Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om ändring av rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, och av rådets förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71, avseende harmonisering av rättigheter och förenkling av förfaranden

(framlagt av kommissionen)

MOTIVERING

1. INLEDNING

Vid Europeiska rådets möte i Barcelona den 15-16 mars 2002 fattades det beslut om att ett europeiskt sjukförsäkringskort skulle ersätta de blanketter som nu behövs för att få vård i en annan medlemsstat. Kommissionen kommer att lägga fram ett förslag om detta före Europeiska rådets vårmöte 2003. Sjukförsäkringskortet kommer att förenkla förfarandena utan att befintliga rättigheter och skyldigheter ändras.

Den 7 februari 2003 lade kommissionen därför fram ett meddelande om införandet av det europeiska sjukförsäkringskortet [1] (nedan kallat "europeiskt kort") med ett förslag till att successivt ersätta de blanketter som nu behövs för att få vård vid en tillfällig vistelse i en annan medlemsstat än den behöriga staten med det europeiska kortet.

[1] KOM(2003)73 slutlig

För att ersätta blanketterna med det europeiska kortet och se till att införandet av kortet leder till en faktisk förenkling av förfarandena bör följande två åtgärder vidtas:

För det första bör alla försäkrade vid en tillfällig vistelse i en annan medlemsstat än den behöriga staten ha samma rättigheter, så att alla personer som omfattas av förordningen kan få de vårdförmåner som visar sig vara medicinskt nödvändiga under en vistelse i en annan medlemsstat.

För det andra bör de förfaranden som en vårdbehövande patient måste följa i vistelselandet förenklas, särskilt genom att man avskaffar den skyldighet som ofta gäller att patienten först måste vända sig till socialförsäkringsinstitutionen på vistelseorten innan en vårdgivare kontaktas, så att patienten kan vända sig direkt till vårdgivaren.

Det är också nödvändigt att föreskriva en bestämmelse som reglerar kontakterna mellan socialförsäkringsinstitutionerna och de försäkrade.

2. KOMMENTARER TILL ARTIKLARNA

2.1 Artikel 1

Ändring av förordning (EEG) nr 1408/71

2.1.1 Ändring av artikel 22

I förordningen föreskrivs för närvarande skilda rättigheter när det gäller tillgång till sjukvård vid en tillfällig vistelse i en annan medlemsstat än den behöriga staten eller bosättningslandet beroende på vilken grupp de försäkrade tillhör. Anställda, egenföretagare och deras familjemedlemmar har rätt till omedelbart nödvändiga vårdförmåner under en vistelse i en annan medlemsstat. Pensionärer och deras familjemedlemmar har rätt till nödvändiga förmåner (utan krav på omedelbar nödvändighet) under en vistelse i en annan medlemsstat än bosättningslandet. Personer som arbetar och vistas i en annan medlemsstat än den behöriga staten (t.ex. utsända arbetstagare och personer som är anställda inom internationell transport) och deras familjemedlemmar har rätt till nödvändiga vårdförmåner i den stat där arbetet utförs. Arbetslösa som reser till en annan medlemsstat för att söka arbete har rätt till nödvändiga vårdförmåner i denna medlemsstat.

Skilda blankettet har utarbetats för att dessa olika grupper av försäkrade skall kunna få vårdförmåner under den tillfälliga vistelsen.

För att se till att dessa grupper av försäkrade behandlas lika och för att göra det lättare att ersätta blanketterna med kortet bör alla grupper som omfattas av förordningen ha samma rättigheter.

Artikel 22.1 a bör därför ändras så att anställda, egenföretagare och deras familjemedlemmar får rätt till vårdförmåner som är medicinskt nödvändiga under en vistelse i en annan medlemsstat.

För vissa typer av vård, t.ex. dialysbehandling, är det av avgörande betydelse för patienten att behandlingen kan ges kontinuerligt under en vistelse i en annan medlemsstat. I artikel 22 införs därför en ny punkt 1a, där det föreskrivs att den administrativa kommission som avses i artikel 80 i förordningen skall upprätta en förteckning över vårdförmåner som av praktiska skäl först kräver en överenskommelse mellan den berörda personen och den vårdgivande institutionen, så att dessa förmåner kan utges under vistelsen.

