[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 15.9.2005

KOM(2005) 430 slutlig

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

OM MEDLEMSSTATERNAS TILLÄMPNING AV RÅDETS DIREKTIV 95/50/EG OM ENHETLIGA FÖRFARANDEN FÖR KONTROLLER AV VÄGTRANSPORTER AV FARLIGT GODS

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. INLEDNING 3

2. BAKGRUND 3

3. DIREKTIV 95/50/EG 4

4. RAPPORTER FRÅN MEDLEMSSTATERNA 4

5. BERÄKNING AV DATA 5

6. KONTROLLNIVÅN I MEDLEMSSTATERNA 5

7. ANDELEN TRANSPORTER SOM BRYTER MOT LAGSTIFTNINGEN 6

8. TYPER AV ÖVERTRÄDELSER 6

9. TYPER AV PÅFÖLJDER 8

10. SLUTSATSER 8

BILAGA I TIDSSERIER (1997−2002) FÖR ANTALET KONTROLLER, ÖVERTRÄDELSER OCH PÅFÖLJDER SOM REGISTRERATS I DE OLIKA MEDLEMSSTATERNA 10

BILAGA II SAMMANFATTANDE INFORMATION OM KONTROLLER, ÖVERTRÄDELSER OCH PÅFÖLJDER I EU (1999−2002) 11

BILAGA III ANTAL KONTROLLER I FÖRHÅLLANDE TILL ANTAL RESOR SOM GJORTS MED FORDON SOM TRANSPORTERAR FARLIGT GODS (%) 12

BILAGA IV ANTAL KONTROLLER OCH ANDEL UTLÄNDSKA FORDON SOM KONTROLLERATS (1999−2002) 13

BILAGA V ANTAL ÖVERTRÄDELSER/ANTAL KONTROLLER 14

BILAGA VI ÖVERTRÄDELSERNAS FÖRDELNING (%) 15

BILAGA VII PÅFÖLJDERNAS FÖRDELNING (%) 16

1. INLEDNING

Rådets direktiv 95/50/EG om enhetliga förfaranden för kontroller av vägtransporter av farligt gods antogs den 6 oktober 1995[1] och medlemsstaterna var skyldiga att senast den 1 januari 1997 sätta i kraft de lagar och andra författningar som behövs för att följa direktivet.

Enligt direktiv 95/50/EG skall alla medlemsstater för varje kalenderår, senast tolv månader efter årets slut, lämna en rapport till kommissionen om tillämpningen av direktivet[2]. Det fastställs också att kommissionen minst vart tredje år skall lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om medlemsstaternas tillämpning av detta direktiv[3].

Kommissionens rapporter bygger på de årliga rapporter som inkommit från medlemsstaterna. Det här är den andra rapporten om tillämpningen av rådets direktiv 95/50/EG i medlemsstaterna och den avser åren 1999−2002. Den första rapporten[4] avsåg åren 1997−1998.

Kommissionen anser att denna rapport, i vilken två tvåårsperioder undersöks, möjliggör en meningsfull analys. Den tid det har tagit att utarbeta rapporten har varit rimlig, med tanke på att den första rapporten endast avsåg de två första år som direktivet tillämpades. Eftersom den statistiska klassificeringen (bilagorna till direktivet) kommer att ändras 2005[5], kommer den tredje rapporten att omfatta de två sista år under vilka de nuvarande bilagorna till direktivet tillämpas.

2. BAKGRUND

Genom rådets direktiv 94/55/EG av den 21 november 1994 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om transport av farligt gods på väg[6], och dess ändringar[7], införs harmoniserade bestämmelser om transport av farligt gods mellan och inom medlemsstaterna.

Innehållet i de tekniska bilagorna till direktiv 94/55/EG är detsamma som i de tekniska bilagorna till det internationella ADR-avtalet[8]. Genom direktiv 94/55/EG införlivas således i gemenskapslagstiftningen ADR:s tekniska bestämmelser, där det fastställs enhetliga villkor för säkra internationella vägtransporter av farligt gods. Direktivets mervärde är att dessa bestämmelser också utvidgas till att omfatta nationell trafik, så att villkoren för vägtransport av farligt gods harmoniseras i hela gemenskapen och vägsäkerheten samtidigt förbättras på nationell nivå.

Bilaga A till direktiv 94/55/EG innehåller en förteckning över farligt gods som kan transporteras på väg liksom bestämmelser om förpackning, märkning och beskrivning av gods i godsdeklarationen. Bilaga B innehåller bestämmelser om fordon och själva transporterna.

