Förslag till RÅDETS DIREKTIV om kontroll av slutna radioaktiva strålkällor med hög aktivitet

(framlagt av Kommissionen)

MOTIVERING

1. FÖRORD

Radioaktiva strålkällor används över hela världen för en mängd olika ändamål, till exempel inom industrin, sjukvården och för forskning. Dessa strålkällor ger upphov till mycket olika risker, beroende på hur aktiva de är, vilka radionuklider som ingår, hur de är konstruerade osv.

Normalt sett är riskerna i samband med strålkällornas avsedda användning välkända. Inom Europeiska unionen regleras användningen av radioaktiva strålkällor i den strålskyddslagstiftning som antagits i enlighet med kapitel 3 (Hälsoskydd) i Euratom fördraget.

Ett antal händelser på senare tid har emellertid gjort kommissionen medveten om problemet med strålkällor som av olika anledningar undgått myndigheternas kontroll. Sådana strålkällor som kommit på avvägar kan lätt råka i händerna på arbetstagare eller privatpersoner som inte är medvetna om riskerna. Allvarliga strålskador har redan inträffat, och det har till och med förekommit dödsfall i länder utanför Europeiska unionen.

Slutna strålkällor kan medföra särskilda risker eftersom de ofta är relativt små, ibland mindre än en penna, och ofta används i bärbara apparater och liknande. Eftersom de är inneslutna i metallkapslar är det inte osannolikt att privatpersoner eller skrothandlare tar med sig dem. Det händer regelbundet att sådana strålkällor dyker upp i skrotupplag och i anläggningar för metallbearbetning över hela världen. I den tekniska bilagan till denna motivering redovisas olika typer av radioaktiva strålkällor som kan ge anledning till oro, samt de risker som uppkommer vid användning eller felaktig användning av dessa. Dessutom ingår en sammanfattning av deras tillämp ningar och en förteckning över de viktigaste olyckorna under de senaste åren.

2. BAKGRUND

Strålskyddsmyndigheterna över hela världen står inför problemet hur korrekt hantering av strålkällor, särskilt slutna radioaktiva strålkällor med hög aktivitet, skall kunna garanteras. Sådana källor har varit inblandade i många av de strålningstillbud och -olyckor som registrerats, förmodligen på grund av att de lätt kan transporteras.

Sedan radiumkällor började användas för medicinska ändamål i början av 1900-talet har antalet strålkällor och användningen av dem ökat markant, särskilt i och med att artificiella radionuklider blev relativt lättillgängliga på 1950- och 1960-talet.

Inom ramen för gemenskapens åtgärdsplan för radioaktivt avfall [1] offentliggjorde Europeiska kommissionen nyligen en undersökning om hantering och bort skaffande av kasserade slutna radioaktiva strålkällor i Europeiska unionen [2]. Författarna till undersökningen gjorde, på grundval av sina egna metoder och antaganden, den grova uppskattningen att ca 500 000 slutna strålkällor har levererats till verksamhetsutövare i EU:s femton medlemsstater under de senaste 50 åren. Av dessa är ca 110 000 fortfarande i bruk. Flertalet återstående strålkällor har sänts till centrala mellanlager, återsänts till tillverkarna eller bortskaffats. De källor som löper största risken att undgå myndigheternas kontroll är kasserade strålkällor som hålls i lokala lager i användarnas anläggningar. I undersökningen uppskattar man att det finns omkring 30 000 sådana strålkällor inom EU. Ytterligare uppgifter från undersökningen sammanfattas i den tekniska bilagan till denna motivering.

[1] Rådets resolution av den 15 juni 1992 om förnyande av gemenskapens åtgärdsplan för radioaktivt avfall. EGT C 158, 25.6.1992.

[2] Angus et al. Management and disposal of disused sealed radioactive sources in the European Union - EUR 1886 (2000).