2.1.2 Artikel 22b utgår

Artikel 22b skall garantera de vårdförmåner som är nödvändiga under vistelsen för personer som utövar sin verksamhet i en annan medlemsstat än den behöriga staten (eller ombord på ett fartyg under en annan medlemsstats flagga än den behöriga statens) och som vistas i den stat där verksamheten bedrivs (eller i den stat vars flagga det fartyg för, ombord på vilket verksamheten bedrivs), samt för deras familjemedlemmar.

Eftersom ändringen av artikel 22.1 a innebär att anställda och egenföretagare får rätt till vårdförmåner som är medicinskt nödvändiga under en vistelse inom en annan medlemsstats territorium än den behöriga statens blir artikel 22b överflödig och kan utgå.

2.1.3 Ändring av artiklarna 25 och 31

I strävan efter rättslig trygghet och för att alla personer som omfattas av förordningen skall få samma rätt till vårdförmåner vid en tillfällig vistelse, bör texten i artiklarna 25 (arbetslösa) och 31 (pensionärer) harmoniseras med texten i artikel 22.

2.1.4 Artikel 34b utgår

I artikel 34a i förordningen föreskrivs att artikel 22.1 a skall tillämpas på samma sätt när det gäller studerande, vilket innebär att de har rätt till omedelbart nödvändiga förmåner under en vistelse i en annan medlemsstat än den behöriga staten. Nuvarande artikel 34b syftar till att ge studerande och deras familjemedlemmar som vistas i en annan medlemsstat än den behöriga staten för att studera rätt till nödvändiga förmåner (utan krav på omedelbar nödvändighet) under vistelsen inom denna medlemsstats territorium.

Med anledning av ändringen av artikel 22.1 a (till vilken det hänvisas i artikel 34a) kommer studerande att få rätt till vårdförmåner som är medicinskt nödvändiga under en vistelse inom en annan medlemsstats territorium än den behöriga statens. Artikel 34b blir därmed överflödig och kan utgå.

2.1.5 Tillägg av artikel 84a

För att uppnå en effektivare tillämpning av förordningen bör kontakterna mellan socialförsäkringsinstitutionerna och de personer som omfattas av förordningen regleras tydligt. Ett lojalt samarbete mellan dessa två parter innebär dels en effektivare tillämpning av förordningen, dels en garanti för att de försäkrade i full utsträckning kan dra nytta av alla rättigheter de ges genom förordningen. Ett sådant samarbete kommer även att leda till en ökad jämvikt mellan dessa två parter.

Det är nödvändigt att föreskriva att de institutioner och personer som omfattas skall lämna upplysningar till varandra om alla förändringar som kan påverka rätten till förmånerna. För institutionernas del kan det exempelvis gälla ändringar av lagstiftningen som kan påverka den berörda personens situation. För de försäkrades del kan det gälla avbrott eller byte av anställning eller verksamhet som egenföretagare, den försäkrades eller en familjemedlems flyttning till annan bosättnings- eller vistelseort eller en ny familjesituation. Om denna skyldighet inte iakttas kan den försäkrade drabbas av påföljder. Medlemsstaterna skall fastställa dessa påföljder i enlighet med sin nationella lagstiftning och med iakttagande av den grundläggande proportionalitetsprincipen. Enligt EG-domstolens dom i målen Camarotto och Vignone (målen C-52/99 och C-53/99, dom av den 22 februari 2001) får dessa påföljder inte vara mindre förmånliga än de påföljder som gäller i liknande situationer som omfattas av nationell rätt eller i praktiken göra det omöjligt eller orimligt svårt för de berörda att utöva rättigheter som följer av förordningen.

För att berörda personer i full utsträckning skall kunna dra nytta av de förmåner som ges genom samordningen av de sociala trygghetssystemen är institutionerna skyldiga att ge dem den hjälp som krävs. När det handlar om en komplex tillämpning av bestämmelserna i förordningen kan den berörda institutionen vända sig till Administrativa kommissionen genom sin regeringsföreträdare.

2.2 Artikel 2

Ändring av förordning (EEG) nr 574/72

2.2.1 Ändring av artiklarna 2 och 117

Artikel 2.1 gäller blanketter för intyg, bestyrkta utlåtanden, deklarationer, ansökningar och andra handlingar som behövs för tillämpningen av förordning (EEG) nr 1408/71 och dess tillämpningsförordning. För att Administrativa kommissionen skall kunna följa den tekniska utvecklingen är det lämpligt att ersätta denna uppräkning med enbart termen "handlingar", enligt följande definition i artikel 3 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EEG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar: "... allt innehåll, oberoende av medium (på papper eller lagrat i elektronisk form, ljud- och bildupptagningar samt audiovisuella upptagningar) ...". Genom detta kan E-blanketterna ersättas med kort med synliga uppgifter och med alla andra former av smartkort.

