[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION | Bryssel den 2.6.2005 KOM(2005) 234 slutlig MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN För ett globalt partnerskap i informationssamhället:Europeiska unionens bidrag till andra fasen av världstoppmötet om informationssamhället (WSIS) MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN För ett globalt partnerskap i informationssamhället: Europeiska unionens bidrag till andra fasen av världstoppmötet om informationssamhället (WSIS) (Text av betydelse för EES) 1. INLEDNING Efter det andra mötet i den förberedande kommittén (PrepCom-2) är förberedelserna inför det andra världstoppmötet om informationssamhället (WSIS) i Tunis den 16–18 november 2005 nu inne i en kritisk fas. Målsättningen är att man skall nå en överenskommelse om de två frågor som inte kunde lösas under första fasen av toppmötet – nämligen frågan om hur Internet skall förvaltas och frågan om finansieringsmekanismer – och i stora drag ange hur toppmötet skall genomföras och följas upp. Samtidigt som toppmötet förbereds står Europeiska unionen (EU) inför ett avgörande vägval när det gäller vilken politik den vill driva i fråga om informationssamhället. Kommissionen har nyligen lanserat ett viktigt initiativ för att främja Lissabonstrategin och bidra till högre tillväxt, fler arbetstillfällen och ökad social integration, och i detta sammanhang spelar strategier för informations- och kommunikationsteknik (IKT), innehåll och forskning och utveckling (FoU) en viktig roll. Kommissionen kommer därför inom kort att presentera i2010 , ett nytt initiativ som går ut på att informations- och kommunikationsteknikens ekonomiska potential kan utnyttjas för att skapa tillväxt i EU. Kommissionen har också nyligen lagt fram två viktiga förslag för att stärka EU:s ställning inom IKT: sjunde ramprogrammet för forskning och utveckling och ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation (CIP) [1]. EU har dessutom undersökt hur man skulle kunna bidra till uppnåendet av millennieutvecklingsmålen[2]. Slutligen håller EU på att formulera sin ståndpunkt för de pågående WTO-förhandlingarna, och inför Internationella teleunionens (ITU) konferens 2006. EU måste utnyttja drivkraften från detta arbete och från förberedelserna av toppmötet för att utveckla informationssamhället i medlemsstaterna och partnerländerna, särskilt i tillväxt- och utvecklingsregioner. Syftet är att det här meddelandet skall ligga till grund för diskussionerna vid rådets (telekommunikation) möte i juni 2005 och för utarbetandet av en gemensam EU-ståndpunkt inför den förberedande kommitténs möte (PrepCom-3, 19–30 september 2005) och själva toppmötet i Tunis. 2. EU:S PRIORITERINGAR INFÖR TOPPMÖTET I TUNIS I enlighet med den principdeklaration som antogs under första fasen av toppmötet[3] strävar EU efter att främja ett informationssamhälle för alla som slår vakt om de mänskliga rättigheterna, yttrandefriheten samt den kulturella och språkliga mångfalden. Det är denna vision som kommer att styra EU:s agerande under andra fasen av toppmötet för att stärka den goda grund som redan lagts för det globala informationssamhället. Det är därför bäst att inte återigen börja diskutera de frågor som avgjordes i Genève . Det främsta målet med toppmötets andra fas i Tunis är enligt EU att omsätta principer i handling, och att alla berörda parter skall komma igång med genomförandet . För att nå påtagliga resultat bör arbetet dessutom inriktas på ett begränsat antal prioriteringar. I slutsatserna från sitt senaste möte ställde sig rådet (telekommunikationer) bakom denna hållning)[4]. I linje med dessa slutsatser bör EU:s bidrag till andra fasen av toppmötet grundas på de prioriteringar och de erfarenheter av EU:s politik som beskrivs nedan. Kommissionen anser därför att det är lämpligt att analysera utvecklingen sedan den första fasen av toppmötet och främja fortsatta åtgärder inom de områden där det gjorts framsteg. I detta syfte samarbetar EU även med tredjeland när det finns förutsättningar att samordna ståndpunkterna i internationella organ såsom WSIS (t.ex. Ryssland och Ukraina). 