De nationella behöriga myndigheterna måste då och då handlägga fall med strålkällor som hanterats på olämpligt sätt eller strålkällor som inte längre står under myndigheternas kontroll. Båda dessa typer av händelser skulle kunna få allvarliga hälsokonsekvenser för berörda arbetstagare eller privatpersoner. Sannolikheten för att sådana händelser skall inträffa ökar när strålkällorna inte längre används aktivt utan placeras i lager eller lämnas utan tillsyn under långa perioder. Det finns tecken som tyder på att kontrollerna kan bli bristfälliga mellan den tidpunkt då strålkällorna tas ur bruk och den tidpunkt då de återsänds till producenterna för eventuell återanvändning, eller deklareras som avfall och därmed omfattas av bestämmelserna för hantering av radioaktivt avfall.

Olyckor med strålkällor som inte står under tillräcklig kontroll kan få allvarliga konsekvenser för hälsa och ekonomi. En översikt över viktigare händelser på senare tid återfinns i den tekniska bilagan till denna motivering.

3. GÄLLANDE GEMENSKAPSLAGSTIFTNING

Genom Euratomfördraget uppdrog Europeiska unionens medlemsstater åt Europeiska atomenergigemenskapen att fastställa enhetliga säkerhetsnormer för att skydda arbetstagare och allmänhet mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning. I ett direktiv, som antogs 1959 och som senast ändrades 1996 [3], fastställs grundläggande säkerhetsnormer för skydd av arbetstagarnas och allmänhetens hälsa mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning. Direktivet gäller all verksamhet som medför risk för joniserande strålning. Där anges grund läggande principer för strålskydd och andra allmänna krav, men det fastställs inte några detaljerade regler för olika befintliga verksamheter.

[3] Rådets direktiv om fastställande av grundläggande säkerhetsnormer för skydd av arbetstagarnas och allmänhetens hälsa mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning. EGT L 159, 29.6.1996.

Även om direktivet om grundläggande säkerhetsnormer äger allmän tillämpning har det i vissa fall varit nödvändigt att komplettera dess bestämmelser med målinriktade åtgärder. Antagandet av sådana åtgärder har ibland föranletts av särskilda händelser. Europa parlamentets resolution av den 6 juli 1988 om resultatet av arbetet i undersöknings kommittén för hantering och transport av kärnämnen [4] resulterade till exempel i att direktiv 92/3/Euratom om transport av radioaktivt avfall [5] antogs.

[4] Europaparlamentets resolution av den 6 juli 1988 om resultatet av arbetet i undersökningskommittén för hantering och transport av kärnämnen. EGT C 235, 12.9.1988.

[5] Rådets direktiv om övervakning och kontroll av transport av radioaktivt avfall mellan medlemsstater samt till och från gemenskapen. EGT L 35, 12.2.1992.

Ett annat exempel är antagandet av förordning 1493/93/Euratom om transport av radioaktiva ämnen mellan medlemsstater [6], som var en följd av att gränskontrollerna inom gemenskapen avskaffades den 31 december 1992.

[6] Rådets förordning om transport av radioaktiva ämnen mellan medlemsstater. EGT L 148, 19.6.1993.

Utöver tillsynsverksamheten har kommissionen också vidtagit andra åtgärder som särskilt gäller hanteringen av radioaktiva strålkällor och förekomsten av radioaktiva material i metallskrot. Dessa åtgärder sammanfattas i den tekniska bilagan.

4. INTERNATIONELLA ÅTGÄRDER

1998 sponsrade Europeiska kommissionen tillsammans med Inter nationella atom energi organet (IAEA), Internationella kriminalpolis organisa tionen (Interpol) och Världstullorganisationen (WCO) ett symposium i Dijon om säkerheten i samband med strålkällor och radioaktiva material, för vilket franska regeringen stod som värd [7]. Det framkom vid konferensen att frågan om en förstärkt kontroll av strålkällor är särskilt aktuell på grund av det allt intensivare handelsutbytet och det faktum att de strålkällor som producerades på 1950- och 1960-talet närmar sig slutet av sin livstid, en fas där det är särskilt viktigt att inte förlora kontrollen över dem. Som en uppföljning till Dijon-symposiet fastställde IAEA en åtgärdsplan om säkerheten i samband med strålkällor och radioaktiva material, som IAEA:s generalförsamling ställde sig bakom i oktober 1999 [8]. I åtgärdsplanen betonas särskilt stöd till stater för att upprätthålla eller inrätta strukturer för tillsyn och förvaltning.

