Bryssel den 12.11.2004

KOM(2004) 716 slutlig

2004/0249 (CNS)

Förslag till

RÅDETS DIREKTIV

om övervakning och kontroll av transporter av radioaktivt avfall och använt bränsle

(framlagt av kommissionen)

MOTIVERING

1. FÖRSLAGSMOTIVERING

1.1. Befintligt system enligt direktiv 92/3/Euratom

Syftet med direktiv 92/3/Euratom av den 3 februari 1992 (om övervakning och kontroll av transport av radioaktivt avfall mellan medlemsstater samt till och från gemenskapen) var att inrätta ett system med stränga kontroller och förhandstillstånd för transporter av radioaktivt avfall i avsikt att undvika illegal hantering av sådana material.

Direktivet gäller både för transporter mellan medlemsstaterna och för import till och export från gemenskapen. Genom direktivet säkerställs att de medlemsstater som är bestämmelseland och transitland informeras om transporter av radioaktivt avfall till eller genom sitt land och att de godkänner sådana transporter eller har möjlighet att invända mot dem. Vid export informeras myndigheterna i tredje land som utgör bestämmelseland om transporten. Till vissa platser är export av radioaktivt avfall helt och hållet förbjuden (t.ex. till Antarktis eller till de stater som är parter i Lomékonventionen).

Detta direktiv var avsett att komplettera direktiv 80/836/Euratom av den 15 juli 1980 (om fastställande av de grundläggande normerna för befolkningens och arbetstagarnas hälsoskydd mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning), som ändrades genom rådets direktiv 84/467/Euratom.

Direktiv 80/836 ersattes och upphävdes med verkan från den 13 maj 2000 genom direktiv 96/29/Euratom av den 13 maj 1996 (om fastställande av grundläggande säkerhetsnormer för skydd av arbetstagarnas och allmänhetens hälsa mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning).

Det system som fastläggs i direktiv 92/3 – med stränga kontroller och förhandstillstånd för transporter av radioaktivt avfall – har visat sig vara tillfredsställande. Dess genomförande i praktiken har emellertid tydligt visat att det behövs en rad justeringar.

Grunddragen i bestämmelserna i direktiv 92/3 bibehålls, men till följd av de föreslagna ändringarnas antal och karaktär bör man anta ett nytt, omarbetat direktiv som ersätter och upphäver direktiv 92/3.

1.2. Behov av förenkling

Arbetet med att omarbeta direktiv 92/3/Euratom inleddes 2001 i samband med den femte fasen i SLIM-initiativet ( Simpler Legislation for Internal Market ; SLIM V). Syftet var att göra direktiv 92/3/Euratom mer användarvänligt och öppet.

SLIM-omarbetningen av direktivet var inriktad på följande frågor:

- Införlivande av de tekniska bestämmelser som fastläggs i efterföljande lagstiftning, i synnerhet direktivet om grundläggande säkerhetsnormer.

- Anpassning av bestämmelserna i direktivet (i synnerhet artiklarna 7, 10, 11 och 12) till vissa internationella överenskommelser som gemenskapen är part i eller planerar att ansluta sig till.

- Klargörande och, vid behov, avlägsnande av inkonsekvenser i de bestämmelser (artikel 12 i synnerhet) som behandlar rätten för tredje länder att rådfrågas om förslag som rör transport av radioaktivt avfall vid export.

- Eventuell utökning av direktivets tillämpningsområde så att det omfattar bestrålat bränsle för upparbetning, varvid det bringas i överensstämmelse med nuvarande internationella regler och rättsakter.

- Granskning och klargörande av de regler i direktivet som möjliggör vägran att ge godkännande för transporter av radioaktivt avfall.

- Förenkling av det standarddokument som används för anmälan av avsikt att transportera radioaktivt avfall.

- Fördelarna med att ersätta direktivet med en förordning.

Diskussionen av dessa frågor utmynnade i 14 förslag till rekommendationer. Rekommendationerna togs med i kommissionens rapport om resultatet av den femte fasen i SLIM.[1]

1.3. Förslag till ändringar

Ändringarna av bestämmelserna i direktiv 92/3 är motiverade av fyra olika skäl:

1.3.1 Förenlighet med de senaste Euratomdirektiven

Det nya direktivet måste ovillkorligen avspegla antagandet av direktiv 96/29/Euratom, och är således avsett att komplettera det direktivet.

Den 22 december 2003 antogs rådets direktiv 2003/122/Euratom om kontroll av slutna radioaktiva strålkällor med hög aktivitet och herrelösa strålkällor. Därmed blev det också nödvändigt att anpassa texten i bestämmelserna om återtransport av slutna radioaktiva strålkällor. Det bör noteras att sådana transporter under vissa förhållanden kan undantas från kraven i detta direktiv, men att sådana undantag – i syfte att garantera tillfredsställande kärnämneskontroll – inte bör gälla för klyvbara ämnen.

1.3.2 Överensstämmelse med internationella konventioner

Direktiv 92/3/Euratom är inte begränsat till transporter av radioaktivt avfall inom gemenskapen. Vidare inbegriper dess genomförande flera internationella rättsakter, exempelvis konventioner som antagits inom samma område av Internationella atomenergiorganet eller internationella överenskommelser som berör luftfart eller sjöfart. Dessa rättsakter har utvecklats betydligt sedan 1992.

Överensstämmelse krävdes i synnerhet med tanke på Europeiska atomenergigemenskapens (Euratom) planerade anslutning till IAEA:s internationella konvention om säkerheten vid hantering av använt kärnbränsle och om säkerheten vid hantering av radioaktivt avfall.

1.3.3. Förbättrat förfarande

Det existerande systemet behöver förbättras genom klargörande av vissa begrepp, antingen genom ändring av existerande definitioner eller genom tillägg av nya definitioner. Det har också visat sig vara nödvändigt att avlägsna inkonsekvenser och att förenkla det existerande förfarandet för transporter av radioaktivt avfall mellan medlemsstater.

Utöver rekommendationerna i SLIM-rapporten bedömde man att det fanns ett behov av att behandla situationer som tidigare hade försummats. I synnerhet finns det ett behov av att behandla transporter från och till samma ursprungsland när transit sker genom ett annat land.

Språkanvändningen i standarddokumentet behöver också klarläggas. Vissa medlemsstater har pekat på oklarheter i denna fråga samt på det faktum att det i vissa fall skulle uppstå förseningar när tillståndsansökningar för en transport skickas till länder där språket är ett annat än det språk som använts för att fylla i ansökan. Behovet av tydliga regler om språkanvändning är särskilt relevant i en gemenskap med 25 medlemsstater.

1.3.4. Utökning av tillämpningsområdet så att det omfattar även använt bränsle

Direktivets tillämpningsområde har nu utökats så att de kontrollförfaranden som fastläggs däri också uttryckligen är tillämpliga på transporter av använt bränsle, oberoende om det är avsett för deponering eller för upparbetning.

Bestämmelserna i direktiv 92/3 gav upphov till osäkerhet i fråga om dess tillämplighet på transporter av bestrålat bränsle, och kommissionen har vid flera tillfällen varit tvungen att ge sin tolkning i denna fråga – både till följd av enskilda önskemål om information och efter frågor från parlamentsledamöter.

