RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET - Genomförande av en gemenskapsram för insamling och förvaltning av uppgifter som behövs för den gemensamma fiskeripolitiken

1. Inledning

För att den gemensamma fiskeripolitiken (GFP) skall kunna genomföras krävs det att tillförlitliga grundläggande uppgifter om fisket samlas in.

Så tidigt som 1993 framhöll rådet att det är nödvändigt att bibehålla, utöka eller skapa en databas som omfattar biologiska, ekologiska, tekniska och socioekonomiska aspekter för genomförandet av den gemensamma fiskeripolitiken. [1]

[1] Rådets dokument SN 3289/1/93, 24 juli 1993.

En rättslig gemenskapsram för insamling och förvaltning av sådana uppgifter infördes 2000 genom en rådsförordning [2] och ett rådsbeslut [3], som 2001 följdes av en kommissionsförordning [4] med tillämpningsföreskrifter.

[2] Rådets förordning (EG) nr 1543/2000 av den 29 juni 2000 om upprättande av en gemenskapsram för insamling och förvaltning av uppgifter av grundläggande betydelse för den gemensamma fiskeripolitiken - EGT L 176, 15.7.2000, s.1 (nedan kallad rådets förordning nr 1543/2000).

[3] Rådets beslut nr 439/2000/EG av den 29 juni 2000 om ekonomiskt bidrag från gemenskapen till medlemsstaternas utgifter för insamling av uppgifter samt till finansiering av studier och pilotprojekt till stöd för den gemensamma fiskeripolitiken - EGT L 176, 15.7.2000, s. 42.

[4] Kommissionens förordning (EG) nr 1639/2001 av den 25 juli 2001 om upprättande av gemenskapens minimiprogram och utökade program för insamling av uppgifter om fiskerinäringen och om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1543/2000 - EGT L 222, 17.8.2001, s. 53 (nedan kallad kommissionens förordning nr 1639/2001).

Syftet med gemenskapsramen är att konsolidera och stärka den insamling av uppgifter som sker i medlemsstaterna. Genom en bättre samordning och ett bättre samarbete på detta område kommer insamlingen och förvaltningen av uppgifter att bli mer effektiv, och de ekonomiska bidragen från gemenskapen bör komma att underlätta insamlingen av uppgifter.

I artikel 10 i förordningen står det att kommissionen "vart tredje år och första gången senast den 31 december 2003 [skall] förelägga Europaparlamentet och rådet en rapport med en utvärdering av de åtgärder som varje medlemsstat har vidtagit, de använda metodernas lämplighet samt de resultat som uppnåtts när det gäller insamling och förvaltning av uppgifter enligt denna förordning. I denna rapport skall också gemenskapens användning av de insamlade uppgifterna utvärderas." Enligt samma artikel skall kommissionen "senast den 31 december 2003 undersöka om det är lämpligt att utöka det urval av uppgifter som samlas in enligt denna förordning".

Denna rapport uppfyller det juridiska kravet och grundar sig på information från medlemsstaterna om verksamheten under 2002. Även om erfarenheten av rambestämmelserna för insamling av uppgifter har varit mindre omfattande än väntat bör en översyn göras för att justera de tekniskt komplicerade gemenskapsramarna för insamling av uppgifter.

Förbättringen av ramarna för insamling och förvaltning av uppgifter, vilka behövs för att utvärdera fiskeriresurserna och fiskerisektorn, är grundläggande för genomförandet av den gemensamma fiskeripolitiken. När en sådan ambitiös och tekniskt komplicerad process inleds kan svårigheter förväntas uppstå. Kommissionen antog redan från början att det skulle vara en utmaning för medlemsstaterna och kommissionen att införa nationella program för insamling av uppgifter (även uppgifter avseende ekonomi). Trots de svårigheter som behandlas i denna rapport är kommissionen av den åsikten att projektet har börjat bra och att goda långsiktiga effekter kan förväntas både för medlemsstaterna och för kommissionen.

2. Erfarenheter hitintills

2.1. Medlemsstaternas program

Medlemsstaterna lämnade in sina program för första gången 2001, för perioden 2002. Programmen utvärderades med stöd av externa experter, STECF (Vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen) och kommissionen, vilket ledde till att kommissionens beslut om ekonomiskt bidrag från gemenskapen till medlemsstaternas utgifter antogs i augusti 2002. Samma förfarande tillämpades för 2003.

Efter erfarenheterna från 2002, och efter rekommendationer från STECF om vetenskapliga program och från kommissionen om införande av standardiserade finansiella tabeller har inlämningsförfarandet för 2003 och 2004 förbättrats avsevärt. Denna ständigt pågående förbättring av kvaliteten på medlemsstaternas program är mycket tillfredsställande. Vissa program är dock svåra att integrera på grund av bristande samordning på nationell och internationell nivå.

2.2. Samordning mellan kommissionen och medlemsstaterna

Samordningen mellan kommissionen och medlemsstaterna sker nästan uteslutande genom ett nätverk med särskilda nationella samordnare. Samordnarna träffas flera gånger per år i formella möten med Förvaltningskommittén för fiske och vattenbruk för att yttra sig och i informella möten för att utbyta information.

