Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om ömsesidigt administrativt bistånd för att skydda gemenskapens ekonomiska intressen mot bedrägerier och all annan olaglig verksamhet

(framlagt av kommissionen)

MOTIVERING

1. Syfte

Europeiska gemenskapens ekonomiska intressen, som är nära sammanlänkade med medlemsstaternas ekonomiska intressen, utsätts för olika former av bedrägerier och annan olaglig verksamhet som påverkar inkomsterna och utgifterna i gemenskapsbudgeten negativt [1]. Bedrägeribekämpningen är en gemensam fråga och utmaning för medlemsstaterna och kommissionen och den är mer än någonsin en viktig punkt på kommissionens politiska dagordning.

[1] Bedrägerier och oegentligheter som skadar Europeiska gemenskapens ekonomiska intressen kallas i denna motivering för "EG-bedrägerier".

EG-bedrägerier bygger ofta på organiserade och gränsöverskridande strukturer som skickligt använder det finansiella systemet för att tvätta och dölja vinning av EG-bedrägerier. Den organiserade brottsligheten utnyttjar den marknadsfrihet som skapats i och med den europeiska integrationen och sprider ofta sin verksamhet över flera medlemsstater. Det gäller framför allt gränsöverskridande momsbedrägerier, tvättning av vinning av EG-bedrägerier och strukturfondsbedrägerier.

Då medlemsstaternas myndigheter brottas med komplexa bedrägerier som är kopplade till två eller flera medlemsstater krävs snabbt och multilateralt administrativt samarbete i samtliga nödvändiga utredningar. För att kunna vidta snabba och samordnade åtgärder måste myndigheter i flera medlemsstater utbyta information och kopplingarna mellan alla de som är inblandade i EG-bedrägerier och tvättning av vinning av brott måste klargöras.

Effektiviteten i multilateralt operativt samarbete är till stor del beroende av samordning och stöd. Samarbete i fråga om bedrägeribekämpning på en gemensam marknad som nu omfattar 25 medlemsstater kommer att bli allt svårare utan stöd och samordning på europeisk nivå. Att ge kommissionen en stödjande och samordnande roll tillför därför ett tydligt mervärde, eftersom den är bäst rustad att få en allmän överblick över EG-bedrägerier och behandlar alla medlemsstaters intressen med samma omsorg och uppmärksamhet. Detta skulle också ge medlemsstaterna möjlighet att vidta mer riktade och effektiva åtgärder.

Det befintliga regelverket för administrativt samarbete är dock ofullständigt när det gäller att ge kommissionen en aktiv roll för att stödja och samordna medlemsstaternas verksamhet. Detta gäller särskilt för momsbedrägerier och information om penningtvätt i samband med EG-bedrägerier.

2. Huvuddrag

Den föreslagna förordningen skulle innebära ett mervärde för medlemsstaternas behöriga myndigheter i och med att kommissionen skulle kunna fylla sin uppgift som samordnare av medlemsstaternas bedrägeribekämpning på ett bättre sätt. Den skulle förbättra det multilaterala samarbetet mellan medlemsstaterna och mellan medlemsstaterna och kommissionen, till exempel via samordningsmöten som anordnas av kommissionen på europeisk nivå.

Initiativet bygger å ena sidan på befintlig lagstiftning. Å andra sidan syftar det till att komplettera de samarbetsinstrument som redan existerar på gemenskaps- och EU-nivå genom att man använder deras grunddrag och utvecklar dem inom nya samarbetsområden. På så sätt kan man uppnå ett likvärdigt och effektivt skydd av gemenskapens ekonomiska intressen. I detta syfte används normer från andra rättsakter, särskilt rådets förordningar (EG) nr 515/97 [2] och (EG) nr 1798/2003 [3].

[2] EGT L 82, 22.3.1997, s. 1.

[3] EUT L 264, 15.10.2003, s. 1.

På grund av behovet att koncentrera biståndet till fall av särskild relevans för gemenskapen föreslår kommissionen att denna förordning endast skall tillämpas på bedrägerier på en viss nivå. På så sätt kan man inrikta sig på komplexa fall av grova bedrägerier som kräver straffrättslig uppföljning.

Detta utkast till förordning är begränsat till ömsesidigt administrativt bistånd. Det innebär inte några extra utredningsbefogenheter till kommissionen, inklusive Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF). Det stärker systemen för samarbete och informationsutbyte och ger därigenom basen och verktygen för sektorsövergripande samarbete mellan de behöriga myndigheterna i de olika medlemsstaterna och mellan dem och kommissionen.

Om bedrägeribekämpningssamarbetet skall bli effektivt och verkningsfullt måste alla parters relevanta åtgärder samordnas. På grundval av artikel 280.3 i EG-fördraget skall ett nära, regelbundet och sektorsövergripande samarbete utövas av alla myndigheter som av medlemsstaterna utsetts som ansvariga för skyddet av gemenskapens ekonomiska intressen.

I enlighet med den samordnande roll som kommissionen ges i artikel 280 i EG-fördraget kan kommissionen och OLAF bistå medlemsstaterna i deras åtgärder mot EG-bedrägerier. Detta kan särskilt ske genom informationsutbyte, användning av kommissionens resurser och infrastrukturer (nätverk, databaser, redskap för administrativt samarbete osv.) och stöd till konsekvent uppföljning. Uppföljningen skulle stärkas eftersom information som samlats in eller överlämnats av kommissionen kan användas som bevis i administrativa eller rättsliga förfaranden.

I och med den föreslagna förordningen skulle kommissionen kunna erbjuda medlemsstaterna bättre och tillförlitliga underrättelser, inklusive detaljerade rapporter. Tack vare kommissionens analyser skulle de framför allt kunna få en tydligare bild av nya bedrägeritrender och utsatta sektorer. Förordningen kommer också att bidra till att man lättare kan koppla samman den tillgängliga informationen med personerna bakom organiserade bedrägerier.

Slutligen kräver skyddet av gemenskapens ekonomiska intressen även effektiva uppföljningsåtgärder efter slutförd utredning.

3. Särskild relevans för andra politikområden än tull och jordbruk

Med undantag för områdena tull och jordbruk (rådets förordning (EG) nr 515/97), innehåller gemenskapslagstiftningen ännu inte några särskilda regler om ömsesidigt administrativt samarbete med kommissionen.

