Den tredje årsrapporten

om genomförandet av EU:s gemensamma åtgärd av den 12 juli 2002 om Europeiska unionens bidrag för att bekämpa destabiliserande anhopning och spridning av handeldvapen och lätta vapen (2002/589/GUSP)

(2003/C 312/01)

INLEDNING

1. Den 26 juni 1997 antog Europeiska unionens råd (allmänna frågor) EU-programmet om olaglig handel med konventionella vapen och den 12 juli 2002 antog Europeiska unionens råd en gemensam åtgärd om Europeiska unionens bidrag för att bekämpa destabiliserande anhopning och spridning av handeldvapen och lätta vapen och om upphävande av gemensam åtgärd 1999/34/GUSP.

2. De associerade länderna i Central- och Östeuropa, de associerade länderna Cypern, Malta och Turkiet samt de Efta-länder som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet har anslutit sig till detta program och denna gemensamma åtgärd.

3. För att uppnå den gemensamma åtgärdens mål deltog EU aktivt i Förenta nationernas konferens om olaglig handel med handeldvapen och lätta vapen (New York den 9-20 juli 2001), vilken ledde till antagandet av FN:s åtgärdsprogram, samt i förhandlingarna om protokollet mot olaglig tillverkning av och handel med skjutvapen, delar och komponenter till sådana samt ammunition, vilket utgör ett tillägg till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet som antogs vid FN:s generalförsamling den 31 maj 2001.

4. Europeiska unionen började 2002 utarbeta en gemensam ståndpunkt om vapenförmedling (slutförd i juni 2003) där medlemsstaterna åläggs att ad hoc införa lagstiftning för att effektivt kunna kontrollera förmedlarnas verksamhet.

5. Denna rapport består av tre delar. I del I behandlas de nationella insatserna för behandla frågor i medlemsstaterna med anknytning till handeldvapen, t.ex. samarbete mellan myndigheter och organ, nyligen antagen lagstiftning och stöd till relevant forskning. I del II tas internationella åtgärder upp, t.ex. stöd till projekt under ledning av internationella, regionala och icke-statliga organisationer, stöd till berörda stater och anordnande av internationella konferenser. Del II omfattar även EU:s samarbete med andra stater. I del III diskuteras slutligen prioriteringarna för ett mer systematiskt tillvägagångssätt när det gäller EU:s stöd på området handeldvapen och de erfarenheter EU och dess medlemsstater redan har gjort på området.

6. Rapporten omfattar den gemensamma åtgärden samt programmet. Dess räckvidd har i princip begränsats till år 2001. Upplysningar om EU:s tidigare verksamhet när det gäller genomförandet av den gemensamma åtgärden och EU-programmet återfinns i den första och den andra årsrapporten samt i EU-kommissionens publikation Small Arms and Light Weapons: The Response of the European Union.

7. De projekt inom ramen för rådets gemensamma åtgärd som rör handeldvapen och lätta vapen finansieras genom GUSP-budgeten i den särskilda artikeln icke-spridning och nedrustning. GUSP-projekt genomförs av Europeiska kommissionen. Eventuella sökande och andra intressenter bör vända sig till Europeiska kommissionen för vägledning eller annan information om förfarandena för projekt rörande handeldvapen och lätta vapen som finansieras genom GUSP-budgeten, eller vända sig till de nationella kontaktpunkterna. Sökande bör uppmärksamma bilagan till denna rapport där kontaktpunkterna i EU för handeldvapen och lätta vapen anges.

I. DET NATIONELLA GENOMFÖRANDET UNDER 2002

I.A Samarbete, samordning och informationsutbyte mellan administrativa och brottsbekämpande myndigheter och organ

8. I Italien möttes ad hoc-gruppen för handeldvapen och lätta vapen - som funnits i Italien sedan juni 2000 och samordnas av utrikesministeriet och som innefattar företrädare för berörda ministerier, brottsbekämpande myndigheter och berörda nationella branschorganisationer - tre gånger under 2002. Diskussionerna var huvudsakligen inriktade på ikraftträdandet av FN:s protokoll om skjutvapen och dess konsekvenser för den berörda nationella lagstiftningen. Förmedlingsverksamheten, som hittills inte reglerats i den italienska lagstiftningen, ägnades också vederbörlig uppmärksamhet. Uppdaterade initiativ inom ramen för berörda internationella forum (Europeiska unionen, Förenta nationerna, OSSE, Wassenaar-arrangemanget) i fråga om handeldvapen och lätta vapen lades också fram.

9. Nederländerna samrådde bilateralt med Rumänien och Slovakien om eventuellt bistånd till dessa länder i fråga om kontroll av vapenexport och vapenlagstiftning. Samrådet har lett till att rumänska och slovakiska experter gjort fruktbara arbetsbesök i Nederländerna under 2003.

10. Förenade kungariket har genom sin Global Conflict Prevention Pool bistått ett antal regeringar vid framtagandet av nationella handlingsplaner i fråga om handeldvapen och lätta vapen, inklusive förslag till lämplig lagstiftning vad gäller inhemsk tillverkning, produktion, export, import och transitering av handeldvapen och lätta vapen och för att hindra att sådana kommer på avvägar. Den brittiska tullen har under 2002 och 2003 deltagit i seminarier i Sofia och Prag mellan EU och de anslutande och associerade staterna och i Wassenaar-arrangemangets möte i juni 2002 mellan experter i licens- och brottsbekämpningsfrågor. Tullen har också fortsatt med flera exportkontrollinriktade besök för att i högre grad medvetandegöra exportkontrollpersonalen vid hamnar och flygplatser och har varit engagerad i ett antal seminarier om de nya bestämmelserna i 2002 års lag om exportkontroll som anordnades av Defence Manufacturer's Association i Förenade kungariket.

I.B Nyligen införd lagstiftning, översyn av den befintliga lagstiftningens praktiska funktion

11. Inom ramen för den internationella kampen mot terrorismen har Österrike antagit en förbundslag om ändring av strafflagstiftningen (Strafrechtsänderungsgesetz, Federal Gazette I nr 134/2002), vilken också omfattar frågor som rör olaglig vapenhandel. Den österrikiska regeringen har dessutom ingått avtal om polissamarbete med regeringarna i Bulgarien och Uzbekistan. I dessa avtal ingår bestämmelser som rör kampen mot olaglig vapenhandel.

12. Belgien har antagit lagen av den 27 juni 2002 om handlare/mellanhänder i den lagliga handeln med handeldvapen. I artikel 10 i denna lag, som ändrar lagen av den 5 augusti 1991 om import, export och transitering av vapen, anges följande: "Ingen belgisk medborgare eller utlänning som är bosatt eller idkar handel i Belgien får ... handla med, exportera eller till utlandet leverera eller i sådant syfte inneha vapen, ammunition eller materiel som är speciellt avsedd för militärt bruk eller därtill kopplad teknik, och inte heller verka som mellanhand i sådana transaktioner utan att inneha en licens som utfärdats i detta syfte av justitieministern. Som mellanhand skall anses varje person som mot ersättning eller kostnadsfritt skapar förutsättningarna för ingåendet av ett avtal vars syfte är att handla med, exportera eller till utlandet leverera, eller i sådant syfte innehar vapen, ammunition eller materiel som är speciellt avsedd för militärt bruk eller därtill kopplad teknik, oavsett varornas ursprung eller destination och oavsett om de förs in på belgiskt territorium eller inte, eller varje annan person som ingår ett sådant avtal där en tredje person ansvarar för transporten."

13. Handlaren måste emellertid, som fysisk eller juridisk person, ha anknytning till Belgien, antingen i form av nationell anknytning eller genom hemvist. Brott eller försök till brott mot denna lag bestraffas med en månads till fem års fängelse samt böter mellan 10000 och 1000000 euro, eller genom en av dessa påföljder. Om de anklagade påträffas i Belgien är landets domstolar dessutom behöriga att döma i mål om brott mot denna lag som begåtts utanför Belgien, även om de belgiska myndigheterna inte har mottagit någon klagan eller någon officiell begäran från utländska myndigheter och brottet inte bestraffas i det land det begicks.

14. År 2002 antogs ingen ny lagstiftning om handeldvapen i Danmark.

15. Ett lagförslag om skjutvapensamnesti håller på att tas fram i Finland. Lagen, som tas fram i samverkan med inrikesministeriet, försvarsministeriet, justitieministeriet och handels- och industriministeriet, avses träda i kraft hösten 2003 och ha formen av permanent lagstiftning. Förslaget avser att minska antalet olagliga och oregistrerade vapen i landet och därigenom öka den allmänna ordningen och säkerheten. Enligt förslaget kommer det att bli möjligt att lämna in olagliga handeldvapen, ammunition och sprängämnen till polisen utan påföljd, under förutsättning att handeldvapnen inte har använts i samband med brott. Ägaren till ett olagligt skjutvapen kommer också enligt förslaget att kunna behålla vapnet efter ansökan om vapenlicens. Som ett alternativ kan ägaren genom polisens förmedling, och inom tre månader, överlåta vapnet till en annan licenshavare, plombera det eller överlåta det till staten. Polisen kommer att för ägarens räkning sälja olagliga skjutvapen på offentlig auktion till samlare och andra vapenlicenshavare. Alla olagliga skjutvapen kommer att registreras.

16. I december 2002 infördes regler för vapenförmedling i den finländska lagen om export och transitering av försvarsmateriel. Lagstiftningsförslaget utarbetades av försvarsministeriet. I den nya lagstiftningen ingår följande:

- Kontrollen av vapenförmedlingen skall omfatta all försvarsmateriel enligt lagens definitioner. Begreppet försvarsmateriel är, med ett undantag, väsentligen liktydigt med materiel som upptas i Wassenaar-förteckningen över krigsmateriel och EU:s gemensamma förteckning över militär utrustning. I Finland omfattas civila skjutvapen med ammunition (dvs. jakt- och sportvapen med ammunition) av ett annat regelverk (skjutvapenlagen, 1/1998) och faller under inrikesministeriets behörighet.

- En vägledande princip vid utformningen av den nya lagstiftningen har varit att samma kontroller skall gälla förmedling, export och transitering av försvarsmateriel. Detta betyder att varje enskild förmedlingstransaktion kräver en förmedlingslicens. Försvarsministeriet är behörig licensutfärdande myndighet och utrikesministeriet ansvarar för de utrikespolitiska och säkerhetsmässiga aspekterna, på samma sätt som när det gäller exportlicenser. Export- eller förmedlingslicens får inte beviljas om Finlands säkerhet äventyras eller om en sådan licens skulle strida mot Finlands utrikespolitik. Samma kriterier för beviljandet av licens gäller, dvs. nationella kriterier, samt EU:s uppförandekod för vapenexport och OSSE:s riktlinjer som båda är fogade som bilagor till de finländska nationella riktlinjerna, berörda internationella fördrag och principer samt, givetvis, internationella vapenembargon som måste följas.

17. Samma kontroll av slutanvändningen skall också gälla. Finland för vanligen en relativt strikt politik i detta avseende; oavsett destination krävs i allmänhet alltid ett slutanvändarcertifikat för att en export- eller förmedlingslicens skall beviljas. Även påföljderna skall vara desamma och dessa varierar mellan böter och fyra års fängelsestraff. Under förra året prioriterade Finland införandet av ett regelverk för kontroll av vapenförmedlingen inom ramen för exportkontrollagstiftningen, huvudsakligen eftersom avsaknaden av förmedlingskontroll sågs som ett kryphål i den finländska lagstiftningen. Att genomföra bestämmelserna i FN:s protokoll om skjutvapen och OSSE-dokumentet om handeldvapen och lätta vapen har också setts som ett prioriterat område.

18. Definitionerna i den nya lagstiftningen grundar sig väsentligen på det arbete som utförts i rådets arbetsgrupp för export av konventionella vapen (COARM) och inom ramen för Wassenaar-arrangemanget. Följande skulle kunna vara en fri översättning av begreppet förmedling: "Verksamhet där parterna bringas i kontakt med varandra i syfte att ett avtal om export eller överföring av försvarsmateriel skall ingås." I förarbetena beskrivs förmedling som "köp och försäljning där förmedlaren blir laglig ägare till varorna" och "verksamhet som mellanhand, utan direkt förvärv av egendom". Förmedlaren beskrivs å andra sidan som "en privatperson eller juridisk person som förhandlar om eller utarbetar ett avtal som innefattar export eller överföring av försvarsmateriel från ett tredje land till ett annat". Med tredje land avses här både EU:s medlemsstater och andra länder.