Nätverket är viktigt för genomförandet av ramarna för insamling av uppgifter. Bilaterala kontakter förekommer ofta under året och alla nationella program samt rapporter från externa experter och STECF finns tillgängliga för alla inblandade för att garantera full insyn.

Genomförandet av förordningen om insamling av uppgifter har varit en stor utmaning både för medlemsstaterna och kommissionen. Erfarenheterna från 2002, det enda år för vilket det finns tekniska och finansiella rapporter, visade att nätverket med nationella samordnare har fungerat effektivt. Deras arbete har i allmänhet gett goda resultat, trots att vissa medlemsstater har underskattat samordnarnas arbetsbörda. Detta gäller främst de medlemsstater där många parter är inblandade (marina institut, universitet).

2.3. Funktioner för Vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF), Rådgivande kommittén för fiske och vattenbruk (ACFA) och Internationella havsforskningsrådet (ICES)

2.3.1. STECF

Från det att programmet för insamling av uppgifter inleddes har STECF i hög grad varit inblandat i arbetet.

Under perioden har fyra möten hållits för att analysera undantag och avvikelser i programmen (mars och december 2002), analysera insamlingen av uppgifter med hjälp av fångst per ansträngningsenhet (cpue) i de nationella programmen från 2003 och framåt (mars 2003) och för att genomföra översynen av förordningen om insamling av uppgifter (juli 2003).

Rapporter från dessa möten har lagts fram och diskuterats vid STECF:s plenarmöten och sedan, efter några tillägg, godkänts av STECF [5].

[5] STECF, 2002. Rapport från STECF:s grupp om forskningsbehov: Evaluation of National Programmes. Bryssel, 4-7 mars 2002, 46 s. STECF, 2002. Rapport från STECF:s grupp om forskningsbehov: Analysis of Derogations and no-conformities of Data Collection Programmes for 2003 and further evaluation of Blackspot sea bream recovery plan. Bryssel, 9-13 december, 69 s. STECF, 2003. Rapport från STECF:s grupp om forskningsbehov: Analysis of CPUE Data Collection within National Programmes in 2003 and onward and their utility over the period 1995-2000. Bryssel, 24-28 mars, 51 s. STECF, 2003. Rapport från STECF:s grupp om forskningsbehov: Mid-term Review. Bryssel, 7-11 juli, under tryckning STECF, 2002. Fjortonde rapporten från Vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen. Bryssel, 22-26 april, 120 s. STECF, 2002. Femtonde rapporten från Vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen. Bryssel, 4-8 november, 140 s. STECF, 2003. Sextonde rapporten från Vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen. Bryssel, 31 mars-4 april, 84 s. STECF, 2003. Sjuttonde rapporten från Vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringenBryssel, 3-7 november, under tryckning.

2.3.2. ACFA

ACFA informerades om insamlingen av uppgifter för första gången i maj 2001 [6]. Kommittén fick en redogörelse för rådande läge och utveckling vid möten under 2002.

[6] ACFA, 2001. Sammanfattning av mötet med ACFA:s arbetsgrupp I (resurser) den 4 maj 2001 i Bryssel. 9 s.

ACFA välkomnade programmet och bad om att få delta i insamlingen av uppgifter. Kommittén accepterade att delta aktivt med insamlingen av ekonomiska uppgifter på villkor att dessa uppgifters konfidentialitet garanteras av kommissionen.

2.3.3. ICES

Forskarsamfundet i allmänhet och några vetenskapliga organ, som ICES, har ställt sig positiva till gemenskapens initiativ. De insamlade uppgifterna anses betydelsefulla för ICES arbete med att bedöma fiskbestånden och ge råd om förvaltning. ICES och kommissionen har gemensamma intressen på detta område och ICES har nyligen upprättat en arbetsgrupp för kommersiella fångster, fångst som kastas överbord och biologisk provtagning [7]. Arbetsgruppen har sammanträtt två gånger efter det att förordningen trädde i kraft. Ledamöter från STECF och kommissionstjänstemän deltog vid dessa möten.

[7] ICES, 2002. Rapport från Planning Group on Commercial Catch, Discards and Biological Sampling (PGCCDBS). ICES CM 2002/ACFM: 07, 102 s. ICES, 2003. Rapport från Planning Group on Commercial Catch, Discards and Biological Sampling (PGCCDBS). ICES CM 2003/ACFM: 16, 38 s.

Efter antagandet av ramarna för insamling av uppgifter har flera arbetsgrupper inom ICES [8] bidragit med spontana kommentarer och förslag beträffande insamlingen av uppgifter. Eftersom arbetsgrupperna använder uppgifterna är deras synpunkter mycket värdefulla och kommissionen kommer att formellt begära att alla arbetsgrupper inom ICES ger feedback om uppgifternas kvalitet.

[8] ICES, 2002. Rapport från arbetsgruppen om bestånden för Nephrops. ICES CM 2002/ACFM: 15, 246 s. ICES, 2003. Rapport från International Bottom Trawl Survey Working Group. ICES CM 2003/D: 05, 79 s.

