Förslag till RÅDETS BESLUT om sjötullsystemet i de franska utomeuropeiska departementen och om förlängning av beslut 89/688/EEG

(framlagt av kommissionen)

MOTIVERING

1. Enligt artikel 2.3 i rådets beslut 89/688/EEG av den 22 december 1989 om sjötullsystemet i de franska utomeuropeiska departementen [1] får, med hänsyn till de särskilda svårigheterna i dessa departement, befrielse från skatten "octroi de mer" (nedan kallad "sjötullen") helt eller delvis beviljas för den lokala produktionen under en period på högst tio år från och med dagen för tullens införande. Denna period löpte ut den 31 december 2002, eftersom tullen infördes den 1 januari 1993 i enlighet med den franska lagen nr 92-676 av den 17 juli 1992 [2], genom vilken rådets beslut 89/688/EEG av den 22 december 1989 införlivades med fransk lagstiftning.

[1] EGT L 399, 30.12.1989, s. 46.

[2] Frankrikes officiella tidning, 19.7.2002, s. 9697.

2. Kommissionen lade den 24 november 1999 fram en rapport för rådet i enlighet med artikel 3 i rådets beslut 89/688/EEG [3], i vilken den gör en utvärdering av gemenskapens sjötullsystem sedan det trädde i kraft. Kommissionen konstaterar i denna rapport att de fyra franska utomeuropeiska departementen i sin egenskap av yttersta randområden befinner sig i en mycket ömtåligare ekonomisk och social situation än resten av Europeiska unionen. Den understryker betydelsen av sjötullen och av att den lokala produktionen befrias från denna, och tar därvid upp följande punkter: De lokala myndigheterna får genom sjötullen möjlighet att hjälpa utsatta näringsgrenar att överleva under ogynnsamma ekonomiska förhållanden och ges resurser som gör att de, som komplement till gemenskapspolitiken, kan stödja den ekonomiska och sociala utvecklingen i varje region samt upprätthålla utbildning och hälso- och sjukvård på en viss nivå. Kommissionen påminner emellertid i rapporten också om de kriterier som Europeiska gemenskapernas domstol har fastställt för befrielse från sjötullen, enligt vilka denna befrielse skall vara nödvändig, proportionell och exakt avgränsad.

[3] KOM(1999) 621 slutlig.

3. Artikel 299.2 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, som trädde i kraft den 1 maj 1999, ersätter artikel 227.2, vilken låg till grund för rådets beslut från 1989. Artikeln utgör den rättsliga ramen för Europeiska unionens yttersta randområden och innebär att åtgärder kan vidtas för att kompensera de bestående nackdelarna i dessa områden. Särdragen hos gemenskapens yttersta randområden, till vilka de franska utomeuropeiska departementen anses höra, erkänns således i artikel 299.2 i EG-fördraget. Här fastställs ramen för hur fördraget skall tillämpas beträffande dessa områden. Det bör således tas hänsyn till den strukturella ekonomiska och sociala situationen i dessa områden [4], trots att de omfattas av bestämmelserna i EG-fördraget. I fördraget anges de faktorer som försvårar dessa områdens situation: deras avlägsna belägenhet, ökaraktär, ringa storlek, besvärliga terräng- och klimatförhållanden samt ekonomiska beroende av ett fåtal produkter. I fördraget fastställs också att dessa faktorer på grund av sin bestående natur och sammanlagda verkan allvarligt hämmar områdenas utveckling. Rådet ombeds därför besluta om specifika åtgärder för att särskilt fastställa villkoren för hur EG-fördraget skall tillämpas beträffande dessa områden. Sådana specifika åtgärder kan bland annat tillämpas på det skattepolitiska området. Vid utformningen av de specifika åtgärderna skall områdenas särdrag och särskilda svårigheter beaktas utan att gemenskapsrättens integritet och sammanhang, inbegripet den inre marknaden och den gemensamma politiken, undergrävs. Detta är ramen för de nya skattebestämmelser som skall tillämpas på de franska utomeuropeiska departementen.

[4] Vissa områden, däribland de franska utomeruopeiska departementen, har uteslutits från tillämpningen av en rad bestämmelser på skatteområdet som härrör från EG-fördraget. Detta gäller särskilt det gemensamma system för mervärdesskatt som införts enligt rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter - Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund, och rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor.

4. I ståndpunkter som antagits vid flera på varandra följande möten i Europeiska rådet [5], samt av Europaparlamentet [6], Regionkommittén [7] och Ekonomiska och sociala kommittén [8], framhävs dessa områdens särdrag. Samtidigt betonas deras nackdelar och behovet av att vidta de specifika åtgärder som avses i artikel 299.2 i EG-fördraget för att kompensera dessa nackdelar och uppmanas kommissionen att utan dröjsmål föreslå lämpliga åtgärder.

[5] Punkt 38 i slutsatserna från Europeiska rådets möte i Köln den 4 juni 1999, punkt 59 i slutsatserna från Europeiska rådets möte i Lissabon den 24 mars 2000, punkt 53 i slutsatserna från Europeiska rådets möte i Feira den 20 juni 2000, slutsatserna från Europeiska rådets möte i Nice den 7\endash 9 december 2000, slutsatserna från Europeiska rådets möte i Göteborg den 15 och 16 juni 2001 samt slutsatserna från Europeiska rådets möte i Sevilla den 21 och 22 juni 2002.

[6] Europaparlamentets resolution av den 24 april 1997 om problem beträffande utvecklingen av Europeiska unionens yttersta randområden (EGT C 150, 19.5.1997, s. 62).

[7] Regionkommitténs yttrande av den 13 december 2000 om problematiken beträffande unionens yttersta randområden med avseende på genomförandet av artikel 299.2 (EGT C 144, 16.5.2001, s. 11).

[8] Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 29 maj 2002 - "En framtidsstrategi för Europeiska unionens yttersta randområden".

5. I en rapport som antogs av kommissionen den 13 mars 2000 [9] beskriver kommissionen en rad specifika åtgärder som bör antas. När det gäller skatteområdet anges i rapporten att artikel 299.2 medger att särskilda skattemässiga åtgärder vidtas till förmån för gemenskapens yttersta randområden, vilka bör utformas med utgångspunkt från de berörda medlemsstaternas framställningar. I kommissionens rapport anges också att man i varje enskilt fall bör välja de instrument som är bäst lämpade för att uppnå de uppställda målen om regional utveckling och stöd till dessa områden, bland annat genom skattemässiga åtgärder som innebär undantag från gemenskapsbestämmelserna och vars tillämpning även skulle kunna vara långvarig.

[9] Kommissionens rapport av den 13 mars 2000 om åtgärder för genomförande av artikel 299.2: Europeiska unionens yttersta randområden (KOM(2000) 147 slutlig).