19. Det territoriella tillämpningsområdet är tämligen stort. Licenskravet gäller förmedlingsverksamhet på finländskt territorium. När varorna överförs via finländskt territorium gäller emellertid i stället den "traditionella" import-, export och transiteringskontrollen. Det finns dessutom ett extraterritoriellt tillämpningsområde: om förmedlingstransaktionen äger rum utanför Finland gäller licenskravet om förmedlaren är finländsk medborgare, en finländsk juridisk person eller har sitt hemvist i Finland. Försvarsministeriet för en databas över alla beviljade licenser. I Finland är dessa licenser offentliga handlingar i likhet med export- och importlicenser och kan läsas eller fotostatkopieras vid försvarsministeriets kansli. Försvarsministeriet kommer också att årligen offentliggöra utförlig statistik över beviljade licenser. Finland planerar också att upprätta ett register över vapenförmedlare. De behöriga myndigheterna är i färd med att utarbeta dithörande lagstiftning.

20. Inrikesministeriet i Finland förbereder för närvarande också genomförandet av FN:s protokoll om skjutvapen. En motion om införandet av bestämmelser för förmedling av civila skjutvapen med ammunition håller på att utarbetas.

21. I Frankrike ingår fastställandet och bekämpandet av olaglig vapenhandel i polisens, gendarmeriets och tullens uppgifter. Frankrike har därför upprättat ett centralt organ för de olika myndigheterna ("Centralkontoret för bekämpning av olaglig handel med vapen, sprängämnen och känsliga varor" - OCRTAEMS) vid den centrala departements- och kriminalpolisen. Dessa strukturer stärktes i april 2002.

22. Enligt en förordning som antogs i januari 2002 omfattas förmedlingsverksamhet avseende varor för militärt bruk av regelverket för handelstransaktioner och ett tillstånd måste alltså utfärdas före produktion av och handel med sådana varor. Förmedlare med verksamhet i Frankrike måste vara registrerade och föra bok över hela sin förmedlingsverksamhet.

23. Frankrike stödjer Ecowas-moratoriet mot import, export och tillverkning av handeldvapen och lätta vapen, vilket beslutades av stats- och regeringscheferna i oktober 1998 och förnyades 2001, och följer bestämmelserna i detta om att exporttillstånd endast får beviljas om köparen uppvisar ett intyg om undantag utfärdat av Ecowas verkställande sekretariat.

24. Tyskland deltog i förhandlingarna om protokollet mot olaglig tillverkning av och handel med skjutvapen, delar och komponenter till sådana samt ammunition, vilket utgör ett tillägg till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet (protokollet om skjutvapen). Förfarandet för ratificering av protokollet om skjutvapen har inletts.

25. Tyskland stöder och genomför vid den nationella exportkontrollen fullt ut följande beslut:

- FN:s säkerhetsråds resolutioner om export av känsliga varor till länder som är föremål för ett (vapen)embargo.

- Rådets gemensamma åtgärd 2002/589/GUSP av den 12 juli 2002 om Europeiska unionens bidrag för att bekämpa destabiliserande anhopning och spridning av handeldvapen och lätta vapen och om upphävande av gemensam åtgärd 1999/34/GUSP.

- EU:s gemensamma ståndpunkter om export av känsliga varor till vissa destinationer.

- Tyskland respekterar även regionala moratorium, till exempel Ecowas-moratoriet om import, export och tillverkning av lätta vapen vilket förnyades i Abuja den 31 oktober 1998, och är intresserat av ett nära samarbete med olika länder för genomförande av detta moratorium inom ramen för Wassenaar-arrangemanget.

26. I Tyskland tar både medierna och utbildningsväsendet upp inte bara problemet med olaglig handel med handeldvapen och lätta vapen, utan även dess inverkan på utvecklingen. Det finns skäl att anta att den intresserade allmänheten faktiskt är i viss mån medvetandegjord. I detta sammanhang förtjänar särskilt två insatser att lyftas fram:

- Televisionen i Tyskland visade på bästa sändningstid destrueringen av förråd av handeldvapen och lätta vapen som förklarats som överskottsvapen av förbundsförsvaret.

- Unicefs insatser för att avskaffa missbruket av barn och minderåriga som soldater får en bred och ofta förekommande täckning i landets medier.

27. Tyskland stöder och genomför fullt ut de vapenembargon som FN:s säkerhetsråd beslutat i enlighet med FN-stadgan, både vid den nationella beslutsprocessen i alla frågor om export- och förmedlingskontroll och genom domstolspraxis. De behöriga myndigheter avslår tveklöst licensansökningar om det i det särskilda fallet finns skäl att anta att den planerade verksamheten skulle bryta mot ett vapenembargo som införts av FN:s säkerhetsråd i enlighet med FN-stadgan. Vapenembargon behöver i princip inte överföras till civilrätten, men i vissa fall tillämpas och genomförs mer omfattande arrangemang i enlighet med berörda rådsförordningar. Det berörda embargots villkor och bestämmelser omsätts i praktiken genom att alla licensansökningar avseende export av sådana varor till destinationer som är föremål för ett embargo avslås. I Tyskland anses det som ett allvarligt brott att kringgå embargon som införts av FN:s säkerhetsråd - till exempel genom att handeldvapen och lätta vapen exporteras till destinationer som är föremål för ett embargo - och sådan brott åtalas därför konsekvent. Olaglig handel med handeldvapen och lätta vapen som bryter mot ett sådant embargo medför fängelsestraff på minst två år. I mindre betydande (mindre allvarliga) fall kan frihetsberövandet uppgå till mellan tre månader och fem år.

28. Teknisk information på engelska om det tyska systemet för märkning av vapen, samt utförlig information om handeldvapen och lätta vapen som konfiskerats eller destruerats inom tysk jurisdiktion och, med hjälp av förbundsförsvaret, inom ramen för fredsbevarande åtgärder utomlands, är tillgänglig på Internet på följande webbplats: www.auswaertiges-amt.de/www/de/infoservice/download/pdf/friedenspolitik/abruestung/ kleinw_2002.pdf.

29. I Grekland överväger de behöriga ministerierna att ändra lagstiftningen om vapenexport i syfte att reglera vapenförmedlingen och att revidera vissa bestämmelser i respektive lagar och förordningar. Med hänsyn till det hot som den alltför stora ansamlingen av handeldvapen och lätta vapen i Sydösteuropa innebär, tillämpar de grekiska administrativa och brottsbekämpande myndigheterna ett strikt system för gränskontroll. De vidtagna åtgärderna har lett till att handeldvapen och lätta vapen i olaglig handel konfiskerats i betydligt större utsträckning (+ 21 %) under 2002.

30. I linje med att vikten av att de strategiska reglerna för exportkontrollen skärps har kommit allt mer i brännpunkten, vidtar Irland (som inte tillverkar handeldvapen och lätta vapen) åtgärder för att se till att landets exportkontroll är av högsta internationella standard. Industri-, handels- och sysselsättningsministeriet har beordrat en översyn av Irlands strategiska kontrollsystem i syfte att ta fram rekommendationer för hur dessa bäst kan moderniseras och förstärkas och identifierade kryphål (t.ex. vapenförmedling) täppas till, samt för hur landet kan säkerställa att det till fullo uppfyller alla internationella åtaganden. Enligt nu gällande lagstiftning skall import och export av handeldvapen till EU-länder omfattas av licenser i enlighet med lagarna om skjutvapen från 1925 och 1964, och EG:s förordningar från 1993 om (förvärv och innehav av) vapen och ammunition. Exporten av skjutvapen omfattas, för alla länder, även av 1983 års lag om exportkontroll och av bestämmelser som antagits inom ramen för denna samt av de internationella skyldigheter och förpliktelser som följer av medlemskapet i FN, EU, OSSE och andra forum som inbegriper reglering av exporten, t.ex. Wassenaar-arrangemanget.

31. I Italien antogs under 2002 ingen ny lagstiftning om handeldvapen och lätta vapen och i den berörda nationella lagstiftningen delas dessa därför fortfarande upp två kategorier:

- Vapen för militärt bruk som omfattas av lag 185/1990 (tillstånd för import, export och transitering av militära vapen utfärdas av utrikesministeriet, som fattar beslut i samråd med försvarsministeriet).

- Allmänna skjutvapen som omfattas av lag 110/1975 (tillstånd för import, export och transitering av militära vapen utfärdas av inrikesministeriet).

32. Ingen ny lagstiftning infördes i Luxemburg under 2002 och den relevanta rättsliga grunden är därför lagen av den 15 mars 1983 om vapen och ammunition och den storhertigligaförordningen av den 31 oktober 1995 om import, export och transitering av vapen, ammunition och materiel särskilt avsedd för militärt bruk samt därmed sammanhängande teknik. Denna lagstiftning offentliggörs i memorialet (Luxemburgs officiella tidning). Den gällande lagstiftningen är fortfarande under omarbetning. För att säkerställa den internationella samordningen vad gäller handeldvapen och lätta vapen har utrikesministeriet fått i uppgift att upprätta samband med andra stater och organisationer.

33. I Nederländerna trädde det nya licenssystemet för transitering av varor för militärt bruk i kraft den 1 januari 2002. Transiteringen av varor genom Nederländerna omfattas av lagen om import och export och lagen om vapen och ammunition. Båda lagarna ändrades 2001 för att förbättra kontrollen av transiteringen av varor för militärt bruk. Lagen om import och export har gjorts tillämplig på transitering av varor för militärt bruk (alla varor som upptas i förteckningen över vapen och ammunition) till länder som inte är medlemsstater i EU. Den ändrade lagen om vapen och ammunition reglerar transitering av vapen och ammunition till EU:s medlemsstater. Enligt den ändrade import- och exportlagen och dess sekundära tillämpningslagstiftning måste sändningar av vissa vapentyper anmälas till de nederländska myndigheterna, nämligen de kategorier av handeldvapen och lätta vapen som anges i den gemensamma åtgärden om bekämpning av destabiliserande anhopning och spridning av handeldvapen och lätta vapen.

34. Enligt den nya nederländska transitförordningen krävs generellt licens om transiterade varor för militärt bruk förblir i Nederländerna under längre tid eller på något sätt bearbetas under transiteringen. Dessutom har en möjlighet införts att ad hoc kräva licens för transitering av sändningar av varor för militärt bruk. Denna möjlighet kommer särskilt att utnyttjas om det finns skäl att anta att sändningarna inte redan är föremål för effektiv exportkontroll i ursprungslandet, eller om det finns tecken på att sändningarna under transiteringen genom Nederländerna omdirigeras till en destination som avviker från den som uppgavs då exportlicensen utfärdades. Den ändrade lagen om vapen och ammunition har gjorts tillämplig på export och transitering av "vapen och ammunition" till EU:s medlemsstater och fortsätter att vara tillämplig på import av dessa varor. För sådan export, transitering eller import krävs licens. Export- och transiteringslicenser kommer att avslås om den sökande inte kan visa att de behöriga myndigheterna i den medlemsstat dit vapnen eller ammunitionen avses sändas inte motsätter sig att dessa varor finns i landet.

35. Spanien har under 2002 utarbetat ny lagstiftning om export och import av försvarsmateriel och varor med dubbla användningsområden som förväntas antas under andra halvåret 2003. Enligt de nya bestämmelserna måste den slutliga destinationen för all export av försvarsmateriel och varor med dubbla användningsområden utgöras av en offentlig institution (organ inom försvarsmakten eller för den allmänna säkerheten) om det finns risk för att dessa varor kommer på avvägar och inte når den slutliga destinationen. De behöriga myndigheterna kommer att kunna att vägra tillstånd för transaktioner med försvars- och säkerhetsmateriel om det finns rimliga skäl att anta att materielen kommer att användas för brott mot de mänskliga rättigheterna eller på annat sätt som kränker människors inneboende värde. Det kommer att krävas ett kontrolldokument som anger att alla rättsliga bestämmelser som gäller för varorna har följts. En andra kontroll genomförs dessutom av tullmyndigheterna och den centrala inspektionen för vapen och sprängämnen.

36. Spanien har genomfört alla gällande FN-, EU- och OSSE-embargon och uppfyller fullt ut alla åtaganden om vapenkontroll och icke-spridning som gjorts i internationella forum. Spanien har följaktligen, i enlighet med Ecowas-moratoriet avseende handeldvapen, inte tillåtit någon export av försvarsmateriel med slutdestination i någon av denna gemenskaps länder under 2002, med undantag för tre sikt- och orienteringsutrustningar till Ghana (Ecowas: Västafrikanska staters ekonomiska gemenskap). Spanien har slutligen stött alla de initiativ som lagts fram i internationella forum i syfte att bättre kunna genomblicka och kontrollera handeln med detta slags vapen.

