23.3.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 74/18


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets rekommendation om filmarvet och konkurrenskraften i därtill kopplade branscher”

(KOM(2004) 171 slutlig – 2004/0066 COD)

(2005/C 74/04)

Den 26 mars 2004 beslutade rådet att i enlighet med artikel 157 i EG-fördraget rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ovannämda förslag.

Facksektionen för transporter, energi, infrastruktur och informationssamhället, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 8 juli 2004. Föredragande var Paulo Braghin.

Vid sin 411:e plenarsession den 15–16 september 2004 (sammanträdet den 15 september) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 129 röster för, 3 röster emot och 6 nedlagda röster:

1.   Inledning

1.1

Kommissionens dokument är uppdelat i två delar: ett meddelande om förlängningen till den 30 juni 2007 av de särskilda kriterierna för stöd till produktion av biofilm och TV-program som nu gäller till juni 2004, och en rekommendation om filmarvet och konkurrenskraften i därtill kopplade branscher.

1.2

Förslaget till rekommendation omfattar alla aspekter av filmarvet: insamling, katalogisering, upprättande av databaser, bevarande, restaurering samt användning för utbildning, akademisk verksamhet, forskning och kultursyften, samt samordning mellan de ansvariga institutionerna på europeisk nivå. Det är om detta dokument som man bett kommittén yttra sig.

1.3

Kommitténs yttrande berör endast rekommendationen. Vad gäller meddelandet välkomnar EESK kommissionens angreppssätt, där det heter att man är ”beredd att överväga högre stödbelopp, senast i samband med nästa översyn av meddelandet, under förutsättning att stödsystemen uppfyller kraven på allmän lagenlighet enligt fördraget och, framför allt, att hindren för fri rörlighet för arbetstagare, varor och tjänster inom EU minskas inom branschen i fråga”. EESK ämnar analysera resultaten från studien om effekterna av de befintliga systemen för statligt stöd inom denna sektor. Syftet är att bedöma såväl den ekonomiska som den kulturella inverkan, och således att kontrollera om de nuvarande metoderna är effektiva eller om det i stället vore lämpligt att inrätta andra metoder eller instrument.

2.   Allmänna kommentarer

2.1

EESK stöder åsikten att de förhållanden som främjar konkurrenskraften inom branscher med anknytning till filmarvet måste förbättras, särskilt vad gäller ökat utnyttjande av den tekniska utvecklingen, exempelvis digitalteknik. Därför är artikel 157 i EG-fördraget den rättsliga grunden för rekommendationen.

2.1.1

EESK stöder valet av en rekommendation från Europaparlamentet och rådet eftersom det gör det möjligt att uppnå målet om ett effektivt samarbete mellan medlemsstaterna och en bredare politisk debatt om ett ämne som har en så stor kulturell betydelse.

2.1.2

EESK hoppas också att kommissionen gör en detaljerad analys av de upplysningar som medlemsstaterna skall lämna vartannat år om de åtgärder som vidtagits med anledning av den aktuella rekommendationen, och att den utvärderar vilka rättsliga åtgärder som är lämpliga för att uppnå det samarbete och den samordning som krävs för att man skall kunna skydda det audiovisuella arvet och utnyttja det ekonomiskt.

2.2

EESK stöder principen att ägandet av biofilmer överförs till arkiverande organ inte innebär att också upphovsrätten överförs till dessa organ. Enligt direktiv 2001/29/EG (1) får medlemsstaterna införa undantag eller inskränkningar för specifik reproduktion som görs av offentliga bibliotek eller arkiv, som inte görs i något som helst direkt eller indirekt ekonomiskt eller kommersiellt syfte. EESK ställer sig också bakom rekommendationen att tillåta reproduktion av biofilmer som deponerats i restaureringssyfte (punkt 9 i rekommendationen).

2.3

Man bör snarast ta itu med lösningen av de rättsliga frågor som är förbundna med upphovsrätten och den specifika reproduktion som görs av offentliga bibliotek eller arkiv eller med reproduktion i restaureringssyfte. EESK föreslår att en högnivågrupp får ett särskilt mandat för detta uppdrag och att man i samband med detta eventuellt utvecklar nätet av de nationella sakkunniga som redan rådfrågats.

2.4

EESK hoppas att tiden inom vilken deponeringen skall ske sedan filmerna blivit tillgängliga för allmänheten förkortas och att man fastställer mekanismer för att främja deponering också av filmer eller audiovisuella verk som utgjorde det nationella audiovisuella arvet före införandet av den obligatoriska deponering som den aktuella rekommendationen förordar.

2.5

EESK anser att biofilm och audiovisuella verk är en industriprodukt och samtidigt en kulturell produkt som skall skyddas som ett gemensamt europeiskt arv och främjas som en faktor som bidrar till pluralismen och som skall utnyttjas ekonomiskt. Därför hoppas kommittén att också särskilda slag av TV-program som produceras av nationella TV-bolag skall bli föremål för obligatorisk snarare än frivillig deponering, eftersom de speglar en kultur i dynamisk utveckling som är mycket mer förankrad i den sociokulturella verkligheten än filmer. Även om EESK är medveten om att TV-bolagen inte stöder en sådan obligatorisk deponering, uppmanar vi ändå kommissionen att ytterligare undersöka denna fråga genom studier av sektorn för att bedöma om inte åtminstone de sociokulturellt viktigaste TV-programmen borde bli föremål för obligatorisk deponering eftersom är en del av det audiovisuella kulturarvet.

