16.8.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 192/8

1.1

I kommissionens meddelande ”Att främja medborgarnas hälsa, säkerhet och förtroende: En strategi för hälsa och konsumentskydd” föreslås att hälso- och konsumentpolitiken kopplas samman eftersom detta kan skapa synergieffekter när det gäller kunskapsutbyte, metodologi och en effektivisering av de administrativa resurserna.

1.2

Regionkommittén anser att kommissionens förslag att individen skall ha bättre möjligheter att göra sunda val och skaffa sig sundare konsumtionsvanor är positivt. Kommissionens meddelande pekar på den stora betydelse hälsan har för både medborgarnas välfärd och för att Lissabonsstrategins målsättningar skall uppnås, eftersom bättre hälsa bidrar till Europas produktivitet, till deltagande i arbetslivet och hållbar tillväxt. En inre marknad för varor och tjänster, som reagerar på konsumenternas behov och önskemål, kommer att stärka EU:s konkurrenskraft ytterligare.

1.3

Kommittén understryker också att hälso- och konsumenthänsyn bör tas även inom EU:s övriga politikområden. En ökad samordning av de politiska processerna inom andra områden, bland annat sysselsättningspolitiken och jordbrukspolitiken, kommer att vara viktiga om man vill uppnå de övergripande målsättningarna på området hälso- och konsumentskydd. Det är till exempel inte lämpligt att EU fortsätter att inom ramen för jordbrukspolitiken subventionera konsumtionen av ohälsosamma livsmedel som till exempel feta mejeriprodukter eller att (enligt vad som framgår av gemenskapens budget för 2005) stödja tobaksindustrin med 916 miljoner euro, vilket är betydligt mer än de 14,4 miljoner euro som EU betalar ut i stöd till förebyggande av tobaksbruk. Regionkommittén ställer sig därför positiv till den fullständiga utfasningen av stödet till tobaksindustrin före utgången av 2010.

1.4

Regionkommittén stöder förslaget till upprättande av en övergripande grunduppsättning av rättigheter för alla konsumenter som använder tjänster av allmänt intresse (till exempel gas och el, posttjänster, telekommunikationer, vatten) oavsett om de tillhandahålls på nationell eller gränsöverskridande nivå, på grundval av principen om samhällsomfattande tjänster (det vill säga allmän tillgång till tjänster av allmänt intresse som är väsentliga för deltagandet i det moderna samhället). Detta är ett område där principen om samhällsomfattande tjänster bör fortsätta att gälla fullt ut och där konsumenternas förväntningar med avseende på tillgång, säkerhet, tillförlitlighet, pris, kvalitet och urval måste uppfyllas.

1.5

ReK anser att det finns ett behov av att även fortsättningsvis diskutera inre marknadens betydelse för hälso- och sjukvården och konsumtionsmönstren i medlemsstaterna. Samspelet mellan gemenskapens regler och den nationella hälso- och sjukvårdspolitiken och konsumentskyddspolitiken skall bedömas i samband med genomförandet av de fördragsstadgade målsättningarna om en hög hälsoskyddsnivå och konsumentskyddsnivå genom initiativ från gemenskapen.

1.6

Regionkommittén vill att man i större utsträckning tar hänsyn till konsumenternas intressen i EU:s konkurrenspolitik genom att beakta förhållandet mellan konsumentskydd och konkurrenspolitik enligt artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget, där det slås fast att syftet med konkurrensregler för företag är att skydda konkurrensen på marknaden med målet att öka konsumenternas välfärd.

1.7

Kommittén anser att man bör genomföra hälsokonsekvensbedömningar i samband med gemenskapens initiativ. I dessa bedömningar bör man undersöka hur hälsan i befolkningen påverkas av beslut, och inte endast utvärdera hur olika åtgärder påverkar sjukvårdens organisation och inriktning. De bör också granska hur EU-åtgärder påverkar grundläggande värderingar som ligger till grund för sjukvårdens organisation i de enskilda medlemsländerna. Det är viktigt att vara medveten om att konsekvenserna av samma gemenskapsinitiativ kan bli olika i olika medlemsstater.

1.8

Kommittén anser att det på konsumentområdet skall säkerställas att beslutsfattandet sker demokratiskt och öppet och med tydlig ansvarsfördelning. Det skall i synnerhet säkerställas att livsmedelsindustrin integrerar miljö- och folkhälsoperspektivet och strävar efter att förse alla med sunda, näringsrika livsmedel, oavsett socioekonomisk bakgrund.