Enligt direktiv 92/3 betraktas använt bränsle för vilket det inte finns någon användning som "radioaktivt avfall", och transporter av sådana ämnen omfattas av det enhetliga kontrollförfarande som fastläggs i direktivet. Transporter av använt bränsle för upparbetning omfattas däremot inte av ett sådant förfarande. Detta leder till en inkonsekvens eftersom samma ämne kan omfattas – eller inte – av detta förfarande beroende på den avsedda användningen av ämnet.

I SLIM-rapporten erkändes ”att exemplet från den internationella konventionen om säkerheten vid hantering av använt kärnbränsle och om säkerheten vid hantering av radioaktivt avfall förefaller tala för att direktivets tillämpningsområde bör utvidgas så att det också omfattar använt kärnbränsle avsett för upparbetning”. Emellertid gjordes ingen direkt rekommendation, eftersom SLIM-gruppen ansåg att detta skulle ”gå utöver dess mandat inom ramen för SLIM V-initiativet”.

Mot bakgrund av ovannämnda omständigheter, och eftersom det från radiologisk synpunkt inte skulle finnas någon orsak att inte tillämpa det förfarande som fastläggs i direktiv 92/3 på alla transporter av använt bränsle, bedöms det vara lämpligt att utöka direktivets tillämpningsområde i enlighet med detta resonemang. Den administrativa bördan för dessa transporter av bestrålat bränsle – vilken skulle beröra endast medlemsstater som har ingått ett avtal om att bränslet är avsett för upparbetning – kan hållas på en mycket låg nivå. Den skulle endast medföra en mindre utökning av de restriktioner som redan finns för säkerställande av tillfredsställande kärnämneskontroll.

1.3.5. Förbättring av direktivets struktur

De befintliga bestämmelserna i direktiv 92/3 behövde omorganiseras på ett användarvänligt sätt. Direktivets interna struktur har därför modifierats på grundval av lagstiftningstekniska överväganden, och vissa bestämmelser har, efter behov, flyttats eller omgrupperats.

2. RÄTTSLIG GRUND

Förslagets rättsliga grund är artikel 31 i Euratomfördraget, i anslutning till artikel 32 i detta. I artikel 31 beskrivs förfarandet för antagande av de grundläggande säkerhetsnormer som fastställs i artikel 30 för skydd av befolkningens och arbetstagarnas hälsa mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning. I artikel 32 fastställs uttryckligen att dessa grundläggande normer kan kompletteras i enlighet med det förfarande som anges i artikel 31.

3. SUBSIDIARITET OCH PROPORTIONALITET

Gemenskapen har ansvaret för att upprätta enhetliga regler inom området strålskydd i syfte att uppnå en hög nivå på arbetstagarnas och befolkningens hälsoskydd. Det är emellertid medlemsstaterna som har ansvaret för att införliva sådana regler med nationell lagstiftning och för att genomföra dem.

När man beaktar existerande krav avseende transporter mellan medlemsstater finns det ingen tvetydighet i fråga om gemenskapens och medlemsstaternas roller i nuvarande system, som fastläggs i direktiv 92/3, med förhandstillstånd och kontroller för transporter av radioaktivt avfall.

Detta förslag till direktiv ändrar inte i grunden detta system med förhandstillstånd. Uppgiften att kontrollera transporter via en särskild mekanism faller även fortsättningsvis inom medlemsstaternas ansvarsområde.

De föreslagna ändringarna avspeglar emellertid behovet av ett mer harmoniserat tillvägagångssätt i det system med förhandstillstånd som tillämpas idag mellan medlemsstaterna, samtidigt som man förenklar förfarandet och därför förbättrar dess effektivitet.

4. KOSTNADER SOM GENOMFÖRANDET AV FÖRSLAGET INNEBÄR FÖR MEDLEMSSTATERNA OCH GEMENSKAPEN

4.1. Kostnader för medlemsstaterna

I direktiv 92/3/Euratom fastläggs redan ett system med övervakning och kontroll av transporter av radioaktivt avfall för vilket behöriga myndigheter utses i varje medlemsstat.

De föreslagna ändringarna innebär inte att det befintliga systemet ändras. Det faktum att förfarandet utökas till att också omfatta transporter av använt bränsle som är avsett för upparbetning bör inte medföra betydande extrakostnader för medlemsstaterna, eftersom kostnaderna lätt kan absorberas av redan existerande administrativa infrastrukturer.

Förfarandet klargörs nu i fråga om vissa viktiga aspekter (klarhet i fråga om använt bränsle, generalisering av automatiskt godkännande, språkanvändning, användarvänlig struktur för direktivets bestämmelser etc.). Därför kommer det nya direktivet att göra det möjligt att undvika förseningar i samband med transporterna, och sålunda minska den administrativa kostnaden för sådana transporter.

4.2. Kostnader för operatörerna

Utökningen av tillståndsförfarandet så att det gäller även transporter av använt bränsle avsett för upparbetning bör inte medföra ytterligare kostnader för operatörer som bedriver kärnteknisk verksamhet, eftersom transporter av detta slag på grundval av direktiv 96/29 redan omfattas av någon form av administrativt förfarande i medlemsstaterna.

Förfarandet klargörs nu i fråga om vissa viktiga aspekter (klarhet i fråga om använt bränsle, generalisering av automatiskt godkännande, språkanvändning, användarvänlig struktur för direktivets bestämmelser etc.). Därför kommer det nya direktivet att göra det möjligt att undvika förseningar i samband med transporterna, något som är fördelaktigt för de berörda operatörerna.

4.3. Kostnader för gemenskapen

Förslaget påverkar inte gemenskapens budget.

De olika skyldigheter som åligger kommissionen och som härrör från detta direktiv (i fråga om rapportering, upprättande och uppdatering av standarddokument, offentliggörande av listor över myndigheter) finns redan på grundval av direktiv 92/3.

Den rådgivande kommitté som skall inrättas enligt artikel 16 motsvarar dessutom den kommitté som redan inrättats i enlighet med artikel 19 i direktiv 92/3.

Med hjälp av ett tydligare och enklare förfarande kommer kostnaderna för ett effektivt uppfyllande av gemenskapens krav på ett tidigt stadium att minskas i vissa avseenden. Bl.a. undviker man administrativa kostnader för hantering av överträdelser av gemenskapslagstiftning till följd av dålig praktisk tillämpning av kraven i fråga om grundläggande säkerhetsnormer.

5. SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER

Detta förslag bygger på rapporten från SLIM-gruppen (se punkt 1.2 ovan).

Dessutom – eftersom huvudsyftet med detta förslag är att göra direktivet mer användarvänligt och öppet – har företrädarna för behöriga myndigheter med ansvar för genomförandet av direktiv 92/3/Euratom (kommitté inrättas enligt artikel 19 i direktiv 92/3) rådfrågats om utkastet till revidering av direktivet vid ett möte som hölls den 18 oktober 2002.

Enligt artikel 31 i Euratomfördraget skall alla utkast till lagstiftning med anknytning till grundläggande säkerhetsnormer lämnas till en expertgrupp (artikel 31, expertgrupp) bestående av personer som utses av Vetenskapliga och tekniska kommittén bland vetenskapliga experter, särskilt experter på folkhälsans område, i medlemsstaterna.

Dessa experter, som skall agera oberoende av medlemsstaterna, tillhandahåller kommissionen värdefull vetenskaplig sakkunskap, ger råd om all planerad gemenskapslagstiftning och lägger fram förslag till ändring eller komplettering av normerna på grundval av vetenskaplig och teknisk sakkunskap.

Denna expertgrupp rådfrågades om revideringen av direktiv 92/3 vid dess möte i december 2002 och gav då sitt stöd till denna.

