Meddelande från kommissionen till Rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och regionkommittén - Höghastighetsförbindelser i Europa: nationella bredbandsstrategier {SEK(2004) 599}

1. Inledning

Bredband spelar en avgörande roll i samhällets och ekonomins modernisering [1]. Som en möjligheternas teknik är bredband ett nyckelbegrepp för informationssamhällets utbredning och för utvecklingen av informations- och kommunikationstekniken (IKT). Denna teknik är i sin tur en nyckelfaktor för ökad produktivitet och tillväxt [2].

[1] "Bredband" syftar på ständigt uppkopplade höghastighetsförbindelser via Internet som möjliggör förmedling av nytt innehåll och nya tjänster. Vid jämförelse med traditionell låghastighetsförbindelse är bredbandstillgången omedelbar och stora datavolymer kan överföras praktiskt taget genast med reducerade väntetider och ökad effektivitet som följd för användarna.

[2] Meddelandet "Höghastighetsförbindelser i Europa: den senaste utvecklingen inom sektorn för elektronisk kommunikation", KOM(2004) 61.

Bredband gör det möjligt att förmedla nytt avancerat innehåll. Det främjar utvecklingen av nya tjänster och förbättrar distributionen av dem som redan finns. Bredband gör det möjligt att organisera om arbets- och produktionsprocesser. Alla dessa olika utvecklingsfaktorer är till avsevärd nytta för företag, myndigheter och konsumenter.

Nyttan med bredband är allmänt erkänd. Alla EU:s medlemsstater drar nytta av dessa fördelar allteftersom tekniken sprider sig och accepteras. Denna utveckling, som på det hela taget drivs av marknaden, är mycket uppmuntrande. Det finns emellertid hinder för en riktigt snabb utveckling.

Vissa av dessa hinder diskuterades i handlingsplanen eEurope 2005 [3]. eEurope 2005 syftar till utveckling och användning av avancerade tjänster via en säker bredbandsinfrastruktur. I handlingsprogrammet anges lättillgänglig bredbandsanvändning som ett huvudmål som skall uppnås före utgången av 2005.

[3] KOM(2002) 263.

I arbetet mot måluppfyllelse ingår stimulans från offentlig verksamhet som innebär uppmuntran av investeringar i infrastruktur, tillämpningar och tjänster inom bredbandsområdet. Alla medlemsstaterna i EU-15 har nu utarbetat nationella bredbandsstrategier där det lämnas förslag på åtgärder för att ta itu med dessa hinder och skynda på utvecklingen och spridningen [4] av bredband. Många av de nya medlemsstaterna är också i färd med att utarbeta nationella strategier. Några av dessa är redan färdiga.

[4] Ordförandeskapets slutsatser vid Europeiska rådets vårmöte 2003, punkt 38.

Dessa strategier inbegriper en bred uppsättning initiativ både när det gäller tillgång (infrastrukturens utbredning) och efterfrågan (ökad användning) på marknaden. Två centrala områden är aggregering av efterfrågan från offentlig förvaltning och ökad utbyggnad inom underförsörjda områden, med stöd från den offentliga sektorn i de fall där marknadskrafterna inte driver fram de nödvändiga investeringarna. Detta ligger i linje med telekområdets uppmaning till medlemsstaterna vid rådsmötet i mars 2004: "...att utarbeta och genomföra nationella bredbandsstrategier, så att bland annat alla offentliga förvaltningar är uppkopplade till bredband senast 2005, och i förekommande fall föreslå snabbstartsprojekt för att överbrygga den digitala klyftan och när så är lämpligt utnyttja befintliga finansiella instrument, såsom strukturfonder, för att öka bredbandstäckningen i dåligt försörjda områden". Det är också i överensstämmelse med de prioriteringar som betonades i Europeiska unionens initiativ för tillväxt [5] som stats- och regeringscheferna ställde sig bakom i december 2003.

[5] KOM(2003) 690.

Syftet med det här meddelandet är att ge en översikt över bredbandsutvecklingen och de nationella bredbandsstrategier som medlemsstaterna i EU-15 har utarbetat som en följd av sitt åtagande vid Europeiska rådets vårmöte 2003 [6]. Det här meddelandet handlar därför i första hand om läget i EU-15 och innehåller förslag om att utvidga detta åtagande till de nya medlemsstaterna.

[6] Fullständiga uppgifter om bredbandsläget i de nya medlemsstaterna blir tillgängliga först i ett senare skede.

Översikten är uppdelad i tre delar. Den första delen (avsnitt 2) beskriver den tekniska utvecklingen, den typ av nytta som bredband medför och de roller som innehåll, tjänster och tillämpningar spelar. Den andra delen (avsnitt 3) ger en översikt över de nationella bredbandsstrategierna med uppgifter om de viktigaste initiativen i fråga om tillgång och efterfrågan. En sammanfattning av strategierna framgår av det arbetsdokument [7] som åtföljer det här meddelandet. I den tredje delen (avsnitt 4) analyseras brebandstillväxten i EU och denna kopplas till konkurrensens roll inom ramen för ett ändamålsenligt regelverk. I avsnitt 5 behandlas den övergripande verksamheten på EU-nivå.

[7] Arbetsdokument från Kommissionens Avdelningar - "Connecting Europe at high speed: National Broadband Strategies - Annexes", SEC(2004) 599.

2. Bredbandsperspektiv

Bredband ger i förhållande till smalband en ny bild av Internet med ett snabbt system i många färger och möjligheter att kombinera video, animationer och ljud i stället för ett långsamt och ofta användarovänligt textformat. Uppkopplingen är direkt och stora datamängder, t.ex. videoinnehåll och grafiskt innehåll, kan överföras praktiskt taget omedelbart.

2.1 Vad är bredband?

Termen bredband används allmänt för att beskriva Internetanslutningar som ständigt är uppkopplade och som ger en hastighet som är avsevärt högre än uppringd anslutning, vilket ger möjligheter till överföring av nytt innehåll och nya tillämpningar och tjänster. De flesta använda definitionerna [8] kopplar bredband till överföringskapaciteten. Men eftersom hastigheterna ökar allteftersom tillämpningar som kräver större bandbredd utvecklas, kan dessa definitioner snabbt bli föråldrade.

[8] Definitionerna av bredband varierar stort. Enligt rekommendationen ITU I.113 innebär bredband en överföringshastighet som är högre än primary rate ISDN. FCC (Federal Communications Commission i Förenta staterma) anser att bredband innebär högre hastighet än 200 kbit/s och OECD att det är en tjänst med en överföringskapacitet till kund på minst 256 kbit/s.

