MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN - Ett strategiskt partnerskap mellan EU och Indien {SEK(2004) 768}

1. INLEDNING

Indien genomgår en snabb och dramatisk förändring. Den indiska demokratin är vid bättre vigör och mer livskraftig än någonsin, vilket parlamentsvalen nyligen gav prov på. Indien samarbetar allt mer med andra aktörer på den internationella arenan, och har gjort stora framsteg i viktiga utrikes- och inrikespolitiska frågor.

Under de senaste åren har Indiens förbindelser till EU utvecklats kraftigt när det gäller gemensamma visioner, mål och utmaningar. I detta meddelande beskrivs utmaningarna, möjligheterna och förväntningarna i förbindelserna mellan EU och Indien med avseende på den internationella politiken, den ekonomiska politiken och biståndspolitiken. Det föreslås åtgärder för framtida strategiskt samarbete och en rationalisering av den institutionella strukturen. Bifogade kommissionsdokument innehåller en fullständig analys och en ingående beskrivning av förslagen i detta meddelande.

1.1. Indien i dag: en lägesbeskrivning

Indien får en allt större betydelse som internationell aktör och regional stormakt. Landet har i hög grad stärkt sina förbindelser med USA, Kina och Sydostasiatiska staters förbund (Asean). Till följd av sin enorma storlek och ekonomiska och militära slagkraft är Indien den främsta stormakten i Sydasien. Om fredssamtalen med Pakistan leder till framgång kommer de att gagna hela regionen. Indiens ekonomiska tillväxt har också varit imponerande, och ekonomin har kunnat dra betydande nytta av en marknadsinriktad och öppen politik. Denna nytta har dock inte fördelats rättvist bland landets medborgare - en stor majoritet av befolkningen lever fortfarande på mindre än 2 US-dollar per dag och vissa regioner har ett betydande försprång jämfört med andra. Indien är också ett land som kännetecknas av etnisk, religiös och kulturell mångfald.

Förbindelserna med EU har stärkts, alltsedan det första toppmötet mellan EU och Indien i Lissabon 2000, med allt fler möten på alla nivåer - inbegripet inom näringslivet och det civila samhället - och en omfattande dialog och samarbete i politiska, geopolitiska, multilaterala, ekonomiska och handelsrelaterade frågor.

2. ETT STRATEGISKT PARTNERSKAP: ANALYS OCH FÖRSLAG

Redan nu upprätthåller EU och Indien nära förbindelser, som bygger på gemensamma värderingar och ömsesidig respekt. I en ny strategi bör följande mål ställas upp: att främja fred, stabilitet, demokrati, mänskliga rättigheter, rättsstaten och gott styre, bland annat genom att bekämpa terrorism och illegal handel; att samarbeta när det gäller att bekämpa fattigdom, ojämlikhet och social utslagning samt i fråga om hållbar utveckling, miljöskydd och klimatförändring; att främja samverkan på det ekonomiska området och säkerställa en förstärkning av den internationella ekonomiska ordningen.

2.1 Förstärka det internationella samarbetet

2.1.1. Multilateralism

Eftersom EU och Indien allt mer framstår som krafter som bidrar till stabiliteten i världen har fokus för förbindelserna förskjutits från handel till mer omfattande politiska frågor. Båda parterna stöder det multilaterala systemet och samarbetar redan effektivt i FN och andra forum. Detta samarbete bör förstärkas genom en strategisk allians för att främja en effektiv multilateral strategi.

EU och Indien bör samordna och harmonisera sina ståndpunkter vid förberedelserna av, förhandlingarna om och genomförandet av viktiga multilaterala konventioner och konferenser (rörande säkerhet, handel, miljö, utveckling och mänskliga rättigheter) och underlätta brobyggande med andra FN-medlemmar.

EU och Indien bör också föra en kontinuerlig dialog om omstruktureringen och reformen av FN:s organisation och institutioner, i synnerhet rörande den FN-expertgrupp på hög nivå som behandlar hot, utmaningar och förändringar, och genomförandet av de slutsatser som denna grupp väntas komma fram till. Arbetet för att främja effektiv multilateralism bör stärkas, i synnerhet när det gäller att fullgöra internationella förpliktelser och åtaganden samt att förstärka globala styrelseformer.