6. Frankrike lämnade den 12 mars 2002 in en ansökan till kommissionen om förlängning med tio år av systemet med befrielse från sjötullen. I ansökan gavs inte tillräckliga upplysningar om vilka varor som de franska myndigheterna önskar befria från skatt i det framtida systemet och om vilka skillnader i skattesats som kommer att gälla mellan lokalt tillverkade produkter och produkter som inte tillverkats lokalt, och inte heller om hur dessa befrielser och skillnader i skattesats motiveras med hänsyn till de franska utomeuropeiska departementens nackdelar. Kommissionen meddelade de franska myndigheterna att den behövde sådana upplysningar för att kunna utarbeta ett förslag till rådsbeslut i enlighet med kriterierna i artikel 299.2. Kommissionen lade mot bakgrund av detta den 28 augusti 2002 fram ett förslag till rådsbeslut [10] om förlängning med ett år, till och med utgången av 2003, av rådets beslut av den 22 december 1989. Förslaget antogs av rådet den 10 december 2002 (rådets beslut 2002/973/EG [11]).

[10] KOM(2002) 473 slutlig.

[11] EGT L 337, 13.12.2002, s. 83.

7. Frankrike ingav den 14 april 2003 en ny ansökan till kommissionen, vilken uppfyllde de ovan nämnda kriterierna. Ansökan innehåller framför allt för varje franskt utomeuropeiskt departement en förteckning över de produkter för vilka Frankrike, om produkterna tillverkats lokalt, önskar tillämpa befrielse från eller nedsättning av sjötullen, och uppgifter om den största tillåtna skillnaden i skattesats mellan lokalt tillverkade produkter och produkter som inte tillverkats lokalt, vilken skulle vara 10, 20, 30 eller 50 procentenheter. De franska myndigheterna föreslår i sin ansökan att rådets beslut skall gälla under en period på 15 år och att det skall ses över vart tredje år, varvid systemet vid behov skall uppdateras. Skillnaden i skattesats på 10 procentenheter kommer huvudsakligen att tillämpas på basprodukter och på produkter för vilka det förefaller finnas en relativ jämvikt mellan lokal och icke-lokal tillverkning. Skillnaden på 20 procentenheter kommer fram för allt att omfatta produkter för vilka det behövs stora investeringar som påverkar självkostnadspriserna hos varor som tillverkas lokalt och för en begränsad marknad. Skillnaden på 30 procentenheter kommer huvudsakligen att tillämpas på produkter som tillverkas av stora företag och på produkter som är mycket sårbara pga. import från angränsande utomeuropeiska departement. Skillnaden på 50 procentenheter kommer att tillämpas på alkohol, framför allt rom, i Franska Guyana och Réunion. Frankrike ansöker också om kompletterande åtgärder, t.ex. möjlighet att inte kräva sjötull för lokalt tillverkade produkter av företag vars årliga omsättning är lägre än 550 000 euro, möjlighet att tillämpa en nedsättning på 15 % av beskattningsunderlaget för sjötullen för lokalt tillverkade produkter samt möjlighet för de lokala myndigheterna att vidta nödåtgärder för att uppdatera förteckningarna över produkter som kan komma att omfattas av en differentierad skattesats.

8. Kommissionen har utvärderat denna ansökan med hänsyn till de omfattande nackdelar som försvårar situationen för den industriella produktionen i de franska utomeuropeiska departementen och som skillnaderna i skattesats har till syfte att kompensera. Flera skriftväxlingar har för detta ändamål ägt rum mellan de franska myndigheterna och kommissionen mellan maj och slutet av september 2003, och flera möten har anordnats. Huvudsyftet har varit att fastställa en grund för befrielsen och att beräkna självkostnadspriset för de nackdelar som försvårar situationen för de lokalt tillverkade produkterna jämfört med produkter som kommer utifrån.

9. De franska utomeuropeiska departementens främsta nackdelar är följderna av de faktorer som räknas upp i artikel 299.2, nämligen departementens avlägsna belägenhet, ökaraktär, ringa storlek, besvärliga terräng- och klimatförhållanden samt beroende av ett fåtal produkter. Tre av de fyra utomeuropeiska departementen ligger på 7 000 km avstånd från det franska fastlandet, och det fjärde, Réunion, på ca 9 000 km avstånd. Av Europeiska unionens sju yttersta randområden är de fyra franska utomeuropeiska departementen de områden som ligger på det klart största avståndet från den europeiska kontinenten. Det bör dessutom tas hänsyn till att områdena då och då drabbas av naturkatastrofer såsom cykloner, vulkanutbrott och jordbävningar.

10. Departementens avlägsna belägenhet utgör ett betydande hinder för den fria rörligheten för personer, varor och tjänster. Beroendet av vissa transportsätt, flyg- och sjötransporter, förvärras av att dessa transportsätt ännu inte fullständigt liberaliserats. Detta leder oundvikligen till ökade produktionskostnader, eftersom det rör sig om transportmedel som är mindre effektiva och dyrare än vägtransporter, järnvägstransporter eller transeuropeiska nät.

11. De högre produktionskostnaderna beror förutom på den avlägsna belägenheten också på råvaru- och energiberoendet, behovet av lagerhållning och svårigheterna i fråga om tillförseln av produktionsutrustning.

12. Det faktum att den lokala marknaden är begränsad och att exportverksamheten på grund av den svaga köpkraften i staterna i regionen är dåligt utvecklad leder till att man försöker bibehålla diversifierade produktionsserier med små volymer för att tillgodose behoven på en liten marknad, vilket begränsar möjligheterna att uppnå skalfördelar i produktionen. "Exporten" av i de utomeuropeiska departementen tillverkade produkter till det franska fastlandet eller till de andra medlemsstaterna i gemenskapen försvåras av att transportkostnaderna fördyrar dessa produkter, vilket minskar deras konkurrenskraft. Den lokala marknadens svaghet leder dessutom till alltför stor lagerhållning, vilket även det påverkar företagens konkurrenskraft.

13. Behovet av specialiserad underhållspersonal som fått adekvat utbildning och måste vara beredd att snabbt ingripa och det faktum att det är nästintill omöjligt att lägga ut verksamhet på underleverantörer ökar företagens kostnader och inverkar därigenom på deras konkurrenskraft.

14. Sammantaget visar dessa faktorer att företagen i de franska utomeuropeiska departementen stöter på organisatoriska svårigheter som företagen på den europeiska kontinenten inte berörs av och som ökar de lokalt tillverkade produkternas självkostnadspris.

15. Dessutom försvåras situationen för de i de franska utomeuropeiska departementen tillverkade produkterna av att deras självkostnad ligger på europeisk nivå, vilket innebär att produkterna, särskilt jordbruksprodukterna, har svårt att konkurrera med produkter som tillverkats i grannländerna, där arbetskraften är betydligt billigare.

