31.1.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 24/16

1.1

Aviär influensa (fågelinfluensa) är en mycket smittsam virussjukdom hos fjäderfä som också kan spridas till andra djur och i sällsynta fall till människor. Kina har under de senaste månaderna genomfört ett omfattande vaccineringsprogram efter upptäckten av vildgäss som avlidit av viruset i Qinghai-provinsen.

1.2

Under de senaste utbrotten av sjukdomens högpatogena form i flera områden av världen, däribland i några EU-medlemsstater, har fler än 200 miljoner fjäderfän dött eller avlivats och förstörts för att bekämpa sjukdomen. Denna masslakt och massdestruktion av djur har särskilt bland EU:s medborgare väckt kritik med hänsyn till djurens välbefinnande och av etiska, sociala, ekonomiska och miljömässiga skäl.

1.3

Influensavirusets förmåga att snabbt mutera och anpassa sig utgör ett särskilt allvarligt hot mot djurs och människors hälsa. Även om de senaste vetenskapliga rönen visar att hälsoriskerna med lågpatogena aviära influensavirus (LPAI-virus) är lägre än med högpatogena aviära influensavirus (HPAI-virus), uppstår de sistnämnda genom mutation av vissa lågpatogena aviära influensavirus, av typ H5 och H7, och kan leda till mycket hög dödlighetsprocent i sjukdomen hos fjäderfä. När det gäller folkhälsan visar tillgängliga data att högpatogena influensavirus av typ H5 och H7 har orsakat de allra flesta rapporterade fallen av aviär influensa hos människor och samtliga dödsfall bland människor på grund av aviära influensavirus. Det finns visserligen belägg för att LPAI-virus av H9-typ hos svin och fjäderfän kan överföras till människor, men det faktiska hotet mot folkhälsan är fortfarande oklart.

1.4

Okontrollerade utbrott av aviär influensa kan ge upphov till ett virus som är fullständigt anpassat till människor och som till slut kan leda till förödande hälsomässiga, sociala och ekonomiska konsekvenser i världen.

2.1

Syftet med det första förslaget är att upphäva direktiv 92/40/EEG om aviär influensa och ersätta det med ett nytt direktiv som uppdaterar de befintliga bestämmelserna.

2.2

I förslaget ändras definitionen av aviär influensa så att den omfattar såväl lågpatogena som höpatogena aviära influensavirus. Men man måste skilja mellan de två virustyperna när man vidtar åtgärder som är anpassade till de olika risker som virusen utgör.

2.3

Genom förslaget införs obligatoriska övervaknings- och bekämpningsåtgärder också för lågpatogena virus. Medlemsstaterna skall upprätta en beredskapsplan för tidig upptäckt av lågpatogena virus och överlämna den till kommissionen för godkännande för att bekämpningsåtgärder snabbt skall kunna sättas in och viruset inte mutera till sin högpatogena form.

2.4

En målsättning är att säker identifiering av lågpatogena virus skall föranleda snabba bekämpningsåtgärder, däribland möjligheten att genomföra kontrollerad slakt när riskerna bedöms vara försumbara. Utslaktning (”stamping out”) utesluts dock inte som bekämpningsåtgärd om det skulle visa nödvändigt.

2.5

Det planeras nya och mer flexibla bestämmelser om vaccinering av fjäderfä och fåglar, både för nödvaccinering och skyddsvaccinering.

2.6

Bekämpning av lågpatogen och högpatogen aviär influensa hos andra tamfåglar än fjäderfä, till exempel fåglar i djurparker, skall också omfattas av kontrollbestämmelserna beträffande såväl LPAI som HPAI. I förslaget anges dock att medlemsstaterna själva skall fatta beslut om vaccinering eller utslaktning (”stamping out”) efter att ha gjort en riskanalys.

2.7

Bestämmelser föreslås för att säkerställa att medlemsstaternas veterinärmyndigheter och folkhälsomyndigheter samarbetar vid påvisad fågelinfluensa för att skydda människors hälsa.

2.8

Kommissionen vill också införa en snabb beslutsgång via kommittéförfarande.

2.9

Kommissionen föreslår i det andra förslaget att ett finansiellt gemenskapsbidrag skall kunna beviljas för sådana utrotningsåtgärder som vidtas av medlemsstaterna för att bekämpa lågpatogena virus.

2.10

Det föreslås även att kommissionen bör undersöka möjligheten att inrätta en vaccinbank för fågelinfluensa.

3.1

EESK välkomnar kommissionens förslag som utgör en kraftfull reaktion på det ökande antalet utbrott av fågelinfluensa och förekomsten av virus hos vilda fåglar. Det har också tagit hänsyn till de erfarenheter av utbrott och nya kunskaper om influensavirusets mutationsförmåga, även hos lågpatogena virus.

3.2

Kommittén är också mycket medveten om riskerna för djur- och folkhälsan om man inte inför nya bekämpningsåtgärder.

3.3

EESK betraktar den nya definitionen av aviär influensa och kravet på övervakning och kontroll av lågpatogena virus som ett viktigt steg i kampen mot detta virus och dess eventuella negativa konsekvenser.

3.4

EESK förstår att allmänheten reagerar negativt på masslakt av fåglar som det enda sättet att bekämpa fågelinfluensa.

3.5

EESK konstaterar att vi i dag har större kunskaper om vaccinering och betraktar nöd- och skyddsvaccinering som ett värdefullt verktyg för att bekämpa fågelinfluensa.

3.6

EESK välkomnar det föreslagna kravet på anmälan av fågelinfluensa till hälsovårdsmyndigheterna.

4.1

Kommittén är medveten om de potentiella risker som finns på djurhälsoområdet, inte minst till följd av EU:s nya gränser efter utvidgningen. Kommittén rekommenderar därför att kommissionen avsätter tillräckliga resurser för inspektioner och revisionsinsatser i samband med att direktiven i fråga genomförs och införlivas i medlemsstaternas lagstiftning.

4.2

EESK inser fågelinfluensans internationella dimensioner och uppmanar därför kommissionen att verka för att samma bekämpningsåtgärder vidtas i hela världen.

4.3

EESK välkomnar det finansiella paketet och EU:s bidrag när utslaktning (”stamping out”) används för att bekämpa lågpatogena virus, men föreslår att ersättningen skall höjas från 30 till 50 procent.

5.1

EESK stöder kommissionens förslag eftersom det aviära virusets förmåga att snabbt mutera och anpassa sig kräver ett starkare skydd av djurs och människors hälsa.