27.10.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/45

1.1

I oktober 2003 presenterade kommissionen ett dokument (1) som sammanfattar de strategier på mervärdesskatteområdet som skisserades redan i juni 2000, och en rad nya initiativ föreslogs mot denna bakgrund. Sammanfattningsvis består strategin av fyra huvudmål: förenkling, modernisering och en mer enhetlig tillämpning av gällande bestämmelser samt närmare administrativt samarbete.

1.2

Kommissionens dokument består av tre delar (2):

1.2.1

EESK behandlar här endast dokumenten a och c. De allmänna kommentarerna berör båda förslagen, som kan betraktas som delar av en enda strategi.

1.3

Frågan om förenkling av företagens skyldigheter togs upp av Europeiska rådet den 26 mars 2004, då man uppmanade rådet (konkurrensfrågor) att fastställa inom vilka sektorer förenklingen borde ske. Ett beslut i frågan fattades i juni 2004 och kommissionen presenterade i oktober 2004 det dokument som granskas här. Under tiden tog det holländska ordförandeskapet vid det informella Ekofinmötet i september 2004 upp frågan om att befrämja tillväxt genom att minska företagens administrativa börda. Kommissionen anser emellertid att det dokument som lagts fram uppfyller målsättningen i full utsträckning.

1.4

Enligt de studier som kommissionen har genomfört (3) och som offentliggjordes under andra halvåret 2003 bör ett av huvudmålen vara en förenkling för ”beskattningsbara personer som måste fullgöra skyldigheter avseende mervärdesskatt i medlemsstater där de inte är etablerade” (i praktiken: exportörer av varor och tjänster – EESK:s anmärkning). För skattskyldiga av denna typ är den administrativa bördan så stor och komplicerad att många potentiella exportörer helt enkelt avstår från att ägna sig åt momsbelagd verksamhet i andra medlemsstater. Å andra sidan är förfarandet för återbetalning så komplicerat och betungande att cirka 54 % av de stora företagen har avstått från att fullfölja det i praktiken i något skede av handläggningen.

1.5

De förslag som nämns i punkt 1.2 ovan syftar till att lösa just dessa problem genom sex konkreta åtgärder:

1.6

Som bas för att uppnå dessa mål har kommissionen redan föreslagit tre lagstiftningsinitiativ:

1.6.1

De initiativ som omnämns i det dokument som behandlas här har redan diskuterats grundligt i medlemsstaterna och genom ett brett samråd via Internet med berörda parter.

2.1

Tanken på en enda kontaktpunkt är inte ny: Den föreslogs för första gången i samband med rådets direktiv 2002/38/EG, men begränsades där till e-handelsaktörer (6) för gränsöverskridande tjänster till icke-skattskyldiga personer. Sammanfattningsvis och lite förenklat kan man säga att det föreliggande förslaget om en enda kontaktpunkt innebär en utvidgning till alla exportörer av varor och tjänster av möjligheten att skriva in sig i ett elektroniskt register i etableringsmedlemsstaten med giltighet i alla EU:s medlemsländer. Därmed avskaffas kravet på inskrivning i momsregistret i varje medlemsstat man exporterar till, och samtidigt kan man behålla det nationella registreringsnumret.

2.2

Om systemet med en enda kontaktpunkt genomförs skulle det innebära följande:

2.2.1

Kommissionen är övertygad om att den enda kontaktpunkten skulle göra det enklare att fullgöra de skattemässiga skyldigheterna för fler transaktioner och för en rad andra transaktioner än nu. Förutom distansförsäljning, som redan omfattas av gällande bestämmelser, skulle även all direktförsäljning till konsumenter i andra medlemsländer inbegripas. Men en ännu viktigare aspekt är att ordningen omfattar transaktioner mellan skattskyldiga som inte omfattas av förfarandet för omvänd betalningsskyldighet.

2.2.1.1

Enligt de prognoser som gjorts skulle ordningen med en enda kontaktpunkt kunna användas av cirka 200 000 aktörer. Det är emellertid troligt att de exportföretag – framför allt stora sådana – som redan är inskrivna i momsregistret i ett annat land än det egna kommer att fortsätta att använda det nuvarande systemet. Ordningen med en enda kontaktpunkt är en alternativ möjlighet, men måste inte användas.

