31.1.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 24/15

1.1

På det internationella planet regleras säkerhetstillsynen genom 1944 års konvention om internationell civil luftfart (Chicagokonventionen) och grundas på normer utarbetade av Internationella civila luftfartsorganisation (ICAO), som bildades genom konventionen. Detta innebär i huvudsak att lufttrafikföretag övervakas av sitt hemland, och övervakningen avser i synnerhet lufttrafikföretagens efterlevnad av säkerhetsreglerna.

1.2

Säkerhetsnivåerna utanför EU beror på hur effektiva tillsynsförfarandena är i de berörda länderna. För att garantera att alla luftfartyg som flyger till, från eller inom gemenskapen håller en hög flygsäkerhetsnivå har Europaparlamentet och rådet nyligen antagit direktiv 2004/36/EG (1) om säkerheten i fråga om luftfartyg från tredje land som använder flygplatser i gemenskapen (nedan kallat ”SAFA-direktivet”). Där fastställs ett harmoniserat system för inspektioner av luftfartyg från tredje land som använder flygplatser i EU. Enligt detta direktiv skall information utbytas mellan medlemsstaterna, och åtgärder som en medlemsstat vidtagit mot ett luftfartyg eller en operatör från tredje land som inte uppfyller de internationella säkerhetsnormerna skall kunna utvidgas till hela gemenskapen.

1.3

Sammanfattningsvis är medlemsstaterna enligt SAFA-direktivet skyldiga att inrätta en mekanism för insamling av information med vars hjälp de kan identifiera operatörer som utgör en säkerhetsrisk.

1.4

Olyckan i Sharm El-Sheikh och andra olyckor som inträffade under 2005 visar att det behövs strikta regler.

1.5

Rampinspektionerna måste bli obligatoriska, och medlemsstaterna bör vara skyldiga att delta i ett mer omfattande informationsutbyte och vidta de åtgärder som man gemensamt kommit överens om som en följd av dessa inspektioner. Kommissionen bör sammanställa en förteckning över flygbolag med säkerhetsproblem.

1.6

Slumpmässiga kontroller via simulatorer skall göras av besättningar som flyger in i europeiskt luftrum, så att man kan se om de klarar att flyga i överbelastade luftrum.

1.7

Passagerarna måste få veta operatörens namn vid bokning via ett flygbolags webbplats eller en resebyrå, och de bör få information om eventuella ändringar före resan, t.ex. när ett flygbolag hyr ett plan med besättning från ett annat bolag (s.k. wet lease). Passagerarna bör få pengarna tillbaka om de inte är nöjda.

1.8

Om de så önskar bör de få veta vilken typ, modell och ålder luftfartyget har, och även i vilket land det är registrerat.

1.9

Det bör ställas krav på tillräckliga viloperioder för besättningen.

1.10

Det bör ställas krav på att kabinpersonalen skall behärska engelska eller andra europeiska språk, beroende på destinationen, så att den kan handskas med passagerare och hantera nödsituationer.

1.11

Operatörer som avstängts från ett EU-land av säkerhetsskäl bör bli avstängda från samtliga länder.