[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 30.9.2005

KOM(2005) 465 slutlig

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN

i2010: DIGITALA BIBLIOTEK

{SEK(2005) 1194} {SEK(2005) 1195}

Innehållsförteckning

1. Inledning 3

2. i2010: digitala bibliotek 3

3. Att göra Europas kulturarv tillgängligt på nätet: vad står på spel? 4

4. Digitalisering 5

5. Tillgänglighet på nätet 6

6. Att bevara digitalt innehåll 7

7. Åtgärder på europeisk nivå 9

7.1. Pågående initiativ 9

7.2. Nya eller intensifierade initiativ 9

8. Slutsats 12

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN

i2010: DIGITALA BIBLIOTEK

1. INLEDNING

I ett brev av den 28 april 2005 till rådets ordförandeskap och kommissionen från sex stats- och regeringschefer förespråkades ett inrättande av ett virtuellt europeiskt bibliotek som skulle bidra till att Europas kulturella och vetenskapliga samlingar blir allmänt tillgängliga. Kommissionen välkomnar dessa idéer och kommer att bidra till att de kan omsättas i praktiken genom initiativet i2010 om digitala bibliotek.

Det här meddelandet innehåller en beskrivning av den vision som ligger till grund för initiativet om digitala bibliotek och en presentation av visionens huvuddelar. Meddelandet utgör samtidigt initiativets första del som rör digitalisering, tillgänglighet på nätet och digitalt bevarande av vårt kulturarv. Vidare innehåller det en analys av de hinder som finns för att utnyttja dess kulturella och ekonomiska potential samt förslag på åtgärder som skall bidra till att motverka de splittrade insatser som för närvarande görs i Europa.

2. I2010: DIGITALA BIBLIOTEK

Initiativet om digitala bibliotek syftar till att göra Europas informationsverktyg lättare och intressantare att använda på nätet. Det bygger på Europas rika arv genom att kombinera multikulturella och flerspråkiga miljöer med tekniska framsteg och nya affärsmodeller.

Digitala bibliotek är organiserade samlingar av digitalt innehåll som gjorts tillgängliga för allmänheten. De kan innehålla material som digitaliserats, till exempel kopior av böcker och annat ”fysiskt” material från bibliotek och arkiv, men de kan också baseras på information som producerats digitalt. Det sistnämnda blir allt vanligare i fråga om vetenskaplig information eftersom digitala tidskrifter och enorma mängder information lagras i digitala arkiv. Bägge fallen, dvs. både digitaliserat material och sådant material som skapades digitalt, omfattas av det här initiativet.

Följande tre huvudlinjer kommer att följas för att förverkliga den digitala teknikens möjligheter för att sprida information och göra den lättåtkomlig:

- Tillgänglighet på nätet , vilket är en förutsättning för att maximera de fördelar medborgare, forskare och företag kan få ut av informationen.

- Digitalisering av analoga samlingar för bredare användning i informationssamhället.

- Bevarande och lagring för att se till att framtida generationer kan få åtkomst till digitalt material och förhindra att värdefullt material går förlorat.

Initiativet om digitala bibliotek kommer att behandla dessa huvudlinjer i olika block. Förutom Europas kulturarv , som det här meddelandet behandlar, finns ett annat nyckelområde, nämligen vetenskaplig information. Det området har sina särdrag och en inbyggd dynamik mot bakgrund av behovet att kunna hantera och lagra stora mängder digitala uppgifter och den kraftiga ökningen av publikationer som bara finns i digital form. Ett meddelande, som planeras för 2006, kommer att innehålla de specifika utmaningarna för de digitala biblioteken på det här området, bland andra behovet av att stödja högkapacitetsinfrastruktur och de åtgärder som skall vidtas på europeisk nivå.

Ett samråd på nätet i anslutning till det här meddelandet kommer att behandla vissa av de större utmaningarna i fråga om digitalisering, tillgänglighet på nätet och digitalt bevarande. De svar som inkommer kommer att vara ett viktigt bidrag till en eventuell rekommendation om digitalisering och digitalt bevarande. De kommer även att påverka andra relevanta gemenskapsinitiativ, som översynen av ramverket för upphovsrätt.