[7] Safety of Radiation Sources and Security of Radioactive Materials. Proceeding Series - IAEA, Wien, 1999.

[8] IAEA GC (43)/RES/10.

Två viktiga landvinningar i detta sammanhang är den uppförandekod om säkerheten i samband med radioaktiva strålkällor som IAEA:s generalförsamling ställde sig bakom i september 2000 [9], och det tekniska dokumentet om kategoriindelning av strålkällor [10].

[9] Code of Conduct on the Safety and Security of Radioactive Sources. IAEA/CODEOC/2001 - Wien 2001.

[10] Categorisation of Radiation Sources - IAEA - TECDOC 1191, Wien 2000.

Frågan om radioaktiv kontaminering av metallskrot och metallprodukter behandlas för närvarande i en expertgrupp som inrättats på initiativ av Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (FN/ECE) och i vilken experter från Europeiska kommissionen och IAEA deltar tillsammans med experter från industriförbund och FN-ECE:s medlemsstater. Expertgruppen väntas lägga fram en rapport inom kort.

5. DET FORTSATTA ARBETET

För att förbättra de behöriga nationella myndigheternas kontroll över de slutna radioaktiva strålkällor som utgör den största risken och för att betona det ansvar som innehavare av sådana källor har, anser Europeiska kommissionen sammanfattningsvis att det skulle vara lämpligt att anta särskild lagstiftning som grundas på Euratomfördraget och som kompletterar direktivet om grundläggande säkerhets normer.

En särskild lagtext om hantering av slutna strålkällor skulle förbättra skyddet för människor och miljö, dels genom att förbättra och harmonisera de tillsynsförfaranden som tillämpas i medlemsstaterna i enlighet med de allmänna kraven i direktivet om grundläggande säkerhetsnormer, dels genom att stärka Europeiska unionens regel verk inför unionens utvidgning.

6. BESTÄMMELSERNA I FÖRSLAGET

6.1. Ingress

Enligt artikel 2 b i Euratomfördraget skall gemenskapen "uppställa enhetliga säkerhetsnormer för befolkningens och arbetstagarnas hälsoskydd samt övervaka tillämpningen av dessa normer". I artikel 31 i Euratomfördraget fastställs det förfarande som skall tillämpas vid fastställande av dessa normer och vid komplettering av dem i enlighet med artikel 32.

Artiklarna 31 och 32 i Euratomfördraget utgör därför den rättsliga grunden för förslaget.

6.2. Syfte och räckvidd (artikel 1)

I rådets direktiv 96/29/Euratom fastställs ett antal bestämmelser som, om de tillämpades korrekt, skulle förebygga risker i samband med tillverkning, användning och bortskaffande av slutna strålkällor med hög aktivitet. När det gäller potentiellt mycket farliga strålkällor bör emellertid ytterligare gemenskapsbestämmelser antas för att ytterligare minska olycksrisken i samband med sådana strålkällor.

Många av de bestämmelser som ingår i förslaget finns redan i flera medlemsstater och har antagits som ett led i deras genomförande av direktivet om grundläggande säkerhetsnormer. Genom förslaget utvidgas tillämpningen av de effektivaste metoderna i vissa medlemsstater till hela Europeiska unionen. I och med att förslaget har formen av ett direktiv i stället för en förordning behöver medlemsstaterna bara anpassa sin lagstiftning om bestämmelserna inte redan har införts.