För den rättsliga säkerhetens skull bör artikel 2.1 andra stycket utgå. Syftet med samordningen av de sociala trygghetssystemen är att inom ramen för den fria rörligheten för arbetstagare underlätta överflyttning från ett socialförsäkringssystem till ett annat. Det är därför viktigt att de handlingar som lämnas in för att möjliggöra överflyttningen till ett annat socialförsäkringssystem direkt kan identifieras genom sin standardiserade utformning. Medlemsstaterna har dock möjlighet att ingå administrativa överenskommelser för att inte behöva fylla i alla rutor i blanketterna, dock utan att kunna ändra modellen. I ett sådant fall krävs inget yttrande från Administrativa kommissionen.

Det är även lämpligt att ändra artikel 117 genom att ersätta ordalydelsen "blanketter för intyg, bestyrkta utlåtanden, deklarationer, ansökningar och andra handlingar" med enbart ordet "handlingar".

2.2.2 Ändring av artikel 17

I strävan efter förenkling bör punkt 6 i denna artikel utgå. I denna punkt föreskrivs att institutionen på bosättningsorten vid sjukhusvistelser skall underrätta den behöriga institutionen om tidpunkten för intagningen på sjukhus och om sjukhusvistelsens sannolika längd. Underrättelsen om sjukhusvistelse är onödig och den görs också alltmer sällan.

Enligt samma strävan efter förenkling bör också punkt 7 utgå. Enligt denna punkt är institutionen på bosättningsorten skyldig att underrätta den behöriga institutionen när s.k. vårdförmåner av stor vikt beviljas.

Efter det att punkterna 6 och 7 i artikel 17 har utgått, måste artikel 19a.2, artikel 21.2, artikel 22.2, artikel 23 andra stycket, artikel 26.3 och artikel 31.2 justeras.

2.2.3 Artikel 20 utgår och artiklarna 21, 26 och 31 ändras

Efter införandet av det europeiska kortet och harmoniseringen av rättigheterna för alla försäkrade har artikel 20, som bara gäller anställda inom internationell transport, inte längre någon funktion och kan utgå. Anställda inom internationell transport kommer att få ett europeiskt kort som utfärdas av institutionen och som kommer att ge rätt till de vårdförmåner som är nödvändiga vid en tillfällig vistelse i en annan medlemsstat än den behöriga staten, oavsett syftet med vistelsen.

I artiklarna 21, 26 och 31 föreskrivs att den berörda personen är skyldig att till institutionen på vistelseorten lämna in ett intyg som anger att han eller hon har rätt till vårdförmåner.

Denna skyldighet att söka upp institutionen på vistelseorten innan man vänder sig till en vårdgivare framstår som orealistisk och oproportionerlig, särskilt vid kortvariga vistelser i en annan medlemsstat. Den kan också vara ett faktiskt hinder för den fria rörligheten för personer, eftersom vårdförmåner kan vägras om den försäkrade inte först har lämnat den avsedda blanketten till institutionen på vistelseorten. De försäkrade känner för övrigt ofta inte till denna skyldighet och kan i god tro vara förvissade om att rätten till vårdförmåner garanteras enbart genom att de har en blankett. Många medlemsstater har dessutom slutat att belägga de försäkrade med påföljder när detta förfarande inte följs.

I punkt 47 i EG-domstolens dom av den 25 februari 2003 i mål IKA (C-326/00, ännu inte offentliggjord) anges också att man dock kan konstatera att det inte leder till några stora konsekvenser om ett sådant intyg inte lämnas in.

Europeiska rådet beslutade vid sitt möte i Barcelona den 15-16 mars 2002 att man i samband med införandet av det europeiska kortet skulle förenkla förfarandena för att göra det lättare att få vård.

Det är därför lämpligt att ändra rubriken till artikel 21 och punkt 1 i artikel 21 samt artiklarna 26.1 och 31.1, så att berörda personer kan vända sig direkt till vårdgivarna för att få vårdförmåner på grundval av en handling som styrker deras rättigheter, dvs. det europeiska kortet. Om den försäkrade har tappat eller glömt kortet måste han eller hon ha möjlighet att vända sig till institutionen på vistelseorten så att denna institution kan begära ett likvärdigt intyg från den behöriga institutionen.

