MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET - Det europeiska projektet för satellitnavigation går in i uppbyggnads- och driftsfaserna

Inledning

Efter att ha tagit del av kommissionens meddelande av den 18 februari 2004 [1] antog rådet den 9 mars 2004 slutsatser om Galileoprojektet. Rådet anmodade kommissionen att senast vid utgången av oktober 2004 lägga fram ett meddelande som underlag för rådet så att det före utgången av året kan fatta de politiska beslut som krävs för att inleda uppbyggnads- och driftsfaserna. Här ingår också ställningstaganden om de största ekonomiska anslag Europeiska gemenskapen kan ge till dessa faser och om fastläggandet av vilka tjänster som skall finnas. Sedan 2002 har projektet befunnit sig i utvecklingsfasen, och den kommer att följas av uppbyggnadsfasen (2006-2007) och driftsfasen (fr.o.m. 2008).

[1] KOM(2004) 112 slutlig.

Det fanns fyra frågor som måste lösas innan uppbyggnads- och drifsfaserna inleds. Man måste

- få det bekräftat att den privata sektorn är beredd att i betydande omfattning bidra tillfinansieringen av faserna,

- fastlägga vilka tjänster som skall erbjudas,

- organisera förvaltningen av systemet,

- ingå ett avtal med Förenta staterna om att det europeiska och amerikanska systemetskall vara kompatibla med varandra.

De två sista frågorna är nu lösta. Genom rådets förordning (EG) nr 1321/2004 (om inrättandet av strukturer för förvaltningen av de europeiska projekten för satellitbaserad radionavigering) och rådets gemensamma åtgärd 2004/552/GUSP (om de aspekter av driften av det europeiska systemet för satellitbaserad radionavigation som kan påverka säkerheten i Europeiska unionen), båda daterade den 12 juli 2004 [2], inrättades organ för förvaltningen av systemet. Att det europeiska och amerikanska systemet skall vara fullt kompatibla med varandra föreskrivs uttryckligen i det avtal som undertecknades med Förenta staterna den 26 juni 2004.

[2] EUT L 246, 20.7.2004, s. 1 och 30.

För den privata sektorns finansiering har det gemensamma företaget Galileo (i fortsättningen kallat enbart "det gemensamma företaget"), som verkat sedan sommaren 2003, fått i uppdrag att slutföra valet av koncessionsinnehavare. De konsortier som skulle gå vidare till slutomgången hade valts ut i februari 2004. I slutet av augusti 2004 lämnade två av de tre utvalda konsortierna in detaljerade anbud för slutomgången. Det gemensamma företaget granskade anbuden i september 2004 och sammanställde en rapport. I enlighet med sina befogenheter kommer det gemensamma företaget att föreslå ett av konsortierna till koncessionsinnehavare. Förslaget skall godkännas av det gemensamma företagets styrelse.

Det gemensamma företaget vill med sin rapport, som kommer att åtföljas av det här meddelandet, få de politiska direktiv fastlagda som behövs för den offentliga finansieringen av de följande faserna av projektet och för uppgifterna inom området offentliga tjänster, framför allt när det gäller att fastlägga vilka tjänsterna skall vara. Med detta som utgångspunkt kommer det gemensamma företaget att kunna inleda den sista koncessionsfasen, dvs. förhandlingarna om koncessionsavtalet som skall undertecknas under 2005. Denna fas kommer att genomföras i nära förbindelse med Europeiska tillsynsmyndigheten för GNSS - nedan även kallad enbart "tillsynsmyndigheten" - som i egenskap av koncessionsgivare kommer att undeteckna kontraktet och sörja för att det genomförs i enlighet med artikel 2.1 i ovannämnda förordning.

1. Finansieringen av uppbyggnads- och driftsfaserna

Den starka utveckling av marknaderna för satellitbaserad radionavigering har lett till att EU-institutionerna har valt alternativet med ett offentligt-privat partnerskap i koncessionsform för uppbyggnads- och driftsfaserna i Galileoprojektet. Även om den privata sektorn deklarerar att den är beredd till mycket omfattande investeringar i projektet - med de kommersiella möjligheterna i åtanke - krävs ett ekonomiskt bidrag från gemenskapen för att åstadkomma ekonomisk balans.

1.1 Goda kommersiella möjligheter

De sällsynt goda framtidsutsikterna för utvecklingen av marknaderna för satellitbaserad radionavigering har betonats i olika utredningar [3] som sedan 1999 beställts av kommissionen och som delgetts rådet. Utvecklingen under senare år är en bekräftelse på expansionen av marknaderna för produkter och tjänster inom området. Till och med de mest optimistiska uppskattningarna har överträffats.

