Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT om inrättandet av ett flerårigt gemenskapsprogram för att främja en säkrare användning av Internet och ny online-teknik {SEK(2004) 148}

(framlagt av kommissionen)

MOTIVERING

1. Inledning

Internet har blivit en del av människors vardag. Från att ha varit ett kommunikationsmedel för forskare och vetenskapsmän, har användningen exploderat och Internet blivit ett medium som används i hemmen, skolorna, affärsvärlden och inom offentliga förvaltningar. Internet har mer än något annat påverkat utvecklingen under slutet av 1900-talet och början av 2000-talet och en stor del av dess potential är ännu outnyttjad.

Olagligt och skadligt innehåll och uppträdande på Internet utgör ett ständigt problem för lagstiftare, industri och slutanvändare, i synnerhet föräldrar och lärare. Europeiska unionen har sedan 1996 varit en föregångare i kampen mot olagligt och skadligt innehåll [1].

[1] Meddelande om olagligt eller skadligt material på Internet, KOM(96) 487, och Grönbok om skyddet av minderåriga och den mänskliga värdigheten inom de audiovisuella tjänsterna och informationstjänsterna, KOM(96) 483.

Handlingsplanen för ett säkrare Internet 1999-2004 [2] utgör en viktig del av kommissionens strategi på det här området. Inom ramen för programmet har man skapat ett europeiskt nätverk av telejourer, uppmuntrat självreglering och utveckling av etiska regler, främjat utveckling av filtrerings- och klassificeringssystem samt uppmuntrat åtgärder för att höja medvetenheten.

[2] Se fotnot 22.

Enligt den nyligen genomförda externa utvärderingen av perioden 1999-2002 [3] har programmet haft stor betydelse under de första fyra åren, men frågornas komplexitet och det stora antalet inblandade aktörer gör att det krävs ytterligare åtgärder.

[3] KOM(2003) 653.

Det finns nya utmaningar när det gäller både kvantitativa och kvalitativa aspekter.

När det gäller de kvalitativa aspekterna innebär den nya tekniken att datorerna får allt större processor- och minneskapacitet, att det med hjälp av bredband blir möjligt att överföra till exempel video som kräver stor bandvidd, och att den senaste generationens mobiltelefonnät får ökad kapacitet. Den nya generationens mobiltelefoner kommer att kunna överföra innehåll som riktar sig till vuxna och det kommer att diskuteras hur tillgången till den här typen av innehåll kan begränsas så att föräldrar kan ha telefoner med blockerande inställningar som förhindrar barn att stöta på olämpliga webbplatser och chat-rum.

När gäller de kvantitativa aspekterna bidrar de tekniska förändringar som beskrivs ovan till att volymen ökar och att de innehållstyper som överförs blir fler.

Användningen av Internet och den nya tekniken ökar. Hushållens Internet-anslutning utgör en allt större del av marknaden och även om barn inte har tillgång till Internet i hemmet har de tillgång till Internet i skolan. Antalet hushåll som är anslutna till Internet motsvarar 42 % av medborgarna, och andelen anslutna företag och skolor överskrider 90 %. Under 13 månader från april 2002 till april 2003 ökade antalet europeiska surfare med höghastighetsanslutning (vilket omfattar DSL, LAN och kabelmodem) med 136 % enligt Nielsen/NetRatings senaste undersökning. I vissa länder var ökningen större och i Förenade Kungariket, som uppvisade den största ökningen, uppgick den till 235 %.

Bredbandsanvändarna är uppkopplade under längre tid, använder Internet oftare och besöker fler webbplatser än personer med långsammare anslutningar. I till exempel Tyskland surfar smalbandsanvändare i genomsnitt sju och en halv timme per månad, medan den siffran för bredbandsanvändare är 21 timmar, vilket motsvarar nästan en dag per månad.

Inom ett av det nuvarande programmets projekt för att höja medvetenheten genomfördes nyligen en undersökning i Danmark, Irland, Island, Norge och Sverige som visade att 97 % av barnen mellan sex och sexton år i dessa länder har använt en dator.

Av de barn som chattat på Internet anger fyra av tio att personer som de bara träffat via nätet har bett att få träffa dem personligen. Av dessa barn har 14 % träffat en person som de har lärt känna via nätet, medan endast 4 % av föräldrarna tror att deras barn har gjort detta. Av de barn som använder Internet har 44 % avsiktligt eller oavsiktligt besökt en webbplats med pornografi. En fjärdedel har tagit emot pornografiskt material via nätet. Av barnen har 30 % sett webbplatser med våldsinslag, medan endast 15 % av föräldrarna tror att deras barn har gjort detta.

Att barn i allt större utsträckning har tillgång till Internet är något som de i motsvarande grad kan dra nytta av, men det utsätter dem också för risker.

Spridningen av icke efterfrågade e-postmeddelanden, så kallad skräppost, har nått en sådan omfattning att den har blivit ett stort problem för utvecklingen av e-handeln och informationssamhället. En avsevärd del av skräpposten består av reklam för pornografi, och en del av denna är helt klart olaglig. Enligt beräkningar kommer inom kort mer än 50 % av den globala e-posttrafiken att bestå av skräppost.

2. Att främja en säkrare användning av Internet och ny on line-teknik

2.1. Lagstiftningsområdet

Det krävs olika metoder för att behandla olagligt innehåll å ena sidan och oönskat eller skadligt innehåll å andra sidan, även om oönskat och skadligt innehåll också kan vara olagligt, vilket ofta är fallet med s. k. skräppost.

Olagligt innehåll och uppträdande definieras i nationell lagstiftning och trots att det finns många likheter finns det också avsevärda skillnader mellan medlemsstaternas bestämmelser.

Polisens grundläggande metod för att hantera olagligt innehåll och uppträdande är att gripa lagbrytare, som om de befinns skyldiga döms och straffas. Det kan också förekomma reglerande organ som har till uppgift att vidta åtgärder för att stärka vissa bestämmelser (till exempel konsumentskydd) och det kan förekomma parallella civila gottgörelser (som vid brott mot upphovsrätten).

När det gäller nya medier, t. ex. Internet, kan utredningen försvåras av det faktum att ett brott kan sträcka sig över flera länder, vilket i sin tur leder till att det kan vara svårt att avgöra i vilket land huvudgärningsmannen skall åtalas. Därför krävs internationellt samarbete.

Oönskat innehåll är sådant som vissa användare inte vill ha. Skadligt innehåll är innehåll som vuxna med ansvar för barn (föräldrar eller lärare) anser vara skadligt för barnen. Det kan också finnas bestämmelser som begränsar spridning av skadligt innehåll till endast vuxna (till exempel laglig pornografi).

Det finns ett antal sätt att handskas med oönskat och skadligt innehåll, och dessa måste användas i kombination med varandra för att öka effektiviteten, t. ex. strängare bestämmelser, själv-reglering, tekniska metoder som filtrering samt insatser för att höja medvetenheten.

När det gäller olagligt innehåll och spridning av skadligt innehåll avgörs frågan om innehållsleverantörens ansvar fortfarande i första hand av den inhemska rätten. Det finns också skillnader mellan medlemsstaterna när det gäller synen på offentlig exponering av nakenhet och sexuella handlingar och barns exponering för nakenhet och våld.

Det finns emellertid instrument som fastställer bestämmelser som medlemsstaterna måste genomföra.

I e-handelsdirektivet [4] fastställs viktiga aspekter av det ansvar vissa leverantörer av förmedlingstjänster för "enbart vidarebefordran", cachelagring och värdtjänster har.

[4] Se fotnot 20.

EU var först med att tillgripa lagstiftning mot oönskad kommersiell kommunikation, s. k. skräppost, genom att anta ett direktiv om privat och elektronisk kommunikation [5] som kommer att leda till ett alleuropeiskt "skräppostförbud" för enskilda. Kommissionen har lagt fram ett meddelande [6] om detta, med en rad åtgärder som krävs för att komplettera EU-bestämmelserna och göra skräppostförbudet så effektivt som möjligt.

[5] Se fotnot 19.

[6] KOM(2004) 28.

I rekommendationen om skydd av minderåriga och den mänskliga värdigheten [7] ges rekommendationer till medlemsstaterna, industrin och berörda parter liksom kommissionen, samt riktlinjer för hur minderåriga skall skyddas. Genomförandet av rekommendationen utvärderades för första gången under 2000/2001. Den rapport om tillämpningen av rekommendationen [8] som offentliggjordes 2001 visade att rekommendationen redan då följdes på ett ganska tillfredsställande sätt. Kommissionen har antagit en andra rapport om genomförandet av rekommendationen. Den grundas på en enkät som skickats både till medlemsstaterna och till anslutningsländerna [9].

[7] Se fotnot 21.

[8] KOM(2001) 106 slutlig

[9] KOM(2003) 776.

I rambeslutet om barnpornografi [10] fastställs minimikrav på medlemsstaterna när det gäller definitionen av brott och vilka påföljder som skall gälla.

[10] Rådets rambeslut 2004/68/RIF av den 22 december 2003 om bekämpande av sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi. EUT L 13 20.1.2004, s. 44.

2.2. Framtida utveckling

Med utgångspunkt i de rådande utvecklingstendenserna är det möjligt att göra vissa förutsägelser om framtidens medialandskap och de problem som antagligen kommer att uppstå 2005 och framåt.

* Ny teknik och nya sätt att utnyttja den teknik som redan finns kommer att utvecklas. Detta kommer att skapa nya möjligheter för det stora flertalet laglydiga företag och medborgare.

* Barns användning av nya media kommer att utgöra en viktig del av deras liv.

* Kriminella kommer emellertid att använda sig av nya media för sin verksamhet och kommer att hitta nya sätt att lura företag och konsumenter.

* Vid sidan av de mer strukturerade professionella produktions- och spridningsstrukturer som redan finns inom traditionella media, kommer Internets särprägel även i fortsättningen att utgöra en möjlighet för uppsplittrad produktion, något som kommer att stärkas genom metoder för att garantera diskretion och produktion av beställvideo.

* Samtidigt erbjuder tekniken nya möjligheter att förhindra och upptäcka brott och hitta brottslingar.

* Sexuellt utnyttjande av barn kommer att fortsätta genom produktion av barnpornografi och genom att ny teknik används för att komma i kontakt med möjliga offer för sexuella övergrepp.

2.3. Offentligt samråd

En rad samråd med allmänheten som hölls mellan november 2002 och september 2003 har legat till grund för hur problemet har definierats och bedömningen att det behövs ett nytt program [11].

[11] En detaljerad redogörelse för samråden finns i kommissionens arbetsdokument om förhandsbedömning SEK ().

Samråden bekräftade åtgärdens relevans och behovet av fortsatt stöd på EU-nivå. Allmänt ansågs det att säker Internetanvändning fortfarande var ett konkret problem, och att det förvärrades av ny teknik och nya metoder att använda tekniken. Det ansågs att det krävs olika typer av åtgärder på olika nivåer, lokalt, regionalt, på europeisk nivå och internationellt, och att i synnerhet informationskampanjer måste genomföras på slutanvändarnivå, riktade till föräldrar och barn, och bygga på hävstångseffekten. Åtgärder som vidtas av EU kan alltid medföra europeiskt mervärde. De berörda parterna betonade särskilt behovet av internationellt samarbete. Man var också allmänt överens om att programmets räckvidd skulle utökas så att det bland annat täcker skräppost.

I förslaget tas det hänsyn till dessa idéer. Vissa av de idéer som lagts fram för att öka programmets räckvidd, t. ex. i fråga om exploatering av barn för kommersiella ändamål, nätverks- och informationssäkerhet och dataskydd, omfattas redan av andra EU-strategier och finansieringsinitiativ. De har tagits med i informationen för att öka medvetenheten, och genom lämpliga hänvisningar.

2.4. Slutsats

Det kommer även i framtiden att krävas åtgärder både när det gäller sådant innehåll som inte önskas av slutanvändaren eller som kan vara skadligt för barn och när det gäller olagligt innehåll, i synnerhet barnpornografi.

Det är önskvärt att nå internationell överenskommelse om rättsligt bindande regler men det är något som kommer att vara svårt och ta lång tid. Även om en överenskommelse nås, kommer detta i sig inte att vara tillräckligt för garantera att bestämmelserna genomförs eller att personer i riskzonen skyddas.

Praktiska åtgärder kommer att behövas även i fortsättningen för att uppmuntra till rapportering av olagligt innehåll till sådana personer som har möjligheter att vidta åtgärder, för att främja bästa praxis för etiska regler i enlighet med vissa överenskomna normer för uppförande, och för att informera och undervisa föräldrar och barn om hur man bäst utnyttjar de nya mediernas möjligheter på ett säkert sätt.

Det är mycket viktigt att medlemsstaterna själva vidtar åtgärder i samarbete med ett stort antal aktörer inom nationell, regional och lokal förvaltning, nätoperatörer, föräldrar, lärare och skoladministratörer osv. EU kan stimulera bästa praxis i medlemsstaterna genom att spela en vägledande roll både inom EU och internationellt och genom att stödja benchmarking på europeisk nivå, nätverkande och tillämpad forskning.

Internationellt samarbete är också viktigt och det kan stimuleras, samordnas, omplaneras och genomföras genom åtgärder inom ramen för EU:s nätverksstrukturer.

3. ETT NYTT PROGRAM

3.1. Principer, målsättningar och inriktning

Det nya programmet kommer att präglas av principerna kontinuitet och förbättring.

* Kontinuitet: att fortsätta att göra det som Europa gör bra genom att dra lärdom av tidigare erfarenheter och genom att bygga vidare på det som man har uppnått genom tidigare initiativ för att se till att effekterna av dessa kvarstår.

* Förbättring: att möta ny hot, garantera europeiskt mervärde, stimulera hävstångseffekten och öka den internationella räckvidden.

Den övergripande målsättningen skulle även i fortsättningen vara att främja en säkrare användning av Internet och ny on line-teknik, särskilt när det gäller barn, och att bekämpa olagligt innehåll och innehåll som inte önskas av slutanvändaren. I linje med detta skulle programmet inriktas på slutanvändaren och då särskilt föräldrar, lärare och barn.

En målsättning med programmet är att engagera och föra samman olika aktörer vars samarbete är nödvändigt men som kanske inte står i kontakt med varandra om inte de rätta strukturerna finns.

Bland dessa finns innehållsleverantörer, leverantörer av Internettjänster, mobilnätoperatörer, reglerare, standardiseringsorgan, självreglerande organ inom industrin, nationella, regionala och lokala myndigheter med ansvar för industrin, skolväsende, konsumentskydd, familjer, organisationer för barnens rätt samt icke-statliga organisationer.

3.2. Åtgärder

Programmet kommer att innehålla fyra handlingslinjer: bekämpning av olagligt innehåll, hantering av oönskat och skadligt innehåll, främjande av en säkrare miljö och höjning av medvetenheten. I samtliga fall kommer internationellt samarbete att utgöra en viktig del av åtgärden.

3.2.1. Bekämpning av olagligt innehåll.

Som nämnts ovan är det myndigheterna (polisen, allmänna åklagare och domstolarna) som leder kampen mot olagligt innehåll. Det är endast dessa som kan se till att lagbrytare dras inför rätta. Telejourer är rapportinstanser dit allmänheten kan vända sig för att anmäla fall av olagligt innehåll och som sedan vidarebefordrar dessa anmälningar till det organ som bör vidta åtgärder (leverantörer av Internettjänster, polisen eller motsvarande telejour). Detta är ett sätt på vilket industrin och icke-statliga organisationer (särskilt organisationer som sysslar med skydd av barn och bekämpning av rasism) kan bidra till processen och hjälpa till att minska spridningen av olagligt innehåll. Många av de människor som ogärna skulle göra en anmälan direkt till polisen kommer att göra en anmälan till en icke-officiell telejour.

Det befintliga telejournätverket är en unik organisation som inte skulle ha skapats utan EU-medel. Nätverket har varit mycket framgångsrikt när det gäller att värva medlemmar och har internationell räckvidd.

Enskilda telejourer bidrar till nätverkets verksamhet, men drar också själva nytta av det. De flesta anmälningar som görs till en telejour gäller fall där antingen webbplatsen eller innehållsleverantören befinner sig utanför telejourens område eller dess domstolars jurisdiktion. Genom att EU bidrar till finansieringen kan kommissionen se till att europeiska normer tillämpas vid valet av telejourer och att telejourerna verkligen bidrar till nätverkets verksamhet.

Det föreslås därför att nätverkssamarbetet och enskilda telejourer skall finansieras. I det här sammanhanget behöver man hitta nya sätt för industrin att bidra med sitt tekniska kunnande i kampen mot olagligt innehåll. Nätverket bör utvidgas till att omfatta de nya medlemsstaterna och kandidatländerna och andra europeiska länder där olagligt innehåll produceras och sprids.

Sådana telejourer bör stå i nära samband med andra åtgärder, t. ex. själv-reglering och höjning av medvetenheten och skulle kunna drivas av organisationer som sysslar med sådan verksamhet.

Nätverket av telejourer bör se till att täcka och utbyta anmälningar om de vanligaste typerna av oroväckande olagligt innehåll - dvs. inte bara barnpornografi. För att hantera andra områden som till exempel rasistiskt innehåll kan det krävas andra angreppssätt och en annan typ av sakkunskap.