6. BESTÄMMELSERNA I FÖRSLAGET

Direktivets titel har förkortats genom att uttrycket ”mellan medlemsstater samt till och från gemenskapen” har bedömts vara överflödigt.

Efter det att tillämpningsområdet utökats för detta förslag, och till följd av den nya definitionen av ”transporter”, har orden ”använt bränsle” lagts till; alternativt har orden ”radioaktivt avfall” strukits.

Den övergripande strukturen har ändrats, och de olika stegen i förfarandet beskrivs nu i olika artiklar. Detta innebär att vissa bestämmelser har flyttats från en artikel till en annan. Bestämmelserna i direktivet är inte längre indelade i avsnitt.

Bestämmelsen i artikel 3 i direktiv 92/3, enligt vilken ”de förfaranden som behövs för transport skall följa gemenskapsbestämmelser, nationella bestämmelser och internationella avtal om transport av radioaktiva ämnen”, har strukits. Denna bestämmelse skapade inte någon ny skyldighet utöver andra relevanta lagbestämmelser som är tillämpliga på transportverksamhet, och var därför överflödig. En generell hänvisning till relevanta skyldigheter avseende transporter och avfallshantering har istället förts in i det fjärde skälet i direktivet.

Alla hänvisningar till standarddokumentet har strukits i enskilda artiklar och samlats i artikel 13 ( Användning av ett standarddokument ).

Förklaringar ges endast för de bestämmelser som avviker från bestämmelserna i direktiv 92/3/Euratom. Artikelnumren motsvarar numren i direktiv 92/3 såvida inte annat anges uttryckligen.

6.1. Ämne och tillämpningsområde (artikel 1)

Artikel 1.1 : Av lagstiftningstekniska skäl fastslås nu tydligt syftet med direktivet. Direktivet kompletterar direktiv 96/29/Euratom, genom vilket medlemsstaterna har fastställt ett system för rapportering och godkännande av förfaranden som medför risk för joniserande strålning, och dess syfte är därför förenligt med syftena i direktiv 96/29: hälsoskydd. För detta ändamål fastläggs i direktivet administrativa krav som skall göra det möjligt för medlemsstaterna att fullgöra sina skyldigheter på detta område. Samma administrativa krav kan användas för kärnämneskontroll.

Artikel 1.2 : Bestämmelsen i artikel 1.1 i direktiv 92/3 har omformulerats så att

- den tar hänsyn till de nya villkor som fastläggs i artikel 3.2 a och 3.2 b i direktiv 96/29/Euratom (mängd och aktivitetskoncentration av radioknuklider),

- det klargörs att den omfattar transporter där ursprungsland och bestämmelseland är detsamma, när en sådan transport berör ett annat transitland,

- transporter av använt bränsle som inte betraktas som avfall nu också omfattas av de förfaranden som fastläggs i direktivet.

Artikel 1.3: Motsvarar innehållet i artikel 13 i direktiv 92/3, avseende kasserade strålkällor, men texten har förenklats och anpassats till bestämmelserna i direktiv 2003/122. Detta undantag omfattar nu alla transporter av kasserade strålkällor till en leverantör, en tillverkare eller en godkänd anläggning (såsom beskrivs i artikel 3.2 a i direktiv 2003/122, som en del av den säkra hanteringen av strålkällan när den inte längre används), och inte bara de fall när ”användaren skickar tillbaka en sluten strålkälla till källans leverantör i ett annat land” (som i direktiv 92/3).

Den rätta platsen för denna bestämmelse förefaller vara artikel 1, eftersom den avgränsar tillämpningsområdet för direktivet.

6.2. Återtransport i samband med behandling eller upparbetning (artikel 2)

Bestämmelsen i artikel 14 i direktiv 92/3 har nu flyttats till artikel 2. Termen ”avfall” har ersatts med ”radioaktivt avfall”. Orden ”exporteras” har ersatts med ”transporteras” så att man också täcker återtransport från en medlemsstat till en annan medlemsstat.

6.3. Definitioner (artikel 3)

Definitionerna har ändrats på följande sätt:

- Definitionerna av ”radioaktivt avfall”, ”använt bränsle”, ”deponering” och ”lagring” har bringats i överensstämmelse med definitionerna i den internationella konventionen om säkerheten vid hantering av använt kärnbränsle och om säkerheten vid hantering av radioaktivt avfall.

- ”Transport” täcker nu både transport av radioaktivt avfall och transport av använt bränsle. Detta gör det möjligt att använda en enda term för att beteckna transport av alla dessa ämnen, och därigenom blir det överflödigt att upprepa hela uttrycket.

- Följande definitioner har preciserats: ”innehavare” , där ordet ”avser” har ersatts med "planerar” (se kommentarerna till artikel 4); nya definitioner ges för ” ursprungsland” och ”bestämmelseland”, vilka ersätter nuvarande ”ursprungsort” och ”bestämmelseort”, och för ” transitland” .

- Definitionen av ” sluten strålkälla” har tagits från direktiv 96/29. Definitionerna av ”kasserad strålkälla” och ”godkänd anläggning” motsvarar direktiv 2003/122.

6.4. Ansökan om transporttillstånd (artikel 4)

I artikel 4.1 har uttrycket ”avser att transportera” ersatts med en mindre mångtydig formulering (”har planerat att transportera”). Genom detta nya uttryck kommer man att undvika praktiska svårigheter som härrör från överväganden avseende den ”avsiktliga” karaktären hos en transport (se punkt 3.5 i SLIM-rapporten), samtidigt som man garanterar att ansökningar görs i rätt tid (så att de inte lämnas in för lång tid i förväg).

Artikel 4.2 motsvarar artikel 5.1 i direktiv 92/3.

6.5. Överlämnande av ansökan till behöriga myndigheter (artikel 5)

Artikel 5.1 och 5.2 motsvarar artikel 4, första stycket andra meningen respektive tredje stycket, i direktiv 92/3.

6.6. Godkännande och vägran att ge godkännande (artikel 6)

I motsats till bestämmelsen i artikel 6.4 i direktiv 92/3 är det automatiska godkännandeförfarandet inte längre frivilligt, utan skall nu gälla för alla transporter. Ett transitland eller ett bestämmelseland som inte lämnar något svar i fråga om en planerad transport skall anses ha gett sitt godkännande för en sådan transport. Nu begärs mottagningsbevis inom en månad, och tidsfristen för att meddela godkännande/vägran att ge godkännande utsträcks till 4 månader (3 månader för svar + 1 månads förlängning på begäran).

Bestämmelsen i artikel 6.2 i direktiv 92/3 har nu förenklats. Hänvisningen till skyldigheten att följa internationella avtal när villkor ställs är olämplig eftersom den är överflödig. En generell hänvisning till ”relevant tillämplig lagstiftning” görs i samband med motiveringen till eventuell vägran att ge godkännande. Detta är tillräckligt för att undvika godtyckliga beslut.

Artikel 6.4 motsvarar bestämmelsen i artikel 16 i direktiv 92/3, men texten har anpassats till strukturen i föreliggande förslag. Det framgår nu att godkännandeförfarandet också gäller för återtransport i de fall där den ursprungliga transporten misslyckas av skäl som specificeras i artikel 9 (se punkt 3.12 i SLIM-rapporten).

6.7. Tillstånd för transporter (artikel 7)

Det är logiskt att ägna en egen artikel, efter bestämmelserna om godkännande, åt tillståndsförfarandet.

