Förslag till RÅDETS FÖRORDNING om fastställande av återhämtningsåtgärder för bestånden av sydkummel och havskräfta i Kantabriska sjön och väster om Iberiska halvön och om ändring av förordning (EG) nr 850/98

(framlagt av kommissionen)

MOTIVERING

Genom detta förslag fastställs återhämtningsåtgärder för beståndet av sydkummel och bestånden av havskräfta i Kantabriska sjön och väster om Iberiska halvön efter kommissionens och rådets uttalande om fleråriga planer vid rådsmötet i december 2002. (SN 107/02, s. 6) Förslaget grundar sig också på artikel 5 i rådets förordning (EG) nr 2371/2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken när det gäller återhämtningsplaner för fiske som utnyttjar bestånd som ligger utanför säkra biologiska gränser.

Bestånden av sydkummel och havskräfta som omfattas av detta förslag överlappar varandra i så stor utsträckning att det är rimligt att inkludera dem i samma text. Målet med denna återhämtningsplan är att se till att bestånden kan återhämta sig så att de befinner sig inom biologiskt säkra gränser inom en period på fem till tio år.

Förslaget är uppdelat i sex kapitel:

I kapitel I fastställs det vilka bestånd som omfattas av detta förslag, och det läggs fram kriterier för att uppnå målet med planen, exempelvis att när bestånden på grundval av ett yttrande från Vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen anses befinna sig inom säkra biologiska gränser så kommer rådet att på förslag från kommissionen upphäva åtgärden.

I kapitel II fastställs det för beståndet av sydkummel hur stor den maximala fiskedödligheten skall vara för att beståndet skall återhämta sig inom de givna tidsramarna. Den totala tillåtna fångstmängden beräknas sedan med utgångspunkt från detta. För havskräfta kommer den totala tillåtna fångstmängden att fastställas så att minskningen av fiskeansträngningen i relativa termer blir jämbördig med den som gäller för sydkummel.

Forskarna har låtit förstå att den relativa förändringen av sydkummelbeståndets storlek kan uppskattas mycket noga, medan bedömningarna av beståndets storlek i absoluta tal är mycket osäkra. Det finns inga beräkningar av den totala storleken på bestånden av havskräfta. Forskarna rekommenderar därför att man inte skall använda referenspunkter för biomassa som mål för återhämtningen utan i stället uttrycka återhämtningsmålen i fiskedödlighet.

Referenspunkten för fiskedödlighet F0.1, som baserar sig på kriterier för avkastningen per ny individ i rekryteringen och därför står sig väl vid förändringar i de absoluta beräkningarna av beståndens storlek, har valts som återhämtningsgräns. F0.1 är tillräckligt låg för att, om den uppnås, ge en hög sannolikhet för återhämtning. Målen för fiskedödligheten planeras uppnås genom att fiskeansträngningen efter hand minskas och de totala tillåtna fångstmängderna (TAC) fastställs i enlighet därmed, så att en återhämtning sannolikt kan ske inom samma tidsramar som de som gäller för torskens återhämtning, nämligen fem till tio år. I alla händelser är F0.1 en gräns, inte ett mål. Detta betyder att återhämtning är möjlig och att återhämtningsplanen kan avslutas när de berörda bestånden bedöms ligga inom säkra biologiska gränser, oavsett om gränsen F0.1 har uppnåtts.

Den långsiktiga avkastningen per ny individ i rekryteringen vid fiske med F0.1 ligger nära den maximala avkastningen, och även om en minskning i fiskedödligheten i riktning mot F0.1 kommer att resultera i en kortsiktig minskning av avkastningen förväntas denna ändå öka på medellång eller lång sikt.

I kapitlet finns också närmare uppgifter om bestämmelsen att den största årliga förändringen, uppåt eller nedåt, från ett år till ett annat inte bör uppgå till mer än 15 % för någon TAC, efter det första året av genomförande av en återhämtningsplan. Under första året har dessa gränser höjts till 25 % för att inledningsvis ge en snabbare återhämtning.