3.2.2. Hantering av oönskat och skadligt innehåll.

Programmet kommer att finansiera tekniska åtgärder som gör det möjligt för användarna att begränsa den mängd oönskat och skadligt innehåll som de tar emot och hantera det om de ändå får sådant till sin dator, t. ex. bedömning av effektiviteten hos tillgänglig filtreringsteknik och stöd till utveckling av filtreringsteknik, åtgärder för att främja och samordna informationsutbyte och bästa praxis om effektiv bekämpning av skräppost.

Andra initiativ för att hantera oönskat och skadligt innehåll kommer att utgöras av ett fortsatt arbete med innehållsklassificering för att ta hänsyn till att samma innehåll kan vara tillgängligt genom olika typer av leveransmekanismer (konvergens) och samarbete mellan barnrättsspecialister och tekniska experter för att förbättra verktygen för skydd av minderåriga.

Genomförandet av denna åtgärd kommer att samordnas med åtgärderna för att främja en säkrare miljö (åtgärder för självreglering) och för att öka medvetenheten (information till allmänheten om olika sätt att hantera oönskat och skadligt innehåll).

3.2.3. Främjande av en säkrare miljö.

Att hantera olagligt, oönskat eller skadligt innehåll är en invecklad process, och det finns områden där det råder delade meningar om huruvida man skall sträva efter att harmonisera nationella bestämmelser, vilka de väsentligaste bestämmelserna bör vara och hur man skall hantera de skillnader mellan nationella bestämmelser som antagligen kommer att bestå. Frågorna rör yttrandefrihet, proportionalitet och teknisk genomförbarhet.

Europeiska unionen har betonat sitt stöd för ett angreppssätt där självreglering möjliggör flexibilitet och en förståelse för mediets behov på ett område som präglas högteknologi, snabba förändringar och gränsöverskridande verksamhet. Det kan få finnas olika modeller för etiska regler, men de bör ha vissa viktiga egenskaper gemensamma, t. ex. effektivitet, rättvisa och öppenhet.

Det finns olika initiativ och vissa av dem kännetecknas av nyskapande egenskaper som skulle kunna användas som exempel på bästa praxis. Det krävs ytterligare insatser på det här området, både när det gäller att utveckla fungerande självregleringsstrategier på nationell nivå och när det gäller att skapa en plattform på europeisk nivå för dem som arbetar inom området.

Självreglering uppstår inte nödvändigtvis av sig själv, och utesluter inte heller att det kan finnas ett behov av någon form av juridisk underbyggnad. En mer föregripande strategi kan bli nödvändig för att uppmuntra till en överenskommelse om lämpliga bestämmelser och hur dessa skall genomföras.

Forumet för ett säkrare Internet har inrättats under den andra fasen (2003-2004) av den befintliga handlingsplanen för ett säkrare Internet och är ett unikt diskussionsforum där företrädare för industrin, barnrättsorganisationer och politiskt ansvariga, och kommer att utgöra en plattform där nationella samreglerande eller självreglerande organ kan utbyta erfarenheter. Forumet kommer också att möjliggöra diskussioner om hur industrin kan delta i kampen mot olagligt innehåll.

3.2.4. Höjning av medvetenheten.

Det råder stor enighet bland politiskt ansvariga och specialister om att det kommer att finnas ett fortsatt behov av systematisk information om säkrare användning av Internet, särskilt för personifierade, interaktiva och mobila tillämpningar, och att denna information skall vara kopplad till andra EU-åtgärder när det gäller mediaundervisning och Internetkunskap.

För att utnyttja tillgängliga medel på bästa sätt bör kommissionen koncentrera sig på att göra stimulansinvesteringar, främja hävstångseffekten och skapa utbyte av bästa praxis genom ett nätverk.

3.2.5. Kopplingar till andra initiativ

Programmet kommer att utformas och genomföras i nära förbindelse med andra initiativ, däribland uppföljningen till rekommendationen om skydd av minderåriga och den mänskliga värdigheten och handlingsplanen från världstoppmötet om informationssamhället.

4. Rättslig grund

Rättslig grund skall vara artikel 153. 2 om konsumentskydd. Denna rättsliga grund kom Europaparlamentet och rådet överens om för den ursprungliga handlingsplanen för säkrare Internet 1999 [12] och den tvååriga förlängning av handlingsplanen som antogs 2003 [13]. Den är aktuell även nu eftersom programmet, som visas i punkt 3. 1 ovan, kommer att inriktas på slutanvändare (i synnerhet föräldrar, lärare och barn) och är avsett att främja deras säkerhet när de använder Internet och ny on line-teknik.

[12] Se fotnot 22.

[13] Europaparlamentets och rådets beslut nr 1151/2003/EG av den 16 juni 2003, EGT L 162, 1. 7. 2003, s. 1.

2004/0023 (COD)

Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT om inrättandet av ett flerårigt gemenskapsprogram för att främja en säkrare användning av Internet och ny online-teknik

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 153. 2 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag [14],

[14] EUT C [...], [...], s. [...].

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande [15],

[15] EUT C [...], [...], s. [...].

med beaktande av Regionkommitténs yttrande [16],

[16] EUT C [...], [...], s. [...].

i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 251 i fördraget [17], och

[17] EUT C [...], [...], s. [...].

av följande skäl:

(1) Tillgången till Internet och användning av ny teknik, t. ex. mobiltelefoner, ökar fortfarande kraftigt i gemenskapen. Samtidigt finns det fortfarande faror, särskilt för barn, och det förekommer missbruk av tekniken, samtidigt som nya typer av faror och missbruk uppstår. För att uppmuntra till utnyttjande av de möjligheter som Internet och ny on line-teknik ger, krävs dessutom åtgärder för att främja en säkrare användning och för att skydda slutanvändaren från oönskat innehåll.

(2) Handlingsplanen eEurope 2005 [18], som är en vidareutveckling av Lissabon-strategin, syftar till att stimulera säkra tjänster, tillämpningar och innehåll baserat på en allmänt tillgänglig bredbandsinfrastruktur. Bland målsättningarna finns en säker informationsinfrastruktur, utveckling, analys och spridning av goda arbetsmetoder, benchmarking och en samordningmekanism för e-politiken.

[18] KOM(2002) 263.

(3) Det regelverk som finns på gemenskapsnivå för att hantera problem som rör det digitala innehållet i informationssamhället omfattar nu också bestämmelser för online-tjänster, särskilt bestämmelser om oönskad kommersiell e-post i direktivet om integritet och elektronisk kommunikation [19] och viktiga aspekter av bestämmelserna om vilket ansvar leverantörer av förmedlingstjänster har i direktivet om elektronisk handel [20], och rekommendationer till medlemsstaterna, industrin och berörda parter och kommissionen tillsammans med riktlinjerna i rekommendationen om skydd av minderåriga [21].

[19] Europaparlamentets och Rådets direktiv 2002/58/EG av 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och skydd för privatlivet inom telekommunikationsområdet (EGT L 201, 31. 7. 2002, s. 37).

[20] Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (EGT L 178, 17. 7. 2000, s. 1)

[21] Rådets rekommendation 98/560/EG om utvecklingen av konkurrenskraften hos den europeiska industrin för audiovisuella tjänster och informationstjänster genom främjande av nationella system för att uppnå en jämförbar och effektiv skyddsnivå för minderåriga och för den mänskliga värdigheten (EGT L 270, 7. 10. 1998, s. 48).

(4) Det kommer även i fortsättningen att krävas åtgärder både när det gäller sådant innehåll som kan vara skadligt för barn eller som inte önskas av slutanvändaren och när det gäller olagligt innehåll, i synnerhet barnpornografi.

(5) Det är önskvärt att nå internationell överenskommelse om rättsligt bindande regler men det är något som kommer att vara svårt och ta lång tid. Även om en överenskommelse nås, kommer detta i sig inte att vara tillräckligt för garantera att bestämmelserna genomförs eller att personer i riskzonen skyddas.

(6) Handlingsplanen för ett säkrare Internet [22] (1998-2004) har resulterat i gemenskapsfinansiering som bidragit till att uppmuntra en mängd initiativ och skapat europeiskt mervärde. Med ytterligare finansiering kan nya initiativ uppmuntras för att bygga vidare på det som redan uppnåtts.

[22] Europaparlamentets och rådets beslut 276/1999/EG av den 25 januari 1999 om antagande av en flerårig handlingsplan på gemenskapsnivå för att främja en säkrare användning av Internet genom att bekämpa olagligt och skadligt innehåll på globala nät, EGT L 33, 6. 2. 1999, s. 1, ändrat genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1151/2003/EG av den 16 juni 2003, EUT L 162, 1. 7. 2003, s. 1.

(7) Praktiska åtgärder behövs fortfarande för att uppmuntra till rapportering av olagligt innehåll till personer som har möjligheter att vidta åtgärder, för att främja utvecklingen av filterteknik, för att sprida bästa praxis för etiska regler i enlighet med vissa överenskomna normer för uppförande, och för att informera och undervisa föräldrar och barn om hur man bäst utnyttjar de nya mediernas möjligheter på ett säkert sätt.

(8) Det är mycket viktigt att medlemsstaterna själva vidtar åtgärder i samarbete med ett stort antal aktörer inom nationell, regional och lokal förvaltning, nätoperatörer, föräldrar, lärare och skoladministratörer. Gemenskapen kan stimulera bästa praxis i medlemsstaterna genom att spela en vägledande roll både inom EU och internationellt och genom att stödja benchmarking på europeisk nivå, nätverkande och tillämpad forskning.

(9) Internationellt samarbete är också viktigt och kan stimuleras, samordnas, omplaneras och genomföras genom åtgärder inom ramen för gemenskapens nätverksstrukturer.

(10) De åtgärder som krävs för att genomföra detta beslut bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter [23].

[23] EGT C 184, 17. 7. 1999, s. 23.

(11) Kommissionen bör garantera komplementaritet och samverkan med andra gemenskapsinitiativ och gemenskapsprogram på området.

(12) I denna rättsakt fastslås, för hela programmets varaktighet, en finansiell ram som skall utgöra den huvudsakliga referensen för budgetmyndigheten, enligt punkt 33 i det interinstitutionella avtalet av den 6 maj 1999 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och förbättring av budgetförfarandet.

(13) Eftersom målen för de föreslagna åtgärderna inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna på grund av de aktuella frågornas gränsöverskridande karaktär, och därför på grund av åtgärdernas europeiska omfattning och effekter bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går beslutet inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

[Programmets mål]

1. Genom detta beslut införs ett gemenskapsprogram för att främja en säkrare användning av Internet och ny on line-teknik, särskilt för barn, och att bekämpa olagligt innehåll och innehåll som inte önskas av slutanvändaren.

Programmet skall kallas Safer Internet plus (nedan kallat "programmet").

2. I syfte att uppnå programmets allmänna mål, som anges i punkt 1, kommer följande handlingslinjer att utnyttjas:

a) Bekämpning av olagligt innehåll.

b) Att hantera oönskat och skadligt innehåll

c) Främjande av en säkrare miljö.

d) Skapa ökad medvetenhet

De åtgärder som ingår i de olika handlingslinjerna bekrivs i bilaga I.

Programmet skall genomföras i enlighet med bilaga III.

Artikel 2

[Deltagande]

1. Deltagande i programmet skall vara öppet för rättssubjekt som är etablerade i medlemsstaterna.

Deltagande i programmet skall också hållas öppet för kandidatländer i enlighet med de bilaterala avtal som ingås med dessa länder.

2. Deltagandet i programmet kan hållas öppet för rättssubjekt med säte i något av de EFTA-länder som är avtalsparter i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) i enlighet med bestämmelserna i det avtalet.

3. Programmet får öppnas för deltagande - utan finansiellt stöd av gemenskapen inom ramen för programmet - av rättssubjekt som är etablerade i tredje land samt av internationella organisationer, där ett sådant deltagande på ett verkningsfullt sätt bidrar till genomförandet av programmet. Beslutet om att medge sådant deltagande skall antas i överensstämmelse med det förfarande som fastläggs i artikel 4.2.

Artikel 3

[Kommissionens behörighet]

1. Kommissionen är ansvarig för genomförandet av programmet.

2. Kommissionen skall upprätta ett arbetsprogram på grundval av detta beslut.

3. Kommissionen skall handla i enlighet med förfarandet i artikel 4. 2 när det gäller

a) antagande och ändringar av arbetsprogrammet,

b) fastställande av kriterier för och innehåll i ansökningsomgångar, i linje med de mål som anges i artikel 1,

c) avvikelser från de regler som fastställs i bilaga III,

4. Kommissionen skall underrätta kommittén om hur arbetet med att genomföra programmet fortskrider.

Artikel 4

[Kommittéförfarande]

1. Kommissionen skall biträdas av en kommitté.

2. När det hänvisas till detta stycke skall artiklarna 3 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 4. 3 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.

3. Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.

Artikel 5

[Övervakning och utvärdering]

1. För att säkerställa att gemenskapsstödet används effektivt skall kommissionen se till att de åtgärder som vidtas inom ramen för detta beslut blir föremål för en förhandsbedömning, följs upp och utvärderas i efterhand.

2. Kommissionen skall övervaka genomförandet av de projekt som omfattas av programmet. När ett projekt har slutförts skall kommissionen utvärdera på vilket sätt de utförts och vilka resultat de fått, för att bedöma huruvida de mål som ursprungligen satts upp också uppnåtts.

3. Kommissionen skall lägga fram en utvärderingsrapport om genomförandet av de handlingslinjer som avses i artikel 1. 2 inför Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén senast [två år från och med datumet för offentliggörande].

Vid programmets slut skall den lägga fram en slututvärderingsrapport.

Artikel 6

[Finansiella bestämmelser]

1. Programmet skall täcka en fyraårsperiod från och med den 1 januari 2005.

2. Det finansiella referensbeloppet för programmets genomförande under den period som avses i punkt 1 skall vara 50 miljoner euro.

För perioden 2005-2006 skall 20,050 miljoner euro avsättas. För perioden 2007-2008 skall 29,950 miljoner euro avsättas.

De årliga anslagen beviljas av budgetmyndigheten inom ramen för budgetplanen.

3. En preliminär fördelning av utgifterna presenteras i bilaga II.

Artikel 7

Detta beslut träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdat i Bryssel den [. . . ]

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

[...] [...]

BILAGA I

ÅTGÄRDER

1. Åtgärd 1: Att bekämpa olagligt innehåll

Allmänheten kan vända sig till telejourer för att anmäla olagligt innehåll. Telejourerna vidarebefordrar anmälningarna till lämpligt organ för åtgärd (leverantörer av Internettjänster, polisen eller motsvarande telejour). Civila telejourer skall, där sådana finns, komplettera polisens telejourer. De har emellertid en annan roll än de rättsvårdande myndigheternas telejourer, eftersom de inte utreder brott eller arresterar eller åtalar lagbrytare. De utgör snarare centra för sakkunskap som kan ge råd till leverantörer av Internettjänster om vilka innehåll som kan vara olagliga.

Det befintliga telejournätverket är en unik organisation som inte skulle ha skapats utan EU-medel. Som redan påpekats i programutvärderingen för 2002 har nätverket varit mycket framgångsrikt när det gäller att värva medlemmar och har internationell räckvidd. För att telejourerna skall kunna utveckla sin fulla potential är det nödvändigt att se till att man täcker upp och har samarbete över hela Europa och att öka effektiviteten genom utbyte av information, bästa metoder och erfarenheter.

Finansiering kommer att ges till telejourer som valts ut genom ett anbudsförfarande och som fungerar som kontaktpunkter i nätverket och till nätverkssamordning för att fortsätta arbetet med det europeiska telejournätverket.

Nya telejourer måste etableras i de medlemsstater och kandidatländer där det för närvarande inte finns några. De måste inkorporeras snabbt och effektivt i Europas befintliga telejournätverk. Länkar mellan detta nätverk och telejourer i tredjeländer (särskilt i andra europeiska länder där olagligt innehåll lagras eller framställs) bör främjas för att utveckla gemensamma strategier och överföra know-how och bästa metoder. De befintliga mekanismerna för samarbete mellan nationella telejourer och rättsvårdande myndigheter måste förbättras ytterligare. Det finns ett behov av juridisk och teknisk utbildning bland telejourernas personal. Telejourernas aktiva deltagande i nätverkskapande och gränsöverskridande verksamhet är obligatorisk.

Telejourerna bör ha kopplingar till de initiativ som görs i medlemsstaterna, stödjas på nationell nivå och vara ekonomiskt lönsamma så att de kan fortsätta fungera även efter detta program. Delfinansiering kommer att ges till sådana civila telejourer som kompletterar rättsväsendets verksamhet, men som inte utgör en del av rättsväsendet, och kommer därför inte att ges till telejourer som drivs av polisen. Telejourer kommer att upplysa användarna om skillnaderna mellan deras verksamhet och polisens, och göra dem uppmärksamma på de alternativa metoder för rapportering av olagligt innehåll, till exempel direkt till polisen.

För att få största möjliga genomslagskraft och effektivitet med tillgänglig finansiering måste telejournätverket fungera så effektivt som möjligt. Detta kan lättast åstadkommas genom att nätverket ges en samordnande kontaktpunkt som skall bidra till att telejourerna fungerar samstämmigt och på så sätt möjliggöra utvecklingen av riktlinjer, arbetsmetoder och praxis på europeisk nivå som respekterar de begränsningar som de nationella lagar som gäller för de enskilda telejourerna medför.