16. De lokalt tillverkade produkterna skulle därför, om det inte införs särskilda åtgärder, inte kunna konkurrera med produkter utifrån, vilka inte har dessa nackdelar, inte ens om man tar hänsyn till kostnaderna för att transportera dessa produkter till de utomeuropeiska departementen. Om de lokalt tillverkade produkterna inte är konkurrenskraftiga blir det omöjligt att bibehålla lokal produktion, vilket skulle inverka negativt på sysselsättningen för befolkningen i de utomeuropeiska departementen.

17. Den proportionalitetsprincip som beskrivs i Frankrikes ansökan har undersökts genom att man överlag kontrollerat att de skillnader i skattesats som de franska myndigheterna önskar tillämpa inte leder till en omfattande överkompensation av de nackdelar beträffande självkostnadspriset som de lokalt tillverkade produkterna har jämfört med produkter som kommer utifrån.

18. Med hänsyn till samtliga dessa faktorer föreslår kommissionen att det skall vara tillåtet att införa en skatt på en rad produkter, upptagna i en förteckning, vilka kan beviljas befrielse från eller nedsättning av denna skatt om de tillverkats lokalt i de franska utomeuropeiska departementen. Det bör upprättas en separat förteckning för varje utomeuropeiskt departement, eftersom det naturligtvis finns skillnader mellan de lokalt tillverkade produkterna i varje utomeuropeiskt departement och då de nackdelar som försvårar deras situation också varierar.

19. Ansvaret för att införa en differentierad skattesats för de produkter som omfattas av sjötullen skulle ligga på de regionala och lokala myndigheterna, vilka emellertid måste se till att den största tillåtna skillnaden inte överskrids. De i gemenskapslagstiftningen fastställda skattesatserna skulle utgöra de högsta tillåtna skattesatserna, och de nationella och regionala myndigheterna skulle inom ramen för denna begränsning kunna utforma sådana skattesatser som krävs för att den lokala produktionen i de utomeuropeiska departementen får det stöd den behöver. Samma sak skulle gälla för möjligheten att befria lokalt tillverkade produkter från skatt: för vissa produkter skulle befrielsen vara total, medan andra endast skulle befrias delvis.

20. Det är emellertid nödvändigt att kraven enligt såväl artikel 299.2 som artikel 90 i fördraget uppfylls samtidigt som gemenskapsrättens och den inre marknadens sammanhang iakttas. Detta förutsätter följaktligen att det vidtas endast sådana åtgärder som med beaktande av de nackdelar som följer av att departementen utgör gemenskapens yttersta randområden är absolut nödvändiga och står i proportion till de mål som eftersträvas. Gemenskapslagstiftningens tillämpningsområde utgörs således av en förteckning över känsliga produkter för vilka det har kunnat fastställas att deras självkostnadspris, när de tillverkas lokalt, är betydligt högre än självkostnadspriset för liknande produkter som kommer utifrån. Skattenivån bör emellertid, såsom redan påpekats, utformas på så sätt att skillnaden i skattesats endast syftar till att kompensera nackdelarna; skatten får inte utvecklas till ett protektionistiskt vapen som äventyrar principerna för den inre marknaden. Dessutom bör det, för överensstämmelse med gemenskapsrätten, på jordbruksprodukter avsedda som livsmedel, för bearbetning eller som insatsvaror i jordbruket och som omfattas av det stöd som avses i artiklarna 2 och 3 förordning (EG) nr 1452/2001 av den 28 juni 2001, framför allt av den särskilda försörjningsordningen, inte tillämpas sådana skillnader i skattesats, eftersom det annars finns risk för att effekten av de beviljade subventionerna eller tullbefrielserna omintetgörs genom sjötullen. Det skulle däremot kunna tillämpas en differentierad skattesats på produkter som, på grund av att de är avsedda för direkt konsumtion, inte omfattas av detta stöd.

21. De produkter för vilka befrielse eller nedsättning kan övervägas om de tillverkats i de franska utomeuropeiska departementen kan delas in i tre grupper på grundval av omfattningen av den föreslagna skattedifferentieringen: 10, 20 eller 30 procentenheter. Kommissionen har inte ansett det vara möjligt att föreslå en skillnad på 50 procentenheter för alkohol.

22. I fråga om lokalt tillverkade produkter som omfattas endast av skattenedsättning får de största tillåtna skillnaderna i skattesats emellertid överskridas om det företag som är skyldigt att betala den skatt som normalt är tillämplig på lokalt tillverkade produkter har en årlig omsättning på mindre än 550 000 euro. Dessa företag kan på så sätt befrias från betalningen av denna skatt, vilket minskar deras skattemässiga skyldigheter. Denna bestämmelse får emellertid inte leda till att de högsta tillåtna skattesatser som avses i punkt 2 höjs med mer än 5 procentenheter. En produkt för vilken den tillåtna skillnaden i skattesats är 10 procentenheter skulle således, om det på varor som tillverkats i de utomeuropeiska departementen tillämpades en skattesats på 5 %, kunna omfattas av en sjötull på 15 % om den inte tillverkats lokalt. Om de företag vars årliga omsättning är lägre än 550 000 euro befriades från sjötullen på lokalt tillverkade produkter skulle den största tillåtna skillnaden i skattesats således vara 10+5=15 procentenheter för varor som tillverkats av dessa företag och 10 procentenheter för varor som tillverkats av företag med en årlig omsättning på mer än 550 000 euro.

23. De nationella eller regionala myndigheterna skulle emellertid fortsatt ha möjlighet att ta ut sjötull för produkter som inte berörs av beslutet, dock under förutsättning att exakt samma villkor gäller för lokalt tillverkade produkter som för produkter som kommer utifrån. Detta skulle inte vara fallet om man införde en nedsättning av beskattningsunderlaget till förmån endast för lokalt tillverkade produkter. Liksom i de fall där en skillnad i skattesats skulle vara tillåten kan emellertid även i detta fall omständigheten att företag med en årlig omsättning på mindre än 550 000 euro befrias från sjötullen på lokalt tillverkade produkter leda till en skillnad i skattesats på upp till 5 procentenheter.

24. Målen med stödet till den socioekonomiska utvecklingen i de franska utomeuropeiska departementen, vilka fastställdes redan i beslutet från 1989, bekräftas genom ändamålsenligheten med skatten och med användningen av intäkterna från sjötullen. Det är en rättslig skyldighet att införliva intäkterna från skatten med de skatteintäkter som härrör från de franska utomeuropeiska departementens ekonomiska och fiskala system, och att använda dessa medel inom ramen för en strategi för ekonomisk och social utveckling i de franska utomeuropeiska departementen genom att bidra till att främja lokal verksamhet.