2.1.2. Förebyggande av konflikter och återuppbyggnad efter konflikter

Indien är en viktig partner när det gäller förebyggande av konflikter och återuppbyggnad efter konflikter. EU bör därför undersöka metoder för att formalisera det regelbundna samarbetet och ytterligare engagera Indien på detta område.

Diskussioner mellan högre tjänstemän bör leda till särskilda initiativ på följande områden: utbildning av civilpersoner som deltar i fredsbevarande uppdrag, seminarier och annan verksamhet avsedd att bidra till förebyggande av konflikter eller hantering av situationer efter konflikter; gemensamt stöd till konfliktförebyggande och fredsskapande åtgärder i FN:s regi, bland annat med avseende på förbättrad analyskapacitet, övergripande förebyggande strategier och ökat samarbete mellan EU:s och Indiens fredsbevarande FN-styrkor.

Samråd bör äga rum före viktigare diskussioner i FN rörande fredsbevarande insatser, konflikthantering och vid förberedelser för viktigare fredskonferenser. EU och Indien kan också gemensamt ta initiativ till en FN-konferens om förebyggande av konflikter, fredsskapande åtgärder och hantering av situationer efter konflikter. Det skulle också vara värt att inleda en dialog om hur regional integration kan bidra till förebyggande av konflikter.

2.1.3. Icke-spridning av massförstörelsevapen

Vi bör försöka öka samarbetet i fråga om icke-spridning av massförstörelsevapen, där EU:s och Indiens ståndpunkter ligger mycket nära varandra. Samarbetet skulle kunna bestå i expertmöten som syftar till att öka exportkontrollåtgärdernas följdriktighet och effektivitet, särskilt i fråga om varor med dubbla användningsområden. Den politiska dialogen om icke-spridning bör också stärkas.

2.1.4. Kampen mot terrorism och organiserad brottslighet

EU bör samarbeta mer konkret med Indien i kampen mot terrorism och organiserad brottslighet, bland annat inom FN:s forum. Rådet skulle kunna överväga att föra upp Indien på sin förteckning över "prioriterade länder" så att det kan upprättas ett "strategiskt samarbetsavtal" med Europol. EU bör också öka det tekniska samarbetet, genom expertmöten och utbyte av information och sakkunskap på säkerhetsrelaterade områden såsom penningtvätt och olaglig handel med narkotika och prekursorer. Det bör inledas en dialog om dokumentsäkerhet, luftfartssäkerhet och sjöfartsskydd.

2.1.5. Migration

Den internationella migrationen har ökat i samband med globaliseringen. En positiv effekt av detta är att penningöverföringarna från migranter har ökat. Emellertid ökar även problemen med olaglig invandring och människohandel. EU skulle kunna föreslå en bred dialog om följande frågor: grundläggande orsaker till migration; laglig invandring, bl.a. invandring av arbetskraft och arbetstagares rörlighet; en effektiv och förebyggande strategi mot olaglig invandring, smuggling av migranter och människohandel, bl.a. bekämpning av nätverk av smugglare och skydd av vittnen; integration och rättvis behandling av medborgare från tredjeländer; rättvis behandling av indiska medborgare som arbetar i EU:s medlemsstater; penningöverföringar från migranter; återvändande och återtagande av personer som är olagligen bosatta på den andra partens territorium; viseringsfrågor av gemensamt intresse; andra migrationsrelaterade frågor som är av intresse för EU och Indien.

2.1.6. Demokrati och mänskliga rättigheter

Vi bör på grundval av åtagandena från ministermötet i Aten 2003 utöka vår dialog om mänskliga rättigheter på ett konstruktivt sätt och med ömsesidig respekt. EU bör inleda samtal med Indien om viktiga frågor såsom Internationella brottmålsdomstolen, avskaffande av dödsstraffet, konventionen mot tortyr, könsdiskriminering, barnarbete, arbetstagares rättigheter, företags sociala ansvar och religionsfrihet. Vi bör också eftersträva ökat samarbete inom FN:s tredje utskott och FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna. Samverkan bör eftersträvas och gemensamma initiativ utvecklas i tredjeländer.