Kapitel III innehåller kommissionens förslag om förvaltning av ordningen för begränsning av fiskeansträngningen - dvs. att begränsa den tid under vilken de berörda fiskefartygen får fiska så att den är förenlig med TAC. Systemet är detsamma som föreslagits för återhämtningsplanen för torsk, och innebär att medlemsstaterna kan vara flexibla i förvaltningen och fördelningen av fiskeansträngningen till enskilda fiskefartyg.

Enkelt uttryckt fungerar systemet på följande sätt:

* Först beräknas den tidigare totala fiskeansträngningen för alla fartyg som fiskar efter sydkummel och/eller havskräfta.

* Sedan beräknas den minskning av fiskeansträngningen i proportion till referensperioden som krävs för att motsvara den utvalda totala tillåtna fångstmängden, och så fördelas denna på medlemsstaterna i proportion till varje medlemsstats andel av den totala fångsten av sydkummel, med beaktande av skillnader i fångstbarhet.

Dessa gränser för fiskeansträngningen, uttryckta i kilowattdagar, fördelas av medlemsstaterna mellan deras fartyg. De kommer att vara fullt överförbara och kan användas när som helst under året.

I kapitel IV föreskrivs åtgärder för förbättrad övervakning, inspektion och kontroll av de fartyg som omfattas av ordningen för förvaltning av fiskeansträngningen. I dessa åtgärder ingår närmare bestämmelser om förhandsanmälan, kravet på att landa sydkummel och havskräfta i utsedda hamnar samt lagrings- och transportförhållanden.

I kapitel V skisseras de tekniska åtgärder som kommer att vidtas för att komplettera åtgärderna ovan, exempelvis stängda områden och en större selektivitet när det gäller redskapen i de viktigaste fiskena. De befintliga nationella åtgärdernas förtjänster när det gäller bevarande av bestånden har beaktats.

Kapitel VI Slutbestämmelser

De åtgärder för återhämtning av bestånden av sydkummel och havskräfta som införs genom den här förordningen påverkar direkt dem som fiskar efter närlevande arter i samband med den föreslagna ordningen för begränsning av fiskeansträngningen. Det bör noteras att även om det inte finns någon direkt hänvisning i förordningen kommer den att få följder i fråga om totala tillåtna fångstmängder vad gäller andra arter och bestånd som lever i närheten av dessa bestånd.

2003/0318 (CNS)

Förslag till RÅDETS FÖRORDNING om fastställande av återhämtningsåtgärder för bestånden av sydkummel och havskräfta i Kantabriska sjön och väster om Iberiska halvön och om ändring av förordning (EG) nr 850/98

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 37 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag [1],

[1] EUT C ..., ..., s. ...

med beaktande av Europaparlamentets yttrande [2], och

[2] EUT C ..., ..., s. ...

av följande skäl:

(1) Av nyligen framlagda vetenskapliga rekommendationer från Internationella havsforskningsrådet (ICES) framgår det att bestånden av sydkummel och havskräfta i ICES-områdena VIIIc och IXa har utsatts för en fiskedödlighet som har minskat mängden lekmogen fisk i havet till en nivå där bestånden inte längre fylls på genom fortplantning, och att dessa bestånd därför hotas av kollaps.

(2) Åtgärder bör vidtas för att fastställa fleråriga planer för dessa bestånds återhämtning enligt artikel 5 i rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken [3].

[3] EGT L 358, 31.12.2002, s. 59.

(3) Målet för dessa planer skall vara att se till att dessa bestånd åter befinner sig inom säkra biologiska gränser inom fem till tio år.

(4) Målet bör anses vara uppnått när de berörda bestånden på grundval av en bedömning från Vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) i ljuset av de senaste uppgifterna från ICES bedöms befinna sig inom säkra biologiska gränser.