Sammanfattningsvis:

Det här meddelandet ”i2010: digitala bibliotek” med fokus på kulturarvet (2005). Ett samråd på nätet (2005) om frågor som rör digitalisering, tillgänglighet på nätet och digitalt bevarande. De svar som inkommer kommer att bidra till förslaget till en rekommendation om digitalisering och digitalt bevarande (2006) och andra relevanta gemenskapsinitiativ, som översynen av ramverket för upphovsrätt (2006). Ett meddelande om tillgängligheten för vetenskaplig information, som främst är inriktat på information som skapades digitalt (2006). |

3. ATT GÖRA EUROPAS KULTURARV TILLGÄNGLIGT PÅ NÄTET: VAD STÅR PÅ SPEL?

Kulturella och sociala aspekter

Europeiska bibliotek och arkiv[1] innehåller stora mängder material i form av böcker, tidningar, filmer, fotografier och kartor som representerar rikedomen i Europas historia och kontinentens kulturella och språkliga mångfald. Om det här materialet från olika kulturer och på olika språk finns tillgängligt på nätet blir det enklare för medborgarna att uppskatta sitt eget kulturarv och kulturarvet från andra europeiska länder och att använda det för studier, arbete eller för att berika fritiden. På så vis kan det komplettera och stödja målen för unionens kulturverksamhet.

Ekonomiska aspekter

Bibliotek och arkiv är viktiga investerings- och sysselsättningsfaktorer. År 2001 sysselsatte europeiska bibliotek 336 673 personer på heltid och hade fler än 138 000 000 registrerade användare.[2] De har med andra ord en betydande ekonomisk betydelse.

Om man skulle digitalisera bibliotekens material skulle det kraftigt öka denna ekonomiska betydelse. När Europas kulturarv väl digitaliserats kan det fungera som motor för nätverksaktivitet. Det kommer att utgöra en guldgruva som kan återanvändas för mervärdestjänster och –produkter inom exempelvis turism och utbildning. Om det bevaras på rätt sätt, kan det återanvändas flera gånger om, och dessutom kommer digitaliseringen att få betydande effekter för företag som utvecklar ny teknik.

4. DIGITALISERING

Europas bibliotek och arkiv innehåller en imponerande mängd material med bred spännvidd.

Det totala antalet böcker och inbundna tidskrifter (volymer) i europeiska bibliotek (EU-25) uppgick år 2001 till 2 533 893 879.[3]

Huvudskälet för att digitalisera bibliotekens material är att göra det tillgängligt på nätet. I vissa fall görs det inte främst för att göra materialet mer tillgängligt, utan för att se till att det inte förstörs. Detta gäller främst audiovisuellt material, där det analoga formatet försämras med tiden och värdefullt material går förlorat.

En undersökning av tio större radio/TV-arkiv visade att det fanns en miljon timmar film, 1,6 miljoner timmar videoinspelningar och två miljoner timmar ljudinspelningar. Det totala antalet sänt material i Europa är förmodligen 50 gånger större. Det mesta av materialet är analoga originalinspelningar. 70 % av materialet befinner sig i riskzonen eftersom det vittrar bort, är ömtåligt eller är lagrat på föråldrade media. Varje år förlorar Europas audiovisuella arkiv 10 000-tals timmar av de äldsta delarna av sina samlingar.[4]

Hittills har bara en liten del av de europeiska samlingarna digitaliserats. Digitalisering pågår i alla medlemsstater, men åtgärderna är dåligt samordnade och arbetet går långsamt. Detta belystes av offentliggörandet av Google-initiativet som innebär att 15 miljoner böcker från fyra större amerikanska bibliotek och ett bibliotek i Europa skall digitaliseras. Om projektet genomförs, kommer det att vara betydligt större än insatserna på nationell nivå i medlemsstaterna. Även i andra delar av världen ökar insatserna för att påskynda digitaliseringen. I Indien och Kina finns det till exempel ambitiösa digitaliseringsplaner som omfattar material på olika språk.

