30.4.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 108/62


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om vissa fluorerade växthusgaser”

(KOM(2003) 492 slutlig – 0189/2003 COD)

(2004/C 108/12)

Den 9 september 2003 beslutade rådet att i enlighet med artikel 95 i EG-fördraget rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ovannämda förslag.

Sektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 18 december 2003. Föredragande var David Sears.

Vid sin 495:e plenarsession den 28–29 januari 2004 (sammanträdet den 28 januari 2004) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande enhälligt:

1.   Inledning

1.1

Jorden är omgiven av gaser, och några av dessa drar till sig och reflekterar värme med följden att temperaturen på jordytan stiger. Detta är växthuseffekten. Som ett resultat av människans verksamhet har koncentrationen av gaser med sådana effekter stigit (koldioxid, metan, vattenånga, kväveoxid och ozon samt gaser som framställs avsiktligt, bland annat de fluorerade).

1.2

Om inte dessa trender och uppvärmningen av jordens yta bromsas eller vänds, kommer en bestående och potentiellt skadlig klimatförändring att äga rum. Att väga detta mot behoven hos befolkningar i världen med olika utvecklingsnivåer är den största utmaning som mänskligheten står inför.

1.3

En internationell strategi fastställdes i FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) som antogs 1992, och i Kyotoprotokollet från 1997. EU har prioriterat frågan om klimatförändringar i det sjätte handlingsprogrammet för miljön 2001–2010.

1.4

I juni 2000 presenterade kommissionen det europeiska klimatförändringsprogrammmet (ECCP), ett rådgivande förfarande där olika intressen företräds. Där utreds hur EU bäst kan fullgöra sina åtaganden från Kyoto. I den första rapporten från juni 2001 visar ECCP på 42 möjligheter att kostnadseffektivt minska utsläppen av växthusgaser med 664–765 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Där ingår åtgärder för att begränsa användningen och utsläppen av vissa fluorerade gaser.

2.   Sammanfattning av kommissionens förslag

2.1

I förslaget siktar man främst mot att begränsa utsläppen av fluorkolväten (HFC), perfluorkarboner (PFC) och svavelhexafluorid (SF6) som används i stor omfattning som kylmedier, lösningsmedel för rengöring och expansionsmedel, samt för medicinska och andra särskilda användningsområden som vid brandsläckning, tillverkning av halvledare, i högspänningsbrytare och vid magnesiumtillverkning.

2.2

Dessa ämnen är kraftfulla växthusgaser som omfattas av Kyotoprotokollet. De åtgärder som föreslås förväntas minska utsläppen med 23 miljoner ton, till 75 miljoner ton koldioxidekvivalenter fram till 2010. Ytterligare minskningar kan eventuellt väntas när åtgärderna får full effekt.

2.3

Förslaget grundar sig på artikel 95 i fördraget. En harmonisering av de krav som rör övervakning, begränsning och användning underlättar för medlemsstaterna att fullgöra sina skyldigheter enligt Kyotoprotokollet, samtidigt som den inre marknaden skyddas, vilket är ytterst betydelsefullt.

2.4

Artikel 3 avser övervakning och begränsning av läckage från fast kyl-, luftkonditionerings- och värmepumpsutrustning eller brandskyddssystem. Artikel 4 avser underhåll och återvinning för återanvändning, regenerering eller destruktion. Artikel 6 innehåller krav på att producenter, importörer och exportörer håller register över produktion, import och export av fluorerade gaser, samt gör dessa register tillgängliga för kommissionen. Artiklarna 7–8 omfattar ett förbud mot att släppa ut vissa fluorerade gaser på marknaden och en begränsning av deras användningsområden.

2.5

Artiklarna 9–10 avser främst användning av fluorerade gaser i mobila luftkonditioneringsanläggningar i personbilar och lätta godsfordon. Det förslås ett system med överförbara kvoter som är tänkt att ge biltillverkare och importörer tillräcklig tid för att införa ändringarna på ett kostnadseffektivt sätt. Det skall vara förbjudet att använda fluorerade gaser med en global uppvärmningspotential (GWP) på mer än 150 i luftkonditioneringssystem i nya fordon som släpps ut på marknaden efter den 1 januari 2009, utom i de fall som anges i artikel 10 (GWP efter 100 år i förhållande till koldioxid, vars GWP räknas som 1).

3.   Allmänna kommentarer

3.1

EESK ser ett växande och överhängande behov av att begränsa de globala utsläppen av växthusgaser och ställer sig helt bakom kommissionens strävan mot en allmän ratificering av Kyotoprotokollet. EESK välkomnar därför detta förslag om kontroll och användning av vissa fluorerade gaser. De föreslagna åtgärderna har tagits fram i samarbete med berörda intressenter i syfte att förse medlemsstaterna med kostnadseffektiva insatser för att klara av sina mål för utsläppsminskningar. EESK hoppas att dessa insatser i sin tur skall bli en modell för länderna utanför EU.