3. DIREKTIV 95/50/EG

Mot bakgrund av direktiv 94/55/EG och för att ytterligare förbättra säkerheten när det gäller transport av farligt gods och garantera att kontroller genomförs i tillräcklig utsträckning på ett harmoniserat sätt, antog rådet den 6 oktober 1995 direktiv 95/50/EG om enhetliga förfaranden för kontroller av vägtransporter av farligt gods. Detta direktiv innehåller den harmoniserade lista för kontroll som medlemsstaterna använder sig av liksom en harmoniserad förteckning över överträdelsekoder. Därför kan det göras en tillförlitlig jämförelse av tillämpningen i de olika medlemsstaterna.

Dessa enhetliga kontroller berör alla former av vägtransporter av farligt gods på en medlemsstats territorium eller från ett tredjeland, oavsett fordonets registreringsland. Direktivets syfte är att garantera att det görs slumpmässiga kontroller av en representativ andel av det farliga gods som transporteras på väg, och att en stor andel av vägnätet täcks.

Som en förebyggande åtgärd eller efter att ha registrerat överträdelser vid vägen som äventyrar säkerheten kan kontroller också göras i företagens lokaler.

4. RAPPORTER FRÅN MEDLEMSSTATERNA

Det är inte alla medlemsstater som har skickat in rapporter för alla år i perioden 1999−2002, och vissa medlemsstater har inte skickat in några rapporter alls.

Medlemsstater som lämnat in rapporter för alla år i perioden 1999−2002 | Belgien, Danmark, Tyskland, Spanien, Italien, Nederländerna, Österrike, Finland, Sverige och Förenade kungariket. |

Medlemsstater som lämnat in rapporter för en del av perioden 1999−2002 | Irland (2002[9]) och Portugal (2000, 2001, 2002). |

Medlemsstater som inte lämnat in någon rapport alls under perioden 1999−2002 | Grekland, Frankrike och Luxemburg[10]. |

Då medlemsstaterna utarbetade sina rapporter uppmanades de att använda de harmoniserade överträdelsekoderna i bilaga II till direktivet och att utforma rapporten i enlighet med direktivets bilaga III. Inte alla medlemsstater följde detta mönster. Vissa medlemsstater använde koderna från listan för kontroll (bilaga I till direktivet), medan andra hade egna system för gruppering av överträdelserna, vilket även var fallet i samband med den förra rapporten. Liksom då den förra rapporten utarbetades var det därför nödvändigt att omvandla dessa uppgifter till de harmoniserade koderna. För de överträdelser som inte överensstämde med någon av de tretton koderna användes en fjortonde kod ”Övriga överträdelser”.

Sammanfattningen av rapporterna återfinns i bilagorna I och II till denna rapport. Bilaga I innehåller tidsserier för det antal kontroller, överträdelser och påföljder som registrerats i de olika medlemsstaterna 1997−2002. Bilaga II innehåller information om det antal fordon som kontrollerats, överträdelsernas antal och typ liksom påföljdernas antal och typ. Det görs en geografisk indelning, vilket innebär att det anges om det kontrollerade fordonet var registrerat i den medlemsstat där kontrollen gjordes, i en annan medlemsstat eller i ett tredjeland. Fall där fordonet inte tilläts fortsätta sin resa innan bristen hade åtgärdats klassificerades som varning.

5. BERÄKNING AV DATA

ME dlemsstaterna skulle i sina rapporter göra en uppskattning, uttryckt i ton eller tonkilometer, av hur mycket farligt gods som transporterats. Nästan ingen av medlemsstaterna lämnade denna uppgift. För bedömningen av hur mycket farligt gods som transporterats fastställdes därför en andel på 6 % av allt gods som transporterats som konstant genomsnittsvärde[11]. Man räknade dessutom med en genomsnittlig resa på 110 kilometer och en genomsnittlig last av farligt gods på 10 ton.

På grundval av dessa uppgifter beräknades det antal resor som gjorts med fordon som transporterar farligt gods. Siffran ställdes i förhållande till antalet kontroller i landet, vilket gav kontrollfrekvensen. Frekvensen uttrycks i procent − antalet kontroller i förhållande till antalet resor (bilaga III).