25. För att förfarandet skall kunna påskyndas i vissa fall där det krävs snabba beslut föreslås att rådet med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen skall fastställa de åtgärder som krävs för att detta beslut skall kunna tillämpas. Även om det rör sig om små anpassningar påverkar dessa åtgärder produktförteckningen eller de tillåtna befrielserna eller nedsättningarna av skatten. Detta motiverar att rådet själv utövar genomförandebefogenheterna i enlighet med artikel 202 i EG-fördraget. Denna bestämmelse borde leda till att rådets beslut kan uppdateras snabbare, framför allt om ny produktion inleds i något av de franska utomeuropeiska departementen. Detta påskyndade förfarande borde också göra det lättare att vidta brådskande åtgärder till följd av illojalt handelsbruk. Kommissionen skulle i sådana situationer inte tveka att på de nationella myndigheternas begäran föreslå rådet att anta de brådskande åtgärder som visar sig nödvändiga.

26. Systemets giltighetstid har fastställts till tio år. Det förefaller inte möjligt att bifalla de franska myndigheternas önskemål om en längre giltighetstid. Giltighetstiden på tio år är för övrigt den längsta giltighetstid som fastställts för undantagsåtgärder som vidtagits på grundval av artikel 299.2 i EG-fördraget. Det är emellertid nödvändigt att se över det föreslagna systemet efter en period på fem år. De franska myndigheterna bör därför senast den 31 december 2007 inkomma med en rapport till kommissionen om tillämpningen av det system som avses i artikel 1, för att effekterna av åtgärderna och deras bidrag till att främja eller bibehålla lokal ekonomisk verksamhet skall kunna kontrolleras mot bakgrund av de nackdelar som försvårar situationen för gemenskapens yttersta randområden. På denna grundval kommer tillämpningsområdet och de befrielser som beviljats i enlighet med gemenskapsnormerna vid behov att bli föremål för översyn.

27. För kontinuitet med det system som fastställts i de tidigare rådsbesluten 89/688/EEG av den 22 december 1989 och 2002/973/EG av den 10 december 2002 bör detta beslut träda i kraft den 1 januari 2004. Eftersom de franska myndigheterna först i ett sent skede inkom med de uppgifter som krävdes till stöd för deras ansökan, särskilt beträffande förteckningen över de produkter för vilka de önskar tillämpa en differentierad skattesats och beträffande omfattningen av den differentiering som de önskar tillämpa, bör emellertid villkoren för beslutets ikraftträdande ändras så att de franska myndigheterna kan genomföra innehållet i rådets beslut inom ramen för nationell lagstiftning. Det föreslås därför dels att de bestämmelser i beslutet som rör de produkter som kan komma att omfattas av en differentierad skattesats och de åtgärder som krävs för att beslutet skall kunna tillämpas skall börja gälla först den 1 juli 2004, dels att giltighetstiden för rådets beslut 89/688/EEG av den 22 december 1989 skall förlängas fram till den dagen, dvs. med sex månader.

28. De bestämmelser i fördraget som rör kontroll av statligt stöd berörs inte av detta förslag.

Kommentarer till artiklarna

Artikel 1

Genom punkt 1 i denna artikel bemyndigas de franska myndigheterna att till och med den 31 december 2013 (dvs. under tio år) tillämpa befrielse från eller nedsättning av sjötullen för de produkter i bilagan som tillverkats lokalt i de franska utomeuropeiska departementen.

I punkt 2 fastställs den största tillåtna skillnaden i skattesats mellan lokalt tillverkade produkter och produkter som kommer utifrån. Den största tillåtna skillnaden är 10, 20 eller 30 procentenheter beroende på vilken av de i bilagan fastställda kategorierna produkten tillhör.

I punkt 3 fastställs att de största tillåtna skillnaderna i skattesats får överskridas i fråga om produkter som omfattas endast av skattenedsättning i de fall där det företag som är skyldigt att betala den normalt tillämpliga skatten har en årlig omsättning på mindre än 550 000 euro. Företagen befrias på så sätt från denna skatt. Den ytterligare skillnaden i skattesats får emellertid inte vara större än 5 procentenheter.

I punkt 4 fastställs att den skattebefrielse för småföretag som avses i punkt 3 får medföra skillnader i skattesats även för sådana produkter som inte anges i bilagan och som således normalt inte borde omfattas av någon differentierad skattesats. Denna skillnad i skattesats får emellertid inte vara större än 5 procentenheter.

Artikel 2

I denna artikel fastställs att skillnader i skattesats inte får tillämpas på jordbruksprodukter avsedda som livsmedel, för bearbetning eller som insatsvaror i jordbruket och som omfattas av det stöd som avses i artiklarna 2 och 3 förordning (EG) nr 1452/2001 av den 28 juni 2001, framför allt av den särskilda försörjningsordningen, i form av subventioner eller tullbefrielser.

Artikel 3

I denna artikel fastställs att rådet med kvalificerad majoritet skall besluta om de åtgärder som krävs för genomförande av artiklarna 1 och 2.

Artikel 4

I denna artikel fastställs först och främst att de franska myndigheterna är skyldiga att omedelbart underrätta kommissionen om sjötullsystem som medför en differentierad beskattning av produkter. Vidare fastställs möjligheten att efter en period av fem år anpassa gemenskapslagstiftningen genom att kommissionen lägger fram ett förslag till rådet. Förslaget skall grunda sig på en utvärderingsrapport som de franska myndigheterna är skyldiga att översända till kommissionen och som syftar till att kontrollera effekterna av de vidtagna åtgärderna och i vilken utsträckning de bidrar till att främja och bibehålla lokal näringsverksamhet.

Artikel 5

Denna artikel innehåller bestämmelser om ikraftträdande och tillämpning. Det är viktigt att sörja för kontinuitet med det befintliga systement. I denna artikel fastställs att beslutet skall träda i kraft den 1 januari 2004. För att de franska myndigheterna skall kunna genomföra rådets beslut inom ramen för nationell lagstiftning fastställs emellertid i punkt 2 att artiklarna 1 och 2 skall börja gälla först den 1 juli 2004. För att ett juridiskt vakuum skall undvikas fastställs i punkt 3 att giltighetstiden för rådets beslut 89/688/EEG av den 22 december 1989 skall förlängas fram till den dagen, dvs. med sex månader.

2003/0308 (CNS)

Förslag till RÅDETS BESLUT om sjötullsystemet i de franska utomeuropeiska departementen och om förlängning av beslut 89/688/EEG

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 299.2 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag [12],

[12] EUT C [...], [...] s. [...].

med beaktande av Europaparlamentets yttrande [13], och

[13] EUT C [...], [...] s. [...].

av följande skäl:

(1) Enligt artikel 299.2 i fördraget är bestämmelserna i fördraget tillämpliga på gemenskapens yttersta randområden och således på de franska utomeuropeiska departementen, dock med beaktande av den strukturella, sociala och ekonomiska situationen som försvåras av dessa områdens avlägsna belägenhet, ökaraktär, ringa storlek, besvärliga terräng- och klimatförhållanden och ekonomiska beroende av ett fåtal produkter, vilka faktorer på grund av sin bestående natur och sammanlagda verkan allvarligt hämmar områdenas utveckling. Denna bestämmelse i fördraget sammanhänger direkt med de åtgärder som tidigare antagits till förmån för gemenskapens yttersta randområden, särskilt för de franska utomeuropeiska departementen, genom rådets beslut 89/687/EEG av den 22 december beträffande inrättande av ett särskilt åtgärdsprogram för de franska utomeuropeiska departementen på grund av deras ökaraktär och avlägsna belägenhet (Poseidom) [14].