1.9

Kommittén menar att denna koppling mellan hälso- och konsumentpolitiken inte får medföra att producenter direkt marknadsför sina livsmedel som sjukdomsförebyggande eller rekommenderade av läkare. Producenter får inte utnyttja fruktan för sjukdom i säljfrämjande syfte eller vilseleda konsumenter till att tro att enskilda livsmedel kan ersätta en sund och varierad kost. Det är därför viktigt att kunna styra utvecklingen mot bättre hälsa och sundare produkter och att kunna förebygga felaktig konsument-information inom ramen för den europeiska konsumentpolitiken.

1.10

ReK understryker att den rättsliga grunden för gemenskapens folkhälsopolitik är en helt annan än för konsumentskyddspolitiken. Enligt artikel 152 i EG-fördraget om folkhälsa skall gemenskapens insatser ”komplettera den nationella politiken”. Konsumentskyddspolitiken fastläggs emellertid i artikel 153 i EG-fördraget, är i huvudsak gemensam och syftar till att främja konsumenternas rättigheter och skydda deras intressen, i synnerhet när det gäller fullbordandet av inre marknaden. Att hänvisa till en gemensam rättslig grund för dessa två politikområden står således i motsättning till subsidiaritetsprincipen.

Konsumentlagstiftningen på EU-nivå får inte medföra specifika lagar eller bestämmelser på hälso- och sjukvårdsområdet som inkräktar på hälso- och sjukvårdsväsendets organisation och uppläggning i de enskilda medlemsstaterna. Att bedöma konsumentskyddspolitiken efter samma kriterier om komplementaritet och subsidiaritet som folkhälsopolitiken skulle emellertid kunna få negativa följder för EU:s egna befogenheter på konsumentskyddsområdet.

1.11

Regionkommittén anser därför att kommissionen i stället för att tala om en ”strategi för hälsa och konsumentskydd” genomgående borde använda uttrycket ”folkhälsa och konsumentskydd” i meddelandet, eftersom detta vore i överensstämmelse med de gemenskapsbefogenheter som läggs fast i artikel 152.

1.12

Kopplingen mellan hälso- och konsumentpolitik får inte medföra att hälso- och sjukvårdsväsendets patienter och marknadens konsumenter likställs, anser ReK. Marknaden för hälso- och sjukvårdstjänster skiljer sig på en rad viktiga punkter från den allmänna konsumentmarknaden. Detta framgår bland annat av osäkerheten kring hur stort behovet av hälso- och sjukvårdstjänster är, kring kostnadsförhållandena, de externa effekterna av användningen av hälso- och sjukvårdstjänster och informationsasymmetrin mellan tillhandahållare och konsument/patient. Samtidigt är det önskvärt att medborgarna garanteras lika tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster – och lika möjligheter – oavsett socioekonomisk bakgrund. Medlemsstaterna måste ha kvar möjligheten att prioritera, agera och ingripa i den omfattning som krävs.

1.13

Hälso- och sjukvårdens och konsumentskyddets särdrag bör respekteras även i fortsättningen, trots att de förs samman i ett gemensamt program. Det kan ske genom att budgetmedel öronmärks för hälso- och sjukvårdsfrågor respektive konsumentpolitik. I kommissionens program beskrivs utförligt hur medlen skall fördelas mellan 2007 och 2013. Det bör i största möjliga utsträckning finnas en möjlighet att omprioritera i takt med att programmet utvecklas, eventuellt i samband med den planerade utvärderingen efter tre år. Detta är i överensstämmelse med programmets intention att arbeta med flexibla handlingsplaner.

1.14

Kommittén inser att det på vissa områden kan vara lämpligt att öka samordningen inom hälsosektorn mellan medlemsstaterna genom den öppna samordningsmetoden. Detta kan till exempel vara fallet när det gäller patienters rörlighet samt utbildning och rekrytering av sjukvårdspersonal.

1.15

Kommittén menar att förutsättningarna för god hälsa skapas i medborgarnas omedelbara närhet, hälso- och sjukvårdens organisation är bara en av många aktörer. I många av medlemsstaterna är det de regionala och lokala myndigheterna som bär ansvaret för hälso- och sjukvårdsväsendet och folkhälsan i lokalsamhället. Regionkommittén och de regionala och lokala myndigheter som har ansvaret för dessa områden måste därför garanteras inflytande över gemenskapens överordnade hälsostrategi. Särskild hänsyn bör tas till Regionkommitténs synpunkter beträffande beslut och initiativ som rör de lokala och regionala myndigheternas uppgifter och ansvarsområden inom hälso- och sjukvårdssektorn och ansvar för folkhälsan. De regionala och lokala myndigheterna förutsätts exempelvis medverka i och påverka genomförandet av initiativ för att utveckla hälsoindikatorer, benchmarking och folkhälsostrategier på områden som delaktighet och inflytande, psykisk hälsa, diet och näring samt alkohol.