3.1. Lagstiftning mot penningtvätt och skyddet av gemenskapens ekonomiska intressen

Artikel 280 i EG-fördraget omfattar "bedrägerier och all annan olaglig verksamhet som riktar sig mot gemenskapens ekonomiska intressen", inklusive penningtvätt kopplad till vinning av olaglig verksamhet som skadar gemenskapens ekonomiska intressen.

När det gäller penningtvätt krävs i allmänhet information om misstänkta finansiella transaktioner för att kunna inleda en utredning och identifiera den ursprungliga olagliga verksamheten. Samtidigt blir det möjligt att avslöja penningtvätt och brottsliga nätverk tack vare upptäckten av bedrägerier i samband med indrivning av medel. Ett betydande mervärde skulle därför kunna uppnås om man på europeisk nivå utbytte administrativ information inriktad på olaglig verksamhet som skadar gemenskapens ekonomiska intressen.

3.2. Ömsesidigt administrativt bistånd i fråga om momsbedrägerier och rådets förordning (EG) nr 1798/2003 om administrativt samarbete mellan medlemsstaterna i fråga om momsbedrägerier

Det nuvarande mervärdesskattesystemet, som bygger på det sjätte momsdirektivet [4], är känsligt för bedrägerier [5]. Momsbedrägeriernas negativa effekter på medlemsstaternas och gemenskapens budget har av vissa medlemsstater uppskattats till 10 % eller mer av deras nettoinkomster från mervärdesskatt.

[4] Rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17.5.1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter - Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, 13.6.1977, s. 1). Direktivet senast ändrat genom direktiv 2004/15/EG (EUT L 52, 21.2.2004, s. 61).

[5] Se rapport från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om administrativt samarbete i kampen mot momsbedrägerier, KOM(2004) 260 slutlig.

Eftersom nettoinkomsterna från mervärdesskatten ligger till grund för beräkningen av de momsbaserade egna medel som skall betalas till gemenskapsbudgeten och som fastställs utifrån nationella momspliktiga transaktioner genom tillämpning av en enhetlig sats på 0,5 % kan omfattande momsbedrägerier inverka negativt på medlemsstaternas momsintäkter och följaktligen deras bidrag till gemenskapsbudgeten. Eftersom detta påverkar gemenskapens ekonomiska intressen har kommissionen ett starkt intresse av och även en skyldighet att stödja medlemsstaternas operativa insatser för att bekämpa grova momsbedrägerier.

Administrativt samarbete mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter enligt rådets förordning (EG) nr 1798/2003 om administrativt samarbete i fråga om mervärdesskatt [6] , som det här förslaget kompletterar, är ett synnerligen lämpligt och effektivt sätt att utbyta information för att kontrollera att transaktioner inom gemenskapen sker på ett korrekt sätt. Det är också ett relevant verktyg för att hantera de vanligaste fallen av momsbedrägerier [7]. Men det finns även ett brådskande behov av extra stöd och samarbete på europeisk nivå för att hantera de grövsta och mest komplexa fallen av momsbedrägerier med förgreningar i flera medlemsstater.

[6] EUT L 264, 15.10.2003, s. 1.

[7] Se rapport från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om administrativt samarbete i kampen mot momsbedrägerier, KOM(2004) 260 slutlig, punkt 1, 4.4 och 5.2.

3.3. Instrument för ömsesidigt bistånd i fråga om bedrägerier avseende andra gemenskapsutgifter än jordbruksutgifter

Gemenskapsutgifterna kan omfatta betalningar, underleverantörer och dotterbolag i olika medlemsstater. Utredningar om eventuella oegentligheter kan därför behöva ske i flera medlemsstater. För närvarande finns inga lämpliga rättsakter med regler för horisontellt eller vertikalt ömsesidigt administrativt bistånd som gör det möjligt att hantera sådana typer av bedrägerier. Detsamma gäller för bedrägeriärenden i samband med EG:s direkta utgifter.

4. Förhållande till befintliga rättsakter för bedrägeribekämpning

Detta lagstiftningsinitiativ har ett specifikt syfte: administrativt samarbete för att bekämpa och förebygga EG-bedrägerier samt penningtvätt i samband med sådana bedrägerier. Det är en del av ett regelverk som omfattar såväl administrativa som straffrättsliga instrument som syftar till att stärka bedrägeribekämpningen, men det inkräktar inte på dessa befintliga instrument. Initiativet skall komplettera de befintliga rättsakterna för bedrägeribekämpning, särskilt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 [8]och rådets förordning (EG, Euratom) nr 2185/96 [9].

[8] EGT L 136, 31.5.1999, s. 1.

[9] Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11.11.1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (EGT L 292, 15.11.1996, s. 2).

Informationsutbyte mellan behöriga myndigheter på ett tidigt stadium skulle bidra till att förhindra oegentligheter, särskilt när det gäller penningtvätt [10]. Reglerna om ömsesidigt bistånd i detta förslag till förordning kompletterar därför de straffrättsliga instrument som antagits av rådet under tredje pelaren.

[10] Se den förklarande rapporten (EGT C 91, 31.3.1999, s. 8), särskilt avsnittet om artikel 7 i andra protokollet. Se även fotnot 6.

5. Utkastet till förordning

Avdelning I - Allmänna bestämmelser: Artiklarna 1 - 4

I artikel 1 anges syftet och innehållet i förordningen som föreskriver regler om ömsesidigt administrativt bistånd på de områden inom gemenskapssamarbetet som hittills saknat sådana regler. Biståndet skall ske mellan de myndigheter i medlemsstaterna som ansvarar för skyddet av gemenskapens ekonomiska intressen.

I artikel 2 beskrivs tillämpningsområdet för denna förordning. Där tydliggörs också förhållandet till befintlig gemenskapslagstiftning genom att man betonar att förslaget är ett komplement till denna. Subsidiaritetsprincipen iakttas genom att förordningen endast omfattar fall av särskild relevans på gemenskapsnivå.

Artikel 3 innehåller definitioner av relevans för tillämpningen av denna förordning. I överensstämmelse med förordningens övergripande syfte skall begreppen tillämpas på de olika områdena i gemenskapsbudgeten.

Begreppet "oegentlighet" i denna förordning omfattar relevanta beteenden som skadar gemenskapens ekonomiska intressen, inklusive olagligt beteende i den mening som avses i artikel 1.2 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen [11]. Dessutom omfattas penningtvätt och momsbedrägerier.