2.1. Att slå vakt om det som uppnåddes i Genève Det andra mötet i den förberedande kommittén (PrepCom-2) visade att det kan vara riskabelt att återigen börja diskutera principer som man tidigare kommit överens om. EU motsätter sig en sådan utveckling. Om diskussionen ändå skulle återupptas bör EU betona att den anser att de mänskliga rättigheterna spelar en mycket viktig roll i informationssamhället. Denna roll har sin grund i ett stort antal internationella instrument om yttrande- och åsiktsfrihet och frihet att ta emot information, bl.a. FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. Det faktum att det dykt upp nya medier får inte tas som förevändning för att undergräva respekten för dessa rättigheter. I samband med att EU framför dessa synpunkter kan det också vara lämpligt att hänvisa till den senaste tidens verksamhet i Europarådet[5] och till de bestämmelser som EU antagit på området mänskliga rättigheter, bl.a. stadgan om de grundläggande rättigheterna. När det gäller valet av Tunisien som plats för det andra toppmötet noterar EU att det fortfarande finns många områden där de mänskliga rättigheterna inte respekteras, och detta gäller framför allt yttrande- och föreningsfriheten . Dessa friheter är av avgörande betydelse för den demokratiska processen och torde även främja den ekonomiska och sociala utvecklingen. Som värdland för det andra toppmötet har Tunisien tillfälle att gå före med gott exempel genom att tillämpa den principförklaring och den handlingsplan som antogs i Genève. EU anser att det är mycket viktigt att icke-statliga organisationer, även från utvecklingsländer, deltar fullt ut i toppmötet[6]. Vad beträffar slutdokumenten från toppmötet i Tunis kan det tänkas att EU tar upp vissa frågor där det redan gjorts framsteg, men där man skulle kunna gå ännu längre. Det kan konstateras att tillväxtekonomierna har gjort påtagliga framsteg sedan toppmötets första fas, genom att förbättra förutsättningarna för informationssamhället. EU anser att det är viktigt att intensifiera dessa ansträngningar genom heltäckande strategier för informationssamhällets utveckling som ger ökad tillgång till Internet och telekommunikationer, bl.a. utveckling av kreativt innehåll och kreativa tillämpningar. Man bör prioritera social integration och ökad livskvalitet, bl.a. med hjälp av IKT som främjar demokrati, bra styrelseformer och bättre beredskap i nödsituationer (tidiga varningssystem som gör det möjligt att snabbt sätta in katastrofhjälp). Slutligen måste det betonas att en aktiv innovationspolitik kan spela en viktig roll för att främja IKT. 2.2. Att verka för antagandet av heltäckande strategier för informationssamhället EU vill blåsa nytt liv i ansträngningarna att skapa ett informationssamhälle för alla. Denna målsättning bör genomsyra de politiska beslut som fattas och komma till uttryck genom att alla FN:s medlemsstater antar heltäckande strategier för informationssamhället. Dessa strategier bör utarbetas genom en öppen process i vilken alla berörda parter deltar. EU får här en möjlighet att ställa sin stora erfarenhet av strategier och lagstiftningsfrågor till förfogande. Strategier för utveckling av informationssamhället: I samband med det kommande i2010-initiativet bör EU dra nytta av två utvecklingstendenser: dels är IKT på väg mot en storskalig användning, dels ger sammansmältningen av datorindustrin och konsumentelektroniken upphov till en ny våg av tekniska framsteg. i2010 bör inriktas på tre mål: att bygga upp ett gemensamt europeiskt informationsområde, att främja innovation och investeringar i IKT, och att sörja för social integration, bättre