Ett antal hinder påverkar hur snabbt och effektivt digitaliseringen i Europa kan ske.

Finansiella hinder: Digitalisering kräver stora arbetsinsatser och är kostsamt. De initiala investeringarna är så betydande att de i de flesta fall inte kan bäras av den institution som innehar informationen. Att digitalisera allt relevant material är omöjligt, så man måste välja ut vad som skall digitaliseras och när det skall ske.

Organisatoriska hinder: En strategi som syftar till att man digitaliserar materialet en gång och sedan sprider det kan gynna alla inblandade organisationer. Till varje pris måste man undvika dubbelarbete, dvs. att samma material eller samlingar digitaliseras flera gånger. Det kan bara ske genom samordnade åtgärder på nationell och europeisk nivå. Åtgärderna på europeisk nivå kan också öka det europeiska mervärdet, där slutresultatet är mer än summan av delarna.

För att digitaliseringen skall bli verklighet krävs också nya arbetsmetoder. Partnerskap med eller ekonomiskt stöd från den privata sektorn skulle kunna bidra, men den typen av partnerskap är ännu ganska outvecklad. Dessutom måste investeringar i digitalisering kompletteras med ändringar av de berörda institutionernas organisation, till exempel i form av vidareutbildning av personalen.

Tekniska hinder: Ett av de svåraste tekniska hindren handlar om att förbättra digitaliseringstekniken så att digitaliseringen – både av audiovisuellt material och böcker – blir både mer kostnadseffektiv och överkomligare. För att digitalisera skriven text behövs förbättrad automatisk inläsningsutrustning för böcker och dokument, samt utrustning med kraftfullare intelligent optisk igenkänning av tecken för andra språk än engelska.

OCR-system (optisk igenkänning av tecken) för engelska texter har testats och använts för de flesta teckensnitt under de senaste 10-15 åren och har förbättrats av halv- och helautomatiska rättstavningssystem. Liknande system för andra språk är mindre avancerade, vilket leder till högre kostnader och lägre kvalitet på resultaten.

Rättsliga hinder: Digitalisering förutsätter att man gör en kopia, vilket kan innebära problem i fråga om immateriella äganderätter. Direktiv 2001/29/EG om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället[5] innehåller undantag för vissa typer av mångfaldigande som görs av bibliotek för allmänheten, utbildningsinrättningar, museer eller arkiv. Det är dock inte obligatoriskt att införa undantagen, vilket lett till olika tillämpningar i medlemsstaterna. Den begränsade lagliga användning man kan ha av de digitalkopior som blir slutresultatet kan också verka hämmande på digitaliseringen.

5. TILLGÄNGLIGHET PÅ NÄTET

De traditionella bibliotekstjänster som innebär att biblioteken lånar ut fysiska föremål som de äger kan vara svåra att överföra till den digitala miljön. Enligt gällande EU-lagstiftning och internationella avtal får material som är resultat av digitalisering bara göras tillgängligt på nätet om det sker på en offentlig domän[6] eller med rättighetsinnehavarens uttryckliga medgivande. Av den anledningen kommer ett europeiskt digitalt bibliotek i princip att vara inriktat på material på offentliga domäner.

I fråga om litteratur innebär detta att bara verk från tidigt 1900-tal eller tidigare finns tillgängliga utan restriktioner i fråga om upphovsrätt, beroende på vilket år författaren avled. Men även om verken inte omfattas av upphovsrätten kan situationen vara svårtolkad. Det kan finnas rättigheter kopplade till olika utgåvor av ett verk som i sig inte skyddas av upphovsrätter, till exempel rätt till inledningar, omslag och typografi.

Ett bibliotek på nätet som erbjuder verk som inte är material på en offentlig domän är omöjligt utan omfattande ändringar i lagstiftningen om upphovsrätter, eller avtal på området med rättighetsinnehavarna, vilket avgörs från fall till fall.