3. Insamlade uppgifter

I förordningen om insamling av uppgifter föreskrivs två uppsättningar uppgifter. Obligatoriska uppgifter som samlas in enligt kontrollförordningarna nr 2090/1998 [9], 2807/1983 [10], 2847/1993 [11] och 104/2000 [12] (om fiskekapacitet, fiskeansträngning, fångster och ansträngning) och andra uppgifter som inte alla medlemsstater tidigare har samlat in systematiskt, men som behövs för utvärderingen av fiskeriresurserna och fiskerisektorn (fångst som kastas över bord, fritidsfiske, fångst per ansträngningsenhet, undersökningar, fångstsammansättning när det gäller längd och ålder, biologiska parametrar, ekonomiska data avseende flottorna och beredningsindustrin).

[9] Kommissionens förordning (EG) nr 2090/98 av den 30 september 1998 om gemenskapens register över fiskefartyg, EGT L 266, 1.10.1998, s. 27.

[10] Kommissionens förordning (EG) nr 2807/83 av den 22 september 1983 om närmare bestämmelser för registrering av uppgifter om medlemsstaternas fångster av fisk, EGT L 276, 10.5.1983, s. 1.

[11] Rådets förordning (EG) nr 2847/1993 av den 12 oktober 1993 om införande av ett kontrollsystem för den gemensamma fiskeripolitiken, EGT L 261, 20.10.1993, s. 1.

[12] Rådets förordning (EEG) nr 104/2000 av den 17 december 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeri- och vattenbruksprodukter, EGT L 17, 21.1.2000, s. 22.

Syftet med rambestämmelserna och införandet av den första uppsättningen uppgifter i förordningen var att ge forskarna tillträde till uppgifterna för att analyserna av bestånden och kunskapen om fiskeriet skall kunna förbättras.

För den andra uppsättningen uppgifter har man beslutat att behålla de vanliga vetenskapliga nätverken för de traditionella användarna (ICES, ICCAT, NAFO, GFCM etc.). Under 2003 har de uppgifter som samlades in under 2002 enligt rambestämmelserna använts av de vetenskapliga arbetsgrupper som ansvarar för bedömning av bestånden.

En analys av de nationella programmen och resultaten för fiskeåret 2002 har visat att de nationella programmen i allmänhet följer rambestämmelserna för insamling av uppgifter för att få in mer exakta uppgifter. Alla medlemsstaterna har uppfyllt skyldigheten att avsätta medel för hur målen skall uppnås enligt rambestämmelserna.

1/ Medlemsstaterna har emellertid inte alltid meddelat vilka metoder som har använts och endast ett fåtal har redogjort för den statistiska bakgrunden till hur uppgifterna har samlats in samt gjort bedömningar av noggrannhetsnivån.

2/ Medlemsstaterna har i synnerhet underskattat svårigheterna med och kostnaderna för att bedöma fångster som kastats överbord. De första erfarenheterna visar att kostnaderna för de stickprov som krävs för att korrekt bedöma den fångst som kastats överbord var högre än väntat, i synnerhet som man i allmänhet har utgått från flottan. Eftersom fångst som kastas överbord i allmänhet bedöms genom stickprov ombord påverkas uppskattningen av det faktum att det saknas nationell lagstiftning som påbjuder att fartygens befälhavare tar emot forskare ombord. Vid urvalet av fartyg för provtagning använde en majoritet av medlemsstaterna stickprovsmetoder som avvek från principerna om slumpvisa stickprov.

3/ Till en början förväntades fritidsfisket vara av mindre omfattning. Det visade sig dock att det var mer omfattande än väntat och medlemsstaterna ombads genomföra fler pilotstudier (t.ex. för torsk i Nordsjön).

4/ I och med genomförandet av förordningen bekräftades det att kostnaderna för undersökningar till havs övervägde i den totala budgeten för insamling av uppgifter (se avsnitt 6 i rapporten). Det bör påpekas att dessa undersökningar är mycket viktiga, eftersom de utgör den enda möjligheten att få direkt information om fiskeriet (bedömning av oberoende indikationer för beståndens omfattning). Undersökningarna har också givit information om fiskens fördelning över tiden och förändringar i ekosystemet på grund av fiskeverksamhet. De används också för provtagning av biologiskt material (könskörtlar, otoliter m.m.) från den fångade arten.

Uppgifter om ekonomin för flottsegmenten ingår i det minimiprogram som föreskrivs i förordningen, men kravet att följa bestämmelserna träder i kraft först i januari 2004. De flesta medlemsstater har emellertid försökt att genomföra program för insamling av uppgifter för vissa flottsegment. Först 2006 kommer det att bli obligatoriskt att samla in uppgifter om beredningsindustrin.