[11] EGT L 312, 23.12.1995, s. 1.

Begränsningen till fall av "särskild relevans på gemenskapsnivå" ger kommissionen möjlighet att koncentrera sig på fall där ett betydande mervärde kan tillföras medlemsstaterna. Det bidrar också till att förhindra att kommissionens avdelningar översvämmas av information och förfrågningar om fall av mindre betydelse. Relevanta fall måste ha förgreningar i eller kopplingar till andra medlemsstater. När det gäller mervärdesskatt ligger tröskelvärdet på ett uppskattat bortfall av momsintäkter på 500 000 euro i medlemsstaterna. För de andra områden som omfattas av denna förordning är tröskelvärdet för det beräknade bortfallet 100 000 euro. Tröskelvärdena kan höjas genom tillämpningsföreskrifter.

I artikel 4.1 definieras de "behöriga myndigheterna", som utgörs av medlemsstaternas behöriga myndigheter utifrån ett allsidigt och sektorsövergripande perspektiv samt kommissionen, som deltar i eller samordnar ömsesidigt administrativt bistånd och informationsutbyte mellan medlemsstaterna.

Artikel 4.2 avser de behöriga myndigheternas interna status. Där fastställs att samarbetet inte skall hindras av att myndigheternas status varierar i de olika medlemsstaternas nationella lagstiftning.

Avdelning II - Samarbetsuppgifter: Artiklarna 5 - 14

I avdelning II föreskrivs bestämmelser om administrativt samarbete och informationsutbyte mellan de behöriga myndigheterna, inklusive kommissionen.

Kapitel I - Ömsesidigt bistånd och informationsutbyte

Avsnitt 1 - Bistånd på begäran

I artikel 5 införs möjligheten att begära bistånd och skyldigheten att tillmötesgå en sådan begäran. Artikeln syftar till att underlätta samarbete mellan de behöriga myndigheterna. Här fastställs former för insamling och utbyte av information.

Artikel 6 liknar artikel 7 i rådets förordning (EG) nr 515/97 som handlar om särskild övervakning.

Artikel 7 innehåller regler för administrativa utredningar som utförs på begäran av behöriga myndigheter och för deltagande av tjänstemän från den begärande myndigheten i utredningarna.

I artikel 8 ges tjänstemän från en behörig myndighet i en annan medlemsstat tillträde till handlingar i den tillfrågade myndighetens lokaler i enlighet med liknande bestämmelser i rådets förordningar (EG) nr 515/97 och nr 1798/2003.

I artikel 11.1 ges kommissionen tillträde till medlemsstaternas register över transaktioner via VIES-systemet (system för utbyte av information om mervärdesskatt) [12]. Därmed får kommissionen tillgång till viktig information som är till nytta i samordningsarbetet.

[12] VIES = system för utbyte av information om mervärdesskatt, som inrättades genom rådets förordning (EEG) nr 218/92 och fortsatte genom rådets förordning (EG) nr 1798/2003.

Avsnitt 2 - Bistånd på eget initiativ

I artikel 12 föreskrivs att information skall överlämnas till kommissionen om verksamheter som utgör eller förefaller utgöra oegentligheter, det vill säga fall där det finns en skälig misstanke om oegentligheter. Kommissionen ställer samman och analyserar informationen för att kunna erbjuda medlemsstaterna förbättrad underrättelseverksamhet och samordning.

Artikel 13 innehåller regler om särskild övervakning utan någon specifik begäran enligt denna förordning samt överlämnande av information.

I artikel 14 fastställs regler om medlemsstaternas överlämnande av allmän information för att skapa en bedrägerisäker gemenskapslagstiftning och möjliggöra genomförandet av en övergripande bedrägeribekämpningspolitik i hela gemenskapen.

Kapitel II - Användning av information

Artikel 15 innehåller en regel som liknar den som finns i artikel 12 i rådets förordning (EG) 515/97 om användning av handlingar och material som erhållits enligt den föreslagna förordningen som bevismaterial i syfte att stärka uppföljningen av medlemsstaternas utredningar.

Artikel 16 skall underlätta utbyte av information som samlats in av kommissionen under det sektorsövergripande samarbetet.

Artikel 17 skall garantera att medlemsstaterna håller kommissionen informerad om uppföljningen av de oegentligheter som har omfattats av ömsesidigt bistånd enligt denna förordning.

I artikel 18 föreskrivs att man endast får utbyta och använda information för att tillämpa denna förordning om att skydda gemenskapens ekonomiska intressen. Informationsutbytet skall omfattas av sekretess.

I artikel 19 föreskrivs skyldigheten att på vissa villkor utbyta information som har erhållits från ett tredjeland i enlighet med den föreslagna förordningen. Syftet är att uppnå ett effektivt skydd av gemenskapens ekonomiska intressen.

Enligt artikel 20 skall kommissionen kunna använda sin egen riskanalyskapacitet för att förse medlemsstaternas myndigheter med rapporter och information om risker i syfte att effektivisera deras bedrägeribekämpning.

I artikel 21 föreskrivs att tillämpningsföreskrifter skall antas för att genomföra den föreslagna förordningen. Tillämpningsföreskrifterna skall antas av kommissionen i enlighet med det föreskrivande förfarande som föreskrivs i beslut 1999/468/EG [13].

[13] EGT L 187, 17.7.1999, s. 23.

I artikel 22 anges att kommissionen skall bistås av en föreskrivande kommitté i syfte att anta tillämpningsföreskrifterna. Kommittén skall fullgöra sina uppgifter tillsammans med den kommitté som föreskrivs i rådets förordning (EG) nr 515/97 utan att det påverkar de befogenheter som getts andra kommittéer, särskilt den som upprättats enligt förordning nr 1798/2003. Kommittén skall bedriva ett nära samordningsarbete med andra kommittéer.

2004/0172 (COD)

Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om ömsesidigt administrativt bistånd för att skydda gemenskapens ekonomiska intressen mot bedrägerier och all annan olaglig verksamhet

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 280.4 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag [14],

[14] EUT C [...], [...], s. [...].

med beaktande av revisionsrättens yttrande [15],

[15] EUT C [...], [...], s. [...].

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget [16], och

[16] EUT C [...], [...], s. [...].

av följande skäl:

(1) Gemenskapen och medlemsstaterna fäster stor vikt vid skyddet av gemenskapens ekonomiska intressen och vid kampen mot bedrägerier och all annan olaglig verksamhet som riktar sig mot dessa intressen.

