30.4.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/44

1.1

Marknaden för livsmedel i vilka vitaminer, mineralämnen och andra substanser har tillsatts, uppvisar stora variationer på grund av olika nationella bestämmelser i de olika medlemsstaterna inom EU, och detta utgör ett hinder för den fria rörligheten för varor. Av det skälet är det mycket positivt om man inför enhetliga europeiska bestämmelser, även med tanke på konsumentskyddet.

1.2

Man kan visserligen utgå från att en balanserad kost innehåller alla vitaminer, mineraler och andra ämnen som människan behöver, men av olika skäl har inte alla befolkningsgrupper i EU tillgång till en sådan balanserad kost (1).

1.3

Ett tillskott av vitaminer, mineralämnen och andra substanser för att berika våra livsmedel kan i detta sammanhang ses som en av många åtgärder som tillgrips för att förbättra befolkningens tillgång till viktiga näringsämnen, utan att det för den skull ersätter en balanserad och omväxlingsrik kost.

1.4.1

I detta sammanhang önskar EESK att man utvecklar lämpliga strategier för att säkerställa att befolkningens intag av folsyra är tillräckligt. Detta skulle kunna ske antingen genom att man i hela Europa ställer krav på att folsyra skall tillsättas till vissa livsmedel eller genom anpassade nationella informationskampanjer.

1.5

Vitaminer, mineraler och andra ämnen bör normalt sett inte tillsättas i livsmedel i syfte att berika dem. Livsmedel utan tillsatser får inte diskrimineras. Konsumenterna bör inte heller förespeglas att livsmedel med tillsättning av vitaminer, mineraler eller andra ämnen i berikande syfte rent generellt är av större värde än icke-berikade livsmedel.

2.1

Syftet med förslaget till förordning om tillsättning av vitaminer, mineraler och vissa andra ämnen i livsmedel är att harmonisera de lagar som gäller inom EU:s medlemsstater för saluföring av livsmedel då tillsats av vitaminer, mineraler eller vissa andra ämnen sker på frivillig basis.

2.2

Förslaget syftar inte till att harmonisera lagstiftningen för obligatorisk tillsättning av vitaminer och mineraler i livsmedel. I vissa medlemsstater finns redan föreskrifter för denna obligatoriska berikning av olika livsmedelsgrupper i syfte att komma till rätta med vissa kända, regionala näringsämnesbrister. Eftersom sådana brister har en stark koppling till regionala förhållanden skulle det inte vara lämpligt med en harmonisering på detta område.

2.3

I bilaga 1 och 2 till förordningen anges vilka vitaminer och mineraler och andra ämnen som får tillsättas i livsmedel. De får endast tillsättas för att berika ett livsmedel, skapa näringsfysiologisk balans i förhållande till ett referenslivsmedel eller för att återställa det ursprungliga näringsinnehållet efter det att det gått förlorat under fackmässig produktion eller under normal lagerhållning eller hantering.

2.4

Färska, obearbetade produkter (bland annat frukt, grönsaker och kött) och drycker som innehåller minst 1,2 volymprocent alkohol får inte berikas med vitaminer eller mineraler, och detta förbud kan i framtiden eventuellt komma att utvidgas till andra livsmedel eller livsmedelsgrupper.

2.5

Det finns särskilda bestämmelser om märkning av livsmedel där vitaminer och mineraler har tillsatts.

2.6

Tillsättning av andra ämnen än vitaminer och mineraler regleras också i det föreliggande förslaget till förordning.

2.7

Tillsättning av ett visst ämne i livsmedel kan förbjudas eller begränsas genom att detta ämne förs in i bilaga 3 i förordningen. Ämnen kan också bli föremål för övervakning om det råder tvivel om deras säkerhet.

2.8

För att underlätta övervakningen har medlemsstaterna möjlighet att tillämpa ett anmälningsförfarande för berikade livsmedel som innebär att de ansvariga myndigheterna måste erhålla ett prov på märkningen av det aktuella livsmedlet.