Artikel 7.3 avspeglar den idé som redan var underförstådd i artikel 5.1 i direktiv 92/3.

Artikel 7.4 motsvarar artikel 5.2 i direktiv 92/3.

6.8. Bekräftelse av att transporten mottagits (artikel 8)

Denna bestämmelse motsvarar artikel 9 i direktiv 92/3.

6.9. Transporter som inte fullföljs (artikel 9)

Denna bestämmelse motsvarar artikel 15 i direktiv 92/3.

Artikel 9.1 har lagts till: Det anses vara lämpligt att fastslå att den medlemsstat som är bestämmelseland har rätt att avbryta en transport på de villkor som fastläggs i samma bestämmelse.

6.10. Särskilda regler för import till gemenskapen (artikel 10)

Texten i artikel 10 i direktiv 92/3 har klargjorts/förenklats. Den ger en tydlig ansvarsfördelning för olika steg i det förfarande som fastläggs i direktivet, genom att det anges vem som tar på sig rollen som ”innehavare” (mottagare respektive den person som har ansvaret för hanteringen av transporten) och som ”ursprungsland” (medlemsstat som är bestämmelseland och medlemsstat där godset först införs i gemenskapen). Enligt det nya utkastet är punkt 3 nu överflödig: Det faktum att ”innehavaren” utpekas i artikeln medför att det är denna innehavare som skall inleda tillståndsförfarandet genom att informera den medlemsstat som betraktas som ”ursprungsland” i detta fall.

6.11. Särskilda regler för export från gemenskapen (artikel 11)

Genom denna artikel ändras bestämmelsen i artikel 12 i direktiv 92/3 i syfte att göra den förenlig med bestämmelserna i artikel 27 i den internationella konventionen om säkerheten vid hantering av använt kärnbränsle, och exporten från gemenskapen till ett tredje land kommer i framtiden att kräva anmälan och samtycke från bestämmelselandet, i stället för enbart information.

6.12. Förbjuden export (artikel 12)

Artikel 12.1 motsvarar artikel 11 i direktiv 92/3, vilken förbjuder export till vissa länder (AVS-länder) eller till tredje länder som inte uppfyller villkoren i fråga om säker avfallshantering. Den har ändrats för att ta hänsyn till att den fjärde AVS-EEG-konventionen (Lomékonventionen) nu har ersatts med partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS), å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan. Partnerskapsavtalet undertecknades i Cotonou den 23 juni 2000[2] och trädde i kraft den 1 april 2003. Gemenskapens åtagande i detta avseende infördes i deklaration IX till Cotonouavtalet på följande sätt: ”Gemenskapen försäkrar att artikel 11 i direktiv 92/3/Euratom kommer att ändras så att den omfattar alla parter i det här avtalet som inte är medlemmar av gemenskapen.”

I artikel 12.2 upprepas bestämmelsen i artikel 20 fjärde strecksatsen i direktiv 92/3.

6.13. Användning av ett standarddokument (artikel 13)

Artikel 13.1 är en anpassning av artikel 20 i direktiv 92/3. I denna bestämmelse fastläggs en generell skyldighet avseende användningen av standarddokumentet. Detta innebär att enskilda hänvisningar till användningen av standarddokumentet i relevanta bestämmelser i direktivet nu är överflödiga. Skyldigheten att upprätta det nya standarddokumentet senast det datum då direktivet införlivas med nationell lagstiftning fastläggs för tydlighetens skull. Om det inte skulle kunna åstadkommas inom denna tidsgräns föreskrivs det dock i en övergångsbestämmelse i artikel 19.3 att det existerande standarddokumentet skall användas.

I artikel 13.3 görs ett klarläggande i fråga om språkanvändning i syfte att undvika osäkerhet. Behovet av tydliga regler i fråga om språkanvändning är särskilt relevant i en gemenskap med 25 medlemsstater.

Denna fråga kommer senare att regleras vid upprättandet av det nya standarddokumentet med hjälp av det förfarande med rådgivande kommitté som fastläggs i artikel 16, möjligen genom att man förtecknar de olika punkterna/rubrikerna på alla EU-språk, eller genom att man möjliggör användning av två- eller flerspråkiga officiella versioner där man efter behov kombinerar språket i ursprungslandet med ett eller flera andra EU-språk.

Artikel 13.4 motsvarar artikel 7 andra stycket i direktiv 92/3.

Artikel 13.5 motsvarar bestämmelsen i artikel 8 i direktiv 92/3, men texten har anpassats till den nya strukturen i direktivet.

6.14. Behöriga myndigheter (artikel 14)

Bestämmelsen i artikel 14 motsvarar artikel 17 i direktiv 92/3, men hänvisningen till det automatiska godkännandeförfarandet har strukits till följd av artikel 6.4.

6.15. Regelbundna rapporter (artikel 15)

Artikel 15 motsvarar artikel 18 i direktiv 92/3. Här görs en hänvisning till det förfarande som skall följas (detta förslag innehåller inte någon bestämmelse liknande artikel 20 i direktiv 92/3, men en sådan hänvisning är integrerad i artiklarna 3, 12, 13 och 15).

6.16. Tillsynskommitté (artikel 16)

Artikel 16 motsvarar artikel 19 i direktiv 92/3.

6.17. Införlivande (artikel 17)

I samband med införlivandet av detta direktiv bör medlemsstaterna ägna särskild uppmärksamhet åt de aspekter som är nya:

- Artikel 1, eftersom den definierar det utökade tillämpningsområdet för direktivet, som nu också är tillämpligt på transporter av använt bränsle avsett för upparbetning och på transporter som går från en punkt till en annan i samma medlemsstat men som går via ett annat transitland. Här görs också en hänvisning till mängder och koncentrationsnivåer som fastlagts i direktiv 96/29.

- Artikel 2, med en utökad bestämmelse om återtransport för behandlings- och upparbetningsändamål.

- Artikel 6, avseende det modifierade godkännandeförfarandet.

- Artikel 9.1 om transporter som inte fullföljs.

- Artikel 11.1, om export från gemenskapen, som nu kräver medgivande från behöriga myndigheter i bestämmelselandet.

- Artikel 12, som innehåller en ny hänvisning till AVS-EG-konventionen som undertecknades i Cotonou.

- Artikel 13, om användning av standarddokumentet, och i synnerhet punkt 3 (om språkanvändning).

6.18. Slutbestämmelser (artiklarna 18, 20 och 21)

Standardtexter.

Efter det att direktiv 92/3 har upphört att gälla skall alla hänvisningar till det betraktas som hänvisningar till föreliggande direktiv. En jämförelsetabell bifogas direktivet.

6.19. Övergångsbestämmelser (artikel 19)

Övergången till det omarbetade förfarandet bör inte skapa några större svårigheter i praktiken. För att skapa klarhet i rättsligt hänseende bedömdes det dock vara nödvändigt att klargöra att de särskilda krav som införs genom detta direktiv inte kommer att vara tillämpliga i de fall där godkännandeförfarandet inleddes före datumet för införlivandet, dvs. i de fall där ansökan om tillstånd har inlämnats i vederbörlig ordning före det datumet.

Om en ansökan som inlämnats under övergångsperioden omfattar flera olika transporter till ett tredje land som är bestämmelseland, bör medlemsstaterna emellertid vägra att bevilja tillstånd för flera transporter om det inte finns något objektivt skäl för att samla dem i en enda ansökan och om det finns en misstanke om att operatören försöker undvika tillämpningen av relevanta bestämmelser i detta direktiv, i synnerhet kravet på att inhämta medgivande från det tredje land som är bestämmelseland.