offentliga tjänster och ökad livskvalitet. Genomförandet av initiativet bör grundas på riktmärkning och utbyte av bästa metoder, och på politisk samordning med berörda parter. Lagstiftning: Gemenskapslagstiftningen om elektronisk kommunikation trädde i kraft 2002. Där den har genomförts på ett konsekvent och effektivt sätt har den lett till ökad konkurrens. Om nödvändigt kan ny teknisk utveckling beaktas vid den översyn som är tänkt att genomföras under 2006. Utanför EU kommer regelverket att genomföras av kandidatländerna och det kommer att tjäna som modell för många tredjeländer. EU kommer att utnyttja sina erfarenheter av i2010 och sin lagstiftning om elektronisk kommunikation i den fortlöpande dialog som den för med vissa länder eller grupper av länder, särskilt med länderna i Latinamerika, Västindien och Medelhavsområdet. 2.3. Att tillvarata forskningens dynamik och genomslagskraft Ända sedan 1980-talet har EU:s ramprogram för forskning och utveckling stött IKT-projekt. Inom det nuvarande sjätte ramprogrammet (2002–2006) har 3,6 miljarder euro anslagits för IKT inom det prioriterade området ”Informationssamhällets teknik”. Eftersom internationellt FoU-samarbete också är ett högprioriterat område inom europeisk forskning har totalt 315 miljoner euro öronmärkts för att stödja internationellt samarbete. Kommissionen antog nyligen sitt förslag till ett sjunde ramprogram (2007–2013)[7]. Satsningen på IKT bör fortsätta, med målsättningen att EU skall kunna kontrollera och styra den framtida utveckling inom detta område och därigenom bidra till att tillgodose samhällets och medborgarnas behov. Varje år bör därför 1,8 miljarder euro anslås till IKT. Den nya prioriteringen ”Informationssamhällets teknik” bör inriktas på teknik, nya möjligheter för IKT (t.ex. kopplingar till biovetenskap), tvärvetenskaplig integration samt framtida och ny teknik. Genom detta förslag vill kommissionen stärka det internationella samarbetet i FoU-projekt inom de tematiska områdena genom a) tt forskare från tredjeland får möjlighet att delta i all verksamhet, och genom b) särskilda samordningsåtgärder som är riktade till vissa länder eller grupper av länder (t.ex. avancerade industriländer, länder med tillväxtekonomi, utvecklingsländer och kandidatländer). Denna insats bör åtföljas av övergripande åtgärder för att stödja internationellt samarbete inom andra delar av ramprogrammet, inte minst inom de särskilda programmen ”Kapacitet” och ”Människor”. Det torde därigenom skapas nya möjligheter till internationellt samarbete. 2.4. Att utveckla e-tillämpningar och innehåll Ända sedan förberedelserna inför toppmötet inleddes har EU velat koncentrera arbetet på några få prioriterade tillämpningar, med hänsyn både till deras värde för medborgarna och till myndigheternas direkta medverkan i deras användning: e-lärande, e-förvaltning, e-hälsovård och regler för e-handel. Dessa prioriteringar och motsvarande politiska målsättningar ingick i handlingsplanen e Europe 2005 och återspeglades också i de projekt som finansierades inom FoU-ramprogrammet, och i det internationella IKT-samarbetet mellan EU och tredjeland. Inom ramen för Europa-Medelhavspartnerskapet (EuroMED) drivs ett antal regionala projekt inom områdena hälsovård, innovation och utbildning, e-handel samt turism och kultur. Två nätverk har inrättats: Eumedis, för att finansiera samverkan mellan forskningscentrum i Europa och Medelhavsområdet, och Eumedconnect, som skall underlätta inbördes kontakter mellan universitet och forskningscentrum i Medelhavsområdet. Inom EU:s program för latinamerikanska länder , @LIS (Alliance for the Information Society), stöds 19 IKT-tillämpningar inom fyra prioriterade sektorer: lokal e-förvaltning, e-lärande och kulturell mångfald, e-hälsovård och e-integration. Som ett led i detta program har det också upprättats tre nätverk: för myndigheter, forskare