(2) Gemenskapens regelverk om ömsesidigt bistånd bör möjliggöra ett nära och regelbundet samarbete mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter samt mellan dessa och kommissionen för att skydda gemenskapens ekonomiska intressen på alla områden av gemenskapens ekonomiska resurser och utgifter.

(3) Bestämmelserna i denna förordning bör inte få påverka de utredningar som Europeiska byrån för bedrägeribekämpning utför i enlighet med sina utredningsbefogenheter och med iakttagande av de skyddsregler som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) [17]. Den här förordningens räckvidd bör begränsas till vissa former av bistånd, informationsutbyte och samordning som kan föregå, följa på eller ske parallellt med OLAF:s utredningar.

[17] EGT L 136, 31.5.1999, s. 1.

(4) Införandet av nya gemenskapsåtgärder bör inte få påverka tillämpningen av nationell strafflagstiftning, regler om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål eller den nationella rättskipningen.

(5) Bekämpningen av gränsöverskridande bedrägerier och all annan olaglig verksamhet som riktar sig mot gemenskapens ekonomiska intressen kräver ökad samordning på gemenskapsnivå samt sektorsövergripande samarbete med medlemsstaternas myndigheter i fråga om bedrägerier och all annan olaglig verksamhet, i många fall kopplad till organiserade brottsliga nätverk, som skadar gemenskapens ekonomiska intressen. Denna förordning bör vidare möjliggöra samarbete mellan medlemsstaternas samtliga behöriga myndigheter och mellan dessa och kommissionen.

(6) Bestämmelserna i denna förordning bör inte få påverka gemenskapslagstiftning som föreskriver ett mer specifikt och omfattande samarbete mellan medlemsstaterna och mellan dessa och kommissionen, som bland annat rådets förordning (EG) nr 515/97 av den 13 mars 1997 om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas administrativa myndigheter och om samarbete mellan dessa och kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen [18] och rådets förordning (EG) nr 1798/2003 av den 7 oktober 2003 om administrativt samarbete i fråga om mervärdesskatt och om upphävande av förordning (EEG) nr 218/92 [19].

[18] EGT L 82, 22.3.1997, s. 1. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 807/2003 (EUT L 122, 16.5.2003, s. 36).

[19] EUT L 264, 15.10.2003, s. 1. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 885/2004 (EUT L 168, 1.5.2005, s. 1).

(7) Utbyte av information är ett centralt inslag i bekämpningen av bedrägerier och all annan olaglig verksamhet som riktar sig mot gemenskapens ekonomiska intressen. Kommissionen bör använda informationen från medlemsstaterna till att skapa sig en heltäckande bild av bedrägerier och annan olaglig verksamhet inom EU och sedan vidarebefordra denna översikt till medlemsstaterna.

(8) Bedrägerier och annan olaglig verksamhet som riktar sig mot gemenskapens ekonomiska intressen, särskilt gränsöverskridande fall som ofta inbegriper organiserade internationella bedrägeriligor i två eller fler medlemsstater, kan bäst förebyggas och bekämpas om operativ, statistisk eller allmän information analyseras och riskbedöms på gemenskapsnivå. Detta bör ske med hjälp av underrättelse- och riskanalyskapaciteten hos kommissionen i allmänhet och OLAF i synnerhet.

(9) Kampen mot bedrägerier och all annan olaglig verksamhet som riktar sig mot gemenskapens ekonomiska intressen kräver också en konsekvent uppföljning. Upplysningar som samlats in eller överlämnats av kommissionen bör därför utgöra tillåten bevisning i administrativa eller rättsliga förfaranden.

(10) För att uppnå ett lyckat samarbete mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter och kommissionen bör informationsutbytet ske i enlighet med sekretessreglerna då informationen omfattas av sekretess, samtidigt som det säkerställs att personuppgifter som behandlas enligt de nya bestämmelserna omfattas av uppgiftsskydd.

(11) Vederbörlig hänsyn bör tas till de regler om uppgiftsskydd som gäller för gemenskapsinstitutionerna enligt artikel 286 i fördraget och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter [20] samt till de regler som gäller för medlemsstaterna enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter [21].

[20] EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.

[21] EGT L 281, 23.11.1995, s. 31. Direktivet ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).

(12) De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter [22].

[22] EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

(13) Eftersom målen för den föreslagna åtgärden, nämligen att bekämpa bedrägerier och annan olaglig verksamhet som riktar sig mot gemenskapens ekonomiska intressen, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går förordningen inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(14) Denna förordning respekterar de grundläggande rättigheter och iakttar de principer som erkänns såsom allmänna gemenskapsrättsliga principer, bland annat i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Avdelning I

Allmänna bestämmelser

Artikel 1

Syfte

I denna förordning fastställs de rättsliga ramarna för ömsesidigt administrativt bistånd och utbyte av information mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter och mellan dessa och kommissonen för att säkerställa ett likvärdigt och effektivt skydd av gemenskapens ekonomiska intressen mot bedrägerier och all annan olaglig verksamhet i medlemsstaterna.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1. Denna förordning skall tillämpas i händelse av bedrägerier och all annan olaglig verksamhet som riktar sig mot gemenskapens ekonomiska intressen och som är av särskild relevans på gemenskapsnivå.

Medlemsstaternas behöriga myndigheter får också utbyta information och ge bistånd i enlighet med denna förordning i andra situationer när de anser att ett sådant informationsutbyte och bistånd på gemenskapsnivå krävs för att motverka bedrägerier och annan olaglig verksamhet som riktas mot gemenskapens ekonomiska intressen.

2. Denna förordning skall inte tillämpas då gemenskapslagstiftningen föreskriver ett mer specifikt samarbete mellan medlemsstaterna och mellan dessa och kommissionen eller ett mer omfattande tillträde till information för kommissionen.

Denna förordning skall i synnerhet inte påverka tillämpningen av förordning (EG) nr 515/97 och samarbetet mellan medlemsstaterna enligt förordning (EG) nr 1798/2003.

3. Denna förordning skall inte påverka tillämpningen av förordning (EG) nr 1073/1999.

4. Denna förordning skall inte påverka tillämpningen av nationell strafflagstiftning, regler om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål eller rättskipningen i medlemsstaterna.

5. Skyldigheten att lämna bistånd enligt denna förordning skall inte omfatta tillhandahållande av information eller handlingar som erhållits av behöriga administrativa myndigheter med stöd av tillstånd från eller på begäran av en rättslig myndighet.

I händelse av en begäran om bistånd skall dock sådan information eller sådana handlingar tillhandahållas om den rättsliga myndigheten som skall höras i frågan ger sitt samtycke.

Artikel 3

Definitioner

I denna förordning används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

1. oegentlighet: bedrägerier och all annan olaglig verksamhet med särskild relevans på gemenskapsnivå som riktar sig mot gemenskapens ekonomiska intressen, särskilt

a) varje överträdelse av en bestämmelse i gemenskapsrätten som är följden av en handling eller en underlåtenhet av en ekonomisk aktör, inklusive brott mot kontrakt som har ingåtts enligt bestämmelser i gemenskapsrätten, och som har lett eller skulle ha kunnat leda till en negativ ekonomisk effekt för gemenskapens allmänna budget eller budgetar som den förvaltar, antingen genom en otillbörlig utgift eller genom minskning eller bortfall av inkomster som kommer från de egna medel som uppbärs direkt för gemenskapens räkning,

b) varje överträdelse av lagstiftning om mervärdesskatt enligt rådets direktiv 77/388/EEG [23], som har lett eller skulle ha kunnat leda till en minskning av gemenskapernas egna medel enligt rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1553/89 [24],

[23] EGT L 145, 13.6.1997, s. 1.

[24] EGT L 155, 7.6.1989, s. 9.

c) penningtvätt i den mening som avses i artikel 1 c i rådets direktiv 91/308/EEG [25] i samband med vinning som härrör från en sådan överträdelse som anges i punkterna a och b i denna punkt.

[25] EGT L 166, 28.6.1991, s. 77.

2. oegentligheter av särskild relevans på gemenskapsnivå: oegentligheter som

a) har eller skulle kunna ha förgreningar i andra medlemsstater eller som har påtagliga kopplingar till transaktioner i andra medlemsstater, och som

b) beräknas leda till totala mervärdesskattebortfall som överstiger 500 000 euro i de berörda medlemsstaterna eller leda till förluster för gemenskapens ekonomiska intressen på minst 100 000 euro i de övriga fall som täcks av denna förordning; vid fall av penningtvätt skall tröskelvärdena tillämpas på förbrottet.

3. lagstiftning om mervärdesskatt: samtliga gemenskapsbestämmelser om mervärdesskatt samt de lagar och förordningar som antagits av medlemsstaterna för att iaktta dessa gemenskapsbestämmelser.

4. begärande myndighet: en behörig myndighet som begär bistånd.

5. tillfrågad myndighet: en behörig myndighet till vilken en begäran om bistånd framställs.

6. administrativ utredning: samtliga kontroller, undersökningar och andra åtgärder som vidtas av de behöriga myndigheterna i samband med deras myndighetsutövning för att fastställa om oegentligheter har begåtts, förutom åtgärder som vidtas på begäran av eller på direkt uppdrag av en rättslig myndighet.

7. finansiell information: information om misstänkta transaktioner som enligt direktiv 91/308/EEG har mottagits av behöriga nationella kontaktpunkter samt annan information som är relevant för att spåra finansiella transaktioner i samband med oegentligheter som omfattas av denna förordning.

8. behöriga myndigheter: nationella myndigheter eller gemenskapsmyndigheter enligt artikel 4.1.

Tröskelvärdena i punkt 2 b får höjas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 22.2.

Artikel 4

Behöriga myndigheter

1. Samarbete enligt denna förordning skall omfatta följande behöriga myndigheter, när de agerar inom ramen för sina respektive befogenheter:

a) Myndigheter i medlemsstaterna som

i) är direkt ansvariga för förvaltningen av medel från gemenskapsbudgeten och utsedda för detta ändamål i relevant gemenskapslagstiftning och nationell lag, eller

ii) enligt tillämpliga nationella bestämmelser i administrativ lagstiftning är ansvariga för förebyggande och bekämpning av bedrägerier och all annan olaglig verksamhet som riktas mot gemenskapens ekonomiska intressen, eller

iii) är de behöriga myndigheter som förtecknas i förordning (EG) nr 1798/2003, respektive centrala kontaktkontor och kontaktorgan som är utsedda enligt den förordningen, andra skatteutredningsmyndigheter med befogenhet att utreda momsbedrägerier eller de behöriga myndigheter som avses i rådets direktiv 92/12/EEG [26] i den mån som den insamlade informationen kan utgöra bevis på momsbedrägeri, eller

[26] EGT L 76, 23.3.1992, s. 1.

iv) har upprättats som "finansunderrättelseenheter" av medlemsstaterna i enlighet med rådets beslut 2000/642/RIF [27] för att samla in och analysera information som har mottagits enligt direktiv 91/308/EEG.

[27] EGT L 271, 24.10.2000, s. 4.

b) Kommissionen, inklusive Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF).

2. Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa utbyte av information mellan deras behöriga myndigheter, oavsett deras befogenheter och interna status, samt mellan dessa och kommissionen.

Avdelning II

Samarbetsuppgifter

Kapitel 1

Ömsesidigt administrativt bistånd och informationsutbyte

Avsnitt 1 - Bistånd på begäran

Artikel 5

Bistånd på begäran

1. De behöriga myndigheterna skall bistå varandra på begäran för att förebygga och avslöja oegentligheter. På framställan från den begärande myndigheten skall den tillfrågade myndigheten i den utsträckning som behövs för att uppfylla begäran och i enlighet med målen för denna förordning överlämna all information till den begärande myndigheten av relevans för att förebygga och upptäcka oegentligheter. Den information som skall överlämnas skall omfatta uppgifter om de ageranden som utgör oegentligheten samt finansiell information om såväl bakomliggande verksamheter som inblandade fysiska och juridiska personer.

2. För att erhålla den önskade informationen skall den tillfrågade myndigheten eller den administrativa myndighet som den har vänt sig till gå tillväga som om den handlade för egen räkning eller på begäran av en annan myndighet i den egna medlemsstaten.

3. Den tillfrågade myndigheten skall tillhandahålla alla upplysningar som den innehar eller har erhållit om upptäckta eller planerade verksamheter eller transaktioner som utgör eller enligt den begärande myndigheten förefaller utgöra oegentligheter eller, i förekommande fall, om resultaten av en särskild övervakning som utförts i enlighet med artikel 6.