3.2

De tillämpningar som täcks av förslaget (kylning och luftkonditionering samt särskilda tillämpningar, exempelvis medicinska) betraktas alltmer som avgörande för mänskligt liv. Utan sådana tillämpningar skulle det inte gå att få fram färska matvaror dagligen. Den dagliga verksamheten i hemmet, på arbetsplatsen och vid resor skulle inte bli lika säker och produktiv.

3.3

Ansträngningar för att dämpa värmeeffekterna kan också bidra till den globala uppvärmningen, genom läckage från kylmedier (direkt effekt) och ökad energianvändning för att driva kylanläggningar (indirekt effekt). Indirekta effekter uppväger ofta direkta effekter. För ett vanligt kylskåp står elförbrukningen för 96 % av de totala utsläppen. När en mobil luftkonditioneringsanläggning används i en personbil ökar bränsleförbrukningen med upp till 20 %.

3.4

Valmöjligheterna avseende kylmedium begränsar sig till ammoniak, koldioxid, vatten, kolväten eller fluorerade gaser (HFC). Det finns fördelar och nackdelar med samtliga. Man förväntas inte hitta några nya molekyler för detta ändamål på kort sikt. Klorfluorkarboner (CFC) började användas på 1930-talet som ett säkert och billigt alternativ till ammoniak, svaveldioxid eller kolväten. Användningen trappas nu emellertid ner till följd av Montrealprotokollet eftersom klorfluorkarboner har ozonnedbrytande effekter och höga GWP-värden.

3.5

När det gäller kylning i hushållen har man löst problemet med brandrisken hos det föreslagna ersättningsämnet isobutan med hjälp av låg ”första fyllning” (30–60 gram), låga läckagenivåer samt explosionssäkra elsystem.

3.6

För att driva kommersiella system använder man ammoniak på avsides belägna platser eller där det finns utbildad personal med vana vid sådana riskmiljöer. Det går även att använda en HFC-blandning, exempelvis i miljöer där säkerheten är av största betydelse eftersom de är tillgängliga för allmänheten, t.ex. stora livsmedelsbutiker. Särskilt viktigt i dessa fall är förbättrad design, övervakning och begränsningar av utsläppen.

3.7

Efterfrågan på mobila luftkonditioneringsanläggningar för personbilar har ökat till följd av lägre kostnader. Medvetenheten om effekterna av lokala klimatförändringar har dessutom ökat. Den första påfyllningen av kylmedium (750 gram) – vanligtvis HFC 134a med låg brandrisk men upp till 1 300 i GWP – är emellertid betydligt större än i kylskåp för hushållen. Förbrukningen under hela livslängden är avsevärt högre (1200–2400 gram). De indirekta effekterna är dessutom ännu större.

3.8

Därför måste nya modeller med säkrare inneslutning av gasen tas fram, så att man kan uppnå en säkrare användning av antingen HFC 152a, som är svagt brandfarlig men vars GWP är endast 140; butan, som är extremt brandfarlig och har en GWP på endast 3; eller koldioxid, som inte är antändlig men som kräver högre tryck och kan medföra ökad bränsleförbrukning samt kvävningsrisk för dem som befinner sig i bilen vid en olycka. Konsekvenserna för motorns och karosseriets utformning, för underhåll samt för försäljning eller återvinning av uttjänta fordon är också betydande.

3.9

EESK anser att det krävs snabbare framsteg för att mobila luftkonditioneringsanläggningar skall omfattas av förfarandet för typgodkännande för alla nya modeller som utsläpps på den europeiska marknaden. Ett viktigt steg i den riktningen är att kommissionen utvecklar EU-normer för mätning av läckage och totala utsläpp samt för effekter för luftföroreningar och klimatförändringar när en mobil luftkonditioneringsanläggning används eller inte används.

3.10

EESK är ense med kommissionen om att artikel 95 i fördraget bör tillämpas som rättslig grund för förslaget, för att bevara den globala miljön och för att ge vägledning och skydd när det gäller den inre marknaden för de mest berörda branscherna. För att nå full effekt är det viktigt att man skapar långsiktigt hållbara trender när det gäller kundpreferenser och innovationer för tillverkning i dessa branscher där insatsvaror upphandlas globalt. EU måste behålla sin ledande ställning och fortsätta att samråda med berörda parter och dessutom ge incitament för positiva åtgärder och en ram inom vilken dessa kan genomföras snabbt och kostnadseffektivt.

3.11

De nationella regeringarnas betydelse är stor i det här sammanhanget när det gäller att utbyta goda exempel. I Sverige har övervakningssystem inrättats (som minskar läckage från kommersiella installationer från 30–40 % till 5–8 %). I Nederländerna har man infört STEAK-systemet för läckagefri kylutrustning och system för att informera och belöna konsumenterna i samband med att de fattar beslut som påverkar den globala miljön. Energimärkningen, vars effekter för hushållens system redan är påtagliga, borde så snabbt som möjligt utökas till att omfatta kommersiella och mobila system.