1.16

Det civila samhället bör uppmanas till att delta i och bidra till utvecklingsarbetet. Medborgarna måste garanteras inflytande över gemenskapens hälsopolitik och konsumentpolitik. Det är viktigt att specialiserade nätverk på hälso- och konsumentområdet får stöd och gehör på gemenskapsnivå. Detta gäller exempelvis konsumentorganisationer, patientföreningar och övriga fackspecifika nätverk.

1.17

Kommittén betonar att kommissionen bör se till att medarbetarna i genomförandeorganet har den kompetens som krävs för att kunna tillämpa och genomföra kommissionens program. Det betyder inte bara kompetens inom konsument- respektive hälso- och sjukvårdsområdet utan även tvärfacklig kompetens.

1.18

För att man skall kunna hantera gemensamma och framtida utmaningar på hälso- och sjukvårdsområdet anser Regionkommittén att det är av största vikt att de nya medlemsstaterna ges särskild uppmärksamhet. Man bör medvetet prioritera stöd till de nya medlemsstaterna för utveckling av åtgärder på hälso- och sjukvårdsområdet och konsumentområdet i syfte att reducera skillnaderna och obalansen i EU så att man successivt kan närma sig den högsta nivån i EU. Det är exempelvis inte acceptabelt att den genomsnittliga livstiden (enligt Eurostats uppgifter) är betydligt lägre i de nya medlemsstaterna än i de gamla medlemsstaterna. För att man skall kunna hantera gemensamma och framtida utmaningar på hälso- och sjukvårdsområdet anser Regionkommittén att det är av största vikt att de nya medlemsstaterna ges särskild uppmärksamhet. Man bör medvetet prioritera stöd till de nya medlemsstaterna för utveckling av åtgärder på hälso- och sjukvårdsområdet och konsumentområdet i syfte att reducera skillnaderna och obalansen i EU så att man successivt kan närma sig den högsta nivån i EU. Det är exempelvis inte acceptabelt att den genomsnittliga medellivslängden (enligt Eurostats uppgifter) är betydligt lägre i de nya medlemsstaterna än i de gamla medlemsstaterna.

1.19

Vi noterar att kommissionens föreslagna program för Europeiska regionala utvecklingsfonden 2007–2013 anger att strukturfondsmedel kan utnyttjas för utveckling av folkhälsan. I detta sammanhang konstaterar ReK att strukturfondsmedel bara bör användas i inledningsfasen av folkhälsorelaterade projekt, inte till den egentliga fortsatta driften av sådana projekt.

1.20

För att man skall kunna hantera gemensamma framtida utmaningar på hälso- och sjukvårdsområdet och konsumentområdet är det också av största vikt att EU:s grannländer ges särskild uppmärksamhet. Man bör medvetet prioritera stöd till dessa länder för utveckling av åtgärder på hälso- och sjukvårdsområdet och konsumentområdet i syfte att reducera skillnaderna och obalansen i hela Europa och i gränsområdena.

1.21

Sammankopplingen av konsumentintressen och hälso- och sjukvård kan också ge upphov till större likhet inom medlemsstaterna, genom att socioekonomiska skillnader ofta medför skillnader inom hälso- och sjukvård och konsumentskydd. Olikheterna inom medlemsstaterna bör liksom olikheterna mellan medlemsstaterna ägnas särskild uppmärksamhet. En ökad fokusering på marginaliserade grupper, t.ex. låginkomsttagare, överviktiga personer och etniska minoriteter, är av stor betydelse för att man skall kunna uppnå huvudmålsättningen lika och universella möjligheter. Man måste också betona vikten av individens eget ansvar för sin hälsa. Det är önskvärt med en hälso- och sjukvårds- och konsumentpolitik som främjar sunda val för att bekämpa livsstilsrelaterade sjukdomar. Forskning visar att marginaliserade grupper oftare lider av ohälsa och livsstilsrelaterade sjukdomar. Genom att hjälpa marginaliserade grupper att göra sunda val kan socioekonomiska olikheter jämnas ut.