Den samordnande kontaktpunkten skall

* ha en tydlig och enhetlig identitet och ingångssida med enkel tillgång till lämplig nationell kontakt,

* främja nätverket i sin helhet och skapa synbarhet på Europanivå,

* ta kontakt med berörda organ i syfte att fullborda nätverkets täckning i medlemsstaterna och kandidatländerna,

* förbättra nätverkets operationella effektivitet,

* utarbeta riktlinjer för bästa metoder för telejourerna och anpassa dem till ny teknik,

* arrangera regelbundet utbyte av information och erfarenheter mellan telejourer,

* tillhandahålla en grupp sakkunniga som kan ge råd och vägledning vid nyetablering av telejourer, särskilt i kandidatländerna,

* upprätthålla förbindelserna med telejourer i tredjeländer,

* ha ett nära samarbete med den samordnande kontaktpunkten (se punkt 4 nedan) för att öka medvetenheten så att programmets alla insatser överensstämmer med varandra och är effektiva och för att öka allmänhetens medvetenhet om telejourerna,

* delta i Forumet för ett säkrare Internet eller andra relevanta evenemang, samordna input/feedback från telejourer.

Den samordnande kontaktpunkten skall övervaka telejourernas effektivitet och samla in tillförlitlig och meningsfull statistik om deras verksamhet (antal och typ av inkomna anmälningar, vidtagna åtgärder, resultat osv. ).

Nätverket av telejourer bör se till att täcka och utbyta anmälningar om de vanligaste typerna av oroväckande olagligt innehåll - dvs. inte bara barnpornografi. Olika mekanismer och sakkunskaper kan komma att behövas för att hantera andra områden, såsom rasistiskt innehåll, vilket kan innebära olika typer av nationella kontaktpunkter för olika typer av frågor. Eftersom de ekonomiska och administrativa resurserna för programmet är begränsade, kommer inte nödvändigtvis alla sådana kontaktpunkter att ges finansiering, utan det kan bli nödvändigt att satsa på förstärkta roller för de samordnande kontaktpunkterna på de här områdena.

Annan typ av verksamhet som kan få ekonomiskt stöd från EU skulle till exempel kunna vara utveckling av programvara som kan hjälpa telejourerna med att hantera sina uppgifter och behandla anmälningar på ett effektivare sätt.

2. Åtgärd 2: Att hantera oönskat och skadligt innehåll

Utöver åtgärder för att bekämpa olagligt innehåll vid källan, bör användarna - ansvariga vuxna när det gäller minderåriga - ha tillgång till lämpliga verktyg för att fatta sina egna beslut om hur de skall hantera oönskat och skadligt innehåll (användarna skall få mer att säga till om).

Ytterligare finansiering bör ges för att öka informationen om hur filtreringsprogrammen och filtreringstjänsterna fungerar och hur effektiva de är så att användarna kan göra det valet.

Utöver den forskning om innovativ teknik som finansieras via forskningsprogrammen är det också lämpligt att finansiera projekt om innovativ användning av befintlig teknik, för att utvidga filtreringsprogrammens och -tjänsternas räckvidd till innehåll som levereras via ny teknik eller för att anpassa filtreringsprogrammen och -tjänsterna till de europeiska användarnas särskilda behov (även öka det antal språk som täcks).

Klassificeringssystem och kvalitetsmärkning kan tillsammans med filtreringsteknik hjälpa till att ge användarna mer att säga till om när det gäller att välja det innehåll de önskar få, och ge föräldrar och lärare i Europa den information de behöver för att kunna fatta beslut som ligger i linje med deras kulturella och språkliga värderingar. Finansiering kan ges till projekt som syftar till att anpassa klassificeringssystem och kvalitetsmärkning för att ta hänsyn till överlappningen av telekommunikation, audio-visuella medier och informationsteknik och till initiativ för självreglering för att stötta tillförlitligheten av självmärkning och tjänster för att kontrollera den självklassificerade märkningens riktighet. Det kan komma att krävas ytterligare insatser för att uppmuntra innehållsleverantörerna att använda klassificeringssystem och kvalitetsmärkning.

Det skulle vara önskvärt att man redan vid utarbetandet av ny teknik beaktade alla eventuella barnsäkerhetsaspekter, i stället för att försöka hantera problemen när de väl har uppstått. Slutanvändarens säkerhet är ett kriterium som skall beaktas tillsammans med tekniska och kommersiella aspekter. Ett sätt att göra detta är att uppmuntra informationsutbyte mellan barnomsorgsspecialister och tekniska experter.

Programmet kommer därför att finansiera tekniska åtgärder som ger användarna möjlighet att begränsa den mängd oönskat och skadligt material som de tar emot, hantera den oönskade skräppost som kommer in och även

* bedömning av tillgänglig filtreringstekniks effektivitet och information till allmänheten,

* främja och samordna informationsutbyte och bästa praxis om effektiv bekämpning av skräppost (se kommissionens meddelande om oönskad kommersiell kommunikation, s. k. skräppost),

* utveckling av effektiv filtreringsteknik, i synnerhet under programmets andra fas,

* åtgärder för att öka innehållsleverantörernas utnyttjande av system för innehållsklassificering och kvalitetsmärkning för att ta hänsyn till tillgången på samma innehåll från olika leverantörsmekanismer (konvergens),

Användningen av teknik som främjar skyddet av privatlivet kommer att uppmuntras. Vid genomförandet av denna verksamhet kommer de bestämmelser som ingår i det rambeslut om angrepp mot informationssystem som rådet inom kort kommer att anta till fullo att beaktas.

Vid utvecklingen av filterteknik kommer tillbörlig hänsyn att tas till den tekniska utvecklingen och till att kommissionen måste välja ett "teknikneutralt" tillvägagångssätt.

Genomförandet av denna åtgärd kommer att samordnas med åtgärderna för att främja en säkrare miljö (åtgärder för självreglering) och för att öka medvetenheten (information till allmänheten om olika sätt att hantera oönskat och skadligt innehåll).

3. Åtgärd 3: Att främja en säkrare miljö

Ett fullt fungerande system för självreglering är en viktig beståndsdel när det gäller att begränsa flödet av skadligt och olagligt innehåll. Självreglering omfattar flera olika aspekter: rådfrågning av de berörda parterna och att dessa är representativa, etiska regler, nationella organ som underlättar samarbetet på gemenskapsnivå, nationell utvärdering av ramarna för självreglering. Det finns ett fortsatt behov av gemenskapsinsatser på detta område för att uppmuntra europeiska Internet-branschen och aktörer på området ny online-teknik att införa etiska regler. [24] Forumet för ett säkrare Internet kommer att bli ett unikt diskussionsforum med företrädare för industrin, barn- och välfärdsorganisationer och politiskt ansvariga, och kommer att utgöra en plattform där nationella samreglerande eller självreglerande organ kan utbyta erfarenheter.

[24] Se de vägledande riktlinjerna för det nationella genomförandet av ramarna för självreglering för att skydda minderåriga och för den mänskliga värdigheten i on-line audiovisuella och informationstjänster. Rådets rekommendation av den 24 september 1998 om utvecklingen av konkurrenskraften hos den europeiska industrin för audiovisuella tjänster och informationstjänster genom främjande av nationella system för att uppnå en jämförbar och effektiv skyddsnivå för minderåriga och för den mänskliga värdigheten (EGT L 270, 7. 10. 1998, s. 48).

Det forum för ett säkrare Internet som kommer att utvecklas under 2004 inom ramen för den nuvarande handlingsplanen för säkrare Internet skall bli ett unikt debattforum med företrädare för näringslivet, rättsvårdande myndigheter, barnrättsorganisationer och beslutsfattare, och en plattform där nationella samreglerande eller självreglerande organ kan utbyta erfarenheter. Forumet kommer också att möjliggöra diskussioner om hur industrin kan delta i kampen mot olagligt innehåll.

Forumet för ett säkrare Internet kommer att bli centrum för en diskussion på expertnivå och en plattform för att driva fram samförstånd, redogöra för resultat, rekommendationer, riktlinjer osv. för berörda nationella och europeiska kanaler.

Forumet kommer att spänna över alla handlingslinjerna, underlätta diskussionen och stimulera åtgärder när det gäller olagligt, oönskat och skadligt innehåll. Forumet kommer att bestå av plenarsammanträden och arbetsgrupper och vara en mötespunkt för aktörer på alla områden - även myndigheter och statliga program, standardiseringsorgan, industrin, andra tjänster inom Europeiska kommissionen, användarorganisationer (t. ex. föräldrar och lärarorganisationer, barnskyddsgrupper, konsumentskyddsorgan). Forumet kommer att ge nationellt verksamma människor, särskilt de som deltar i medlemsstaternas program och initiativ, möjlighet att utbyta åsikter, information och erfarenheter. Det skall också hålla kontakten med andra gemenskapsinitiativ som den europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet.

Målen för Forumet för ett säkrare Internet är följande:

1. Att stimulera nätverksskapande mellan lämpliga strukturer inom medlemsstaterna och förbindelser med organ för självreglering utanför Europa.

2. Att stimulera samförstånd och självreglering i frågor såsom kvalitetsklassificering av webbsidor, etiska regler för tjänsteleverantörer, medieövergripande innehållsklassificering och utökning av klassificerings- och filtreringsmetoder bortom Internet till andra områden, såsom mobiltelefoner och online-spel.

Kommissionen kommer att sammankalla arbetsgrupper för specifika sakfrågor, med tydliga mål och tidsfrister. Resultaten från pågående och avslutade projekt som samfinansierats via program skall matas in i processen. Genom att skapa en öppen plattform hjälper man till att öka medvetenheten och locka till sig deltagare från kandidatländerna och andra länder utanför EU, vilket skapar en internationell arena för att lösa ett globalt problem. Forumet kommer därför att se till att viktiga sammanslutningar, industrin och offentliga organ är medvetna om, rådfrågas om och bidrar till initiativ som syftar till säkrare användning både inom EU och internationellt.

Forumet för ett säkrare Internet kommer att stå öppet för deltagare från länder utanför EU och kandidatländerna. Det internationella samarbetet kommer att förstärkas genom en rundabordskonferens i samband med forumet för att garantera regelbundna diskussioner om bästa metoder, etiska regler, självreglering och kvalitetsklassificering. Kommissionen kommer att se till att samverkan med snarlika fora och liknande initiativ utvecklas till fullo.

En anbudsinfordran kan komma att inledas för att upprätta ett sekretariat till stöd för Forumet för ett säkrare Internet. Detta sekretariat skall bland annat bestå av sakkunniga på olika områden som kan föreslå studieämnen, utarbeta arbetsdokument, leda diskussioner och protokollföra slutsatser.

En annan typ av verksamhet som kan få ekonomiskt stöd på EU-nivå skulle till exempel kunna vara projekt för självreglering för att ta fram gränsöverskridande etiska regler. Råd och stöd kan ges för att garantera samarbete på gemenskapsnivå genom nätverk mellan lämpliga organ inom medlemsstaterna och kandidatländerna och genom systematisk genomgång och rapportering av relevanta rättsliga och regleringsfrågor. Därigenom vill man bidra till att utveckla metoder för bedömning och certifiering av självreglering, för att ge praktiskt stöd till länder som vill inrätta organ för självreglering och för att utvidga samarbetet med organ för självreglering utanför Europa.

4. Åtgärd 4: Att öka medvetenheten

Åtgärder för att öka medvetenheten bör vidtas på en rad områden när det gäller olagligt, oönskat och skadligt innehåll (även till exempel innehåll som kan vara olämpligt för barn, rasism och främlingsfientlighet, skräppost) och behandla frågor som rör konsumentskydd, dataskydd, informations- och nätverkssäkerhet (virus). Åtgärderna bör ta itu med material som distribueras både via World Wide Web och via nya former av interaktiv information och kommunikation som uppkommit genom den snabba spridningen av Internet och mobiltelefoni (t. ex. icke-hierarkiska tjänster, bredbandsvideo, direktmeddelanden ("instant messaging"), chatt-rum, osv. )

Kommissionen kommer att fortsätta att vidta åtgärder för att uppmuntra kostnadseffektiva distributionsmedel till ett stort antal användare, särskilt genom att använda spridningsorganisationer och elektroniska sprindningskanaler för att nå de avsedda målgrupperna.

Programmet kommer att ge stöd till lämpliga organ som väljs ut i en öppen ansökningsomgång, och som skall vara kontaktpunkter för att öka medvetenheten i varje enskild medlemsstat och i varje enskilt kandidatland. De skall också genomföra informationskampanjer i nära samarbete med alla berörda parter på nationell, regional och lokal nivå. En samordnande kontaktpunkt tillhandhåller det europeiska mervärdet. Den kontaktpunkten skall upprätthålla ett nära samarbete med de andra kontaktpunkterna för att garantera ett utbyte av bästa praxis.

De organ som vill fungera som nationella kontaktpunkter måste visa att de har ett starkt stöd från de nationella myndigheterna. De skall ha ett tydligt uppdrag att utbilda allmänheten i säkrare användning av Internet och nya medier eller i medie- och informationskunskap och måste ha de ekonomiska resurser som krävs för att genomföra uppdraget.

De nationella kontaktpunkterna förväntas

* utforma en sammanhängande, intensiv och målinriktad kampanj för att öka medvetenheten via lämpliga kanaler och med hänsyn till bästa metoder och erfarenhet från andra länder,

* bilda och upprätthålla ett (formellt eller informellt) partnerskap med huvudaktörerna (myndigheter, press- och mediegrupper, sammanslutningar av Internetleverantörer) och vidta åtgärder i sitt land när det gäller säkrare användning av Internet och nya medier,

* samverka i arbetet på bredare front när det gäller medie- och informationskunskap,

* informera användarna om europeiska filtreringsprogram och -tjänster och om telejourer,

* aktivt samarbeta med andra nationella kontaktpunkter i det europeiska nätverket genom att utbyta information och bästa metoder, delta i möten och utforma och genomföra en europeisk strategi, som vid behov anpassas till nationella språkliga och kulturella preferenser,

* tillhandahålla en grupp sakkunniga och tekniskt stöd för nyetablering av kontaktpunkter för att öka medvetenheten (nya kontaktpunkter kan "adopteras" av mer erfarna kontaktpunkter).

För att skapa bästa möjliga samarbete och effektivitet kommer finansiering att ges till en samordnande kontaktpunkt som ska svara för den övergripande samordningen och ge logistiskt stöd till nationella kontaktpunkter, så att arbetet blir synligt på Europanivå, kommunikationen och erfarenhetsutbytet fungerar och den lärdom man dragit kan tillämpas löpande (t. ex. genom att anpassa materialet för att öka medvetenheten).

Den samordnande kontaktpunkten bör

* tillhandahålla effektiv kommunikation och utbyte av information och bästa metoder inom nätverket,

* tillhandahålla utbildning om säkrare användning av Internet och ny teknik för nationella kontaktpunkters personal (utbildning av handledare),

* tillhandahålla tekniskt stöd till de kandidatländer som vill sätta igång åtgärder för att öka medvetenheten,

* samordna nationella kontaktpunkters ombesörjande av expert- och tekniskt stöd för nyetablering av kontaktpunkter för att öka medvetenheten,

* föreslå indikatorer och styra insamling, analys och utbyte av statistisk information om nationella åtgärder för att öka medvetenheten och bedöma åtgärdernas inverkan,

* tillhandahålla infrastruktur för en enda allomfattande gränsöverskridande webbportal med relevant information om de resurser som finns för medvetenhet och information och forskning med lokalt innehåll (eller lokala webbsidor om så är lämpligt), inbegripet nyhetsnotiser, artiklar, månatliga nyhetsbrev på flera språk samt reklam för forumets verksamhet,

* utvidga förbindelserna med verksamhet för att öka medvetenheten utanför Europa,

* delta i Forumet för ett säkrare Internet eller andra lämpliga evenemang, samordna input/feedback från nätverket för att öka medvetenheten.

Jämförande forskning kommer också att genomföras om hur människor, särskilt barn, använder nya medier. Ytterligare åtgärder på EU-nivå kan till exempel vara stöd för särskilda barnvänliga Internettjänster eller ett pris för årets bästa insats för att öka medvetenheten.

BILAGA II

PRELIMINÄR FÖRDELNING AV UTGIFTERNA

>Plats för tabell>

BILAGA III

GENOMFÖRANDE AV PROGRAMMET

1) Kommissionen kommer att genomföra programmet i enlighet med de tekniska specifikationer som anges i bilaga I.

2) Programmet kommer att genomföras i form av indirekta åtgärder bestående av följande:

a) Åtgärder med kostnadsdelning

- Pilotprojekt och åtgärder för bästa metoder. Tillfälliga projekt på områden som är relevanta för programmet, även projekt som visar bästa metoder eller inbegriper innovativ användning av tillgänglig teknik.

- Nätverk: nätverk som sammanför olika berörda parter och ser till att åtgärder vidtas inom hela Europeiska unionen samt gör det lättare att samordna verksamhet och överföra kunskap. De kan vara knutna till åtgärder för bästa metoder.

- Tillämpad forskning på Europanivå som görs på ett sådant sätt att den stämmer överens med hur människor, särskilt barn, använder nya medier.