Samtidigt bör Indiens regering uppmanas att inleda regelbundna diskussioner i det format som överenskoms i Aten, bland annat på högre tjänstemannanivå och på ministernivå. Samrådet om mänskliga rättigheter mellan EU:s beskickningschefer i New Delhi bör intensifieras och beskickningscheferna bör uppmanas att regelbundet utarbeta faktabaserade rapporter om de mänskliga rättigheterna med rekommendationer för människorättsdialogen mellan EU och Indien.

Kommissionen är beredd att undersöka möjligheterna att finansiera projekt i Indien inom ramen för det europeiska initiativet för mänskliga rättigheter och demokrati.

2.1.7. Fred, välstånd och stabilitet i södra Asien

Södra Asien brottas med några av de största utvecklingsfrågorna i vårt nya århundrade: fattigdom, överbefolkning, inbördeskrig och miljöproblem. Situationen ser emellertid ut att förbättras; vid toppmötet i Sydasiatiska sammanslutningen för regionalt samarbete nyligen beslutades att den regionala integrationsprocessen skulle fortgå, och de frostiga förbindelserna mellan Indien och Pakistan har börjat tina upp.

EU är starkt engagerat i fred och stabilitet i södra Asien. Unionen har ständigt uppmuntrat till dialog mellan Indien och Pakistan, fördömt alla former av terrorism och våld samt förklarat sig beredd att stödja en fredsprocess. Kashmir är först och främst en bilateral fråga med internationella återverkningar. EU kan emellertid ställa sin egen erfarenhet till förfogande som förebild för fredsskapande insatser och upprättande av partnerskap.

Dessutom bör EU tillämpa ett regionalt tillvägagångssätt när det gäller förbindelserna med södra Asien. Unionen skulle kunna utarbeta ett strategidokument för södra Asien som främst inriktas på frågan hur EU kan bidra till fred, säkerhet och välstånd i regionen och stödja den regionala integrationen. Vi skulle också kunna undersöka om södra Asien skulle kunna delta i program som syftar till att stärka samförståndet mellan EU och Indien och samarbetet mellan ländernas civila samhällen.

2.2. Stärka det ekonomiska partnerskapet

EU är Indiens största handelspartner och viktigaste källa till utländska investeringar i landet, men Indien återfinns först på 14:e plats på listan över EU:s främsta handelspartner, efter länder som Kina, Brasilien och Sydafrika. Det är tydligt att såväl handel som investeringar är mindre omfattande än vad de skulle kunna vara.

EU och Indien måste vidta åtgärder på många områden; bland annat måste Indien öppna sina marknader mer och genomföra ekonomiska reformer. Handel, investeringar, konkurrens och industrialisering är centrala faktorer, men det måste också tas hänsyn till bredare samhällsbehov (miljö, konsumentskydd, social och ekonomisk sammanhållning osv.).

För att den indiska marknadens möjligheter skall kunna förverkligas måste Indien fortsätta och påskynda de ekonomiska reformerna. Indien måste vidta åtgärder mot höga och diskriminerande tullar och avgifter, ett stort antal icke-tariffära hinder, begränsningar när det gäller utländska direktinvesteringar, bristen på skydd av immateriell äganderätt samt betydande förbättringar av infrastrukturen.

2.2.1. Strategipolitisk dialog

Strategipolitiska dialoger bör inledningsvis inriktas på två områden: lagstiftningsfrågor och industripolitik samt miljö.

Det bör upprättas en ny dialog om lagstiftningsfrågor och industripolitik för att förbättra företagens konkurrenskraft i både Indien och EU. Utbyte om god lagstiftningssed och goda styrelseformer bör främjas genom bilateralt samråd och i internationella forum (t.ex. OECD). EU bör också samarbeta med Indien när det gäller genomförandet av landets nya konkurrenslagstiftning.

På miljöområdet bör EU föreslå Indien att det skall hållas årliga möten inom den gemensamma arbetsgruppen för miljöfrågor och anordnas besök på hög nivå. EU och Indien bör tillsammans främja samarbetet om globala miljöfrågor, t.ex. FN:s konvention om biologisk mångfald, där det skulle kunna skapas en allians om "skyddade områden" och inledas en konstruktiv dialog om "delad tillgång och delad vinst" ("Access and Benefit Sharing"). Även FN:s ramkonvention om klimatförändringar och Kyotoprotokollet samt Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet bör omfattas av detta samarbete. Indien bör också uppmanas att anordna ett gemensamt miljöforum mellan EU och Indien. Forumet skulle kunna omfatta det civila samhället och näringslivet och syfta till utbyte av åsikter, sakkunskap och teknisk och vetenskaplig information om miljöfrågor.