I det här sammanhanget är det mycket viktigt att man förklarar läget i fråga om vem som har rättighet till ett verk på ett tydligt sätt. I vissa fall kan kostnaderna för att fastställa läget i fråga om immateriella rättigheter för ett verk vara högre än för digitalisering och för att lägga ut verket på nätet. Det gäller i synnerhet för så kallade ”föräldralösa verk”, dvs. filmer eller böcker där det är omöjligt eller mycket svårt att fastställa vem som är rättighetsinnehavare. Dessa problem behandlas närmare i arbetsdokumentet och det samråd på nätet som åtföljer det här dokumentet.

Frågor som rör tillgänglighet på nätet är inte begränsade till immateriella äganderätter. Att lägga ut material på nätet innebär inte nödvändigtvis att det lätt kan hittas av användaren, eller ännu mindre att man kan söka efter det eller använda det. Det behövs lämpliga tjänster som gör att användaren kan hitta och använda innehållet. Det innebär att det krävs en strukturerad beskrivning av hög kvalitet av innehållet, både samlingarna och de enskilda komponenterna i dem, samt stöd för användningen (t.ex. annotation).

6. ATT BEVARA DIGITALT INNEHÅLL

Att göra en digital kopia av en bok eller en film är ingen garanti för att den inte förstörs på lång sikt. Allt digitalt material, både digitaliserade verk och material som ursprungligen skapades digitalt, måste skötas på rätt sätt för att kunna användas. Av den anledningen kan digitalisering utan en genomtänkt bevarandestrategi visa sig vara en bortkastad investering.

Digitalt bevarande är ett grundläggande problem för informationssamhället, där informationsflödet växer exponentiellt och innehållet blir mer och mer dynamiskt. I dagsläget är erfarenheterna av digital bevaring begränsade, det rättsliga ramverket utvecklas, resurserna är knappa och resultaten av de bevarandeåtgärder som gjorts är osäkra. Både politiker och berörda institutioner borde ta sig an problemet så snart som möjligt. Effekterna av bevarande berör långt fler än bara bibliotek och arkiv, till exempel alla producenter av digital information och alla som är intresserade av att se till att den är tillgänglig även i framtiden.

Att digitalt innehåll går förlorat kan ha flera orsaker. Det första är att maskinvaran utvecklas så att filer kan bli oläsliga.

För att fira 900-årsjubileet 1985 av domedagsboken sammanställdes en ny multimediautgåva. År 2002 pekade mycket på att disketterna hade blivit oläsliga eftersom datorer som kunde läsa formatet hade blivit ovanliga. För att spara materialet utvecklades ett system som skulle klara att läsa dem med hjälp av emuleringsteknik. Även om det är problematiskt att läsa de digitala uppgifterna från 1986, går det att konsultera originalutgåvan av domedagsboken, som nu är mer än 900 år gammal.

Att dataprogram byts ut i snabb takt och blir föråldrade är en annan orsak. Om data inte överförs till moderna program eller om man inte bevarar den ursprungliga källkoden, kan det bli mycket dyrt att återvinna information, eller i värsta fall omöjligt. Det gäller i synnerhet ”stängda” dataformat där källkoden inte är allmänt känd. Att många digitala lagringsmedier, till exempel CD-rom, har begränsad livslängd är en annan orsak till att digitalt innehåll går förlorat.

Bibliotek och arkiv har i begränsad utsträckning börjat ta itu med frågan om digitalt bevarande. Det sker ett visst samarbete mellan olika länder, men i stort är de europeiska insatserna splittrade. I medlemsstaterna saknas i allmänhet en tydlig strategi för digitalt bevarande. I de fall det finns nationella bevarandeplaner verkar de mer inriktade på att bevara analogt material som befinner sig i riskzonen än att ta sig an digitalt material.

De största framstegen görs på området obligatorisk deponering där medlemsstaterna inför sådan för digitalt material så att det garanteras att materialet samlas in och lagras av relevanta institutioner. För närvarande är dock systemen olika utformade i medlemsstaterna, i vissa länder omfattar de dynamiskt material på nätet, i andra inte.

De grundläggande hindren för digitalt bevarande liknar dem som står i vägen för digitalisering:

Finansiella hinder: De faktiska kostnaderna för långsiktigt digitalt bevarande är svårbedömda. De beror på faktorer som hur många migrationer som behövs under tiden. Det råder dock inget tvivel om att man, eftersom resurserna är begränsade, måste välja vilket material som skall bevaras.