[14] EGT L 399, 30.12.1989, s. 39.

(2) Enligt artikel 2.3 i rådets beslut 89/688/EEG av den 22 december 1989 om sjötullsystemet i de franska utomeuropeiska departementen [15] får, med hänsyn till de särskilda svårigheterna i dessa departement, befrielse från skatten "octroi de mer" (nedan kallad "sjötullen") helt eller delvis beviljas för den lokala produktionen under en period på högst tio år från och med dagen för tullens införande. Denna period löpte ut den 31 december 2002, eftersom tullen infördes den 1 januari 1993.

[15] EGT L 399, 30.12.1989, s. 46. Beslutet senast ändrat genom beslut 2002/973/EG (EGT L 337, 31.12.2002, s. 83).

(3) Enligt artikel 3 i rådets beslut 89/688/EEG skulle kommissionen lägga fram en rapport om tillämpningen av systemet för att dess effekter och det eventuella behovet av att bibehålla möjligheten till befrielse skulle kunna bedömas. I denna rapport, som lades fram för rådet den 24 november 1999 [16], konstaterar kommissionen att de fyra franska utomeuropeiska departementen i sin egenskap av yttersta randområden befinner sig i en mycket ömtåligare ekonomisk och social situation än resten av gemenskapen och understryker hur viktig sjötullen och befrielsen från denna till förmån för den lokala produktionen är för den socioekonomiska utvecklingen i dessa områden.

[16] KOM(1999) 621 slutlig.

(4) Enligt kommissionens rapport av den 14 mars 2000 om åtgärder för genomförande av artikel 299.2 i fördraget [17] bör denna artikel tillämpas inom ramen för ett partnerskap med de berörda medlemsstaterna på grundval av väl underbyggda ansökningar från dessa.

[17] KOM(2000) 147 slutlig.

(5) Frankrike lämnade den 12 mars 2002 in en ansökan till kommissionen om förlängning med tio år av systemet med befrielse från sjötullen. I ansökan gavs inte tillräckliga upplysningar om vilka varor som de franska myndigheterna önskar befria från skatt i det framtida systemet och om vilka skillnader i skattesats som kommer att gälla mellan lokalt tillverkade produkter och produkter som inte tillverkats lokalt, och inte heller om hur dessa befrielser och skillnader i skattesats motiveras med hänsyn till de franska utomeuropeiska departementens nackdelar. För att den ofullständiga ansökan inte skulle leda till ett juridiskt vakuum förlängdes giltighetstiden för beslut 89/688/EEG med ett år genom beslut 2002/973/EG.

(6) Frankrike ingav den 14 april 2003 en ny ansökan till kommissionen, vilken uppfyllde de ovan nämnda kriterierna. De franska myndigheterna föreslår i sin ansökan att rådets beslut skall gälla under en period på femton år och att det skall ses över vart tredje år, varvid systemet vid behov skall uppdateras. De ansöker vidare om att inom ramen för sjötullen få tillämpa olika skattesatser för att kunna ta ut mer skatt på produkter med ursprung utanför de utomeuropeiska departementen än på produkter från de berörda utomeuropeiska departementen. Skillnaden i skattesats på tio procentenheter kommer huvudsakligen att tillämpas på basprodukter och på produkter för vilka det förefaller finnas en relativ jämvikt mellan lokal och icke-lokal tillverkning. Skillnaden på tjugo procentenheter kommer framför allt att omfatta produkter för vilka det behövs stora investeringar som påverkar självkostnadspriserna hos varor som tillverkas lokalt och för en begränsad marknad. Skillnaden på trettio procentenheter kommer huvudsakligen att tillämpas på produkter som tillverkas av stora företag och på produkter som är mycket sårbara pga. import från angränsande utomeuropeiska departement. Skillnaden på femtio procentenheter kommer att tillämpas på alkohol, framför allt rom, i Franska Guyana och Réunion. Frankrike ansöker också om kompletterande åtgärder, t.ex. möjlighet att inte kräva sjötull för lokalt tillverkade produkter av företag vars årliga omsättning är lägre än 550 000 euro, möjlighet att tillämpa en nedsättning på 15 % av beskattningsunderlaget för sjötullen för lokalt tillverkade produkter samt möjlighet för de lokala myndigheterna att vidta nödåtgärder för att uppdatera förteckningarna över produkter som kan komma att omfattas av en differentierad skattesats.

(7) Kommissionen har utvärderat denna ansökan med hänsyn till de omfattande nackdelar som försvårar situationen för den industriella produktionen i de franska utomeuropeiska departementen. De främsta nackdelarna är följderna av de faktorer som räknas upp i artikel 299.2 i fördraget: departementens avlägsna belägenhet, ökaraktär, ringa storlek, besvärliga terräng- och klimatförhållanden samt beroende av ett fåtal produkter. Det bör även tas hänsyn till att områdena då och då drabbas av naturkatastrofer såsom cykloner, vulkanutbrott och jordbävningar.

(8) Departementens avlägsna belägenhet hindrar den fria rörligheten för personer, varor och tjänster. Beroendet av vissa transportsätt, flyg- och sjötransporter, förvärras av att dessa transportsätt ännu inte fullständigt liberaliserats. Detta leder till ökade produktionskostnader, eftersom det rör sig om transportsätt som är mindre effektiva och dyrare än vägtransporter, järnvägstransporter eller transeuropeiska nät.

(9) De högre produktionskostnaderna beror förutom på den avlägsna belägenheten också på råvaru- och energiberoendet, behovet av lagerhållning och svårigheterna i fråga om tillförseln av produktionsutrustning.

(10) Det faktum att den lokala marknaden är begränsad och att exportverksamheten på grund av den svaga köpkraften i staterna i regionen är dåligt utvecklad leder till att man försöker bibehålla diversifierade produktionsserier med små volymer för att tillgodose behoven på en liten marknad, vilket begränsar möjligheterna att uppnå skalfördelar i produktionen. "Exporten" av i de utomeuropeiska departementen tillverkade produkter till det franska fastlandet eller till de andra medlemsstaterna försvåras av att transportkostnaderna fördyrar dessa produkter, vilket minskar deras konkurrenskraft. Den lokala marknadens svaghet leder dessutom till alltför stor lagerhållning, vilket även det påverkar företagens konkurrenskraft.