[3] Här bör särskilt framhållas utredningarna om Gala-, Geminus- och Galileiprojekten samt PricewaterhouseCoopers utredning.

Världsmarknaden för produkter och tjänster inom satellitbaserad radionavigering har fördubblats under perioden 2002-2003, från 10 miljarder euro till 20 miljarder. Den kommer att närma sig 300 miljarder euro omkring år 2020 med omkring 3 miljarder mottagare i drift. Mottagarna kommer att innehålla alla tjänster som systemen Galileo, Egnos och GPS levererar.

Varje dag kommer nya tillämpningar ut på marknaden. Priserna på mottagarna faller hela tiden och ligger nu under 150 euro. Liksom fallet var med mobiltelefoner för några år sedan kommer prisfallet att resultera i en snabb spridning av satellitbaserade radionavigationstjänster inom alla sektorer. De kommer att användas vardagligen på samma sätt som elektronikprodukter för vanliga konsumenter, t.ex. klockor, kameror och mobiltelefoner. Den satellitbaserade radionavigeringen är på väg att tränga in i alla delar av samhället, något som gör att Galileoprojektet får ytterligare en dimension genom sin betydelse för den breda allmänheten.

Ända sedan Galileoprojektet startade har rådet efterlyst ett omfattande deltagande av den privata sektorn i projektet. I sin resolution av den 19 juli 199 anmodade rådet kommssionen att "... skapa tidsmässigt lämpliga och realistiska förutsättningar för att säkerställa finansiering i stor utsträckning från privata källor inom ramarna för ett partnerskap mellan den offentliga och den privata sektorn, ..." [4]. Denna ståndpunkt har framförts på nytt vid ett flertal tillfällen. I de slutsatser som antogs den 26 mars 2002 kom rådet mer i detalj överens om hur uppbyggnadsfasen (även kallad "utplaceringsfasen") skulle finansieras, nämligen genom att " ... sträva efter att säkerställa en kostnadsfördelning med högst 1/3 för gemenskapsbudgeten och minst 2/3 för den privata sektorn, ...". Vidare fastslog rådet uttryckligen i samma slutsatser, och i de slutsatser som det antog den 9 mars 2004, att gemenskapen skulle bidra med finansiering av driftsfasen (även kallad "den operativa fasen").

[4] EGT C 221, 3.8.1999, s. 1.

1.2 Den privata sektorns finansiering

Enligt den delrapport som det gemensamma företaget sammanställt, följer de anbud som lämnats in av de konsortier som var kvar i slutomgången de antaganden som gjorts om finansieringen av uppbyggnads- och driftsfaserna, eftersom de överensstämmer med den modell som rådet föreslagit. Rådets modell innebär att vart och ett av de konsortierna skall förplikta sig att finansiera minst 2/3 av kostnaderna för uppbyggnadsfasen - vilka beräknas till 2,2 miljarder euro - och begära utbetalning av en utjämningssubvention under de första åren efter det att systemet tagits i drift.

I det ovannämnda meddelandet från kommissionen av den 18 februari 2004 anges flera källor som den privata sektorn skulle kunna utnyttja för finansiering av uppbyggnaden och driften.

Intäkterna från försäljning av tjänster ingår som en betydande del i de finansieringsplaner som lagts fram av de konsortier som var kvar i slutomgången. Eftersom dessa intäkter går direkt till koncessionsinnehavaren får denne möjlighet att få avkastning på investerat kapital och betala tillbaka tagna lån. Det bör framhållas att alla konsortier betonar betydelsen av de intäkter som man räknar med skall inflyta från försäljning av den offentliga reglerade tjänsten ("Public Regulated Service", PRS).

Även intäkter från immateriella rättigheter är ett viktigt inslag i finansieringsplanerna. Liksom i fallet med försäljning av tjänster skall de enligt plan tillfalla koncessionsinnehavaren direkt. Det skall ske genom att tillsynsmyndigheten - inom ramen för koncessionsavtalet - kommer att ge koncessionstillstånd för utnyttjande av immateriella rättigheter som är knutna till systemets olika delar och deras tillämpningar. För detta ändamål har det gemensamma företaget tillsammans med kommissionen och Europeiska rymdorganisationen (ESA) tagit fram en övergripande ordning för att ge rättsligt skydd åt systemets centrala delar, framför dem som har med signalbehandling att göra. Denna ordning gör det möjligt att täcka in alla användare, oberoende av vilken tjänst de utnyttjar. Ordningen förespråkas av dem som söker koncessionen. Skälet till detta är att de betraktar den som en betydelsefull intäktskälla som gör att man inte behöver avgiftsbelägga mottagarna, i motsats till vad som angavs som ett tänkbart alternativ i ovannämnda meddelande av den 18 februari 2004.