1.22

Den information som kommissionen skall sprida bör vara till nytta för mottagarna. Man bör utveckla metoder för hur upplysningskampanjerna kan anpassas till de önskade målgrupperna. Man föreslår därför interaktiv förmedling och upplysningskampanjer snarare än rena utskick av ett och samma informationsmaterial. I spridningen av information om hälsofrågor och konsumtion kan det vara särskilt betydelsefullt att fokusera insatsen på barn och ungdomar, för att därmed i ett tidigt skede kunna bryta dåliga konsumtionsvanor som kan leda till dålig hälsa på längre sikt. Här kan förskolan, skolan samt föreningslivet ha en viktig funktion.

1.23

Kommissionen bör i sin informationsverksamhet respektera de enskilda medlemsstaternas rätt att fastställa reglerna för rättigheter och skyldigheter med avseende på hälso- och sjukvårdsväsendets täckning inom ramarna för medlemsstaternas system för social trygghet samt de olika villkoren för olika tjänster och konsumenträttigheter.

1.24

Informationen skall finnas där den efterfrågas av medborgarna, och den skall följas upp med kompetent rådgivning och vägledning i de enskilda medlemsstaterna. Det är ett lokalt och regionalt ansvar att sprida information till marginaliserade grupper. Mer sårbara patientgrupper bör också få möjlighet till upplysning i frågor rörande hälso- och sjukvård och konsumentskydd. Enhetligt informationsmaterial till samtliga EU-medborgare kommer bara att förvärra olikheterna mellan de olika socioekonomiska grupperna inom de enskilda medlemsstaterna. Undersökningar visar att de resursstarka befolkningsgrupperna reagerar mer följsamt på informationskampanjer än de resurssvaga.För att kampanjer skall lyckas är det viktigt att inkludera den regionala och lokala nivån i arbetet.

1.25

ReK uppmanar kommissionen att följa utvecklingen inom teknologi och kommunikation i sin datainsamling och vid planeringen av upplysningskampanjer. Utvecklingen inom teknologi och kommunikation går mycket snabbt. Man måste hålla sig ajour om man vill fortsätta synas.

1.26

Med anledning av att marknaden för livsmedel från jordbruket till stor del utgörs av import från tredje land, där hälso- och äkthetsgarantierna kanske inte är lika stränga som EU:s säkerhetskrav, påpekar ReK att konsumenterna måste få fullständig och tydlig information om produkternas spårbarhet så att de kan göra ett medvetet val.

1.27

Kommittén ställer sig positiv till att kommissionen koncentrerar sig på färre, större och synligare informationskampanjer. Detta gör det dessutom möjligt att arbeta mer kostnadseffektivt. Det är viktigt att man bedömer det gemensamma sekretariatet inte bara genom att se till mängden slutförda projekt utan även till kvaliteten och projektens slutliga effekt.

1.28

Regionkommittén anmodar kommissionen att stödja framväxten av nätverk för erfarenhetsutbyte och spridning av bästa praxis, något som utgör ett viktigt led i den öppna samordningsmetoden. Det är i detta sammanhang viktigt att involvera Regionkommittén och se till att de regionala och lokala myndigheter som har ansvaret för hälso- och sjukvårdsväsendet får inflytande över gemenskapens överordnade hälso- och sjukvårdsstrategi.

1.29

Kommittén betonar att kommissionen bör hålla täta kontakter med forskningsvärlden för att bibehålla trovärdighet och opartiskhet i det egna informationsarbetet och den förebyggande verksamheten. Ett strukturerat och samordnat samarbete på EU-nivå i form av erfarenhets- och kunskapsutbyte samt forskning om utvecklingen på hälsoområdet kan ha ett betydande mervärde för medlemsstaterna, något som kommittén också lyft fram i sitt yttrande om det sjunde ramprogrammet för FoU

(CdR 155/2005 fin). Det bör ske i nära anknytning till det europeiska ramprogrammet för forskning.

1.30

Regionkommittén är av den uppfattningen att tillgången till tillförlitliga uppgifter och högkvalitativ information är av avgörande betydelse för medlemsstaternas möjligheter att fastställa välfungerande metoder och jämföra normer, och därmed även en grundförutsättning för att många av de initiativ som föreslås skall kunna genomföras på folkhälso- och konsumentområdet. Inrättandet av gemensamma databaser och indikatorer bör ske i samarbete med andra aktörer på området och samordnas med FN, OECD, Europarådet och WHO. Det är sedan medlemsstaternas sak att vidta åtgärder och ta nya initiativ på basis av de jämförbara uppgifter som arbetet lett till.

1.31

Det är positivt att det rör sig om en väsentlig budgetökning i förhållande till de båda befintliga programmens budgetar. Detta är en viktig signal om att folkhälso- och konsumentområdet är betydelsefullt med avseende på den enskilda EU-medborgarens livskvalitet och hela EU:s konkurrenskraft.

1.32