Förslag till RÅDETS BESLUT om tillstånd för Förbundsrepubliken Tyskland att tillämpa en åtgärd som avviker från artikel 17 i det sjätte direktivet 77/388/EEG beträffande harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter

(framlagt av kommissionen)

MOTIVERING

Genom en skrivelse som registrerades den 17 december 2002 hos kommissionens generalsekretariat har Tyskland på grundval av artikel 27 i rådets direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter - Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund [1] (nedan kallat "det sjätte momsdirektivet") begärt att få fortsätta att tillämpa en särskild åtgärd som rådet ursprungligen gett tillstånd till genom artikel 1 i sitt beslut 2000/186/EG av den 28 februari 2000 [2].

[1] EGT L 145, 13.6.1977, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2002/92/EG (EGT L 331, 7.12.2002, s. 27).

[2] EGT L 59, 4.3.2000, s. 12.

De övriga medlemsstaterna har i enlighet med artikel 27 i det sjätte momsdirektivet underrättats om denna begäran genom en skrivelse av den 17 januari 2003.

Det bör påpekas att beslut 2000/186/EG innehåller två särskilda bestämmelser.

Den första åtgärden, som fastställs i artikel 1, består i attfrån avdragsrätten helt undanta den mervärdesskatt på utgifter som är hänförliga till varor och tjänster, när mindre än 10 % av användningen totalt är för företagets behov.

Den andra åtgärden, som fastställs i artikel 2, består i att till 50 % begränsa avdragsrätten för mervärdesskatt på samtliga avgifter som är hänförliga till fordon (inköp, hyrning, driftsutgifter). Denna åtgärd avser emellertid inte de fordon som uteslutande används av den skattskyldiga personen för yrkesmässiga ändamål, t.ex. de fordon som den skattskyldiga personen mot avgift ställer till en anställds förfogande inom ramen för ett arbetskontrakt. De tyska myndigheterna anger att det schablonmässiga taket för avdragsrätten ersätter det uttag av mervärdesskatt som skall betalas genom att fordonet används för andra än icke-yrkesmässiga ändamål (i huvudsak för privat bruk).

I artikel 3 i beslutet fastställs att tillståndet skall upphöra att gälla senast den 31 december 2002. Rådet införde dessutom genom denna artikel en tillämpning av beslutet med retroaktiv verkan.

Det bör påpekas att det finns en begäran om ett prejudicerande beslut ingivet av Bundesfinanzhof (mål C-17/01) angående giltigheten av artiklarna 2 och 3 i beslut 2000/186/EG. Frågan beträffande artikel 3 rör beslutets retroaktiva verkan. Domstolen har ännu inte fattat sitt beslut i detta ärende.

Tyskland begär nu att få fortsätta att tillämpa endast den åtgärd som fastställs i artikel 1 i beslutet.

Kommissionen bedömer att det pågående rättsliga förfarandet inte direkt påverkar nuvarande begäran om en förlängning av åtgärden i fråga, beträffande vilken kommissionen och därefter rådet skall fatta beslut. Frågan om giltigheten hos den retroaktiva verkan som fastställs i artikel 3 i beslutet torde inte påverka ett beslut om förlängning av den åtgärd som fastställs i artikel 1.

Kommissionen har redan i det förslag [3] som föregick beslut 2000/186/EG meddelat att den anser att åtgärden i fråga är förenlig med artikel 27 i det sjätte momsdirektivet.

[3] KOM(1999) 690 slutlig.

Det är dock möjligt att domstolens beslut i mål C-17/01 påverkar den tolkning som kommissionen hittills gjort av artikel 27 i det sjätte momsdirektivet.

Giltighetstiden för tillståndet bör därför begränsas till och med den 31 december 2003. Därigenom blir det möjligt att på nytt granska undantagsåtgärden mot bakgrund av det beslut i mål C-17/01 som domstolen kommer att fatta under år 2003.

Förslag till RÅDETS BESLUT om tillstånd för Förbundsrepubliken Tyskland att tillämpa en åtgärd som avviker från artikel 17 i det sjätte direktivet 77/388/EEG beträffande harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter (Endast den tyska texten är giltig)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter - Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund [4], särskilt artikel 27.1 i detta,

[4] EGT L 145, 13.6.1977, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2002/92/EG (EGT L 331, 7.12.2002, s. 27).

med beaktande av kommissionens förslag [5], och

[5] EUT C [...], [...], s. [...].

av följande skäl:

(1) Genom en skrivelse som registrerades den 17 december 2002 hos kommissionens generalsekretariat har Tyskland begärt att få fortsätta att tillämpa ett undantag som det beviljats genom artikel 1 i rådets beslut 2000/186/EG [6]

[6] EGT L 59, 4.3.2000, s.12

(2) De övriga medlemsstaterna underrättades om denna begäran den 17 januari 2003.

(3) Syftet med undantagsåtgärden är att från rätten till avdrag helt undanta mervärdesskatt på utgifter som är hänförliga till varor och tjänster, när mer än 90 % av dessa varor och tjänster används för den skattskyldiga personens eller för en anställds privata bruk eller allmänt för icke-yrkesmässiga ändamål i allmänhet. Detta undantag enligt artikel 17 motiveras med att det är nödvändigt att förenkla mervärdesskatten.

(4) Detta tillstånd upphör att gälla den 31 december 2002, samtidigt som de rättsliga och faktiska omständigheter som har legat till grund för tillämpningen av förenklingsåtgärden i fråga inte har förändrats och således fortfarande råder.

(5) Giltighetstiden för detta tillstånd bör begränsas till fram till och med den 31 december 2003. Genom denna maximala tidsfrist blir det möjligt att på nytt granska undantagsåtgärden mot bakgrund av det beslut i mål C-17/01 som domstolen kommer att fatta under år 2003.

(6) Undantaget har ingen negativ inverkan på gemenskapernas egna medel från mervärdesskatt.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Med avvikelse från bestämmelserna i artikel 17.2 i direktiv 77/388/EEG, ändrat genom artikel 28.f i det direktivet ges Förbundsrepubliken Tyskland tillstånd att från rätt till avdrag, till och med den 31december 2003, undanta mervärdesskatt på utgifter som är hänförliga till varor och tjänster från avdragsrätten, när mer än 90 % av dessa varor och tjänster används för den skattskyldiga personens eller för en anställds privata bruk eller allmänt för icke-yrkesmässiga ändamål i allmänhet.

Artikel 2

Detta beslut riktar sig till Förbundsrepubliken Tyskland.

Utfärdat i Bryssel den [...]

På rådets vägnar

Ordförande