I de framlagda finansieringsplanerna anges vidare att konsortierna också skall göra betydande åtaganden i form av satsningar med eget kapital med säkra bankgarantier i ryggen. Europeiska investeringsbanken, som har nära kontakter med de företag som ansöker om koncessionen, kommer att spela en viktig roll i den finansiella konstruktionen genom att den kan ge mycket långa lån med passande amorteringsfria perioder.

1.3 Finansiering från gemenskapen

Det europeiska satellitbaserade systemet för radionavigering utgör en omfattande offentlig infrastruktur som kommer att vara till stor nytta för EU. Det kommer att göra det möjligt att frigöra sig beroendet av ett tredjepartssystem som har monopol på centrala tillämpningsområden vars antal växer från dag till dag. Vidare kommer man att kunna hålla kontroll över den teknik som krävs och över de radionavigations- och tidsbestämningsfunktioner som har central betydelse för näringslivet. Det är ett civilt system som är framtaget för civila användare, och det kommer att tillgodose behov som existerande system inte klarar. Det passar in i den europeiska rymdpolitiken såsom den beskrivs i den vitbok som kommissionen lade fram den 11 november 2003 [5]. Allt detta sammantaget motiverar att offentliga myndigheter deltar i finansieringen av Galileoprojektets uppbyggnads- och driftsfaser.

[5] KOM(2003) 673.

Med hänsyn dels till den storlek och kvalitet som EU vill att projektet skall ha, dels till de kommersiella intäkter som man räknar med att systemet kommer att generera, kommer offentlig finansiering att behövas för att komplettera den privata sektorns finansiering av uppbyggnads- och driftsfaserna.

Kostnaden för uppbyggnadsfasen beräknas till 2,1 miljarder euro. Eftersom alla konsortier som är kvar i slutomgången har åtagit sig att svara för 2/3 av denna kostnad - dvs. 1,4 miljarder euro - kommer det att krävas 700 milj. euro från gemenskapens budget för att man skall kunna finansiera fasen.

Driftsfasen kommer att finansieras av den privata sektorn. Emellertid kommer verksamheten i den väldiga offentliga infrastruktur som Galileosystemet utgör att omfattas av en skyldighet att tillhandahålla den offentliga reglerade tjänsten (PRS), och det kommer också att ta tid för den privata sektorn att utveckla marknaden för satellitbaserad radionavigering och att marknadsföra sina tjänster. Därför kommer man undantagsvis att behöva tillskjuta en del offentlig finansiering under de första åren av driftsfasen.

För den del av finansieringen som skall ske från gemenskapens budget lade kommissionen den 14 juli 2004 fram ett förslag till en förordning från Europaparlamentet och rådet om genomförandet av de faser som omfattar uppbyggnaden och den kommersiella driften av projektet [6]. Genom denna förordning inordnas Galileoprojektet i ett eget rättsligt instrument som är förenligt med det framtida europeiska rymdprogrammet och som är bättre lämpat att tillgodose projektets behov, samtidigt som det så bra som möjligt tillfredsställer kravet på en sund ekonomisk förvaltning. I den föreslagna förordningen fastställs gemenskapens finansiering till 1 miljard euro för perioden 1 januari 2007-31 december 2013. Av detta belopp anslås 500 milj. euro till finansieringen av uppbyggnadsfasen, som också enligt plan skall få 200 milj. euro för år 2006 inom ramen för den löpande budgetplanen. 500 milj. euro är öronmärkta för finansieringen av de första åren av driftsfasen. Den sista siffran är preliminär och kommer vid behov att justeras beroende på resultatet av förhandlingarna med de företag som söker koncessionen.

[6] KOM (2004) 477 slutlig.