2.2.2. Strategisk dialog i olika sektorer

I dialogen med Indien har betydande framsteg redan gjorts på flera områden. De strategiska dialogerna i olika sektorer bör utvecklas så att fortsatta framsteg på bred front blir möjliga.

EU och Indien har redan en omfattande dialog om informationssamhället. Den bör ytterligare stärkas genom utbyte av bästa metoder och bemötande av de problem relaterade till marknadstillträdet som härrör från regelverk (förvaltningen av Internet, skydd av privatlivet, säkerhet) och för elektronisk kommunikation (bl.a. mobil kommunikation och samhällsomfattande tjänster). Det är även tänkbart med pilotprojekt inom prioriterade sektorer på det sociala området (hälso- och sjukvård, utbildning och samhällsinformation på nätet).

I fråga om transport bör EU vara berett att stödja Indien i landets ansträngningar att förbättra vägar, flygplatser, hamnar och andra sektorer. Det avtal om sjötransport som för närvarande är föremål för förhandlingar kommer att tillhandahålla en rättslig ram för utvecklingen av rederierna i EU och Indien. Samarbetet i fråga om lufttransporter bör förbättras, i synnerhet genom att det förhandlas fram ett luftfartsavtal.

Indiens nuvarande energipolitik grundar sig på den hårt ansträngda inhemska kolproduktionen. EU och Indien bör inleda en energidialog om frågor rörande alternativa bränslekedjor (ren kolteknik, vattenkraft, nya och förnybara energikällor, kärnkraft) och övergripande (regleringsmässiga, finansiella, politiska och sociala) frågor.

Den indiska biotekniksektorn har vuxit kraftigt under de senaste åren och skapat möjligheter till partnerskap bland annat i fråga om nya upptäckter, prekliniska och kliniska försök samt inom bioinformatik. EU och Indien skulle därför kunna inleda en dialog om regelverket och utbyta information om bästa metoder i fråga om finansiering, forskning, offentlig kontroll, miljö, tullar och punktskatter, program för tekniskt utbyte och institutioner för infrastrukturstöd.

EU och Indien har ett nära samarbete om Galileo, det europeiska globala satellitnavigeringssystemet. Samarbetet mellan Europeiska rymdorganisationen (ESA) och den indiska rymdforskningsorganisationen bör intensifieras, i synnerhet med avseende på frågor rörande reglering, industri och marknadsutveckling.

Det finns nya möjligheter att inrätta ett partnerskap med Indien i rymdsektorn. En mer omfattande dialog skulle kunna inledas t.ex. på områdena Global övervakning av miljö och säkerhet (GMES), satellitbaserad telekommunikation samt rymdforskning och rymdteknik.

2.2.3. Främja handel och investeringar

Handel och investeringar utgör en hörnsten i förbindelserna mellan EU och Indien.

På multilateral nivå är EU och Indien centrala aktörer i Världshandelsorganisationen och har mycket att vinna på att utvecklingsagendan från Doha slutförs på ett framgångsrikt sätt. Båda har ett klart ansvar och ett gemensamt intresse av samarbete, och bör föra agendan vidare som en fråga av högsta prioritet. EU bör därför sträva efter ett närmande med Indien i centrala frågor som är avgörande för ett lyckat slutförande av agendan, t.ex. regelområdet, inbegripet Singaporefrågorna; Allmänna tjänstehandelsavtalet (GATS); jordbruk; marknadstillträde för andra produkter än jordbruksprodukter; geografiska beteckningar och särskild och differentierad behandling samt genomförandet av agendan. Indiens ansträngningar att åstadkomma en full förenlighet med WTO:s regler bör stödjas, i synnerhet beträffande instrumenten för handelspolitiska skyddsåtgärder och TRIPs-avtalet.

På bilateral nivå bör EU och Indien inleda en dialog om investeringar och därvid bygga på rekommendationerna från det gemensamma initiativet, i nära samarbete med näringslivet och den akademiska världen. En dialog om immateriella rättigheter skulle kunna ha som syfte att åstadkomma samförstånd i fråga om TRIPs-avtalet, andra relevanta internationella avtal och frågor rörande efterlevnaden av dessa. EU bör också uppmuntra Indien att inleda en dialog på expertnivå om handelspolitiska skyddsåtgärder, för diskussion om genomförandet av dem och huruvida de överensstämmer med WTO:s regler.

EU bör stärka samarbetet med Indien rörande tekniska handelshinder samt sanitära och fytosanitära frågor, genom utbyte av information om lagstiftning, certifiering, kontroll- och ackrediteringsförfaranden och genom förenkling av de administrativa förfarandena. Det kunde inrättas en arbetsgrupp för tekniska föreskrifter, standarder och bedömning av överensstämmelse, bestående av tjänstemän från gemenskapen och Indien. EU är också berett att vid en eventuell begäran tillhandahålla Indiens regering tekniskt bistånd.

Tullsamarbetsavtalet mellan EU och Indien bör utnyttjas till fullo för att finna lösningar på de problem som företag i EU och Indien ställs inför, inbegripet genom införande av papperlösa tullförfaranden och förbättring av säkerheten. EU och Indien bör också införa en enda instans som kan ge respektive parters privata sektorer heltäckande information och råd om tullförfaranden, skatter och avgifter, standarder och tekniska föreskrifter, investeringsregler, immateriella rättigheter osv. Detta skulle kunna inbegripa främjande av investeringsmöjligheter och samarbete för små och medelstora företag.

Hållbar utveckling bör främjas genom en dialog, bl.a. om att främja handeln med varor som producerats på ett hållbart sätt. Den ömsesidiga förståelsen när det gäller frågor som märkning och konsekvensanalys med avseende på hållbar utveckling bör ytterligare fördjupas, och centrumet för hållbar handel och innovation (STIC) bör utnyttjas bättre.

Dessa idéer kan utvecklas ytterligare av en gemensam utredningsgrupp på tjänstemannanivå, i nära samarbete med näringslivet och den akademiska världen.

Kommissionen är också angelägen om att uppmuntra det regionala samarbetet i Sydasien. EU bör uppmana Sydasiatiska sammanslutningen för regionalt samarbete (SAARC) att utveckla samarbetet i fråga om handel och ekonomisk integration, tillhandahålla tekniskt och övrigt bistånd samt inleda förhandlingar om ett samarbetsavtal med SAARC.

2.2.4. Främja samarbete mellan företag

Sedan februari 2001 har det gemensamma initiativet för främjande av handel och investeringar bidragit till ömsesidig förståelse av möjligheterna och hindren för handel och investeringar, och möjliggjort en direkt dialog mellan näringslivet och beslutsfattarna. EU bör bidra till inrättandet av ett rundabordsforum för företagsledare, utveckla nätverk för samarbete inom olika industrisektorer och främjande av investeringar samt bredda näringslivsdialogen till att omfatta alla områden av gemensamt intresse, t.ex. informationsteknik, bioteknik och läkemedel, e-handel, utläggning på entreprenad, textil och beklädnad, detaljhandel, audiovisuella frågor och kulturfrågor, turism och bilindustri. Inom vissa sektorer, såsom bioteknik och telekommunikation bör näringslivsdialogen föras parallellt med den officiella strategidialogen.

2.2.5. Utnyttja synergieffekter inom vetenskap och teknik

Det finns enorma möjligheter till samarbete mellan EU och Indien på det vetenskapliga och tekniska området. Indien deltar i EU:s sjätte ramprogram för forskning, och ett avtal om vetenskapligt och tekniskt samarbete ger den rättsliga ramen för samarbetet mellan vetenskapsmän. Parterna har också kommit överens om att Indiens deltagande i Galileo skall formaliseras.

Indiska forskares deltagande i EU:s sjätte ramprogram och deltagande i indisk forskning från forskare i EU bör främjas och ytterligare kontakter knytas mellan forskningsorganisationer och enskilda forskare. Indien bör delta i utvecklingen av det sjunde ramprogrammet. Vi bör även undersöka andra områden för samarbete, såsom gemensam forskning om fusionsenergi.