2.6

EESK stöder åsikten att filmindustrin har stor potential vad gäller att skapa arbetstillfällen, också när det gäller att bevara filmarvet, men detta gäller än mer den bredare audiovisuella sektorn, när man betänker den mängd media och utsändningsformer som finns och de möjligheter som den digitala tekniken erbjuder. Kommittén hoppas emellertid att varje form av stöd skall utsträckas till samtliga audiovisuella verk och i högre grad inriktas på sektorns konkurrenskraft i dess olika former och att utbildningsmöjligheterna inte skall begränsas till eller främst koncentreras till filmsektorn, utan också skall omfatta den audiovisuella sektorn i dess vidare innebörd.

2.7

EESK håller med om att det behövs ett system för frivillig deponering av bredvidmaterial och reklammaterial, material bestående av rörliga bilder och historiska filmiska verk, eftersom dessa utgör en viktig del av det europeiska audiovisuella arvet. Vi understryker betydelsen av att fastställa lämpliga incitament för denna insamling och att förse de ansvariga organen med lämpliga medel för att under relativt kort tid kunna säkra ett systematiskt vittnesmål om rikedomen av Europas kulturella identiteter och mångfalden bland dess folk.

3.   Slutsatser

3.1

För att kunna uppnå de viktigaste ovannämnda målen anser EESK det mycket viktigt att kommissionen redan nu spelar en aktiv roll mot bakgrund av intentionerna i det aktuella dokumentet och särskilt

lägger fast deponeringsförfaranden som möjliggör en sammankoppling av och driftskompatibilitet mellan de nationella systemen genom att främja europeiska katalogeringsstandarder,

skapar de tekniska och rättsliga förutsättningarna för deponeringar on line som är väl skyddade och uppdaterade i realtid och som i framtiden kan ge upphov till en ”europeisk” databank,

föreslår ett standardavtal på EU-nivå mellan utsedda organ och eventuellt innehavare av upphovsrätt, i linje med direktiv 2001/29/EG, som underlättar restaureringen av verken och därefter ställer dem till förfogande i studie- eller undervisningssyfte,

i samarbete med berörda organ fastställer kriterier för att göra de deponerade verken tillgängliga för allmänheten,

stöder samarbetet mellan nationella och/eller regionala organ bland annat genom särskilda strukturer och om nödvändigt särskild finansiering,

stöder benchmarking vad gäller bästa metoder och kartlägger de framsteg som gjorts via den planerade regelbundna rapporteringen.

3.2

EESK anser dessutom att kommissionen i enlighet med subsidiaritetsprincipen aktivt skall stödja sektorn med lämpliga finansiella och mänskliga resurser för att uppnå följande mål:

Sammanställning av en europeisk audiovisuell filmografi och genomförande av gemensamma forsknings- och utbildningsprojekt, eftersom ett frivilligt samarbete knappast kan leda till tillfredsställande resultat mot bakgrund av de mycket varierande resurserna och kulturella traditionerna i de 25 medlemsstaterna.

Deponering också av historiska verk från de nya medlemsstaterna. Dessa står nämligen för en omfattande filmproduktion, som speglar deras historia, kultur, livsstil, seder och bruk och som i annat fall skulle kunna gå förlorad. Dessa länder förfogar dock över begränsade ekonomiska resurser för en deponering.

Upprättande av en lämplig struktur för användningen av de fonder som finns tillgängliga hos nationella och/eller regionala organ genom att verka för att de sprids inom EU och världen över via moderna multimedialösningar (exempelvis DVD som använder arkivmaterial med undertexter på flera europeiska språk och på så vis gör också äldre verk ekonomiskt lönsamma). Detta gäller särskilt verk som rör gemenskapsfrågor eller gemenskapspolitik (t.ex. skydd av minderåriga eller kvinnans värdighet) eller särskilda traditioner (exempelvis tecknad film, barnfilm och dokumentärer).

Utnyttjande av verk som presenteras på olika regionala eller lokala temabaserade festivaler för att främja den oberoende produktionen och den som produceras av regissörer utanför de kommersiella kanalerna, om lämpligt med hjälp av den obligatoriska deponeringen.

Fortbildning i bevarande och restaurering som kräver yrkeskunnande och ny teknik via stöd från lämpliga gemenskapsfonder, företrädesvis inom ramen för programmet Media-yrkesutbildning, som fått ny utformning.

3.3

EESK hoppas också att man i den diskussion som nu inletts om det nya programmet Media-yrkesutbildning i högre grad beaktar de utbildningsförfaranden som är förbundna med den nya tekniken och med de nya behoven i samband med insamling, katalogisering, bevarande och restaurering av biofilmer och TV-program och rörliga bilder i allmänhet. Man borde särskilt bredda utbildningen i användning av och kunskap om nya arkiveringstekniker och arkiveringsmetoder och i hantering av databanker och standardiserade metoder för att spara verk i digitalt format av hög kvalitet. Utbildningen bör även omfatta vidareutbildning för maskinister, så att det arbete som utförts kan komma den breda publiken och särskilt studenter och lärare till godo.

Bryssel den 15 september 2004

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Roger BRIESCH


(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (EGT L 167, 22.6.2001).