Eftersom det europeiska kortet enbart gäller vårdförmåner måste det gamla förfarandet fortsätta att tillämpas när det gäller kontantförmåner. Därför måste en ny punkt 1a införas i artikel 26.

2.3 Artikel 3

Denna artikel gäller ikraftträdandet av denna förordning.

3. TILLÄMPNING I EES-LÄNDERNA OCH I SCHWEIZ

Fri rörlighet för personer är ett av målen och en av principerna i Avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), som trädde i kraft den 1 januari 1994 [2]. I kapitel 1 i del III om fri rörlighet för personer, tjänster och kapital ägnas artiklarna 28, 29 och 30 åt fri rörlighet för anställda och egenföretagare. I artikel 29 anges de principer om social trygghet för personer som flyttar inom gemenskapen som återfinns i artikel 42 i EG-fördraget. Om detta förslag antas skall förordningen därför tillämpas i de stater som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

[2] EGT L 1, 3.1.1994, enligt ändringen genom Gemensamma EES-kommitténs beslut nr 7/94 av den 21 mars 1994 (EGT L 160, 28.6.1994).

I artikel 8 i avtalet om fri rörlighet för personer mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, som trädde i kraft den 1 juni 2002 [3], anges de principer om social trygghet för personer som flyttar inom gemenskapen som återfinns i artikel 42 i EG-fördraget. Om detta förslag antas skall förordningen därför även tillämpas i Schweiz.

[3] EGT L 114, 30.4.2002.

2003/0138(COD)

Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om ändring av rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, och av rådets förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71, avseende harmonisering av rättigheter och förenkling av förfaranden

(Text av betydelse för EES och Schweiz)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 42 och 308 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag [4],

[4] EUT C [...], [...], s. [...].

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande [5],

[5] EUT C [...], [...], s. [...].

med beaktande av Regionkommitténs yttrande [6],

[6] EUT C [...], [...], s. [...].

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget [7], och

[7] EUT C [...], [...], s. [...].

av följande skäl:

(1) I enlighet med slutsatserna från Europeiska rådets möte i Barcelona den 15-16 mars 2002 skall "ett europeiskt sjukförsäkringskort [...] ersätta de nuvarande pappersformulär som krävs för att erhålla sjukvård i en annan medlemsstat". Kommissionen kommer att lägga fram ett förslag om detta före Europeiska rådets vårmöte 2003. Detta kort kommer att förenkla förfarandena utan att ändra befintliga rättigheter och skyldigheter.

(2) För att uppnå detta mål och samtidigt gå vidare och ge de försäkrade och institutionerna så stora fördelar som möjligt genom det europeiska kortet, krävs det vissa ändringar av rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen [8].

[8] EGT L 149, 5.7.1971, s. 2. Förordningen uppdaterad genom rådets förordning (EG) nr 118/97 (EGT L 28, 30.1.1997, s. 1) och senast ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1386/2001 (EGT L 187, 10.7.2001, s. 1).

(3) I förordningen föreskrivs för närvarande skilda rättigheter när det gäller tillgång till vårdförmåner vid en tillfällig vistelse i en annan medlemsstat än den behöriga staten eller bosättningslandet beroende på vilken grupp de försäkrade tillhör genom att det görs en åtskillnad mellan omedelbart nödvändig vård och nödvändig vård. För att öka skyddet för de försäkrade bör samma rättigheter föreskrivas för alla försäkrade när det gäller tillgång till vårdförmåner vid en tillfällig vistelse i en annan medlemsstat än den stat där de är försäkrade eller bosatta.

(4) För vissa typer av fortlöpande behandling som kräver särskild infrastruktur, t.ex. dialys, är det viktigt för patienten att behandlingen kan ges under dennes vistelse i en annan medlemsstat. Administrativa kommissionen bör i detta syfte upprätta en förteckning över vårdförmåner som först måste vara föremål för en överenskommelse mellan den försäkrade och den institution som ger behandlingen i syfte att garantera tillgången till vård och att öka möjligheterna att tillfälligt vistas i en annan medlemsstat för den försäkrade.