37. I Sverige antogs under 2002 ingen ny lagstiftning om handeldvapen och lätta vapen.

38. I juli 2002 offentliggjorde Förenade kungariket sin femte årsrapport om exportkontroll av strategiska varor, avseende kalenderåret 2001. Rapporten har nu enligt exportkontrollagen status som command paper. Exportkontrollagen fick kungligt godkännande i juli 2002. Enligt den tillämpningslagstiftning som håller på att utarbetas kommer licens att erfordras för sådan handel med och förmedling av handeldvapen och lätta vapen som helt eller delvis äger rum i Förenade kungariket. Full extraterritoriell kontroll kommer att införas över personer från Förenade kungariket vilkas verksamhet underlättar att destinationer som är föremål för embargo förses med krigsmateriel. Exportkontrollagen kommer också att användas för att införa nya kontroller av överföringen av teknik för militärt bruk till utlandet på elektronisk väg och varje form av överföring av teknik eller tillhandahållande av tekniskt bistånd till utlandet, som är eller kan vara avsett att användas i samband med ett program för framställning av massförstörelsevapen. Den brittiska tullen är i färd med att efter en större genomgång skärpa sina kontroller av registrerade vapenhandlare, och med användning av högkvalitativ underrättelse- och riskbedömningsteknik fortsätter gränskontrollerna att inriktas mer effektivt på olagliga varor.

I.C Utbildning av administrativa och brottsbekämpande organ och rättsinstanser

39. I Spanien har olika kurser och seminarier anordnats under hela året för att sprida kunskap om det rättsliga åtgärderna för att förebygga och bekämpa den olagliga vapenhandeln. Verksamheten är inriktad på offentligt anställda tjänstemän och offentliga organ och syftar till av sprida kunskap om reglerna på området.

40. Den svenska försvarshögskolan genomför ett brett upplagt program om avväpning, demobilisering, återsändande och återanpassning (DD & R), vilket innefattar utbildning både i hemlandet och internationell utbildning.

I.D Övriga initiativ och åtgärder

41. I Italien destruerades under 2002 följande handeldvapen och lätta vapen, som förklarats som överskottsvapen:

- 3 revolvrar och automatpistoler (Beretta m/51)

- 1071 gevär och karbiner (Garande t2).

I Italien beslagtog de italienska säkerhetsstyrkorna dessutom ytterligare 8365 skjutvapen av olika modeller.

II. INTERNATIONELLA GENOMFÖRANDEANSTRÄNGNINGAR UNDER 2002

II.A Åtgärder för att bekämpa anhopning och spridning av handeldvapen och lätta vapen samt förhindra olaglig handel med konventionella vapen

II.A.1 Finansiellt, tekniskt och annat bistånd som givits relevanta program och projekt under ledning av FN, ICRC och andra internationella eller regionala organisationer samt icke-statliga organisationer

II.A.1.1 Åtgärder och projekt som stöds av Europeiska unionen

42. Den 11 november 2002 antog rådet rådets beslut 2002/904/GUSP för att Europeiska unionen skulle fortsätta att bidra till kampen mot destabiliserande anhopning och spridning av handeldvapen och lätta vapen (SALW) i Kambodja. Beslutet gäller ett ytterligare anslag från EU på 1568000 euro för att fortsätta och utöka det pågående projektet som i sin helhet är utformat och administrerat av EU och inleddes 1999.

43. Den 21 oktober 2002 antog rådet rådets beslut 2002/842/GUSP om beviljande av ett EU-bidrag på 200000 euro till de löpande kostnaderna för den i Belgrad belägna regionala centralen för handeldvapen och lätta vapen som inrättats inom ramen för FN:s utvecklingsprogram (UNDP) och stabilitetspakten.

II.A.1.2 EU:s samarbete med andra stater

44. Vid toppmötet mellan EU och Förenta staterna den 17 december 1999 beslutade man att inrätta en arbetsgrupp för handeldvapen och lätta vapen som regelbundet skall sammanträda på expertnivå med sikte på att öka samarbetet och informationsutbytet samt utvärdera framsteg från EU och Förenta staterna i frågor rörande handeldvapen. Arbetsgruppen möts minst en gång under varje EU-ordförandeskap. Mötena 2002 ägnades åt dels förberedelserna inför mötet 2003 - det första av de möten som är planerade att äga rum vartannat år - mellan de stater som är parter i FN:s handlingsprogram mot olaglig handel med handeldvapen och lätta vapen, dels sätt att föra samarbetet framåt när det gäller handlingsprogrammets genomförande. Arbetsgruppen uppdaterade även den gemensamma EU-USA-förklaringen om handeldvapen och lätta vapen och diskuterade möjligheten att anta gemensamma normer för den årliga rapporten till FN om frågor som rör handeldvapen och lätta vapen. Information lämnades om projekt som finansieras av EU och Förenta staterna i de berörda länderna.

45. Efter förklaringen från toppmötet EU-Kanada den 16 december 1999 om inrättande av en gemensam arbetsgrupp för handeldvapen har arbetsgruppen sammanträtt en gång var sjätte månad. Vid sina möten 2002 diskuterade arbetsgruppen utsikterna för mötet 2003 - det första av de möten som är planerade att äga rum vartannat år - mellan de stater som är parter i FN:s handlingsprogram mot olaglig handel med handeldvapen och lätta vapen och behandlade läget i genomförandet av de biståndsprojekt som EU och Kanada finansierar välden över. Särskild uppmärksamhet ägnades projektet för destruktion av ammunition i Albanien.

46. År 1998 antog EU och Södra Afrikas utvecklingsgemenskap (SADC) det regionala handlingsprogrammet om handeldvapen och olaglig handel, med strukturer för bl.a. åtgärder mot olaglig handel, stärkt rättslig kontroll av vapenförflyttningar, avlägsnande av vapen från samhället och ökad insyn. En arbetsgrupp EU-SADC inrättades 1999. Under 2002 inriktade sig arbetsgruppen på områden för möjligt bilateralt samarbete. Vissa sådana diskuterades även vid seminariet "Att föra genomförandet av SADC:s protokoll om skjutvapen framåt: Fördjupat samarbete mellan SADC och EU", som hölls i Bryssel i november 2002. Vederbörlig uppmärksamhet ägnades även förberedelserna inför mötet 2003 - det första av de möten som är planerade att äga rum vartannat år - mellan de stater som är parter i FN:s handlingsprogram mot olaglig handel med handeldvapen och lätta vapen. Information lämnades om programmets genomförande i både södra Afrika och Europa.

II.A.1.3 Samarbete från medlemsstaternas sida

47. Belgien stödde projektet "Människors säkerhet och handeldvapen i västra Afrika" (Human Security and Small Arms in West Africa), som lanserats av Förenta nationernas institut för nedrustningsforskning (Unidir). I detta projekt läggs tonvikt vid människors säkerhet, fredsbyggande och nedrustning i praktiken, med särskild utgångspunkt i frågan om handeldvapen och lätta vapen.

48. Belgien stödde även undersökningsprojektet om handeldvapen (Small Arms Survey), ett projekt om handeldvapen som föreslagits i programmet för strategiska och internationella säkerhetsstudier vid Institutet för högre internationella i studier (Graduate Institute of International Studies) i Genève. Detta projekt syftar till att inrätta ett nät med opartisk information till allmänheten om spridningen av handeldvapen och lätta vapen.

49. Danmark fortsatte sitt stöd till UNDP:s pilotprojekt för insamling av olagliga vapen och stöd till hållbar utveckling i förvaltningsområdet N'Guigmi i Niger med ett bidrag på 135000 euro.

50. Finland gav finansiellt stöd till projektet "Biting the Bullet", ett femårigt projekt som skall föra fram till en första översynskonferens 2006. Projektet "Biting the Bullet" leds av internationella icke-statliga organisationer, t.ex. Basic, International Alert och Saferworld. Inom ramen för detta projekt har en informell internationell grupp för samråd om handeldvapen (Small Arms Consultative Group) inrättats för att behandla frågor om 1) överföring av handeldvapen och lätta vapen till icke-statliga aktörer, och 2) riktlinjer för det ansvar som enligt internationell rätt finns för överföring av handeldvapen och lätta vapen. Finland anser det vara viktigt att underlätta internationella diskussioner och utveckla innovativa och praktiska policyrekommendationer för att stärka det internationella samarbetet och kontrollen på dessa synnerligen viktiga områden. Bidraget uppgick till 10000 euro.

51. Finland gav även finansiellt stöd till det vapenhanteringsprogram (Arms Management Programme) som inrättades 2002 av institutet för säkerhetsstudier (Institute for Security Studies) i Sydafrika. Det finska bidraget uppgick till 30000 euro. Finland överväger att förlänga stödet under 2003.

52. Finland bidrog till att det FN-ledda organövergripande utbildningsprogrammet i Centralasien blev framgångsrikt. Finland stödde OSSE:s modul för utbildning genom att ge projektet finansiellt stöd och tillhandahålla en expert på gränsförvaltning. Utbildningen stärkte det praktiska genomförandet av OSSE:s dokument om handeldvapen och lätta vapen och inriktade sig på bekämpning av olaglig handel med handeldvapen. OSSE:s expertgrupp ledde ett fjortondagars pilotprojekt vid gränsövergången mellan Uzbekistan och Afghanistan. Detta utbildningsinitiativ i Termez-Hayraton var avsett att stärka de lokala gränsvakternas och tulltjänstemännens förmåga att förhindra olagliga vapenleveranser. Andra utbildningsmoduler tillhandahålls tulltjänstemännen genom ett antal FN-organ, t.ex. UNDP, UNODC, UNHCR, Unesco, Unicef, WFP och OCHA samt andra partner. Finland fortsätter att stödja detta utbildningsinitiativ genom att utstationera en expert vid OSSE:s uppdrag i Centralasien.

53. Genom stödet till FN:s regionala centrum för fred och nedrustning i Afrika bidrar Finland finansiellt till Satcra-progammet, ett system för öppenhet om och kontroll av handeldvapen (Small Arms Transparency and Control Regime), i Afrika. Målen för detta program är att a) upprätta ett register över handeldvapen och lätta vapen i Afrika, b) främja staternas förmåga att hantera upplag, registrera och lagra vapen och ammunition som innehas lagligen, c) märka och spåra vapen, d) harmonisera nationella lagar och andra bestämmelser som reglerar överföring av handeldvapen och lätta vapen, e) främja en dialog med vapenindustrin, f) inventera lokala vapenindustrier, g) övervaka och kontrollera efterlevnaden, och h) öka medvetenheten. Det finska bidraget till detta projekt uppgår till 500000 euro för åren 2003-2005.

54. Finland ger finansiellt stöd till UNDP:s projekt för vapenkontroll i Albanien och har även tillhandahållit projektet en finsk expert på handeldvapen som internationell teknisk expert under två år. Programmet för kontroll av handeldvapen och lätta vapen består av a) insatser för ökad medvetenhet hos allmänheten och information, b) utvecklingsprojekt, c) logistiskt stöd till grupper som samlar in vapen, d) elektroniska pilotprojekt för vapenkontroll, samt e) stöd och rådgivning. Genom projektet ges stöd till kontroll av handeldvapen och lätta vapen, men med den ytterligare aspekten att dessa ansträngningar görs inom den bredare målsättningen att främja människors säkerhet. Mänsklig utveckling, ekonomiska och sociala investeringar samt hållbar ekonomisk tillväxt kan inte uppnås under osäkra förhållanden. Källorna till osäkerheten i Albanien är många och genomgripande. Statens och det civila samhällets oförmåga att säkerställa rättsstatsprincipen är möjligtvis den viktigaste orsaken till denna osäkerhet. Bidraget till detta projekt uppgick till 1150000 euro för åren 2001-2003.

55. Frankrike ger i situationer efter konflikter stöd till lämpliga program som avser att avväpna, demobilisera och återanpassa f.d. soldater och som främjas av relevanta regionala och internationella organisationer, särskilt i Afrika (bilateral åtgärd), f.d. Jugoslavien (inom ramen för FN och Nato) och Asien (stöd till EU-ASAC-programmet [biståndsprojektet för kontroll av lätta vapen] i Kambodja). Frankrike har redan lämnat ett bidrag på 457357 euro till genomförandet av Ecowas moratorium och meddelat att det kommer att förnya sitt bidrag med 200000 euro.

56. Frankrike deltar även aktivt i internationella samordningsprogram i kampen mot olaglig handel med handeldvapen och lätta vapen inom ramen för FN och Nato (t.ex. i Kosovo när det gäller insamling av vapen och utbildning av civil och militär polis).

57. Tyskland bidrar till demobiliserings- och återanpassningsprogrammet med många bidragsgivare och har lämnat två miljoner euro till fonden med flera bidragsgivare. För därtill kopplade program i regionen har ytterligare 18 miljoner euro anslagits bilateralt.

58. Förbundsregeringen stöder det östafrikanska samhället i reformeringen och harmoniseringen av politiken i fråga om kontroll av handeldvapen. En del av detta stöd är anordnandet av utbildningar för säkerhetspersonal, medlemmar av det civila samhället, medlemmar av den östafrikanska lagstiftande församlingen, medlemmar av EAC-sekretariatet, religiösa grupper och företrädare för medierna. Dessa utbildningar tjänar till att skapa en kritisk medvetenhet om farorna med okontrollerad spridning av handeldvapen. I detta syfte kommer en sambandsman att placeras vid sekretariatet i Nairobi. Förbundsregeringen stöder även Södra Afrikas utvecklingsgemenskap i harmoniseringen av dess politik på grundval av det SADC-protokoll om kontroll av handeldvapen, ammunition och därtill kopplat material som antogs den 14 augusti 2001.