- Gemenskapsfinansieringen överstiger i normalfallet inte 50 % av projektkostnaderna. Offentliga organ kan ersättas med upp till 100 % av extrakostnaderna.

b) Kompletterande åtgärder

- Kompletterande åtgärder skall bidra till genomförandet av programmet eller till förberedandet av programmets framtida verksamhet. Åtgärder som syftar till saluföring av produkter, processer eller tjänster, marknadsföringsåtgärder och försäljningsreklam är undantagna.

* Benchmarking och opinionsundersökningar för att producera tillförlitliga uppgifter om en säkrare användning av Internet och ny online-teknik för alla medlemsstater insamlade genom en jämförbar metod.

* Teknisk bedömning av teknik, såsom filtrering avsedd att främja en säkrare användning av Internet och ny online-teknik. Vid bedömningen skall det även beaktas huruvida denna teknik bidrar till skyddet av privatlivet.

* Studier till stöd för programmet och dess åtgärder, inbegripet självreglering och arbete inom Forumet för ett säkrare Internet, samt förberedande av framtida verksamhet.

* Pristävlingar om bästa metoder.

* Informationsutbyte, konferenser, seminarier, workshops eller andra möten och ledning av klusterverksamhet.

* Verksamhet för spridning, information och kommunikation.

3) Valet av åtgärder med kostnadsdelning kommer att baseras på de ansökningsomgångar som offentliggörs på kommissionens Internetsida, enligt gällande finansiella bestämmelser.

4) En ekonomisk plan skall bifogas ansökan om gemenskapsstöd, där så är tillämpligt. Den skall innehålla en förteckning över finansieringen av projekten, inklusive det ekonomiska stöd som söks från gemenskapen, och allt annat stöd som söks eller beviljats från annat håll.

5) Kompletterande åtgärder skall genomföras genom anbudsförfarande, enligt gällande finansiella bestämmelser.

FINANSIERINGSÖVERSIKT FÖR RÄTTSAKT

Politikområde(n): Informationssamhället

Verksamhet(er): Innehåll och tjänster i informationssamhället

Åtgärdens beteckning: Flerårig handlingsplan på gemenskapsnivå för att främja en säkrare användning av Internet och ny online-teknik (Safer Internet plus)

1. BERÖRDA BUDGETPOSTER (nummer och beteckning)

Budgetpost (er): 09 03 03 (f. d. B5-821) och 09 01 04 04 (f. d. B5-821A)

2. ALLMÄNNA UPPGIFTER

2. 1. Sammanlagda anslag för åtgärden: 50 miljoner euro i åtagandebemyndiganden

50 milj. euro

2. 2. Tillämpningsperiod:

1 januari 2005-31 december 2008

2. 3. Flerårig total utgiftsberäkning:

a) Schema över åtagandebemyndigande/betalningsbemyndigande (finansiellt stöd)

09 03 03 (f. d. B5-821) Miljoner euro (avrundat till tre decimaler)

>Plats för tabell>

b) Utgifter för tekniskt och administrativt bistånd och stöd (se punkt 6. 1. 2)

09 01 04 04 (f. d. B5-821A) Miljoner euro (avrundat till tre decimaler)

>Plats för tabell>

09 03 03 + 09 01 04 04 miljoner euro (avrundat till tre decimaler)

>Plats för tabell>

c) Total budgetkonsekvens av utgifter för personal och andra administrativa resurser (se punkterna 7. 2 och 7. 3)

Miljoner euro (avrundat till tre decimaler)

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

2. 4. Förenlighet med den ekonomiska planeringen och budgetplanen

X Förslaget är förenligt med gällande ekonomisk planering (7,62 miljoner euro för 2005 och 7,73 miljoner euro för 2006 från budgetpost 09 03 03), efter följande överföringar från andra budgetposter: 090302 digitalt innehåll (eContent) (f. d. B5 334), 1 miljon euro för 2005 och för 2006. 0902 Politik på området för elektronisk kommunikation (f. d. B5-302) 1,1 miljoner euro för 2005 och 1,6 miljoner euro för 2006.

| | Detta förslag medför en omplanering av den relevanta budgetposten i budgetplanen,

| | i nödvändiga fall med stöd av bestämmelserna i det interinstitutionella avtalet

Budgeten för det ursprungliga förslaget till den handlingsplan för säkrare Internet som kommissionen antog i november 1997 uppgick till 30 miljoner euro för fyra år, men Europaparlamentet och rådet beviljade endast 25 miljoner euro. Förlängningen av programmet 2003-2004 innebar ytterligare anslag på 13,3 miljoner euro (6,7 miljoner euro för 2004). Detta var baserat på en begäran från kommissionen och var det lägsta belopp som då behövdes. Vissa kostnader under 2004 kunde endast betalas när man stoppat finansieringen av utvecklingen av filtreringsprogram och -tjänster och överfört det sparade beloppet till andra poster.

Anledningarna till att man begär kraftigt ökad finansiering för 2005-2008 är följande:

a) Programmets räckvidd har ökat och omfattar nu förändringar i teknik och i det sätt som tekniken används på, särskilt den extremt stora ökningen i antalet minderåriga användare, förbättrade åtgärder för att öka medvetenheten och den förutsägbara ökningen av telejourernas arbetsbelastning till följd av den mängd olagligt innehåll som cirkulerar och antalet anmälningar som görs.

b) EU:s utvidgning från 15 till 25 länder. Det krävs tillräckliga resurser för att kunna etablera nationella kontaktpunkter i de tio nya medlemsstaterna för nätverket av telejourer (åtgärd 1) och nätverket för att öka medvetenheten (åtgärd 4) och för de extra behoven i de två samordnande nätverk som skall etableras för att samordna det stora antalet kontaktpunkter.

c) Programmet omfattar inte bara Internet och annan ny teknik såsom mobiltelefoner, utan också oönskad kommersiell e-post (s. k. skräppost). Skräppost innebär ytterligare kostnader för handlingslinjerna 2, 3 och 4.

Den viktigaste ökning som behövs är för samordning av informationsutbyte och bästa praxis om effektiv bekämpning av skräppost och stöd till utveckling av filterteknik inom ramen för åtgärd 2: Hantering av oönskat och skadligt innehåll.

2. 5. Påverkan på inkomsterna

X Inkomsterna påverkas inte (gäller tekniska aspekter på genomförandet av en åtgärd)

3. (2003-2006) BUDGETTEKNISKA UPPGIFTER

>Plats för tabell>

4. RÄTTSLIG GRUND

Artikel 153 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

Europaparlamentet och rådets beslut nr . . . /. . . . /EG om antagande av ett flerårigt gemenskapsprogram (2005-2008) för att främja en säkrare användning av Internet och ny online-teknik (Safer Internet plus).

5. BESKRIVNING AV ÅTGÄRDEN OCH SKÄL FÖR ÅTGÄRDEN

5. 1. Behovet av gemenskapsåtgärder

5. 1. 1. Eftersträvade mål och gemenskapens insatser

Det övergripande målet är fortfarande att främja en säkrare användning av Internet, särskilt för barn, och att bekämpa olagligt innehåll och innehåll som slutanvändaren inte vill ha.

De specifika målen är följande:

1) Att bekämpa olagligt innehåll genom att användarna kan anmäla olagligt innehåll till ett nätverk av telejourer.

2) Att hantera oönskat och skadligt innehåll: jämförelser av filterteknik, samordnat informationsutbyte och bästa praxis om effektiv bekämpning av skräppost, utveckling av effektiv filterteknik, anpassning av befintliga system för innehållsklassificering för att ta hänsyn till tillgången på samma innehåll från olika leverantörsmekanismer (konvergens),

3) Främjande av en säkrare miljö genom stöd till självreglering (utveckling och införande av europeiska etiska regler för näringslivet) och genom att garantera samarbete på gemenskapsnivå.

4) Att öka medvetenheten om säkrare användning genom att stödja ett europeiskt nätverk av insatser för att öka medvetenheten.

5. 1. 2. Åtgärder i samband med förhandsbedömningen

En detaljerad förhandsutvärdering har sammanställts baserat på flera källor, bland andra två utvärderingar av handlingsplanen 1999-2002 [25], samråd med externa berörda parter samt information som kommissionen erhållit genom de mångsidiga verksamheter i vilka den deltagit under de senaste åren och sina kontakter med viktiga aktörer.

[25] KOM(2003) 591 slutlig, antagen av kommissionen den 10 oktober 2003.

Det framgår tydligt av dessa att olagligt och skadligt innehåll och uppträdande på Internet utgör ett ständigt problem för lagstiftare, industri och föräldrar.

Det förväntas att problemet kommer att öka, både kvalitativt (ny teknik, nya plattformar) och kvantitativt (omfång och innehållstyp).

Att barn i allt större utsträckning har tillgång till Internet är något som de i motsvarande grad kan dra nytta av, men det utsätter dem också för risker.

Spridningen av icke efterfrågade kommersiella e-postmeddelanden, så kallad skräppost, har nått en sådan omfattning att den har blivit ett stort problem för utvecklingen av e-handeln och informationssamhället.

När det gäller olagligt innehåll och spridning av skadligt innehåll avgörs frågan om innehållsleverantörens ansvar fortfarande i första hand av den inhemska rätten.

Det finns emellertid instrument som fastställer bestämmelser som medlemsstaterna måste genomföra.

I e-handelsdirektivet [26] fastställs vilket ansvar vissa leverantörer av förmedlingstjänster för "enbart vidarebefordran", cachelagring och värdtjänster har.

[26] Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden ("Direktiv om elektronisk handel") av den 8 juni 2000 (EGT L 178, 17. 7. 2000, s. 1).

EU var föregångare när det gäller lagstiftning mot skräppost, genom antagandet av ett direktiv om integritet och elektronisk kommunikation [27] som kommer att leda till ett Europaövergripande förbud mot skräppost till enskilda. Rekommendationen om skydd av minderåriga och den mänskliga värdigheten [28] innehåller råd till medlemsstaterna, näringslivet och berörda parter, samt till kommissionen, men också vägledande riktlinjer om skydd av minderåriga.

[27] Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation), (EGT L 201 31. 7. 2002, s. 37).

[28] Se fotnot 20.

Att döma av utvärderingen av programmet Ett säkrare Internet 199-2002 var alla berörda parter som tillfrågats ense om att de rättsliga ramarna ensamma inte räcker för att lösa detta globala problem.

Lagstiftningen måste kompletteras med praktiska insatser till stöd för dem som är ansvariga för att garantera bestämmelsernas efterlevnad, för att ge användarna möjlighet att skydda sig själva och de barn för vilka de har ansvar mot oönskat och skadligt innehåll, för att uppmuntra industrin att utveckla självreglerande lösningar och för att informera och utbilda föräldrar, lärare och barn så att de har kännedom om problemen och de bästa metoderna för att ta itu med dem.

Det är lämpligt med offentliga insatser på gemenskapsnivå som kompletterar de nationella, regionala och lokala insatserna, eftersom problemet är av gränsöverskridande art och det krävs intensivt internationellt samarbete för att lösa det.

Två operativa slutsatser följer av allt det ovanstående:

- Det råder enighet om att det krävs gemenskapsinsatser utöver vad som görs på medlemsstatsnivå.

- Handlingslinjerna inom ramen för det föreslagna programmet är sådana, där insatser på EU-nivå är lämpligast och mest effektiva.

Vid utarbetandet av detta förslag har man tagit hänsyn till diskussioner med de avdelningar inom kommissionen som har hand om de berörda områdena, exempelvis utbildning och kultur, inre marknad och rättsliga och inrikes frågor.

Programmet syftar till maximal effekt på målgrupperna, vilket skall uppnås med hjälp av nätverk och multiplikatoreffekten.

Den metod man valt utgår från resultaten av Ett säkrare Internet 1999-2004, men omfattar också nya element som tar hänsyn till nya utmaningar som uppkommit.

Dessa nya element ger ökad kraft åt insatserna och kompletterar varandra, så att deras samstämmighet bevaras utan att de förlorar i relevans för målgruppen.

Denna metod har fastställts i förhandsbedömningen och har omsatts till operationella mål som täcker väldefinierade handlingsområden och genomförandeinstrument.

5. 1. 3. Åtgärder som vidtagits som följd av en efterhandsutvärdering

Programutvärderingen 1999 - 2002 gav en positiv bild av det nuvarande programmets resultat. Man kom fram till att programmet för ett säkrare Internet hade haft betydande inverkan under de första fyra åren, men att det med tanke på frågornas komplexitet och de många olika berörda parterna fortfarande finns behov av insatser.

Vid bedömningen bekräftades det nuvarande programmets positiva resultat, särskilt när det gäller främjande av nätverk och informationsspridning om problem och lösningar vad gäller säker användning av Internet.

Mer konkret drogs följande slutsatser:

De beröra parterna är ense om att programmets ursprungliga syften, prioriteringar och metoder fortfarande gäller, och att handlingslinjerna är lämpliga mekanismer för att uppnå dessa syften.

På strategisk nivå har programmet framgångsrikt lyckats sätta upp frågan om ett säkrare Internet på EU:s och medlemsstaternas politiska dagordning. Europeiska unionens framsynthet att på ett tidigt stadium i Internets utveckling ta upp dessa frågor förtjänar erkännande.

Vid utvärderingen lades en rad detaljerade rekommendationer fram avseende handlingslinjerna och hur de bör genomföras.

* Utvidgning av fokus och mål för att ta med ny och uppkommande komunikationsteknik som bland annat kan påverka barns Internetanvändning (t. ex. 3e generationens mobiltelefoni).

* Översyn av handlingslinjen om filtrering och innehållsklassificering.

* Fortsatt utveckling av nätverk av kontaktpunkter för informationsspridning i medlemsstaterna.

* Fortsatt dialog med berörda parter utanför Europeiska unionen.

* Uppmuntran av ökad delaktighet av Internetleverantörer och andra berörda parter inom näringslivet.

* Inriktning av programmet på områden där det kan få största möjliga effekt, vilket är på europeisk och internationell nivå, genom nätverk och spridningsinsatser.

Kommissionen har redan förutsett många av dessa resultat i sitt förslag till utvidgning av handlingsplanen för ett säkrare Internet, och kommer att genomföra dem inom ramen för sitt arbetsprogram 2003-2004. Utvecklingen av Ett säkrare Internet plus utgår bland annat från dessa resultat.

5. 2. Planerad verksamhet och villkor för finansiering via budgeten

Fyra åtgärder planeras:

1) // Bekämpning av olagligt innehåll.

2) // Hantering av oönskat och skadligt innehåll.

3) // Främjande av en säkrare miljö.

4) // Höjning av medvetenheten.

5. 3. Genomförandebestämmelser

För att uppnå större kostnadseffektivitet bör leverantörer av telejourer och åtgärder för att öka medvetenheten ges ekonomiskt stöd under en längre period (3-4 år) i stället för de arton månader till två år som är den normala perioden enligt den nuvarande handlingsplanen för säkrare Internet. Detta kommer att omfatta ett första kontrakt, baserat på en anbudsinfordran, för normalt två år, med möjlighet till förlängning för lyckade projekt efter en projektgenomgång, med ytterligare finansiering för den förlängda perioden.

De resultatmekanismer som föreskrivs i förslaget motsvarar i stora drag gemenskapens klassiska tillvägagångssätt när det gäller bidrag och delfinansiering på grundval av en detaljerad anslagsbegäran.

Med tanke på den låga budgeten för åtgärder för ett säkrare Internet bör det vara möjligt med enklare kontrakt för telejourer och nationella kontaktpunkter för att öka medvetenheten som innebär ett fast bidrag till budgeten.

Det kommer också att finnas delar som gemenskapen finansierar till fullo. Finansiering kommer att beviljas efter inbjudningar att lämna förslag och anbudsinfordringar.

Programmet kommer att skötas centralt av kommissionen.

Anslagen för tekniskt och administrativt stöd är avsedda att täcka utgifter för studier, expertmöten, information, konferenser och publikationer med direkt anknytning till programmets mål plus övriga utgifter för tekniskt och administrativt stöd, utom för offentliga myndigheters uppgifter.

6. BUDGETKONSEKVENSER

6. 1. Totala budgetkonsekvenser för del B (för hela programperioden)

6. 1. 1. Finansiellt stöd (åtagandebemyndiganden)

Åtagandebemyndiganden, miljoner euro (avrundat till tredje decimalen)

>Plats för tabell>

Fördelningen mellan de fyra åtgärderna är preliminär och görs enligt den fördelning som anges i bilaga II till utkastet till Europaparlamentets och rådets beslut.

6. 1. 2 Tekniskt och administrativt stöd, stödutgifter och IT-utgifter (åtagandebemyndiganden)

Åtagandebemyndiganden, miljoner euro (avrundat till tredje decimalen)

>Plats för tabell>

Utgifter för programkommitténs möten skall påföras bugetpost A07031. Utgifter för berörda parters möten skall påföras budgetpost A07030 (se avsnitt 7).

6. 2. Kostnadsberäkning per åtgärd för del B (för hela programtiden)

Åtagandebemyndiganden, miljoner euro (avrundat till tredje decimalen)

>Plats för tabell>

Under de första båda åren koncentreras utgifterna på insatser som säkerställer kontinuitet och anpassning av telejourerna och informationsnätverken och samtidigt bevarar insatsernas dynamik och ser till att de sprids till alla medlemsstater. Samtidigt inleds nya insatser mot skräppost och för att främja självreglering.