(11) Behovet av specialiserad underhållspersonal som fått adekvat utbildning och måste vara beredd att snabbt ingripa och det faktum att det är nästintill omöjligt att lägga ut verksamhet på underleverantörer ökar företagens kostnader och inverkar därigenom på deras konkurrenskraft.

(12) Sammantaget innebär dessa nackdelar ett ökat självkostnadspris för de lokalt tillverkade produkterna, vilket leder till att de, om det inte införs särskilda åtgärder, inte kan konkurrera med produkter utifrån, vilka inte har dessa nackdelar, inte ens om man tar hänsyn till kostnaderna för att transportera dessa produkter till de utomeuropeiska departementen. Om de lokalt tillverkade produkterna inte är konkurrenskraftiga blir det omöjligt att bibehålla lokal produktion, vilket skulle inverka negativt på sysselsättningen för befolkningen i de utomeuropeiska departementen.

(13) Dessutom försvåras situationen för de i de franska utomeuropeiska departementen tillverkade produkterna av att deras självkostnad ligger på europeisk nivå, vilket innebär att produkterna, särskilt jordbruksprodukter, har svårt att konkurrera med produkter som tillverkats i grannländerna, där arbetskraften är billigare.

(14) Den proportionalitetsprincip som beskrivs i Frankrikes ansökan har undersökts genom att man överlag kontrollerat att de skillnader i skattesats som de franska myndigheterna önskar tillämpa inte leder till en omfattande överkompensation av de nackdelar som de lokalt tillverkade produkterna har jämfört med produkter som kommer utifrån.

(15) Med hänsyn till samtliga dessa faktorer föreslår kommissionen att det skall vara tillåtet att införa en skatt på en rad produkter, upptagna i en förteckning, vilka kan beviljas befrielse från eller nedsättning av denna skatt om de tillverkats lokalt i de franska utomeuropeiska departementen. Syftet med denna differentierade beskattning är att återupprätta de lokalt tillverkade produkternas konkurrenskraft och på så sätt sörja för att sysselsättningsskapande verksamheter i de utomeuropeiska departementen bibehålls. Det bör upprättas en separat förteckning för varje utomeuropeiskt departement, eftersom det finns skillnader mellan de lokalt tillverkade produkterna i varje utomeuropeiskt departement.

(16) Det är emellertid nödvändigt att kraven enligt såväl artikel 299.2 som artikel 90 i fördraget uppfylls samtidigt som gemenskapsrättens och den inre marknadens sammanhang iakttas. Detta förutsätter följaktligen att det vidtas endast sådana åtgärder som med beaktande av de nackdelar som följer av att departementen utgör gemenskapens yttersta randområden är absolut nödvändiga och står i proportion till de mål som eftersträvas. Gemenskapslagstiftningens tillämpningsområde utgörs således av en förteckning över känsliga produkter för vilka det har kunnat fastställas att deras självkostnadspris, när de tillverkas lokalt, är betydligt högre än självkostnadspriset för liknande produkter som kommer utifrån. Skattenivån bör emellertid utformas på så sätt att skillnaden i skattesats endast syftar till att kompensera nackdelarna; skatten får inte utvecklas till ett protektionistiskt vapen. Dessutom bör det, för överensstämmelse med gemenskapsrätten, på jordbruksprodukter avsedda som livsmedel, för bearbetning eller som insatsvaror i jordbruket och som omfattas av det stöd som avses i artiklarna 2 och 3 rådets förordning (EG) 1452/2001 av den 28 juni 2001 om specifika åtgärder för vissa jordbruksprodukter till förmån för de franska utomeuropeiska departementen, ändring av direktiv 72/462/EEG samt upphävande av förordning (EEG) nr 525/77 och förordning (EEG) nr 3763/91 (Poseidom) [18], framför allt av den särskilda försörjningsordningen, inte tillämpas sådana skillnader i skattesats.

[18] EGT L 198, 21.7.2001, s. 11.

(17) De produkter för vilka befrielse eller nedsättning kan övervägas om de tillverkats i de franska utomeuropeiska departementen kan delas in i tre grupper på grundval av omfattningen av den föreslagna skattedifferentieringen: tio, tjugo eller trettio procentenheter.

(18) De lokala tillverkare vars årliga omsättning är lägre än 550 000 euro bör emellertid kunna befrias från denna skatt. Om dessa tillverkares produkter endast omfattas av skattenedsättning bör de därför få omfattas av skillnader i skattesats som överskrider de största tillåtna skillnaderna. Denna bestämmelse får emellertid inte leda till att de högsta tillåtna skattesatserna höjs med mer än 5 procentenheter.

(19) För konsekvensens skull bör det fastställas att befrielsen från sjötull för företag vars årliga omsättning är lägre än 550 000 euro när det gäller lokalt tillverkade produkter som inte anges i bilagan får leda till en skillnad i skattesats mellan produkter som tillverkats lokalt och produkter som inte tillverkats lokalt. Denna skillnad i skattesats får emellertid, som i det föregående fallet, inte vara större än 5 procentenheter.

(20) Målen med stödet till den socioekonomiska utvecklingen i de franska utomeuropeiska departementen, vilka fastställdes redan i beslut 1989/688/EG, bekräftas genom ändamålsenligheten med skatten och med användningen av intäkterna från sjötullen. Det är en rättslig skyldighet att införliva intäkterna från skatten med de skatteintäkter som härrör från de franska utomeuropeiska departementens ekonomiska och fiskala system, och att använda dessa medel inom ramen för en strategi för ekonomisk och social utveckling i de franska utomeuropeiska departementen genom att bidra till att främja lokal verksamhet.

(21) För att förfarandet skall kunna påskyndas i vissa fall där det krävs snabba beslut bör rådet med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen fastställa de åtgärder som krävs för att detta beslut skall kunna tillämpas, särskilt när det gäller uppdatering av produktförteckningarna i bilagan om ny produktion inleds i de franska utomeuropeiska departementen eller när det gäller vidtagande av nödåtgärder om lokal produktion äventyras på grund av visst handelsbruk. Trots att det rör sig om små anpassningar kan det inte uteslutas att de i vissa fall kan komma att få betydande budgetkonsekvenser för mottagarna av intäkterna från sjötullarna. Dessutom påverkar åtgärderna produktförteckningen eller de tillämpliga befrielserna från eller nedsättningarna av skatten. Dessa båda skäl motiverar att rådet själv utövar genomförandebefogenheterna i enlighet med artikel 202 i fördraget.

(22) Frankrike bör underrätta kommissionen om alla system som antas i enlighet med detta beslut.