4. Förvaltning av uppgifter

Den första uppsättningen uppgifter om fiskekapacitet och fiskeansträngning förvaltas redan av kommissionen genom kontrollförordningen 2807/8310 med hjälp av FIDES 2 för kommunikationen. För den andra uppsättningen uppgifter (fångst som kastas överbord, fritidsfiske, fångst per ansträngningsenhet, undersökningar, fångstsammansättning när det gäller längd och ålder, biologiska parametrar, ekonomiska data avseende flottorna och beredningsindustrin) har man beslutat att under genomförandet av förordning 1639/20014 bibehålla de vanliga nätverken av forskare för att överföra uppgifterna till traditionella användare (vetenskapliga organ, regionala fiskeriorganisationer). Förfarandet har lett till att nätverken har stärkts.

En dataplattform behöver utarbetas för en förbättring av nuvarande system, förenkling av tillträdet och för utbyte av information mellan de olika medlemsstaterna, mellan medlemsstaterna och kommissionen samt mellan medlemsstaterna och de vetenskapliga användarna (regionala fiskeriorganisationer, vetenskapliga organ).

En gemensam arbetsgrupp för kommissionen, medlemmarna i STECF och inbjudna experter anordnades i april 2002 för att utarbeta en gemensam plattform för överföring av uppgifter inom ramen för insamlingen av uppgifter. I arbetsbeskrivningen behandlas definitionen av databaser och tillhörande system som skall innehålla den information som krävs och som kommissionen och bemyndigade representanter från medlemsstaterna skall ha tillträde till.

Arbetsgruppen föreslog en första analys med en beskrivning av systemkrav och ett förslag till teknisk lösning. Analysen genomfördes av en extern konsult under 2003 och slutsatserna bör kunna verkställas före slutet av 2004.

Med tanke på att kommunikationssystemet omfattar ett stort urval av uppgiftstyper och geografiska områden har kommisionen inrättat en stödgrupp, som också skall se till att erfarenheterna från dessa olika områden tas i beaktande. Stödgruppens främsta mål är att ge rekommendationer om vilka krav systemet skall uppfylla, inbegripet kommunikationsprotokollet, databasen och mjukvaran.

Oberoende av dataplattformen kommer kommissionen att genomföra kontroller under 2004 för att undersöka om det finns uppgifter i medlemsstaternas databaser. Kontrollerna kan vara enkla (stickprover) eller mer omfattande (systematisk kontroll av databaser i utvalda medlemsstater eller begäran om uppgifter för bedömning av situationen för vissa bestånd eller fisken).

5. Studier och pilotprojekt

För att överbrygga perioden efter det att rådets förordning nr 1543/20002 har antagits och innan kommissionens genomförandeförordning nr 1639/20014 antas har kommissionen anordnat en ansökningsomgång enligt artikel 5 i rådets beslut nr 439/20003. Denna möjlighet har gjort det möjligt för medlemsstaterna att fortsätta med de uppgiftsserier som samlades in under det tidigare systemet samtidigt som de har kunnat förbereda sig för att sammanställa ett genomarbetat nationellt program för insamling av uppgifter.

Som svar på den senaste ansökningsomgången 2000 finansierades 23 studier under 2001. De flesta av dessa studier behandlade undersökningsuppgifter, fritidsfiske, bifångster och ekonomiska uppgifter.

I artikel 9 i rådets beslut nr 439/20003 föreskrivs möjligheten att finansiera studier som avser väldefinierade forskningsbehov. Sammanlagt sju studier har genomförts för olika områden: fleråriga begränsningar för hotade arter, tillämpning av system för kontroll och övervakning, analyser av miljö och bifångster.

Under 2001 genomfördes totalt 30 studier i enlighet med artiklarna 5 och 9 i rådets beslut 439/2000 till ett belopp på 11,3 miljoner euro.

6. Ekonomiska frågor

I enlighet med rådets beslut 439/20003 skall gemenskapens ekonomiska stöd för perioden 2000-2005 vara 132 miljoner euro.

Medlemsstaterna lämnade år 2001 in sina första nationella program, avseende 2002, tillsammans med prognoserna över årliga utgifter för januari 2002-december 2006. Medlemsstaterna hade lyckats hantera stora svårigheter i samband med utarbetandet av budgeterna. Svårigheterna kom sig av bristen på erfarenheter från program för integrerad insamling av uppgifter och av att de flesta medlemsstaterna inte kände till hur mycket en ny särskild uppgift (t.ex. fångst som kastas överbord eller ekonomiska uppgifter) skulle kosta och inte heller kostnaden för hela programmet för att samla in uppgifter. Följaktligen baserades de nationella programmen främst på medlemsstaternas begränsade erfarenheter som parter i tidigare studieprojekt för insamling av uppgifter. Detta gav upphov till stora problem. I början av det första året hade några medlemsstater inte spenderat de 50 procenten av den totala budgeten för 2002 och en medlemsstat kunde på grund av försenade interna förfaranden inte överföra budgeten för uppgiftsinsamling till forskningsinstituten.

Ett av de viktigaste målen med programmet för insamling av uppgifter har varit att för första gången få en övergripande bild av de nationella programmen för alla europeiska länder som omfattas av den gemensamma fiskeripolitiken och de tillhörande kostnaderna (se tabellerna 1-4).