Nätverken kommer att belastas allt mer, både kvantitativt och kvalitativt under de kommande åren, och det krävs löpande stöd för att de skall kunna upprätthålla sin verksamhet.

De båda nätverken har mycket olika syften: telejourer är kontaktpunkter för rapportering av olagligt innehåll, medan informationspunkter skall främja säker användning av Internet och nya mobila nät bland barn, lärare och föräldrar.

Eftersom deras uppgifter skiljer sig åt så kraftigt är det sannolikt att olika organisationer i medlemsstaterna kommer att åta sig dessa uppgifter.

Samma sak gäller för samordningspunkterna som skall tillhandahållas av olika organisationer och skall främja bästa praxis och informationsutbyte mellan medlemmar i olika nätverk inom de olika verksamhetsområdena i enlighet med bilaga 1 till programförslaget.

Stödet till de knutpunkter i båda nätverken enligt ovan kommer att ges i form av samfinansiering (projektstöd).

I programmet tas även möjligheten att vidta stödåtgärder i tredje land upp, med godkännande av programkommittén. Denna möjlighet skulle vara viktig för en tänkbar, men begränsad, stödåtgärd för telejourer i tredje land, där det mesta olagliga och skadliga innehållet befinner sig.

Inom ramen för programmets andra målområde, hantering av oönskat och skadligt innehåll, kommer riktmärkning av filterprodukter och samordning och främjande av utbyte av information och bästa praxis om effektiv kamp mot skräppost att behandlas.

I programmets andra del ges stöd till utveckling av filterteknik och åtgärder för att införa innehållsklassning och kvalitetsmärkning.

Årliga målresultat har beräknats enligt följande totalfördelning av programbudgeten:

Att bekämpa olagligt innehåll

// 23 - 28 %

Att hantera oönskat och skadligt innehåll

// 16 - 23 %

Att främja en säkrare miljö

// 5 - 9 %

Att öka medvetenheten

// 43 - 50 %

7.

EFFEKTER PÅ PERSONALRESURSER OCH ADMINISTRATIVA UTGIFTER

7. 1. Personalbehov för åtgärden

>Plats för tabell>

Ingen ytterligare personal - personalbehoven kommer att lösas genom interna förflyttningar

7. 2. Total budgetkonsekvens av ytterligare personalbehov

>Plats för tabell>

7. 3. Övriga administrativa utgifter till följd av åtgärden

>Plats för tabell>

Beloppen avser totala utgifter för tolv månader.

Behovet av personal- och förvaltningsresurser skall täckas med de anslag som vid det årliga budgetanslagsförfarandet tilldelats det generaldirektorat som administrerar programmet.

8. UPPFÖLJNING OCH UTVÄRDERING

8. 1. Uppföljning

Kommissionens tjänstemän kommer att genomföra programmet samt sörja för övervakningen.

Den fortgående övervakningen av programmen skall grundas på de uppgifter som fås direkt från bidragstagarna, som skall lämna in delrapporter, slutrapporter och ekonomiska rapporter, inklusive kriterier för resultatindikatorer som anges i uttagningsprocessen.

För att säkerställa kvaliteten på programmets genomförande kommer en stickprovsövervakning på platsen att ske på regelbunden basis och regelbunden feedback kommer även att krävas på programdeltagarnas verksamhet.

Alla projekt och åtgärder inkluderar inbyggd utvärdering eller bestämmelser om bedömning av externa experter eller interna källor och innehåller resultatindikatorer och riktlinjer för uppföljning.

För engångsprojekt, som seminarier och konferenser kommer övervakning på plats och extern noggrann utvärdering att ske på grundval av slumpmässiga stickprov och/eller på grundval av riskfaktorer.

8. 2. Planerad form och tidsplan för utvärderingar

En interimsutvärdering kommer att genomföras under projektets andra år. En utvärdering i efterhand med tyngdpunkt på åtgärdens effekter kommer att göras efter programmets slut.

För utvärderingarna har nedanstående indikatorer identifierats:

Allmänna mål

// Indikatorer

- Att främja en säkrare användning av Internet, särskilt för barn, och bekämpa innehåll som slutanvändarna inte vill ha. // - Kvantitativa/kvalitativa uppgifter om åtgärder, rapporter och andra resultat av åtgärderna

- Kvantitativa/kvalitativa uppgifter om deltagarnas uppfattningar av programmets effekter

Operativa mål

// Indikatorer

1. Bekämpning av olagligt innehåll.

// - Kvantitativa/kvalitativa uppgifter om telejourernas effektivitet och synbarhet

2. Hantering av oönskat och skadligt innehåll.

// - Nivån på informationen om tillgänglig teknik

- Antal initiativ och deras räckvidd när det gäller filtrering, innehållsklassifisering och kvalitetsmärkning av webbplatser på Europanivå

3. Främjande av en säkrare miljö.

// - Antal initiativ för självreglering på Europanivå och deras räckvidd

4. Att förbättra samarbetet och öka medvetenheten

// - Nivån på kunskaperna om en säkrare användning av nya medier bland barn och föräldrar

- Omfattningen av insatserna för att öka medvetenheten, antalet utbildade lärare/handledare

9. BESTÄMMELSER OM BEDRÄGERIBEKÄMPNING

I beslut om finansiering och kontrakt mellan kommissionen och förmånstagarna föreskrivs om kontroller på plats som skall genomföras av kommissionen och revisionsrätten i de lokaler som tillhör mottagare av gemenskapsbidrag, och ges bemyndigande att begära belägg för alla utgifter inom ramen för sådana kontrakt, avtal och juridiska åtaganden inom fem år efter utgången av avtalsperioden. Kontroller på plats kommer att genomföras vid behov.

Förmånstagarna har skyldighet till rapportering och ekonomisk redovisning.

Denna redovisning skall analyseras med avseende på innehåll och utgifternas berättigande till stöd, med beaktande av syftet med gemenskapens stöd, och med beaktande av avtalsenliga skyldigheter och principerna för sund ekonomisk förvaltning.

Bifogat de finansiella avtalen finns uppgifter av administrativ och finansiell art, utformade för att specificera de slag av utgifter som är stödberättigande enligt dessa avtal. I förekommande fall kommer gemenskapens täckning av vissa kostnadselement att begränsas till poster som är reella, identifierbara och verifierbara i förmånstagarens bokföring, för att underlätta kontroll och granskning (och utvärdering för uttagningssyfte) av projekt som mottagit bidrag.

När det gäller offentlig upphandling kan anbudssökande eller anbudsgivare som befinner sig i en av de situationer som medför uteslutning, i budgetförordningen (artiklarna 93-96), bli föremål för administrativa eller ekonomiska påföljder.

COMMISSION STAFF WORKING PAPER

EX ANTE EVALUATION

Safer Internet plus

(2005-2008)

{COM(2004)91 final}

TABLE OF CONTENTS

0 Introduction

1 Problem analysis and need assesment

2 What is the main objective the programme intends to achieve?

3 What is the intervention logic proposed?

4 The expected impacts

5 Monitoring and evaluation

6 Stakeholders' consultations

7 Commission draft proposal

8 Lessons from the past

0. Introduction

This document was prepared following the ex ante evaluation guidelines [29] to support the process leading to the proposal for a multiannual Community programme, Safer Internet plus (2005 - 2008).

[29] Ex ante evaluation - a practical guide for preparing proposals for expenditure programmes - December 2001

The proposed programme is based on the experience and the success of the Safer Internet Action Plan (1999 - 2004) [30].

[30] Decision No 276/1999/EC of the European Parliament and of the Council of 25 January 1999 adopting a Multiannual Community Action Plan on promoting safer use of the Internet and new online technologies by combating illegal and harmful content primarily in the area of the protection of children and minors (OJ L 33, 6.2.1999, p.1) as amended by Decision No 1151/2003/EC of the European Parliament and of the Council of 16 June 2003 (OJ L 162, 1.7.2003, p. 1)

1. Problem analysis and need assesment

1.1 Problem analysis

Illegal and harmful content and conduct on the Internet is a continuing concern for lawmakers, industry and parents. The European Union has been a forerunner in the fight against illegal and harmful content since 1996 [31].

[31] Communication on illegal and harmful content on the Internet COM(96) 487 and Green Paper on the protection of minors and human dignity in audiovisual and information services COM(96) 483.

There are now new challenges both in quantitative and qualitative terms.

Qualitative terms: new technologies include ever-increasing processing power and storage capacity of computers, broadband allowing distribution of content such as video which requires high bandwidth, and the increased capacity of the latest generation of mobile telephone networks. The new generation of mobile phones will be able to distribute "adult" content and discussions are under way how to restrict access to this type of content so that parents can have phones with blocking devices to prevent children stumbling across explicit Web sites and unsuitable online chat rooms.

In quantitative terms, the technological changes already described contribute to an increase in the volume as well as in the types of content distributed.

The level of use of Internet and new technologies is growing. Internet access in the home now accounts for a growing share of the market, and children are exposed even to it in school even where they do not have it in their homes. Internet penetration in the home stands at more than 42% for citizens; it exceeds 90% for businesses and schools.In the 13 months from April 2002 to April 2003, the number of European surfers using high-speed connections (which includes DSL, LAN and Cable Modem) grew by 136%, according to the latest research from Nielsen/NetRatings. In some countries the growth rate was higher, with the UK experiencing the largest increase at 235%.

Broadband users are spending significantly more time online, using the web more often, and visiting more websites than their slower, dial-up counterparts. In Germany, for instance, narrowband users spend on average seven and a half hours on the web every month, whereas for broadband users this increases to 21 hours, equivalent to almost one day per month.

According to a recent survey carried out by one of the awareness projects funded under the current programme covering Denmark, Ireland, Iceland, Norway and Sweden, 97% of children in these countries aged 9 to 16 years have used a computer.

4 out of 10 children who have chatted on the Internet say that people they have only met on the net have asked to meet them in person. 14% of the children have met someone they first met on the net, while only 4 % of the parents think the children have done this. 44 % of the children who use the Internet have visited a pornographic Web site by accident or on purpose. One fourth has received pornographic material through the net. 30 % of the children have seen Web sites with violent material, while only 15 % of the parents think their children have seen this.

This increase in connectivity by children will see a corresponding increase in benefits for them but also risks of "collateral damage".

The proliferation of unsolicited commercial e-mail, or 'spam', has reached a point where it creates a major problem for the development of e-commerce and the Information Society. A significant proportion of spam consists of advertisements for pornography, some of it clearly illegal in all circumstances. It is estimated that over 50 percent of global e-mail traffic will soon be spam.

1.2 Legislation

An essential distinction has to made between illegal content on one hand and unwanted or harmful content on the other hand - although unwanted or harmful content may also be illegal.

The two categories require different techniques to deal with them.

Illegal content and conduct is whatever is so defined by the applicable national law and although there are many common features, there are also significant differences of details between the laws of Member States (and of third countries where content may be produced or hosted).

The primary method of dealing with illegal content and conduct is for the police to arrest the offenders and for them to be brought before the courts and convicted and punished if found guilty. There may also be regulatory bodies responsible for taking action to enforce certain rules (such as consumer protection) or there may be parallel civil remedies (as with copyright infringements).

In new media such as the Internet, this process is complicated by the fact that the elements of the offence may be spread out over different countries, and that it may be difficult to exercise jurisdiction over the prime culprits. International co-operation is therefore needed.

Unwanted content is content that certain users do not wish to receive it (a prime example being spam). Harmful content means content which adults responsible for children (parents or teachers) consider to be harmful to those children. There may also be legal provisions restricting distribution of harmful content to adults only (legal pornography, for instance).

A variety of means exist to deal with unwanted and harmful content, all of which need to be used in combination in order to increase their effectiveness: enforcement of legal provisions, self-regulation, technical means such as filtering, and awareness-raising.

In the area of illegal content and in the regulation of distribution of harmful content, the primary liability of content providers is still largely a matter of national law. There is also a divergence of the sensitivity in different Member States to public exposure of nudity and sexual activity and exposure of children to nudity and violence.

However, there are instruments which lay down rules which Member States are required to implement.

The Electronic Commerce Directive [32] regulates the liability of intermediary service providers for "mere conduit", caching and hosting.

[32] Directive 2000/31/EC of the European Parliament and of the Council of 8 June 2000 on certain legal aspects of information society services, in particular electronic commerce, in the Internal Market (OJ L 178, 17.7.2000, p. 1).

The EU was a first mover on the legal front against spam by adopting a Directive on privacy and electronic communications [33] that will lead to a pan-European 'ban on spam' to individuals.

[33] Directive 2002/58/EC of the European Parliament and of the Council of 12 July 2002 concerning the processing of personal data and the protection of privacy in the electronic communications (OJ L 201 31.7.2002, p. 37).

The Recommendation on protection of minors and human dignity [34] makes recommendations for Member States, the industry and parties concerned and the Commission and includes with the indicative guidelines on protection of minors. The implementation of the Recommendation was evaluated for the first time in 2000/2001. The report on the application of this Recommendation [35] published in 2001 showed that the application of the Recommendation was already then overall quite satisfactory. The Commission is working on a second report on the implementation of the Recommendation, which will be adopted at the end of this year on the basis of a questionnaire, which was sent to both the Member States and the acceding States.

[34] COM(2002) 263.

[35] COM(2001)106 final

The proposed Framework Directive on child pornography [36] sets out minimum requirements for Member States in the definition of offences and for sanctions.

[36] COM(2000) 854.

1.3 What would happen under a "no further intervention scenario"?

It is possible to make predictions on the new media landscape and the problems likely to be seen in 2005 and beyond, based on current trends:

* New technologies and new ways of using existing technologies will be developed. These will provide new opportunities to the vast majority of law-abiding businesses and citizens;

* Use of new media by children will be an important part of their lives;

* However, criminals will use new media for carrying out their activities and will devise new ways of defrauding businesses and consumers.

* Alongside more structured professional structures of production and distribution familiar to traditional media, the distinctive feature of the Internet will remain the possibility for atomised production, reinforced by ways of ensuring secrecy and production of video-on-demand;

* At the same time, technology offers scope to devise new ways of preventing and detecting crime and identifying the criminals;

* The sexual exploitation of children will continue through production of child pornography and use of new technologies to contact possible victims of sexual abuse.

1.4 Who is affected?

a) The main target of the proposed programme is children and those responsible for them, their families and teachers in schools. Children are eager consumers of content distributed by Internet and new online technologies. They are frequent users of these technologies as a means of communication and contact. They are also potentially the most vulnerable since they are open to deception and exploitation.

b) Governments (national, regional and local) and official bodies with responsibility for industry, education, consumer protection, families, children's rights and child welfare, law enforcement authorities (police, public prosecutors and judges), and regulators (media, data protection) are concerned with the issue of illegal, unwanted and harmful content.

As far as illegal content is concerned, the point of departure is that what is illegal offline is illegal online.

One concern is to ensure that the law, both substantive and procedural, is adapted so that it reflects the values of society and deals with new social phenomena. A second concern is that those charged with upholding the law should be given the necessary training and equipment. A further area of concern is the degree to which national law can be applied to activities taking place on a global network, whether under application of national rules of conflict of law or in practice. This is a particular difficulty if acts are punishable in one country and not punishable in another.

As far as harmful content is concerned, a balance must be struck between possible harm to minors and the preservation of the freedom of expression. Existing regulatory mechanisms must be adapted to meet the challenge of convergence of telecommunications, media and information technology.

c) Industry including content providers, Internet service providers and mobile network operators, as well as industry self-regulatory bodies, is also concerned, because industry has a strong interest from a business point of view in a safe environment engendering consumer confidence. Commercial content providers and technical intermediaries (including network operators and Internet Service Providers) need an environment in which to operate which allows them to go about their normal business without undue restrictions. They typically wish to avoid the costs and other burdens of regulation. In particular, they do not wish to have roles thrust upon them for which they are not best qualified and which are properly the role of other bodies representing the public interest. Industry can play an important role in helping to provide solutions because of their expertise, their technical role in provision of services and their contacts with end-users.

d) Non-governmental organisations active in the fields of consumer protection, families, children's rights and child welfare are concerned by the potential harm to children caused by exposure to inappropriate content. Groups active against racism and xenophobia see the network as a means of distributing racist material and circumventing national laws. Other activists are concerned at the implications for civil liberties of measures taken to restrict circulation of content or access to content, particularly where measures taken ostensibly to restrict access by children to potentially harmful content also restrict access by adults to content which is legal for them.

e) Universities and research institutes: can play an important part in a variety of areas, contributing to the knowledge of how children use new media and the best way to deliver the safety message. Research can also throw light onto the modus operandi of criminals using new media, investigate new technical solutions or provide an independent view of reconciling the interests involved in the self-regulation process.

2. What is the main objective the programme intends to achieve?

2.1 What is the overall policy goal?

The programme has the following overall aim:

- to promote safer use of the Internet and new online technologies, particularly for children, and to fight against illegal content and content unwanted by the end user.

The programme focuses on the end-user - particularly children at home under the responsibility of their parents and in schools under the responsibility of their teachers.

The new programme will be inspired by the principles of continuity and enhancement:

* Continuity: continue doing what Europe does best by taking account of lessons learned and by building on the achievements of the initiatives already funded so as to ensure that their effects continue;

* Enhancement: meet new threats, ensure European added-value, stimulate a multiplier effect and broaden international outreach.