(23) Systemets giltighetstid har fastställts till tio år. Det är dock nödvändigt att se över systemet efter en period på fem år. De franska myndigheterna bör därför senast den 31 december 2007 inkomma med en rapport till kommissionen om tillämpningen av det godkända systemet, för att effekterna av åtgärderna och deras bidrag till att främja eller bibehålla lokal ekonomisk verksamhet skall kunna kontrolleras mot bakgrund av de nackdelar som försvårar situationen för de franska utomeuropeiska departementen. På denna grundval kommer produktförteckningarna och de befrielser som beviljats vid behov att bli föremål för översyn.

(24) För kontinuitet med det system som fastställts i beslut 89/688/EEG och beslut 2002/973/EG bör det här beslutet träda i kraft den 1 januari 2004. För att de franska myndigheterna skall kunna genomföra innehållet i rådets beslut inom ramen för nationell lagstiftning bör emellertid de bestämmelser i beslutet som rör de produkter som kan komma att omfattas av en differentierad skattesats och de åtgärder som krävs för att beslutet skall kunna tillämpas börja gälla först den 1 juli 2004. För att ett juridiskt vakuum skall undvikas bör giltighetstiden för rådets beslut 89/688/EEG av den 22 december 1989 förlängas fram till den dagen, dvs. till och med den 30 juni 2004.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. Genom avvikelse från artiklarna 23, 25 och 90 i EG-fördraget skall de franska myndigheterna till och med den 31 december 2013 bemyndigas att för de i bilagan angivna produkter som tillverkats lokalt i de franska utomeuropeiska departementen Guadeloupe, Franska Guyana, Martinique och Réunion bevilja befrielse från eller nedsättning av den s.k. sjötullen.

Sådana befrielser skall utgöra ett led i strategin för de utomeuropeiska departementens ekonomiska och sociala utveckling - med hänsyn till gemenskapens lagstiftning - och bidra till att främja lokal verksamhet, utan att för den skull ändra handelsvillkoren på ett sätt som strider mot gemenskapens intresse.

2. I jämförelse med de skattesatser som tillämpas på liknande produkter med ursprung utanför de utomeuropeiska departementen får de befrielser eller nedsättningar som avses i punkt 1 inte leda till större skillnader än följande:

a) Tio procentenheter för produkter som avses i del A i bilagan.

b) Tjugo procentenheter för produkter som avses i del B i bilagan.

c) Trettio procentenheter för produkter som avses i del C i bilagan.

3. För att de franska myndigheterna skall kunna tillämpa skattebefrielse på produkter som tillverkats lokalt av aktörer vars årliga omsättning är lägre än 550 000 euro får de skillnader i skattesats som fastställs i punkt 2 höjas med högst fem procentenheter.

4. De franska myndigheterna får även på sådana produkter som inte finns upptagna i bilagan, men som tillverkats lokalt av aktörer enligt punkt 3, tillämpa en differentierad skattesats för att befria dem från skatt. Denna skillnad i skattesats får emellertid inte vara större än fem procentenheter.

Artikel 2

De franska myndigheterna skall på produkter som omfattas av den särskilda försörjningsordningen enligt artiklarna 2 och 3 i förordning (EG) nr 1452/2001 tillämpa samma beskattningssystem som på lokalt tillverkade produkter.

Artikel 3

Rådet skall med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen fastställa de åtgärder som krävs för att artiklarna 1 och 2 skall kunna tillämpas, särskilt när det gäller uppdatering av produktförteckningarna i bilagan om ny produktion inleds i de franska utomeuropeiska departementen eller när det gäller vidtagande av nödåtgärder om lokal produktion äventyras på grund av visst handelsbruk.

Artikel 4

Frankrike skall omedelbart underrätta kommissionen om skattesystem enligt artikel 1.

De franska myndigheterna skall senast den 31 december 2007 inkomma med en rapport till kommissionen om tillämpningen av den ordning som avses i artikel 1, för att effekterna av åtgärderna och deras bidrag till att främja eller bibehålla lokal ekonomisk verksamhet skall kunna kontrolleras mot bakgrund av de nackdelar som försvårar situationen för gemenskapens yttersta randområden.

Kommissionen skall på grundval av denna rapport lägga fram en rapport för rådet med en fullständig ekonomisk och social analys och vid behov lägga fram ett förslag om att anpassa bestämmelserna i det här beslutet.

Artikel 5

Beslut 89/688/EEG skall förlängas till och med den 30 juni 2004.

Artikel 6

Artiklarna 1-4 skall gälla från och med den 1 juli 2004.

Artikel 5 skall gälla från och med den 1 januari 2004.

Artikel 7

Detta beslut riktar sig till Republiken Frankrike.

Utfärdat i Bryssel den

På rådets vägnar

Ordförande

BILAGA

A. Förteckning enligt klassificeringen i Gemensamma tulltaxan [19] över de produkter som avses i artikel 1.2 a:

[19] Bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 256, 7.9.1987, s. 1). Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 2176/2002 av den 6 december 2002 (EGT L 331, 7.12.2002, s. 3).

1. Departementet Guadeloupe

0105, 0201, 0203, 0205, 0207, 0208, 0209, 0305 utom 0305 10, 0403, 0405, 0406, 08 utom 0807, 1106, 2001, 2005, 2103, 2104, 2209, 2302, 2505, 2710, 2711 12, 2711 13, 2712, 2804, 2806, 2811, 2814, 2836, 2851 00, 2907, 3204, 3205, 3206, 3207, 3211 00 00, 3212, 3213, 3214, 3215, 3808, 3809, 3925 utom 3925 10 00, 3925 20 00, 3925 30 00 och 3925 90, 4012, 4407 10, 4409 utom 4409 20, 4415 20, 4818 utom 4818 10, 4818 20 och 4818 30, 4820, 7003, 7006 00, 7225, 7309 00, 7310, 7616 91 00, 7616 99, 8419 19 00, 8471, 8902 00 18, 8903 99.

2. Departementet Franska Guyana

3824 50, 6810 11.

3. Departementet Martinique

0105, 0201, 0203, 0205, 0207, 0208, 0209, 0305, 0403 utom 0403 10, 0406, 0706 10 00, 0707, 0709 60, 0709 90, 0710, 0711, 08 utom 0807, 1106, 1209, 1212, 1904, 2001, 2005, 2103, 2104, 2209, 2302, 2505 10 00, 2505 90 00, 2710, 2711 12, 2711 13, 2712, 2804, 2806, 2811, 2814, 2836, 2851 00, 2907, 3204, 3205, 3206, 3207, 3211 00 00, 3212, 3213, 3214, 3215, 3808 90, 3809 91, 3820 00 00, 4012, 4401, 4407, 4408, 4409, 4415 20, 4418 utom 4418 10, 4418 20, 4418 30, 4418 50 och 4418 90, 4421 90, 4811, 4820, 6902, 6904 10 00, 7003, 7006 00, 7225, 7309 00, 7310, 7616 91 00, 7616 99, 8402 90 00, 8419 19 00, 8438, 8471, 8903 99.