2.2.6. Finansiella frågor och valutafrågor

Indien deltar inte i de diskussioner med EU rörande valuta- och finanspolitik som förs inom ramen för Asien-Europa-mötet (ASEM). EU bör därför uppmana Indien att inleda regelbundna samråd i form av ministermöten på trojkanivå i frågor av gemensamt intresse, såsom den internationella finansiella strukturen, ett effektivt genomförande av befintliga tillsynsprinciper och regler, bekämpning av bedrägeri och penningtvätt osv.

2.3. Utvecklingssamarbete

Indien har sedan 1970-talet avsevärt förbättrat sin befolknings välstånd och gjort påfallande framsteg i fråga om indikatorerna för mänsklig utveckling. Fattigdomen är emellertid fortfarande utbredd, arbetslösheten eller bristen på sysselsättning hög och det finns fortfarande enorma skillnader i inkomst per capita. Indikatorerna för mänsklig utveckling är fortsatt låga särskilt för stambefolkningen och de lägsta kasterna. Samtidigt håller Indien på att bli en atypisk aktör inom utvecklingspolitiken: landet är mottagare och givare, användare av innovationer på utvecklingsområdet och exportör av allmänna mediciner och nya biotekniska lösningar. Indien har nyligen minskat antalet bilaterala givare till sex (Förenta staterna, Ryssland, Japan, Storbritannien, Tyskland och EG). Den minskning av lån med låg ränta och bidrag som följer av detta borde leda till mer målinriktade insatser för reform av Indiens institutioner och utarbetande av hållbara strategier.

EU måste hjälpa Indien att uppfylla utvecklingsmålen för det nya årtusendet. Det skulle också kunna utformas nyskapande åtgärder som komplement till Indiens utvecklingspolitik, med särskild inriktning på bättre styrelseformer och hållbarhet på miljöområdet. Samordningen med andra EU-givare bör förstärkas, även med de medlemsstater som inte längre har utvecklingsprogram i Indien. Social och ekonomisk sammanhållning skulle kunna fastställas som en prioriterad fråga i en framtida strategi som grundar sig på erfarenheten från partnerskapen med delstaterna och programmen för sektorsstöd, i synnerhet när det gäller grundutbildning och grundläggande hälso- och sjukvård. EU skulle också kunna dela med sig av sin erfarenhet av sociala trygghetssystem.

Mer generellt bör EU:s utvecklingssamarbete i större utsträckning inriktas på att hjälpa marginaliserade befolkningsgrupper att helt och fullt delta i samhället. EU bör i fråga om EU-företag som är verksamma i Indien stödja OECD:s riktlinjer för multinationella företag och ratificering, genomförande och främjande av Internationella arbetsorganisationens grundläggande konventioner, särskilt konventionerna om fri associeringsrätt och barnarbete. EU skulle också kunna anordna seminarier och utbildning för Indiens offentliganställda och främja diskussioner i det civila samhället om utveckling och globalisering.

2.4. Ömsesidig förståelse

Europaparlamentet och Indiens parlament Lok Sabha har goda förbindelser, men de formella besöken och annan konkret samverkan har inte skett i förväntad utsträckning. Utöver möten på hög nivå bör båda parlamenten överväga att ha regelbundna, formella parlamentsutbyten mellan Europaparlamentets delegation för södra Asien och Sydasiatiska organisationen för regionalt samarbete och dess indiska motsvarigheter.

Kommissionen har redan inrättat instrument för kontakt och utbyte på det akademiska området: ett program för Europastudier vid Jawaharlal Nehru University i New Delhi, programmet "Asia Link" och ett tvärkulturell ekonomiskt program. I samverkan med programmet Erasmus Mundus uformar kommissionen nu ett stipendieprogram på 33 miljoner US-dollar som skall inledas det akademiska året 2005/2006 och inriktas på doktorandutbildning för indiska studenter. Dessutom bör Europastudier främjas på indiska universitet och Indienstudier på europeiska universitet.

När det gäller kultur bör samarbetet stärkas på alla områden, i synnerhet när det gäller film och musik, inbegripet kulturindustrin. De EU-medlemsstater som har kulturinstitut i Indien bör gå i täten för arbetet, och intresserade parter bör uppmanas att till fullo utnyttja relevanta gemenskapsprogram för att främja samarbetet. Kulturveckan bör bli ett fast inslag i samband med framtida toppmöten. Kulturellt samarbete och en interkulturell dialog bör även ske på multilateral nivå, särskilt genom en UNESCO-konvention för kulturell mångfald i världen.