Direktivet gäller slutna strålkällor som förorsakar en dosrat som överstiger 1 mSv/h på en meters avstånd. Strålkällans resulterande aktivitet beror på radionukliderna och på den avgivna strålningens kvalitet. Aktiviteten för de vanligaste radionukliderna i slutna strålkällor anges i bilaga 1. De värden som anges i tabellen är en hundradel av de aktivitetsgränser som gäller för transport av radioaktivt material i Internationella atom energiorganets föreskrifter [11]. Om dessa gränser överskrids måste radio nukliderna transporteras i förpackningar som konstruerats och testats för att garantera att radioaktiva ämnen innesluts i händelse av en olycka.

[11] Regulation for the safe transport of radioactive materials, Safety Standard Series No. TS-R-1 (ST-1, Revised), IAEA, Wien, 2000.

6.3. Definitioner (artikel 2)

Den viktigaste definitionen är den av slutna strålkällor med hög aktivitet. Enligt definitionen skulle detta begrepp omfatta alla radioaktiva strålkällor som på senare år förorsakat olyckor med allvarliga hälsoeffekter som rapporterats i offentliggjorda under sökningar, alla strålkällor som gett upphov till större förorening vid anläggningar där man hanterar metallskrot, alla strålkällor i IAEA-kategori 1 och en stor del av dem i kategori 2 [12]. Definitionen har valts mycket omsorgsfullt för att göra en lämplig avvägning mellan den ytterligare administrativa bördan och begränsningen av de hälsorisker som sådana strålkällor utgör. Definitionen av "strålkälla med hög aktivitet" har inte någon koppling till de "värden för vilka undantag medges" i direktiv 96/29/Euratom, eftersom dessa värden fastställts på grundval av en försumbar risknivå, och eftersom den administrativa börda som påläggs innehavare av små strålkällor genom det här förslaget bör stå i proportion till de möjliga hälsoskadorna.

[12] Se fotnot 10.

Definitionen av strålkällor som kommit på avvägar är en anpassning av definitionen i IAEA:s uppförandekod om säkerheten i samband med radioaktiva strålkällor [13].

[13] Se fotnot 9.

6.4. Tillstånd (artikel 3)

Enligt direktiv 96/29/Euratom (artikel 4.1 e) krävs förhandstillstånd när radioaktiva strålkällor används för industriell radiografi, bearbetning av produkter, forskning eller exponering av personer för strålning i samband med medicinsk behandling.

Enligt förslaget krävs förhandstillstånd för alla verksamheter där en strålkälla med hög aktivitet används. Innan ett tillstånd utfärdas skall de behöriga myndigheterna se till att åtgärder har vidtagits för att garantera en säker användning av strålkällan och att den hanteras på rätt sätt när den kasseras. Det har konstaterats att strålkällor som inte längre används aktivt utgör den största olycksrisken, eftersom man har en tendens att försumma säkerheten i samband med hantering av sådana strålkällor. Det är därför nödvändigt att sörja för fortsatt kontroll tills strålkällan har överlåtits för återvinning, återanvändning eller bortskaffande under kontrollerade betingelser. Myndigheterna måste också se till att medel avsätts för att hantera kasserade strålkällor.

En faktor som i vissa fall hindrar att strålkällor överlåts för bortskaffande är den kostnad som detta medför för strålkällans sista innehavare. Innan strålkällan tas i bruk för att tjäna innehavarens syften är det därför nödvändigt att medel avsätts för att hantera den kasserade strålkällan. I artikel 3.2 b anges några exempel på hur detta kan ske.

6.5. Överlåtelse (artikel 4)

Termen överlåtelse i förslaget avser överlåtelse av ansvar och egendom från en person till en annan. Den skall inte sammanblandas med termen transport som används i förordning 1493/93/Euratom och som där definieras på följande sätt:

"transport: transport av radioaktiva ämnen från ursprungsorten till bestämmelse orten, inklusive lastning och lossning."