6. KONTROLLNIVÅN I MEDLEMSSTATERNA

Ett av syftena med direktivet är att ytterligare förbättra säkerhetsnivån genom att säkerställa att ett tillräckligt antal kontroller görs. För att uppskatta kontrollnivån och bedöma dess utveckling, jämförs vägkontrollernas frekvens i medlemsstaterna under perioden 1999−2002 i ett diagram med den frekvens som räknats fram för perioden 1997−1998 (bilaga III).

På grundval av detta diagram kan följande slutsatser dras:

1) Kontrollfrekvensen i Europeiska unionen som helhet har minskat från 0,27 % (1997−1998) till 0,23 % (1999−2002).

2) I Tyskland, Spanien, Luxemburg, Österrike och Sverige var kontrollfrekvensen under perioden 1999−2002 över 0,20 %. I Belgien, Nederländerna och Finland var den omkring 0,10 % och i Förenade kungariket 0,05 %. I övriga länder var den 0,02 % eller mindre. Det bör dock noteras att en stor del av den tillgängliga kontrollkapaciteten i Förenade kungariket och Nederländerna används för kontroller i företagens lokaler, och att även dessa kontroller grundas på artikel 6 i direktiv 95/50/EG.

3) I de länder där kontrollnivån är som högst är den ungefär 20 gånger högre än i de länder som har den lägsta kontrollnivån.

Siffrorna har räknats fram under antagandet att det inte gjorts några kontroller i de medlemsstater som inte lämnat in någon rapport. Bilden förändras emellertid inte i någon större utsträckning även om man inte beaktar resor i de länder för vilka rapport saknas. Detta beror framför allt på att de rapporter som saknas representerade lika många resor (ca 20 %) under både perioden 1997−1998 och perioden 1999−2002.

För att göra en bedömning av om kontrollen av inhemska aktörer motsvarar kontrollen av utländska aktörer, presenteras i bilaga IV det antal kontroller som varje medlemsstat gjort och andelen utländska fordon som kontrollerats. Denna andel varierar kraftigt. Eftersom de största andelarna utländska fordon kontrolleras i transitländerna verkar dock andelarna vara rimliga med hänsyn till det geografiska läget. Det finns således inte några tecken på att kontrollerna skulle vara obalanserade i detta avseende.

7. ANDELEN TRANSPORTER SOM BRYTER MOT LAGSTIFTNINGEN

Andelen transporter som inte är i överensstämmelse med lagstiftningen beräknades genom att alla överträdelser (oavsett om de gällde fordonet, föraren, dokumenten eller det transporterade godset) hänfördes till det kontrollerade fordonet och det förutsattes att det endast förekommer en överträdelse per fordon. Eftersom det kan ha förekommit mer än en överträdelse per fordon kan detta ge en för hög siffra. Informationen om andelen överträdelser under perioden 1999−2002 har, tillsammans med uppgifterna för perioden 1997−1998, förts in i diagrammet i bilaga V.

På grundval av detta diagram kan följande slutsatser dras:

1) Kvoten mellan antalet överträdelser och antalet kontroller i EU som helhet har ökat från 0,22 (1997−1998) till 0,26 (1999−2002).

2) Beroende på land, varierade kvoten mellan antalet överträdelser och antalet kontroller under perioden 1999−2002 från 0,10 till över 1,00.

3) I Belgien, Irland, Nederländerna, Österrike, Portugal, Finland och Sverige var kvoten mellan antalet överträdelser och antalet kontroller under perioden 1999−2002 betydligt större än EU:s genomsnitt (0,26), medan kvoten i andra länder var omkring 0,10–0,20.

Sifforna visar tydligt att vägkontrollerna är nödvändiga och att de utgör ett viktigt verktyg för att förbättra säkerheten när det gäller transporter av farligt gods.

Då kontrollernas frekvens (andel) (bilaga III) jämförs med andelen överträdelser (bilaga V) kan inte någon korrelation konstateras.

8. TYPER AV ÖVERTRÄDELSER

Överträdelserna kategoriseras med hjälp av tretton harmoniserade koder som anges i bilaga II till direktivet. Dessutom används en fjortonde kod (Övrigt/Okänt) för överträdelser som inte kan hänföras till någon av de tretton angivna kategorierna. De fjorton koder som används är således desamma som i den förra rapporten.

1. Gods som inte är godkänt för transport.

2. Avsaknad av avsändarintyg om att godset och dess förpackning överensstämmer med transportbestämmelserna.

3. Fordon som vid kontroll uppvisar läckage av farliga ämnen på grund av bristfällig täthet hos behållare eller förpackningar.