(5) De berörda beståndens storlek i absoluta tal, så som de beräknas av STECF och ICES, är alltför osäkra för att användas som mål för återhämtningen, och därför bör målen uttryckas i termer av fiskedödlighet.

(6) För att detta mål skall kunna uppnås måste nivån på fiskedödligheten kontrolleras på ett sätt som gör det högst sannolikt att den minskar år efter år.

(7) En sådan kontroll över fiskedödligheten kan uppnås genom en lämplig metod för att fastställa de totala tillåtna fångstmängderna (TAC) för det berörda fiskbeståndet och ett system som inbegriper stängda områden och begränsningar av antalet kilowattdagar, där fiskeansträngningarna i dessa bestånd begränsas till nivåer som innebär att det är osannolikt att de totala tillåtna fångstmängderna överskrids.

(8) När återhämtningen har uppnåtts bör rådet på kommissionens förslag fatta beslut om uppföljningsåtgärder i enlighet med artikel 6 i förordning (EG) nr 2371/2002.

(9) Det krävs ytterligare kontrollåtgärder utöver de som fastställs i förordning (EEG) nr 2847/93 av den 12 oktober 1993 om införande av ett kontrollsystem för den gemensamma fiskeripolitiken [4] för att säkerställa efterlevnad av de åtgärder som föreskrivs i den här förordningen.

[4] EGT L 261, 20.10.1993, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 806/2003 (EGT L 122, 16.5.2003, s. 1).

(10) Återhämtningen av bestånden av havskräfta kräver att vissa områden där arten fortplantar sig skyddas från fiske. Rådets förordning (EG) nr 850/98 av den 30 mars 1998 för bevarande av fiskeresurserna genom tekniska åtgärder för skydd av unga exemplar av marina organismer [5] bör ändras i enlighet med detta.

[5] EGT L 125, 27.4.1998, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 973/2001 (EGT L 137, 19.5.2001, s. 1).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I SYFTE OCH MÅL

Artikel 1

Syfte

Genom denna förordning upprättas en återhämtningsplan för följande bestånd (nedan kallade "berörda bestånd"):

a) Beståndet av sydkummel inom områdena VIIIc och IXa enligt den indelning som gjorts av Internationella havsforskningsrådet (ICES).

b) Beståndet av havskräfta i ICES-område VIIIc.

c) Beståndet av havskräfta i ICES-område IXa.

Artikel 2

Återhämtningsplanens mål

Återhämtningsplanens mål är att de berörda bestånden skall öka så att de åter befinner sig inom säkra biologiska gränser.

Artikel 3

Utvärdering av återhämtningsåtgärder

1. Kommissionen skall från och med det andra året som denna förordning tillämpas och därefter varje år på grundval av yttranden från ICES och Vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) utvärdera effekten av återhämtningsåtgärderna på de berörda bestånden och fisket efter dessa bestånd.

2. Om kommissionen på grundval av den årliga utvärderingen finner att något av de berörda bestånden har uppnått de mål som fastställs i artikel 2 skall rådet med kvalificerad majoritet och på kommissionens förslag fatta beslut om att för det beståndet byta ut den återhämtningsplan som föreskrivs i den här förordningen mot en förvaltningsplan enligt artikel 6 i förordning 2371/2002.

3. Om kommissionen på grundval av den årliga utvärderingen finner att något av de berörda bestånden inte visar tillräckligt tydliga tecken på återhämtning skall rådet med kvalificerad majoritet och på kommissionens förslag fatta beslut om ytterligare och/eller alternativa åtgärder för att säkerställa de berörda beståndens återhämtning.

KAPITEL II Totala tillåtna fångstmängder

Artikel 4

Fastställande av totala tillåtna fångstmängder (TAC)

1. Varje år skall rådet med kvalificerad majoritet och på grundval av kommissionens förslag besluta om en TAC för vart och ett av de berörda bestånden för det påföljande året.