2.3

Ordningen med en enda kontaktpunkt innebär dock inte lösningen på alla problem. För det första kommer alla nationella normer även fortsättningsvis att gälla i fråga om deklarationsperioder, bestämmelser för betalning och återbetalning samt genomförandebestämmelser. Kommissionen medger uttryckligen att ordningen med en enda kontaktpunkt inte är avsedd att leda till fullständig harmonisering av skyldigheterna på nationell nivå, något som kommissionen anser vara ”varken realistiskt eller nödvändigt i det här skedet”.

2.3.1

Bl.a. kvarstår problemet med finansiella överföringar som skall utföras direkt mellan den skattskyldige och den medlemsstat som har fordran. Enligt kommissionen har erfarenheterna från tillämpningen av den nuvarande särskilda ordningen för elektroniska tjänster (systemet har mindre än 1 000 inskrivna från tredje land) visat att arbetet med att föra över inbetald skatt är ”mycket betungande” för den medlemsstat där skatten betalas in. Det är – fortfarande enligt kommissionen – inte ”realistiskt” att tänka sig att man skulle utvidga systemet till att omfatta ett mycket större antal skattskyldiga och transaktioner: Man skulle behöva bygga upp en omfattande kassahanteringsfunktion för att kunna hantera de finansiella flödena, en uppgift som skulle kunna utföras av finansförmedlare som skulle kunna erbjuda aktörerna reglering och clearing av transaktionerna. Denna typ av tjänst, som skulle erbjudas endast på frivillig basis och skulle kunna vara särskilt attraktiv för mindre företag, skulle naturligtvis behöva ”bygga på kommersiella realiteter”, med andra ord erbjudas till acceptabla villkor.

2.3.2

Sammanfattningsvis innebär ordningen med en enda kontaktpunkt att alla befintliga system för betalning och återbetalning lämnas oförändrade. Även den särskilda ordningen för tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg till privatpersoner kommer att fortsätta att gälla. Den föreskriver en enda inbetalning till den exporterande medlemsstaten, som sedan har i uppgift att överföra rätt belopp till de stater där tjänsten utnyttjades. Detta system skall ses över före den 30 juni 2006, och i samband med den översynen kommer man också att studera möjligheterna att låta alla transaktioner som rör tillhandahållande av tjänster på elektronisk väg omfattas av ordningen med en enda kontaktpunkt.

3.1

Ett förslag från kommissionen från 1998 som i första hand syftar till en reform av återbetalningssystemet innehöll även vissa reformer i fråga om kostnader som inte får dras av (åtminstone inte i sin helhet) vid mervärdesbeskattning. Målet var att föra de nationella normerna, som var – och fortfarande är – mycket divergerande, närmare varandra, dock inte så långt som till en harmonisering. Förslaget övergavs, framför allt för att vissa medlemsstater hyste oro för sina egna inkomster.

3.1.1

Det nu aktuella förslaget tar upp denna diskussion genom förslaget att harmonisera de utgiftskategorier som undantas från avdragsreglerna (icke-avdragbara utgifter). Rent allmänt (med vissa avvikelser och begränsningar) skulle undantag tillämpas för

För alla andra utgiftsposter, som alltså inte ingår i ovannämnda kategorier, skulle de normala avdragsreglerna gälla.

3.2

För B2B-transaktioner (business to business) skall mervärdesskatten betalas in av köparen i destinationslandet, och den kan återbetalas genom förfarandet för omvänd betalningsskyldighet, som är obligatoriskt för vissa typer av transaktioner och som kan användas i andra fall om medlemsstaterna så vill. Kommissionen föreslår nu att de fall då förfarandet för omvänd betalningsskyldighet måste användas utvidgas till att omfatta leveranser av varor som installeras eller monteras av importören eller för hans eller hennes räkning, tjänster som har samband med fast egendom eller tjänster som avses i artikel 9.2 c i sjätte mervärdesskattedirektivet.