Analysen av utgifter för medlemsstaternas program för 2002 visar att de hänger nära samman med storleken på de nationella flottorna eller landningarna (de största budgetarna har Förenade kungariket, Frankrike, Spanien och Italien). Undersökningar (ca 45 % av minimiprogrammet och 75 % av det utökade programmet) och fångst överbord (ca 15 % av minimiprogrammet) utgör den största delen av budgeten. I de fall en medlemsstat lade fram ett program om ekonomiska uppgifter var budgeten för detta liten. Det var inte möjligt att jämföra budgetar för ekonomiska uppgifter, eftersom så få medlemsstater lade fram program på detta område (se tabellerna 1-4).

Denna första omgång har visat att rambestämmelserna för uppgiftsinsamling är ett utmärkt verktyg för att öka insynen i kostnaderna för insamling av uppgifter, så att alla medlemsstater och kommissionen blir medvetna om dessa kostnader. I framtiden kan överlappningar mellan olika program minska och offentliga medel kan användas mer effektivt för olika sektorer och områden. Ökad insyn och bättre jämförelsemöjligheter för kostnaderna bör dessutom leda till ökad effektivitet.

7. Framtida utveckling

När rambestämmelsernas relevans och nödvändighet nu står klar bör man främst inrikta sig på att förbättra dem. Detta bör kunna ske med hjälp av tillämpningsföreskrifter för att stärka det befintliga systemet utan att nya uppgifter behöver samlas in och utan någon ändring av förordning 1639/20014 (se avsnitt 7.1 nedan). Det kan dock vara lämpligt att göra några ändringar på kortare sikt för att förbättra systemet och ta hänsyn till vetenskapliga rekommendationer från STECF:s översyn efter halva tiden (se avsnitt 7.2 nedan). Under 2006 kommer två saker att inträffa samtidigt: budgetöversynen för sexårsperioden 2007-2012 (se artikel 4.1 i rådets beslut 439/20003) och, baserat på kommissionens treårsrapport, möjliga ändringar av rådets förordning 1543/20002 och kommissionens förordning 1639/20014. Detta tillfälle skulle kunna utnyttjas för mer omfattande ändringar av rambestämmelserna för uppgiftsinsamling, när det gäller den övergripande budgetbalansen för sektorer och områden och typ av uppgifter som skall samlas in, och det ger också möjlighet att införa nya bestämmelser om så behövs (se avsnitt 7.3 nedan).

7.1. Skärpning av gällande förordning (nr 1639/20014)

1/ Samordning inom nationella program har varit effektiv när en styrkommitté har skapats för att samordna och förvalta som i Danmark och Nederländerna. En sådan kommitté eller grupp bör inrättas av samtliga medlemsstater.

2/ Det internationella samarbetet bör förbättras. Efter att regionala rådgivande nämnder har införts görs detta lämpligen på regional nivå. Med beaktande av geografi och fördelningen av nämnder torde de viktigaste regionerna för insamling av uppgifter vara Östersjön, Nordsjön, västra Atlanten, Medelhavet och övriga (även utanför Europa). Regionala samordningsmöten bör genomföras minst en gång om året tillsammans med kommissionstjänstemän för att granska genomförandet av de nationella programmen i ett regionalt sammanhang och samordna programmen mellan medlemsstaterna.

3/ Det behövs mer insyn i metoderna. För att harmonisera stickprovsmetoderna och underlätta analysen av reslutaten skall sättet att samla in uppgifter beskrivas av medlemsstaterna på ett öppet sätt. Förfarandena för beräkning av värden som härrör från uppgifterna kommer också att behöva beskrivas av medlemsstaterna (med uppgifter t.ex. om hur extrapoleringar görs, hur eventuella problem med uppgiftsluckor löses och hur olika uppskattningar kombineras). Uppgifter som erhålls på lägsta uppdelningsnivå (till exempel per flotta) bör lagras och sändas vid behov.

När uppskattningarna görs skall den aspekt som gör det möjligt att bedöma tillförlitligheten för dessa redovisas (eventuella skillnader mellan målpopulation och provpopulation, eventuell påverkan, varianser, konfidensintervall på 5 % och andra trösklar). Även om noggrannhetsnivån krävs för hela flottan eller ett genomsnitt av ett antal flottor kommer noggrannhetsnivån per flotta att behöva utvärderas (jfr andel i landningar av fångst som kastats överbord).

4/ Behovet att utveckla delvis aggregerade databaser. Tidigare erfarenheter om användningen av befintliga uppgifter har visat att de grundläggande uppgifterna på lägsta uppdelningsnivån (som regelbundet uppvisar problem med tillförlitligheten) är bortkopplade från uppgifter som är aggregerade på så sätt att de är av mindre nytta för forskarna (t.ex. en medlemsstats totala fångst av ett bestånd). Genomförandet av återhämtningsplanerna för vissa bestånd har ökat svårigheterna att i tid få uppgifter om fångst och ansträngning i lämplig stratifiering. Det finns därför en stor efterfrågan på delvis aggregerade uppgifter (till exempel sammanfattningar om ansträngning och fångster för olika flottor och arter, per statistisk enhet och månad). Delvis aggregerade uppgifter skulle avsevärt minska problemen med konfidentialitet. Genomförandeprocessen skall omfatta alla uppgifter (från kontrollförordningen och vetenskapliga undersökningar även om forskningsstrukturernas och förvaltningarnas respektive roller måste definieras noga). Aggregeringsnivåerna måste fastställas liksom bestämmelser om tillträde efter samråd med STECF.