och andra berörda parter. Dessutom främjar programmet öppna och internationella standarder. För de asiatiska länderna har EU inrättat Asi@ICT-programmet. Det omfattar sex områden: jordbruk, utbildning, e-förvaltning, miljö, hälsa och transport. Syftet med programmet är att skapa omfattande och varaktiga tekniska och ekonomiska förbindelser mellan Asien och Europa. Dessutom har bilaterala överenskommelser ingåtts med Kina och Indien. År 2003 anordnades en temavecka om informationssamhället med inriktning på EU–Kina, vilken följdes av en mer omfattande dialog mellan EU och Kina på samma tema. I samband med undertecknandet av AVS-ländernas och EU:s gemensamma ståndpunkt om informationssamhällets roll i utvecklingssammanhang ökade Europeiska kommissionen sitt utvecklingsbistånd till IKT-relaterade projekt. Europeiska utvecklingsfonden anslår omkring 110 miljoner euro till en rad olika aktiviteter, som omfattar alltifrån e-handelsprojekt på den gemensamma marknaden för östra och södra Afrika till ett afrikanskt miljöövervakningsprogram för hållbar utveckling (AMESD). Under perioden 2003–2008 kommer ekonomiska medel, bl.a. riskkapital, också att tillhandahållas genom investeringsanslaget (en fond på 2,2 miljarder euro för utveckling av den privata sektorn som förvaltas av Europeiska investeringsbanken – EIB ) i syfte att främja tillväxten inom den privata sektorn och bidra till att mobilisera inhemskt och utländskt kapital för detta syfte. EIB kommer att komplettera detta belopp med 1,7 miljarder euro från sina egna medel. EU:s och AVS-ländernas partnerskapsprogram Pro€Invest , som förfogar över 110 miljoner euro, främjar dessutom investeringar och tekniköverföring till små och medelstora företag som är verksamma inom vissa nyckelsektorer, bl.a. IKT. Programmet administreras av Centrum för företagsutveckling, vilket är en gemensam institution för AVS-länderna och EU som upprättats inom ramen för Cotonouavtalet. 2.5. Att tillvarata IKT:s möjligheter i utvecklingspolitiken Det övergripande syftet med EU:s utvecklingspolitik är att minska fattigdomen i största möjligaste mån och därmed bidra till millennieutvecklingsmålen. Detta förklarar varför EU fäster så stor vikt vid att överbrygga den digitala klyftan och tillvarata de möjligheter som IKT erbjuder som utvecklingspolitiskt verktyg. Situationen i de afrikanska länderna söder om Sahara kräver särskild uppmärksamhet. Eftersläpningen i infrastrukturutvecklingen (stamnät och accessnät) gör att hela regioner på den afrikanska kontinenten riskerar att isoleras. Marknadskrafterna är i sig inte tillräckliga för att sätta igång en tillväxtprocess som samtidigt är hållbar och omfattar hela området. Det kan därför bli nödvändigt med ett ingripande från den offentliga sektorn. Tillsammans med sina afrikanska samarbetspartner – i synnerhet det nya partnerskapet för Afrikas utveckling (NEPAD)[8] – och i samarbete med utvecklingsbanker och den privata sektorn överväger EU fortfarande ett initiativ för att utveckla infrastrukturen på den afrikanska kontinenten. Det krävs också utbildningsinsatser för att ge arbetstagarna och befolkningen i allmänhet nödvändiga IKT-färdigheter. Detta skulle kunna genomföras genom ett partnerskap med den privata sektorn och IKT-industrin. Å andra sidan har innehållsaspekten ofta försummats i samband med IKT och utveckling. Det kan emellertid ha flera fördelar att skapa och stödja en innehållsindustri i utvecklingsländerna: i samhälleligt hänseende, eftersom innehållet tillhandahålls av operatörer som har nära beröring med samhället och dess behov, förväntningar och krav; i kulturellt hänseende , eftersom innehållsindustrin bidrar till att hålla lokala kulturer vid liv och ger dem möjlighet att nå ut till resten av världen, vilket bevarar och berikar den kulturella mångfalden; i ekonomiskt hänseende , eftersom den skapar lokala arbetstillfällen, baseras på egna hållbara resurser och utgör en inkomstkälla om de exporteras. 