3.3

När det gäller undantag från mervärdesskatteplikt brister de nuvarande reglerna enligt kommissionen i flexibilitet och enhetlighet på grund av de undantag som beviljats enskilda medlemsstater i samband med inträdet i EU eller vid andra tillfällen. I den här frågan är skillnaderna mellan medlemsstaterna stora, och i stället för att minska har skillnaderna ökat som en följd av förlängningar av tillfälliga tillstånd eller en utökning av deras räckvidd. Förslaget föreskriver större flexibilitet när det gäller att fastställa gränsen för när undantag skall beviljas. Den föreslagna tröskeln är 100 000 euro, men varje medlemsstat skall fritt kunna fastställa ett lägre gränsvärde eller till och med flera gränsvärden beroende på om det rör sig om tillhandahållande av varor eller tjänster.

3.4

När det gäller distansförsäljning innebär det aktuella bestämmelserna två olika tröskelvärden, 35 000 euro eller 100 000 euro totalt årligen, enligt beslut i destinationsmedlemsstaten. Det företag som tillhandahåller varan eller tjänsten skall debitera kunden för mervärdesskatten enligt den skattesats som gäller i destinationsmedlemsstaten. I syfte att göra det enklare för aktörerna föreslår kommissionen att man tillämpar ett enda tröskelvärde på 150 000 euro för den sammanlagda försäljningen till alla medlemsstaterna.

4.1

EESK ställer sig i princip bakom inrättandet av ett system med en enda kontaktpunkt, men vill framföra några observationer i syfte att öka effektiviteten i det gränsöverskridande mervärdesskattesystemet. Kommentarerna och förslagen skall dock tolkas som förslag till framtida utveckling och åtgärder. I den aktuella situationen kan kommittén konstatera att kommissionen har gjort sitt bästa för att lägga fram ett realistiskt men minimalistiskt program, som därför förhoppningsvis är genomförbart.

4.2

När det gäller den skattemässiga harmoniseringen i allmänhet och momsområdet i synnerhet är inte framtidsutsikterna särskilt ljusa: Framstegen är små och vägen är full av hinder, systemen är röriga och ofta ineffektiva, bestämmelserna är komplicerade och inte alltid lätta att tolka. De som betalar för detta är medborgarna och företagen och i slutändan hela ekonomin, men de första offren är paradoxalt nog medlemsstaterna själva, som ofta ger intryck (ett intryck som bekräftas av fakta) av att till varje pris vilja behålla status quo av mer eller mindre dunkla skäl, och upprätthålla komplicerade och kostsamma system av fruktan för förändring: en byråkrati som blir offer för sig själv.

4.3

De första resultaten av ordningen med en enda kontaktpunkt, ett system som redan inrättats och fungerar för tillhandahållande av elektroniska gränsöverskridande tjänster, visar på ett svagt intresse från aktörernas sida. Färre än 1000 aktörer (som inte är etablerade inom territoriet) har anslutit sig, huvudsakligen stora aktörer. Det är dock fortfarande alltför tidigt att bedöma om dessa uppgifter är signifikanta. Den nya ordningen borde enligt kommissionen vinna större anslutning: Av cirka 250 000 potentiella etablerade gränsöverskridande aktörer borde cirka 200 000 kunna utnyttja systemet. Om detta visar sig stämma kommer ordningen med en enda kontaktpunkt att hamna i svårigheter: Enligt kommissionen skapar det system som gäller för elektronisk handel redan i dag administrativa problem och betungande förvaltningsbördor. En lösning skulle vara att uppgifter som skatteuppbörd och överföring av skattepengarna (en ”mycket betungande” uppgift enligt kommissionen) samt förvaltningen av återbetalningar avlägsnas från systemet och överlämnas till finanssektorn. Denna lösning är kanske nödvändig, men klart otillfredsställande.

4.4

EESK noterar att uppgiften att förvalta pengarna visserligen är betungande för skattemyndigheterna – men den kommer att vara lika betungande för finanssektorn. Även om denna helt klart är utrustad för att tillhandahålla en sådan tjänst skulle dock förvaltningen innebära en kostnad som i slutändan skulle drabba de skattskyldiga eller skattemyndigheterna. Det framgår inte tydligt vem som egentligen skall betala kostnaderna för det system som skall genomföras, fast myndigheterna tycks ta för givet att det är aktörerna. Kommissionen menar på grundval av de studier som genomförts att det nya systemet, grundat på ordningen med en enda kontaktpunkt och på ett system med utjämning och reglering av de inbetalade skattepengarna, trots allt kommer att kosta mindre än det nuvarande systemet.