The programme has two aspects:

- a pronounced social dimension that focuses on domains where it would be wrong to rely either on regulation alone or on market forces to ensure the safety of users of Internet and new online technologies;

- an economic dimension by helping to create a climate of confidence and to promote the use of Internet and new online technologies and so to enhance the economic benefits that greater access to these technologies will bring to society.

2.2 Specific objectives

* Allow users to report illegal content. Expected results: hotlines in each Member State.

* Tackle unwanted and harmful content. Expected results: a) filtering technology: greater information of end users through benchmarking, increased effectiveness through benchmarking and funding development of filtering software and services b) content rating: adaptation of existing content rating systems to take account of the availability of the same content through different delivery mechanisms (convergence) c) facilitating and co-ordinating exchanges of information and best practices on effective enforcement against spam.

* Promote self-regulation. Expected results: a) development and deployment of European Codes of Conduct for industry (network operators, access providers, content providers and aggregators), pilot projects

* Increase awareness about safer use. Expected results: awareness actions designed to reach European children, European families with children and European schools, with multiplier actions in Member States.

2.3 Indicators

Sources of data for the indicators can be divided into two groups: programme level and project-level, corresponding to the ways in which data will be collected and matching the Commission's monitoring methods - in other words, leveraging and enhancing the existing mechanisms.

2.3.1. Programme level data sources

Three instruments are available to collect data.

The 2-yearly programme evaluation will be used to measure the direct or indirect impact of measures co-funded by the Safer Internet, as opposed to measures which might have occurred in the absence of any Community funding programme. Evaluations of the existing Safer Internet programme by external contractors have already been carried out in 2001 and 2003, and a third evaluation will take place in early 2005. The design and implementation of the evaluation is a task shared with DG INFSO's evaluation unit. The evaluation process is accompanied and supervised by a Steering Committee with outside experts on which DG BUDG is normally represented.

The Eurobarometer questionnaire is a significant innovation. There are 9 questions (see annex I), based on the experience of similar surveys carried out by Safer Internet projects. The survey covers a scientifically selected sample of between 1000 and 2000 people (check). The first is being launched at the end of 2003 in each of the 15 Member States. A corresponding study will be carried out in the 10 new Member States in 2004. This will therefore provide a set of baseline data. This survey will be repeated at regular intervals of between 12 and 24 months, budget permitting. It will allow society's attitudes towards Safer Internet to be monitored.

A third tool is the questionnaire about the Recommendation on protection of minors and human dignity, which gives feedback from the Member States on a significant number of questions directly relevant to Safer Internet (see annex II). There have now been two such questionnaires, in 2001 [37] and 2003 [38], and the results are collated and published by the Commission, so again a set of baseline data is already available. This questionnaire will be repeated every 2 years.

[37] COM (2001) 106

[38] COM() (not yet adopted)

2.3.2. Project level data sources

Projects are required to produce progress reports for the Commission every 6 months. These reports are subject to approval by the Commission Project Officer and form part of the material for the review by external experts at least once during the life of the project.

The Commission is already including systematic reporting requirements for appropriate indicators as part of another significant innovation, the standard work packages and deliverables for network nodes in the application forms under the current call for proposals (see the example for awareness nodes in annex 3). These will become part of the technical annexes of contracts. Since new projects will start in mid-2004, the first data under this approach will start arriving at the end of 2004 and will be supplied through the life of the projects.

The "input" in terms of financial contributions is measurable through the documents submitted by the projects - the estimated budgets and the periodic cost statements. Contributions in kind are measurable in terms of input, even if not in money terms - and in some cases also in terms of results or impact, an example would be a television programme (number of viewers) or free banner space on a heavily-visited Web site (number of page views).

For the purpose of effective evaluation and assessment of cost-effectiveness the following output, result and impact indicators have been identified:

General objectives // Indicators

To promote safer use of the Internet and new online technologies, particularly for children, and to fight against illegal content and content unwanted by the end user // - Quantitative/qualitative data on actions, reports and other results of these actions - Quantitative/qualitative data on society's perceptions as to the impact of the programme ;

Operational Objectives // Indicators

1. Allow users to report illegal content // Quantitative/qualitative data on the establishment and operation of hotlines - n° of national nodes, MS coverage, n° of reports received, n° of staff involved in hotlines, - n° of police actions implemented thanks to hotline cooperation (feedback needed from police), n° of web pages withdrawn from ISP thanks to hotline tips

2. Tackling unwanted and harmful content. // a) Number of benchmarking reports, measured variation in effectiveness of filtering software and services, number and coverage of projects for filtering software and services b) number of content rating systems reviewed to take account of convergence, changes made c) reporting point or co-ordinated reporting points for spam.

3. Self-regulation // Code(s) of conduct: quality assessment, number of self-regulatory operations implemented.

4. . Increase awareness about safer use // Extent of awareness-raising activities, data on level of awareness, no of national nodes, coverage, visibility (web sites hits1 etc)

3. What is the intervention logic proposed?

3.1 What is the approach taken to reach the objective?

According to the Safer Internet 1999- 2002 programme evaluation, there was a consensus among those consulted that relying on the regulatory framework alone was not enough to deal with the global nature of the problem.

Regulation has to be backed up by practical measures to assist those responsible for enforcing the law (action 1), to provide tools for users to protect themselves and the children for whom they are responsible against unwanted and harmful content (action 2), to encourage industry to find self-regulatory solutions (action 3), and to inform and educates parents, teachers and children about the problems and the best ways to deal with them (action 4).

The basic philosophy is that of empowerment of the user.

As explained above, the new programme will be inspired by the principles of continuity and enhancement. The new programme does therefore include elements of the Safer Internet Action Plan which have shown their worth and which were revised for the second phase 2003 - 2004. However, it also integrates a number of new elements to meet new threats, ensure European added-value, stimulate a multiplier effect and broaden international outreach.

A number of areas were suggested to the programme evaluators as possible additions. Among these, spam is an area where the Commission has decided to take a vigorous lead. The Commission is expected to publish a Communication on the subject which identifies a series of actions that are needed to complement the EU rules and thereby make the 'ban on spam' as effective as possible. Tackling spam will fall within the actions and the instruments chosen - there is for instance clear synergy and added value in including spam under filtering, supporting self-regulation pilot projects and awareness actions.

The opportunity has also been taken to suggest alternative or additional instruments under the accompanying measures. The budget request has been increased to take account of the increased scope and geographical coverage of the programme.

The programme aims to maximise its impact on the target audience by using networking and the multiplier effect.

The approach chosen builds on the results of Safer Internet 1999-2004, while bringing in additional elements that take account of new challenges. These elements add strength to the actions, which mutually reinforce each other, and keep their coherence without reducing the relevance to the target population.

This is the approach which has been translated into operational objectives covering well defined areas of action and instruments for the implementation set out in further detail in section 7.

3.2 Cost effectiveness

What is the cost of the proposed intervention?

The proposed intervention is estimated to cost 50 mio euro.

Do the objectives justify the cost ?

The two programme evaluations have confirmed that the current level of spending constitutes good value for money.

The budget of 50 mio euro would be significantly more than the cost of the current programme (at the rate of the draft 2004 budget for 25 Member States).

While 50 mio euro is a significant amount, it is not extravagant when bearing in mind the very broad geographical coverage (all 25 Member States) and reach (all Internet users and in particular parents, teachers and children). The use of Internet by children is one of the fastest-growing areas of Internet use overall. The age at which children first access the Internet is getting younger and younger.

Direct economic benefits from actions against spam can be expected for all Internet users - businesses, government bodies at all levels, educational organisations, non-profit organisations and individual. The Research Institute Ferris has estimated that in 2002, spam cost European companies 2.5 billion EUR just in terms of lost productivity.

The current spending level of 7.5 mio euro was based on a request made by the Commission which was at the low end of what was then needed. Certain costs in 2004 could only be met by stopping funding of development of filtering software and services and transferring the amount saved to other items.

The reasons for requesting a substantial increase in funding in 2005- 2008 are as follows:

a) The increased scope of the programme to deal with the changes of technology and the way technology is being used, particularly the spectacular growth in their use by minors, the reinforcement of awareness activities and the foreseeable rise in the workload of hotlines due to the amount of illegal content in circulation and the number of reports made.

b) The enlargement of the EU from 15 to 25. Adequate resources are required in order to allow national nodes to be set up in the 10 new Member States for the network of hotlines (Action 1) and the awareness network (Action 4), and for the additional needs of the two network co-ordinators created by a larger number of nodes to co-ordinate. The momentum should be kept.

c) The programme will include not only Internet and other new technologies such as mobile phones, but also unsolicited commercial e-mail ("spam"). Including spam will involve additional expenditure under a number of actions. The most significant increase needed is for support to develop filtering technologies including spam and a possible reporting point for spam under Action 2: Tackling unwanted and harmful content. There will also be impacts on the self-regulatory activity and awareness-raising.

d) It is further proposed to put resources into pilot projects for self-regulation, which could help generate more intensive activity in this area at European level.

3.3 Which alternatives have been considered?

Could the same results be achieved by a lower cost by using a different approach or other instruments, or could more or better results be achieved with the same cost by using a different approach or other instruments?

The approach chosen and the instruments suggested seem to be the most appropriate in order to achieve the overall objective and the ways in which intervention using funding from the Community budget can be used.

Three other options were considered:

- Cease, or drastically reduce, funding activities in the area of safer use of the Internet and new online technologies;

- Propose a further extension of the existing Safer Internet Action Plan with unchanged scope and actions.

- Merge the programme with another funding programme

The analysis carried out by the Commission shows that the problem of safer use of the Internet is still a real one and that action at Community level is effective. New platforms and the potential of new technologies have even increases the problem. It would therefore have been difficult to justify abandoning all activity in this area.

Although there are strong elements of continuity with Safer Internet 1999-2004 in the new programme, there is a need to propose further adaptations to take account of new realities and an approach which includes full involvement of acceding countries and strengthening international co-operation.

The Safer Internet programme has quite different "constituencies" and objectives to other funding programmes, as pointed out in the programme evaluations. Merger with other programmes would result in a loss of focus and visibility, and thus in effectiveness, without any particular cost advantages to counterbalance this.

3.4 Which are the trade-offs associated with the current proposal?

The main trade-offs are a consequence of the fact that the budget requested, although significantly larger than for the predecessor programme, is still modest compared to the magnitude of the issues and the need to cover 25 Member States.

One compromise which could not be made was on the geographical spread of the programme. This must not only cover 25 Member States, but also reach out internationally because of the global nature of the Internet and new technologies.

The first compromise was taken in the scope of the programme. A number of areas related to illegal content and conduct where action is required are not covered. In some cases, such as the area of network and information security, this is dealt with by other Commission initiatives. In other cases, in particular copyright, the main contribution of the European Union is to provide an appropriate legal framework in an ongoing process of harmonising the laws of the Member States where necessary. The programme concentrates on areas of illegal content and conduct where the need for public funding of countermeasures is greatest, and has given priority to protection of vulnerable persons, particularly children.

The second compromise is in terms of reliance on networking and on the multiplier effect. Action against illegal, harmful and unwanted content is necessary at all levels, internationally, at European Union level, nationally, regionally and locally and in each school and family, but the funds are insufficient for covering action at all these levels. Actions therefore aim to target specific projects which provide maximum European added value, and whose results can then be put into practice by multiplier organisations at national, regional and local level. Networks are the main instruments in the field of Action 1. Fighting against illegal content, and Action 4. Awareness-raising. This ensures a comprehensive European coverage and strong support in each country for the national node. This approach has the advantage of obtaining maximum value for money.

3.5 European Added Value - why act at Community level

Critics of the Safer Internet plus proposal might challenge the basis for action funded by the Community budget. On one hand, if the problem is global, would it not be better to act through organisations with a global scope? On the other hand, if safer use of the Internet and new media needs to be taught at the level of every child, then national, regional and local bodies are far better equipped to do so.

Each of these arguments are based on a correct premise, but the conclusion is at best an oversimplification - as is demonstrated by the fact that the two conclusions apparently contradict each other.

The correct conclusion is in fact that both global and national / regional / local actions are necessary but they are complementary to action at EU level, not alternatives.

International co-operation is also essential and can be stimulated, co-ordinated, relayed and implemented by action through the Community networking structures. There is already a variety of action in organisations with membership wider than the current 15 Member States, and the Commission is involved in these together with the Member States. (see table below). While their discussion cover a wide range of policy issues, none of these organisations currently fund actions similar to what is proposed, for the simple reason that those for whom it might be considered to be within their scope do not have budgets to do so. The INHOPE Association has members in the United States, Australia and South Korea.

Action at Member State level is essential involving a wide range of factors from national, regional and local government, network operators, parents, teacher and school administrators. The Community can stimulate best practice in Member States by carrying out an orientation role both within the EU and internationally and providing support for European-level benchmarking, networking and applied research. The need for hotlines to work together is evident since their role is to transmit reports which are likely to be in another country. The awareness nodes and pilot projects on self-regulation can help to produce a "multiplier effect" whereby the benefit of best practice can be distributed more widely than would otherwise be the case.

What measures are in place and what is already being done in the same field in the Member States?

A convenient source for a comparative overview of measures in place in the Member States, nationally, regionally and locally is the report on the application of the Recommendation on protection of minors and human dignity referred to in section 1.2 above, currently being updated. The picture is not a uniform one: there are more activities in some Member States than in others, in varying degrees of intensity.

What measures are in place and what is already being done in the same field within the Commission?

The actions of the Commission in related fields are covered in sections 1.2 and 2.2 above.

Will the intervention will be complementary to and coherent with action in Member States and with Commission activities?

As far as existing activities in Member States are concerned, it is quite clear that in a significant number of cases, there are activities which would not have happened at all without the intervention of the Safer Internet programme. In other cases, the activities would not have benefited from the exchange of best practice with other European countries. This was confirmed by the authorities in Member States who responded to the Commission's surveys. See also section 3.6 below on subsidiarity.

The intervention will be complementary to and coherent with other Commission activities in the areas of policy and funding programmes. The services involved keep each other regularly informed and will continue to do.

To what extent can synergy effects be expected and, if so, what kind?

The design of the new programme aims at maximising synergy with national activities through networking. Synergy can also be expected with Commission policy and actions in the area of protection of minors in audiovisual and information services, in all actions intended to protect the consumer on the Internet, actions against spam, those relating to network and information security and those in the area of criminal law (child pornography).

3.6 How is subsidiarity and proportionality taken into account?

An additional advantage of the reliance on networking and on the multiplier effect mentioned above is that it complies with the principle of subsidiarity.

In some Member States, the programme will link in neatly with a variety of national programmes directly comparable to Safer Internet plus in terms of scope and remit. In a number of cases, these have been clearly inspired by the Safer Internet Action Plan 1999 - 2004.

In other Member States, there is still a need for more developed and structured forms of co-operation. The issues cuts across traditional boundaries between ministries - Justice, Home Affairs, Industry, Culture, Education, Family and Social Affairs might be among the typical ministries who need to be involved depending on how ministerial portfolios are distributed. In a federal state, the competences are likely to be split between national and regional levels.

The necessary co-operation between law-enforcement and industry may run counter to deeply-held views about their appropriate respective roles, the exact ways in which such co-operation could be implemented and any changes which would need to be made to the law as a consequence. There may not even be a single body to speak for the industry.

Safer Internet plus and its various actions will certainly give the necessary additional impetus to setting up new forms of co-operation. The financial incentive offered by Community co-funding should not be the main driving force, but it will help to overcome any reluctance to co-operate because of the costs involved.

Relationships of Safer Internet with other EU programmes

AGIS // The AGIS Framework programme on police and judicial co-operation in criminal matters runs for the period 2003 to 2007 with a budget of EUR 65 million. Preceding programmes included STOP and STOP II. In 2000 the STOP programme co-funded an International conference on fighting child pornography on the Internet that following up the conference «Combating Child Pornography on the Internet» held in Vienna in 1999. The programme also funded the COPINE project and a follow-on which analysed the behaviour of offenders collecting child pornography and the setting-up of an operational database of child pornography using automatic indexing and search systems.

DAPHNE // The Daphne Programme for the years 2000-2003 is a European Community preventive action programme to fight violence against children, young people and women. Violence is understood in the widest possible sense, from sexual abuse to domestic violence, from commercial exploitation to bullying in schools, from trafficking to discrimination-based violence against handicapped, minority, migrant or other vulnerable people. DAPHNE has funded several related projects, some of which (e.g. INHOPE) have subsequently been funded under the Safer Internet Action Plan and a project on identifying victims of child pornography.

EContent // The eContent programme, as part of the eEurope Action Plan, contributes to its third objective: "stimulate the use of internet" The eContent programme is aimed at supporting the production, dissemination and use of European digital content and to promote linguistic diversity on the global networks. The eContent programme is based on three main strands of action where EU added value can be maximised: Improving access to and expanding use of public sector information, Enhancing content production in a multilingual and multicultural environment, Increasing dynamism of the digital content market

Information Society Technologies Programme (IST) // Information access, filtering, analysis and handling (IAF): The overall objective of IAF is to develop advanced tools and techniques for the management of multimedia content to empower the user. IAF further focuses on audio-visual content which today is streamed over the Web, CD or DVD, but which will also be available in the next years over interactive TV, multimedia home platforms and wireless multimedia networks.