(5) Tillgång till vårdförmåner vid en tillfällig vistelse i en annan medlemsstat medges i princip mot uppvisande av den avsedda blanketten enligt rådets förordning (EEG) nr 574/72 av den 21 mars 1972 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen [9]. Vissa medlemsstater kräver fortfarande, åtminstone i sina bestämmelser men kanske inte i praktiken, att ytterligare formaliteter fullgörs vid ankomsten till deras territorier. Dessa krav, särskilt skyldigheten att alltid först lämna ett intyg till institutionen på vistelseorten som styrker rätten till vårdförmåner, framstår nu som onödigt besvärliga och kan hindra den fria rörligheten för berörda personer.

[9] EGT L 74, 27.3.1971, s. 2. Förordningen uppdaterad genom rådets förordning (EG) nr 1290/97 (EGT L 176, 4.7.1997, s. 1) och senast ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1386/2001 (EGT L 187, 10.7.2001, s. 1).

(6) För en effektiv och avvägd tillämpning av förordningen är ett lojalt samarbete mellan institutionerna och de personer som omfattas av förordningen viktigt. Detta samarbete förutsätter att såväl institutionerna som de försäkrade lämnar fullständiga uppgifter om alla förändringar av situationen som kan påverka rätten till förmåner, t.ex. när den försäkrade slutar eller byter sin anställning eller verksamhet som egenföretagare, när den försäkrade eller en familjemedlem till den försäkrade byter bosättnings- eller vistelseort, när familjesituationen förändras eller när regelverket ändras.

(7) Med hänsyn till att vissa enskilda situationer kan vara komplexa när personer vistas på olika platser bör det föreskrivas en mekanism som gör det möjligt för institutionerna att reglera de enskilda fall då skilda tolkningar av förordning (EEG) nr 1408/71 och dess tillämpningsförordning ifrågasätter de berörda personernas rättigheter. I de fall då det inte går att finna en lösning som tillvaratar alla rättigheter för den berörda personen bör det föreskrivas en möjlighet att hänskjuta ärendet till Administrativa kommissionen.

(8) För att anpassa förordningen till utvecklingen av tekniken för informationsbehandling, där det europeiska kortet är en viktig del, eftersom det på sikt är avsett att vara ett elektroniskt medium som kan läsas i alla medlemsstater, bör rubriken till artiklarna 2 och 117 i förordning (EEG) nr 574/72 ändras så att termen "handling" avser "allt innehåll, oberoende av medium, på papper eller lagrat i elektronisk form, ljud- och bildupptagningar samt audiovisuella upptagningar".

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE:

Artikel 1

Förordning (EEG) nr 1408/71 ändras på följande sätt:

1) Artikel 22 skall ändras på följande sätt:

a) I punkt 1 skall a ersättas med följande:

"a) för vilken vårdförmåner visar sig vara medicinskt nödvändiga under en vistelse inom en annan medlemsstats territorium, med beaktande av förmånernas karaktär och vistelsens planerade längd, eller"

b) Följande punkt skall läggas till som punkt 1a:

"1a. Av praktiska skäl skall vissa vårdförmåner, för att de skall kunna utges under en vistelse i en annan medlemsstat, först bli föremål för en överenskommelse mellan den berörda personen och den vårdgivande institutionen. Administrativa kommissionen skall upprätta en förteckning över dessa förmåner."

c) I punkt 3 skall första stycket ersättas med följande:

"Bestämmelserna i punkterna 1, 1a och 2 gäller också en anställds eller egenföretagares familjemedlemmar."

2) Artikel 22b skall utgå.

3) I artikel 25 skall punkt 1 ersättas med följande:

"1. En arbetslös person som tidigare var anställd eller egenföretagare, och som omfattas av bestämmelserna i artikel 69.1 eller artikel 71.1 b ii andra meningen och som uppfyller villkoren för rätt till vård- och kontantförmåner enligt den behöriga statens lagstiftning, i förekommande fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 18, skall under den period som anges i artikel 69.1 c få följande förmåner:

a) Vårdförmåner som visar sig vara medicinskt nödvändiga för denna person under vistelsen inom den medlemsstats territorium där han söker arbete, med beaktande av förmånernas karaktär och vistelsens planerade längd. Dessa vårdförmåner skall för den behöriga institutionens räkning utges av institutionen i den medlemsstat där han söker arbete, enligt bestämmelserna i den lagstiftning som den sistnämnda institutionen tillämpar som om han vore försäkrad hos denna.

b) Kontantförmåner som utges av den behöriga institutionen enligt bestämmelserna i den lagstiftning som denna tillämpar. Efter överenskommelse mellan den behöriga institutionen och institutionen i den medlemsstat där den arbetslösa personen söker arbete, får dock dessa förmåner utges av den sistnämnda institutionen för den förstnämnda institutionens räkning enligt bestämmelserna i den behöriga statens lagstiftning. Arbetslöshetsförmåner enligt artikel 69.1 får inte utges under en period under vilken kontantförmåner erhålls."