Den skall förse den begärande myndigheten med intyg, handlingar eller vidimerade kopior av sådana innehavda eller erhållna handlingar. Originalhandlingar och föremål skall dock tillhandahållas endast om detta inte strider mot den gällande lagstiftningen i den medlemsstat där den tillfrågade myndigheten har sitt säte.

4. Begäran om bistånd och informationsutbyte skall åtföljas av en kort sammanfattning av de sakförhållanden som är kända för den begärande myndigheten.

5. Om den begärande myndigheten riktar sin begäran till en myndighet som inte har behörighet att lämna det begärda biståndet skall denna myndighet omedelbart vidarebefordra begäran till den behöriga myndigheten.

Artikel 6

Särskild övervakning

På framställan av den begärande myndigheten skall den tillfrågade myndigheten inom sitt verksamhetsområde så långt som möjligt särskilt övervaka, eller låta särskilt övervaka

a) personer som skäligen kan antas begå oegentligheter och särskilt dessa personers förflyttningar,

b) platser där varor lagras på ett sådant sätt att de skäligen kan antas vara avsedda för verksamheter som utgör oegentligheter,

c) varurörelser som rapporteras vara föremål för potentiella oegentligheter,

d) transportmedel och finansiella transaktioner som skäligen kan antas användas för att begå oegentligheter.

Artikel 7

Administrativa utredningar på begäran

1. På framställan av den begärande myndigheten skall den tillfrågade myndigheten utföra en administrativ utredning av verksamheter som utgör eller som enligt den begärande myndigheten förefaller utgöra en oegentlighet eller se till att en sådan utredning genomförs.

Den tillfrågade myndigheten eller den administrativa myndighet som den har vänt sig till skall utföra denna administrativa utredning som om den agerade för egen räkning eller på begäran av en annan myndighet i den egna medlemsstaten. Den skall överlämna resultaten av utredningen till den begärande myndigheten.

2. Efter överenskommelse mellan den begärande och den tillfrågade myndigheten får tjänstemän som har utsetts av den begärande myndigheten närvara vid den administrativa utredning som avses i punkt 1. Utredningen skall alltid utföras av tjänstemän från den tillfrågade myndigheten.

Tjänstemän från den begärande myndigheten får inte på eget initiativ påta sig inspektionsbefogenheter som tillkommer tjänstemän från den tillfrågade myndigheten; de skall dock ha tillträde till samma lokaler och samma handlingar som de sistnämnda, men då via tjänstemän i den tillfrågade medlemsstaten och uteslutande i samband med den pågående administrativa utredningen.

3. Om de nationella bestämmelserna om straffrättsliga förfaranden föreskriver att vissa åtgärder är reserverade för tjänstemän som särskilt utsetts i nationell lagstiftning skall den begärande myndighetens tjänstemän inte delta i sådana åtgärder. De skall under inga omständigheter delta i husrannsakningar eller formella förhör av personer enligt nationell straffrätt.

Artikel 8

Verksamhet av tjänstemän i en annan medlemsstat eller tjänstemän på tjänsteresa i en medlemsstat

Genom överenskommelse mellan den begärande och den tillfrågade myndigheten och i enlighet med de arrangemang som gjorts av den sistnämnda kan tjänstemän som vederbörligen bemyndigats av den begärande myndigheten ges tillgång till information om oegentligheter från de kontor där de administrativa myndigheterna i den medlemsstat där den tillfrågade myndigheten har sitt säte, bedriver sin verksamhet.

Tillgång får endast ges till information som den begärande myndigheten behöver och som härrör från handlingar som tjänstemän i dessa kontor har tillgång till.

Tjänstemännen från den begärande myndigheten skall tillåtas ta kopior av dessa handlingar.

Artikel 9

Skriftlig fullmakt för tjänstemän

Tjänstemän från den begärande myndigheten som befinner sig i en annan medlemsstat eller är på tjänsteresa i en medlemsstat i enlighet med artiklarna 7 och 8 måste när som helst kunna uppvisa en skriftlig fullmakt som fastställer deras identitet och deras officiella uppdrag.

Artikel 10

Tidsfrist för att ge bistånd och information

1. Den tillfrågade myndigheten skall lämna bistånd och information enligt artiklarna 5 och 7 så snabbt som möjligt och senast sex veckor efter det att begäran mottagits. Om den tillfrågade myndigheten redan förfogar över denna information skall dock tidsfristen vara fyra veckor.

2. I särskilda fall kan den tillfrågade och den begärande myndigheten komma överens om andra tidsfrister än de som avses i artikel 1.

3. Om den tillfrågade myndigheten inte kan uppfylla en begäran inom tidsfristen skall den genast underrätta den begärande myndigheten om skälen till detta och meddela när den kommer att kunna svara.

Artikel 11

Uppgifter om mervärdesskatt

1. I syfte att tillhandahålla operativt och tekniskt bistånd och när det är nödvändigt för att hjälpa medlemsstaternas behöriga myndigheter att avslöja och utreda oegentligheter i den mening som avses i artikel 3.1 b i denna förordning skall kommissionen ges tillträde till medlemsstaternas register som finns lagrade i nationella databaser enligt artikel 22 i förordning (EG) nr 1798/2003.

Detaljerade regler för detta tillträde, inklusive regler om sekretess och uppgiftsskydd samt om användning av information från medlemsstaternas register, skall fastställas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 22.2.

2. I den mån som den information som insamlats enligt direktiv 92/12/EEG kan utgöra bevis på oegentligheter i den mening som avses i artikel 3.1 b, skall medlemsstaternas myndigheter överlämna denna information till kommissionen.

Avsnitt 2 - Bistånd på eget initiativ

Artikel 12

Underrättelse om verksamheter eller transaktioner

1. Medlemsstaternas behöriga myndigheter skall utan föregående begäran förse kommissionen med all relevant information om verksamheter eller transaktioner som utgör eller förefaller utgöra oegentligheter.

2. Med hjälp av lämplig teknik skall kommissionen analysera den överlämnade informationen och förse medlemsstaterna med de erhållna analysresultaten i syfte att lämna tekniskt och operativt bistånd för att avslöja och utreda oegentligheter. När kommissionen anser att oegentligheter har skett i en eller flera medlemsstater skall den underrätta de berörda medlemsstaterna om detta.