4. Fordon som saknar certifikat om typgodkännande eller som har ett felaktigt certifikat.

5. Fordon som saknar korrekta orangefärgade skyltar eller som har felaktiga orangefärgade skyltar.

6. Fordon utan skriftliga instruktioner eller med felaktiga instruktioner.

7. Felaktiga fordon eller felaktig förpackning.

8. Förare som inte har föreskrivet utbildningsbevis för vägtransport av farligt gods.

9. Fordon som saknar brandsläckare.

10. Fordon eller förpackningar som saknar föreskrivna varningsetiketter.

11. Fordon som saknar godsdeklaration, eller där uppgifter som hänför sig till det farliga transporterade godset inte följer bestämmelserna.

12. Fordon som saknar ett bilateralt/multilateralt avtal eller inte överensstämmer med gällande bestämmelser.

13. Överfylld tank.

14. Övriga överträdelser.

Siffrorna för överträdelser under perioden 1999−2002 finns i bilaga II och i diagrammet i bilaga VI, som i jämförelsesyfte också innehåller siffrorna för perioden 1997−1998.

De vanligaste överträdelserna (mer än 5 % av det totala antalet) var följande under perioden 1999−2002:

5. Fordon som saknar korrekta orangefärgade skyltar eller som har felaktiga orangefärgade skyltar (11 %).

11. Fordon som saknar godsdeklaration, eller där uppgifter som hänför sig till det farliga transporterade godset inte följer bestämmelserna (13 %).

14. Övriga överträdelser (58 %).

Dessa resultat visar ännu tydligare än den förra rapporten att inte alla överträdelsekoder i bilaga II till direktivet är lämpliga. Den största andelen överträdelser klassificeras som ”Övriga överträdelser”, och denna kategori har ökat från 44 % (1997−1998) till 58 % (1999−2002). Detta beror delvis på att många av punkterna i den lista för kontroll i bilaga I till direktivet som används av kontrollmyndigheterna inte finns med bland överträdelsekoderna. Ett exempel på detta är att när fordonets eller förarens utrustning kontrolleras, är det endast bristen på brandsläckare som det finns en harmoniserad kod för. Alla andra brister måste klassificeras som ”Övriga överträdelser”. Vissa av överträdelserna i kodförteckningen verkar aldrig förekomma, såsom ”Överfylld tank”. Man har därför övervägt att ändra bilagorna I och II till direktivet.

9. TYPER AV PÅFÖLJDER

Medlemsstaterna utdömde fyra olika typer av påföljder: varning, böter, åtal och fängelse.

De vanligaste påföljderna utdöms direkt av kontrollmyndigheterna, t.ex. muntliga eller skriftliga varningar, som kan kompletteras av förbud mot att fortsätta resan innan bristen har rättats till, och böter.

Ett åtal kan leda till frikännande, böter eller i vissa fall fängelsestraff.

Böter är den vanligaste påföljden och utgör 69 % av de utdömda påföljderna. Sedan följer varningar, med eller utan krav på att bristen skall rättas till (30 %). Åtal har rapporterats i 1 % av fallen, medan fängelsestraff inte verkar förekomma alls. För perioden 1999–2002 visas dessa andelar i tabellen i bilaga II och i diagrammet i bilaga VII.

I bilaga VII visas också siffrorna för perioden 1997–1998. Sedan den perioden har varningarna ökat med 5 % under perioden 1999–2002, och böter och åtal minskat med 1 % respektive 3 %.

Statistiken över påföljder visar att de flesta av överträdelseärendena inte anses vara alltför allvarliga, eftersom det är ovanligt med åtal. Å andra sidan anses två tredjedelar vara tillräckligt allvarliga för att böter skall utdömas.

10. SLUTSATSER

Även om de flesta av medlemsstaterna gjorde vägkontroller av transport av farligt gods under perioden 1999–2002, varierar frekvensen betydligt mellan medlemsstaterna. Vissa medlemsstater gjorde inte några kontroller alls eller har i alla händelser inte skickat in några rapporter om kontroller till kommissionen. Kontrollfrekvensen i EU som helhet har minskat.