5/ Seminarier för utbildning i grundläggande stickprovsteknik och statistisk bearbetning (validering) och seminarier för att analysera resultaten av insamlingen av uppgifter (dvs. jämförelser mellan olika metoder för att bedöma hur mycket fångst som kastats överbord, bedömningar av landningar i småskaligt fiske - mindre än 12/10 meter - och fritidsfiske) bör hållas regelbundet.

Utbildning om hur man erhåller grundläggande biologiska parametrar som åldersfördelning och mognad bör hållas kontinuerligt för att bibehålla kunskapsnivån och vanan och för att ge övning åt forskare som sysslar med biologisk provtagning. Särskilda seminarier bör hållas om bedömning av dessa parametrar för nya arter.

7.2. Omedelbara förbättringar av förordning nr 1639/20014 (2004)

Grundat på rekommendationerna från STECF vid halvtidsöversynen av rambestämmelserna för insamling av uppgifter i juli 20035, avser kommissionen att föreslå följande ändringar av förordning 1639/20014 i början av 2004:

1/ Noggrannhetsnivån för parametrarna bör definieras enligt de mål som skall uppnås. Detta kan endast ske med hjälp av alla nödvändiga uppgifter för beräkning av nogrannheten (uttömmande beskrivning av stickprovsförfarandet och beräkningsmetoden). I de fall där det behövs uppgifter från flera medlemsstater bör en regel definieras om hur arbetsbördan skall fördelas rättvist beroende på fångstens omfattning. I vissa fall, där provtagningsnivån bör vara en målsättning, behövs det införas en regel i rambestämmelserna som begränsar riskerna för alltför omfattande provtagning.

2/ Uppgifter om fångst som kastas överbord från fisken som omfattar bestånd som bedöms genom dessa uppgifter bör samlas in årligen i stället för vart tredje år.

3/ Införande av ny art. Vissa djuphavsarter, arter av hajar och rockor och europeisk ål bör införas i förordning 1639/20014. ICES [13] meddelade nyligen att vissa bestånd för närvarande ligger utanför säkra biologiska gränser och i vissa fall rekommenderas en återhämtningsplan som bör utarbetas snarast. Enligt rådets förordning 2347/2002 [14] skall stickprov tas vid fångst av djuphavsfisk.

[13] ICES, 2002. Rapport från arbetsgruppen för biologi och bedömning av djuphavsfiske, ICES CM 2002/ACFM : 16, 253 s. ICES, 2002. Rapport från arbetsgruppen för hajar och rockor, ICES CM 2002/G: 8, 123 s. ICES, 2003. Rapport från ICES/EIFAC:s arbetsgrupp om ål, ICES CM 2003/ACFM: 06, 87 s.

[14] Rådets förordning (EG) nr 2347/2002 av den 16 december 2002 om särskilda tillträdeskrav och därmed förbundna villkor vid fiske efter djuphavsbestånd - EGT L 351, 28.12.2002, s. 6.

4/ Införande av nya undersökningar. Undersökningar om djuphavsarter, blåvitling och bottenlevande arter bör ingå. Oberoende indikationer om riklig förekomst (dvs. inte kopplad till uppgifter från handelsflottan) skall bedömas och användas för bedömning av bestånd. Dessutom finns det ett behov av att undersöka fiskets miljöpåverkan på ekosystemen till havs, eftersom man redan vet att de är känsliga.

5/ Återhämtningsplanernas effekter. Om ett målbestånd omfattas av en återhämtningsplan bör stickprov för det utökade programmet vara obligatoriskt inom ramen för minimiprogrammet. Samma sak gäller för undersökningar och fritidsfiske. Dessa regler skulle endast gälla under den period som återhämtningsplanen avser.

6/ Kommersiell fångst per serie ansträngningsenheter. Minimiprogrammen bör endast innehålla uppgiftsserier för fångster och ansträngning för flottor som har använts från 1995 och framåt i bedömningar av bestånd, för fisken från 1995 och framåt för vilka det inte görs någon bedömning av bestånden (men där fångst per ansträngningsenhet varit det enda sättet för den internationella arbetsgruppen att uppskatta tendenser för beståndens omfattning) och för fisken för vilka det finns internationella krav (till exempel från ICCAT när det gäller fiske av stora pelagiska arter). De utökade programmen bör innehålla uppgiftsserier för fångst och ansträngning för flottor som inte har använts för bedömningar av bestånd, men där bedömningar förväntas genomföras inom en snar framtid (t.ex. Medelhavet, särskilt för fiske av bottenlevande arter som kummel och för djuphavslevande arter), flottor där insamlingen av uppgifter inletts under de senaste åren fram till dess att uppgiftsserierna börjat användas för bedömning av bestånd och flottor vars uppgiftsserier endast används i biologiskt syfte (fångstsammansättning när det gäller längd och ålder).