3. Skyldigheten att utbyta finansiell information på eget initiativ mellan medlemsstaterna och kommissionen skall gälla oavsett om transaktionen skett vid ett enstaka tillfälle eller vid flera tillfällen som tycks ha ett samband med varandra.

4. Regler om sekretess och uppgiftsskydd skall antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 22.2.

Artikel 13

Särskild övervakning utan föregående begäran

När de anser det lämpligt för att skydda gemenskapens ekonomiska intressen mot oegentligheter skall medlemsstaternas behöriga myndigheter

a) upprätthålla eller införa särskild övervakning i enlighet med artikel 6,

b) vidarebefordra till kommissionen och i förekommande fall till de berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter all information som de förfogar över, särskilt rapporter och andra handlingar eller vidimerade kopior eller utdrag ur sådana om verksamheter som utgör eller enligt dem förefaller utgöra beteenden som riktar sig mot gemenskapens ekonomiska intressen.

Artikel 14

Överlämnande av allmän information

1. Medlemsstaternas behöriga myndigheter skall, så snart de förfogar över den, överlämna allmän information till kommissionen om nya sätt, medel, metoder och tillvägagångssätt för att begå oegentligheter samt sådan information om hur man upptäcker och förebygger oegentligheter som kan bidra till bedrägerisäkring av relevant lagstiftning.

2. Kommissionen skall till de behöriga myndigheterna i varje medlemsstat överlämna information, så snart den är tillgänglig, som kan göra det möjligt för dem att förebygga oegentligheter och genomdriva relevant lagstiftning.

Kapitel 2

Användning av uppgifter

Artikel 15

Användning som bevisning

Undersökningsresultat, intyg, information, handlingar, vidimerade kopior och alla underrättelser som överlämnas till en behörig myndighet inom ramen för det bistånd som föreskrivs i artiklarna 5, 6, 7 och 12 skall utgöra tillåten bevisning i administrativa eller rättsliga förfaranden i alla medlemsstater, på samma sätt som om de hade erhållits i den medlemsstat där förfarandet äger rum.

Artikel 16

Informationsutbyte

Kommissionen får utbyta information som erhållits enligt denna förordning eller andra gemenskapsbestämmelser med andra behöriga myndigheter i enlighet med och för att tillämpa denna förordning, i den mån ett sådant utbyte är förenligt med de gemenskapsbestämmelser enligt vilka informationen har erhållits.

Artikel 17

Uppföljning

Medlemstaternas behöriga myndigheter skall underrätta kommissionen om alla relevanta uppdateringar av den information som överlämnats och de administrativa utredningar som genomförts enligt denna förordning, särskilt om administrativa och rättsliga förfaranden som har inletts, såvida detta är förenligt med den nationella strafflagstiftningen.

Artikel 18

Sekretess och skydd av uppgifter

1. Alla uppgifter som på något sätt lämnats eller erhållits enligt denna förordning skall vara sekretessbelagda och omfattas av skydd i samma omfattning som motsvarande uppgifter enligt den nationella lagstiftningen i den medlemsstat som tagit emot uppgifterna och enligt de motsvarande bestämmelser som är tillämpliga på gemenskapens institutioner och organ.

Sådana uppgifter får endast överlämnas till personer eller myndigheter inom gemenskapens institutioner och organ eller i medlemsstaterna som i kraft av sin befattning eller myndighetsroll skall ha vetskap om dem, och de får inte användas i andra syften än för att garantera ett effektivt skydd av gemenskapernas ekonomiska intressen.

2. Kommissionen och medlemsstaterna skall se till att gemenskapsbestämmelser och nationella bestämmelser om uppgiftsskydd, särskilt de i direktiv 95/46/EG och, i förekommande fall, i förordning (EG) nr 45/2001 är uppfyllda när de behandlar personuppgifter i enlighet med den här förordningen.

Samråd skall ske med Europeiska datatillsynsmannen före antagandet av de tillämpningsföreskrifter som föreskrivs i artiklarna 11.1, 12.4 och 21.

Artikel 19

Förbindelser med tredjeland

1. Information som en medlemsstat eller kommissionen har erhållit från ett tredjeland och som omfattas av denna förordnings tillämpningsområde skall överlämnas till den behöriga myndigheten i en medlemsstat eller till kommissionen om den kan göra det möjligt för dem att förebygga eller motverka oegentligheter.

2. Om tredjelandet i fråga har ingått ett rättsligt åtagande att ge begärt bistånd för att samla in bevis på oegentligheter i verksamheter som tycks utgöra en oegentlighet, får information som har erhållits i enlighet med denna förordning överlämnas till detta tredjeland som en del av en samlad åtgärd efter överenskommelse med den behöriga myndighet som tillhandahåller informationen, i enlighet med dess nationella bestämmelser om skydd av personuppgifter, artiklarna 25 och 26 i direktiv 95/46/EG och i tillämpliga fall artikel 9 i förordning (EG) nr 45/2001.

Artikel 20

Kommissionens riskanalys

Kommissionen får använda all information av allmän eller operativ art som överlämnats av medlemsstaterna enligt denna förordning för att med hjälp av lämplig informationsteknik göra såväl strategiska som taktiska riskbedömningar, vilka utmynnar i underrättelsebaserade rapporter och varningar för att öka medvetenheten om identifierade hot och därmed öka effektiviteten hos lämpliga operativa motåtgärder som vidtas av de behöriga nationella myndigheterna, och kommissionen inom ramen för kommissionens befogenheter.

Avdelning III

Slutbestämmelser

Artikel 21

Tillämpningsföreskrifter

Detaljerade föreskrifter om det ömsesidiga bistånd och informationsutbyte som föreskrivs i avdelning II kapitel 1 skall antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 22.2.

Förutom de regler som avses i artikel 11.1 andra stycket och artikel 12.4 får dessa föreskrifter särskilt omfatta

a) oegentligheter i den mening som avses i artikel 3.1 b,

b) oegentligheter i den mening som avses i artikel 3.1 c,

c) oegentligheter inom strukturfonderna.

Artikel 22

Kommitté

1. Kommissionen skall biträdas av den kommitté (nedan kallad "kommittén") som upprättats enligt artikel 43 i förordning (EG) nr 515/97.

2. När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.

3. Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.

Artikel 23

Utvärderingsrapport

Vart tredje år efter dagen för denna förordnings ikraftträdande skall kommissionen rapportera till Europaparlamentet, revisionsrätten och rådet om tillämpningen av förordningen.