I den här rapporten kommer med bredband att avses ett antal olika tekniska lösningar som har utvecklats för att stödja överföring av nya interaktiva tjänster med ständig uppkoppling via bredbandskapacitet som utvecklas över tiden och med vilka det är möjligt att samtidigt använda både röst- och datatjänster.

Bredband finns redan tillgängligt i nationella och internationella stamnät i form av fiberoptiska länkar med mycket hög kapacitet. Infrastrukturen behöver emellertid förbättras så att höghastighetstjänster blir tillgängliga för hushållen och för små och medelstora företag genom uppgraderad eller ny infrastruktur till bostäder och företagslokaler. Begreppet "bredbandsflaskhalsen" används för att beteckna den allra sista länken fram till slutanvändaren.

Det finns ett antal tekniska lösningar med olika egenskaper, som utgör exempel på konvergensen inom bredbandsområdet och som kan användas för att vidga denna flaskhals. En kort beskrivning av de tillgängliga tekniklösningarna ges i bilaga 1 (Annex 1) till det arbetsdokument som kompletterar den här rapporten.

För närvarande erbjuds bredbandsanslutning oftast via existerande infrastruktur, t.ex. DSL-teknik [9] i teleaccessnätet eller med hjälp av kabelmodem i kabeltevenäten. Utvecklingen är snabb när det gäller DSL-teknik och kabelmodemspridning, eftersom de bygger på uppgraderingar av de befintliga näten. Bredbandsanslutning kan också erbjudas via ny infrastruktur, såväl fast som trådlös. Fördelen med de nya systemen för informationsöverföring är att de erbjuder nästan obegränsad bandbredd (fiberoptik), flexibilitet (WLAN [10]), täckning (satellit) och mobil dataåtkomst (3G [11] och senare generationer). Trådlös teknik, som kräver radiospektrum för att fungera, blir i allt högre grad attraktiva alternativ för anslutning på landsbygden och i avlägsna områden, där uppgradering av den befintliga infrastrukturen kan vara särskilt kostsam.

[9] Digital Subscriber Line (digital abonnentlinje).

[10] Wireless Local Area Networks (trådlösa LAN).

[11] Tredje generationens mobilkommunikation.

DSL och kabelmodem väntas förbli de dominerande anslutningarna på kort och medellång sikt eftersom det krävs längre tid för utbyggnaden av ny infrastruktur. Kommunikationsnäten kommer sannolikt att konvergera mot mera homogena typer av arkitektur med fiberoptik allt närmare bostäder och företagslokaler och höghastighetskabel, DSL, trådlös förbindelse eller rent av fiberoptisk anslutning av slutanvändarna.

Olika tekniska lösningar väntas samexistera i framtiden. De kommer att konkurrera (konkurrens mellan alternativa infrastrukturer) men även komplettera varandra vilket ger upphov till hybridlösningar mellan olika tekniker som kan underlätta bred täckning.

2.2 Nyttan med bredband

På grund av den påtagliga nytta som bredbandsanvändningen erbjuder har medlemsstaterna utarbetat nationella bredbandsstrategier för att skynda på utbyggnaden och stimulera användningen. Bredband öppnar dörren till nya marknader genom högkvalitativa tjänster och tillämpningar som blir alltmera interaktiva. Utöver nya multimedietillämpningar förväntas ett brett utbud av tjänster växa fram allteftersom bredbandsanvändningen sprider sig med ny ekonomisk och social nytta som följd.

Bredbandstekniken är en teknik som öppnar möjligheter. Nyttan med tekniken består i avancerade tillämpningar och tjänster som kan förväntas åstadkomma produktivitetsvinster för både näringsliv och offentlig förvaltning. e-handel och e-business blir t.ex. allt enklare. Med deras hjälp kan affärsavtal snabbt komma till stånd, och leverantörskedjan kan komma att förändras. Distansutbildning och distanslärande stimuleras med tjänster i realtid vilket leder till en uppgradering av kompetens, förbättrat humankapital och livslångt lärande. Inom hälso- och sjukvården ger höghastighetsanslutning till Internet möjligheter till diagnos och behandling som är oberoende av geografisk belägenhet. Vid tillämpning inom e-förvaltning innebär bredband att nya och befintliga offentliga tjänster lättare kan tillhandahållas med hjälp av datakommunikation. Med bredband förbättras de offentliga förvaltningarnas effektivitet och kontakterna mellan medborgare och förvaltningsorgan underlättas. Slutligen har distansarbete och videokonferenser blivit realistiska och praktiska alternativ. Bredbandsanvändning kommer att spela en avgörande roll för att främja utvecklingen mot en kunskapsbaserad ekonomi som omfattar alla och som borgar för tillväxt genom förbättrad konkurrenskraft.

2.3 Innehåll, tjänster och tillämpningar

Mervärdet med bredband blir beroende av de tillämpningar som blir möjliga, det innehåll som görs tillgängligt och det sätt som denna teknik i praktiken används på. Som alla typer av kommunikationsnät kännetecknas bredbandstekniken av problematiken "hönan och ägget". Å ena sidan kommer efterfrågan på bredband att släpa efter så länge det inte utvecklas något nytt innehåll eller nya tillämpningar och tjänster. Å andra sidan kommer det inte att bli något riktigt tryck mot att utveckla nytt innehåll eller nya tillämpningar och tjänster så länge som den infrastruktur som behövs inte är tillräckligt utbyggd. Den kompletterande relationen mellan infrastruktur och innehåll betonades i eEurope 2005 och återspeglas i den verksamhetsmix som föreslås i de nationella bredbandsstrategierna. I det här sammanhanget krävs det att man tar itu med ett antal viktiga frågor.

Den första frågan hör ihop med förhållandet att ökad nättillgång till musik, film och multimedieinnehåll ökar bredbandsteknikens attraktionskraft, medan denna utveckling samtidigt innebär att producenterna av detta material oroas av att peer-to-peer-tekniken kan komma att underlätta överträdelser mot upphovsrättslagstiftningen. Det finns bred uppslutning kring uppfattningen att teknik för skydd av digitala rättigheter (DRM) kan bidra till ge alla intressenter riktiga incitament, inklusive en säker miljö för ersättningen till rättshavarna, betalning för online-innehåll, hinder för olaglig kopiering och bevarande av konsumenternas rättigheter och integritetsskydd. DRM-teknik är en nyckelfaktor i utvecklingen av nya former av affärsverksamhet där risker och kostnader minimeras för dem som erbjuder innehåll online.

Två andra frågor är säkerheten och kompatibiliteten. Den ständiga uppkopplingen av bredbandet ökar sårbarheten hos näten och hos den information som överförs via dessa. Helt interaktiva tillämpningar, inklusive tillämpningar i anslutning till offentlig förvaltning, kräver en rätt avpassad sekretessnivå, t.ex. inom områden som rör identitetsfrågor eller elektronisk betalning.