4. Departementet Réunion

0105, 0207, 0208, 0209, 0301, 0302, 0303, 0304, 0305, 0403, 0405, 0406, 0407, 0408, 0601, 0602, 0710, 0711, 08, 0904, 0905 00 00, 0910 91, 1106, 1212, 1604 14, 1604 19, 1604 20, 1701, 1702, 1902 utom 1902 11 00, 1902 19, 1902 20, 1902 30 och 1902 40, 1904, 2001, 2005 utom 2005 51, 2006, 2007, 2103, 2104, 2201, 2309, 2710, 2712, 3211 00 00, 3214, 3402, 3505, 3506, 3705 10 00, 3705 90 00, 3804 00, 3808, 3809, 3811 90, 3814 00, 3820, 3824, 39 utom 3917, 3919, 3920, 3921 90 60, 3923, 3925 20 00 och 3925 30 00, 4009, 4010, 4016, 4407 10, 4409 utom 4409 20, 4415 20, 4421, 4806 40 90, 48 11, 48 18 utom 4818 10, 4820, 6306, 6809, 6811 90 00, 7009, 7312 90, 7314 utom 7314 20, 7314 39 00, 7314 41 90, 7314 49 och 7314 50 00, 7606, 8310, 8418, 8421, 8471, 8537, 8706, 8707, 8708, 8902 00 18, 8903 99, 9001, 9021 29 00, 9405, 9406 utom 9406 00, 9506.

B. Förteckning enligt klassificeringen i Gemensamma tulltaxan [20] över de produkter som avses i artikel 1.2 b:

[20] Bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 256, 7.9.1987, s. 1). Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 2176/2002 av den 6 december 2002 (EGT L 331, 7.12.2002, s. 3).

1. Departementet Guadeloupe

0210, 0301, 0302, 0303, 0304, 0305 10, 0306, 0307, 0407, 0409 00 00, 0601, 0602, 0603, 0604, 0702, 0705, 0706 10 00, 0707 00, 0709 60, 0709 90, 0807, 1008 90 90, 1601, 1602, 1604 20, 1605, 1702, 1704, 1806, 1902, 1905, 2105 00, 2201 10, 2202 10 00, 2202 90, 2309, 2523 21 00, 2523 29 00, 2828 10 00, 2828 90 00, 3101 00 00, 3102, 3103, 3104, 3105, 3301, 3302, 3305, 3401, 3402, 3406 00, 3917, 3919, 3920, 3923, 3924, 3925 10 00, 3925 20 00, 3925 30 00, 3925 90, 3926 10 00, 3926 90, 4409 20, 4418, 4818 10, 4818 20, 4818 30, 4819, 4821, 4823, 4907 00 90, 4909 00, 4910 00 00, 4911 10, 6306, 6805, 6810, 6811 90 00, 7213, 7214, 7217, 7308, 7314, 7610 10 00, 7610 90 90, 9401, 9403, 9404, 9406.

2. Departementet Franska Guyana

0303 79, 0306 13, 0403 10, 1006 20, 1006 30, 2009 80, 2202 10, 2309 90, 2505 10 00, 2517 10, 2523 21 00, 3208 20, 3209 10, 3917, 3923, 3925, 7308 90, 7610 90.

3. Departementet Martinique

0210, 0302, 0303, 0304, 0306, 0307, 0403 10, 0405, 0407, 0409 00 00, 0601, 0602, 0603, 0604, 0702, 0705, 0807, 1008 90 90, 1102, 1601, 1602, 1604 20, 1605, 1702, 1704, 1806, 1902, 2105 00, 2106, 2201, 2202 10 00, 2202 90, 2309, 2523 21 00, 2523 29 00, 2828 10 00, 2828 90 00, 3101 00 00, 3102, 3103, 3104, 3105, 3301, 3302, 3305, 3401, 3402, 3406 00, 3808 utom 3808 90, 3809 utom 3809 91, 3820 utom 3820 00 00, 3917, 3919, 3920, 3923, 3924, 3925, 3926, 4418 10, 4418 20, 4418 30, 4418 50 och 4418 90, 4818, 4819, 4821, 4823, 4907 00 90, 4909 00, 4910 00 00, 4911 10, 6103, 6104, 6105, 6107, 6203, 6204, 6205, 6207, 6208, 6306, 6805, 6810, 6811 90 00, 7213, 7214, 7217, 7308, 7314, 7610, 9401, 9403, 9404, 9405 60, 9406.

4. Departementet Réunion

0306, 0307, 0409 00 00, 0603, 0604, 0709 60, 0901 21 00, 0901 22 00, 0910 10 00, 0910 30 00, 1507 90, 1508 90, 1510 00 90, 1512 19, 1515 29, 1516, 1601, 1602, 1605, 1704, 1806, 1901, 1902 11 00, 1902 19, 1902 20, 1902 30, 1902 40, 1905, 2005 51, 2008, 2105 00, 2106, 2828 10 00, 2828 90 00, 3208, 3209, 3210, 3212, 3301, 3305, 3401, 3917, 3919, 3920, 3921 90 60, 3923, 3925 20 00, 3925 30 00, 4012, 4418, 4818 10, 4819, 4821, 4823, 4907 00 90, 4909 00, 4910 00 00, 4911 10, 4911 91, 7308, 7309 00, 7310, 7314 20, 7314 39 00, 7314 41 90, 7314 49, 7314 50 00, 7326, 7608, 7610, 7616, 8419 19 00, 8528, 9401, 9403, 9404, 9406 00.

C. Förteckning enligt klassificeringen i Gemensamma tulltaxan [21] över de produkter som avses i artikel 1.2 c:

[21] Bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 256, 7.9.1987, s. 1). Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 2176/2002 av den 6 december 2002 (EGT L 331, 7.12.2002, s. 3).

1. Departementet Guadeloupe

0901 11 00, 0901 12 00, 0901 21 00, 0901 22 00, 1006 30, 1006 40 00, 1101 00, 1517 10, 1701, 1901, 2006, 2007, 2009, 2106, 2203 00, 2208 40, 2517 10, 3208, 3209, 3210, 3705 10 00, 3705 90 00, 7009 91 00, 7009 92 00, 7015 10 00, 71 13, 71 14, 71 15, 71 17, 90 01 40.

2. Departementet Franska Guyana

2208 40, 4403 49, 4407 29.

3. Departementet Martinique

0901 11 00, 0901 21 00, 0901 22 00, 1006 30, 1006 40 00, 1101 00, 1517 10, 1701, 1901, 1905, 2006, 2007, 2008, 2009, 2203 00, 2208 40, 2517 10, 3208, 3209, 3210, 7009, 7015 10 00, 7113, 7114, 7115, 7117, 9001 40.

4. Departementet Réunion

2009, 2202 10 00, 2202 90, 2203 00, 2204 21, 2206 00, 2208 40, 2402 20, 2403, 7113, 7114, 7115, 7117, 8521.

>Plats för tabell>