ELearning // The Commission has adopted the "eLearning" initiative to adapt the EU's education and training systems to the knowledge economy and digital culture. This initiative has four components: to equip schools with multimedia computers, to train European teachers in digital technologies, to develop European educational services and software and to speed up the networking of schools and teachers. Schools are one area in which awareness of illegal and harmful content and means of dealing with it are important. The network set up in the context of "Learning in the Information Society" will provide a channel for disseminating the content created for the Action Plan on promoting safer use of the Internet. Internet safety issues were discussed as part of the 2001 eSchola event organised by the European School Net.

Relationships of Safer Internet with EU policy initiatives

Recommendation on Protection of Minors and Human Dignity // The Recommendation offers guidelines for the development of national self-regulation regarding the protection of minors and human dignity. Self-regulation is based on three key elements: first, the involvement of all the interested parties (Government, industry, service and access providers, user associations) in the production of codes of conduct; secondly, the implementation of codes of conduct by the industry; thirdly, the evaluation of measures taken.

Communication on Computer Crime // The Commission has adopted a Communication Creating a Safer Information Society by Improving the Security of Information Infrastructures and Combating Computer-related Crime COM(2000) 890 which discusses the need for and possible forms of a comprehensive policy initiative in the context of the broader Information Society and Freedom, Security and Justice objectives for improving the security of information infrastructures and combating cyber-crime, in accordance with the commitment of the European Union to respect fundamental human rights. This announced a number of legislative and non-legislative initiatives..

Framework Decision on child pornography // Following the Decision on child pornography on the Internet, a measure under the EU "third pillar" (co-operation in justice and home affairs) which invites Member States to take a number of steps to increase the effectiveness of law-enforcement against child pornography on the Internet and to encourage collaboration between law-enforcement authorities of the Member States, the Commission has proposed which defines constituent elements of criminal law, common to all Member States, including effective, proportionate and dissuasive sanctions.

Communication on Network and Information Security // This proposes a European policy approach aimed at improving network and information security. It is based on an analysis of the need to supplement market solutions with policy actions. It lists a series of concrete policy measures, as was requested by the Stockholm European Council. The proposed policy should be seen as an integral element of the existing framework for electronic communication services and data protection and - more recently - cyber-crime policy

Transparency Directive // Directive 98/48 provides for notification by Member States of new measures relating to information society services and a mechanism for dealing with possible objections y the Commission or other Member States.

Electronic Commerce Directive // Directive 2000/31/EC covers a number of legal issues of electronic commerce including establishment, commercial communications and electronic contracts. In particular, it contains provisions relating to the liability of intermediaries (network operators, service providers) for third-party content and encourages adoption of codes of conduct.

Relationships of Safer Internet with other policy initiatives

>Plats för tabell>

4. The expected impacts

4.1 What are the expected impacts in terms of economic and social consequences?

The social impacts of the programme are considerable:

* the reporting mechanisms (hotlines) and information about tools to deal with unwanted or harmful content will be available to all European Internet users

* self-regulatory Codes and spam co-ordination will also benefit all European Internet users

Other benefits include:

- creating a climate of confidence which will promote the use of Internet and new online technologies and so enhance the economic benefits that greater access to these technologies will bring to society

- European networking will help actors save money by the re-use of available knowledge, skills and content.

The economic benefits of the programme are demonstrated by the support given by industry to the activities of the Safer Internet Action Plan. For instance, the business model of the new mobile industry largely relies on the ability to sell "adult material" to paying adult customers, but they know that they need to reduce the chances of "collateral damage" to minors where they are able to access content not intended for them with the resulting bad publicity. They therefore have a clear interest in co-operating with measures which empower parents to protect minors against harmful content.

It is difficult to give any figures on "return on investment" since the areas covered by Safer Internet plus and the instruments chosen tend to be those which do not have a direct economic return. This is the result of a deliberate choice of directing funding to areas of illegal and harmful content where those most directly affected (families) are not able to organise themselves and fund counter-measures out of their own resources. Often those best able to take necessary steps are non-governmental organisations with limited resources. Their low overheads and ability to call other organisations for support help them to provide high impact for a relatively small Community contribution.

4.2 How large is the additionality effect that can be attributed to the proposal, i.e. those effects over and above a "no intervention" scenario.

The additionality effect can be examined in two ways:

- effects which would not happen at all if there were no intervention (pure additionality)

- effects which would happen but to a lesser degree, less rapidly, less effectively or with a more restricted geographical distribution (partial additionality)

The evaluation of the Safer Internet Action Plan 1999 - 2002 gives some useful indications about this and allows a prediction to be made of the degree of additionality to be expected of the new programme. In terms of pure additionality, 57% of all organisations indicated they would not have become involved in projects in the absence of EU funding. It is, for instance, likely that without intervention a smaller number of national hotlines would have been set up without any linkage between them and that the European network of hotlines and a number of national hotlines would not have been set up.

However, partial additionality is relatively high. 41% would still have gone ahead without EU funding, but would have undertaken their projects with reduced objectives and finances, with fewer partners and over longer time-scales. Almost 9% of the organisations which would have gone ahead with their project, commented that they would have done so without international collaboration.

This indicates that, although some progress would have certainly been achieved without the programme, the networking effect and the pan-European coverage would not have been achieved. The networking effect and the pan-European coverage are necessary to achieve the desired result.

The Commission has acted as a pioneer in this area and has set orientations which the Member States have followed.

4.3 Are there especially severe impacts expected on a specific social group, economic sector (including size-class of enterprises) or region?

No negative impacts are expected on any group (other than producers and distributors of child pornography and other illegal content).

The beneficial impacts will be wide-spread, concentrated on Internet users particularly on families with children and use of the Internet by children in schools. The Northern European have traditionally had high levels of Internet use in the home and schools, above the rate of the United States in the case of Sweden for example. Now, Southern Europe is catching up fast - Italy and Spain being particularly striking examples. The new Member States are likely to see the same phenomenon during the lifetime of the programme.

4.4 What is the impact outside the Union on the Candidate Countries and/or third countries?

Candidate countries and the new Member States (accession countries) will be integrated into the Safer Internet Action Plan during the period covered by the Work Programme 2003 - 2004, and the new programme will allow this extension of scope of safer Internet activities to continue to produce effects.

Third countries will also be involved in activities. One important proposed innovation for 2005 - 2008 is to allow co-funding of projects in third countries in appropriate cases subject to the approval of the Programme Committee.

4.5 What are the impacts over time?

The programme will be implemented via calls for proposals leading to the financing of pilot projects and best practice actions, networks, applied Europe-wide research and accompanying measures.

Experience has shown that projects need more time to take account of start-up at the beginning and the need to disseminate results at the end of the contract period, and of factors specific to European projects such as the additional time needed to ensure cross-border co-ordination.

The hotline and awareness nodes would benefit in particular from the additional stability that a longer contract would bring. Typical duration of projects will therefore be in the order of 30 - 48 months.

The impacts will be concrete and highly visible over the lifetime of the projects. They consist of:

- continuing and increasing availability of complaints mechanisms for illegal content on the Internet;

- availability of new tools and new information resources relating to safer use of the Internet;

- large-scale rollout of awareness-raising campaigns throughout the enlarged European Union and candidate countries;

- creation of new partnerships at international, European, national, regional and local level.

Long-term effects include:

- exchange of expertise and training in the area (including knowledge about use of Internet by criminals particularly for sexual exploitation of minors, technological solutions, children's use of new media, promotion of media literacy through training the trainers);

- increase of organisational and networking capacity of the participants.

5. Monitoring and evaluation

5.1 How will the programme be implemented?

The programme will be executed through indirect actions - calls for proposals and calls for tender as appropriate - comprising:

o shared-cost actions

* Pilot projects and best practice actions. Ad-hoc projects in areas relevant to the programme, including projects demonstrating best practice or involving innovative uses of existing technology.

* Networks bringing together a variety of stakeholders to ensure action throughout the European Union and to facilitate co-ordination activities and transfer of knowledge. They may be linked to best practice actions.

* Applied Europe-wide research carried out on a comparable basis into the way people, especially children, use new media.

o accompanying measures

* Accompanying measures will contribute to the implementation of the programme or the preparation of future activities. Measures devoted to the commercialisation of products, processes or services, marketing activities and sales promotion are excluded.

* benchmarking and opinion surveys to produce reliable data on safer use of the Internet and new online technologies for all Member States collected through a comparable methodology;

* technical assessment of technologies such as filtering designed to promote safer use of Internet and new online technologies;

* studies in support of the programme and its actions, including self-regulation and the work of the Safer Internet Forum, and the preparation of future activities;

* awards for best practice;

* exchange of information, conferences, seminars, workshops or other meetings and the management of clustered activities;

* dissemination, information and communication activities.

>Plats för tabell>

* The individual costs of each node in the network are low, but there are 25 of them, plus a co-ordinator

A conclusion of this analysis is that particular attention should be given to networking in order to benefit from a leveraging effect. Applied research (e.g. children's use of new media), accompanying measures and meetings organised by the Commission all give worthwhile results for the cost and efforts involved. Some areas by their nature (such as development of filtering technology) can only be covered by pilot projects and best practice actions despite the higher cost, higher risk and higher administrative overhead involved.

5.2 How will the programme be monitored?

The implementation of the programme, including monitoring, will be carried out by Commission services.

Monitoring of the programme will be ongoing. It will be based

a) on regular two-yearly programme evaluation by external contractors

b) on the information obtained directly from beneficiaries, who will submit interim and final activity and financial reports, including performance indicator criteria set out in the selection process. All projects and actions will include built-in evaluation, or provision for assessment by external experts or internal sources, and contain performance indicators and guidelines for follow-up.

A detailed set of indicators at programme and project level will be used - see point above 2.3 above.

Audits of individual projects and/or on the programme implementation will be carried out on a regular basis, as part of the annual programming of the Information Society DG.

5.3 What arrangements are made for an ex-post assessment of the results?

An interim evaluation will be carried out on the second year of the programme. This evaluation will assess the programme effectiveness and efficiency, review its implementation logic and - if applicable - to formulate recommendations to redirect the programme actions.

An ex post evaluation focused on the impact of the action will be carried out at the end of the programme. Indicators of success will be defined as part of the competitive procedures designed to award contracts to carry out this task.

Both the interim and the final evaluation will be carried out by independent firms specialising in evaluations, following tendering procedures in line with Commission standard practices.

6. Stakeholders' consultations

6.1 Which stakeholders where consulted, when in the process and for what purpose?

A number of consultations were held with stakeholders [39] that informed the process leading to the present Commission proposal.

[39] Stakeholders are defined in the

The process started with the definition of the Work Programme 2003 - 2004. This implements the second phase of the Safer Internet and has a number of innovative features which are precursors of the new proposal.

The adoption by the Commission of the Work Programme on 3 September 2003 was preceded by a lengthy and thorough preparation phase. A hearing [40] took place in Luxembourg on 27 and 28 November 2002 attended by 100 people [41] representing Internet service providers, content companies, Member States, and acceding countries, non-governmental organisations candidate, public sector organisations, and participants in hotline, filtering and awareness projects. A background document was distributed and made available online [42]. Presentations at the hearing were made by Commission officials and outside speakers and a lively discussion took place in workshops [43]. An online consultation took place closing on 7 January 2003. 11 contributions were received [44].

[40] http://www.saferinternet.org/resources/esafe_present.asp

[41] http://www.saferinternet.org/downloads/eSafe%20Hearing%20-%20Registered%20Participants.pdf

[42] http://www.saferinternet.org/downloads/eSafe-Directions-2003-2004.pdf

[43] http://www.saferinternet.org/resources/working-groups.asp

[44] http://www.saferinternet.org/resources/eSafe-publictable.asp

In the context of the review of the Television without Frontiers Directive and the Recommendation on protection of minors and human dignity, a consultation was organised by the Education and Culture DG covering a total of 6 themes, of which protection of minors and public order and the right of reply was one. Background papers were published [45]. A hearing on the theme of protection of minors was held in Brussels on 24 June 2004 which was attended by 200 participants. 142 online contributions on this and the other themes covered by the consultation questions were received by the closing date of 15 July 2003.

[45] http://europa.eu.int/comm/avpolicy/regul/review-twf2003/twf2003-theme4_en.pdf

A final public consultation took place in Luxembourg on Friday 12 September 2003 and it was attended by 150 participants representing a broad range of actors involved in the area of Internet safety. The possibility was also given to make online contributions by Monday 15 September 2003. A summary of the meeting results and a collection of written submissions from interested parties is available on the Europa Web site [46].

[46] http://europa.eu.int/information_society/programmes/iap/info_day/pub_const_home/index_en.htm

The consultation covered the following points:

* Scope of a follow-up programme (e.g. action against "spam")

* Roles and contributions of the different actors

* Subsidiarity, respective roles of action at European level and at national, regional and local levels, need for international co-operation

* Amount of Community funding for different actions

* Instruments to be used

A survey of stakeholders was carried out in conjunction with the programme evaluation. This was in two parts. Participants in the Safer Internet Action Plan were contacted and asked to fill out a questionnaire. In total, 138 questionnaires were despatched to successful applicants. This corresponds to the total number of participants in projects with whom contracts were concluded in the first phase. Responses were received covering all but one of the projects (many organisations participating in more than one project). In addition, a series of 35 telephone and face-to-face interviews were held with participants and with stakeholders who were not participants in projects and who had been identified by the evaluators on the basis of information supplied and their own research. The results of this process are contained in the evaluation report, quoted in several instances in this working paper.

Meetings have been held on specific aspects such as a police-hotlines workshop (Brussels 9 October 2002, 80 participants), quality labels [47] (Luxembourg 27 Feb 2003 , attended by 95 participants) and racism (workshop [48] in Brussels in September 2002 with 40 experts). Project meetings have touched hundreds of stakeholders in all Member States.

[47] http://www.saferinternet.org/news/Quality-label-workshop.asp

[48] http://www.selfregulation.info/iapcoda/rxio-background-020923.htm, http://www.selfregulation.info/iapcoda/rxio-rapporteur-020923.htm

Member States were also consulted. The programme committee that includes representatives from Member States and (at its most recent meeting) acceding countries discussed the background document at its meeting of November 2002 and discussed both the draft Work Programme and the draft programme evaluation report at its meeting of 16 May 2003.

The Commission has moreover kept constantly in touch with the views of interested parties through the 37 shared-cost projects and the 136 organisations taking part in them, through the Awareness Exchange [49] and Selfregulation.info projects [50] funded by the Commission, by attending meetings organised by international organisations and by the stakeholders in Member States, and by its own ongoing review of events and developments in Europe and world-wide.

[49] http://www.saferinternet.org/ which distributes a monthly newsletter in English, French and German to 2500 subscribers

[50] http://www.selfregulation.info

6.2 What were the results of the consultation?

The consultation process resulted in three main outputs:

- Confirmation of the relevance of the action and the need for continued support at European Union level. There was agreement that the problem of safer use of the Internet continued to be a real concern and the problem was aggravated by the new technologies and new ways of using such technologies which were emerging. Different types of actions were required at different levels, local, regional, at European level and internationally - awareness actions in particular had to be carried at the level of end users, parents and children, using a multiplier effect. In all cases, action by the European Union could ensure European added value. Stakeholders particularly emphasised the need for international co-operation.

- Agreement on the extended scope of the programme actions; in particular the coverage of unsolicited commercial e-mail (spam). Some stakeholders suggested other areas for reinforced action, including exploitation of children for commercial purposes, network and information and data protection. It was also emphasised that inclusion of new areas should not be at the expense of the existing coverage which continued to be important.

- Generally held view that a higher level of funding was needed in order to cover both existing and new areas adequately. In particular, concern was expressed that it would not be possible to fund the hotlines and awareness networks to cover both the existing 15 EU Member States and the 10 new Member States on the basis of the funding available for 2003-2004, if complete coverage was to be achieved.

7. Commission draft proposal

7.1 hat is the final choice and why?

The final choice, as already referred to in section 2, is inspired by the principles of continuity and enhancement:

* Continuity: continue doing what Europe does best by taking account of lessons learned and by building on the achievements of the initiatives already funded so as to ensure that their effects continue;

* Enhancement: meet new threats, ensure European added-value, stimulate a multiplier effect and broaden international outreach.

There will be four Actions: fighting against illegal content, tackling unwanted and harmful content, promoting a safer environment and awareness-raising. In each case, international co-operation would be an integral part of the action.

7.1.1. Fighting against illegal content

It is proposed to continue funding for network co-ordination and for individual hotlines. In this context, ways need to be explored in which industry can contribute with its technical expertise to the fight against illegal content. The network should be extended to cover the new Member States and candidate countries, and other European countries where illegal content is hosted and produced.

Such hotlines should liaise closely with other actions, such as self-regulation or awareness-raising and could be run by organisations which are involved in such actions.

The hotline network should ensure coverage and exchange of reports of the major types of illegal content of concern - extending beyond the area of child pornography. Different mechanisms and different expertise may be required to deal with other areas such as racist content.

7.1.2. Tackling unwanted and harmful content

The programme will provide funding for technological measures which empower users to limit the amount of unwanted and harmful content which they receive, such as assessing the effectiveness of available filtering technology and supporting the development of filtering technology.