Det existerande standarddokumentet bör användas så länge det nya inte har upprättats. Om nödvändigt bör texten i det anpassas till detta direktiv (t.ex. hänvisning till använt bränsle).

2004/0249 (CNS)

Förslag till

RÅDETS DIREKTIV

om övervakning och kontroll av transporter av radioaktivt avfall och använt bränsle

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, särskilt artiklarna 31.2 och 32 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag[3], som har utarbetats efter yttrande från en grupp personer som Vetenskapliga och tekniska kommittén har utsett bland medlemsstaternas vetenskapliga experter, i enlighet med artikel 31 i fördraget, och efter samråd med Europeiska ekonomiska och sociala kommittén,[4]

med beaktande av Europaparlamentets yttrande[5], och

av följande skäl:

(1) Förfaranden som behövs för transporter av radioaktivt avfall eller använt bränsle omfattas av en rad krav i enlighet med gemenskapens och internationella rättsakter, i synnerhet avseende säker transport av radioaktiva ämnen och de villkor som gäller för deponering eller lagring av radioaktivt avfall eller använt bränsle i bestämmelselandet.

(2) Utöver dessa krav är det för arbetstagarnas och befolkningens hälsoskydd nödvändigt att transporter av radioaktivt avfall mellan medlemsstater, samt till och från gemenskapen, omfattas av ett obligatoriskt och gemensamt system med förhandstillstånd. Detta betonades särskilt i Europaparlamentets resolution av den 6 juli 1988 om resultatet av arbetet i undersökningskommittén för hantering och transport av radioaktiva ämnen[6], där man bland annat efterlyste omfattande gemenskapsregler för att göra gränsöverskridande transporter av radioaktivt avfall till föremål för ett system med stränga kontroller och tillstånd – från ursprung till lagring.

(3) Rådets direktiv 92/3/Euratom av den 3 februari 1992 om övervakning och kontroll av transport av radioaktivt avfall mellan medlemsstater samt till och från gemenskapen[7] antogs i syfte att inrätta ett system med stränga kontroller och förhandstillstånd för transporter av radioaktivt avfall för att förhindra eventuella radiologiska risker som uppstår till följd av olaglig handel med sådana ämnen.

(4) Detta system med kontroller och förhandstillstånd för transporter av radioaktivt avfall har visat sig vara tillfredsställande. Det behöver dock ändras mot bakgrund av gjorda erfarenheter i syfte att klargöra och lägga till begrepp och definitioner, beakta situationer som tidigare hade försummats, förenkla det existerande förfarandet för transporter av radioaktivt avfall mellan medlemsstater och garantera förenlighet med andra gemenskapsbestämmelser och internationella bestämmelser.

(5) Inom ramen för den femte fasen i SLIM-initiativet (Simpler Legislation for Internal Market) inrättades en arbetsgrupp med företrädare för medlemsstaterna och användarna i syfte att ta itu med en rad problem som påpekats av användare av direktiv 92/3/Euratom, samtidigt som det skulle bringas i överensstämmelse med existerande internationella regler och rättsakter.

(6) Det förfarande som fastlagts i direktiv 92/3 har i praktiken tillämpats endast på transporter av använt bränsle som inte är avsett att användas, och som därför betraktas som ”radioaktivt avfall” enligt direktivet. Från radiologisk synpunkt är det inte motiverat att undanta använt bränsle som är avsett för upparbetning från sådan övervakning och kontroll. Det är därför lämpligt att utöka tillämpningsområdet för detta direktiv till att omfatta alla transporter av använt bränsle, oberoende av om det är avsett för deponering eller för upparbetning.

(7) Transporter från och till samma ursprungsland, om transit sker via ett annat land, ingick inte i tillämpningsområdet för direktiv 92/3. Detta utelämnande var inte motiverat.

(8) Genom antagandet av rådets direktiv 2003/122/Euratom av den 22 december 2003 om kontroll av slutna radioaktiva strålkällor med hög aktivitet och herrelösa strålkällor[8], blir det nödvändigt att anpassa texten i bestämmelserna om återtransport av slutna radioaktiva strålkällor.

(9) En förenkling av det existerande förfarandet bör inte begränsa medlemsstaternas existerande rättigheter att invända mot eller uppställa villkor för en transport av radioaktivt avfall som kräver deras godkännande. Invändningar bör grundas på relevanta nationella eller internationella bestämmelser som är lätta att identifiera.

(10) Möjligheten för en medlemsstat som är bestämmelseland eller transitland att vägra att acceptera det automatiska förfarandet för godkännande av transporter medför en omotiverad administrativ börda och skapar osäkerhet. Skyldigheten för myndigheterna i bestämmelse- och transitländerna att bekräfta mottagandet av ansökan, i kombination med att tidsfristen för utfärdandet av tillstånd utsträcks, bör göra det möjligt att förutsätta ett underförstått godkännande med en hög grad av säkerhet.

(11) För att skydda människors hälsa och miljön mot de faror som radioaktivt avfall ger upphov till, skall hänsyn tas till risker som uppstår utanför gemenskapen. När det gäller radioaktivt avfall som lämnar gemenskapen skall det tredje land som är bestämmelseland inte bara informeras om transporten, utan skall också ge sitt medgivande till den.

(12) Partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS), å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, vilket undertecknades i Cotonou den 23 juni 2000,[9] trädde i kraft den 1 april 2003. Det innehåller särskilda bestämmelser om export av radioaktivt avfall till parter i detta avtal som inte är medlemmar i gemenskapen.

(13) Det existerande standarddokumentet behöver anpassas till bestämmelserna i detta direktiv och mot bakgrund av gjorda erfarenheter. Tydliga regler om språkanvändning kommer att göra det möjligt att skapa klarhet i rättsligt hänseende och att undvika omotiverade förseningar.

(14) Genom regelbunden rapportering – från medlemsstaterna till kommissionen och från kommissionen till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén – erhålls en bra översikt över tillstånd som utfärdats inom hela gemenskapen och identifieras eventuella svårigheter som medlemsstaterna stött på i praktiken, samt de lösningar som hittats.

(15) Mot bakgrund av ovanstående är det nödvändigt, för tydlighetens skull, att upphäva och ersätta direktiv 92/3/Euratom. Detta direktiv får inte påverka medlemsstaternas skyldigheter avseende tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning och för tillämpning av det upphävda direktivet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1 Syfte och tillämpningsområde

1. Detta direktiv skall tillhandahålla tillfredsställande administrativa bestämmelser för att garantera ett tillfredsställande skydd av befolkningen, liksom tillfredsställande kontroll av klyvbara ämnen, genom inrättande av ett enhetligt system med övervakning och kontroll av transporter av radioaktivt avfall och använt bränsle.

2. Detta direktiv är tillämpligt på transporter av radioaktivt avfall eller använt bränsle när

a) ursprungslandet, bestämmelselandet eller translitländerna (ett eller flera) är belägna inom gemenskapens territorium, och

b) mängden och koncentrationen hos försändelsen överstiger de nivåer som fastläggs i artikel 3.2 a–b i rådets direktiv 96/29/Euratom[10].

3. Detta direktiv är inte tillämpligt på transporter av kasserade strålkällor till en leverantör eller tillverkare av radioaktiva strålkällor eller till en godkänd anläggning. Detta undantag skall dock inte vara tillämpligt på slutna strålkällor som innehåller klyvbara ämnen.