3.12

Eftersom flera anslutningsländer redan omfattas av Montreal- och Kyotoprotokollen, men befinner sig i olika stadier och har olika nivå på den inhemska utvecklingen, uppmanar EESK kommissionen att fortsätta att arbeta för hållbara och realistiska begränsningar av utsläpp av växthusgaser, skydda den utökade inre marknaden och ge tillverkare och importörer rättvisa konkurrensvillkor. EESK håller med om att en förordning är det mest lämpliga rättsliga instrumentet för förslaget.

4.   Särskilda kommentarer

4.1

I skälen måste man ta upp säkerhet och hälsa för alla personer som handhar en anläggning under dess livscykel.

4.2

Följande definitioner saknas: Tydlighet avseende driftsansvariga/ägare av stationära system. Kommissionen borde samarbeta med de berörda parterna för att säkerställa att situationer som kan uppkomma i verkligheten täcks fullt ut.

4.3

Rekommendationerna avseende begränsningar är svaga. Små krav ställs avseende åtgärder eller koncentrerad övervakning av otillförlitliga och läckande installationer. De svenska och nederländska systemen borde studeras närmare. I takt med att incitamenten växer för att förebygga läckor redan på planeringsstadiet, borde man kunna tillåta att övervakningsfrekvensen för nya energisnåla installationer med bevisat låga läckagenivåer sänks. Detta bör vara oberoende av vilket kylmedium som används. Användare skulle betrakta förebyggande av läckage som en kostnadsbesparing och som ett bidrag för miljön. Frivilliga överenskommelser, märknings- och premieringssytem, information via branschtidningar samt konsumenternas erkännande av de framsteg som gjorts kan användas för att genomföra de ändringar som eftersträvas i befintliga metoder.

4.4

Artikel 5 anger att personal som arbetar med begränsning och återvinning skall utbildas, medan man inte nämner installations-, underhålls- och inspektionspersonal. Detta är nödvändigt om förändringarna skall bli effektiva.

4.5

EESK stöder det rapporteringssystem som beskrivs i artikel 6. Nationella rapporteringssystem avseende EU-normer för luft har varierande kvalitet: Om det inte finns en enhetlig och stark databas kommer det att bli svårt att se vilka framsteg som görs eller vilka ytterligare åtgärder som krävs.

4.6

De risker och nyttoeffekter som kylning respektive luftkonditionering för med sig behöver balanseras. Det skulle därför vara bra om dessa tillämpningar blir föremål för framtida lagstiftning, som bland annat omfattar typgodkännande för mobila luftkonditionerings-anläggningar, så att man inte som här endast koncentrerar sig på en typ av kylmedium.

4.7

Kvotsystemet för utsläpp från mobila luftkonditioneringsanläggningar är komplicerat och det är svårt att se att det verkligen är nödvändigt. Det skulle vara bättre med ett typgodkännande för nya modeller baserat på alla aspekter av energieffektivitet och utsläppsbegränsningar, vilket skulle gälla både tillverkare och importörer från exempelvis 2012, förutsatt att tidsskalan är realistisk. Man bör också fastställa en tidsgräns, exempelvis 2020, då alla nya bilar, både nya och befintliga modeller, helt skall leva upp till de nya kraven. Program för en ökad ersättningstakt vad gäller befintliga modeller som inte uppfyller kraven bör också uppmuntras.

4.8

Konsumentens roll och ansvar har dessutom avsevärd betydelse. I de fall då driften betraktas som väsentlig skall konsumenten känna till de alternativ som finns tillgängliga och deras konsekvenser. Om det tillkommer särskilda kostnader för exempelvis underhåll eller bortskaffning skall man specificera dessa och informera om dem. Märkningssystemen har varit viktiga för att åstadkomma ökad energieffektivitet hos kylskåp för hushåll. Kommissionen borde bidra till att dessa system snarast möjligt utökas till andra aspekter av kylning och luftkonditionering.

4.9

När det gäller andra valfria tillämpningar av mindre betydelse, och tillämpningar där säkrare alternativ finns att tillgå, har kommissionen valt en bra linje som EESK stöder. Den beskrivs i artiklarna 7–8 och i bilaga II. Frivilliga system tillsammans med tydliga framsteg och utbyte av goda exempel är att föredra inom komplicerade och viktiga områden som dosinhalatorer för läkemedelsintag.

4.10

De användningsområden för fluorerade gaser som inte täcks av förslaget – exempelvis i tunga transportfordon och kylsystem som används vid väg-, järnvägs- eller sjötransporter – bör omfattas av andra förslag som läggs fram när de uppgifter som krävs finns tillgängliga.

Bryssel den 28 januari 2004

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Roger BRIESCH