Other initiatives to deal with unwanted and harmful content will include further work on content rating to take account of the availability of the same content through different delivery mechanisms (convergence) and funding for measures to facilitate and co-ordinate exchanges of information and best practices on effective enforcement against spam.

Implementation of this action will be closely co-ordinated with the actions on promoting a safer environment (self-regulatory action) and awareness-raising (informing the public about means of dealing with unwanted and harmful content).

7.1.3. Promoting a safer environment

The European Union has emphasised its support for a self-regulatory approach offering flexibility and understanding of the needs of the medium in an area combining high technology, rapid change and cross-border activity. Different models of Codes of Conduct are possible, but they should share essential features such as effectiveness, fairness and transparency.

There is still work to be done in this area both in developing working self-regulatory approaches at national level and in setting up a platform at European level for those working in this area.

Self-regulation does not necessarily come about by itself, nor does it exclude the need for some form of legal underpinning: a more pro-active approach may be required in order to stimulate agreement on an appropriate set of rules and their implementation.

The Safer Internet Forum has been set up under the second phase (2003-2004) of the existing Safer Internet Programme as a unique discussion forum including representatives of industry, child and welfare organisations and policy makers, and will provide a platform for national co-regulatory or self-regulatory bodies to exchange experience. It will be also give the opportunity to discuss ways in which industry can contribute to the fight against illegal content. Pilot projects will be funded for examples of self-regulatory initiatives.

7.1.4. Awareness-raising

There is overwhelming agreement among policy-makers and specialists of the continuing need for systematic information about safer Internet use, particularly for personalised, interactive and mobile applications, linked with other EU actions on media education and Internet literacy.

So as to make best use of funds available, the Commission should concentrate on pump-priming, encouraging the multiplier effect and exchange of best practices through a network.

7.1.5. Changes compared to predecessor programme

The actions are influenced by the structure of the predecessor programme (continuity), but a number of changes have been made (enhancement).

The main enhancements relate to scope. Activities are divided into four main actions as compared to three action lines in 1999 - 2004. A separate action has been created for self-regulation - Action 3 Promoting a safer environment.

Quality labels (formerly part of self-regulation) are grouped with content rating and filtering, under Action 2 Tackling unwanted and harmful content.

New elements include the possibility of funding development of filtering software and services, since this is a clear candidate as a technical means of combatting spam and there is clear synergy here with filtering for protection of minors. The possibility is opened of funding third-country partners - the intention being to stimulate actions in countries where illegal content is hosted or produced.

The relative balance of the action lines has been re-evaluated as a result of the creation of a fourth action. The largest amount (40 - 45 %) goes to awareness-raising under Action 4, which is very resource-intensive. The amounts for awareness and hotlines under Action 1 (18 - 23 %) take account of the need to fund European-wide networks. Self-regulation (Action 3) requires human resources but a lower degree of financing (8 - 10%), since it is intended to finance ad-hoc projects rather than the operations of self-regulatory bodies. The amount for Action 2 (20 - 25%) leaves scope for significant funding for funding development of filtering software and services.

7.2 Why a more/less ambitious option not chosen?

The size and scope of the proposed action is commensurate with the perceived needs and mobilises the necessary human resources and the expertise available in order to implement it.

7.3 What are the trade-offs associated with the chosen option?

See section 3.3.

7.4 In case of insufficient knowledge, why is a decision taken now?

Not applicable.

7.5 Have any accompanying measures to maximise positive and minimise negative impacts been taken?

The relation between financing actions and the legislative background underpinning the action is explained in the preceding paragraphs.

8. Lessons from the past

The Safer Internet Action Plan covered the period 1999 - 2004. [51]

[51] Decision No 276/1999/EC of the European Parliament and of the Council of 25 January 1999 adopting a Multiannual Community Action Plan on promoting safer use of the Internet and new online technologies by combating illegal and harmful content primarily in the area of the protection of children and minors (OJ L 33, 6.2.1999, p.1) as amended by Decision No 1151/2003/EC of the European Parliament and of the Council of 16 June 2003 (OJ L 162, 1.7.2003, p. 1).

The objective of the programme, as specified in the European Parliament and Council Decision [52], was promoting safer use of the Internet and encouraging, at European level, an environment favourable to the development of the Internet industry.

[52] Decision no 276/1999/EC of the European Parliament and of the Council of 25 January 1999 adopting a Multiannual Community Action Plan on promoting safer use of the Internet by combating illegal and harmful content on global networks (OJ L 33, 6.2.1999, p.1).

The programme covered the four-year period from January 1999 to December 2002 with a reference budget of 25 million euro. The programme was implemented through three main action lines:

* creating a safer environment (creating a European network of hot-lines and encouraging self-regulation and codes of conduct);

* developing filtering and rating systems;

* encouraging awareness actions.

During the years 1999 - 2002, 37 projects were co-financed, involving over 130 different organisations. Two service contracts were concluded for advice to self-regulatory bodies and for exchange of information about best practices [53].

[53] see the www.selfregulation.info and www.saferinternet.org Web sites.

The Decision was amended by Decision No. 1151/2003/EC of the European Parliament and of the Council of 16 June 2003 [54] extending the duration of the programme until 31 December 2004, increasing the indicative budget by 13.3 million euro and making a number of changes to the title and scope of the programme and to its implementing actions.

[54] OJ L 162, 1.7.2003, p. 1.

Safer Internet Action Plan is a major element in the Commission's activity in the field. The programme has set up a European network of hotlines, encouraged self-regulation and codes of conduct, supported development of filtering and rating systems and stimulated awareness actions.

As demonstrated by the programme evaluation 1999 - 2002 carried out by independent consultants which gave a positive assessment of the achievements of the current Safer Internet programme [55], the programme has made a significant contribution during the first 4 years but the complexity of the issues and the multiplicity of the actors involved means that there is still a need for further action.

[55] COM(2003) xx. currently in inter-service consultation (INFSO 740929).

The evaluators recognised the positive impact of the current programme, particularly in fostering networking and providing a wealth of information about the problems of safer use of the Internet and their solutions.

More specifically it was concluded that:

Stakeholders agree that the programme's original objectives, priorities and means of implementation still apply, and that the action lines are appropriate mechanisms for the fulfilment of the objectives.

At the policy level, the programme has been successful in putting the issues of developing a safer Internet firmly on the agenda of the EU and the Member States. The foresight of the European Commission in identifying these issues early on in the development of the Internet should be recognised.

The evaluators made a number of detailed recommendations with regard to the action lines and how they should be implemented:

* Extend emphasis/objectives to encompass new and emerging communication technologies that will in particular influence children's use of the Internet (e.g. 3G mobile telephones).

* Review the Action Line on filtering and rating.

* Continue to move towards networks of nodes for awareness-raising in the Member States.

* Continue to engage with actors external to the European Union

* Encourage wider involvement of ISPs and other relevant industry players

* Focus programme where it is likely to have the most impact which is at the European/International level through networking and multipliers

The Commission had already anticipated many of these findings in its proposals for an extension of the Safer Internet Action Plan will implement them as part of the Work Programme 2003-2004. The design of Safer Internet plus takes full account of these findings.

ANNEX I

EUROBAROMETER QUESTIONNAIRE

Q.1. a) Do you have, in your household, any child under your responsibility in each of the following age bans? (SHOW CARD - MULTIPLE ANSWERS POSSIBLE)

b) (INT.: ASK FOR THE CHILD WHO'S BIRTHDAY IS CLOSEST TO DATE OF INTERVIEW)

And is it a boy or a girl?

>Plats för tabell>

IF CODE 1 TO 7 IN Q.1.a., OTHERS GO TO Q.9.

Q.2. Does he/she use the Internet in any of the following places?

(SHOW CARD - READ OUT - MULTIPLE ANSWERS POSSIBLE)

At home 1,

At school 2,

At a friend's home 3,

In someone else's home 4,

In an Internet cafe 5,

In a library/other public place 6,

Somewhere else 7,

He/she does not use the Internet 8,

DK 9,

IF "USE THE INTERNET", CODE 1 TO 7 IN Q.2., OTHERS GO TO Q.7.

Q.3. Have you set any rules for him/her about using any of the following either in your household or elsewhere? (SHOW CARD - READ OUT - MULTIPLE ANSWERS POSSIBLE)

Yes, for the television 1,

Yes, for the mobile, cell phone (INT.: USE APPROPRIATE NAMES IN EACH COUNTRY) 2,

Yes, for electronic games consoles such as Playstation, Xbox, GameCube, Gameboy, etc. 3,

Yes, for the Internet 4,

Yes, for the computer (apart from the Internet) 5,

Yes, they are rules, but not set by me 6,

No, no rules have been set 7,

DK 8,

IF CODE 4 IN Q.3., OTHERS GO TO Q.5.

Q.4. What rules have you set regarding how he/she uses the Internet?

(DO NOT READ OUT - MULTIPLE ANSWERS POSSIBLE)

He/she is not allowed to give out any personal information 1,

There are some sites that he/she is not allowed to visit 2,

He/she is to tell me/us if they find something on the Internet that makes him/her

feel uncomfortable 3,

He/she is not allowed to use rude language in e-mails or chat-rooms 4,

He/she is not allowed to meet in person someone he/she only met on the Internet 5,

He/she is not allowed to copy documents/pictures 6,

He/she is not allowed to go to chat-rooms/to talk to strangers in chat-rooms 7,

He/she is not allowed to download music or films 8,

He/she is not allowed to download software 9,

Rules regarding how much time he/she is allowed to spend on the Internet 10,

Keeping phone lines free at certain times of the day 11,

Ensuring that access to the Internet is shared fairly between family members 12,

Other rules 13,

DK 14,

Q.5. Do you feel that you need more information or not about how to protect the children from your household from illegal or harmful content and contact on the Internet?

Yes

No

DK

Q.6. Would you say that the children in your household know what to do if a situation on the Internet makes them feel uncomfortable?

Yes

No

DK

IF CODE 1 TO 7 IN Q.1.a., OTHERS GO TO Q.9.

Q.7. From whom would you like to receive information about using the Internet in a safer way? (DO NOT READ OUT - MULTIPLE ANSWERS POSSIBLE)

School(s) 1,

Parents association (IRL: parents/teacher association)/other parents groups 2,

Government/local authority 3,

The Internet service provider or the telephone company 4,

Software companies 5,

Computer retailer 6,

Your employer 7,

Associations, non-profit organisations / non governmental organisations (NGOs) 8,

TV, radio, newspapers 9,

Police 10,

Other source 11,

I don't want to receive such information 12,

DK 13,

IF CODE 1 TO 10 IN Q.7., OTHERS GO TO Q.9.

Q.8. How would like to receive this information?

(DO NOT READ OUT - MULTIPLE ANSWERS POSSIBLE)

By letter 1,

By e-mail 2,

From a website 3,

By SMS/text message 4,

By telephone (other than text message) 5,

In newspapers 6,

In computer magazines 7,

From TV 8,

From the radio 9,

In a library 10,

From a CD Rom 11,

From another medium 12,

DK 13,

ASK ALL

Q.9. Do you know where or to whom you can report illegal or harmful content on the Internet?

(DO NOT READ OUT - MULTIPLE ANSWERS POSSIBLE)

Yes, hotlines 1,

Yes, the police 2,

Yes, the Internet service provider 3,

Yes, school(s) 4,

Yes, parents association 5,

Yes, associations, non-profit organisations, non governmental organisations (NGOs) 6,

Others 7,

No, I do not know where I can report illegal or harmful content on the Internet 8,

DK 9,

ANNEX II

Questionnaire

Concerning the Recommendation of the Council of 24 September 1998 on the development of the competitiveness of the European audio-visual and information services industry by promoting national frameworks aimed at achieving a comparable and effective level of protection of minors and human dignity (98/560/EC)

Internet

1. Has an association of Internet Service Providers (ISPs) been established in your country? Please give details of the ISP association(s).

2. Has a code of conduct been drawn up by the ISPs in your country? If possible, please provide a copy or the web address where it can be accessed.

3. To what extent were public authorities and consumers involved in the drawing up of the ISP code of conduct? Is consultation of public authorities and consumers required when the code is revised or amended?

4. Are there any legal requirements in your country which apply specifically to ISPs and how they should deal with illegal or harmful content accessed over the Internet? If so, what are they?

5. Are there any specific requirements for ISPs to inform the police of judicial authorities about illegal content offensive to human dignity, which is available over the Internet?

6. Has a "hotline" for reporting harmful or illegal content been established in your country? If so, please give details (including web and e-mail address) of the hotline(s), including their method of financing.

7. Of the problematic Internet content which has been reported, approximately what proportion of this is hosted outside your country or outside the EU?

8. What measures and initiatives have been taken, either by public authorities or by operators, to raise public awareness of hotlines? Are these measures and initiatives judged to have been effective?

9. Where hotlines have been established, please give, in so far as possible, an estimation of their effectiveness in reducing the extent and accessibility of harmful and illegal content. This could include public opinion as to their effectiveness/efficiency as well as the views of operators.

10. Apart from any involvement in the work currently funded by the Community Action Plan on promoting safer use of the Internet, have any efforts been made, either by industry or public authorities, to develop a filtering and rating system for the Internet in your country? If so, what progress has been made and what are the difficulties encountered?

11. Do any obligations exist, either in law or in relevant codes of conduct, for ISPs to inform subscribers about available filtering and rating systems and age verification software?

12. What measures have been taken at national, local or regional level to spread awareness of safer Internet issues? Have these been part of a larger plan for "media education"? Have they been supported by public funds or by private funding (e.g. from industry or from voluntary associations) or by a mixture of public and private funding?

13. Is there any indication that the development of the Internet in your country has been slowed down by public fears concerning harmful and illegal content which may be accessed over the Internet?

14. Is the current level of international co-operation in this matter, particularly within Europe, seen as sufficient? If not, what measures could be taken to improve it?

15. Have you already covered or do you intend to cover by the above mentioned self-regulation measures or by regulation similar services such as transmission via mobiles, in particular as concerns UMTS?

16. Please describe any initiatives, which have been taken to control online chat-groups, in particular measures taken in order to avoid any abuse, which could be harmful to minors?

17. Please describe measures, which have been taken in order to improve media-literacy (e.g teaching children how to make a responsible use of new media)?

18. Is there any specific regulation or self-regulation concerning the specific question of the right of reply with respect to online-media? Have there been concrete problems during the last two years concerning these issues, in particular problems involving cross-border aspects?

Broadcasting

19. Have broadcasters in your country established a system of self-regulation relating to the protection of minors? Please give details of this, particularly with regard to membership.

20. Does this system of self-regulation include a code of conduct regarding the protection of minors and harmful content? (Please note, this question does not concern only advertising specifically aimed at minors. It concerns audiovisual content which could be harmful to minors, regardless of whether this is contained in advertising or in general programming.)

21. Are on-screen warning icons required, either by law or by codes of conduct, for potentially harmful television programmes? Are acoustic warnings before such programmes required, either by law or by codes of conduct? Where such measures are used, are they considered to be effective?

22. Do any broadcasters established in your country use technical filtering devices to ensure that minors may not view harmful programmes? If so, what measures and initiatives have been taken to ensure that parents and guardians are aware of these devices and how to operate them. Are these devices held to be an effective means of protecting minors in your country?

23. Please describe measures which have been taken in order to improve media-literacy (e.g teaching children how to make a responsible use of television)?

Video Game Software

24. Are there any specific legal provisions in your country concerning the sale of video games? (This question concerns the physical sale of video game software, not the provision of software over the Internet for downloading onto computers.)

25. Is there any self-regulatory system in place which covers questions relating to age-rating for video games? (e.g. such as the system of self-rating which has been announced by the Interactive Software Federation of Europe (ISFE)) If so, please give details.

26. Are current measures to protect minors from harmful video games considered to be effective?

27. As online games and computer games, especially on LANs (Local Area Networks), are very similar, have you also included them into measures of self-regulation and/or regulation?

Other Content Delivery Systems

28. With regard to cinema, videocassette and DVD rating systems, have there been any major developments since the year 2000?

General

29. In what way have you associated consumer associations, voluntary associations and non-governmental organisations to the implementation of the Recommendation?

30. Is the lack of coherence between the various rating and classification systems for audiovisual media (cinema, television, videocassettes, video games, Internet) seen as problematic in your country, e.g. in terms of creating confusion among customers? Are any measures or initiatives being considered to introduce greater coherence in the way audiovisual media are evaluated and classified? Has there been any cooperation to this extent with other Member States or organizations from abroad?

31. Have the efforts in your country with respect to the protection of minors been accompanied by scientific boards and specific studies with respect to violence or other harmful content and their impact on minors? Are there any voluntary agreements by broadcasters and by content providers on the Internet?

32. If you are aware of any study or scientific report which has been prepared on this issue during the last two years, please transmit a copy or give the references.

33. The Commission is aware that Member States' authorities may not be in a position to answer all the questions posed here. Nevertheless, the Commission would request that they be answered insofar as possible. Any additional information and any relevant views which might help the Commission in evaluating the effectiveness of the self-regulatory approach laid out in the Recommendation on the Protection of Minors should also be given.

ANNEX III

STANDARD WORK PACKAGES AND DELIVERABLES

CALL FOR PROPOSALS FOR AWARENESS NODES

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

Reports must be delivered on paper and in electronic form. Public reports must be in a format suitable for publication. Software deliverables (modules, web sites, prototypes, demonstrators) shall be delivered both on CD-ROM and Internet.