Artikel 2 Återtransport i samband med behandling eller upparbetning

Detta direktiv skall inte påverka den rätt en medlemsstat eller ett företag i en medlemsstat, till vilken radioaktivt avfall skall transporteras för behandling, har att efter behandlingen skicka tillbaka det radioaktiva avfallet till dess ursprungsland. Direktivet skall inte heller påverka den rätt en medlemsstat eller ett företag i den medlemsstaten, till vilken bestrålat kärnbränsle skall transporteras för upparbetning, har att skicka tillbaka radioaktivt avfall och andra produkter från upparbetningen till dess ursprungsland.

Artikel 3 Definitioner

I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

1) radioaktivt avfall : radioaktivt material i gasform, flytande eller fast form för vilket ingen ytterligare användning förutses av ursprungs- och bestämmelseländerna, eller av en fysisk eller juridisk person vars beslut godtas av dessa länder, och/eller som står under tillsyn som radioaktivt avfall av ett tillsynsorgan inom ramen för ursprungs-, transit- och bestämmelseländernas gällande lagstiftning och regelverk.

2) använt bränsle : kärnbränsle som har bestrålats i och permanent avlägsnats från en reaktorhärd.

3) transport : alla förfaranden som behövs för att flytta radioaktivt avfall eller använt bränsle från ursprungsorten till bestämmelseorten, inklusive transport, lastning och lossning för deponering eller lagring.

4) deponering : placering av radioaktivt avfall eller använt bränsle i en lämplig anläggning utan avsikt att återvinna det.

5) lagring : förvaring av radioaktivt avfall eller använt bränsle i en anläggning som tillgodoser behovet av inneslutning i syfte att kunna återvinna det.

6) innehavare : en fysisk eller juridisk person som, innan en transport av radioaktivt avfall eller använt bränsle utförs, har det juridiska ansvaret för sådana ämnen och planerar att transportera dem till en mottagare.

7) mottagare : en fysisk eller juridisk person till vilken radioaktivt avfall eller använt bränsle transporteras.

8) ursprungsland och bestämmelseland : ett land från vilket man planerar att påbörja eller påbörjar en transport, och ett land till vilket en transport planeras eller utförs.

9) transitland : ett land, som inte är detsamma som ursprungslandet eller bestämmelselandet, genom vars territorium en transport planeras eller utförs.

10) behöriga myndigheter : myndigheter som enligt ursprungs-, transit- eller bestämmelseländernas lagar eller föreskrifter har befogenhet att genomföra det system med övervakning och kontroll som definieras i detta direktiv; dessa behöriga myndigheter skall utses i enlighet med artikel 14.

11) sluten strålkälla : en källa som är sådan att den under normala användningsförhållanden förhindrar spridning av radioaktiva ämnen till omgivningen.

12) kasserad strålkälla : en strålkälla som varken längre används eller är avsedd att användas i den verksamhet för vilken tillstånd beviljats.

13) godkänd anläggning : en inrättning belägen på en medlemsstats territorium, som av de behöriga myndigheterna i den medlemsstaten och i enlighet med nationell lagstiftning fått tillstånd att långtidslagra eller deponera strålkällor, eller en anläggning som i vederbörlig ordning i enlighet med nationell lagstiftning fått tillstånd för mellanlagring av strålkällor.

Artikel 4 Ansökan om transporttillstånd

1. En innehavare som har planerat att transportera radioaktivt avfall eller använt bränsle eller att vidta åtgärder för att utföra en sådan transport skall inge en ansökan om tillstånd till de behöriga myndigheterna i ursprungslandet.

2. En ansökan som avser mer än en transport kan översändas, förutsatt att

a) det radioaktiva avfall eller det använda bränsle den avser i huvudsak har samma fysikaliska, kemiska och radioaktiva egenskaper, och

b) transporterna skall utföras från samma innehavare till samma mottagare och inbegripa samma behöriga myndigheter, och

c) om transporterna berör tredje land, transit sker via samma gränsstation vid införsel till eller utförsel från gemenskapen och via samma gränsstation hos berörda tredje land, om inte de behöriga myndigheterna i fråga har träffat en annan överenskommelse.

Artikel 5 Överlämnande av ansökan till behöriga myndigheter

1. De behöriga myndigheterna i ursprungslandet skall skicka de ansökningar som avses i artikel 4 för godkännande till de behöriga myndigheterna i bestämmelselandet och i eventuella transitländer.

2. Översändandet av dokumentet skall inte på något sätt påverka det påföljande beslut som avses i artikel 7.

Artikel 6 Godkännande och vägran att ge godkännande

1. Senast en månad efter mottagandet av den korrekt ifyllda ansökan skall de behöriga myndigheterna i bestämmelselandet och i eventuella transitländer utfärda ett mottagningsbevis.

Senast tre månader efter mottagandet av den korrekt ifyllda ansökan skall de behöriga myndigheterna i bestämmelselandet och i eventuella transitländer meddela de behöriga myndigheterna i ursprungslandet sitt godkännande, de villkor som de anser nödvändiga eller sin vägran att ge godkännande.

De behöriga myndigheterna i bestämmelselandet eller i eventuella transitländer får begära att ytterligare en tid på högst en månad läggs till de perioder som anges i första och andra styckena innan de tillkännager sin ståndpunkt.

2. Om det när de perioder som anges i punkt 1 har löpt ut inte har inkommit något svar från de behöriga myndigheterna i bestämmelselandet och/eller i de avsedda transitländerna, skall dessa länder anses ha gett sitt godkännande för den begärda transporten.

3. Vid vägran att ge godkännande, eller då villkor ställs för godkännande, skall anledningen för detta redovisas på grundval av relevant tillämplig lagstiftning.

De villkor som medlemsstaternas behöriga myndigheter ställer, antingen det rör sig om ett transitland eller ett bestämmelseland, får inte vara strängare än de villkor som har fastställts för liknande transporter inom dessa stater.

4. Den eller de medlemsstater som har godkänt transit för en viss transport kan inte vägra att godkänna återtransport i följande fall:

a) Om den första transporten godkändes för behandlings- eller upparbetningsändamål, om återtransporten avser radioaktivt avfall eller andra produkter som är likvärdiga med det ursprungliga ämnet efter behandling eller upparbetning, och om all relevant lagstiftning beaktas.

b) Under de omständigheter som beskrivs i artikel 9, om återtransporten sker enligt samma villkor och specifikationer.

Artikel 7 Tillstånd för transporter

1. Om alla de tillstånd som krävs för en transport har beviljats har de behöriga myndigheterna i ursprungslandet rätt att ge tillstånd till innehavaren att utföra transporten, och de skall informera de behöriga myndigheterna i bestämmelselandet och i eventuella transitländer om detta.

2. Detta tillstånd skall inte på något sätt påverka det ansvar som innehavaren, transportören, ägaren, mottagaren eller andra fysiska eller juridiska personer som berörs av transporten har.

3. Ett tillstånd får omfatta mer än en transport, under förutsättning att villkoren i artikel 4.2 är uppfyllda.

4. Alla tillstånd skall vara giltiga i högst tre år.

Artikel 8 Bekräftelse av att transporten mottagits

1. Inom 15 dagar efter mottagandet skall mottagaren till de behöriga myndigheterna i sin medlemsstat sända en bekräftelse av att transporten mottagits.