Mycket återstår att göra för att öka den ömsesidiga synligheten. Den indiska allmänheten behöver upplysas om EU i alla avseenden som inte rör handel. Nära samarbete och samordning mellan alla medlemsstater och institutioner är av stor vikt, och det bör avsättas tillräckliga resurser för detta. Medlemsstaternas diplomatiska och kulturella representanter i Delhi bör rapportera om EU:s synlighet och bidra till en framtida strategi för ökad medvetenhet och kommunikation. Kommissionen kommer att starta ett forskningsprojekt för att fastställa målgrupper, centrala meddelanden samt de främsta instrumenten och hur de kan användas på bästa sätt. Medlemsstaterna och Europaparlamentet uppmanas att bidra till detta arbete. Det bör utbytas information om möten på hög nivå, och alla besökare från EU på hög nivå bör främja kännedomen om EU i Indien. Indiens regering bör uppmanas att besöka EU:s institutioner så ofta som möjligt, och Indien förväntas planera en egen kommunikationsstrategi.

2.5. Institutionell struktur

Genom samarbetsavtalet från 1994, det gemensamma politiska uttalandet från 1993 och toppmötet i Lissabon 2000 fastställdes den institutionella strukturen för förbindelserna mellan EU och Indien. Det har under det framväxande partnerskapet skapats en komplex struktur av möten på olika nivåer på så gott som alla intresse- och samarbetsområden. Det är nu dags att rationalisera och öka dess effektivitet. I detta syfte kan det tas ett antal initiativ.

Toppmöten och ministermöten bör inriktas på ett begränsat antal strategiska prioriteringar; toppmötena bör ge de övergripande riktlinjerna och inriktas på centrala frågor. Gemensamma kommittén bör följa verksamheten på partnerskapets alla områden. Det bör under dess ledning upprättas tydliga mål för tillfälliga arbetsgrupper och permanenta underkommittéer; målen bör ses över regelbundet. Det bör fastställas tvååriga möteskalendrar så att mötenas ordning blir konsekvent. Vidare bör s.k. "brainstormingmöten" bli ett återkommande inslag i dialoger och interaktion av informell natur.

EU:s och Indiens delegationer bör träffas regelbundet och samarbeta på platser där FN är verksamt. Det bör regelbundet hållas möten mellan EU:s beskickningschefer och Indiens ministrar och deras respektive tjänstemän, och anordnas workshops eller seminarier med oberoende opinionsbildare eller akademiker.

Runda bordet bör helt införlivas med den institutionella strukturen. Ordförandena bör uppmanas att lägga fram icke-bindande rekommendationer vid toppmötet. Ytterligare mekanismer bör upprättas för att öka samverkan inom det civila samhället, särskilt mellan näringslivet, tankesmedjor och icke-statliga organisationer.

Förbindelserna mellan EU och Indien bör också regelbundet finnas på rådets dagordning.

3. GENOMFÖRANDE OCH UPPFÖLJNING

Kommissionen uppmanar rådet, Europaparlamentet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén att stödja huvudtemat i detta meddelande och det bifogade arbetsdokumentet från kommissionen.

Kommissionen hoppas att detta kommer att bli utgångspunkten för ett kollektivt övervägande att uppgradera förbindelserna mellan EU och Indien till ett verkligt strategiskt partnerskap. Huvuddragen i den diskussion som kommer att föras i samband med detta meddelande skulle kunna läggas fram vid det femte toppmötet mellan EU och Indien, där Indien mycket väl skulle kunna lägga fram ett eget policydokument som svar. Båda dessa dokument skulle kunna utgöra grunden för ett seminarium mellan parternas viktigaste aktörer, där det skulle kunna dras upp icke-bindande riktlinjer för en ytterligare fördjupning av förbindelserna mellan EU och Indien i form av en handlingsplan och en ny gemensam politisk förklaring mellan EU och Indien. Båda dessa skulle kunna antas vid det sjätte toppmötet mellan EU och Indien 2005.