4.5

Kommittén har inte möjlighet att undersöka om och i hur stor utsträckning hela förslaget till ny ordning, inklusive ett överlämnande av tjänsten till finanssektorn, skulle komma att orsaka ökade kostnader eller tvärtom avsevärda fördelar. Som jämförelse med kostnaderna bör man beräkna nyttan, i pengar, av enklare och snabbare förfaranden för aktörerna och för de nationella myndigheterna. Man kan ana att fördelarna för aktörerna skulle vara avsevärda men begränsade: Ordningen med en enda kontaktpunkt skulle avskaffa kravet på registrering i olika destinationsländer och utväxlingen av pappersdokument, men de nationella bestämmelserna skulle fortfarande gälla (deklarationsperioder och bestämmelser för inbetalning och återbetalning, och framför allt skulle de många olika nationella skattesatserna kvarstå på grund av bristen på harmonisering).

4.6

Sammanfattningsvis stöder EESK kommissionens förslag, men vill rikta beslutsfattarnas uppmärksamhet på en grundläggande fråga: Om den nya kontaktpunkten skall fungera som enda förbindelselänk mellan aktörerna och olika nationella förvaltningar måste den verkligen vara den enda för alla förfaranden och i förvaltningen av inbetalningar och återbetalningar. Processen kommer emellertid aldrig att kunna fullföljas utan en harmonisering av skattesatser och nationella bestämmelser, något som är grundläggande också för genomförandet av en verklig inre marknad. En annan aspekt som behöver granskas är språkfrågan. Även om informationsutbytet med kontaktpunkterna skall ske i form av koder kan det bli nödvändigt att föra en dialog, eventuellt med användning av formuleringar som inte alltid är möjliga att standardisera.

5.1

Kommittén uttrycker sitt fulla stöd för kommissionens förslag (se punkt 3.1.1) att harmonisera de utgiftskategorier som undantas från avdragsreglerna för mervärdesskatt. Om detta förslag antas, inleds till sist en tillnärmningsprocess inom skatteområdet, även om det, som det ser ut nu, kommer att dröja länge innan processen är helt slutförd.

5.2

EESK stöder också förslaget att utvidga tillämpningen av omvänd betalningsskyldighet (se punkt 3.2). Detta skulle kunna ske i snabbare takt om förfarandet utvidgades till att omfatta alla B2B-transaktioner inom unionen.

5.3

Undantagen från mervärdesskatteplikt (punkt 3.3) förtjänar att kommenteras. Kommittén har redan behandlat frågan i ett yttrande och beklagade där vanan att särbehandla och gynna vissa typer av aktörer, inte bara i samband med nya staters inträde i EU i olika utvidgningsfaser utan också som ett arv från hur situationen en gång var i länder som har varit medlemmar länge. EESK ansåg, och anser fortfarande, att momsskattebefrielse för vissa aktörer orsakar konkurrenssnedvridning inte bara i transnationell verksamhet utan också (kanske till och med i högre grad) internt inom medlemsstaterna.

5.3.1

Man kan notera att kommissionen i sina kommentarer nämner bland annat ”små och medelstora företag” medan officiella dokument, särskilt anslutningsprotokoll, i allmänhet endast nämner små företag: ett tydligt tecken på viljan att minimera undantagens betydelse och i praktiken utvidga dem till att omfatta företag av olika storlek. Kommissionen undviker i direktivförslaget att gå in på klassificeringen: Man talar bara om skattskyldiga med en gemenskapsintern omsättning på högst 100 000 euro. Det är alltså tydligt att kommissionen vill utvidga momsbefrielsen till alla typer av företag oavsett storlek.

5.3.2

Kommissionen vill således inte momsbefria en viss typ av företag, utan en kategori transaktioner som ligger under ett visst värde, något som kommittén ställer sig bakom. Det kvarstår dock att klargöra om även företag som undantas från nationell mervärdesskatt på grundval av allmänna bestämmelser kommer att underställas gränsen på 100 000 euro för transaktioner inom gemenskapen. Om så är fallet skulle det orsaka en paradox med företag som är lagligen momsbefriade men som ändå skall betala mervärdesskatt om de överskrider den fastställda gränsen.

