 7. Bedömning av användning av eventuella marknadsbaserade instrument och andra incitament

IPPC-direktivet är baserat på ett dynamiskt koncept när det gäller definitionen av bästa tillgängliga teknik. När ett IPPC-tillstånd har utfärdats och beroende på vilken strategi som den behöriga myndigheten följer, kan verksamhetsutövaren följa en oförändrad minimistrategi för att se till att villkoren i tillståndet uppfylls i strikt mening.

I samband med översynen av IPPC-direktivet gör kommissionen därför en bedömning av utvecklingen av incitament, t.ex. marknadsbaserade instrument (såsom system för handel med utsläppsrätter, skatter och avgifter), för att uppmuntra verksamhetsutövare att vidta åtgärder som sträcker sig längre än de lagstadgade kraven i IPPC-direktivet och för att stödja innovativ miljöteknik.

Slutsatser

Översynen av IPPC-direktivet kommer att fortsätta under 2006 och avslutas under 2007 då det kommer att utarbetas ett kommissionsmeddelande som om lämpligt kommer att åtföljas av ett lagstiftningsförslag. Kommissionen håller på att tillsätta en rådgivande grupp om översynen av IPPC-direktivet för att se till det genomförs ett samråd och förs en dialog med medlemsstaterna och andra berörda parter. Det kommer också att anordnas ett offentligt samråd under 2006.

Vid översynen kommer man att bedöma möjligheterna att förbättra tillämpningen av direktivet liksom annan lagstiftning om utsläpp från industrianläggningar utan att ändra underliggande principer eller ambitionsnivån. Detta bör dock inte hindra att medlemsstaterna på ett korrekt sätt och i tid genomför direktivet. Medlemsstaternas första prioritet bör fortfarande vara att se till att direktivet genomförts till fullo senast den 30 oktober 2007.

[1] EGT L 257, 10.10.1996, s. 26.

[2] Kommissionens beslut av den 31 maj 1999 beträffande frågeformuläret till rådets direktiv 96/61/EG om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar, EGT L 148, 15.6.1999, s. 39.

[3] ”Analysis of Member States first implementation reports on the IPPC Directive”, LDK-ECO, juni 2004, se http://europa.eu.int/comm/environment/ippc/ippc_ms_implementation.htm#ImplementationReps

[4] KOM(2003) 354 slutlig ”Vägen till hållbar produktion - Framstegen i genomförandet av rådets direktiv 96/61/EG om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar”.

[5] Mål C-78/04 Kommissionen mot Österrike (dom av den 18 november 2004, EUT C 6, 8.1.2005 s. 18).

[6] Mål C-235/02 Begäran om förhandsavgörande (beslut av den 25 januari 2004, EUT C 94, 17.4.2004, s. 13).

[7] EGT L 158, 23.6.1990, s. 56.

[8] EGT L 309, 27.11.2001, s. 1.

[9] EGT L 332, 28.12.2000, s. 91.

[10] Mer information om samrådet finns på följande webbplats: http://europa.eu.int/comm/environment/ippc/ippc_ms_implementation.htm#CommCommunication

[11] Beslut 2000/479/EG, EGT L 192, 28.7.2000, se www.eper.cec.eu.int

[12] Se EPER:s rapport från översynen: http://www.eper.cec.eu.int/eper/documents/EPER%20Review%20report,%20final.pdf

[13] Mål C-364/03 Kommissionen mot Grekland (dom av den 7 juli 2005, EUT C 217, 3.9.2005, s. 9).

[14] EGT L 188, 16.7.1984, s. 20.

[15] Europaparlamentets och rådets beslut nr 1600/2002/EG om fastställande av gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram, EGT L 242, 10.9.2002, s. 1.

[16] Se till exempel slutsatserna från Europeiska rådets möte den 23 mars 2005: http://ue.eu.int/ueDocs/cms_Data/docs/pressdata/en/ec/84335.pdf

[17] KOM(2005) 97 slutlig 16.3.2005.

[18] Se http://europa.eu.int/comm/environment/impel/

[19] Rådets direktiv 1999/13/EG av den 11 mars 1999 om begränsning av utsläpp av flyktiga organiska föreningar förorsakade av användning av organiska lösningsmedel i vissa verksamheter och anläggningar, EGT L 85, 29.3.1999, s. 1.