4) Artikel 31 skall ersättas med följande:

"Artikel 31

En pensionärs och/eller hans familjemedlemmars vistelse i en annan stat än den där de är bosatta

En pensionär som har rätt till pension enligt en medlemsstats lagstiftning eller till pensioner enligt två eller flera medlemsstaters lagstiftning och som har rätt till förmåner enligt en av dessa staters lagstiftning skall, tillsammans med sina familjemedlemmar som vistas inom en annan medlemsstats territorium än den stat där de är bosatta, få följande förmåner:

a) Vårdförmåner som visar sig vara medicinskt nödvändiga under en vistelse inom en annan medlemsstats territorium än bosättningslandet, med beaktande av förmånernas karaktär och vistelsens planerade längd. Dessa vårdförmåner skall utges av institutionen på vistelseorten, enligt bestämmelserna i den lagstiftning som denna tillämpar, på bekostnad av institutionen på den ort där pensionären eller hans familjemedlemmar är bosatta.

b) Kontantförmåner som i förekommande fall utges av den behöriga institutionen enligt bestämmelserna i artikel 27 eller artikel 28.2, enligt bestämmelserna i den lagstiftning som denna tillämpar. Efter överenskommelse mellan den behöriga institutionen och institutionen på vistelseorten får dock dessa förmåner utges av den sistnämnda institutionen för den förstnämnda institutionens räkning enligt bestämmelserna i den behöriga statens lagstiftning."

5) Artikel 34b skall utgå.

6) Följande artikel 84a skall läggas till:

"Artikel 84a

Kontakter mellan institutioner och personer som omfattas av denna förordning

1. De institutioner och personer som omfattas av denna förordning är skyldiga att informera och samarbeta med varandra för att säkerställa en god tillämpning av denna förordning.

Institutionerna skall enligt principen om en god förvaltning svara på alla ansökningar inom rimlig tid. De skall till berörda personer lämna all information som kan göra det möjligt för dessa personer att få rättigheter genom denna förordning.

De berörda personerna skall vara skyldiga att så snart som möjligt informera sina behöriga institutioner om alla förändringar i sin personliga situation eller familjesituation.

2. Om den informationsskyldighet som avses i punkt 1 tredje stycket inte iakttas, får proportionella påföljder påföras enligt nationell lagstiftning. Dessa påföljder skall dock vara likvärdiga de påföljder som tillämpas i liknande situationer enligt den interna rättsordningen och får inte göra det praktiskt omöjligt eller alltför svårt att utöva de rättigheter som berörda personen ges genom denna förordning.

3. Vid problem med tolkningen eller tillämpningen av denna förordning som kan ifrågasätta rättigheter för en person som omfattas av förordningen, skall institutionen på den ort där personen är bosatt kontakta den eller de institutioner i den eller de medlemsstater som berörs. Om ingen lösning kan hittas inom rimlig tid får ärendet lämnas till Administrativa kommissionen."

Artikel 2

Förordning (EEG) nr 574/72 ändras på följande sätt:

1) I artikel 2 skall punkt 1 ersättas med följande:

"1. De standardiserade handlingar som behövs för tillämpningen av förordningen och tillämpningsförordningen skall utarbetas av Administrativa kommissionen.

Dessa handlingar får överföras mellan institutionerna, antingen som pappersblanketter eller som standardiserade elektroniska meddelanden via telematiktjänster, i enlighet med bestämmelserna i avdelning VIa. Informationsutbyte med hjälp av telematiktjänster får ske efter överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna i den sändande medlemsstaten och i den mottagande medlemsstaten."

2) I artikel 17 skall punkterna 6 och 7 utgå.

3) I artikel 19a skall punkt 2 ersättas med följande:

"2. Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 17.9 skall tillämpas på motsvarande sätt."

4) Artikel 20 skall utgå.