Konvergensen mellan de olika slagen av bredbandsteknik gör att kompatibilitetsfrågorna blir viktigare. Användarna kan vilja ha tillgång till samma digitala tjänster och samma innehåll i ett antal olika situationer och geografiska belägenheter, med användning av olika anordningar (t.ex. persondatorer, 3G-telefon eller digital television) och olika uppkopplingar. Kompatibilitetsfrågorna måste därför tacklas på flera olika nivåer (nät, utrustning och tjänster). Kompatibla lösningar på alla nivåer skulle underlätta utvecklingen av nytt innehåll och nya tjänster som kan bli tillgängliga via alla de olika typerna av åtkomst. De skulle också leda till ytterligare spridning av bredbandstillgång och stimulera ökad användning. Dessa frågor behandlas inom ramen för eEurope 2005 och uppdateringen av det handlingsprogrammet efter halvtidsöversynen [12].

[12] Handlingsprogrammet eEuropa 2005: en uppdatering, KOM(2004) 380.

3. Huvudsakligt innehåll i de nationella bredbandsstrategierna

Till följd av de åtaganden som gjordes vid Europeiska rådets vårmöte 2003 har alla medlemsstater utformat konsekventa planer med uppgifter om mål och vägar att nå dessa. I alla strategierna erkänns den primära roll som marknaden för bredbandsutbyggnad har. Där konstateras också att den offentliga verksamheten spelar en viktig roll när det gäller att komplettera marknadskrafterna i fråga om både tillgång och efterfrågan för att skapa en självförstärkande process, i vilken utvecklingen av bättre innehåll och bättre tjänster blir beroende av utbyggnaden av infrastrukturen och tvärtom. Inom denna ram handlar strategiernas viktigaste initiativ om behovet av utbyggnad av infrastrukturen i underförsörjda områden och av att stimulera efterfrågan genom ekonomiska incitament, genom aggregering av den offentliga sektorns efterfrågan och genom ökad användning i förvaltning, skolor, vårdcentraler och små och medelstora företag. Att utforma och genomföra effektiva åtgärder för att korrigera marknadens tillkortakommanden eller för att komplettera marknadskrafternas spel är en komplicerad uppgift. Syftet med den här rapporten är inte att göra en värdering av de här initiativens relevans. Den syftar i stället till att ge en överblick över kritiska egenskaper hos de här initiativen och ge en beskrivning av den debatt som de bygger på med tonvikten lagd på några exempel. De nationella strategierna sammanfattas i bilaga 2 i det arbetsdokument som medföljer den här rapporten.

3.1 Utbudsinitiativ

Utbudsinitiativen påverkar direkt utbyggnaden av infrastrukturen. I det här sammanhanget betonar alla medlemsstater betydelsen av en konkurrensutsatt miljö förstärkt av konvergens mellan de olika systemen och av att det införs ny ramlagstiftning för elektronisk kommunikation.

Konkurrens och snabb utbyggnad eller uppgradering av infrastruktur är företeelser som i huvudsak förekommer i tättbefolkade områden. Mera glesbefolkade områden kännetecknas av en enda tjänsteleverantör, och vissa av landsbygdsområdena och de avlägsnare trakterna är för närvarande helt avstängda från bredbandsutbyggnad. Följaktligen betonar de flesta strategierna behovet av ökad täckning i områden där marknadskrafterna inte förmår driva fram de nödvändiga investeringarna.

3.1.1 Förbättrad täckning i underförsörjda områden

Nyttan med bredband, som poängteras punkt 2.2, är i högsta grad giltig för avlägsna områden och landsbygdsområden, eftersom förbättrade kommunikationssystem kan råda bot på många av de olägenheter som stora avstånd innebär. Bredband gör det möjligt för människor att kommunicera och ta del av information oavsett var de fysiskt befinner sig. Förbättrad interaktivitet gör det möjligt för medborgarna i dessa bygder att mera aktivt delta i det samhälleliga och demokratiska livet. På så vis förbättras deras levnadsstandard genom att avstånd överbryggas och genom att hälso- och sjukvård, utbildning och tillgång till offentliga tjänster underlättas.

Bredbandsutbyggnaden har främst skett i städer (se figur 1). I en marknadsorienterad miljö kan det tänkas att operatörerna inte anser det lönsamt att investera för att uppgradera eller bygga upp infrastruktur i områden där efterfrågan förväntas vara för liten för att garantera avkastning på investeringen. Så kan det förhålla sig i glest befolkade områden eller där avståndet från en televäxel till slutanvändaren är för stort. Offentlig finansiering anses ofta vara ett nödvändigt för att stimulera investeringar i underförsörjda områden.

>Hänvisning till>

Behovet av offentliga insatser i underförsörjda områden betonades i eEurope 2005 och upprepades i Europeiska unionens initiativ för tillväxt i december 2003. I det initiativet introducerades snabbstartsprojekt (Digital-Divide Quick-Start projects) för den digitala klyftan som skulle leda till snabbare utbyggnad i underförsörjda områden genom ett teknikneutralt tillvägagångssätt. Strukturfonderna och finansiering från Europeiska investeringsbanken kan användas för det här ändamålet på grundval av "Riktlinjer för kriterier och regler för användningen av strukturfonder för elektronisk kommunikation" [13] som kommissionen offentliggjorde i juli 2003. Riktlinjerna är grundade på konkurrensreglerna och på den nya ramlagstiftning som skall säkerställa att offentligt stöd inte snedvrider konkurrensen. Eftersom det saknas marknadsmässiga incitament för investeringar, förefaller det i det här fallet som om offentlig finansiering är den lösning som bäst främjar effektiv konkurrens när det gäller investeringar i en infrastruktur med öppet tillträde, teknikneutralt utformad och administrerad av ett oberoende organ. Kommissionen har också inrättat "Digital Divide Forum" för att analysera bredbandsfrågor och kommer att lämna en rapport om detta i september 2004, vilket tillkännagavs i vitboken om rymden [14].

[13] Finns på följande webbplats: http://europa.eu.int/comm/regional_policy/sources/docoffic/working/sf2000_en.htm.

[14] Rymden: en ny europeisk utmaning för en växande union. Handlingsplan för genomförande av den europeiska rymdpolitiken, KOM(2003) 673. Ytterligare information finns i meddelandet "Handlingsprogrammet eEurope 2005: en uppdatering", KOM(2004) 380.