59. I Angola har Förbundsregeringen givit stöd till ett lokalt projekt som i samarbete med Sydafrika har genomförts av den angolanska icke-statliga organisationen "Angola 2000". Detta projekt syftar till att öka medvetenheten om nödvändigheten av att minska de negativa effekterna av tillgången till handeldvapen i samhället. Följande åtgärder har hittills vidtagits:

- Utbildning av lokala aktörer om vapenhantering och nedrustning i praktiken.

- Utbildning av lokala aktörer om inspektionsteknik och kvantitativ analys av data.

- Genomförandet av en undersökning om människors säkerhet i utvalda områden.

- Ett seminarium för spridning av resultaten.

- Främjande av insatser på nationell nivå i syfte att skapa en nationell handlingsplan.

60. I Kambodja stödde Tyskland avväpnings-, demobiliserings- och återanpassningsprocessen genom sitt biståndsprogram för stöd till kambodjanska krigsveteraner (Support for the Cambodian Veterans Assistance Programme, CVAP). Under dess sista etapp inriktade sig projektet huvudsakligen på återanpassning av krigsveteraner i provinserna Kampot och Kampong Thom. Programmet var utformat till stöd för nationsövergripande återanpassning av soldater, förstärkning av den administrativa förmågan vid programmets generalsekretariat och hjälp i utarbetandet av en nationell strategi för återanpassning. Verksamheten bestod bl.a. av

- en undersökning om krigsveteranernas framtida behov i två provinser,

- inrättandet av infrastruktur för centrumen för hemförlovning,

- tillhandahållande av logistik för dessa centrum,

- upphandling och distribution av hushållsutrustning för 1500 krigsveteraner (i samarbete med Röda korset i Kambodja),

- organisation av utbildningskurser för krigsveteraner och deras familjemedlemmar i två provinser,

- organisation av utbildningskurser i jordbruk och distribution av fröpaket,

- inrättandet av provinskontor för CVAP-programmet,

- stöd till och utbildning av krigsveterankommittéer i två provinser, samt

- utbildning om och stöd till hänvisningstjänster.

61. I Kambodja lämnade Tyskland även stöd till den lokala icke-statliga organisationen "Working Group for Weapons Reduction", vars syfte är att utbilda andra icke-statliga organisationer i kampanjer för ökad medvetenhet.

Följande verksamhet har hittills genomförts:

- En bedömning av behoven i kretsen av icke-statliga organisationer i Kampong Thom.

- Workshopar om utbildningsmanualer.

- Utarbetandet av en handledning och utbildningsmanualer till stöd för lokala icke-statliga organisationers arbete med handeldvapen.

- Finansiellt stöd och främjande av lokala icke-statliga organisationer i deras arbete med handeldvapen samt genomförandet av fler workshopar.

- Utvärdering av pilotprojektet.

62. I Uganda stöder Förbundsregeringen ett utbildningsprogram för fred som genomförs av den lokala icke-statliga organisationen "Borrow a Youth". Programmets syfte är att få skolorna liksom de ugandiska ungdomsorganisationerna och lokala icke-statliga organisationer att erkänna faran med handeldvapen i sin omgivning och att vidta åtgärder för att minska denna fara.

Åtgärder som hittills har vidtagits är

- framtagandet av utbildningsmaterial,

- utbildning av lärare,

- en kampanj mot handeldvapen genom teatergrupper, radiosändningar osv.

63. Tyskland har stött och fortsätter att stödja ett antal verksamheter som är kopplade till handeldvapen och lätta vapen, t.ex.

- Världsbankens frivilliga fond för det nationella demobiliseringsprogrammet i Sierra Leone, kompletterat med bilaterala projekt för återanpassning av f.d. soldater i Sierra Leone,

- olika SALW-projekt som (sam-)sponsrats av gruppen med de stater som berörs av praktisk nedrustning, huvudsakligen i Afrika söder om Sahara,

- återanpassning av f.d. soldater och internflyktingar i Angola,

- stöd till UNDP-projektet för destruktion av handeldvapen och lätta vapen i Niger.

64. Alla tyska beslut om stöd har det gemensamt att de prioriterar projekt som i det berörda mottagande landet skall stärka förmågan att kontrollera vapenflödet (kontroll av export och import, spårningsförmåga) samt genomföra program för insamling och destruktion i situationer efter konflikter. Den hjälpcentral för frågor rörande handeldvapen och lätta vapen, som inrättats vid det internationella omställningscentrumet i Bonn (International Conversion Center), ger stöd till praktiska nedrustningsåtgärder och lämnar råd vid utformningen och planeringen av SALW-projekt. Hjälpcentralen har upprättat omfattande kontakter med framstående experter på området för handeldvapen och lätta vapen. För att betona den vikt som Förbundsregeringen fäster vid underlättandet och främjandet av ökad medvetenhet om de problem som är kopplade till handeldvapen och lätta vapen har den inlett en bred dialog och regelbundet informationsutbyte med nationella icke-statliga organisationer.

65. Inom ramen för Nato deltar Grekland som ledande nation i ett projekt avseende en genomförbarhetsstudie om destruktion av 1,5 miljoner handeldvapen och lätta vapen samt 133000 ton ammunition i Ukraina. Under 2002 skänkte Grekland 50000 euro till det projektet. Samma år bidrog Grekland med 86000 euro till Namsa-programmet för destruktion av handeldvapen, lätta vapen och ammunitionslager i Albanien. Grekland har åtagit sig att bidra med ytterligare 50000 euro per år fram till 2006. Därutöver har ministeriet för allmän ordning tillhandahållit logistiskt och tekniskt stöd till den albanska polisen och organiserat seminarier för dess personal. Seminarierna inkluderade frågor om export av handeldvapen, lätta vapen och konventionella vapen. Grekland har även skänkt 50000 euro till den fond för destruktion av handeldvapen och lätta vapen i Serbien och Montenegro som inrättats inom ramen för initiativet för Sydösteuropa.

66. Irland bidrog med 83000 euro till projektet "Saferafrica" avsedda för tekniskt stöd till SADC. Irland bidrog även med 100000 euro till ett Kanada-lett projekt för destruktion av ammunition till handeldvapen och lätta vapen i Albanien och har anslagit 30000 euro till ett projekt i Serbien och Montenegro under Nederländernas ledning.

67. Luxemburg har, som nation, bidragit till projektet för destruktion av lätta vapen i Albanien (43660 euro) inom ramen för Natos program Partnerskap för fred.

68. 2001 inrättade Nederländerna en särskild fond för SALW-projekt med det särskilda syftet att stödja genomförandet av internationella program och förklaringar, t.ex. Förenta nationernas handlingsprogram, OSSE:s dokument om SALW och andra regionala förklaringar mot olaglig handel med handeldvapen och lätta vapen. Fonden är dessutom avsedd att stödja projekt som syftar till insamling och destruktion av vapen och ammunition samt program för ökad medvetenhet och forskning. Exempel på projekt som genomförts 2002 med finansiellt stöd från denna fond är följande:

- UNDP:s program för handeldvapen i området kring de stora sjöarna och i sydöstra Europa genom UNDP:s SALW-fond.

- UN-LiREC, Förenta nationernas regionala centrum för fred, nedrustning och utveckling i Latinamerika och Västindien.

- Bistånd till SALW-destruktion i Kosovo genom finansiering av en destruktionsugn som användes av KFOR.

- Bidrag till Saferafrica-förslaget om vapenhantering och nedrustning "Initiativ för minskad spridning av olagliga handeldvapen och lätta vapen", vars syfte är att bl.a. upprätta nationella handlingsplaner i Uganda, Namibia och Moçambique, inbegripet inrättandet av nationella kontaktpunkter.

- "Biting the Bullet II", ett projekt från Saferworld, International Alert och Basic.

- Bidrag till det program som utformats av institutet för säkerhetsstudier (ISS).

69. Sverige beviljade finansiellt stöd till följande multilaterala projekt och icke-statliga organisationer:

- Vapeninsamling i Tsikanvali-Sydossetien (200000 svenska kronor).

- Stöd till systemet för administration av handeldvapen och lätta vapen (Salsa), UN-LiREC i Peru (200000 svenska kronor).

- Systemet för kontroll av handeldvapen och lätta vapen i Afrika, UNREC i Togo (200000 svenska kronor).

- Programmet för avväpning, demobilisering och återanpassning (DD & R) i Sierra Leone, Världsbanken (2 miljoner svenska kronor).

- Konfliktförebyggande, inbegripet SALW-verksamhet, Civis i Colombia, 2002-2003 (13,1 miljoner svenska kronor).

- DD & R för barnsoldater i södra Sudan, Save the Children i Sverige, 2002-2003 (7 miljoner svenska kronor).

- Varierande SALW-verksamhet i Latinamerika, Arias-stiftelsen, 2002-2004 (7 miljoner svenska kronor).

- Förhindrande av rekrytering av barnsoldater, Unicef (4 miljoner svenska kronor).

- DD & R-program i Kongo-Brazzaville, UNDP (5 miljoner svenska kronor).

- Regionalt ramverk för DD & R-processer i området kring de stora sjöarna, Världsbanken (20 miljoner svenska kronor).

- Varierande SALW-verksamhet i Latinamerika, inbegripet interparlamentariskt utbyte mellan Sverige, Spanien och Centralamerika, Swefor, 2002-2003 (4,4 miljoner svenska kronor).

- Återanpassning av f.d. soldater i Sri Lanka, Association of Disabled Ex-service Personnel (400000 svenska kronor).

- DD & R-program i Guinea-Bissau, samordnare Correia - Guinea Bissaus regering, 2002-2003 (20 miljoner svenska kronor).

- Resolution om konfliktförebyggande, inbegripet DD& R i Moçambique, Diakonia (300000 svenska kronor).

- Stöd till FN:s generalsekreterares särskilda representant för barn i väpnade konflikter (700000 svenska kronor).

- "Study of Child Soldiers: Preventing Child and Youth Recruitment", Uppsala universitet (200000 svenska kronor).

- Stöd till undersökningsprojektet om handeldvapen, Institutet för högre internationella studier (200000 svenska kronor).

70. Förenade kungariket finansierade tio projekt inom ramen för Global Conflict Prevention Pool. Projektens huvudsakliga syfte är uppbyggandet av kapacitet och konsensus samt forskning och analys. Under 2002 finansierade fonden för destruktion av handeldvapen (SADF) projekt för destruktion av handeldvapen i Botswana, Kenya och Kambodja.

71. Förenade kungariket stödde genomförandet av regionala avtal i Afrika för att hejda floden av vapen till och runt kontinenten. Förenade kungariket var 2002 en av de största givarna till sekretariatet i Nairobi, som har till uppgift att bistå staterna att uppfylla sina åtaganden enligt Nairobiförklaringen. Sekretariatet har hittills tillhandahållit utbildning av och stöd till brottsbekämpande tjänstemän i regionen och stöd till inrättandet av en nationell kontaktpunkt i varje land. Tillsammans med andra G8-partner har Förenade kungariket bidragit till kontinentala, regionala och subregionala/nationella insatser för genomförandet av FN:s handlingsprogram och regionala handlingsplaner, särskilt i Östafrika. Stöd lämnades även till genomförandet av Ecowas moratorium och SADC:s regionala handlingsplan för handeldvapen och lätta vapen. Den brittiska regeringen bistår även stater i regioner från vilka oansvarig vapenexport till Afrika tidigare har skett i syfte att genom bilaterala besök och seminarier upprätta system för ansvarstagande exportkontroll.

II.A.2. Finansiellt, tekniskt och annat stöd till andra stater, särskilt i de berörda regionerna

72. Danmark stöder minröjning och destruktion av antipersonella landminor med över nio miljoner euro genom ett sexårigt program i Moçambique. Destruktion av handeldvapen och lätta vapen ingår inte i programmets förutsättningar men har emellanåt utförts som en sekundär verksamhet. Genom sitt deltagande i fredsbevarande operationer på Balkan har Danmark deltagit i verksamhet som avser återsändande, demobilisering och avväpning av väpnade styrkor. En integrerad del av de danska styrkornas verksamhet är minskning av SALW-förråd som innehas av civila.

73. Finland stöder tillsammans med Kanada programmet för kontroll av handeldvapen i Guatemala. Organet för genomförande av projektet är IEPADES - Instituto de ensenanza para el desarrollo sostenible - en icke-statlig organisation som grundades 1990. Projektets mål är att konsolidera ett nationell program för vapenkontroll med deltagande av berörda regeringsorgan och grupper i det civila samhället som är intresserade av frågan. Det finska bidraget till programmet uppgår till 20000 euro.