Artikel 24

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel [...]

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

[...] [...]

LEGISLATIVE FINANCIAL STATEMENT

Policy area(s): Anti-fraud

Activities: Mutual administrative cooperation and exchange of information

Title of action: Proposal for a REGULATION OF THE EUROPEAN PARLIAMENT AND OF THE COUNCIL on mutual administrative assistance for the protection of the financial interests of the Community against fraud and any other illegal activities

1. BUDGET LINE(S) + HEADING(S)

24.0106 (fight against fraud)

2. OVERALL FIGURES:

2.1. Total allocation for action (Part B): EUR million for commitment: -

2.2. Period of application: From entering into force on.

2.3. Overall multi-annual estimate of expenditure

(a) Schedule of commitment appropriations/payment appropriations (financial intervention) (see point 6.1.1) - (not applicable see point 5.1.1)

EUR million (to three decimal places)

>Plats för tabell>

(b) Technical and administrative assistance and support expenditure(see point 6.1.2)

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

(c) Overall financial impact of human resources and other administrative expenditure

(see points 7.2 and 7.3)

>Plats för tabell>

(The first two years include each an amount of EUR 100 000 for the development of information systems for internal use of the Commission, see point 7.3)

>Plats för tabell>

2.4. Compatibility with financial programming and financial perspective

[X] Proposal is compatible with existing financial programming.

2.5. Financial impact on revenue:

[X] Proposal has no financial implications (involves technical aspects regarding implementation of a measure)

3. BUDGET CHARACTERISTICS

>Plats för tabell>

4. LEGAL BASIS

Article 280(4) of the EC Treaty.

5. DESCRIPTION AND GROUNDS

5.1. Need for Community intervention

5.1.1. Objectives pursued

The initiative for a regulation on the basis of article 280 of the EC Treaty concerns a framework dedicated to administrative mutual assistance necessary to strengthen the protection of the financial interests of the Community.

For the purpose of the protection of the financial interests of the Community the Member States and the Commission shall assist each other and exchange information in particular in the field of money laundering of the proceeds of EC fraud, of fraud on VAT and any other illegal activities detrimental to the Community's financial interests in particular those in the field of structural funds.

Background

Fraud and any other illegal activities affecting the financial interests of the Community warrant a more comprehensive framework for administrative cooperation between Member States authorities and with the Commission. This is reflected by the Commission's firm commitment to the fight against fraud in order to protect the Community's financial interests which is clearly demonstrated in its Communication, adopted on 28 June 2000, on an overall strategic approach for the protection of the Community's financial interests and the fight against fraud [28]. This approach underlines the importance of an overall anti-fraud legislative policy by following a horizontal and cross-pillar legislative approach. This legislative policy must be given concrete expression with the drawing up of specific rules, in particular for information exchanges, and close and regular cooperation between the Member States and between the latter and the Commission.

[28] Communication from the Commission, Protection of the Communities' financial interests, The fight against fraud - For an overall strategic approach, COM(2000) 358 final. See especially paragraph 1 and 1.2.2 of this communication. The Council (ECOFIN) adopted this communication on 17 July 2000 and the European Parliament, which approved the guidelines. The Parliament approved the guidelines presented in its Resolution of 13 December 2000.

On the basis of this legislative policy the Commission mentions in its working programme for 2003 the preparation of a proposal for a regulation of the European Parliament and of the Council establishing a cooperation mechanism between the competent authorities of the member States and the Commission in order to ensure the protection of the Community's financial interests against illegal activities including matters such as VAT fraud, money laundering and other financial transactions in relation to the proceeds of EC fraud as well as any other illegal activities detrimental to the Community's financial interests in particular concerning fraud concerning structural funds.

The Commission has reiterated in its Communication containing an Action Plan for 2001-2003 [29], the importance of reinforcing cooperation to prevent money laundering of proceeds from fraud and any other illegal activities detrimental to the Community's financial interests and VAT fraud in order to be able to realise an effective action against organised crime, particularly economic and financial crime (including fraud and money laundering). To combat this type of crime, the European Union should take co-ordinated action and have a strategy of cooperation and mutual information between all public partners in addition to existing programmes as Fiscalis in the sector of VAT.

[29] Adopted by the Commission on 23 May 2001, COM(2001) 254 final. See especially paragraph 2.2.1.

5.1.2. Measures taken in connection with ex ante evaluation NOT APPLICABLE

5.1.3. Measures taken following ex post evaluation NOT APPLICABLE

5.2. Action envisaged and budget intervention arrangements

NOT APPLICABLE: see point 5.1.1.

5.3. Methods of implementation

NOT APPLICABLE: see point 5.1.1.

6. FINANCIAL IMPACT

NOT APPLICABLE: see point 5.1.1.

6.1. Total financial impact on Part B - (over the entire programming period)

(The method of calculating the total amounts set out in the table below must be explained by the breakdown in Table 6.2.)

6.1.1. Financial intervention

Commitments (in EUR million to three decimal places)

>Plats för tabell>

6.2. Calculation of costs by measure envisaged in Part B (over the entire programming period)

7. IMPACT ON STAFF AND ADMINISTRATIVE EXPENDITURE

7.1. Impact on human resources

>Plats för tabell>

7.2. Overall financial impact of human resources

>Plats för tabell>

The amounts are total expenditure for twelve months.

7.3. Other administrative expenditure deriving from the action

>Plats för tabell>

The amounts are total expenditure for twelve months.

1 Specify the type of committee and the group to which it belongs.

I. Annual total (7.2 + 7.3)

// EUR 1 851 340 (year 1 and 2)

EUR 1 751 340

(from year 3)

II. Duration of action // does not apply

III. Total cost of action (I x II) // does not apply

The needs for human and administrative resources shall be covered within the allocation granted to the managing DG in the framework of the annual allocation procedure.

8. FOLLOW-UP AND EVALUATION

8.1. Follow-up arrangements

The Committee shall adopt an implementing regulation following the comitology procedure in order to determine the relevant implementing modalities of mutual assistance and exchange of information in specific areas covered by the proposed regulation.

8.2. Arrangements and schedule for the planned evaluation

Every three years after the date of entry into force of the regulation, the Commission shall report to the European Parliament, the Court of Auditors and the Council on the application of the measures provided for in the regulation.

9. ANTI-FRAUD MEASURES

NOT APPLICABLE.