5.7.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 164/78

1)

Europeiska rådet satte vid sitt möte i Lissabon i mars 2000 som strategiskt mål att göra EU till världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi.

2)

Efter de fyra första åren står det nu klart att det krävs ytterligare avsevärda ansträngningar för att detta mål skall kunna uppnås. Därför måste alla politiska förslag från EU prövas mot vilken verkan de skulle ha på den internationella konkurrensen.

3)

Enligt punkt 6 i ett protokoll till Amsterdamfördraget skall gemenskapen ”endast lagstifta i den mån det är nödvändigt”. Enligt punkt 9 skall dessutom det ekonomiska eller administrativa ansvar som åligger de lokala myndigheterna och de ekonomiska aktörerna ”så långt som möjligt (…) begränsas och stå i proportion till det mål som skall uppnås”.

4)

Enligt artikel 2 i EG-fördraget skall gemenskapen bland annat främja en hållbar utveckling av näringslivet, en hög nivå i fråga om sysselsättning, en hög grad av konkurrenskraft och en hög nivå i fråga om miljöskydd och förbättring av miljöns kvalitet.

5)

Enligt artikel 3 i EG-fördraget skall gemenskapen för att uppnå målen i artikel 2 i EG-fördraget också stärka industrins konkurrenskraft i gemenskapen.

1.1

ReK stöder i princip kommissionens försök att genom införandet av Reach-systemet skapa enhetliga bestämmelser för hantering av kemikalier.

1.2.

ReK anser att man i samband med detta såväl måste ta hänsyn till de krav som miljö- och konsumentskyddet ställer som bevara och stärka den europeiska industrins konkurrenskraft.

1.3

ReK konstaterar att förslaget utgör en stor börda inte bara för den kemiska industrin utan för hela produktionskedjan, men önskar samtidigt påpeka att skyddet av miljön, hälsan och arbetstagarnas säkerhet samt främjandet av industrins innovation och konkurrenskraft å andra sidan måste stå i proportion till varandra.

1.4

ReK anser att bestämmelserna är för invecklade och att de berörda inte kan tillämpa dem utan hjälp av externa experter.

1.5

ReK stöder varje ändring av förordningen som kan bidra till att förfarandena förenklas och kostnaderna sänks. För detta krävs mer konkreta åtgärder, framför allt för de små och medelstora företagen, där genomförandet av Reach-systemet kan leda till en oproportionerligt stor kostnadsbörda.

1.6

ReK anser att datainsamlingen inte uteslutande får inriktas på den årliga produktionsvolymen, utan hänsyn också måste tas till andra ansatser för att förenkla registreringen, t.ex. sådana begrepp som förekommer i diskussionen: ”exponeringskategorier”, ”ett ämne – en registrering” eller ”prioriteringslistor”. På så sätt skulle man kunna ge hanteringen avReach-systemet en bättre utformning.

1.7

ReK anser att man endast bör samla in sådana data som krävs för en säker användning, så att de små och medelstora företagen kan använda sig av systemet och har råd med det. Datainsamlingen bör inte få leda till förseningar i produktionen, försäljningen eller användningen av ämnena. Man måste även i fortsättningen snabbt och innovativt kunna reagera på nya marknadskrav (time to market).

1.8

ReK ser i användningen av alla de uppgifter som tillverkarna, användarna och myndigheterna redan har tillgång till ytterligare en möjlighet att tillämpa förordningen på ett mer flexibelt sätt. Vid bildande av konsortier (framför allt mellan användarna i senare led och mellan de små och medelstora företagen) skall skyddet av den immateriella och industriella upphovsrätten garanteras och en ersättning lämnas. Huvudprinciperna för en kostnadsfördelning måste fastställas i en förordning.

1.9

ReK konstaterar att de ansvariga myndigheterna i medlemsstaterna kommer att få ytterligare uppgifter i samband med registreringsförfarandet. Bördan kommer att vara stor framför allt i de fall där det råder oklarhet om vissa skyldigheter på grund av att kriterierna är formulerade på ett sådant sätt att de kräver en stor tolkningsinsats. Registreringsförfarandet bör därför i så ringa mån som möjligt grundas på tillsynsverksamhet. Bestämmelser rörande avgränsningar och undantag måste förenklas och formuleras mer exakt. Vid behov måste tydlighet skapas genom underordnad lagstiftning. Tillsynsmyndigheterna måste utan byråkratiska hinder och på enkelt sätt kunna få tillgång till information om myndighetens förfaranden.

1.10

ReK förespråkar ett enhetligt förfarande och därmed i princip att en särskild myndighet inrättas. Kommittén anser dock att myndighetens ansvarsområden och befogenheter måste avgränsas tydligare, framför allt i förhållande till andra institutioner på europeisk, nationell, regional eller lokal nivå som ansvarar för att registrera kemikalier

1.11

ReK anser att man bör göra det möjligt för medlemsstaternas myndigheter att i nära samarbete med den nya myndigheten stödja registreringsskyldiga företagare på plats innan de lämnar in sin ansökan, och följaktligen administrativt genomföra Reach i medlemsstaterna.

1.12

ReK betraktar myndigheten som en oberoende institution som i egenskap av serviceinrättning opartiskt och konfidentiellt skall se till att ämnena registreras och utvärderas. Man bör i samband med detta sträva efter så stor öppenhet som möjligt gentemot forskningsvärlden och experterna inom näringslivet.

1.13

ReK anser att den nya myndigheten bör se till att riktlinjerna för utvärderingsförfarandet möjliggör ett snabbt och enhetligt förfarande hos myndigheterna i de enskilda medlemsstaterna. Arbetsfördelningen mellan den nya myndigheten och medlemsstaterna måste därför vara tydlig. Det får inte uppstå något slags blandförvaltning. Den synnerligen invecklade harmoniseringsmetoden borde med tanke på det stora antalet fall som är att vänta förenklas och stramas åt. Detaljerade byråkratiska bestämmelser om kommunikationen mellan medlemsstaterna och myndigheten bör undvikas, och uppgiften att utvärdera ämnena bör fördelas mellan medlemsstaterna enligt enklare regler utan att medlemsstaterna förvandlas till något slags underavdelning till myndigheten.

1.14

ReK ser allvarliga brister i bestämmelserna när det gäller djurskyddet. Enligt förslaget till förordning måste producenterna vid t.ex. parallell registrering av ett ämne visserligen använda sig av redan befintliga uppgifter om djurförsök så att onödiga upprepningar kan undvikas. I artikel 23 i förslaget till förordning är målet att undvika onödiga djurförsök dock endast abstrakt och kan därför inte ersätta en konkret bestämmelse.

1.15

ReK anser att de djurförsök som behövs för att man skall uppnå förordningens mål, inklusive en hög skyddsnivå för den mänskliga hälsan och miljön, bör begränsas till vad som är absolut nödvändigt och att alla befintliga uppgifter bör göras tillgängliga. Djurförsök bör vara förbjudna om det finns alternativa testmetoder som godkänts av myndigheterna.

1.16

ReK ställer sig positiv till införandet av en skyldighet för användare i senare led att registrera hur de använder ämnena, så att också de användningsområden som inte registrerats av producenten eller importören blir kända och åtgärder kan vidtas till skydd mot eventuella risker.

1.17

ReK ser också vissa nackdelar, framför allt för små och medelstora företag, om dessa måste lämna ut tekniskt kunnande till den som levererar ämnena eller om de måste genomföra egna kostsamma undersökningar.

1.18

ReK anser att det måste fastställas exakta bestämmelser för hur uppgifter kan återanvändas, så att kostnadsfördelningen – inte bara för djurförsöken – och skyddet av det tekniska kunnandet inte utformas till nackdel för de små och medelstora företagen.

2.1

Genomförandet av utkastet till förordning kommer först och främst att beröra alla de producenter och importörer av ämnen och beredningar som omfattas av registreringsplikten och den skyldighet att lämna uppgifter som hänger samman med denna. Huvudbördan kommer att falla på den kemiska industrin. Alla branscher som använder sig av kemikalier, dvs. i praktiken hela tillverknings- och tjänstesektorn, kommer dock att påverkas, i egenskap av ”användare i senare led”. Genom de nya bestämmelserna finns det risk för att kemikalier försvinner från marknaden och att prisnivån på kemikalier stiger i Europa. På så sätt försämras bearbetningsföretagens förutsättningar att konkurrera med sina konkurrenter utanför EU. Dessutom kan man räkna med anpassningskostnader. Därför finns det risk för att produktionen och sysselsättningen minskar till följd av Reach-systemet, inte bara i den kemiska industrin utan även inom många andra branscher.

2.2

Det är framför allt de små och medelstora företagen som drabbas. För många företag torde bara själva registreringen av ämnena utgöra en börda för personal och budget med tanke på vilka detaljer Reach-systemet kräver för närvarande. Kostnaderna kan i många fall inte övervältras på produktpriset. Det kan hända att produktionen av ämnena måste ställas in och att företagen i produktionskedjan hotas av nedläggning. Dessa företag är dock ryggraden i många industriregioner i EU.

2.3

Kommissionens uppgifter angående de direkta och indirekta kostnaderna för användningen av systemet under de kommande åren har på många håll kritiserats som underskattningar. ReK välkomnar därför kommissionens nya konsekvensbedömning rörande indirekta kostnader, användare i senare led och inverkan på de nya medlemsstaterna. Resultaten av denna konsekvensbedömning bör avvaktas innan Europaparlamentet eller rådet fattar några ytterligare beslut.

2.4

Innovation ses som en positiv följd av det nya systemet, och det råder inga tvivel om att vissa åtgärder främjar upptäckt och försäljning av ett större antal ämnen än tidigare. Företagens innovationsförmåga påverkas dock också negativt, framför allt i den första genomförandefasen. Genom Reach kommer en del nya produkter att nå marknaden med viss fördröjning. Riskerna för företagen ökar eftersom forskningsbudgeten tyngs ned av ytterligare kostnader. Forskare tillbringar mycket tid med att testa gamla kemikalier och inte med att utveckla nya produkter. Innovation är samtidigt nyckeln till EU:s ekonomiska framgångar i framtiden. Den kemiska industrin är den obestridligen största leverantören av innovativa insatsvaror. Brist på innovation inom den kemiska industrin kan därför också få en mycket stor negativ inverkan på innovationspotentialen inom andra branscher. ReK anser rent allmänt att de – för det mesta automatiska – mekanismer som är tänkta att skapa incitament för innovation är för allmänna och – med tanke på vilka effekter man kan förvänta sig – för ringa.