74. 2002 finansierade och organiserade Finland utbildning i Finland för två polistjänstemän från Nicaragua och Guatemala. Utbildningen inbegrep bland annat vapenregistrering, gränskontroll, licensgivning för vapenexport och vapenlagstiftning. Finland utbildade två experter på handeldvapen i insamling och destruktion samt lagerhantering och säkerhet när det gäller handeldvapen och lätta vapen vid de schweiziska PFP-utbildningarna om insamling och destruktion av handeldvapen och lätta vapen och i Schweiz i juni 2002. På begäran av mottagarlandet är Finland berett att delta i internationella eller bilaterala projekt och workshopar i fråga om insamling, destruktion och lagerhantering av vapen. Finland erbjuder expertstöd till de länder som begär bistånd med att bedöma sina problem när det gäller SALW-hantering. Finska erfarenheter av vapeninsamling och destruktion i fredsbevarande operationer skulle kunna utnyttjas i samarbetet. Finland överväger att i Finland organisera utbildningskurser för experter om vissa tekniska aspekter när det gäller SALW-hantering.

75. Finland lånade ut en finsk expert på handeldvapen till institutet för högre strategiska och internationella säkerhetsstudier för dess undersökningsprojektet om handeldvapen (Small Arms Survey) och finansierade programmet 2003 med sammanlagt 60000 euro. Syftet med undersökningsprojektet är att vara a) den viktigaste internationella källan till neutral och offentlig information om alla aspekter av handeldvapen, b) en resurs för regeringar, politiker, forskare och aktivister, c) en oberoende övervakare av nationella och internationella statliga och icke-statliga initiativ avseende handeldvapen, d) en kanal för information och dialog om frågor rörande handeldvapen mellan nord och syd, öst och väst, e) den centrala knutpunkten för ett internationellt nät av forskare, forskningsinstitut och icke-statliga organisationer som arbetar med frågan om handeldvapen, och f) ett forum för informationsutbyte och spridning av bästa metoder och initiativ som rör handeldvapen.

76. Finland tror på internationellt samarbete och internationell samordning när det gäller att bistå länder som behöver hjälp med genomförandet av FN:s handlingsprogram och OSSE:s dokument om handeldvapen och lätta vapen. Finland fäster särskild vikt vid det regionala samarbetet för kontroll av olaglig handel med handeldvapen genom förstärkning av gränsövervakningsmyndigheternas, tullens och polisens kapacitet. Detta inbegriper bland annat nationellt och regionalt informationsutbyte, utbildning av personal, bistånd till teknisk utrustning, inrättande av databaser för vapenregistrering och förbättring av lagerhantering. Finland har på nationell, regional och global nivå stärkt samarbetet och utbytet av erfarenheter mellan behöriga tjänstemän liksom deras utbildning, bl.a. tjänstemän inom tullen, polisen och underrättelseväsendet samt tjänstemän på området för vapenkontroll.

77. Frankrike främjar bilaterala åtgärder som inriktas på geografiska områden (t.ex. Västafrika) som är politiskt prioriterade. Frankrike stöder samarbetsprogram som genomförs inom ramen för EU i enlighet med den gemensamma åtgärd som antogs 1998 och ändrades 2002. Frankrike deltar aktivt i främjandet av fredsbevarande och fredsförstärkande åtgärder genom anordnandet av seminarier och biståndsuppdrag (expertgrupp som skall bistå etiopiska bataljoner i en fredsbevarande operation i Burundi under OAU:s ledning).

78. Tyskland gav stöd till följande regionala program:

- Medfinansiering av DD & R-programmet i Rwanda.

- Saligad-projektet mot handeldvapen på Afrikas horn.

- Ett SALW-projekt för samhällsutveckling i Moçambique.

- Närpolisverksamhet och konfliktförebyggande i städer i Sydafrika.

- Destruktion av handeldvapen i Albanien och utbildning av personal för den albanska organiseringen av destruktion.

- OSSE-projektet för undanröjande och destruktion av ammunition i Moldavien.

79. Med beaktande av landets projektverksamhet på de närliggande områdena för DD & R och ökad medvetenhet stöder Tyskland bilaterala och multilaterala projekt som syftar till att stärka det internationella engagemanget för exportkontroll och dess effektivitet. Tyskland utbyter därför information med andra stater på ömsesidig basis. På detta område agerar Tyskland delvis på Europeiska kommissionens vägnar eller på internationella kontrollorgans vägnar och delvis genom att utstationera experter som skall delta i andra staters projekt. Dessutom tar Tyskland initiativ till expertmöten och bistår andra stater (t.ex. de anslutande staterna och kandidatstaterna i Central- och Östeuropa) i inrättandet av deras nationella system för exportkontroll. I detta sammanhang har särskild uppmärksamhet ägnats SALW-frågan, inbegripet utarbetandet och utfärdandet av nya lämpliga lagar och skapandet av de förutsättningar som krävs för att säkerställa faktisk efterlevnad av lagarna. Tyskland har lämnat tekniskt och finansiellt bistånd till andra länder för destruktion av handeldvapen och lätta vapen och är berett att överväga andra projekt i framtiden.

80. Ingående analys och utvärdering av brottslig verksamhet som inbegriper olaglig handel med handeldvapen och lätta vapen i Tyskland tyder på att den ofta förmodade kopplingen mellan olaglig narkotikahandel, gränsöverskridande organiserad brottslighet och terrorism inte helt självklart kan fastställas när det gäller SALW-relaterade brott som begåtts i Tyskland. Tysklands ansträngningar inriktas därför på ömsesidigt bistånd till de europeiska grannländerna. Inom ramen för stabilitetspakten för sydöstra Europa har Tyskland inlett ett intensivt samarbete på polis- och tullnivå med olika länder i regionen och därvid huvudsakligen inriktat sig på utbildning och specialisering av gränspolisstyrkorna som de viktigaste myndigheterna i kampen mot olaglig handel med handeldvapen och lätta vapen. Tullens utredningstjänst bistår t.ex. myndigheterna i Slovenien i deras ansträngningar att bekämpa organiserad gränsöverskridande brottslighet genom att påbörja utredningar som riktar sig mot medlemmar av sydösteuropeiska vapensmugglingsligor med säte i Tyskland.

81. På subregional nivå deltar Förbundsrepublikens tullförvaltning i förebyggandet och kampen mot olaglig gränsöverskridande handel med handeldvapen och lätta vapen genom att utföra selektiva kontroller av varuflöden som inte är motiverade av någon konkret misstanke. Dessa kontroller utförs särskilt av gränsklarerings- och övervakningstjänsterna samt mobila kontrollgrupper. På regional nivå finns det anledning att betona det nära samarbetet mellan tullens utredningstjänst och den franska tullen. Samarbetet inbegriper särskilda kontroller som regelbundet utförs gemensamt och som uteslutande syftar till att bekämpa olaglig handel med handeldvapen och lätta vapen. Dessa särskilda kontroller har sedan många år tillbaka visat sig vara värdefulla. Informationsutbytet mellan de tyska, franska och österrikiska tullmyndigheterna är mycket omfattande. Tullens utredningstjänster i dessa länder utbyter underrättelser om olaglig handel med handeldvapen och lätta vapen. Ett nära samarbete förs även med de slovenska myndigheterna.

82. Tyskland har i vidare bemärkelse främjat vidtagandet av rättsliga åtgärder mot olaglig handel med handeldvapen och lätta vapen genom att ingå bilaterala avtal med ett antal länder som innehåller bestämmelser om förebyggande, bekämpning och undanröjande av olaglig vapenhandel.

II.A.3 Samordning av praktiska åtgärder med andra medlemsstater och med EU-kommissionen

83. Frågor om handeldvapen och lätta vapen diskuterades 2002 vid COARM-, CODUN- och CONOP-trojkamöten med de associerade länderna, EES- och Efta-länderna, Ryska federationen, Ukraina, Kanada, Förenta staterna, Kina och Sydkorea samt i de för EU, Förenta staterna och Kanada gemensamma arbetsgrupperna om handeldvapen och lätta vapen.

II.A.4 Deltagande i och anordnande av internationella seminarier och konferenser

84. Österrike sponsrade tillsammans med andra EU-partner konferensen om genomförandet av FN:s handlingsprogram om handeldvapen "Needs and Partnerships", som hölls i Pretoria (Sydafrika) den 18-21 mars 2002.

85. Finland organiserade och finansierade tillsammans med Kanada, Costa Rica och Arias-stiftelsen den konferens om handeldvapen som hölls för centralamerikanska länder i december 2001. Det huvudsakliga syftet med konferensen var att följa upp FN:s handlingsprogram och konferensen samlade regeringsföreträdare och organ som arbetar med frågor om spridning, kontroll och handel med handeldvapen och lätta vapen. Den finska bidraget uppgick till 28500 euro.

86. I juni 2002 organiserade det finländska utrikesministeriet i samordning med OSSE:s sekretariat ett utbildningsseminarium om gränsförvaltning för länderna i Centralasien. Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan, Turkmenistan och Uzbekistan deltog i seminariet. Utbildningen riktade sig till tjänstemän från polisen, tullen och myndigheterna för export- och gränskontroll. Syftet med seminariet var att bistå de centralasiatiska länderna med stärkandet av nationella system för exportkontroll och gränssäkerhet för att minska den olagliga handeln med handeldvapen, narkotika och strategiska varor. För att bredda begreppet effektiva gränser var seminariet delvis en uppföljning av den workshop om handeldvapen och lätta vapen som OSSE höll i slutet av 2001 och i maj 2002. Den finländska lagstiftningen om vapenregister presenterades. Sådana frågor som kontroll av export av försvarsmateriel, varor med dubbla användningsområden, kärnmateriel, kärnutrustning och kärnteknik togs upp liksom frågor om gränskontroll av radioaktivt material. En föredragning om säker lagring av överskottsvapen och slutförvaring av sådana gjordes även. Under fältutflykten besökte deltagarna även en av den finska arméns anläggningar för lagring av handeldvapen och lätta vapen.

87. Finland bidrog till resekostnaderna för deltagare från länder som begärt finansiellt stöd genom forumet för säkerhetsrådets stödenhet för OSSE:s SALW-seminarium i Wien i februari 2002. Bidraget uppgick till 15000 euro.

88. Tyskland deltog aktivt i och var i vissa fall medsponsor till OSSE:s och FN:s workshop om SALW i Centralasien och sydöstra Europa.

89. Tyskland har lämnat finansiellt stöd och expertstöd till de seminarier om gränssäkerhet, märkning av handeldvapen och lätta vapen samt lagerhantering som under OSSE:s överinseende hölls i Termiz (Uzbekistan) och Zagreb (Kroatien).

90. Italien lämnade ett bidrag på 22000 euro till anordnandet av OSSE:s seminarium i Bukarest i februari 2003 om det regionala genomförandet av FN:s handlingsprogram mot olaglig handel med handeldvapen och lätta vapen.

91. Italien deltog även i följande internationella seminarier och konferenser:

- En afrikansk konferens om genomförandet av FN:s handlingsprogram mot olaglig handel med handeldvapen och lätta vapen (Pretoria den 18-22 mars).

- Det tredje mötet mellan EU:s medlemsstater och de associerade länderna om export av konventionella vapen (Sofia den 10 april).

- Ett seminarium som anordnats gemensamt av icke-statliga organisationer och Saferworld om kontroll av vapenexport i Europeiska unionen (Madrid den 10 maj).

- Stabilitetspaktens regionala styrgrupp för kontroll av handeldvapen och lätta vapen i sydöstra Europa (Skopje den 30 maj).

- En workshop som anordnats av "World Forum on the Future of Sport Shooting Activities" om export, import och mäkleri av handeldvapen och lätta vapen (Neapel den 13-14 juni).

- Ett regionalt seminarium om genomförande av FN:s handlingsprogram mot olaglig handel med handeldvapen och lätta vapen (Manila den 9-10 juli).

- En för Nato och Euroatlantiska partnerskapet gemensam workshop om handeldvapen och lätta vapen (Zagreb den 24-25 oktober).

- Ett förberedande seminarium inför OSSE:s elfte ekonomiska forum om ekonomiska konsekvenser av handeldvapen och lätta vapen på ett nationellt och internationellt plan (Sofia den 11-12 november).

- Givarkonferensen för sydosteuropeiska centret för kontroll av handeldvapen och lätta vapen (South Eastern Europe Clearinghouse for the Control of Small Arms and Light Weapons) (Genève den 20 november).

- Ett informellt möte som organiserats av den icke-statliga organisationen Saferworld om kontroll av vapenexport i EU (Bryssel den 3 december).

92. Nederländerna bidrog till anordnandet och medfinansieringen av konferensen om genomförandet av FN:s handlingsprogram om handeldvapen och lätta vapen i Afrika "Needs and Partnerships" som ägde rum i Pretoria den 18-21 mars 2002 och anordnades gemensamt av Förenade kungariket, Kanada, Kenya, Mali, Nigeria, Norge, Schweiz, Sydafrika och Österrike.

93. Portugal deltog i den afrikanska konferensen om genomförandet av FN:s handlingsprogram om handeldvapen och lätta vapen "Needs and Partnerships" (Pretoria den 18-21 mars 2002).

94. Sverige deltog i olika internationella seminarier, inbegripet seminarier om genomförandet av FN:s handlingsprogram om handeldvapen och lätta vapen, om olagligt mäkleri och om exportkontroll.

95. Förenade kungariket sponsrade tillsammans med andra EU-partner konferensen om genomförandet av FN:s handlingsprogram om handeldvapen "Needs and Partnerships", som hölls i Pretoria (Sydafrika) den 18-21 mars 2002).

II.A.5 Övriga initiativ

96. Finland bidrar med styrkor till, och har ett betydande samordningsansvar i, det fredsbevarande uppdrag FN har givit Nato i Bosnien och Hercegovina och Kosovo. I detta uppdrag ingår demobilisering av beväpnade grupper, övervakning och förebyggande av kriminell verksamhet (bland annat människosmuggling och vapen- och narkotikasmuggling), upprätthållande av den allmänna ordningen, förbättring av säkerheten och annan verksamhet som avsevärt bidrar till att minska det hot som handeldvapnen utgör i lokalsamhällena på västra Balkan.

97. Frankrike stöder åtgärder i syfte att återupprätta rättssamhället efter konflikter och är för närvarande inbegripet i sådana operationer i Demokratiska republiken Kongo, Elfenbenskusten och Kosovo.

98. Tyskland bidrar med trupper till SFOR, KFOR, Harvest och Amber Fox och har i samband med detta engagemang deltagit i insamlingen av handeldvapen och lätta vapen i sydöstra Europa. I enlighet med Daytonavtalet har Tyskland dessutom stött förstöringen av 82 mm:s granatkastare i Bosnien och Hercegovina. I de integrerade gränsförvaltningssystem som stöds av det tyska polissamarbetet inom ramen för stabilitetspakten för sydöstra Europa ingår förebyggandet av olaglig handel med civila skjutvapen och handeldvapen och lätta vapen för militärt bruk.

99. Tyskland har ett nära samarbete med Interpol i syfte att identifiera grupper och individer som ägnar sig åt olaglig handel med handeldvapen och lätta vapen, om så behövs inom ramen för individuella utredningar i brottmål. Tyskland har i ett fall direkt mottagit en begäran om ett omfattande spårningsarbete från regeringen i en annan stat som aktivt bekämpar olaglig hantering av handeldvapen och lätta vapen - inte via Interpol eftersom begäran inte föranletts av en individuell utredning i brottmål. Tyskland är aktiv medlem av arbetsgruppen för IWETS (Interpol Weapons and Explosives Tracking System) och kommer tillsammans med sju andra länder att delta i det pilotprojektet för IWETS som kommer att börja i mitten av 2003.

100. Italiens väpnade styrkor har deltagit i ett antal externa operationer, under vilka följande handeldvapen och lätta vapen insamlades/förverkades och destruerades:

Multinationella sw-brigaden (Kosovo)

- 310 gevär,

- 100 revolvrar,

- 6 maskingevär,

- 20 bärbara utskjutningsanordningar för pansarvärnsraketer,

- 7 raketer,

- 183 granater,

- 2780 minor,

- 27517 enheter ammunition av varierande kaliber.

Multinationella specialenheten (Kosovo)

- 86 vapen av olika typer,

- 16706 enheter ammunition av varierande kaliber,

- 135 granater,

- 1000 kg sprängmedel,

- 20 bärbara utskjutningsanordningar för pansarvärnsraketer.

Multinationella specialenheten (Bosnien)

- 1 gevär.

101. Portugal bidrar tillsammans med andra Nato-allierade med styrkor till det fredsbevarande uppdrag FN har givit Nato i Bosnien och Hercegovina och Kosovo. I de portugisiska styrkornas verksamhet ingår att minska de vapenförråd som innehas av civilpersoner.

102. Förenade kungariket bidrar tillsammans med andra Nato-allierade med styrkor till det fredsbevarande uppdrag FN har givit Nato i Bosnien och Hercegovina och Kosovo. De brittiska styrkorna är aktivt verksamma med att minska de vapenförråd som innehas av civilpersoner.

II.B Deltagande i det arbete som utförs av internationella organisationer och regionala arrangemang i fråga om konventionella vapen, särskilt handeldvapen och lätta vapen

II.B.1 Förenta nationerna

103. Österrike har fortsatt att delta i FN:s verksamhet, bland annat i seminarier och workshops, och i nationella initiativ med anledning av problem i samband med handeldvapen och lätta vapen.

104. Danmark har fortsatt att delta i FN:s verksamhet, bland annat i seminarier, workshops, och initiativ rörande handeldvapen och lätta vapen.

105. Frankrike deltog den FN-expertgrupp som har i uppgift att undersöka genomförbarheten av ett internationellt instrument för att spåra olaglig handel med handeldvapen och lätta vapen (resolution 56/24 v) och i en FN-expertgrupp som upprättats för att studera förmedlingsfrågorna.

106. Grekland undertecknade den 10 oktober 2002 protokollet mot olaglig tillverkning av och handel med skjutvapen, vilket utgör ett tillägg till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet.

107. Irland förväntas före 2003 års utgång kunna underteckna protokollet mot olaglig tillverkning av och handel med skjutvapen, delar och komponenter till sådana samt ammunition, vilket utgör ett tillägg till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet.

108. Italien har fortsatt de nationella förfaranden som krävs för att kunna ratificera protokollet mot olaglig tillverkning av och handel med skjutvapen.

109. Nederländerna deltog i den FN-expertgrupp som har i uppgift att undersöka genomförbarheten av ett internationellt instrument för att spåra olaglig handel med handeldvapen och lätta vapen.

110. Portugal har fortsatt att delta i FN:s verksamhet.

111. Förenade kungariket undertecknade den 6 maj 2002 protokollet mot olaglig tillverkning av och handel med skjutvapen, delar och komponenter till sådana samt ammunition, och uppmuntrar andra parter att underteckna protokollet och arbeta för att genomföra det. Inrikesministeriet arbetar aktivt tillsammans Europeiska kommissionen och andra medlemsstater för att genomföra de bestämmelser om märkning som föreskrivs i FN:s protokoll mot skjutvapen. Dessa bestämmelser innebär att märkningen skall göras vid första import till EU. Förenade kungariket var företrätt i den arbetsgrupp med regeringsexperter inom FN som har undersökt genomförbarheten av märkning och spårning.

II.B.2 Första utskottet i FN:s generalförsamling

112. Medlemsstaterna har intagit följande ståndpunkter till de resolutioner rörande handeldvapen som har antagits av FN:s 57:e generalförsamling:

- Resolution 57/65 (Förhållandet mellan nedrustning och utveckling). Tretton EU-länder röstade för, två avstod från att rösta.

- Resolution 57/66 (Nationell lagstiftning om överförande av vapen, utrustning för militärt bruk och varor och teknik med dubbla användningsområden). Framlagd av Nederländerna med stöd från alla EU-länder.

- Resolution 57/70 (Bistånd till stater i deras ansträngningar att stävja olaglig handel med handeldvapen och lätta vapen). Medförslagsställare: samtliga EU-länder.

- Resolution 57/72 (Olaglig handel med handeldvapen och lätta vapen). Medförslagsställare: samtliga EU-länder.

- Resolution 57/75 (Insyn i upprustning). Framlagd av Nederländerna med samtliga EU-länder som medförslagsställare.

- Resolution 57/81 (Befästande av fred genom praktiska nedrustningsåtgärder). Framlagd av Tyskland med samtliga EU-länder som medförslagsställare.

II.B.3 OSSE

113. Österrike genomför OSSE:s dokument om handeldvapen och lätta vapen och stöder initiativet om handeldvapen inom ramen för stabilitetspakten för sydöstra Europa.

114. Danmark har fortsatt att delta i OSSE:s verksamhet och genomför OSSE:s dokument om handeldvapen och lätta vapen.

115. Finland har aktivt stött genomförandet av OSSE:s dokument om handeldvapen och lätta vapen och åtog sig att ta fram vägledningen om bästa metoder vid kontroll av export av handeldvapen och lätta vapen. Det praktiska arbetet utfördes av experter från det finländska utrikesministeriet med stöd från den nationella expertgrupp i vilken Finland har företrädare från alla ministerier som sysslar med export av handeldvapen. Finland mål har varit att införa ett perfekt system för exportkontroll i vilket skillnaderna i nationell lagstiftning beaktas. Målet har varit att beskriva det bästa möjliga system för exportkontroll som tillåter olika nationella förfaranden och metoder. Vägledningen har delats upp i fem olika kapitel och ger information som underlag för utvecklingen av ett nationellt system för kontroll av exporten av handeldvapen och lätta vapen. Vägledningen berör de relevanta internationella åtagandena och vilka element som måste ingå i den nationella lagstiftningen, ger riktlinjer för exportpolitiken och beslutsfattandet och tar upp frågor rörande en effektivt genomförande av exportkontrollen. Vägledningen innefattar i tillämpliga fall även import och transitering av handeldvapen och lätta vapen. Den innehåller mycket omfattande kriterier för exportkontrollen som härletts från skilda källor, bland annat OSSE:s dokument och EU:s uppförandekod. Dessa kriterier kan utgöra en användbar checklista för staterna vid beviljandet av exportlicenser. I vägledningen framhävs även de bästa metoderna i samband med alla delkomponenter i ett nationellt licensieringssystem och åtgärder för att förebygga bedrägerier och avledning med användning av förfalskade slutanvändarcertifikat beskrivs ingående. Dessa åtgärder kan bidra till en harmonisering på hög gemensam nivå av slutanvändarcertifikaten. I vägledningen för bästa metoder vid vapenexport ingår vissa delar och principer från Wassenaar-arrangemanget och EU:s uppförandekod för vapenexport. Finlands finansiella bidrag till utarbetandet av vägledningen uppgick till 4500 euro.

116. Finland bidrog med 100000 euro till fonden för akuta ingripanden vid OSSE:s uppdrag i Georgien 2002. Denna fond för akuta ingripanden syftar till att bistå samhällen som frivilligt överlämnar vapen och därmed följer OSSE:s dokument om handeldvapen.

117. Finland har sedan november 2001 tillsatt tjänsten som FSC:s (OSSE:s forum för säkerhetssamarbete) stödperson vid OSSE:s centrum för konfliktförebyggande (CPC) i syfte att bistå OSSE:s medlemsstater vid tillämpningen av organisationens dokument om handeldvapen och lätta vapen och för att bistå berörda OSSE-uppdrag och operationer på fältet i frågor rörande dessa vapen. Ett av de verktyg för praktiskt bruk som har tagits fram av CPC under denna tid är OSSE:s modell för rapportering av informationsutbytet, en modell som organisationen även tillställt FN.

118. Frankrike har deltagit aktivt i informationsutbytet inom ramen för OSSE:s dokument om handeldvapen och lätta vapen.

119. Tyskland har till OSSE:s vägledning för bästa metoder i fråga om handeldvapen och lätta vapen utarbetat preliminära kapitel om överskottsvapen och, i samarbete med Norge, om förmedling, samt har deltagit aktivt vid utarbetandet av en illustrerad katalog för destruering av sådana vapen.

120. Italien har fortsatt att aktivt genomföra OSSE:s i november 2000 antagna dokument om handeldvapen och lätta vapen. Italien har i samband med detta lagt fram nationella uppdateringar av informationsutbytet om viktiga aspekter i fråga om handeldvapen och lätta vapen (tillverkning, märkning, exportkontroll, förmedling, destrueringsmetoder) i enlighet med ovannämnda OSSE-dokument.

121. Luxemburg deltar i OSSE:s arbete.

122. Nederländerna bidrog till ett uppföljningsmöte i maj 2002 i Almaty till OSSE:s workshopar i centralasiatiska stater om utbildning i genomförandet av OSSE:s dokument om handeldvapen och lätta vapen. Som förberedelse inför OSSE:s ekonomiska forum 2003 organiserade Nederländerna, i egenskap av OSSE:s ordförandeland 2003, i november 2002 ett seminarium i Sofia om "Olaglig handel med handeldvapen och lätta vapen".

123. Nederländerna deltog i OSSE:s andra informationsutbyte i juni 2002 och utarbetade tillsammans med Kanada och Förenta staterna kapitlet om metoder för destruktion av handeldvapen och lätta vapen i OSSE:s vägledning för bästa metoder.