2. De behöriga myndigheterna i bestämmelselandet skall sända kopior av bekräftelsen till de övriga länder som berörs av transporten.

3. De behöriga myndigheterna i ursprungslandet skall sända en kopia av bekräftelsen till den ursprunglige innehavaren.

Artikel 9 Transporter som inte fullföljs

1. Den medlemsstat som är bestämmelseland får besluta att transporten inte kan fullföljas om någon av följande omständigheter föreligger:

a) Om villkoren för transporten inte är uppfyllda i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv.

b) Om egenskaperna hos det radioaktiva avfallet eller det använda bränslet inte stämmer överens med de tekniska specifikationer som låg till grund för godkännandet av transporten.

c) Om egenskaperna hos det radioaktiva avfallet eller det använda bränslet inte uppfyller kriterierna för att godkännande inte skall krävas.

2. Om en transport inte kan fullföljas eller om villkoren för transporten inte uppfylls enligt bestämmelserna i detta direktiv, skall de behöriga myndigheterna i den medlemsstat från vilken transporten utgår säkerställa att det radioaktiva avfallet eller det använda bränslet i fråga tas tillbaka av innehavaren av detta radioaktiva avfall.

3. Vid transporter från ett tredje land till en bestämmelseort inom gemenskapen, skall de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som är bestämmelseland säkerställa att mottagaren och den i ett tredje land etablerade innehavaren förhandlar fram en klausul, enligt vilken innehavaren är skyldig att ta tillbaka det radioaktiva avfallet eller det använda bränslet om en transport inte kan fullföljas.

Artikel 10 Särskilda regler för import till gemenskapen

1. Om radioaktivt avfall eller använt bränsle som omfattas av detta direktiv skall införas i gemenskapen från ett tredje land och bestämmelselandet är en medlemsstat, skall mottagaren inge en ansökan om tillstånd till de behöriga myndigheterna i den medlemsstaten. Mottagaren skall agera som innehavare och de behöriga myndigheterna i bestämmelselandet skall agera som om de var de behöriga myndigheterna i ursprungslandet.

2. Om radioaktivt avfall eller använt bränsle som omfattas av detta direktiv skall införas i gemenskapen från ett tredje land och bestämmelselandet inte är en medlemsstat, skall den medlemsstat till vars territorium det radioaktiva avfallet eller det använda bränslet först införs i gemenskapen anses vara ursprungsland vad avser den transporten. Den person som har ansvaret för att hantera transporten inom den medlemsstaten skall agera som innehavare.

Artikel 11 Särskilda regler för export från gemenskapen

1. Då radioaktivt avfall eller använt bränsle skall exporteras från gemenskapen till ett tredje land, skall de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som är ursprungsland kontakta myndigheterna i bestämmelselandet och begära deras medgivande före en sådan transport.

2. Om alla villkor för transport är uppfyllda skall de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som är ursprungsland ge innehavaren tillstånd att utföra transporten, varvid de skall informera myndigheterna i bestämmelselandet om transporten.

3. Detta tillstånd skall inte på något sätt påverka det ansvar som innehavaren, transportören, ägaren, mottagaren eller andra fysiska eller juridiska personer som berörs av transporten har.

4. Innehavaren skall meddela de behöriga myndigheterna i ursprungslandet att det radioaktiva avfallet eller det använda bränslet har nått sin bestämmelseort i det tredje landet inom två veckor efter ankomstdagen och skall ange den sista tullstation i gemenskapen som transporten passerade.

Detta meddelande skall bekräftas av en anmälan eller ett intyg från mottagaren som uppger att det radioaktiva avfallet eller det använda bränslet har nått sin rätta bestämmelseort och anger den tullstation som passerades vid införseln till det tredje landet.

Artikel 12 Förbjuden export

1. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna skall inte tillåta transporter som går

a) till en bestämmelseort söder om latitud 60° S, eller

b) till en stat som har undertecknat AVS-EG-konventionen (Cotonouavtalet) och som inte är medlem i gemenskapen, dock med beaktande av artikel 2, eller

c) till ett tredje land som, enligt ursprungslandets behöriga myndigheters åsikt i enlighet med de kriterier som anges i punkt 2, inte har de tekniska, juridiska eller administrativa resurserna för att hantera radioaktivt avfall på ett säkert sätt.

2. Kriterier som gör det möjligt för medlemsstater att utvärdera om fordringarna för export har uppfyllts skall uppställas i enlighet med det förfarande som fastläggs i artikel 16.

Artikel 13 Användning av ett standarddokument

1. Ett standarddokument skall användas för alla transportförfaranden inom ramen för detta direktiv.

2. Standarddokumentet skall upprättas i enlighet med det förfarande som fastläggs i artikel 16 och skall offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning senast den (samma datum som i artikel 17.1 – datum för införlivande) . Om nödvändigt skall det uppdateras i enlighet med samma förfarande.

3. Ansökan om tillstånd skall fyllas i och eventuell ytterligare dokumentation och information som avses i artikel 7 skall lämnas på ett språk som kan godtas av den behöriga myndigheten i ursprungslandet.

En bestyrkt översättning skall lämnas av innehavaren på begäran av de behöriga myndigheterna i bestämmelselandet på ett språk som kan godtas av dem.

4. Eventuella ytterligare krav som ställs för godkännande av en transport skall bifogas standarddokumentet.

5. Utan att det påverkar andra dokument som skall bifogas enligt andra relevanta rättsliga bestämmelser skall det ifyllda standarddokumentet, där det intygas att godkännandeförfarandet har följts i vederbörlig ordning, åtfölja varje transport som omfattas av detta direktiv, även när godkännandet avser mer än en transport i ett enda dokument.

6. Då transporten sker per tåg skall de behöriga myndigheterna i alla berörda länder ha tillgång till dessa dokument.

Artikel 14 Behöriga myndigheter

Medlemsstaterna skall senast den (samma datum som artikel 17.1) till kommissionen överlämna namn och adress för de behöriga myndigheterna samt all information som behövs för att snabbt kunna kommunicera med dessa myndigheter.

Medlemsstaterna skall regelbundet meddela kommissionen alla ändringar av sådana uppgifter.

Kommissionen skall lämna denna information, och alla ändringar av den, till alla behöriga myndigheter i gemenskapen.

Artikel 15 Regelbundna rapporter

Senast den 1 april 2007 och därefter vartannat år skall medlemsstaterna överlämna rapporter om genomförandet av detta direktiv till kommissionen.

De skall komplettera dessa rapporter med information om situationen vad avser transporter inom deras respektive territorier.

På grundval av dessa rapporter skall kommissionen, i överensstämmelse med det förfarande som fastläggs i artikel 16, upprätta en sammanfattande rapport till Europaparlament, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén.

Artikel 16 Rådgivande kommitté

Vid utförandet av de uppgifter som fastställs i artiklarna 12, 13 och 15 skall kommissionen biträdas av en rådgivande kommitté som skall vara sammansatt av företrädare för medlemsstaterna och ha en företrädare för kommissionen som ordförande.

Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén ett förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom den tid som ordföranden bestämmer, med hänsyn till hur brådskande ärendet är, om nödvändigt genom omröstning.

Yttrandet skall protokollföras. Varje medlemsstat har rätt att begära att få sin uppfattning tagen till protokollet.

Kommissionen skall ta hänsyn till det yttrande som kommittén avgett. Den skall underrätta kommittén om det sätt på vilket dess yttrande har beaktats.

Artikel 17 Införlivande

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den (ett år efter datum för antagande).