2. TAC för det berörda beståndet av sydkummel skall fastställas enligt artikel 5.

3. TAC för de berörda bestånden av havskräfta skall fastställas enligt artikel 6.

Artikel 5

Förfarande för fastställande av TAC för det berörda beståndet av sydkummel

1. Om STECF i ljuset av den senaste rapporten från ICES beräknar att fiskedödligheten för beståndet av sydkummel ligger över 0,17 per år skall TAC för det beståndet inte överskrida en fångstnivå som enligt en vetenskaplig utvärdering som görs av STECF i ljuset av den senaste rapporten från ICES kommer att resultera i en minskning med 10 % i fiskedödligheten under det år den tillämpas jämfört med den fiskedödlighet som beräknats för det föregående året.

2. Om STECF i ljuset av den senaste rapporten från ICES beräknar att fiskedödligheten för beståndet av sydkummel är lika med eller mindre än 0,17 per år skall TAC fastställas på en fångstnivå som enligt en vetenskaplig utvärdering som gjorts av STECF i ljuset av den senaste rapporten från ICES kommer att resultera i en fiskedödlighet på 0,15 per år det år den tillämpas.

Artikel 6

Förfarande för fastställande av TAC för bestånden av havskräfta

På grundval av STECF:s senaste vetenskapliga bedömning skall TAC för havskräfta fastställas på en nivå som resulterar i samma relativa förändring i dess fiskedödlighet som den förändring av nivån på fiskedödligheten som uppnås för sydkummel genom tillämpning av artikel 5.

Artikel 7

Begränsningar av TAC-variationer

1. Under det första tillämpningsåret för den här förordningen skall följande bestämmelser gälla:

a) Om tillämpningen av artikel 5 eller artikel 6 leder till en TAC som överskrider det föregående årets TAC med mer än 25 %, skall rådet anta en TAC som inte får vara mer än 25 % högre än det årets TAC.

b) Om tillämpningen av artikel 5 eller artikel 6 leder till en TAC som understiger det föregående årets TAC med mer än 25 % skall rådet anta en TAC som inte får vara mer än 25 % lägre än det årets TAC.

2. Från och med det andra tillämpningsåret för den här förordningen skall följande bestämmelser gälla:

a) Om tillämpningen av artikel 5 eller artikel 6 leder till en TAC som överskrider det föregående årets TAC med mer än 15 %, skall rådet anta en TAC som inte får vara mer än 15 % högre än det årets TAC.

b) Om tillämpningen av artikel 5 eller artikel 6 leder till en TAC som understiger det föregående årets TAC med mer än 15 % skall rådet anta en TAC som inte får vara mer än 15 % lägre än det årets TAC.

KAPITEL III Begränsningar av fiskeansträngningen

Artikel 8

Fastställande av högsta tillåtna antal kilowattdagar

Rådet skall med kvalificerad majoritet och på kommissionens förslag fatta beslut om det högsta tillåtna antalet kilowattdagar som inte får överskrida den kvantitet som enligt villkoren i bilagan har beräknats för de grupper av fiskefartyg från varje medlemsstat som kommer att bedriva fiske efter de berörda bestånden under det kommande året.

Artikel 9

Upprättande av en databas och databasens sammansättning

1. För de geografiska områden som avses i artikel 1 och för varje år i den referensperiod som avses i punkt 2 samt för varje fartyg som för dess flagg, är registrerat i gemenskapen och har landat någon kvantitet havskräfta och/eller sydkummel under den perioden, skall varje medlemsstat upprätta en databas som innehåller följande uppgifter:

a) Fartygets namn och registreringsnummer.

b) Fartygets maskinstyrka i kilowatt mätt i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 2930/86 [6].

[6] EGT L 274, 25.9.1986, s. 1.

c) Antalet dagar ute ur hamn i enlighet med definitionen i artikel 13.

d) Kvantitet landad sydkummel i ton.

e) Kvantitet landad havskräfta i ton.

f) Antalet kilowattdagar, beräknat som produkten av antalet dagar ute ur hamn och maskinstyrkan i kilowatt.