5) Artikel 21 skall ersättas med följande:

"Artikel 21

Vårdförmåner vid vistelse i en annan medlemsstat än den behöriga staten

1. För att få vårdförmåner enligt förordningens artikel 22.1 a i skall en anställd eller egenföretagare till vårdgivaren lämna en handling utfärdad av den behöriga institutionen som styrker att han har rätt till vårdförmåner. Denna handling skall utformas enligt bestämmelserna i artikel 2. Om den berörda personen inte kan uppvisa denna handling skall han vända sig till institutionen på vistelseorten, som från den behöriga institutionen skall begära ett intyg som styrker att personen i fråga har rätt till vårdförmåner.

2. Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 17.9 skall tillämpas på motsvarande sätt."

6) I artikel 22 skall punkt 2 ersättas med följande:

"2. Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 17.9 skall tillämpas på motsvarande sätt."

7) I artikel 23 skall andra stycket ersättas med följande:

"I sådana fall som avses i artikel 22.3 andra stycket i förordningen, skall dock institutionen på bosättningsorten och lagstiftningen i familjemedlemmarnas bosättningsland betraktas som behörig institution respektive den behöriga statens lagstiftning vid tillämpningen av artiklarna 21 och 22 i tillämpningsförordningen."

8) Artikel 26 skall ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 skall ersättas med följande:

"För att få vårdförmåner enligt förordningens artikel 25.1 skall en arbetslös person eller dennes medföljande familjemedlemmar till vårdgivaren lämna en handling utfärdad av den behöriga institutionen som styrker att han har rätt till vårdförmåner. Denna handling skall utformas enligt bestämmelserna i artikel 2. Om den berörda personen inte kan uppvisa denna handling skall han vända sig till institutionen på den ort som han har rest till, som från den behöriga institutionen skall begära ett intyg som styrker att personen i fråga har rätt till vårdförmåner."

b) Följande punkt skall läggas till som punkt 1a:

"För att få kontantförmåner enligt förordningens artikel 25.1 för sig själv och för sina familjemedlemmar skall en arbetslös person till sjukförsäkringsinstitutionen på den ort som han har rest till lämna ett intyg, som han före avresan skall begära från den behöriga sjukförsäkringsinstitutionen. Om han inte lämnar in detta intyg skall institutionen på den ort som han har rest till skaffa det från den behöriga institutionen. Detta intyg skall styrka rätten till sådana förmåner enligt villkoren i förordningens artikel 69.1 a, hur länge denna rätt gäller med beaktande av bestämmelserna i förordningens artikel 69.1 c, samt beloppet av de kontanta sjukförsäkringsförmåner som, i förekommande fall, skall utges vid arbetsoförmåga eller sjukhusvistelse under den ovannämnda perioden."

c) Punkt 3 skall ersättas med följande:

"3. Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 17.9 skall tillämpas på motsvarande sätt."

9) Artikel 31 skall ersättas med följande:

"Artikel 31

Vårdförmåner för pensionärer och deras familjemedlemmar vid vistelse i en annan medlemsstat än den stat där de är bosatta

1. För att få vårdförmåner enligt förordningens artikel 31 skall en pensionär till vårdgivaren lämna en handling utfärdad av institutionen på bosättningsorten som styrker att han har rätt till vårdförmåner. Denna handling skall utformas enligt bestämmelserna i artikel 2. Om den berörda personen inte kan uppvisa denna handling skall han vända sig till institutionen på vistelseorten, som från institutionen på bosättningsorten skall begära ett intyg som styrker att personen i fråga har rätt till vårdförmåner.

2. Bestämmelserna i tillämpningsförordningens artikel 17.9 skall tillämpas på motsvarande sätt.

3. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 skall också tillämpas på beviljandet av vårdförmåner för de familjemedlemmar som omfattas av förordningens artikel 31. Om familjemedlemmarna är bosatta inom en annan medlemsstats territorium än i den där pensionären är bosatt, skall den handling som avses i punkt 1 utfärdas av institutionen på den ort där de är bosatta."

10) I artikel 117 skall punkt 1 ersättas med följande:

"1. Med utgångspunkt i undersökningar och förslag från den tekniska kommission som avses i tillämpningsförordningens artikel 117c skall Administrativa kommissionen anpassa de standardiserade handlingar samt de metoder och förfaranden för överföring av uppgifter som föreskrivs för tillämpningen av förordningen och tillämpningsförordningen, till ny teknik för informationsbehandling."

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft den [...] dagen efter det att den offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande