Ändrat förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om transport av avfall (framlagt av kommissionen enligt artikel 250.2 i EG-fördraget)

2003/0139 (COD)

Ändrat förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING

om transport av avfall

1. BAKGRUND

Datum då förslaget överlämnades till rådet och Europaparlamentet [KOM(2003) 379 slutlig - 2003/0139(COD)] i enlighet med artikel 175.1 i EG-fördraget: den 30 juni 2003.

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande: Yttrandet antogs den 28 januari 2004.

Regionkommitténs yttrande: Inget yttrande kommer att avges.

Den 19 november 2003 röstade Europaparlamentet vid första behandlingen om de ändringar som föreslagits när det gäller förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om transport av avfall [KOM(2003) 379 slutlig av den 30 juni 2003].

2. SYFTET MED KOMMISSIONENS FÖRSLAG

Förslaget har fyra huvudmål:

* Genomförande av OECD-rådets beslut C(2001)107 av den 14 juni 2001 i gemenskapslagstiftningen.

* Hantering av de problem som uppkommit vid tillämpningen, förvaltningen och efterlevnaden av 1993 års förordning, och ökad rättslig klarhet.

* Strävan efter global harmonisering i fråga om gränsöverskridande avfallstransporter.

* Förbättring av strukturen på förordningens artiklar.

För att uppnå dessa mål kommer olika avsnitt och aspekter av rådets förordning (EEG) nr 259/93 att ändras i samband med översynen. Bland dessa märks:

* Strukturella förändringar.

* Förändringar och förtydliganden av definitioner och klargörande av förordningens räckvidd (avsnitt I).

* Förändringar och förtydliganden avseende de förfaranden som gäller för avfallstransporter (avsnitt II-VI):

- mellan medlemsstater (avsnitt II),

- inom medlemsstater (avsnitt III),

- för exporter från och importer till gemenskapen (avsnitt IV, V och VI).

* Ändringar av andra bestämmelser i förordningen (avsnitt VII),

3. KOMMISSIONENS YTTRANDE ÖVER EUROPAPARLAMENTETS ÄNDRINGSFÖRSLAG

Den 19 november 2003 antog Europaparlamentet 103 ändringsförslag.

Kommissionen avvisar huvuddelen av dessa ändringsförslag, eftersom de är inriktade på nationella lösningar på vissa avfallshanteringsproblem när det gäller avfall avsett för återvinning. En sådan strategi stämmer inte överens med kommissionens övergripande mål, dvs. en harmonisering på gemenskapsnivå. Kommissionens svar på detta problem är alltså en långsiktigare lösning på EU-nivå. Dessutom skulle ändringsförslagen mycket ingående begränsa avfallstransporter.

Kommissionen godtar inte de förslag som innebär ändringar av de specifika avfallskoderna i avfallsförteckningarna i bilagorna till förslaget. Skälet för detta är inte att kommissionen inte håller med i sak utan snarare att detta inte är det lämpliga forumet för sådana ändringar. Ändringar i avfallsförteckningarna bör göras inom ramen för den lagstiftning där de har sitt ursprung. Dessutom skulle dessa ändringar strida mot ett av förslagets huvudsyften, dvs. en internationell harmonisering av området för avfallsförteckningar.

Ett antal ändringsförslag kan kommissionen emellertid godta eftersom de förbättrar eller förtydligar kommissionens förslag.

Nedan följer en närmare redogörelse för kommissionens ståndpunkt angående Europaparlamentets ändringsförslag:

3.1. Ändringsförslag som godkänts i sin helhet av kommissionen

Ändringsförslagen 2-3, 107-110 och 6-8 gällande ytterligare skäl kan godtas om de inför relevanta hänvisningar till resolutioner och strategier om avfallshantering eller de innehåller nya fakta.

Ändringarna 10, 12, 15, 22, 24, 29, 30-31, 39, 57, 67, 100-101, 103 och 126 med tekniska förtydliganden kan godtas.

I ändringsförslag 113 läggs en specifik hänvisning "territorialvatten" till i definitionen av "transitland", vilket kan stödjas eftersom det utgör ett förtydligande.

Enligt ändringförslag 122 tillåts de behöriga myndigheterna att göra undantag från kravet på ekonomisk garanti "om transporten utförs av ett offentligt organ eller ett offentligägt företag", vilket kan stödjas eftersom räckvidden därigenom avsevärt begränsas och den obegränsade hänvisningen till "eller ett annat företag" i ändringsförslag 25 har utgått.

Ändringsförslag 125 om mindre stränga förfaranden när det gäller avfallstransporter inom ramen för ett "samarbete inom avfallshantering på kommunal och regional nivå" kan också godtas eftersom räckvidden avsevärt har förtydligats jämfört med ändringsförslag 60.

Ändringsförslag 115 enligt vilket invändningar mot transporter avsedda för bortskaffande tillåts när en medlemsstat "önskar utöva sin rätt att enligt artikel 4.1 i Baselkonventionen förbjuda import av farligt avfall eller avfall som finns angivet i bilaga II till Baselkonventionen" kan stödjas. Medlemsstaterna har emellertid redan omfattande befogenheter att invända mot transporter avsedda för bortskaffande - principerna om närhet och tillräcklig egenkapacitet gäller - därför utökas inte dessa befogenheter genom ändringsförslaget.

Ändringsförslag 81 enligt vilket invändningar mot transporter för återvinning av blandat hushållsavfall kan understödjas.

Ändringsförslag 53 enligt vilket hela artikeln om återvinningsanläggningar som tidigare godkänts utgår kan godtas. Systemet går ut på att avhjälpa den byråkratiska bördan när det gäller hanteringen av anmälningar till återvinningsanläggningar som tidigare godkänts. Fördelarna torde emellertid vara mycket begränsade, eftersom myndigheterna i alla fall måste bedöma andra delar av anmälan och därför fortfarande kan invända mot avfall som är avsett för återvinningsanläggningar som tidigare godkänts.

Ändringsförslag 56 enligt vilket räckvidden för artikel 20 - med avseende på förhandsinformation om transporter av avfall som är avsett för laboratorieanalys enligt artikel 3.4 - begränsas till att omfatta endast farligt avfall, kan godtas som en lämplig begränsning av artikelns räckvidd.

Ändringsförslagen 75-77 enligt vilka vissa internationella riktlinjer läggs till I bilaga IX kan också godtas. ILO:s riktlinjer för hälsa och säkerhet vid upphuggning av fartyg, IMO:s riktlinjer för materialutnyttjande av fartyg och OECD:s teknisk vägledning för miljöriktig hantering av uttjänta och nedskrotade persondatorer läggs till. Bilagans olika delar bör dock numreras om så att den innehåller fyra lika stora delar som var och en skall innehålla riktlinjerna antagna av parterna till Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och om slutligt omhändertagande av riskavfall, IMO:s riktlinjer, OECD:s vägledning respektive ILO:s riktlinjer. Ändringsförslag 74 om riktlinjernas tillämpningsområde kan också godtas.

3.2. Ändringsförslag som godtagits i princip av kommissionen.

Ändringsförslag 93 om tillägget av definitionen av "transitland" kan i princip godtas. Hamnar anses emellertid utgöra en del av transitlandet, eftersom de inte uttryckligen undantas.

Ändringsförslag 59 enligt vilket det fastställs att kommissionen kan fastställa maximinivåerna för de förvaltningskostnader som skall tas ut av anmälaren, kan i princip godtas.

Ändringsförslag 61 om bedömningen av miljöriktig hantering när det gäller avfallsexporter till tredje land, kan i princip godtas.

Ändringsförslagen 69 och 70 om rangordningen för avfallsförteckningarna i bilaga V (som avser förbudet av export av farligt avfall) med den verkan att EU-förteckningen över farligt avfall har företräde framför Baselförteckningen över icke-farligt avfall (båda inkluderade i bilagan) kan i princip godtas.

Ändringsförslagen 84 och 88, i vilka det förtydligas att det med avslutad transport avses att avfallet slutgiltigt behandlats i destinationslandet, kan godtas i princip. Det finns emellertid redan ett sådant klargörande i artikel 5.6.

Ändringsförslag 92 om förtydligandet av definitionen av "avsändarlandet" kan i princip understödjas eftersom den kan vara användbar när det gäller transporter på öppna havet. Den bör emellertid kompletteras med ett stycke i vilket de olika alternativen för när ett land skall anses vara ett avsändarland prioriteras för att undvika konflikter. Kommissionen föreslår därför att artikel 2.15 skall lyda enligt följande:

avsändarland: ett land från vilket en transport av avfall planeras eller genomförs; för fartyg som är avfall kan avsändarlandet även inbegripa hamnstater, stater med jurisdiktion över ägaren eller innehavaren och flaggstater och i nämnda prioriteringsordning".

Ändringsförslag 25 om möjliga undantag från kravet på ekonomisk garanti med hänsyn till vissa offentliga organ kan godtas i princip förutsatt att räckvidden begränsas. Se ändringsförslag 122 ovan.

Ändringsförslag 60 om mindre stränga förfaranden när det gäller specifika geografiska situationer kan i princip godtas om räckvidden kraftigt begränsas. Ändringsförslag 125 i samma fråga har omformulerats i detta syfte och kan därför helt godtas (se ovan).

Ändringsförslag 66 om allmänhetens tillgång till anmälningarna kan i princip godtas. Skyldigheterna bör emellertid inrättas i en särskild artikel som även bör innehålla en hänvisning till efterlevnaden av sekretessbestämmelserna i den nationella lagstiftningen eller gemenskapslagstiftningen. Kommissionen föreslår därför en ny artikel 53a enligt följande (punkt 2 läggs till):

"1. Den behöriga myndigheten i export- eller importmedlemsstaten skall med alla tillgängliga metoder, såsom Internet, senast sju dagar efter att godkännande beviljats offentliggöra alla anmälningar om transporter den godkänt och alla handlingar med anknytning till dem.

2. I samband med att medlemsstaterna har uppfyllt sina förpliktelser enligt punkt 1 skall de behandla de uppgifter som inlämnats med avseende på anmälningarna konfidentiellt i enlighet med gemenskapslagstiftningen och nationell lagstiftning.

3.3. Ändringsförslag som delvis godtagits av kommissionen.

Den första delen av ändringsförslag 58 i vilken samarbete och harmoniserig mellan de behöriga myndigheterna betonas när det gäller utbyte av uppgifter på elektronisk väg kan vara ett värdefullt tillägg. Däremot förefaller det inte motiverat att i enlighet med det andra stycket dela upp utbytet av uppgifter mellan avsändarmyndigheten och mottagarmyndigheten.

3.4. Ändringsförslag som inte godtas av kommissionen

Ändringsförslagen 1 och 83 som innebär att den rättsliga grunden skall ändras från miljö och handel (175 och 133) till endast miljö (175) kan inte godtas.

Ändringsförslagen 4-5 och 111 som gäller ytterligare skäl kan inte godtas av formella skäl, främst eftersom de strider mot kommissionens initiativrätt. Samma sak gäller för andra ändringsförslag, nämligen ändringsförslag 112, 20, del två av 114, 28 och 46.

Ändringsförslag 9 om uteslutande av import av sådant (militär)avfall till gemenskapen som uppstått när delar av försvarsmakten i en medlemsstat opererat utanför medlemsstatens territorium, från det berörda området till den berörda medlemsstaten, kan inte godtas. De frågor som ligger till grund för detta ändringsförslag besvaras i artikel 2.11 iii - genom att tillåta att den behöriga myndigheten om ingen sådan myndighet utsetts även är "den tillsynsmyndighet i det berörda landet eller den berörda regionen". Detta kommer att göra det möjligt för militärmyndigheten att vara behörig myndighet. Därför krävs inget uteslutande. Av samma skäl kan inte ändringsförslagen 62-65 godtas.

Ändringsförslag 11 om att låta artikel 1.6 som tillåter ett eventuellt uteslutande av animaliska biprodukter från förordningens räckvidd kan inte godtas. För att minska den administrativa bördan att tillämpa två förfarandesystem och i den omfattning liknande eller strängare förfarandebestämmelser för avfall av animaliska biprodukter fastställs i veterinärlagstiftningen, bör sådant avfall vara uteslutet.