3. EU:S STÅNDPUNKT BETRÄFFANDE DE OLÖSTA FRÅGORNA Under andra fasen av toppmötet kommer man i första hand att diskutera två frågor som förblev olösta efter toppmötet i Genève: finansieringsmekanismer för att överbrygga den digitala klyftan och förvaltning av Internet. 3.1. Finansieringsmekanismer Finansieringsmekanismer för att överbrygga den digitala klyftan i utvecklingsländer var en av de mest kontroversiella frågorna vid det första toppmötet. Eftersom det inte gick att nå någon överenskommelse beslutades att en särskild arbetsgrupp om finansieringsmekanismer (TFFM) skulle tillsättas för att ingående granska huruvida finansieringsmekanismer är ett lämpligt sätt att möta de utmaningar som är förknippade med IKT i utvecklingssammanhang. Senegals president, Abdoulaye Wade, föreslog att en frivillig ”digital solidaritetsfond” skulle upprättas och detta initiativ välkomnades av de afrikanska länderna, särskilt utvecklingsländerna. En sådan fond upprättades den 14 mars 2005 i Genève i form av en stiftelse som lyder under schweizisk lag. Den har sitt säte i Genève och stöds av ett antal kommuner och regioner (städerna Genève och Lyon samt den baskiska regeringen)[9]. Enligt Ekofinrådets slutsatser om finansieringsmekanismer av den 17 februari 2005[10], som grundades på resultaten i arbetsgruppens rapport, skulle en ny FN-fond inte vara ett effektivt sätt att överbrygga den digitala klyftan utan det skulle krävas ett mer övergripande tillvägagångssätt för att mobilisera mänskliga, ekonomiska och tekniska resurser. EU:s ståndpunkt om den frivilliga digitala solidaritetsfonden grundas på fyra viktiga kriterier: fonden är baserad i Genève, den är av frivillig karaktär, utgör ett komplement till befintliga mekanismer och bygger på medverkan av flera olika berörda parter. Vid den förberedande kommitténs andra möte (PrepCom-2) antogs slutsatserna om arbetsgruppens rapport. Den ordalydelse som man kom överens om överensstämde med EU:s ståndpunkt[11]. Om förhandlingarna skulle återupptas i ett senare skede bör EU redovisa sina synpunkter för sina samarbetsparter och då särskilt betona slutsatserna i arbetsgruppens rapport, dvs. att en fond är inte det enda sättet att tillgodose finansiella behov. Tvärtom skulle en uttalad strävan att utnyttja befintliga mekanismer kunna leda till konkreta och påtagliga resultat. I enlighet med Ekofinrådets slutsatser från februari kommer EU dessutom att informera sina samarbetsparter om möjliga åtgärder, projekt och program. Kommissionen och medlemsstaterna planerar därför att publicera en broschyr som förklarar hur utvecklingsländerna på ett bättre sätt kan integrera IKT i sin utvecklingspolitik. 3.2. Förvaltning av Internet I enlighet med den handlingsplan som antogs i Genève har FN:s generalsekretariat tillsatt en arbetsgrupp om förvaltning av Internet (WGIG) som fått i uppgift att a) ta fram en arbetsdefinition av begreppet Internetförvaltning; b) fastställa vilka politiska frågor som är relevanta för förvaltningen av Internet; c) komma överens om vilken roll regeringar, befintliga mellanstatliga och internationella organisationer och andra forum samt den privata sektorn och det civila samhället skall spela och vilka ansvarsområden de skall ha; och d) utarbeta en rapport om resultaten av detta arbete som skall läggas fram under toppmötets andra fas. Såsom nämnts i ett tidigare meddelande[12] har kommissionen nu nytta av det arbete som utförs av generaldirektörerna i medlemsstaternas förvaltningar, som träffas regelbundet under kommissionens ledning. De har sammanträtt åtta gånger sedan det första mötet den 17 mars 2004. Bland de prioriteringar som generaldirektörerna har fastställt förefaller det som om frågan om en internationalisering av förvaltningen av Internets nyckelresurser – dvs. domännamnssystemet, IP-adresserna och rotserversystemet – hör till de viktigaste som diskuteras för närvarande. EU anser att det behövs en ny samarbetsmodell för att ge tyngd åt den principdeklaration som antogs under första fasen av toppmötet, särskilt när det gäller den viktiga roll som alla berörda parter (bl.a. regeringar, den privata sektorn, det civila samhället och internationella organisationer) spelar i förvaltningen av Internet. De befintliga förvaltningsmekanismerna måste vila på en fastare grund som präglas av demokrati, öppenhet och multilateralism och måste i ökad utsträckning beakta samtliga regeringars politiska intressen. Denna nya modell bör grundas på följande principer: (1) Syftet bör inte vara att ersätta befintliga mekanismer eller institutioner, utan att bygga vidare på de nuvarande strukturerna för förvaltning av Internet, med särskild betoning på komplementariteten mellan alla parter som medverkar i denna process: regeringar, den privata sektorn, det civila samhället och internationella organisationer. (2) Den nya modellen för samarbete mellan den offentliga och privata sektorn måste bidra till Internets varaktiga stabilitet och robusthet genom att behandla politiska frågor som hänger samman med förvaltningens nyckelaspekter. EU anser att regeringarna fyller en särskild funktion och har ett särskilt ansvar gentemot medborgarna. Deras roll i denna samarbetsmodell bör i första hand vara inriktad på viktiga frågor inom offentlig politik och de bör inte lägga sig i den löpande verksamheten. EU måste återigen bekräfta att man ställer sig bakom de principer som ligger till grund för Internets uppbyggnad, bl.a. dess interoperabilitet, öppenhet och horisontella princip (”end-to-end”). Genom de riktlinjer för förvaltningen av Internet som antogs av Coreper den 13 oktober 2004[13] garanteras att EU:s ledamöter i arbetsgruppen intar en gemensam hållning i relevanta frågor som gäller arbetsgruppens mandat. I riktlinjerna anges vilka frågor som är mest angelägna att behandla ur EU-synpunkt. Vid behov rekommenderas samordning i rådet. 4. DET FORTSATTA ARBETET Diskussioner har inletts om hur man kan se till att den handlingsplan som antogs i Genève verkligen genomförs och sörja för den politiska uppföljningen av toppmötet. Genomförandet är i själva verket en fråga om teknisk uppföljning, vilket innebär att den pågående verksamheten övervakas, medan den politiska uppföljningen av toppmötet avser det eventuella fortsatta arbetet inom FN efter toppmötet. 4.1. Genomförandet av handlingsplanen Flera viktiga FN-organ har aktivt deltagit i förberedelserna av toppmötet och bör fortsätta med det. I sin egenskap av stödjande organ kommer ITU att handha de flesta frågor som gäller elektroniska kommunikationsnät, ökad tillgång till Internet och telekommunikationer samt samtrafikförmåga. Andra organ kommer att utarbeta initiativ inom sina respektive kompetensområden (se bilaga 2). Dessutom har WTO:s riktlinjer för avregleringen av telekommunikationssektorn och liknande sektorer och Världsbankens verksamhet visat sig vara effektiva för att främja en ökad användning av IKT och de är därför av direkt relevans för toppmötets arbete. Handlingsplanen riktar sig i första hand till regeringar, den privata sektorn och det civila samhället det är därför dessa parter som kommer att svara för att ta fram åtgärder. Handlingsplanen och de slutdokument som skall antas i Tunis kommer att utgöra en referensram, men frågan är hur olika alternativ kan samordnas och hur synergierna mellan dem kan förstärkas. EU har gjort klart att genomförandemekanismen måste vara enkel, effektiv och baserad på decentraliserad verksamhet inom FN-systemets befintliga ramar. Den bör fungera genom en öppen samordningsmetod[14] och främja synergier mellan de olika initiativen för att garantera att IKT:s potential utnyttjas fullt ut. 4.2. Lägesanalys Toppmötets