Varför kontroller bör göras framgår tydligt av andelen fordon som under kontrollerna konstaterats bryta mot lagstiftningen. Kvoten mellan antalet överträdelser och antalet kontroller i Europeiska unionen som helhet har ökat från 0,22 (1997–1998) till 0,26 (1999–2002). Detta visar tydligt att kontrollfrekvensen borde vara högre i vissa länder, även om det inte konstaterats någon direkt korrelation mellan kontrollfrekvensen och antalet överträdelser.

De vanligaste överträdelserna är att det saknas godsdeklarationer för farligt gods eller orangefärgade skyltar som visar att farligt gods transporteras. Många kategorier av överträdelser förekommer däremot nästan aldrig. De flesta av överträdelserna klassificerades som ”Övriga”, eftersom den lista för kontroll som kontrollmyndigheterna använder inte överensstämmer med de harmoniserade koderna. Detta faktum i sig rättfärdigar ändringen av de båda listorna 2005 och ändringarna av bilagorna I och II till direktiv 95/50/EG[12].

Den vanligaste påföljden var böter och den näst vanligaste påföljden varning, som ibland kompletterats med ett förbud mot att fortsätta resan om inte bristen rättas till.

På grundval av denna rapport framhåller kommissionen att vägkontroller är effektiva för att upptäcka problem gällande säkerheten vid transport av farligt gods och indirekt även för att förbättra säkerheten. De kontroller som vissa medlemsstater gjort i företagens lokaler är dock lika effektiva när det gäller att kontrollera efterlevnaden, även om detta inte framgår av bilagorna till denna rapport. Kommissionen vill slutligen uppmana medlemsstaterna att i sina rapporter använda de harmoniserade överträdelsekoderna och framhåller att alla medlemsstater bör skicka in rapporter till kommissionen.

BILAGA I TIDSSERIER (1997−2002) FÖR ANTALET KONTROLLER, ÖVERTRÄDELSER OCH PÅFÖLJDER SOM REGISTRERATS I DE OLIKA MEDLEMSSTATERNA

Antal kontrollerade fordon | 509973 | 122696 | 68081 | 4682 | 705432 | 100,00 |

Antal överträdelser | 90545 | 27797 | 24115 | 42578 | 185035 | 100,00 |

1. Gods som inte är godkänt | 284 | 23 | 25 | 455 | 787 | 0,43 |

2. Avsändarintyg saknas | 1086 | 181 | 161 | 495 | 1923 | 1,04 |

3. Läckage | 104 | 33 | 40 | 458 | 635 | 0,34 |

4. Certifikat om typgodkännande saknas | 606 | 77 | 101 | 1399 | 2183 | 1,18 |

5. Orangefärgade skyltar saknas | 10887 | 3301 | 2346 | 4123 | 20657 | 11,16 |

6. Säkerhetsinstruktioner saknas | 1679 | 513 | 719 | 2591 | 5502 | 2,97 |

7. Felaktiga fordon eller felaktig förpackning | 986 | 143 | 196 | 1493 | 2818 | 1,52 |

8. Utbildningsbevis saknas | 2193 | 509 | 545 | 1254 | 4501 | 2,43 |

9. Brandsläckare saknas | 1722 | 480 | 751 | 4210 | 7163 | 3,87 |

10. Varningsetiketter saknas | 3280 | 751 | 389 | 2163 | 6583 | 3,56 |

11. Godsdeklaration saknas | 13268 | 3570 | 2828 | 5034 | 24700 | 13,35 |

12. Avtal saknas | 96 | 4 | 5 | 284 | 389 | 0,21 |

13. Överfylld tank | 221 | 9 | 27 | 17 | 274 | 0,15 |

14. Övrigt | 54133 | 18203 | 15982 | 18602 | 106920 | 57,78 |

Antal överträdelser | 57660 | 17581 | 16053 | 6057 | 97351 | 100,00 |

Varning | 13102 | 5672 | 5154 | 5422 | 29350 | 30,15 |

Böter | 43671 | 11853 | 10850 | 595 | 66969 | 68,79 |

Åtal | 887 | 56 | 49 | 40 | 1032 | 1,06 |

Fängelse | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0,00 |

Okänt | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0,00 |

BILAGA III ANTAL KONTROLLER I FÖRHÅLLANDE TILL ANTAL RESOR SOM GJORTS MED FORDON SOM TRANSPORTERAR FARLIGT GODS (%)

[pic]

BILAGA IV ANTAL KONTROLLER OCH ANDEL UTLÄNDSKA FORDON SOM KONTROLLERATS (1999−2002)

Land | Kontroll-landet | Övriga EU | Icke-EU | Okänt | Totalt antal | % av kontrollerna som avser utländska fordon |

BELGIEN | 7229 | 1341 | 67 | 1677 | 10314 | 13,65 |

DANMARK | 685 | 100 | 23 | 5 | 813 | 15,13 |

TYSKLAND | 290688 | 92240 | 55271 | 0 | 438199 | 33,66 |

GREKLAND | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | / |

SPANIEN | 126663 | 17102 | 2279 | 0 | 146044 | 13,27 |

FRANKRIKE | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | / |

IRLAND | 428 | 7 | 0 | 0 | 435 | 1,61 |

ITALIEN | 9575 | 212 | 103 | 0 | 9890 | 3,19 |

LUXEMBURG | 475 | 824 | 37 | 0 | 1336 | 64,45 |

NEDERLÄNDERNA | 5229 | 2869 | 402 | 3000 | 11500 | 28,44 |

ÖSTERRIKE | 13838 | 5332 | 7827 | 0 | 26997 | 48,74 |

PORTUGAL | 298 | 61 | 4 | 0 | 363 | 17,91 |

FINLAND | 5481 | 161 | 1073 | 0 | 6715 | 18,38 |

SVERIGE | 23869 | 1435 | 906 | 0 | 26210 | 8,93 |

FÖRENADE KUNGARIKET | 25515 | 1012 | 89 | 0 | 26616 | 4,14 |

EU | 509973 | 122696 | 68081 | 4682 | 705432 | 27,04 |

BILAGA V ANTAL ÖVERTRÄDELSER/ANTAL KONTROLLER

[pic]

BILAGA VI ÖVERTRÄDELSERNAS FÖRDELNING (%)

1. Gods som inte är godkänt |

2. Avsändarintyg saknas |

3. Läckage |

4. Certifikat om typgodkännande saknas |

5. Orangefärgade skyltar saknas |

6. Säkerhetsinstruktioner saknas |

7. Felaktiga fordon eller felaktig förpackning |

8. Utbildningsbevis saknas |

9. Brandsläckare saknas |

10. Varningsetiketter saknas |

11. Godsdeklaration saknas |

12. Avtal saknas |

13. Överfylld tank |

14. Övrigt |

[pic]

BILAGA VII PÅFÖLJDERNAS FÖRDELNING (%)

I.Varning |

II. Böter |

III. Åtal |

IV. Fängelse |

V. Ej känt |

[pic]

[1] EGT L 249, 17.10.1995, s. 35, senast ändrat genom kommissionens direktiv 2004/112/EG av den 13 december 2004 om anpassning till den tekniska utvecklingen av rådets direktiv 95/50/EG (EUT L 367, 14.12.2004, s. 23).

[2] Artikel 9.1 i detta.

[3] Artikel 9.2 i detta.

[4] KOM(2000) 517 slutlig, 6.9.2000.

[5] Kommissionens direktiv 2004/112/EG av den 13 december 2004 om anpassning till den tekniska utvecklingen av rådets direktiv 95/50/EG (EUT L 367, 14.12.2004, s. 23).

[6] EGT L 319, 12.12.1994, s. 7. Bilagorna A och B har offentliggjorts i EGT L 275, 28.10.1996.

[7] Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 2004/111/EG av den 9 december 2004 om anpassning till den tekniska utvecklingen av rådets direktiv 94/55/EG (EUT L 365, 10.12.2004, s. 25).

[8] Europeiska överenskommelsen om internationell transport av farligt gods på väg (ADR), som ingicks i Genève den 30 september 1957, med ändringar. Den senaste versionen är 2005 års version.

[9] Irland genomförde inte direktivet förrän 2001.

[10] Luxemburg skickade endast sammanfattande uppgifter om det totala antal kontroller och överträdelser som registrerats.

[11] Uppgifterna om allt gods som transporterats kommer från ”2004 EU Energy and Transport in Figures”, som publicerats av Eurostat. Uppgifterna för Sverige och Förenade kungariket, som endast avsåg nationella aktörer, omvandlades till uppgifter för alla aktörer genom att det förutsattes att de nationella företagen transporterade 70 % av den totala godskvantiteten i tonkilometer.

[12] Kommissionens direktiv 2004/112/EG av den 13 december 2004 om anpassning till den tekniska utvecklingen av rådets direktiv 95/50/EG (EUT L 367, 14.12.2004, s. 23).