2.5

Medan det å ena sidan torde uppstå kostnader för de ekonomiska aktörerna, för de regioner där arbetstillfällen är hotade och för slutanvändarna, som måste betala mer för slutprodukterna, kommer man å andra sidan att kunna se nyttan på hälso-, miljö- och konsumentskyddsområdet, i fråga om säkerhet på arbetsplatsen, i en förenkling av de rättsliga bestämmelserna och i trycket på företagens konkurrenskraft och innovationsförmåga. Vad man då glömmer bort är att nyttan uppstår med en viss förskjutning över en längre period än kostnaderna och på så sätt påverkar andra områden eller samhället positivt.

3.1

Regionkommittén uppmanar kommissionen att säkerställa att Reachförslaget är förenligt med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

3.2

ReK uppmanar kommissionen att ta hänsyn till medborgarnas och konsumenternas intressen genom att säkerställa en särskild kemikaliemärkning på ett område som i dag präglas av stora skillnader. Kommittén välkomnar kommissionens förslag, som kommer att utmynna i en enhetlig reglering av kemiska produkter som har registrerats före eller efter 1981.

3.3

I synnerhet bör man pröva om den byråkrati som läggs på företagen och de kostnader som krävs för att uppnå de mål som avses med lagstiftningen verkligen är nödvändiga.

3.4

ReK anser att förslagets mål skulle kunna uppnås med betydligt mindre komplexa rättsliga medel.

3.5

Regionkommittén uppmanar kommissionen att överväga de befintliga alternativa förslag som redan diskuteras i syfte att förenkla Reach-systemet.

3.6

Kommittén anser att lättnader och stöd bör erbjudas små och medelstora företag i samband med registreringen för att den ekonomiska kapaciteten och sysselsättningen i Europas industriregioner skall kunna behållas eller till och med ökas.

3.7

Kommittén rekommenderar att man i stället för att se till kvantiteter i samband med produktion och import bör inrikta sig på ett koncept som bygger på risker, exponering och prioriteringar.

3.8

ReK rekommenderar att man parallellt med detta arbetar med andra förslag till lösning som skulle bygga på en väsentlig förenkling av överskådligheten i bestämmelserna för användarna av förfarandena för registrering, utvärdering och tillståndsgivning.

3.9

Kommittén uppmanar kommissionen att undersöka om man i bedömningen av ämnena inte skulle kunna använda de informationssystem och det informationsmaterial som redan finns i medlemsstaterna.

3.10

Kommittén uppmanar kommissionen att säkerställa förenligheten mellan bestämmelserna inom politiken för kemikalier och bestämmelserna inom andra politikområden.

3.11

Det bör i synnerhet finnas ett informationssystem med inriktning på ett informationsmål (risk) för att undvika dubblering av informationsinsamlingen på olika förädlingsnivåer.

3.12

För att värna de europeiska företagens konkurrenskraft bör WTO-förhandlingar inledas i syfte att harmonisera dessa bestämmelser på internationell nivå.

3.13

Regionkommittén uppmanar kommissionen att ett kritiskt granska förslaget med beaktande av förenligheten med kommissionens egna initiativ om enklare lagstiftning på inre marknaden (SLIM) och bättre lagstiftning.

3.14

Kommittén uppmanar kommissionen att kontrollera att grundprincipen om producentansvar och ansvar för distribution vad gäller kemikalier (principen att förorenaren betalar samt principen om omvänd bevisbörda) bibehålls på samtliga nivåer när nya kemikalier släpps ut på marknaden. Det är ett sätt att säkerställa skyddet för arbetstagare, för konsumenter och för miljön.

3.15

ReK uppmanar kommissionen att inom ramen för en allmän genomgång av målsättningarna för gemenskapspolitiken undersöka förslagets verkningar på de regionala näringslivsstrukturerna och därmed på förenligheten med gemenskapsmålet om ekonomisk och social sammanhållning. I det sammanhanget skulle man kunna inleda sektorspecifika pilotstudier i de olika regioner i EU som har kemisk industri, så att effekterna av de framtida rättsliga bestämmelserna kan bedömas exakt från fall till fall.

3.16

Kommittén uppmanar kommissionen att dra de erforderliga slutsatserna av den fördjupade konsekvensanalys som väntas före slutet av mars 2005.

3.17

Regionkommittén uppmanar kommissionen att tydligt avgränsa den europeiska kemikaliemyndighetens befogenheter och att säkerställa att kemikaliepolitiken genomförs på ett praktiskt inriktat och företagsvänligt sätt genom att aktörerna på fältet får delta.