När det gäller insamlingen avseende biologiska parametrar (mognad, tillväxt, vikt vid ålder etc.) anses det att räckvidden för förordning 1639/20014 behöver förtydligas för att undvika överlappning med undersökningar och forskning. Eftersom rambestämmelsernas slutmål är en direkt användning av uppgifter för bedömning av bestånd anser man att insamling av biologiska uppgifter för utveckling av metoder och teknik inte behöver inkluderas och finansieras. STECF kommer att ombes att utvärdera huruvida dessa förslag inom de nationella programmen (t.ex. märkning och genetisk analys) bör vara stödberättigande inom ramen för förordning 1639/20014 eller inom ramen för ett forskningsprogram.

Förordning 1639/20014 om insamling av uppgifter kommer att omfatta de nya medlemsstaterna efter utvidgningen. Sju av de nya medlemsstaterna berörs direkt av förordningen, nämligen Litauen, Estland, Lettland, Polen, Slovenien, Malta och Cypern. Forskare från de anslutande baltiska staterna har redan deltagit i ICES arbetsgrupper för att bedöma bestånd och i ICES planeringsgrupper om kommersiella fångster, fångst som kastas överbord och biologisk provtagning. De har också deltagit i internationella projekt för provtagning i Östersjön och för att bedöma indikatorer om beståndens omfattning i samband med samordnade undersökningar av bottenlevande arter. När det gäller Medelhavet har sådant internationellt samarbete just inletts (med undantag för projektet MEDITS som pågått sedan 1994).

7.3. Förberedelser inför framtiden (2006)

Även om kommissionen måste invänta resultaten av genomförandet under de närmaste åren innan man utarbetar ett förslag finns det ett antal frågor som kan behandlas redan nu.

Man behöver undersöka andra stickprovsmetoder än dem som för närvarande används för undersökningar eller för stickprov på fiskmarknaden (även ett bättre utnyttjande av marknadsklasserna). Utöver dessa traditionella undersökningar kan det bli nödvändigt att se över utgifternas fördelning mer övergripande.

1/ Utan att försöka standardisera allting, kommer nästa steg när det gäller förordning 1639/20014 att vara att minska avvikelserna mellan metoderna till den omfattning som de varierande situationerna kräver. I detta syfte bör medlemsstaterna jämföra sina metoder. Arbetsgrupper för utbildning i provtagning, statistisk bearbetning och analys av uppgifter kommer att vara ett sätt att öka harmoniseringen av metoderna.

2/ Avvikelserna bör begränsas i fördelningen av stickproven mellan områden och avsnitt i förordning 1639/20014. En jämförande analys av fördelar kommer att behöva genomföras mellan olika stickprovsmetoder för att samma information skall kunna erhållas med samma noggrannhetsnivå. På så sätt kan man fastställa förhållandet kostnad/noggrannhet. Fördelar till följd av möjliga ändringar av stickprovsmetoderna kan analyseras och vid behov bör man förändra balansen mellan strata (område/avsnitt). Detta kommer att leda till att de sammanlagda kostnaderna minskar för rambestämmelserna och fördelningen av kostnaderna mellan avsnitten kommer också att ändras.

3/ För att undvika dubbelarbete bör arbetsuppgifterna fördelas på ett tydligare sätt mellan medlemsstaterna (t.ex. mellan flaggmedlemsstat och den medlemsstat där landningen sker, eller mellan medlemsstater med liknande flottor).

4/ När det gäller ekosystemen prioriteras en analys av hur fisket och miljön påverkar varandra, både fiskets miljömässiga effekter och påverkan av olika delar av det marina ekosystemet på fisket. Fiskets inverkan på arter som inte är målarter måste kartläggas, t.ex. när det gäller bentiska organismer och system, marina däggdjur, sjöfåglar samt fisk som inte är målart. Man bör undersöka fiskets inverkan på livsmiljöer, interaktion mellan däggdjur och fiske, interaktion mellan vattenbruk och miljön. Långsiktiga effekter på de marina ekosystemen och möjligheter att återställa skadade livsmiljöer bör också analyseras [15]. För att detta skall kunna uppnås bör förordning 1639/20014 innefatta en förteckning över vilka variabler som måste mätas på grundval av resultaten av pågående projekt.

[15] Med referens till slutsatserna efter världstoppmötet om hållbar utveckling: Report on the World Summit on Sustainable Development Johannesburg, Sydafrika (26 augusti-4 september 2002) punkterna 29, 30, 31. A/conf 199/20. Förenta nationerna. New York, 2002, 173 s.

5/ Utöver alla användningar av uppgifter för traditionella bedömningar bör en sammanfattning göras av samtliga användningar av uppgifterna och av det material som samlats in i samband med undersökningar.

8. Slutsatser

Resultaten från 2002 visar att medlemsstaterna har lagt ner avsevärd möda på att genomföra förordning 1639/20014 och lagt ned mycket tid på att utarbeta sina nationella program. Samtidigt finns det stora skillnader mellan programmen när det gäller kvalitet och fullständighet. Vissa medlemsstater behöver lägga ner mycket arbete för att uppfylla förordningens samtliga krav. Det kommer att ta tid att utarbeta ett systematiskt program för insamling av uppgifter med god kvalitetskontroll.