124. I egenskap av OSSE:s ordförandeland under 2002 bidrog Portugal till att främja antagandet av deklarationen om förebyggande och bekämpning av terrorism. Parterna uttrycker i deklarationen sin beslutsamhet att bekämpa den risk som är förknippad med den olagliga spridningen av och tillgången till konventionella vapen, inklusive handeldvapen och lätta vapen. Portugal genomför OSSE:s dokument om handeldvapen och lätta vapen.

125. Spanien har fortsatt att aktivt genomföra OSSE:s dokument om handeldvapen och lätta vapen och har härvid lagt fram nationella uppdateringar av informationsutbytet enligt kapitlen III f.1 och IV e.1 i OSSE:s dokument om dessa vapen. Landet har tillsammans med Schweiz och Förenade kungariket bidragit till utarbetandet av den vägledning för bästa metoder vid nationella förfaranden för förvaltning och skydd av förråd av handeldvapen och lätta vapen som den 3 mars 2003 var färdigställd för offentliggörande.

126. Sverige har deltagit i OSSE:s informationsutbyte om handeldvapen och lätta vapen, och leder utarbetandet av OSSE:s vägledning för bästa metoder i fråga om dessa vapen vid förfaranden för avväpning, demobilisering och återanpassning.

127. Förenade kungariket är i färd med att genomföra OSSE:s dokument om handeldvapen och lätta vapen och har tillsammans med Spanien och Schweiz lett utarbetandet av OSSE:s vägledning för bästa metoder vid förvaltning av förråd av sådana vapen, och stöder initiativet om handeldvapen inom ramen för stabilitetspakten för sydöstra Europa.

II.B.4 NATO

128. Österrike har fortsatt att delta i EAPR:s verksamhet, bland i annat seminarier och workshopar, och i nationella initiativ med anledning av problem i samband med handeldvapen och lätta vapen.

129. Danmark har fortsatt att delta i EAPR:s verksamhet, bland annat i seminarier, workshopar och initiativ rörande handeldvapen och lätta vapen.

130. Finland deltar regelbundet i mötena i Euroatlantiska partnerskapsrådets ad hoc-arbetsgrupp för handeldvapen och lätta vapen och vid utarbetandet av dess rapporter. Arbetsgruppen har sedan 1999 sammanträtt i Natos högkvarter i Bryssel och inriktar sig på områden där partnerskapsrådet kan tillföra förfarandena för handeldvapen ett mervärde och försöker undvika att upprepa det arbete som utförs inom andra organisationer.

131. Nederländerna bidrog med 700000 euro till Namsa-projektet för destruktion av ammunition till handeldvapen och lätta vapen i Albanien och har deltagit aktivt i EAPR:s arbetsgrupp för handeldvapen och lätta vapen.

132. Portugal har fortsatt att delta i EAPR:s verksamhet.

133. Förenade kungariket fortsatte att bidra till och följa framstegen inom Euroatlantiska partnerskapsrådets ad hoc-arbetsgrupp för Nato-initiativ i syfte att bekämpa problemet med handeldvapen och lätta vapen.

II.B.5 Ecowas

134. Frankrike är medlem av PCASED:s rådgivande grupp som sammankallas årligen för att bedöma genomförandet av programmet och ge rekommendationer för hur dess funktion kan förbättras.

135. Förenade kungariket har även stött PCASED-programmet finansiellt, till stöd för Ecowas-moratoriet, till Nairobi-sekretariatet som stöder genomförandet av Nairobi-deklarationen och har inom EU verkat för att stödja EU-SADC-processen.

II.B.6. Wassenaar

136. EU:s medlemsstater har inom ramen för Wassenaar-arrangemanget bidragit till antagandet av en "vägledning för bästa metoder" vid export av handeldvapen och lätta vapen i december 2002 och ett "samförståndsuttalande" om vapenförmedling.

137. Irland var under 2002 ordförandeland i den allmänna arbetsgruppen.

138. Förenade kungariket har spelat en viktig roll för att främja och säkerställa Wassenaar-arrangemangets antagande den 11 december 2002 av "vägledningen för bästa metoder" vid överföring av handeldvapen och kontroll av handeldvapenexporten.

II.B.7 SADC

139. Tyskland stöder Södra Afrikas utvecklingsgemenskap (SADC) vid harmoniseringen av gemenskapens politik på grundval av det den 14 augusti 2001 antagna SADC-protokollet om kontroll av skjutvapen, ammunition och annan därmed sammanhängande materiel.

140. Förenade kungariket har varit verksamt inom EU för att stöda EU-SADC-processen. Detta initiativ syftar till att stöda genomförandet av Amerikanska samarbetsorganisationens konvention om olaglig handel och CICADS modellagstiftning.

II.B.8 Övrigt

141. Frankrike startade 2000 i samarbete med Schweiz ett analysarbete i syfte att ta fram ett internationellt instrument om spårning av handeldvapen och lätta vapen.

142. Vid 2002 års G8-möte i Kananaskis bidrog Italien till att G8-länderna antog en handlingsplan för Afrika inom ramen för NEPAD (New Partnership for Africa's Development). Handlingsplanen avser bland annat att främja fred och säkerhet genom stöd till de afrikanska ländernas insatser, att FN på ett bättre sätt skall reglera förmedlarnas verksamhet och den olagliga handeln och att eliminera flödet av olagliga vapen till och inom Afrika.

143. Förenade kungarikets Export Control Outreach Programme innefattar utbildning i och stöd vid förfaranden vid beviljandet av export- och importlicenser. Över tio regeringar och deras organ har sedan 2001 fått stöd genom programmet.

III. ÖVRIGA KOMMENTARER, ANMÄRKNINGAR OCH RELEVANT INFORMATION

III.A Kriterier för bedömning av ansökningar om EU-finansiering av projekt i samband med handeldvapen och lätta vapen

III.A.1 Riktlinjer som bör prioriteras

144. EU kommer att fortsätta sin strävan att undanröja de problem som förorsakas av den destabiliserande och okontrollerade spridningen av handeldvapen och lätta vapen. Som förklaras i det europeiska programmet för konfliktförebyggande som stöddes av Europeiska rådet (Göteborg den 15-16 juni 2001) kommer arbetet med att undanröja denna källa till destabilisering och konflikter att i hög grad bidra till att framtida konflikter förebyggs. De åtgärder som redan vidtagits av EU utgör viktiga steg i detta avseende och bör följas upp med beslutsamma insatser i samma riktning. Det faktum att Förenta nationernas konferens om olaglig handel med handeldvapen och lätta vapen i alla dess aspekter antagit ett handlingsprogram för att förhindra, bekämpa och undanröja den olagliga handeln med handeldvapen och lätta vapen, stärker EU:s tidigare åtagande i form av dess gemensamma åtgärd om handeldvapen. Detta åtagande skulle stödjas av den möjlighet att inrätta regelbunden EU-finansiering av projekt för att nå slutmålen i FN:s handlingsprogram som har övervägts på EU-nivå.

145. I syfte att förbättra och förstärka genomförandet av den gemensamma åtgärden och handlingsprogrammet har medlemsstaterna upprättat ett antal riktlinjer om frågor som bör beslutas eller uppmärksammas inom en snar framtid. Dessa riktlinjer kommer givetvis att ses över regelbundet, i enlighet med erfarenheterna från genomförandet av EU:s projekt.

III.A.1.1 Behovet av en övergripande strategi

146. Även med en allmän insikt om att det behövs ytterligare internationella insatser för att tackla problemen med handeldvapen, finns det många komplexa faktorer och processer som måste tas med i beräkningen, till exempel internationell och nationell säkerhet, handel, civil-militära förbindelser och vapnens roll i samhället. Dessa problem kan inte lösas i en handvändning. De måste angripas genom en övergripande strategi där problemets olika aspekter - som kan skilja sig från område till område - utreds, och man måste söka finna lösningar genom en rad olika gemensamt överenskomna åtgärder. Medlemsstaterna har enats om att målet för dessa ansträngningar borde vara både att minska de nuvarande destabiliserande anhopningarna och att förebygga ytterligare okontrollerad spridning av dessa vapen. Med hjälp av bistånd kan den lokala kapaciteten att ta itu med dessa frågor förstärkas.

147. När det gäller det ekonomiska stödet till projekt som rör handeldvapen och lätta vapen kommer EU:s målsättning att vara att förstärka insatserna för att minska tillgången till och försäljningen av handeldvapen och lätta vapen i konfliktområden eller potentiella sådana, att hjälpa till med att utarbeta ett antal internationella åtgärder för att begränsa efterfrågan på handeldvapen och lätta vapen i sådana områden, och att hjälpa regeringarna att hantera de problem som dessa vapen förorsakar. Sådana åtgärder kommer att vidtas av EU eller på medlemsstatsnivå, och genom att insatser görs via lämpliga regionala eller globala institutioner. Åtgärderna från medlemsstaternas respektive kommissionens sida kommer att syfta till komplementaritet och återspeglar viljan att angripa de olika aspekterna av problemet med handeldvapen på nationell, subregional, regional och global nivå.

148. De projekt som väljs ut för EU-finansiering bör garantera reella och konkreta vinster för mottagarna av projektet. En viktig del av finansieringen bör riktas till egna, omsorgsfullt utarbetade projekt som EU självt genomför. Det är därför absolut nödvändigt att en lämplig ram för genomförandet har fastställts och att projektet kan fungera både tekniskt och politiskt inom den planerade ramen. Finansiering av projekt från en vidare grupp länder och regioner kan övervägas om budgeten så tillåter, detta med tanke på behovet att optimera effekten och hållbarheten av EU:s initiativ och på behovet av mervärde och konkreta vinster av EU-fonderna enligt överenskomna kriterier.

149. För att uppnå synergieffekter bör särskild uppmärksamhet ägnas åt en närmare samordning med insatser som redan genomförts multilateralt (t.ex. UNDP, FN:s regionala centrum, Nato, EAPR, m.fl.), eller bilateralt.

III.A.1.2 Behovet av riktade insatser

150. Länder som präglas av en hög grad av osäkerhet eller våld kan inte effektivt dra nytta av utvecklingsbiståndet. Bistånd till konfliktbenägna länder eller områden bör därför få bistånd som främjar säkerhet, avväpning, demobilisering och återanpassning av f.d. soldater i samhället som en integrerad del av de sociala och ekonomiska utvecklingsprogrammen.

151. I de fall regeringen är aktivt engagerad i att minska vapenflödet in i och spridningen av handeldvapen och lätta vapen i regionen, bör EU samarbeta med den i denna uppgift. I praktiken kan regeringarna i mottagarländerna sakna förmåga att genomföra sina egna kontrollprogram. EU kan därför överväga att lämna aktivt stöd till initiativ med syfte att till exempel bygga upp kapacitet och utbildning, höja medvetenheten m.m. Projekt som stärker den inhemska förmågan att kontrollera vapenflödet (export-/importkontroll, spårningsförmåga) och program för insamlande och destruktion i situationer efter konflikter bör prioriteras. Med tanke på en del projekts storlek, särskilt inom området för destruktion av ammunition för handeldvapen och lätta vapen, kan det vara klokt att EU förenar sina resurser med partner utanför EU (t.ex. EAPR-projekt).

III.B Erfarenheter

152. Med hänsyn till tidigare EU-åtgärder mot handeldvapen och lätta vapen och erfarenheterna från tidigare bedömning, genomförande och utvärdering av projekt rörande handeldvapen och lätta vapen bör följande riktmärken hållas i åtanke när projekten skall fastställas:

- Mötena vartannat år om frågor och projekt som rör handeldvapen och lätta vapen med experter på global nedrustning och vapenkontroll är ett givande arbete som bör fortsätta.

- Anslagsfördelningen för påföljande år måste fastställas senast vid höstmötet om handeldvapen och lätta vapen med experter på global nedrustning och vapenkontroll om projekten skall kunna förberedas på rätt sätt och gemenskapsbudgetens resurser skall kunna användas så effektivt som möjligt. Rådets beslut om enskilda projekt skall fattas från och med början av påföljande år, förutsatt att det finns anslag i budgeten.

- Det är väsentligt att information om kommande projekt i samband med handeldvapen och lätta vapen inkommer i god tid - särskild när det gäller projekt som skall finansieras över GUSP-budgeten - och att de allmänna målen, planerad verksamhet, förväntat resultat och en detaljerad fördelning av de uppskattade kostnaderna ingår i denna information. Parterna kan på så sätt ingående behandla och diskutera föreslagna program, vilket underlättar deras godkännande.

- Insatserna bör inriktas mot ett begränsat antal storskaliga projekt. EU:s medverkan bör analyseras och genomföras på ett bättre sätt. Vid stöd av tredjepartsprojekt måste EU:s bidrag synliggöras.

- "Åtgärdsförklaringar" måste planeras i tid och med omsorg. Ramen för och innehållet i de berörda projekt och projektavsnitt som skall finansieras måste beskrivas.

- Det bör finnas en klar uppfattning om hur genomförandet skall gå till och även en bedömning av "det genomförandeorgan/den icke-statliga organisation" som är tänkt för åtgärden och dess förmåga att genomföra åtgärden på ett tillfredsställande sätt.