2. Databasen skall vara upprättad senast följande datum:

a) Den 31 oktober 2004 när det gäller den treåriga referensperioden 2001, 2002 och 2003.

b) Den 15 juli varje år som följer på 2004, när det gäller den föregående treåriga referensperioden.

3. Uppgifterna skall meddelas kommissionen i skriftlig och elektronisk form senast den 15 november 2004 för den referensperiod som avses i punkt 2 a, och senast den 31 juli det berörda året för den referensperiod som avses i punkt 2 b.

Artikel 10

Beräkningar som skall göras av medlemsstaterna

1. Följande uppgifter skall beräknas av medlemsstaterna:

a) Det genomsnittliga antalet kilowattdagar för referensperioden för varje fartyg som ingår i databasen enligt artikel 9.

b) Det genomsnittliga antalet kilowattdagar totalt för fartyg som ingår i databasen enligt artikel 9, beräknat som summan av det genomsnittliga antalet kilowattdagar beräknat enligt punkt a.

2. Medlemsstaterna skall se till att beräkningarna enligt punkt 1 a vid behov justeras för att ta hänsyn till de begränsningar av fiskeansträngningen som föreskrivs i rådets beslut nr 97/413/EG [7].

[7] EGT L 175, 3.7.1997, s. 27.

3. Resultatet av dessa beräkningar skall meddelas kommissionen inom de tidsfrister som anges i artikel 9.3.

Artikel 11

Tilldelning av kilowattdagar

Varje medlemsstat skall varje år besluta om fördelningen av det högsta tillåtna antalet kilowattdagar mellan de fartyg som för dess flagg och är registrerade i gemenskapen.

Artikel 12

Förteckning över fartyg

1. Inom två månader efter rådets beslut enligt artikel 8 skall varje medlemsstat meddela kommissionen, för vart och ett av de geografiska områden som avses i artikel 1, en förteckning med namn och registreringsnummer på de fartyg som har tilldelats kilowattdagar.

2. Till dess att en medlemsstat meddelar kommissionen förteckningarna enligt punkt 1 skall de förteckningar fortsätta att gälla som senast meddelades kommissionen.

Om inga sådana förteckningar tidigare har meddelats kommissionen, skall förteckningen anses omfatta de fartyg vars namn och registreringsnummer ingår den databas som avses i artikel 9 för den allra senaste referensperioden.

Artikel 13

Dagar ute ur hamn

1. De kilowattdagar som tilldelas ett enskilt fartyg skall räknas om till det motsvarande antalet dagar ute ur hamn, genom att antalet kilowattdagar divideras med fartygets maskinstyrka i kilowatt och 0,5 adderas till resultatet av beräkningen, med bortseende från decimaler och andra bråktal i det slutligen erhållna värdet.

2. Med dag ute ur hamn avses en oavbruten period på 24 timmar från och med tidpunkten för inträde i något av de geografiska områden som avses i artikel 1 eller varje annan del av en sådan period.

Artikel 14

Medlemsstaternas skyldigheter

Medlemsstaterna skall se till att inget fartyg som ingår i förteckningen enligt artikel 12 befinner sig ute ur hamn och inom något av de geografiska områdena enligt artikel 1 längre tid än det antal dagar som beräknas enligt artikel 13.1.

Artikel 15

Förbud i fråga om landning och omlastning

1. Ett fartyg som inte ingår i den förteckning som avses i artikel 12 får inte landa eller omlasta sydkummel eller havskräfta som fångats i de geografiska områden som avses i artikel 1.

2. Till dess att en medlemsstat upprättar en databas och meddelar den till kommissionen i enlighet med artikel 9, får inget av den medlemsstatens fartyg landa sydkummel eller havskräfta som fångats i något av de geografiska områden som avses i artikel 1.