5.3.3

Kommittén ser i princip mindre positivt på förslaget att ge varje medlemsstat möjlighet att fastställa ett lägre tröskelvärde än 100 000 euro, och till och med att fastställa olika tröskelvärden för varor respektive tjänster. Detta skulle föra vidare den beklagliga skillnaden i bestämmelser som finns i dag, en skillnad som försvårar operatörernas arbete, höjer de administrativa kostnaderna och, måste vi ännu en gång påpeka, står i bjärt kontrast till de principer som ligger bakom inre marknaden. Å andra sidan måste man beakta att den särskilda situationen i ett land kan kräva undantag från en allmän regel och att en harmonisering av taket för undantagen kanske inte skulle ha någon större effekt mot bakgrund av andra, större skillnader.

5.4

När det gäller distansförsäljning (punkt 3.4) vill kommittén uttrycka sin uppskattning för varje satsning som kommissionen gör, bl.a. i detta förslag, för att undanröja de tunga bördor som aktörerna drabbas av genom skillnaderna i nationell skattelagstiftning. I kombination med inrättandet av en ordning med en enda kontaktpunkt bör fastställandet av ett enda tröskelvärde utgöra ett verkligt framsteg.

6.1

Förslaget utgör en ändring av förordning (EG) 1798/2003 som måste genomföras om direktivet antas. Förslaget innehåller genomförandebestämmelser som inte kräver särskilda kommentarer eftersom det i stor utsträckning rör sig om formerna för kommunikation mellan medlemsstaterna, om offentliggörandet av bestämmelserna och om formerna för samarbete med kommissionen. Den viktigaste punkten återfinns i artikel 34g, som behandlar kontrollen av beskattningsbara personer och deras deklarationer.

6.2

Den grundläggande principen för kontrollen är samarbete mellan medlemsstaterna. Kontrollen av dem som utnyttjar ordningen med en enda kontaktpunkt kan genomföras antingen av den medlemsstat där kontaktpunkten finns eller av mottagarlandet. Båda parter omfattas av kravet att informera andra berörda parter i förväg. De senare har rätt att delta i kontrollerna om de så önskar. Förfarandet för upprättandet av samarbetet fastställs i artiklarna 11 och 12 i ursprungsförordningen.

6.3

Eftersom det i första hand handlar om förfaranden har EESK inga särskilda anmärkningar. Kommittén undrar dock om samarbetsformerna tar hänsyn till alla möjligheter inom området, som visserligen inte är helt nytt (en ordning med en enda kontaktpunkt finns redan när det gäller distansförsäljning), men som innehåller vissa komplexa aspekter. För det första är kontaktpunkten virtuell – inga personliga kontakter föreskrivs med företrädare för den nationella förvaltningen. För det andra finns det redan tidigare nämnda problemet med den språkliga mångfalden, som förvisso inte underlättar samarbetet eller gör det effektivare.

6.3.1

Kontrollerna kan inte alltid och i varje enskilt fall utföras enbart med hjälp av koder och standardiserade formuleringar. Även om problemet med kontakterna mellan förvaltningarna och med användarna av kända skäl betraktas som sekundärt eller till och med obefintligt döljer inte aktörerna på området sina nuvarande problem och sin oro för framtiden.

6.4

Sist, men inte minst viktigt, berör direktivförslaget inte en aspekt som är grundläggande för aktörerna: uppgiftsskyddet. Det tas för givet att kommunikationen mellan aktörerna och myndigheterna är skyddad mot risken för att hamna hos tredje man genom de gällande bestämmelserna om skydd av privatlivet. Det finns dock en påtaglig risk för intrång från utomstående i den offentliga förvaltningens databaser. I förekommande fall kan uppgifter om marknadsandelar och klienter blir föremål för industrispionage som kan orsaka stora skador. Innan medborgarna och företagen anförtror den offentliga förvaltningen uppgifter har de rätt att få veta vilka tekniska och organisatoriska medel som finns för att skydda uppgifterna mot ”hackers”.