Ändringsförslagen 13 och 14 som omdefinierar "återvinning" och "bortskaffande" som endast slutgiltig verksamhet kan inte godtas. Definitionen i ramdirektivet om avfall 75/442/EEG, i dess ändrade lydelse, bör följas. Kommissionens kan inte heller godta ändringsförslag 21, enligt vilket transporter av avfall avsett för tillfällig verksamhet förbjuds och därtillhörande ändringar i avtalet i ändringsförslag 26, den ekonomiska garantin i ändringsförslagen 27 och 85, samtycket i del två av ändringsförslag 87, invändningarna i ändringsförslagen 34 och 41 samt de särskilda bestämmelserna om tillfällig verksamhet i ändringsförslag 91.

Ändringsförslagen 16 och 79 grundas eventuellt på ett missförstånd eftersom kommunalt/osorterat hushållsavfall redan omfattas av förfarandet med skriftlig förhandsanmälan och godkännande på förhand.

Enligt ändringsförslagen 17 och 18 skall icke-farligt avfall enligt bilaga III omfattas av skriftlig förhandsanmälan men inte godkännande på förhand. Ett sådant krav kan inte motiveras och kommer att strida mot OECD-beslutet och kan inte godtas. På samma sätt kan ändringsförslag 55 enligt vilket förhandsinformation till de behöriga myndigheterna krävs inte godtas. (Det är viktigt att även beakta artikel 19.5 i detta sammanhang).

Enligt ändringsförslag 105 utgår skyldigheten att tillhandahålla en kopia av avtalet på begäran från den berörda behöriga myndigheten i samband med transporter av icke-farligt avfall för återvinning (för den person som organiserar transporten), vilket inte kan godtas. För kontrolländamål är det viktigt att ett avtal kan begäras. Det måste betonas att konfidentiell information i avtalet är skyddad, eftersom detta kan vara det främsta skälet till ändringsförslaget.

Ändringsförslag 19 som lägger till transporter av avfall som är avsett för experiment till de tranporter som undantas från förfarandet med skriftlig förhandsanmälan och godkännande kan inte godtas. Sådana transporter medför samma risk som alla andra transporter av avfall och bör följa de normala förfarandena. Följaktligen kan ändringsförslag 94 när det gäller de ökade mängderna av avfall som kan transporteras för laboratorieanalys utan anmälan från maximalt 25 kg till 30 gånger 25 kg, inte godtas.

Enligt den första delen av ändringsförslag 114 omfattas transporter av avfall som innehåller, består av eller är förorenade av asbest - utöver avfall som innehåller långlivade organiska föroreningar - av samma bestämmelser som transporter av avfall avsett för bortskaffande. Artikeln bör endast begränsas till de ämnen som avtalats inom ramen för -Stockholmskonventionen.

Ändringsförslagen 95 och 98 enligt vilket underförstått samtycke tillåts från alla behöriga myndigheter (och inte endast transitmyndigheterna) när det gäller transporter av avfall avsett för återvinning kan inte godtas av flera skäl; främst eftersom de strider mot Baselkonventionen. Dessutom måste man slå vakt om en försiktighetsmetod för i synnerhet transporter av farligt avfall. Dessutom inkräktar de på förenklingsmålet eftersom de kommer att återinföra tre förfaranden i stället för de föreslagna två och därför kommer det att medföra att olika bestämmelser tillämpas på transporter inom OECD-området och på transporter inom EU. Slutligen uppnår man genom skriftligt godkännande större tydlighet och bättre kontrollmöjligheter.

Genom ändringsförslag 23 införs att anmälningsblanketten och transportdokumentet kan utfärdas inom ramen för särskilda bestämmelser som införs av medlemsstaterna. Detta kan inte godtas. Utfärdandet av anmälningsblanketten och transportdokumentet bör endast göras av den behöriga avsändarmyndigheten och det krävs en harmonisering inom detta område. Frågan om utveckling av blanketterna behöver inte särskilt regleras.

Ändringsförslagen 96 och 97, enligt vilka en ekonomisk garanti endast måste vara upprättad och rättsligt bindande när transporten inleds, i stället för vid tillfället då anmälan görs, kan inte godtas. För efterlevnads- och effektivitetsändamål är det viktigt att beviset för att garantin är rättsligt bindande fastställs redan vid anmälningen. Tillämpningen krävs emellertid endast vid själva tidpunkten för transporten.

Del ett av ändringsförslagen 86 och 87 begränsar giltighetstiden för ett skriftligt godkännande och ett underförstått samförstånd från ett kalenderår till 180 dagar, vilket inte kan godtas. Detta strider mot OECD-beslutet och kommer även att strida mot målet att förenkla förfarandena eftersom det kommer att bli nödvändigt att tillämpa olika tidsbegränsningar för transporter inom OECD-området och inom EU.

Genom del två av ändringsförslagen 86 och 87 tas möjligheten att låta samförståndets giltighetstid löpa ut efter endast två år om en tillfällig anläggning är inblandad i transporten bort, vilket inte kan godtas. Ändringsförslagen måste ses mot bakgrund av och som en följd av de ändringsförslag i vilka tillfällig behandling förbjuds. Kommissionen kan inte godta dessa ändringsförslag och därför inte heller ändringsförslagen 86 och 87. Detta strider dessutom mot OECD-beslutet och kommer även att strida mot målet att förenkla förfarandena eftersom det kommer att bli nödvändigt att tillämpa olika tidsbegränsningar för transporter inom OECD-området och inom EU.

Ändringsförslagen 32 och 33 om efterföljande kontroll av efterlevnaden av anmälningen bör omfattas av artikel 53 om efterlevnaden, och kan inte understödjas.

Ändringsförslagen 35 och 80 om ytterligare skäl för en motiverad invändning mot en transport av avfall som är avsett för bortskaffande kan inte godtas. I ändringsförslag 37 utgår hänvisningen till en tillräcklig egenkapacitet på gemenskapsnivå och därmed hänvisas endast till den på nationell nivå, vilket inte kan godtas. Samarbetet mellan grannländer och/eller små länder måste fortsättningsvis främjas, i synnerhet genom en hänvisning till en tillräcklig egenkapacitet på gemenskapsnivå. I ändringsförslag 38 läggs det till att invändningar kan göras mot en transport på grundval av nationell lagstiftning om det på gemenskapsnivå inte finns några skyldigheter när det gäller bortskaffande. En sådan bestämmelse kan missbrukas och snedvrida den inre marknaden och måste därför tas bort.

Ändringsförslagen 116 och 117 ytterligare skäl för en motiverad invändning mot en transport av avfall som är avsett för återvinning kan inte godtas eftersom det kommer att bryta mot bestämmelserna i OECD-beslutet och eventuellt även EG-fördraget. Kommissionen kan därför inte godkänna ändringsförslag 42. Ändringsförslagen 43 och 44 med hänsyn till kommunalt/osorterat hushållsavfall och närhet och tillräcklig egenkapacitet kan inte godtas. Principerna om närhet och tillräcklig egenkapacitet gäller för närvarande endast för transporter avsedda för bortskaffande och inte transporter avsedda för återvinning, vilket inte bör ändras (däremot kan ändringsförslag 81 godtas eftersom det är omformulerat, se ovan). Ändringsförslagen 45, 49, 82, 89, 90, 118, 120, 123, 124 och 119 om inrättandet av vissa kriterier med avseende på återvinning kan inte godtas. Sådana kriterier skulle kunna vara bland flera kriterier som bedöms som relevanta för särskiljandet mellan återvinning och bortskaffande i allmänhet och inom ramen för ramdirektivet om avfall 75/442/EEG och de bör inte fastställas inom ramen för denna förordning. Ändringsförslagen 47 och 48 enligt vilka det läggs till att invändningar kan göras mot en transport på grundval av nationell lagstiftning om det på gemenskapsnivå inte finns några skyldigheter när det gäller återvinning eller återanvändning. Genom ändringsförslagen eftersträvas nationella lösningar på vissa avfallshanteringsproblem med avseende på avfall avsett för återvinning Detta stämmer inte överens med kommissionens övergripande mål för avfallspolitiken, nämligen harmonisering på gemenskapsnivå. Kommissionens lösning på detta problem är sålunda en mer långsiktig lösning på EU-nivå, vars huvuddelar först och främst är fastställandet av EU-normer genom en utvidgning IPPC-direktivet och därefter fastställandet av riktlinjer med avseende på falsk återvinning och tydligare åtskillnad mellan olika typer av återvinning och bortskaffande.

Genom ändringsförslagen 40 och 50 tas möjligheten bort att de behöriga myndigheterna kan komma överens med anmälaren om att det inte krävs någon ny anmälan om de problem som har lett till att invändningar har rests inte har lösts inom en viss tidsfrist. Att insisterar på en anmälan om alla berörda parter kommit överens om annat förefaller inte vara nödvändigt eller motiverat, så ändringsförslaget kan inte godtas.

Ändringsförslagen 51 och 52 kan inte godtas eftersom det är en upprepning av artikel 14.7 i vilken fastställs att bestämmelserna i denna förordning skall vara tillämpliga på alla allmänna anmälningar.

Ändringsförslag 99 om ett förenklat förfarande för system för återtagande kan inte godtas, eftersom dess räckvidd inte är tillräckligt preciserad.

Enligt ändringsförslag 54 förkortas tidsfristen för utfärdandet av mottagarens intyg om slutligt bortskaffande eller slutlig återvinning till 7 och 180 dagar i stället för 30 dagar och ett kalenderår (efter ömsesidigt skriftligt godkännande i fråga om anmälan), vilket inte kan godtas. Detta strider mot OECD-beslutet och kommer även att strida mot målet att förenkla förfarandena, eftersom det kommer att bli nödvändigt att tillämpa olika tidsbegränsningar för transporter inom OECD-området och inom EU om ändringsförslaget godtas.

Ändringsförslag 102 kan inte godtas: den går ut på att det ursprungliga förslaget ändras så att om de behöriga avsändar- och mottagarmyndigheterna är oense om klassificeringen av avfallsbehandlingsverksamheten, dvs. om huruvida det rör sig om bortskaffande eller återvinning, skall mottagarmyndigheternas sypunkt överväga. I kommissionens förslag fastställs det att bestämmelserna om bortskaffande skall gälla i sådana fall. Det är nödvändigt att se till att försiktighetsprincipen gäller vid val av förfaranden om oenighet föreligger. Det bör också påpekas att Europeiska domstolen har bekräftat att båda myndigheter är behöriga när det gäller klassificering av behandlingen som återvinning eller bortskaffande.

Genom ändringsförslag 121 tillförs ett ytterligare villkor för import till gemenskapen av avfall för återvinning, som går ut på att den behöriga avsändarmyndigheten utanför gemenskapen när det gäller farligt avfall skall lägga fram en motiverad begäran på förhand, i vilken det anges att "de inte har eller rimligen kan förvärva den tekniska kapacitet och de anläggningar som är nödvändiga för att bortskaffa avfallet på ett miljöriktigt sätt": detta kan inte godtas. För OECD-länder skulle ett sådant villkor innebära brott mot OECD-beslutet. För parter som inte är anslutna till Baselkonventionen och som inte är OECD-länder gäller villkoret redan. För parter till Baselkonventionen som inte är OECD-länder skulle villkoret kunna övervägas. Det kan emellertid invändas att behandling i gemenskapen i de flesta fall är "överlägsen" ut miljösynpunkt. Ytterligare inskränkningar kan därför inte anses vara motiverade ur miljöhänseende.

Ändringsförslagen 78, 106, 68, 71, 72 och 73 berör alla ändringar av enskilda poster i avfallsförteckningen som bifogats förslaget, och kan inte godtas. Skälet för detta är inte att kommissionen inte håller med i sak utan snarare att detta inte är det lämpliga forumet för sådana ändringar. Förändringar av avfallsförteckningen bör göras i den lagstiftning från vilken posterna hämtats (Baselkonventionen, OECD-beslutet och EU:s avfallsförteckning). Dessutom skulle dessa ändringar strida mot ett av förslagets huvudsyften, dvs. en internationell harmonisering av området för avfallsförteckningar.

3.5. Det ändrade förslaget

Med beaktande av artikel 250.2 i EG-fördraget ändrar kommissionen sitt förslag i enlighet med ovan.