- Projektsamarbete med nationella givare utanför EU är politiskt värdefullt men mycket svårt att genomföra på grund av skilda politiska prioriteringar, budgetförfaranden, arbetsmetoder osv. De praktiska formerna för detta samarbete bör ägnas stor omsorg.

- Samarbetet mellan EU:s insatser och medlemsstaternas nationella insatser bör förbättras.

- Fler insatser bör inriktas på att få icke-statliga organisationer och den privata sektorn att delta.

153. Bidrag på grundval av EU-ASAC-projektet

Det är viktigt att projekt genomförs i nära samarbete med en värdstatsregering som vill begränsa innehavet och användningen av handeldvapen och lätta vapen i samhället. Projektet bör samtidigt vara tillräckligt fristående från regeringen för att kunna nå projektmålen i rådets beslut. Projektet bör helst ha en integrerad mångfacetterad inriktning (programmet mot handeldvapen och lätta vapen) där effekten av varje enskild programdel understöds genom genomförandet av andra komponenter och därigenom samverkar för att bilda en effektiv integrerad helhet. Sådana program kan omfatta till exempel följande inslag (exemplet är från EU-ASAC i Kambodja):

- Bistånd vid utformning och införande av vapenlagstiftning.

- Vapenregistrering och säker förvaring av vapen.

- Projekt för "vapen mot utveckling" där lokalbefolkningen lämnar in olagliga vapen till polisen i utbyte mot lokala utvecklingsprojekt.

- Vapendestruktion.

- Informationskampanjer som vänder sig till allmänheten.

- Ett land behöver ett regelverk med klara bestämmelser om innehav och användning av handeldvapen och lätta vapen i samhället. När en vapenlag väl har införts är det viktigt att polisen utbildas i att förstå och tillämpa lagen och att allmänheten informeras om vad lagen innebär. Det är värdefullt med projektbistånd både vid utarbetandet och införandet.

- Stöd till vapenregistrering och säker förvaring bidrar till att regeringarna ges en klarare bild av hur många vapen de har, av vilken typ, var de befinner sig och säkerhetsåtgärderna avseende vapnen. Erfarenheter visar att när alla vapen i en region registrerats kan de militära myndigheterna övertygas om att de har fler vapen än vad de behöver och att överskottet kan destrueras. Att inrätta säkra förvaringsanläggningar är relativt billigt och samtidigt synnerligen viktigt i fattiga länder med många vapen.

- Projekt för "vapen mot utveckling" blir sannolikt mer framgångsrika om de omfattar stöd för att förbättra den lokala polisens effektivitet. Byborna lämnar inte in sina vapen om de tror att deras personliga säkerhet fortfarande är hotad. Kostnaden per inlämnat vapen är ganska hög men "vapen mot utveckling" ger samhällena ett "trygghetsvärde" som är svårt att mäta i pengar.

- Destruktion vid "Flames of Peace"-ceremonier av vapen som innehafts olagligt och lämnats in, och av militärens och polisens vapenöverskott, kan ha ett mycket stort symbolvärde och ge en känsla av utveckling mot ett fredligare samhälle. Små ceremonier av denna typ är särskilt lämpliga i områden där projekt i form av vapen mot utveckling håller på att genomföras, eftersom de ökar förvissningen om att vapen som lämnas in av byborna verkligen destrueras och inte kommer att användas mot dem.

- Olaglig handel med handeldvapen och lätta vapen över gränserna bromsar varje försök att lösa problemet med sådana vapen i ett visst land. Förbättrade gränskontroller kan komma i fråga för EU:s framtida stöd.

- EU:s synlighet i fråga om handeldvapen och lätta vapen blir större om egna omsorgsfullt planerade EU-projekt genomförs i stället för att små bidrag ges till projekt som genomförs av andra aktörer.

III.B.1 Kriterier för anslagsfördelning

154. EU håller på att utveckla en mer systematisk strategi för val av projekt som bör stödjas, särskilt i fråga om beskrivning och utformning av projekten. Följande kriterier har identifierats som en utgångspunkt vid EU:s preliminära bedömning av ansökningar:

a) EU:s bistånd i fråga om handeldvapen och lätta vapen måste grundas på att det finns en genuin politisk vilja i mottagarstaten. Ett tydligt svar bör kunna ges på följande fråga: Är den föreslagna åtgärden ett uttryck för en klar politisk, temainriktad eller geografisk vision eller strategi, eller är den avsiktligt och påvisbart en ad hoc-åtgärd med bestämda syften?

b) De föreslagna projekten måste öka antingen den lokala, nationella eller regionala säkerheten i den stat eller region som är mottagare (t.ex. bidra till handeldvapenkontroll, förtroendeskapande åtgärder, försoning, regional stabilitet). Detta innebär att en förhandsbedömning måste göras av det politiska läget och projektets faktiska effekter för det avsedda övergripande målet, till exempel konfliktförebyggande, en fredlig miljö osv.

c) Bistånd i fråga om handeldvapen och lätta vapen bör utgöra en del av en övergripande utvecklings- och säkerhetsstrategi för mottagarlandet. Om detta inte är möjligt bör projektförslaget visa hur insatsen bidrar till att integrera politiken i fråga om handeldvapen och lätta vapen i en bredare säkerhets- och utvecklingspolitik.

d) Samstämmighet med tidigare/pågående/kommande åtgärder i samma land eller region måste garanteras.

e) Biståndsprojekten skall grundas på nära samarbete med mottagarstatens myndigheter och de olika aktörernas roller bör fastställas.

f) I projekt där insamling av vapen ingår bör i princip alla vapen destrueras.

g) Alla projekt skall ha klara fastställda mål och bestämda referensvärden och tidsplaner så att projektets resultat kan bedömas. Slutmottagarens praktiska behov bör utvärderas. Resultat och erfarenheter från tidigare liknande situationer bör beaktas.

h) Ansökningar om bistånd bör innehålla tydliga uppgifter om hur det föreslagna projektet kommer att bidra till målen och syftena med EU:s gemensamma åtgärd.

i) Ansökningar om bistånd bör innehålla tydliga uppgifter om hur det föreslagna projektet kommer att höja mottagarstatens förmåga att uppfylla gällande regionala och internationella åtaganden.

j) Större insatser bör göras för att när så är möjligt involvera både icke-statliga organisationer och den privata sektorn.

k) Vid bedömningen måste hänsyn tas till om projekten är hållbara.

l) Samverkan mellan EU:s och medlemsstaternas nationella insatser måste garanteras.

m) Ovannämnda kriterier grundas i de flesta fall på resultaten av de utvärderingar som gjorts av kommissionen och de expertkunskaper som den fått när den genomfört GUSP-budgeten.

III.B.2 Behovet av omsorgsfull bedömning och utvärdering

155. Det är viktigt att en omsorgsfull bedömning och utvärdering görs av projekt som stöds med EU-medel. För att åstadkomma detta finns bland annat följande åtgärder att tillgå:

- Sunda principer för ekonomisk förvaltning bör gälla för genomförandet av projekten.

- En slutrapport med en sammanfattning av resultaten skall överlämnas i slutet av ett projekt.

- En bedömning görs för att se om målen nåtts och om det behövs en uppföljning. En sådan bedömning bör göras åtminstone i slutet av projektet. Projekt som genomförs under lång tid eller med ett stort bidrag från Europeiska unionen bedöms även under genomförandeperioden.

- Kommissionen överväger om jämförbara modeller bör fastställas för utvärdering av projekt som fått stöd och för bedömning av nya projektförslag.

- Bedömningen planeras av kommissionen som ett led i dess behörighet för budgetens genomförande och utföras av oberoende experter. Den läggs fram för relevant EU-arbetsgrupp eller för kommissionen i nära samordning med ordförandeskapet. Anslagsfördelningen måste fastställas i tid inför följande år, senast vid höstmötet om handeldvapen och lätta vapen med experter på global nedrustning och vapenkontroll och ytterligare insatser bör göras för en punktlig och noggrann utformning av projektens "åtgärdsförklaringar". När anslagsfördelningen görs är det underförstått att rådets beslut om enskilda projekt kommer att antas från och med början av det påföljande året, förutsatt att det finns anslag i gemenskapsbudgeten.

- Slutrapporten och bedömningen används också för att se vilka erfarenheter som kan dras inför framtida projekt. Kommissionen föreslås göra bedömningen på grundval av ovanstående kriterier.

III.C Nationella kontaktpunkter

ÖSTERRIKE

Federal Ministry for Foreign Affairs

Department for Disarmament, Arms control and Non-proliferation

Minoritenplatz 3 A - 1014 Wien Tfn (43) 50 11 50 33 56 Fax (43) 50 11 50 228 E-post: abtii8@bmaa.gv.at

BELGIEN

Federal Public Service Foreign Affairs

International Security Division

Non-proliferation, Disarmament and Arms Control Directorate

15, rue des Petits Carmes B - 1000 Bryssel Tfn (32-2) 501 37 10 Fax (32-2) 501 38 22 E-post: werner.bauwens@diplobel.fed.be

DANMARK

John Kierulf

Head of Disarmament and Non-proliferation Unit

Ministry of Foreign Affairs 2, Asiatisk Plads DK - 1448 Köpenhamn K Tfn (45) 33 92 06 78 Fax (45) 33 92 18 04 E-post: jokier@um.dk

FINLAND

Ministry for Foreign Affairs, Political Department, Division of Arms Control, Disarmament and Non-proliferation

Contact information is pol-05@formin.fi or mfa, arms control,

P.O. BOX 176 FIN - 00161 Helsingfors Tfn (358) 9 16 05 61 85 Fax (358) 9 16 05 60 66

FRANKRIKE

Ministry of Foreign Affairs

Sub department for Chemical and Biological Disarmament and for the Control of Classic Weapons

37, Quai d'Orsay F - 75351 Paris Fax (33-1) 43 17 49 52

TYSKLAND

Federal Foreign Office

Division for Conventional Arms Control and CSBM

Werderscher Markt 1 D - 10117 Berlin Tfn (49) 30 50 00 14 65 Fax (49) 30 50 00 41 61 E-post: 241-1@diplo.de

GREKLAND

Ministry of Foreign Affairs

Directorate of United Nations and International Organisations

Section for Non-proliferation, Disarmament and Arms Control

Athen Grekland Tfn (30) 210 368 22 50 Fax (30) 210 368 22 39 E-post: D01@MFA.GR

IRLAND

Disarmament and Non-Proliferation Section

Department of Foreign Affairs

Hardwicke House

Hatch Street Dublin 2 Irland Tfn (353-1) 478 08 22 Fax (353-1) 408 23 83

ITALIEN

Counsellor Paolo Cuculi

Disarmament and Non proliferation Division

General Directorate for Multilateral Political Affairs and Human Rights

Ministry of Foreign Affairs

Piazzale della Farnesina 1 I - 00194 Rom Tfn (39) 06 36 91 40 00 Fax (39) 06 323 59 27 E-post: paolo.cuculi@esteri.it

LUXEMBURG

Ministry of Foreign Affairs, Political Affairs Directorate 5, rue Notre-Dame L - 2240 Luxemburg François Berg Tfn (352) 478 24 69 Fax (352) 22 19 89 E-post: francois.berg@mae.etat.lu

NEDERLÄNDERNA

Desk officer for small arms and light weapons

Netherlands Ministry of Foreign Affairs

Arms Export Policy Division and Arms Control

P.O. BOX 20061 2500 EB Haag Nederländerna Tfn (31) 70 348 55 62 Fax (31) 70 348 54 79

PORTUGAL

Department for Defence and Security Organisations

Ministry for Foreign Affairs

Largo Do Rilvas P - 1399-030 Lissabon Tfn (351) 21 394 62 95/579 Fax (351) 21 394 60 37 E-post: dsd@sg.mne.gov.pt

SPANIEN

SALW Desk Officer

Ministry of Foreign Affairs

International Disarmament Affairs Division

c/Padilla, 46 E - 28006 Madrid Tfn (91) 379 17 67/91 379 85 57 Fax (91) 576 12 45/91 575 48 65

SVERIGE

SALW Desk Officer

Ministry for Foreign Affairs

Global Security Department

S - 103 39 Stockholm Tfn (46-8) 405 10 00

FÖRENADE KUNGARIKET

Simon Johnson

SALW Desk Officer

Counter-proliferation Department

Foreign and Commonwealth Office

King Charles Street London SW1A 2AH Förenade kungariket Tfn (44) 20 70 08 22 51 Fax (44) 20 70 08 28 60

För utförligare information om Förenade kungarikets insatser i frågor rörande handeldvapen och lätta vapen vänligen se de brittiska rapporterna inom ramen för FN:s handlingsprogram på webbplatsen http://disarmament2.un.org och besök platsen http://www.fco.gov.uk + "international security".