Ansvaret för förvaltningen och kontrollen av användningen av det gemenskapsbidrag som anslås till Galileoprojektet kommer att ligga på Europeiska tillsynsmyndigheten för GNSS i enlighet med bestämmelserna i ovannämna förordning från rådet (nr 1321/2004). Enligt plan skall tillsynsmyndigheten inrättas under första halvåret 2005. Det är inte uteslutet att ESA vid behov kan komma att bidra till finansieringen av projektets uppbyggnads- och driftsfaser genom ett anslag till tillsynsmyndigheten.

Det bör framhållas att det kan finnas skäl att minska den offentliga andelen av finansieringen medel beroende på de kommersiella intäkter som driften av systemet genererar åt koncessionsinnehavaren. Det kommer att finnas en klausul i koncessionsavtalet som uttryckligen behandlar villkoren för en sådan justering.

Kommissionen kommer å sin sida att bemöda sig om att främja användning av satellitbaserad radionavigering i sina pågående eller kommande insatser inom de mest skilda områden. Det kan röra sig om larmsamtal, sjösäkerhet, fiskeri och jordbruk i kombination med GMES-systemet (Global Monitoring for Environment and Security), driftskompatibilitet mellan järnvägssystem (ERTMS), rättsliga och inrikes frågor etc.

1.4 Intäkter från länder utanför EU

Uppsvinget i det internationella samarbetet fortsätter. En rad länder utanför EU är särskilt intresserade av att få delta i Galileoprojektet, även med ekonomiska bidrag. Samarbetsavtal undertecknades med Kina den 30 oktober 2003 och med Israel den 13 juli 2004. Förutom Ryska federationen, Indien och Ukraina, med vilka förhandlingar om avtal är på god väg, har lovande kontakter tagits med Sydkorea, Australien, Mexiko och Brasilien. Dessutom håller Schweiz och Norge - som är medlemmar i ESA - samt Kanada, som är associerad medlem, på med att utreda möjligheten att bidra ekonomiskt i de kommande faserna av projektet. Man kan räkna med att dessa länder kommer att bistå ekonomiskt i betydande omfattning.

De länder utanför EU som är associerade med Galileoprojektet erbjuder en god möjlighet att utveckla marknaden för satellitbaserad radionavigering. I alla dessa länder finns företag med stor teknisk och kommersiell kapacitet inom rymdteknik och satellitbaserad radionavigering, en kapacitet som kan ge det europeiska näringslivet ett nytt uppsving. Alla operatörer och användare i de aktuella länderna betonar behovet av att ta fram ett civilt satellitbaserat system för radionavigering som är speciellt utformat för att tillgodose deras behov med hjälp av fem olika tjänster och som innehåller de inslag som är absolut nödvändiga för utveckling av denna nya teknik i stor skala: tillförlitlighet, garanterad service och möjlighet till sammankoppling med telekomsystem. Länderna uppskattar därför den annorlunda karaktär Galileosystemet har jämfört med det amerikanska GPS-systemet. De sätter också värde på alla fördelar med bilaterala avtal som täcker samtliga samarbetsområden och som gör det möjligt att medverka i utformningen av de olika delarna av denna lovande teknik.

Eftersom Galileoprojektet är öppet för ett mycket brett samarbete med länder utanför EU, kommer det att ge dessa länder möjlighet att medverka i uppbyggnaden, utvecklingen och förvaltningen av denna strategiska infrastruktur. I detta avseende kommer projektet att i betydande omfattning bidra till Europeiska gemenskapens utrikespolitiska dimension. Mångfalden och omfattningen av de planerade formerna för deltagande - som rör koncessioner, forskningsprogram, kontrakt som tilldelas av ESA, regleringsaspekter, deltagande i det gemensamma företaget och associering med den framtida tillsynsmyndigheten - kommer helt säkert att vara till gagn för det internationella samarbetet.

Samarbetet med länder utanför EU gör också att man kan skaffa sig garanti om dessa länders stöd i de internationella organ som ansvarar för frekvenstilldelning och standardisering. Genom samarbetet kommer man också att kunna försäkra sig om att de tjänster som systemet tillhandahåller kommer att kunna marknadsföras utan hinder i de aktuella länderna.

2. Krav på de tjänster som skall erbjudas

Galileosystemet måste erbjuda olika tjänster med specifika egenskaper och måste garantera en hög grad av säkerhet.