Många medlemsstater har i sin strävan att utveckla offentligt stöd till underförsörjda områden genomfört en detaljerad kartläggning av den infrastruktur som finns att tillgå. Denna kartläggning kan tjäna tre syften: i) att identifiera områden där marknaden har misslyckats, ii) att bedöma de aktuella behoven, och iii) att med kartläggningen som bakgrundsreferens bedöma hur bredbandsutbyggnaden fortskrider. Medlemsstater som redan har sådan detaljerad kartläggning är Danmark, Finland, Frankrike, Grekland, Italien och Sverige. I den spanska bredbandsstrategin tillkännages att en studie skall göras för att bedöma tillgången till infrastruktur i hela landet som ett första steg mot en detaljerad vägledande tidsplan i arbetet på att öka täckningsgraden.

Definitionen av "marknadsmisslyckande" och av "underförsörjda områden" som är berättigade till offentligt stöd varierar mellan medlemsstaterna. Vissa länder anser att offentliga insatser är godtagbara i områden där det inte finns någon infrastruktur för bredband. Andra har utsträckt de två begreppen till områden där det finns bara en leverantör av sådan infrastruktur. I det senare fallet syftar de offentliga insatserna till att öka konkurrensen och underlätta nyetableringar på marknaden.

I många länder har kommuner etablerat sig på "grossistmarknaden" för bredband genom att bygga fiberoptiska nät. De kommunala insatserna har givit upphov till oro hos marknadsaktörerna men har också ofta stimulerat privata investeringar som svar på den ökande konkurrensen [15]. Genom att säkerställa åtskillnad mellan grossist- och detaljmarknadstjänster har de kommunala grossistnäten potential att stimulera konkurrens i tjänsteförsörjningen. Andra länder anser å andra sidan att kommunala grossistnät kan motverka affärsmässiga incitament till investeringar och innebära slöseri med allmänna resurser, och de bekräftar därmed att de anser att det är marknaden som har det primära ansvaret för att säkerställa tillgången till bredband.

[15] I många länder tillåter lagstiftningen kommunala "grossistnät". Den nya ramlagstiftningen torde kräva att sådana kommunikationsnät blir tillgängliga på icke-diskriminerande villkor. I Frankrike gick parlamentet ännu längre och lade 2003 fram en lag som skulle göra det möjligt för primärkommunerna att driva nät när privata alternativ saknades.

För att underlätta utbyggnaden av bredband i underförsörjda områden åtföljs kommunala initiativ ofta av efterfrågeaggregering, vilket behandlas i nästa avsnitt.

Italien överväger att införa ekonomiska incitament för att stimulera efterfrågan och underlätta utbyggnaden i avlägsna områden och landsbygdsområden på grundval av en indelning av kommunerna efter genomsnittlig percapitainkomst, befolkningstäthet och förekomst av IKT-färdigheter.

Slutligen betonas i några strategier vikten av teknik under utveckling, t.ex. WLAN, satellitkommunikation, elnätskommunikation och 3G. Italien understryker den roll som 3G kan komma att spela genom att koppla samman de markbundna digitala näten och tillhandahålla en returkanal för de interaktiva tjänsterna.

I Förenade kungariket lanseras trådlösa tjänster av relativt små tjänsteleverantörer som tenderar att koncentrera sig på ett begränsat antal landsbygdssamhällen. Samtidigt gör företag med dominerande marknadsställning som France Telecom och Telekom Austria försök med WLAN för att tillhandahålla bredband i områden där DSL-uppgradering inte skulle vara lönsam.

Irish Metropolitan Area Network: Det här initiativet omfattar uppbyggnad av fiberoptiska ringnät med stor bandbredd som kopplar ihop de viktigaste företagsdistrikten i 19 större och mindre städer i hela landet i partnerskap med lokala och regionala förvaltningar. Dessa stadsnät kommer att tillhandahålla bredband till näringslivet och till skolor, företag och privatanvändare på grundval av principen om öppet tillträde. Mer än 64 miljoner euro har anslagits till den första fasen av programmet 2003-2004, och infrastrukturen förväntas ha tagits i drift andra halvåret 2004. En fristående förvaltningsenhet kommer att driva nätet. Det här initiativet kompletteras med ytterligare 140 miljoner euro från statskassan som kommer att investeras fram till och med 2007 för att förse alla tätorter med mer än 1500 invånare med infrastruktur för bredband bestående av ett gruppbredbandsprogram som skall underlätta för mindre samhällen att aggregera sina bredbandsbehov och säkra konnektivitet via ett antal tjänsteleverantörer.

Andra exempel inbegriper Sverige, där offentligt stöd kan beröra olika nivåer i näthierarkin (nationellt stamnät, regionala och lokala nät), Frankrike som planerar att installera regionala eller lokala optiska nät för att skärpa konkurrensen, Grekland som föreslår offentligt-privata partnerskap för att bygga upp lokala nät i underförsörjda områden, och Finland som utarbetar nationella riktlinjer för regionala och lokala förvaltningar för hur offentliga medel skall användas.

Sammanfattningsvis stöder de flesta medlemsstater utbyggnad av bredband i avlägsna områden och landsbygdsområden. Användningen av offentliga medel kan dock snedvrida konkurrensen och påverka den framtida marknadsutvecklingen, särskilt i sådana fall där privata investeringar i viss utsträckning redan har gjorts. Riktlinjerna för användning av strukturfonderna för elektronisk kommunikation ger allmänna kriterier för att minimera dessa risker. Dessa kan därför tillämpas på alla initiativ för finansiering.

3.2 Efterfrågeinitiativ

Genom en stimulanspolitik som främjar efterfrågan kan regeringarna spela en viktig roll för bredbandsutbyggnaden. Sådana stimulanser kan bestå av ekonomiska incitament, av förbättrat utnyttjande i förvaltningen genom e-förvaltning, e-hälsa och e-lärande och genom utveckling av nya offentliga tjänster, träning av barn i att använda den nya tekniken, åtgärder för att garantera säkerheten osv.

3.2.1 Ekonomiska incitament

Ekonomiska incitament används i Österrike, Italien och Sverige och består av skattelindring för bredbandsanslutning.

Italien: I lagen om 2003 års budget infördes skattelindring på 75 miljoner euro med en total finansiering uppgående till 27 miljoner euro för bredbandsanslutning av hushåll och företag. Denna finansiering har lett till 350 000 nya anslutningar. Som en följd av det resultatet har det i 2004 års budget avsatts ytterligare 30 miljoner euro.

De ekonomiska incitamentens effektivitet kan förbättras, eftersom ekonomiska incitament för att öka bredbandsspridningen kan vara ineffektiva om de inte riktas till de sociala skikt som saknar resurser att använda sig av den nya tekniken.

Italien anser att låg persondatortäthet kan vara ett hinder för Internetanvändning och har infört incitament för att undanröja även detta hinder. I punkt 4.3 behandlas persondatortäthet och Internetanvändning mera i detalj.