KAPITEL IV Kontroll, inspektion och övervakning

Artikel 16

Meddelanden om fiskeansträngning

Utan hinder av artikel 19a i förordning (EEG) nr 2847/93 skall artiklarna 19b, 19c, 19d, 19e och 19j i den förordningen tillämpas för fartyg som ingår i databasen enligt artikel 9 och som bedriver fiske i de geografiska områden som avses i artikel 1.

Artikel 17

Toleransmarginal

Genom undantag från artikel 5.2 i kommissionens förordning (EEG) nr 2807/83 av den 22 september 1983 om närmare bestämmelser för registrering av uppgifter om medlemsstaternas fångster av fisk [8] skall den tillåtna toleransmarginalen vid uppskattning av de kvantiteter i kilogram fångst som förvaras ombord vara 5 % av uppgiften i loggboken.

[8] EGT L 276, 10.10.1983, s. 1.

Artikel 18

Vägning av landade fångster

De behöriga myndigheterna i en medlemsstat skall se till att alla kvantiteter sydkummel över 50 kg och/eller 50 kg havskräfta som fångats i något av de områden som anges i artikel 1 före försäljning vägs med en våg av den typ som används vid fiskauktioner.

Artikel 19

Separat förvaring av sydkummel och havskräfta

1. Det skall vara förbjudet att ombord på ett fiskefartyg från gemenskapen i någon enskild behållare förvara någon kvantitet av sydkummel eller havskräfta blandad med någon annan art av marina organismer.

2. Befälhavarna på gemenskapens fiskefartyg skall bistå medlemsstaternas inspektörer med den hjälp som krävs för att det skall vara möjligt att dubbelkontrollera de kvantiteter som deklareras i loggboken och de fångster av sydkummel och havskräfta som förvaras ombord.

Artikel 20

Transport av sydkummel och havskräfta

1. De behöriga myndigheterna i en medlemsstat får begära att en kvantitet sydkummel över 50 kg eller havskräfta över 50 kg som fångats inom något av de geografiska områden som anges i artikel 1 och först landats i den medlemsstaten, vägs innan den transporteras vidare från den hamn där den först landats.

2. Genom undantag från artikel 13 i förordning (EEG) nr 2847/93 skall kvantiteter över 50 kg av sydkummel eller havskräfta som transporteras någon annanstans än landnings- eller importplats åtföljas av en kopia av en av de deklarationer som anges i artikel 8.1 i förordning (EEG) nr 2847/93 avseende den transporterade kvantiteten av dessa arter. Undantag enligt artikel 13.4 b i rådets förordning (EEG) nr 2847/93 skall inte tillämpas.

Artikel 21

Särskilda kontrollprogram

Genom undantag från artikel 34c.1 i rådets förordning (EEG) nr 2847/93 får det särskilda kontrollprogrammet för de berörda bestånden pågå i mer än två år.

KAPITEL V Ändringar av förordning (EG) nr 850/98

Artikel 22

Begränsningar av fiske efter havskräfta

Förordning (EG) nr 850/98 ändras på följande sätt:

Följande artikel skall föras in efter artikel 29a:

"Artikel 29b

Begränsningar av fiske efter havskräfta

Fiske med bottentrålar och mjärdar skall vara förbjudet inom de geografiska områden som avgränsas av en linje som förbinder följande koordinater:

Ruta 1

latitud 43°35N, longitud 004°45V

latitud 43°45N, longitud 004°45V

latitud 43°37N, longitud 005°20V

latitud 43°55N, longitud 005°20V

Ruta 2:

latitud 43°37N, longitud 006°15V

latitud 43°50N, longitud 006°15V

latitud 44°00N, longitud 006°45V

latitud 43°34N, longitud 006°45V

Ruta 3:

latitud 42°00N, longitud 009°00V

latitud 42°27N, longitud 009°00V

latitud 42°27N, longitud 009°30V

latitud 42°00N, longitud 009°30V

Ruta 4:

latitud 37°45N, longitud 009°00V

latitud 38°10N, longitud 009°00V

latitud 38°10N, longitud 009°15V

latitud 37°45N, longitud 009°20V

Ruta 5:

latitud 36°05N, longitud 007°00V

latitud 36°35N, longitud 007°00V

latitud 36°45N, longitud 007°18V

latitud 36°50N, longitud 007°50V

latitud 36°25N, longitud 007°50V"