De nationella programmen följer i allmänhet syftet med förordning 1639/20014 som är att få in mer exakta uppgifter. De flesta medlemsstaterna har bibehållit tidigare existerande stickprovsfrekvens för de bestånd och arter som är betydelsefulla för den nationella fiskerinäringen och har utarbetat stickprovsmetoder för andra. Bedömningen av fångst som kastas överbord har utvidgats till att omfatta nya bestånd och fisken. Detta har inneburit att de viktigaste flottorna och fiskena bedöms på ett adekvat sätt när det gäller landning och fångst som kastas överbord. Ekonomiska uppgifter om flottans verksamhet och, i mindre utsträckning, beredningsindustrin, skall också börja samlas in.

Forskarsamfundet och vetenskapliga organ som ICES har generellt sett välkomnat rambestämmelserna om insamling av uppgifter. Under 2003 har de uppgifter som samlades in 2002 använts av vetenskapliga arbetsgrupper med ansvar för bedömning av bestånd, och de vanliga vetenskapliga nätverken för utbyte av uppgifter har bibehållits. Den period som omfattades av den första omgången var mycket kort (faktum är att endast en fullständig omgång har genomförts), så kommissionen och forskarna kan ännu inte bedöma hur bestämmelserna om insamling av uppgifter har påverkat kvaliteten på bedömningen av bestånd och de vetenskapliga rekommendationerna.

Sammanfattningsvis har alla medlemsstaterna rent generellt uppfyllt skyldigheten om att avsätta medel för hur målen skall uppnås enligt rambestämmelserna. Med några undantag kan det anses att medlemsstaterna uppfyller artikel 9 i kommissionens förordning 1639/20014.

De flesta av medlemsstaterna har inte lämnat några uppgifter om vilka metoder de har använt för att samla in uppgifter och endast ett fåtal har redogjort för den statistiska bakgrunden till sätten att ta stickprov samt gjort uppskattningar av noggrannhetsnivån, enligt artikel 3 i förordning 1639/20014. Det har således inte varit möjligt att kontrollera om lämpliga metoder har använts.

Medlemsstaterna har ändå i allmänhet gjort avsevärda framsteg på kort tid och förordning 1639/20014 har visat sig vara både relevant och nödvändig. Forskarna har välkomnat detta initiativ och stödjer det till fullo. Rambestämmelserna för insamling av uppgifter bör därför fortsätta att gälla.

Rambestämmelserna kan skärpas utan krav på insamling av nya uppgifter, främst genom ökad kvalitetskontroll och användning av insamlade uppgifter och genom förbättrad samordning på nationell och internationell nivå. För att STECF:s rekommendationer från utvärderingen efter halva tiden i juli 20035 skall kunna inkluderas bör emellertid några ändringar göras på kort sikt (t.ex. noggrannhetsnivå som ett mål, införande av ny art och undersökningar, effekter av återhämtningsplaner och överväganden om kommersiell fångst per ansträngningsenhet).

Det är lämpligt att utöka omfattningen av de uppgifter som samlas in enligt förordningen för att beakta dessa rekommendationer. Detta innebär att kommissionens förordning 1639/20014 måste ändras.

Det utvidgade tillämpningsområdet och den internationella samordningen kommer att innebära ökade kostnader för de nationella programmen. De nya medlemsstaternas anslutning kommer också att påverka den budget som krävs för att uppnå målen i bestämmelserna om insamling av uppgifter.

Budgeten för förordning 1639/20014 för år 2005 behöver ökas och kommissionen kommer att lägga fram ett förslag i denna fråga.

9. Förteckning över förkortningar

ACFA: // Rådgivande kommittén för fiske och vattenbruk

ACFM: // ICES rådgivande kommitté

GFP: // Gemensamma fiskeripolitiken

EIFAC: // European Inland Fisheries Advisory Commission

FIDES: // Fisheries Information data Exchange System

GFCM: // General Fisheries Commission for the Mediterranean

ICCAT: // Internationella konventionen om bevarande av tonfisk i Atlanten

ICES: // Internationella havsforskningsrådet

MEDITS: // Mediterranean International Trawl Survey

NAFO: // Nordvästatlantiska fiskeriorganisationen

PGCCGS: // ICES Planning Group on Commercial Catch, Discards and Biological Sampling

RAC: // Regional rådgivande nämnd

STECF: // Vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen

VMS: // System för fartygsövervakning

Tabell 1 Budget insamling av uppgifter 2001 - 2003 (åtaganden)

>Hänvisning till>

Tabell 2 : Maximal EU-bidrag 2002 - 2003 per medlemsstat och uppgift

>Hänvisning till>

Tabell 3 : Tidtabell för insamling av uppgifter

>Hänvisning till>

Tabell 4 : Tidtabell för när medlemsstater skall lämna in dokument (till mitten av januari 2004)

>Hänvisning till>