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv samt en jämförelsetabell över bestämmelserna i detta direktiv och de nationella bestämmelser som antagits.

Artikel 18 Upphävande

Direktiv 92/3/Euratom skall upphöra att gälla från och med den (samma datum som i artikel 17.1), utan att det påverkar medlemsstaternas skyldighet vad avser tidsgränsen för införlivande av det direktivet med nationell lagstiftning samt tillämpning av det direktivet.

Hänvisningar till det upphävda direktivet skall tolkas som hänvisningar till detta direktiv och skall läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilagan.

Artikel 19 Övergångsbestämmelser

1. Om ansökan om tillstånd i vederbörlig ordning har lämnats till behöriga myndigheter i ursprungslandet före den (samma datum som i artikel 17.1) skall direktiv 92/3/Euratom vara tillämpligt på alla transportförfaranden som omfattas av samma tillstånd.

2. Den medlemsstat som är ursprungsland skall, när den fattar beslut om tillståndsansökningar som inlämnats före den ( samma datum som i artikel 17.1) för mer än en transport av radioaktivt avfall till ett tredje land som utgör bestämmelseland, ta hänsyn till alla relevanta omständigheter, och i synnerhet följande:

a) Planerad tidsplan för utförandet av alla transporter som omfattas av samma ansökan.

b) Motiveringen till att alla transporter inkluderas i samma ansökan.

c) Möjlighet att bevilja tillstånd för ett antal transporter som är lägre än det antal som anges i ansökan.

3. Om det standarddokument som avses i artikel 13 i detta direktiv inte har offentliggjorts senast den (samma datum som artikel 17.1) , skall det standarddokument som upprättats genom kommissionens beslut 93/552/Euratom[11] användas i tillämpliga delar inom ramen för detta direktiv.

Artikel 20 Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning .

Artikel 21

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den [...]

På rådets vägnar

Ordförande

BILAGA

Jämförelsetabell

Direktiv 92/3/Euratom | Detta direktiv | Ändringens karaktär[12] |

Artikel 1.1 | Ny bestämmelse |

Artikel 1.1 | Artikel 1.2 | Ändrad |

Artikel 2 | Artikel 3 | Anpassad |

Artikel 3 | Första skälet | Anpassad |

Artikel 4.1 första meningen | Artikel 4.1 | Anpassad |

Artikel 4.1 andra meningen | Artikel 5.1 | Anpassad |

Artikel 4.2 | Artikel 13.1 | Anpassad |

Artikel 4.3 | Artikel 5.2 |

Artikel 5.1 | Artikel 4.2 | Anpassad |

Artikel 5.2 | Artikel 7.4 | Anpassad |

Artikel 6.1 första stycket | Artikel 6.1 andra stycket | Ändrad |

Artikel 6.1 andra stycket | Artikel 13.1 | Anpassad |

Artikel 6.2 första stycket | Artikel 6.3 andra stycket | Ändrad |

Artikel 6.2 andra stycket | Artikel 6.3 första stycket | Ändrad |

Artikel 6.3 | Artikel 6.1 tredje stycket | Anpassad |

Artikel 6.4 | Artikel 6.2 | Ändrad |

Artikel 7.1 | Artikel 7.1 | Anpassad |

Artikel 7.2 första meningen | Artikel 13.1 | Anpassad |

Artikel 7.2 andra meningen | Artikel 13.4 | Anpassad |

Artikel 7.3 | Artikel 7.2 |

Artikel 8.1 | Artikel 13.5 | Anpassad |

Artikel 8.2 | Artikel 13.6 |

Artikel 9.1 första delen av meningen | Artikel 8.1 | Anpassad |

Artikel 9.1 sista delen av meningen | Artikel 13.1 | Anpassad |

Artikel 9.2 | Artikel 8.2 |

Artikel 10.1 | Artikel 10.1 | Anpassad |

Artikel 10.1 slutet av första meningen | Artikel 13.1 | Anpassad |

Artikel 10.2 | Artikel 10.2 | Anpassad |

Artikel 10.3, hänvisning till första stycket | Artikel 10.1 | Anpassad |

Artikel 10.3, hänvisning till andra stycket | Artikel 10.2 | Anpassad |

Artikel 11 | Artikel 12.1 | Anpassad |

Artikel 12.1 | Artikel 11.1 | Ändrad |

Artikel 12.2 | Artikel 11.2 | Anpassad |

Artikel 12.3 | Artikel 11.3 |

Artikel 12.4 | Artikel 13.1 | Anpassad |

Artikel 12.5 | Artikel 11.4 | Anpassad |

Artikel 12.6 | Artikel 11.5 | Anpassad |

Artikel 13.1 | Artikel 1.3 första meningen | Ändrad |

Artikel 13.2 | Artikel 1.3 andra meningen |

Artikel 14 | Artikel 2 | Ändrad |

Artikel 9.1 | Ny bestämmelse |

Artikel 15.1 | Artikel 9.2 | Anpassad |

Artikel 15.2 | Artikel 9.3 | Anpassad |

Artikel 16 första strecksatsen | Artikel 6.4 a | Anpassad |

Artikel 16 andra strecksatsen | Artikel 6.4 b | Anpassad |

Artikel 17.1 | Artikel 14.1 | Anpassad |

Artikel 17.2 | Artikel 14.2 |

Artikel 17.3 | Artikel 14.3 |

Artikel 18.1 | Artikel 15.1 | Anpassad |

Artikel 18.2 | Artikel 15.2 |

Artikel 18.3 | Artikel 15.3 första meningen |

Artikel 19.1 | Artikel 16.1 | Anpassad |

Artikel 19.2 | Artikel 16.2 |

Artikel 19.3 | Artikel 16.3 |

Artikel 19.4 | Artikel 16.4 |

Artikel 20 första strecksatsen | Artikel 13.2 | Anpassad |

Artikel 20 andra strecksatsen | Artikel 13.2 | Anpassad |

Artikel 20 tredje strecksatsen | Artikel 13.2 | Anpassad |

Artikel 20 fjärde strecksatsen | Artikel 12.2 | Anpassad |

Artikel 20 femte strecksatsen | Artikel 15.3 | Anpassad |

Artikel 21 | Artikel 17 | Anpassad |

Artikel 22 | Artikel 21 |

Artikel 13.3 | Ny bestämmelse |

Artikel 18 | Ny bestämmelse |

Artikel 19 | Ny bestämmelse |

Artikel 20 | Ny bestämmelse |

[1] Commission Staff Working Paper, Simpler Legislation for the Internal Market (SEC (2001)1977), överlämnad till rådet och Europaparlamentet den 5 december 2001.

[2] 2000/483/EG (EGT L 317, 15.12.2000, s. 3).

[3] EGT C […] […], s.

[4] EGT C […] […], s.

[5] EGT C […] […], s.

[6] EGT C 235, 12. 9. 1988, s. 70.

[7] EGT L 35, 12.2.1992, s. 24.

[8] EGT L 346, 31.12.2003, s. 57.

[9] 2000/483/EG (EGT L 317, 15.12.2000, s. 3).

[10] EGT L 159, 29.6.1996, s. 1.

[11] EGT L 268, 29.10.1993, s. 83.

[12] ”Anpassad” betyder att texten har omformulerats utan ändring av tillämpningsområdet för texten i det upphävda direktivet. Ändringar av tillämpningområdet för bestämmelserna i det upphävda direktivet anges med ordet ”Ändrad”.