Organisatoriska hinder: Val måste göras, men vem skall välja ut vad som skall bevaras och vem skall ansvara för det? Eftersom det rör sig om ett område där grundläggande frågor fortfarande är långt ifrån besvarade, finns det en risk för metoder som skiljer sig kraftigt åt och dubbelarbete. Om man sörjer för enhetliga tillvägagångssätt och utbyte av bästa praxis, kan man skapa europeiskt mervärde. Att bevara digital information kräver också nya arbetssätt. Det kan röra sig om vidareutbildning av personalen samt utökat samarbete mellan offentliga och privata aktörer.

Tekniska hinder: Det har hittills forskats i ganska begränsad omfattning om digitalt bevarande. Ett av de största problemen är att förbättra kostnadseffektiviteten och göra produkterna mer överkomliga. Avancerad förståelse av hur man bevarar stora mängder av snabbföränderlig distribuerad information är ett annat viktigt område som måste behandlas. Framsteg på närliggande områden, exempelvis verktyg för automatanalyser och indexering, kommer att bidra till att informationen även fortsättningsvis är åtkomlig och tillgänglig för återanvändning.

Rättsliga hinder: Eftersom digitalt bevarande sker i form av kopiering och migration, måste det beaktas i ljuset av lagstiftningen om immateriella äganderätter. Andra hinder rör den obligatoriska deponeringen av digitalt material. Eftersom de rättsliga åtgärder medlemsstaterna vidtagit skiljer sig så kraftigt åt i fråga om omfattning och i vilken takt de införts, kan det leda till att innehållsproducenter med gränsöverskridande verksamhet möts av ett lapptäcke av olika regler. I skärningspunkten mellan obligatorisk deponering och immateriella äganderätter uppstår flera nya frågor i samband med införandet av tekniska skyddsåtgärder för att förhindra kopiering, eller av förvaltningssystem för digitala rättigheter som begränsar åtkomsträtten till digitalt material. System för obligatorisk deponering kanske förfelar sitt syfte om oskyddade kopior inte görs tillgängliga av dem som producerar information.

7. ÅTGÄRDER PÅ EUROPEISK NIVÅ

Att organisera och finansiera digitaliseringen av kultursamlingar samt digitalt bevarande är främst medlemsstaternas ansvar. Det finns dock områden där man kan uppnå avsevärt europeiskt mervärde och där arbete på europeisk nivå inleddes för några år sedan. Det arbetet kommer nu att intensifieras och kompletteras med nya verksamheter.

7.1. Pågående initiativ

Samordning på europeisk nivå

Vikten av att digitalisera Europas kulturarv uppmärksammades av kommissionen redan i handlingsplanen e Europe. Detta ledde 2001 till Lundprinciperna och motsvarande Lundhandlingsplan samt till inrättandet av en digitaliseringsgrupp bestående av nationella representanter. I en rådsresolution från 2002 underströks behovet av digitalt bevarande och medlemsstaterna uppmanades vidta åtgärder.[7]

För den audiovisuella sektorn är utkastet till en rekommendation från parlamentet och rådet om filmarvet och konkurrenskraften hos relaterad industriell verksamhet[8] särskilt relevant. I utkastet uppmanas medlemsstaterna bland annat att tillåta kopiering av bevarandeskäl.

Samfinansiering

EU:s forskningsfinansiering har resulterat i flera projekt som syftar till att göra Europas kulturarv åtkomligare genom ny teknik. Projekt som stöder samarbete mellan Europas nationalbibliotek har utvecklats från utbyte av kataloguppgifter till det europeiska biblioteksprojektet. Det sistnämnda har lanserats som en tjänst som erbjuder en enda ingång till samlingarna i Europas nationalbibliotek.

Även om det bara är ett fåtal projekt inom forskningsprogrammen som har tagit itu med frågan om digitalt bevarande, är flera av projekten särskilt inriktade på digitalisering. Ett exempel är Prestospace där digitalisering används för att bevara analogt material.

Inom Prestospace (2004-2007, nio miljoner euro i samfinansiering) utvecklas verktyg som kan användas i audiovisuella arkiv för att digitalisera material. Verktygen kommer att ge mer prisvärd digitalisering av högre kvalitet när det gäller att omvandla och bevara analogt audiovisuellt material.

7.2. Nya eller intensifierade initiativ

Strategiska diskussioner med intressenter samt förbättrad samordning

Med frågorna i bilaga II till det här meddelandet som underlag, kommer det att ske ett samråd på nätet om de organisatoriska, rättsliga och tekniska hindren för digitalisering, åtkomst av innehåll på nätet samt digitalt bevarande. De svar som inkommer kommer att vara ett viktigt bidrag till en eventuell rekommendation om digitalisering och digitalt bevarande. De kommer även att användas inom andra åtgärder, som genomförandet av gemenskapens FoTU-program och genomgången av ramverket om upphovsrätt. En högnivåexpertgrupp om digitala bibliotek kommer att ge råd till kommissionen om hur man bäst skall övervinna de hinder som ringats in på europeisk nivå.

Kommissionen kommer att öka sina insatser för att stimulera det europeiska samarbetet om digitalisering och digitalt bevarande. Syftet är att främja digitaliseringsarbetet i medlemsstaterna, att undvika dubbelarbete och uppmuntra att bästa praxis sprids. I det sammanhanget kan en ökad användning av Lundplanen, som rör tekniska aspekter och som är planerad till Förenade kungarikets ordförandeskap, spela en viktig roll. Användningen av kvantitativa indikatorer i samband med Lundplanen skulle bidra till att mäta framstegen i Europa.

Särskild uppmärksamhet kommer att ägnas arbetet inom nationella bibliotek och depåbibliotek som är framträdande aktörer som föresatt sig att bidra till ett europeiskt digitalt bibliotek.

Samfinansiering

På gemenskapsnivå kommer forsknings- och e Content plus- programmen att inriktas på åtgärder av europeiskt intresse samt digitalisering, digitalt bevarande och tillgång till kulturellt innehåll. Genom regionalfonderna samfinansieras digitaliseringsinitiativ redan nu i vissa medlemsstater och de kan ytterligare bidra till digitaliseringen.

Tillämpad digitalisering av kulturarvet har i flera fall blivit målet för samarbetsprojekt som samfinansieras inom ramen för programmet ”Kultur 2000”. Inom kommissionens förslag till programmet ”Kultur 2007” kommer samfinansiering att vara tillgänglig för samarbetsprojekt som förbättrar spridningen av kulturella verk och produkter mellan olika länder, även genom digitalisering och åtkomst på nätet.

Forskning

Inom ramen för forskningsprogrammen kommer kommissionen, förutom allmän innehållsrelaterad forskning (sökmotorer, språkteknik, etc.), att vidta följande specifika initiativ på området kulturellt innehåll.

I den senaste ansökningsomgången för programmet om informationssamhällets teknik, med sista ansökningsdag den 21 september 2005, har 36 miljoner euro öronmärkts för forskning om ny teknik för sökning och informationsåtervinning av kulturellt innehåll (22 miljoner euro) och för digitalt bevarande (14 miljoner euro).

Inom ramen för sjunde ramprogrammet föreslår kommissionen att den skall öka sitt forskningsbidrag på områdena digitalisering, åtkomst av kulturellt innehåll och digitalt bevarande. Tekniska framsteg inom det här området skall bland annat stimuleras genom ett nät av kompetenscenter, som skulle kunna bilda ryggraden i det europeiska digitaliserings- och bevarandearbetet. Gemenskapen skulle bidra till centren genom samfinansierade projekt.

Centren, som väljs ut genom ansökningsomgångar, kommer att rymma den expertis, både teknisk och rättslig, som behövs för att digitaliserings- och bevarandearbetet skall utföras på bästa tänkbara sätt. De kommer att integrera och bygga på befintlig know-how i teknikföretag, universitet, kulturinstitutioner och andra relevanta organisationer. De kommer att

- forska och stödja avancerade tekniska lösningar, testa och inbördes rangordna dem i praktiken på stora resursvolymer,

- främja anpassningen och överföringen av dessa lösningar till kulturinstitutioner,

- överföra kunskap till och stödja kompetensutvecklingen i användarinstitutionerna.

eContentplus

Inom programmet e Content plus kommer 60 miljoner euro att vara tillgängligt under perioden 2005-2008 för projekt som förbättrar tillgången till och möjligheterna att använda det europeiska kulturella och vetenskapliga innehållet. De huvudsakliga målen kommer att vara att uppnå kompatibilitet mellan nationella digitala samlingar och tjänster (t.ex. genom gemensamma standarder) och att underlätta tillgång till och användning av materialet i en flerspråklig miljö.

Sammanfattningsvis:

Strategiska diskussioner med intressenter samt förbättrad samordning Samråd på nätet om digitalisering och digitalt bevarande (kommissionen 2005) Inrättandet av en högnivåexpertgrupp (kommissionen 2005) Förslag till en rekommendation om digitalisering och digitalt bevarande (kommissionen 2006) Bidrag till relevanta initiativ, till exempel genomgång av reglerna om upphovsrätt (2006) och genomförandet av sjunde ramprogrammet (2007) Uppdatering av Lundhandlingsplanen (inklusive kvantitativa indikatorer) samt diskussioner i rådet om medlemsstaternas åtagande om digitalisering och digitalt bevarande (medlemsstaterna/kommissionen 2005) Stimulering av arbetet i nationalbiblioteken (kommissionen/nationalbiblioteken 2005-2007) Samfinansiering 36 miljoner euro i ansökningsomgång 5 i sjätte ramprogrammet (2005) Ökad forskning om digitalisering, digitalt bevarande och tillgång till kulturellt innehåll i sjunde ramprogrammet (2007) Kompetenscenter för digitalisering och bevarande inom ramen för sjunde ramprogrammet (2007) 60 miljoner euro inom programmet eContentplus (2005-2008) |

- 8. SLUTSATS

Tack vare informationstekniken finns det möjlighet att göra Europas kultur- och vetenskapsarv synligt och åtkomligt både i dagsläget och i framtiden. För att det skall bli verklighet krävs gemensamma insatser i medlemsstaterna och på gemenskapsnivå. Medlemsstaternas insatser i fråga om digitalisering och digitalt bevarande är för närvarande synnerligen splittrade. Om man lyckas övervinna de hinder som finns, kan det påskynda digitaliseringen, göra informationen åtkomligare och garantera långsiktigt bevarande av digitalt innehåll. Kommissionen uppmanar Europaparlamentet och rådet att stödja det presenterade tillvägagångssättet och medlemsstaterna att ansluta sig till insatserna på unionsnivå så att digitala bibliotek kan bli verklighet i hela Europa.

[1] Flera av de frågor som tas upp är också av intresse för museer som har lagt ut sina samlingar på nätet.

[2] International library statistics: Trends and Commentary based on the Libecon data , D. Fuegi och M. Jennings, 2004.

[3] Se fotnot 2.

[4] Undersökning utförd inom IST:s Prestoprojekt som avslutades i oktober 2002.http://presto.joanneum.ac.at/index.asp

[5] Europaparlamentets och rådets direktiv av den 22 maj 2001, EGT L 167, 22.6.2001, s. 10.

[6] Termen offentlig domän används här i mycket snäv betydelse och avser informationskällor som alla kan nå och använda gratis, till exempel eftersom upphovsrätten har upphört att gälla.

[7] Rådets resolution av den 25 juni 2002 om bevarande av framtidens minne - bevarande av digitalt innehåll för kommande generationer, EGT C 162, 6.7.2002, s. 4. Frågan berörs även i kommissionens förslag av den 18 februari 2005 till rådets rekommendation om prioriterade åtgärder för att öka samarbetet på arkivområdet i Europa, KOM(2005) 53 slutlig.

[8] Överenskommet mellan Europaparlamentet och rådet i första behandlingen, men ännu inte formellt antaget.