2.1. Tjänster som skall erbjudas

De tjänster som kommer att erbjudas genom Galileosystemet beskrivs i detalj i bilaga 1 till kommissionens meddelande av den 24 september 2002 [7]. Tjänsterna definieras i dokumentet "High-Level Definition" som utarbetades 2002 och som därefter har uppdaterats löpande i samråd med de olika användargrupperna. På denna grundval fastställde rådet - i sina slutsatser av den 6 december 2002 - att anbudsinfordringarna för Galileoprojektet, i synnerhet avseende koncessionen, skulle omfatta fem tjänster: en öppen tjänst; en kommersiell tjänst; en Safety of Life-tjänst; en offentlig reglerad tjänst ("Public Regulated Service", PRS); stöd till lokaliserings- och räddningstjänsten inom COSPAS-SARSAT-systemet och till andra system av betydelse i sammanhanget.

[7] KOM(2002) 518 slutlig.

Diskussioner förs för närvarande på grundval av anbuden från de konsortier som gått vidare till slutomgången. Anbuden överensstämmer med de tekniska specifikationerna, och i alla ingår de ovannämnda fem tjänsterna.

Det bör framhållas att den offentliga reglerade tjänsten (PRS) är en av de viktigaste beståndsdelarna i projektet. Den kommer att ge offentliga myndigheter möjlighet att få tillgång till en säker tjänst med stor kapacitet. En rad ministerier har deltagit i den tekniska utformningen av denna tjänst och har påpekat nödvändigheten av att den inrättas. Det gäller framför allt organ som sköter gränsskydd och inrikes säkerhet - t.ex. för bekämpning av brottslighet, smuggling, illegal invandring och terrorism - och räddningstjänster. Utnyttjandet av den offentliga reglerade tjänsten kommer dock att förbli frivillig. Medlemsstaterna och deras offentliga förvaltningar får själva välja om de vill använda den. I utkasten till sina affärsplaner som håller på att utarbetas fastslår de sökande som är med i slutomgången att det finns en stark efterfrågan på denna tjänst från många medlemsstater. De betonar också betydelsen av de intäkter som de räknar med att denna tjänst skall generera. Kostnaderna för utnyttjandet av den offentliga reglerade tjänsten kommer helt och hållet att bäras av användarna, samtidigt som de kommer att hållas på en rimlig nivå med hänsyn till god praxis för offentlig förvaltning.

De kostnader som uppkommer genom att den offentliga reglerade tjänsten byggs in i systemets arkitektur utgör dessutom en mycket liten andel av kostnaderna för hela infrastrukturen. Denna tjänst påverkar bara i liten omfattning specifikationerna för de viktigaste satellitparametrarna, dvs. utrustningens vikt, effekt och volym. Inverkan på kostnaden för den markbundna delen är försumbar.

Vidare har den forskning som bedrivits under de senaste två åren, samt de diskussioner som förts med Förenta staterna, gjort det möjligt att exakt fastställa frekvensplanen för de fem tjänsterna. Avtalet med Förenta staterna, som undertecknades den 26 juni 2004, undanröjer de sista hindren av politisk karaktär för godkännandet av frekvensplanen.

Vad beträffar EGNOS har rådet bestämt - i sina slutsatser av den 5 juni 2003 - "... att fördelarna med att eventuellt låta förvaltningen av EGNOS ingå som en del i det kommande koncessionsavtalet om förvaltningen av Galileo bör utvärderas tillsammans med eventuella koncessionsinnehavare för Galileo". Det gemensamma företaget har därför tagit in EGNOS i de diskussioner som företaget för med de konsortierna som är med i slutomgången, och dessa har förklarat sig vara beredda att ta på sig ansvaret för förvaltningen av EGNOS inom ramen för Galileokoncessionen. Denna fråga kommer att behandlas i ett förslag från kommissionen på grundval av resultaten från de förhandlingar som förs med de sökandena som är med i slutomgången, resultaten från de diskussioner som hållits med medlemsstaternas myndigheter med ansvar för kontroll av den civila luftfarten samt på grundval av inslagen i den europeiska luftfartsplan som är under utarbetande.

2.2. Uppfyllande av säkerhetskraven

Såsom rådet har betonat vid ett flertal tillfällen utgör Galileosystemet en känslig infrastruktur vars utnyttjande kräver särskilda skyddsåtgärder i fråga om säkerhet och tillförlitlighet. Det är nödvändigt att skydda sig mot två potentiella faror: å ena sidan måste man skydda systemet mot angrepp som påverkar dess funktion negativt, oavsett om det rör sig om rent sabotage eller inte; å andra sidan måste man förhindra att det utnyttjas för ändamål som strider mot EU:s och dess medlemsstaters intressen.

Förordning (EG) nr 1321/2004 och den gemensamma åtgärden 2004/552/GUSP (båda daterade den 12 juli 2004 och redan nämnda ovan) är de två dokument som ligger till grund för säkerheten och tillförlitligheten hos Galileosystemet under uppbyggnads- och driftsfaserna. Genom förordningen kommer tillsynsmyndigheten att inrättas. Den får framför allt ansvaret för alla tekniska frågor som rör systemets säkerhet och tillförlitlighet, och den gemensamma åtgärden rör angrepp mot systemets integritet och driftsfunktioner samt åtgärder som skall vidtas i krissituationer. Den kommitté för systemets säkerhet och tillförlitlighet, som skall inrättas hos tillsynsmyndigheten, skall bestå av företrädare för medlemsstaterna och kommer att ta över ansvar från säkerhetsstyrelsen (GSB).

Det gemensamma företaget har försäkrat sig om att konsortierna i slutomgången har erbjudit alla erforderliga garantier i fråga om säkerhet och tillförlitlighet. Bland den personal som kommer att svara för förvaltningen av systemet kommer att det finnas personer som skall få ha kännedom om sekretessbelagda dokument och förfaranden. Alla konsortier har i sina anbud fört in att de kommer att följa de säkerhetsrutiner som för närvarande utarbetas av säkerhetsstyrelsen och som i framtiden kommer att utarbetas av tillsynsmyndigheten. De har också gått med på att rådet får bestämma att signalkvaliteten skall ändras i händelse av en kris i någon del av världen.

Slutsatser

Det gemensamma företaget har inom ramen för sitt uppdrag slutfört förfarandet för urvalet av koncessionsinnehavaren. Förutsättningarna för att Galileoprojektet skall kunna sättas igång torde därmed vara uppfyllda. Visshet har uppnåtts framför allt om följande:

- De strategiska aspekterna hos en infrastruktur som syftar till att garantera EU:s oberoende samtidigt som den skall utgöra ett komplement till det amerikanska GPS-systemet.

- De tekniska specifikationerna för ett system som ger EU möjlighet att hålla kontroll över tekniken för satellitbaserad radionavigering.

- Systemets kommersiella bärkraft - tack vare betydande intäkter.

- Att de fem tjänster som planeras för projektet utgör komplement till varandra och är utformade för att tillgodose behoven hos civila användare som helhet.

- Möjlighet till integrering av EGNOS - föregångaren till det europeiska globala systemet för satellitbaserad radionavigering - med den modell som valts, däribland i ordningen för koncessionsgivning.

- Betydande finansiellt bidrag från den privata sektorn.

- Projektets internationella dimension och det växande intresset från länder utanför EU att delta aktivt och finansiellt i projektet.

De övriga villkor som uppställts av rådet för att man skall gå vidare till de följande faserna i projektet, dvs. uppbyggnads- respektive driftsfasen, är också uppfyllda:

- Ett avtal har ingåtts med Förenta staterna om driftskompatibilitet mellan det amerikanska och det europeiska systemet. Avtalet undertecknades den 26 juni 2004.

- Organiseringen av den framtida förvaltningen av systemet, inrättandet av tillsynsmyndigheten och säkerhetsbestämmelser har fastställts genom rådets antagande av de två dokumenten av den 12 juli 2004.

Alla villkor är sålunda uppfyllda för att rådet skall kunna fastlägga

- att projektet skall gå vidare till uppbyggnads- och driftsfaserna,

- systemets grundläggande specifikationer, framför allt i fråga om tjänsterna,

- offentliga myndigheters åtaganden avseende såväl finansieringen av uppbyggnads- och driftsfaserna som tillsynen av systemet.

Kännedom om dessa inslag är absolut nödvändig för att göra det möjligt

- för det gemensamma företaget att slutföra förhandlingarna om det koncessionsavtal som kommer att undertecknas av tillsynsmyndigheten under 2005, och

- för aktörer från den privata sektorn att bekräfta sina anbud och sina finansiella åtaganden.

Kommissionen kommer fortsättningsvis att med jämna mellanrum informera Europaparlamentet och rådet om hur projektet fortskrider. Det gemensamma företagets styrelse kommer å sin sida att fortsätta med koncessionsförfarandet. Resultatet av detta förfarande kommer att läggas fram av kommissionen för Europaparlamentet och rådet i överenskommelse med tillsynsmyndigheten. Denna kommer i början av 2005 att påbörja det arbete som är nödvändigt för att uppbyggnads- och driftsfaserna skall kunna genomföras.