verkställande sekretariat har inlett en lägesanalys för att få en uppfattning om hur de aktiviteter som olika berörda parter genomför i samband med handlingsplanen fortskrider. EU har bidragit med ett dokument som beskriver de olika aktiviteter som pågår inom EU och de åtgärder som genomförs av medlemsstaterna. Detta dokument ingår i ITU/WSIS-databasen och kan laddas ned därifrån[15]. Lägesanalysen utgör första steget i genomförandeprocessen och det är det verkställande sekretariatets avsikt att den skall fortsätta även efter toppmötet i Tunis. Strukturen på databasen och de ingående publikationerna kan emellertid behöva förbättras. Slutrapporten från detta arbete bör dessutom omfatta en närmare undersökning av vilken betydelse denna databas kan ha som utgångspunkt för berörda parters politik. 4.3. Uppföljning av toppmötet Vid nästa möte i den förberedande kommittén kommer man – förutom genomförandemekanismen – att diskutera uppföljningen av toppmötena i Genève och Tunis. I enlighet med EU:s tidigare ståndpunkter motsätter sig kommissionen ett automatiskt uppföljningsmöte efter fem eller tio år, och skulle hellre föredra att man vid behov gör lägesanalyser som även omfattar förvaltningen av Internet. Den anser att frågan om den digitala klyftan hänger nära samman med millennieutvecklingsmålen. Denna dimension bör därför ingå i som ett led i det mer omfattande arbetet för att uppnå millennieutvecklingsmålen. EU bör hålla sig underrättad om de beslut som FN:s generalsekretariat fattar i dessa frågor och vid behov samordna sin ståndpunkt. 5. SLUTSATSER Liksom under den föregående fasen kommer EU att kunna tala med en röst och ha möjlighet att påverka debatten både under det förberedande arbetet och under själva toppmötet. Utmaningen ligger nu i att övertyga våra samarbetspartner om att informationssamhället inte är ett färdigt koncept, utan att det gäller att förbereda sig för den fortsatta utveckling mot kunskapssamhället. Prioriteringen bör vara att omsätta redan överenskomna principer i handling så att medborgarna kan dra nytta av IKT:s fördelar och förbereda sig för de framtida utmaningar som uppkommer genom ekonomiska, tekniska och sociala förändringar och genom människans kreativitet. Bilaga 1 Viktiga etapper i förberedelserna inför det andra världstoppmötet om informationssamhället (WSIS) 18–20 april 2005 | Tredje mötet i arbetsgruppen om förvaltning av Internet (WGIG), Genève. | Maj 2005 | Olika aktiviteter som äger rum mellan mötesperioderna förväntas starta (bl.a. i den arbetsgrupp som bistår ordförandeskapet – ”Group of Friends of Chair” – och vid förhandlingar om toppmötets genomförandemekanismer), Genève. | 14–17 juni 2005 | Sista mötet i arbetsgruppen om förvaltning av Internet (WGIG), Genève. | 1 juli 2005 | Förväntat offentliggörande av WGIG:s rapport. | 18 juli 2005 | Offentlig presentation av WGIG:s rapport. | 15 augusti 2005 | Tidsfrist för berörda parters synpunkter på WGIG:s rapport. | 19–30 september 2005 | Tredje mötet i förberedande kommittén, Genève. | 16–18 november 2005 | Andra fasen av toppmötet om informationssamhället (WSIS), Tunis. | Bilaga 2 FN-organ som deltar i förberedelserna av världstoppmötet om informationssamhället (WSIS) och deras eventuella roll i genomförandet FN-organ | Fullständigt namn | Möjligt kompetensområde[16] | UN SG | FN:s generalsekretariat | Övergripande ansvar för världstoppmötet om informationssamhället (WSIS). | UN GA | FN:s generalförsamling | Genom generalförsamlingens resolution 56/183 (av den 21 december 2001) godkändes anordnandet av toppmötet. | UNDESA | FN:s avdelning för ekonomiska och sociala ärenden | Övergripande samordning; e-förvaltning. | ITU | Internationella teleunionen | IKT-infrastruktur; kapacitetsuppbyggnad; tillförlitlighet och säkerhet; internationellt och regionalt samarbete. | UNESCO | FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur | Tillgång till information och kunskap; kapacitetsuppbyggnad; e-forskning; kulturell och språklig mångfald; medier; informationssamhällets etiska dimension. | WGIG | Arbetsgrupp om förvaltning av Internet | En arbetsgrupp som tillsatts av FN:s generalsekretariat för att komma fram till hur Internet bör förvaltas. | TFFM | Arbetsgrupp om finansieringsmekanismer | En arbetsgrupp som tillsatts av FN:s generalsekretariat för att titta närmare på finansieringsfrågor i samband med IKT. | UNDP | FN:s utvecklingsprogram | Millennieutvecklingsmålen; internationellt och regionalt samarbete. | UN ICT TF | FN:s IKT-arbetsgrupp Obs: Gruppens mandat går ut i slutet av 2005. Diskussioner pågår om att skapa en global allians för IKT och utveckling för att följa upp arbetsgruppens arbete. | Millennieutvecklingsmålen; internationellt och regionalt samarbete. | FAO | FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation | e-jordbruk | ILO | Internationella arbetsorganisationen | e-sysselsättning | WHO | Världshälsoorganisationen | e-hälsovård; e-miljövård | WIPO | Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten | Tillförlitlighet och säkerhet | WMO | Meteorologiska världsorganisationen | Katastrofhjälp | UNCTAD | FN:s konferens om handel och utveckling | Utvecklingssamordning | UNITAR | FN:s utbildnings- och forskningsinstitut | Samarbete med lokala myndigheter | UNEP | FN:s miljöprogram | e-miljövård | [1] Beträffande i2010 och sjunde ramprogrammet, se nedan. Inom ramen för IKT-stödprogrammet, som ingår som en del av CIP, har man föreslagit att 800 miljoner euro skall anslås under perioden 2007–2013 för att uppmuntra IKT:s spridning och användning (se pressmeddelandet IP/05/391 av den 7 april 2005). [2] Om snabbare framsteg i strävan att nå millennieutvecklingsmålen – Europeiska unionens bidrag, KOM(2005) 132 slutlig; Om snabbare framsteg i strävan att nå millennieutvecklingsmålen – Utvecklingsfinansiering och effektivitet i biståndet, KOM(2005) 133 slutlig; Konsekvens i utvecklingspolitiken: Om snabbare framsteg i strävan att uppnå millennieutvecklingsmålen, KOM(2005)134 slutlig; samtliga av den 12 april 2005. [3] . www.itu.int/wsis/index.html. [4] Rådets (telekommunikationer) möte av den 9 december 2004;www.eu2004.nl/default.asp?CMS_TCP=tcpAsset& id=B44C0E30C17A46DA81E62332EA6C2B7AX1X51359X3 s. 16 ff. [5] Ad-hoc Committee of Experts on the Information Society (CAHSI), www.coe.int/t/e/integrated_projects/democracy/02_Activities/00_CAHSI/. [6] Jfr. EU:s slutförklaring i samband med femte mötet i associeringsrådet EU-Tunisien den 31 januari 2005. [7] Förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om Europeiska gemenskapens sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007–2013), KOM(2005)119 slutlig, 6 april 2005. [8] Ett strategiskt initiativ för Afrikas förnyelse som lanserades vid Afrikanska enhetsorganisationens 37:e toppmöte i juli 2001, se www.nepad.org. [9] Se www.dsf-fsn.org/eu/15c-en.htm. [10] www.eu2005.lu/en/actualites/conseil/2005/02/17ecofin/17ecofin.pdf, s. 19 ff. [11] Se www.itu.int/wsis/preparatory2/pc2/index.html. [12] För ett globalt partnerskap i informationssamhället: Uppföljning av världstoppmötet i Genève om informationssamhället (World Summit on the Information Society (WSIS)), KOM(2004) 111 slutlig, 17 februari 2004. [13] Dokument 13085/04 TELECOM 148. [14] En sådan mekanism infördes i EU vid Europeiska rådets möte i Lissabon i mars 2000 som ett sätt att sprida bästa metoder och nå bred uppslutning kring ett på förhand fastställt strategiskt mål. Se slutsatserna från Europeiska rådets möte i Lissabon, http://ue.eu.int/ueDocs/cms_Data/docs/pressData/sv/ec/00100-r1.s0.htm. [15] . www.itu.int/wsis/stocktaking/index.html. [16] Det här är en vägledande förteckning som inte föregriper en eventuell EU-ståndpunkt om strukturen på världstoppmötets genomförandemekanism.