3.2.2 Initiativ som syftar till att öka användningen i den offentliga sektorn (e-förvaltning, e-hälsa och e-lärande)

Alla medlemsstater stöder utveckling av elektroniska offentliga tjänster för att öka effektiviteten i den offentliga sektorn. Utveckling av nya tjänster stimulerar i sin tur efterfrågan och underlättar utbyggnad av infrastrukturen. I eEurope 2005 framhålls tjänster via bredband som en stimulans för användningen. även om utvecklingen av nya tjänster i första hand är en uppgift för marknaden.

I de flesta nationella strategierna tilldelas e-förvaltning en särskild roll. Tjänster med allt högre grad av interaktivitet har potential att förbättra interaktionen mellan allmänheten och den offentliga förvaltningen och underlättar på det sättet utveckling av efterfrågestyrda system, där nya och individualiserade offentliga tjänster ingår. E-förvaltning via bredband kan också öka effektiviteten i förvaltningarna genom att ändra administrativa mönster och förbättra organisationens kapacitet. All medlemsstater tar långtgående initiativ för e-förvaltning inom ramen för eEurope.

Bredband har också lett till en omvälvande utveckling på det medicinska området. Det blir möjligt att samarbeta mellan många olika organisationer och yrkesverksamma inom hälso- och sjukvården, och bredbandet utgör den nödvändiga infrastrukturen för bandbreddsintensiva tillämpningar som telemedicin (t.ex. telekonsultation, fjärrövervakning, och distansvård, i hemmet eller på sjukhus). Med telemedicin blir det möjligt med bättre tillgång till hälso- och sjukvård och medicinsk vård av högre kvalitet för dem som inte kan besöka läkare och även med tidiga diagnoser och tidig behandling. I den franska nationella strategin uppmuntras upprättande av nätverk av experter för att stimulera utbyte av information om vårdfall. I den tyska strategin sätts det upp mål för utveckling av elektroniska patientjournaler. I Belgien kommer ett elektroniskt ID-kort snart att vara verklighet för medicinskt yrkesverksamma och kommer att ge tillgång till elektroniska journaler.

På utbildningsområdet är distansutbildning en av de mera välkända bredbandstillämpningarna. Studenter kan, var de än befinner sig geografiskt, dra fördel av utbildningsmöjligheter vid alla utbildningsinstitutioner, följa kurser som passar väl ihop med deras individuella behov, interagera med akademiska lärare i realtid och delta i grupprojekt tillsammans med deltagare på andra orter. I Danmark ger det elektroniska nätet "Sektornet" bredbandsanslutning till Internet och till ett antal tjänster som utbildning, tekniskt stöd, videokonferenser osv. för grundskolor och gymnasier.

Portugal, initiativet "e-U": Alla universitet i Portugal kommer att kunna erbjuda sina studenter elektroniska tjänster och information via snabb Internetkommunikation var de än befinner sig på campus. Initiativet e-U är ett nationellt program som har utvecklats i offentligt-privat partnerskap omfattande 57 institutioner för högre utbildning och inbegriper Wi-Fi-system på alla campus som en följd av uppbyggnad av Wi-Fi-access med roaming, trådlösa bärbara datorer till specialpris (med hjälp av fem stora portugisiska banker, 14 datorleverantörer, nio leverantörer av Internettjänster och andra dator- och mjukvaruföretag), universitetstjänster online, utveckling och tillhandahållande av vetenskapligt material och utbildningsmaterial online, utbildning av universitetslärare och administrativ personal, ekonomiskt stöd till studenter från hem med låga inkomster och belöningar i form av bärbara datorer till de bästa studenterna. En nationell informationskampanj med TV-inslag genomfördes för att sprida kännedom om initiativet och om beteckningen e-U. Det här projektet får ekonomiskt stöd från EU och är kopplat till Online Scientific Library Project som ger elektronisk tillgång till mer än 3 500 vetenskapliga tidskrifter.

3.2.3 Initiativ för att knyta ihop offentlig förvaltning, skolor, sjukhus och vårdcentraler (efterfrågeaggregering)

För att nyttan med bredbandstjänster skall kunna förverkligas måste offentliga förvaltningar, skolor och vårdcentraler vara uppkopplade. Aggregering av den offentliga sektorns efterfrågan ökar sannolikheten för att de vinsterna kommer att realiseras, och gör det lättare att få investeringar till stånd. Denna aggregering är tillsammans med efterfrågeinitiativ en särskilt viktig faktor för att främja utbyggnaden i underförsörjda områden. Om den kollektiva efterfrågan på en ort inte är tillräcklig skapar kommunerna ofta nätverk och befäster aggregeringen genom samverkan över flera orter.

Många nationella strategier innehåller initiativ för aggregering av efterfrågan, även om de inte alltid anger vilka konkreta åtgärder som behövs för att de skall kunna genomföras. Konnektiviteten i skolor, sjukhus och offentliga förvaltningar varierar mellan länderna, och de nordiska länderna håller tätplatsen med bredbandsuppkoppling av mer än 90 % av institutionerna. Elektronisk upphandling nämns ofta som en kritisk faktor när det gäller efterfrågeaggregering som kan främja konnektiviteten i de offentliga förvaltningarna. Ett tydligt specificerat initiativ är det grekiska Syzefxisprojektet, i vilket 71,5 miljoner euro öronmärks för att på grundval av efterfrågeaggregering förse alla offentliga byggnader med bredbandsuppkoppling.

Efterfrågeaggregering kan äga rum på olika administrativa nivåer. Initiativ på central nivå gör det möjligt att bättre utnyttja stordriftsfördelar. Men om sådana initiativ inte utformas mycket noggrant kan de skapa eller förstärka dominerande ställningar genom att begränsa antalet tjänsteleverantörer på nationell nivå. Nederländerna har t.ex. gjort försök med olika program för att paketera efterfrågan och har funnit att efterfrågeaggregering på nationell nivå inom en sektor har lett till höga priser. Nederländerna anger tvärsektoriell eftefrågepaketering på regional nivå som den mest lovande lösningen.

UK Broadband Aggregation Project: Den nationella strategin i Förenade kungariket är koncentrerad kring efterfrågeaggegering. En miljard pund anslås för att öka bredbandskonnektiviteten i den offentliga sektorn fram till och med 2006, inklusive planer på att tillhandahålla 2 Mbit/s respektive 8 Mbit/s till alla grund- och gymnasieskolor, 256 kbit/s till alla läkarmottagningar för allmänmedicin och åtminstone 2 Mbit/s till alla sjukhus och andra hälso- och sjukvårdsmyndigheter; det straffrättsliga systemet kommer att förse de större straffrättsliga organen med infrastruktur för IKT. Genom projektet inrättas nio regionala aggregeringsorgan och ett nationellt aggregeringsorgan för att aggregera efterfrågan från den offentliga sektorn och föra ut den på marknaden. Efterfrågeaggregeringen görs på regional nivå, och de regionala utvecklingsorganen är de viktigaste samarbetsparterna i projektet.

3.2.4 Initiativ som syftar till att ansluta små och medelstora företag

Informations- och kommunikationsteknik är strategiska verktyg för näringslivet. I meddelandet "Höghastighetsförbindelser i Europa: den senaste utvecklingen inom sektorn för elektronisk kommunikation" underströks den makroekonomiska verkan som IKT har för produktivitet och tillväxt. Där betonades också företagens behov av att komplettera investeringar i IKT med ändrad arbetsorganisation och uppgraderad kompetens.

Bredband har potentialen att förändra företagen och deras arbetssätt, och de kan därigenom bli mera produktiva och innovativa. De flesta stora företag har bredbandsuppkoppling men de små och medelstora företagen släpar efter (figur 2) [16]. Den långsamma bredbandsspridningen till små och medelstora företag i Europa tillskrivs ofta bristen på lämpliga tillämpningar och de små och medelstora företagens bristande medvetenhet om de möjligheter till bättre prestationer som IKT öppnar för dem. Bredbandsstrategierna är illustrerade med initiativ från e-business. Syftet med dem är att öka medvetenheten och stimulera efterfrågan. Frankrike understryker betydelsen av att stimulera tillkomsten av tillämpningar som är speciellt riktade mot de små och medelstora företagen för att uppmuntra dem att utnyttja fördelarna med bredband. I det här sammanhanget spelar DRM-system och säkra betalningar en viktig roll.

[16] Uppgifter om de små och medelstora företagens konnektivitet finns i den senaste e-Business W@tch report som nås på http://www.ebusiness-watch.org/marketwatch/resources/E-Business-2003.pdf.

>Hänvisning till>

Danmark: Ministeriet för vetenskap och teknik har dragit i gång ett program för att stimulera spridningen av bredband till de små och medelstora företagen. Genom programmet kommer dessa företag att få tillgång till utbildning och stöd från privata konsulter, vilket skall hjälpa dem att bemästra praktiska problem och öka den kompetens som behövs för att komma i gång med e-business. Konsulter, branschorganisationer och regionala företagssammanslutningar kommer att hjälpa 60 små och medelstora företag att förverkliga sina första vinster från e-business, t.ex. genom att starta en elektronisk katalog över e-businessportaler. Erfarenheterna och de bästa metoderna från de 60 pilotprojekten kommer sedan att spridas till andra små och medelstora företag i Danmark.

3.3 Gemensamt innehåll i de nationella bredbandsstrategierna

Analysen av bredbandsstrategierna ger vid handen att de föreslagna initiativen baseras på liknande principer, vilket tyder på att bredbandsutbyggnaden i EU sker med ledning av ett gemensamt angreppssätt. Principerna i detta angrepssätt är följande:

* Ett erkännande av markadens primära betydelse för bredbandsspridningen.

* Att den offentliga verksamheten spelar en viktig roll när det gäller att komplettera marknadskrafterna i fråga om både tillgång och efterfrågan för att skapa en självförstärkande process, i vilken utvecklingen av bättre innehåll och bättre tjänster blir beroende av utbyggnaden av infrastrukturen och tvärtom.

När det gäller tillgången:

* Betydelsen av konkurrens och konvergens mellan alternativa system, en utveckling som bör stimuleras genom konsekvent genomförande av den nya ramlagstiftningen för elektronisk kommunikation.

* Den offentliga sektorns roll när det gäller att utsträcka täckningen av underförsörjda områden med hjälp av teknikneutrala lösningar och med särskild uppmärksamhet på att inte snedvrida konkurrensen eller hindra privata investeringar

* Behovet av att bedöma av bredbandstillgängligheten och spridningen genom fortlöpande övervakning av marknaden.

* Vikten av FoU för utveckling av nästa generations bredband och av kostnadsminskningar och nya tillämpningar och tjänster.

När det gäller efterfrågan:

* Relevansen av efterfrågeaggregering för att ge investerarna möjlighet till säkrare bedömningar och öka användningen i de offentliga förvaltningarna, i utbildningen och i hälso- och sjukvården.

* Vikten av att utveckla bredbandstillämpningar och bredbandstjänster för näringsliv och förvaltning som är öppna och kompatibla.

* Behovet av att undanröja hinder för utveckling av nytt innovativt innehåll inom områden som IPR-skydd (immaterialrättsskydd), DRM-system (Digital Rights Management, skydd av digitala rättigheter) och m-betalningar (betalning via mobiltelefon).

* Den roll som säkerhet och tillit spelar för att stimulera bredbandsanvändningen.

4. Bredbandssystemens tillväxt

Som framgår av de nationella strategierna är medlemsstaterna mycket positivt inställda till målet allmän tillgång till bredband. Detta stöd har byggts upp genom åren och är ett resultat av successiva politiska insatser, där eEurope ingår tillsammans med utvecklingen av en konkurrensfrämjande ramlagstiftning. Som en följd av detta har bredbandsmarknaderna växt de senaste två åren och konkurrensen har ökat på marknaderna.

Vidare påverkas näringens struktur av konvergens vilket kan illustreras med framväxten av TV via ADSL och röststyrda tjänster via Internetprotokollet. Gränserna mellan telekomoperatörer, tillverkare av utrustning, radio- och TV-företag och innehållsproducenter har luckrats upp, vilket har lett till nya former av konkurrens som ger utsikter till bättre tjänster, lägre priser och större urval.

4.1 Den senaste utvecklingen

Utbyggnad och spridning av bredband ökar i snabb takt inom EU. Vid utgången av 2003 fanns det 22,8 miljoner anslutningar vilket innebär en ökning med nästan 100 % på ett år (figur 3). Alla medlemsstaterna erfar en snabb expansion på bredbandsmarknaden, men skillnaderna är fortfarande betydande. Den genomsnittliga bredbandstätheten (definierad som antalet abonnenter som en procentandel av totalbefolkningen) ökade från knappt 3,4 % vid utgången av 2002 till 6 % vid utgången av 2003 [17].

[17] Den egentliga användningen är större än denna siffra eftersom en abonnent kan motsvara många användare.

Den senaste bredbandsutvecklingen drivs huvudsakligen av DSL-tekniken (figur 4). Detta beror till stor del på den stora omfattning som PSTN-telefoni (Public Switched Telephone Networks, det allmänna telefonnätet) har. Men historiskt sett var det kabelnätet som, där det fanns ett sådant, först uppgraderades till bredbandskapacitet. I januari 2004 utgjorde DSL 74 % av det totala antalet anslutningar, och kabel nådde 22 %. Andra tekniksystem är fortfarande i tidiga utvecklingsstadier med få abonnenter, men deras utbredning ökar.

>Hänvisning till>

4.2 En internationell jämförelse

EU har som helhet inte varit någon föregångare i fråga om bredbandsutbyggnad. Enligt senare trender minskar emellertid gapet mellan EU och dess konkurrenter.

Vissa medlemsstater fick en tidig start med sin bredbandsutbyggnad och nådde upp till en bredbandstäthet på över 10 %. Fem länder har högre täthet än Förenta staterna, men de ligger fortfarande efter Sydkorea och Kanada (figur 5).

>Hänvisning till>

Sydkorea har med sin täthet på över 23 % nått en mättnadsnivå (figur 6). Vissa medlemsstater var bland de snabbast växande marknaderna under andra hälften av 2003. Detta gäller för Danmark, Nederländerna och Finland, trots att de startade med relativt höga bredbandstätheter. I Frankrike pågår en stark tillväxt av DSL-anslutningen och landets bredbandstäthet är högre än EU-genomsnittet. Uppgifter från Grekland och Irland visar också på betydande tillväxt, vilket är bevis för att marknaden har fått luft under vingarna.

4.3 Persondatortäthet

Vissa länder anser att stimulans av persondatortätheten är en viktig faktor i de nationella bredbandsstrategierna för att främja Internet- och bredbandsanvändning. Relationerna mellan bredbandsspridning, persondatortäthet och Internetanvändning på aggregerad nivå ger inte någon stark indikation på att det föreligger ett direkt samband mellan dessa variabler. Preliminära uppgifter från den senaste jämförelsestudien inom ramen för eEurope 2005 (figur 7) visar att några av länderna med den högsta persondatortätheten och Internetanvändningen, som Förenade kungariket, har relativt låg bredbandsspridning. Å andra sidan har andra länder, t.ex. Portugal, låg persondatortäthet och låg Internatanvändning bland hushållen med en relativt hög andel bredbandsanslutningar.

4.4. Konkurrensens roll

Konkurrensintensiva bredbandsmarknader har en benägenhet att växa snabbare. Konkurrens mellan alternativa infrastrukturer och regler om öppet tillträde till nät som tillhör företag med dominerande marknadsställning ger fördelar i fråga om förhållandet pris/prestanda och större urval för konsumenterna. Dessa principer har förts in i den nya ramlagstiftningen för elektronisk kommunikation. Den senaste utvecklingen stöder denna uppfattning. Konkurrensen på bredbandsmarknaden är fortfarande dålig i ett antal medlemsstater, men den ökar.

4.4.1 Konkurrens mellan alternativa infrastrukturer

De länder inom och utom EU som har de bästa siffrorna kännetecknas i hög grad av konkurrens mellan alternativa infrastrukturer (figur 8). Konkurrens mellan olika system ger kunderna ett större urval, och gör det möjligt för tjänsteleverantörerna att ha full kontroll över alla aspekter av sina nät, inklusive kostnader och underhåll. Rent allmänt finns det en positiv relation mellan konkurrens mellan alternativa infrastrukturer och ökande bredbandstäthet.

>Hänvisning till>

*Observera: Diagrammet avser den aggregerade marknadsandelen av anslutning via kabelmodem, satellitteknik, fiberoptik och DSL som en indikator på konkurrensen mellan alternativa infrastrukturer. Den övriga delen, som utgörs av DSL-nät tillhöriga företag med dominerande marknadsställning, återförsäljning och bitströmsaccess, ger från användarens synpunkt inte samma varierade tjänsteutbud.

Konkurrens mellan alternativa infrastrukturer är inte särskilt utbredd i EU. Kabeltäckningen är relativt begränsad särskilt i de större länderna (med undantag för Förenade kungariket). Nya system för fiber fram till bostaden har byggts i Sverige och Italien men huvudsakligen i tätorter. Trådlös teknik väntas förändra marknaden på kort sikt men förekommer för närvarande som användbart alternativ bara i lokala försök.

4.4.2 Konkurrens baserad på tillträde

Den dåliga konkurrensen mellan alternativa infrastrukturer ger en viktig roll till lagstiftning med syftet att vidga lokala flaskhalsar, som begränsar tillträdet, och lämna utrymme för konkurrerande krafter i leveranserna av nya tjänster. Tillträde till accessnät och delat tillträde till accessnätet infördes med förordning (EG) nr 2887/2000 [18]. Den långsamma utvecklingen när det gäller tillträdet till accessnätet föranledde regleringsmyndigheterna att rikta intresset mot andra typer av produkter, t.ex. bitströmsaccess [19]. I sin rekommendation om relevanta produkt- och tjänstemarknader [20] har kommissionen identifierat en marknad för grossisttjänster för bredband som inbegriper bitströmsaccess.

[18] Förordning (EG) nr 2887/2000 av den 18 december 2000, EGT L 336 s. 4, 30.12.2000.

[19] Bitströmsaccess är en grossistprodukt som består av överföringskapacitet som tillhandahålls på ett sådant sätt att det blir möjligt för nya operatörer att ha kontroll över tjänstens tekniska egenskaper fram till slutanvändaren och erbjuda sina egna mervärden.

[20] Kommissionens rekommendation 2003/311/EG av den 11 februar1 2003, EGT L 114, 8.5.2003, s. 45.

Att DSL-marknaden har öppnats för konkurrens avspeglas i den senaste trenden. Den genomsnittliga marknadsandelen för företag med dominerande marknadsställning har minskat med tiden och uppgick i januari 2004 till 73,7 % av DSL-marknaden, vilket innebär en nedgång från 80 % ett år tidigare. Marknadsandelarna för återförsäljning, bitströmsaccess och tillträde till accessnätet har ökat (figur 9).

>Hänvisning till>

På den totala bredbandsmarknaden hade i januari 2004 marknadsandelen för företag med dominerande marknadsställning minskat till 57 % från 60,6 % ett år tidigare. I vissa länder (särskilt i Tyskland och Luxemburg) har företag med dominerande marknadsställning fortfarande en relativt hög andel. I Portugal, Danmark och Finland äger också företagen med dominerande marknadsställning delar av kabelnätet.

4.5 Prisbedömningar

Starkare konkurrens återspeglas i slutändan i detaljhandelspriserna. Det kan av det skälet vara nyttigt att undersöka förhållandet mellan bredbandsspridningen och det vanligaste priset till abonnenten. Priserna varierar mellan länder, och jämförelserna försvåras av de olika hastigheter som erbjuds och av variationerna i prisstruktur [21]. I figur 10 visas vilka priser som företag med dominerande marknadsställning debiterade för olika hastigheter i medlemsstaterna i februari 2004. Priserna avser månatliga tjänster till hushåll oberoende av användning och inbegriper inte den fasta engångskostnaden för modem. För låga hastigheter är priserna lika mellan länderna medan skillnaderna är mera uttalade vid högre prestanda. Test av korrelationen mellan bredbandsspridning (figur 3) och priser (figur 10) bekräftar att bredbandsspridningen är signifikant beroende av priserna på alla prestandanivåer utom för hastigeter över 2 Mbit/s. I denna kategori tycks tillgången på höghastighetstjänster vara intressant i sig, oberoende av pris.

[21] I vissa länder kan tjänsterna innehålla en kvantitetskomponent som är relaterad till hur mycket tjänsten används.

I Belgien har privatkunder fått erbjudanden om relativt höga överföringshastigheter (3-4 Mbit/s). I november 2003 uppmanade den federala regeringen kabel- och telekomoperatörerna att tillhandahålla tjänster med smalare bandbredd. Vissa operatörer har reagerat snabbt, och det är för närvarande möjligt att abonnera på anslutningar med lägre hastighet (250-512 kbit/s) till reducerat pris (20 euro per månad) eller med annan prissättning kopplad till mätning av användningen.

>Hänvisning till>

Konkurrensen är rent allmänt begränsad men det finns tydliga tecken på förbättring. Den snabba tillväxt av bredbandsspridningen som har kunnat iakttas de två senaste åren kan tydligt tillskrivas dels konkurrensen mellan alternativa infrastrukturer, dels den ökade konkurrensen på DSL-marknaden. Hög täthet kan kopplas till ett attraktivare utbud i fråga om priser och hastigheter. Detta stärker vikten av snabb överföring i nationell rätt och konsekvent tillämpning av den nya ramlagstiftningen för elektronisk kommunikation samt vikten av det arbete på förbättringar som kommissionen utför i samarbete med de nationella regleringsmyndigheterna.

5. SLUTSATSER

Bredbandstjänsterna har potential att skapa nya marknader, öka arbetskraftens produktivitet och ge mervärde åt företagens verksamhet, effektiviteten i offentlig förvaltning och livskvaliteten. Det är viktigt att ta till vara nyttan med bredband för att befästa utvecklingen mot en kunskapsbaserad ekonomi och säkerställa tillväxt genom förbättrad konkurrens. En framgångsrik utbyggnad, spridning och användning är därför av central betydelse för framtida ekonomiskt välstånd och social sammanhållning i Europa.

Medlemsstaterna konstaterade den stora nyttan med bredband vid Europeiska rådets vårmöte 2003 och avtalade att till slutet av året utarbeta nationella bredbandsstrategier. Medlemsstaterna i EU-15 har nu offentliggjort konsekventa och enhetliga planer med uppgifter om mål och vägar att nå dessa mål som har granskats i det här meddelandet.

Den infrastruktur som finns att tillgå varierar mellan länderna, eftersom utvecklingen styrs av geografiska särdrag, befolkningstäthet, teknisk utveckling, kabeltevenätens täckning, konkurrens och andra faktorer. Till följd av detta innehåller strategierna initiativ med olika tyngdpunkter beroende på täckningsgraden, men alla har ett gemensamt angreppssätt.

Många av medlemsstaterna har låtit förstå att det finns behov av att anpassa och uppdatera de nationella strategierna på grund av ny marknadsutveckling och ny teknisk utveckling. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt följande områden:

a) När det gäller tillgången:

(i) Kartläggning av tillgången på bredband är en praktisk utgångspunkt för att särskilja underförsörjda områden; tillgången behöver övervakas kontinuerligt och uppdateras med anledning av den snabba bredbandsutvecklingen i EU.

(ii) Offentlig stöd skall följa riktlinjerna för användning av strukturfonderna för elektronisk kommunikation för att konkurrensen inte skall snedvridas och privata kommersiella initiativ inte påverkas negativt.

b) När det gäller efterfrågan:

(i) Främjande av utveckling av öppna och kompatibla offentliga tjänster.

(ii) Utarbetande av förslag till åtgärder som behövs för att öka konnektiviteten i offentliga förvaltningar, skolor, sjukhus och vårdcentraler.

(iii) Genomförande av efterfrågeaggregering med hänsyn tagen till konkurrensfrågor.

(iv) Förbättrad effektivitet i de ekonomiska incitamenten för bredbandsspridning.

På kort sikt kommer de nationella strategierna med sin tonvikt på tillgängligheten i avlägsna områden och landsbygdsområden sannolikt att få sin största direkta effekt på infrastrukturutbyggnaden. Av det skälet kan de anses vara ett verkningsfullt bidrag till Europeiska unionens initiativ för tillväxt. En första bedömning av måluppfyllelsen i de nationella strategierna kommer att ingå i halvtidsrapporten över tillväxtinitiativet som skall överlämnas till Europeiska rådet våren 2005.

Ytterligare åtgärder för att stimulera tillgång och efterfrågan på bredbandsmarknaden har föreslagits i kommissionens meddelanden "Höghastighetsförbindelser i Europa: den senaste utvecklingen inom sektorn för elektronisk kommunikation" och "Handlingsprogrammet eEuropa 2005: en uppdatering" (KOM(2004) 380). Dessa insatser syftar till att skynda på täckningen i underförsörjda områden, till att undanröja hindren för utveckling av nytt innehåll och nya tjänster för att stimulera efterfrågan, till att få större insikt i orsakerna till den nuvarande eftersläpningen i efterfrågan och till att underlätta utbyggnaden enligt det nya Internetprotokollet (IPv6) för att vidga utbudet av nya tjänster och tillämpningar.

Dessa åtgärder skall kompletteras enligt följande:

* Teknisk utveckling, tillväxt av bredbandsmarknaden, erfarenhetsutbyte och lärdomar från genomförandet kräver att de nationella bredbandsstrategierna uppdateras. Medlemsstaterna bör ha utarbetat en fullständig uppdatering vid utgången av 2005.

* De nya medlemsstaterna bör ha antagit sina nationella bredbandsstrategier senat vid utgången av 2004.

* Övervakning av hur de nationella bredbandsstrategierna genomförs kommer att lämna bidrag till bedömningen av målen om allmän tillgång till och användning av bredband i EU. Kommissionen kommer att granska utveckling och framsteg under första hälften av 2006 som en del av utvärderingen av eEurope 2005.