KAPITEL VI Slutbestämmelser

Artikel 23

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den

På rådets vägnar

Ordförande

Bilaga

Kommissionen kommer att vara ansvarig för genomförandet av alla beräkningar som beskrivs i bilagan.

Beräkning av högsta tillåtna antal kilowattdagar för varje medlemsstat i varje geografiskt område

Del 1: Förväntad fiskedödlighet i samband med en TAC

Den förväntade fiskedödlighetsnivån i samband med en TAC som fastställs för det kommande året skall vara lika med värdet av den fiskedödlighetsnivå som följer av utnyttjandet av denna TAC, i enlighet med vad som anges i eller utläses av den senaste ICES-rapporten. Detta värde kallas hädanefter "Ftac".

Del 2: Beräkning av den genomsnittliga fiskedödlighetsnivån under referensperioden

De värden vad gäller den totala internationella fiskedödlighetsnivå som anges i den allra senaste ICES-rapporten för vart och ett av de tre år som ingår i referensperioden skall adderas, och resultatet av denna beräkning divideras med tre. Detta värde kallas hädanefter "Fref".

Del 3: Beräkning av det högsta tillåtna antal kilowattdagar för varje medlemsstat [9]

[9] Beräkningarna enligt del 3 i denna bilaga ger värdena för det högsta tillåtna antalet kilowattdagar för varje medlemsstat i förhållande till den andel kummel som landats av varje medlemsstat under referensperioden.

a) Varje medlemsstats andel av landningarna av sydkummel under referensperioden skall beräknas enligt följande:

i) För vart och ett av de tre åren i referensperioden samt med hjälp av uppgifterna om landningar i den senaste ICES-rapporten eller, om uppgifter om dessa kvantiteter inte finns tillgängliga, uppgifter från medlemsstatens databas enligt artikel 9, skall den totala mängden sydkummel som landas av varje medlemsstat divideras med den totala mängd sydkummel som landas av alla medlemsstater tillsammans.

ii) De kvantiteter som beräknas enligt punkt i skall adderas för varje medlemsstat och den kvantitet som erhålls divideras med tre.

b) Kvadraten av vart och ett av de värden som beräknas i punkt a ii skall beräknas.

c) Vart och ett av de värden som beräknas i punkt b skall multipliceras med Fref enligt beräkningen i del 2.

d) De värden som i punkt c beräknas för varje medlemsstat skall divideras med det antal kilowattdagar som beräknats för den medlemsstaten i enlighet med artikel 10.1 b.

e) De värden som beräknas i punkt d skall adderas.

f) Värdet av Ftac, enligt beräkningen i del 1, minus Fref, enligt beräkningen i del 2, skall divideras med det värde som beräknas i punkt e.

g) Det värde som beräknas i punkt f skall multipliceras med det värde för var och en av medlemsstaterna som beräknas i punkt a ii.

h) Vart och ett av de värden som beräknas i punkt g skall adderas till det antal kilowattdagar som beräknats för varje medlemsstat i enlighet med artikel 10.1 b.

Del 4: Jämförelse av ansträngningstilldelning med tidigare ansträngningsbegränsningar som fastställts enligt de fleråriga utvecklingsprogrammen (FUP)

När det gäller medlemsstater som förvaltar vissa flottsegment genom begränsningar av ansträngningen inom ramen för FUP-programmen, kommer dessa begränsningar och de fartyg som omfattas av dem att jämföras med de nya begränsningar och fartyg som omfattas av denna förordning. Dessa nya begränsningar får högst vara lika stora som tidigare fastställda begränsningar.