3.1

EESK välkomnar kommissionens förslag till harmonisering av lagstiftningen beträffande tillsättning av vitaminer, mineraler och vissa andra ämnen i livsmedel. Detta förslag är mycket välavvägt såväl vad gäller den fria rörligheten för varor som konsumentskyddet.

3.2

EESK vill erinra om att den princip om upprättande av näringsvärdesprofiler som förekom i kommissionens preliminära förslag inte längre finns kvar. Eftersom man kan utgå från att ämnen endast tillsätts om de håller vad som utlovats instämmer kommittén i den uppfattning kommissionen ger uttryck för i inledningen, nämligen att föreskrifter för upprättande av näringsvärdesprofiler inte uttryckligen behöver anges i det föreliggande förslaget eftersom dessa frågor redan har behandlats i kommissionens förslag beträffande näringsvärdes- och hälsorelaterade uppgifter om livsmedel.

3.3

EESK önskar emellertid dessutom uttryckligen framhålla att det krävs en samordning med de planerade bestämmelserna i förslaget till förordning om näringsvärdes- och hälsorelaterade uppgifter.

3.4

EESK välkomnar uttryckligen förbudet mot tillsättning av vitaminer och mineraler såväl i drycker som innehåller minst 1,2 volymprocent alkohol, som i färska, icke förädlade produkter. Det råder full enighet om att alkohol kan ha beroendeframkallande effekter. Därför bör man inte uppmuntra alkoholkonsumtion genom tillsättning av vitaminer eller mineraler.

3.5

Eftersom det saknas harmoniserade tillämpningsföreskrifter anser kommittén att de nationella bestämmelserna kan bibehållas. Detta omfattar även fastställandet av maximigränser för hur mycket vitaminer och mineralämnen som får tillsättas i ett livsmedel. Kommittén anser dock att denna bestämmelse bör få en bättre preciserad formulering. Till exempel skulle formuleringen i artikel 11 i direktiv 2002/46/EG (2) om kosttillskott kunna användas.

4.1.1

Vidare bör konsumenten upplysas om betydelsen av goda kostvanor och framför allt om att konsumtion av livsmedel som är berikade med vitaminer, mineraler och andra ämnen inte kan ersätta en varierad kosthållning utan endast bör ses som en del av denna. Detta bör också framgå av märkningen.

4.1.2

Motsvarande bestämmelser ingår redan i direktiv 2002/46/EG (3) om kosttillskott (4).

4.2

Artikel 8.3: Kommittén anser att det av märkningen alltid bör framgå om vitaminer och mineralämnen har tillsatts i ett livsmedel och föreslår därför att den frivilliga märkningen skall göras obligatorisk. Alla konsumenter bör ha möjlighet att snabbt och enkelt skilja mellan berikade och icke-berikade livsmedel.

4.3

Kapitel III: EESK anser att de särskilda bestämmelserna beträffande märkning, presentation och reklam (artikel 8) även bör tillämpas på andra ämnen än vitaminer och mineraler, framför allt den obligatoriska märkningen av vilka ämnen som har tillsatts i livsmedlet och i vilka mängder.

5.1

Kommittén anser att förslaget över lag är välavvägt och sammanhängande.

5.2

Ett krav på en märkning som anger vilka näringsämnen som har tillsatts i ett livsmedel skulle motsvara konsumentens rätt till information.

5.3

Lämpliga åtgärder bör också vidtas för att förhindra ett överdrivet intag av vitaminer, mineraler eller andra ämnen. I detta sammanhang är det också viktigt att omnämna betydelsen av balanserad kost.

5.4

De särskilda märkningskrav som i det aktuella förslaget omfattar endast livsmedel som berikats med vitaminer och mineralämnen bör utvidgas till att omfatta livsmedel med tillsatser av även andra ämnen än dessa.