Bestämmelser om transport av slutna strålkällor fastställs i rådets direktiv 92/3/Euratom [14] och i rådets förordning 1493/93/Euratom [15]. Kommissionen har åtagit sig att se över dessa bestämmelser, särskilt med avseende på transporter av strålkällor till och från Europeiska unionen, vilket är en fråga som inte behandlas i de nuvarande bestämmelserna. Enligt artikel 4 i förslaget är medlemsstaterna skyldiga att inrätta ett system för att kontrollera alla överlåtelser av slutna strålkällor med hög aktivitet, även inom en medlemsstat och överlåtelser till och från stater som inte är medlemmar i Europeiska unionen. Detta system skall tillämpas utan undantag.

[14] Se fotnot 5.

[15] Se fotnot 6.

6.6. Registrering (artikel 5)

Enligt de expertutlåtanden som kommissionen inhämtat för att slå vakt om säkerheten är det effektivare ur säkerhets synpunkt att fokusera myndigheternas kontroll på strålkällornas innehavare i stället för på själva strålkällorna. Det föreslås därför att de som innehar strålkällor skall vara skyldiga att fylla i ett standardformulär med uppgifter om strålkällans innehavare, kontroller och tester av strålkällan och överlåtelser av denna.

Genom användning av ett standardformulär underlättas informationsutbyte och det blir också lättare för myndigheter på nationell eller lokal nivå att upprätta register om de så önskar.

Genom att uppgifterna varje år skall överlämnas till de behöriga myndigheterna (artikel 3) kan man förvissa sig om att innehavaren fortfarande existerar och uppfyller sina skyldigheter med avseende på strålkällan. Utebliven rapportering från en innehavare kan tyda på att strålkällorna befinner sig i riskzonen och detta bör därför föranleda en närmare kontroll från myndigheternas sida.

6.7. Bestämmelser för innehavare (artikel 6)

Läckagekontroller är viktiga för att säkerställa att slutna strålkällor förblir intakta. Därigenom garanteras att radioaktiva material är ordentligt inneslutna under normala driftsförhållanden och i många fall i händelse av en olycka, och att de inte leder till att personer, arbetsplatser eller miljö kontamineras. Risken för kontaminering kan emellertid aldrig elimineras helt, eftersom ingen källa kan konstrueras så att den motstår åverkan eller bearbetning till exempel vid skrothantering.

Enligt punkt e är innehavare skyldiga att lämna tillbaka eller överlåta strålkällor till en leverantör eller en godkänd anläggning för återvinning, långtidslagring eller bortskaffande inom rimlig tid efter det att användningen upphört.

Behöriga myndigheter har flera möjligheter att se till att strålkällor överlåts ordentligt efter avslutad användning, bland annat följande:

* Årlig avgift för innehav av strålkällan.

* Tidsbegränsade tillstånd.

* Deponering av en garanti, som återlämnas när strålkällan har överlåtits.

Direkt överlåtelse av strålkällan från en användare till en annan är tillåtet. De behöriga myndigheterna måste emellertid lämna sitt godkännande enligt punkt e, och den som överlåter strålkällan måste ha kontrollerat att mottagaren har ett giltigt tillstånd i enlighet med punkt f.

6.8. Identifiering och märkning (artikel 7)

Det behövs bestämmelser om identifiering och märkning av strålkällor, och detta är särskilt viktigt om en strålkälla kommer på avvägar. Denna information gör att det är lättare att spåra strålkällan och sörja för att erforderliga säkerhetsåtgärder vidtas om den återfinns. Förutom av säkerhetsskäl kan identifiering och märkning också användas för att spåra källans innehavare, eller sista tillståndshavare, för åtal eller kostnadstäckning.

6.9. Utbildning och information (artikel 8)

Enligt direktivet om grundläggande säkerhetsnormer skall personer som avsiktligt hanterar strålkällor erhålla utbildning. Arbetstagare som använder eller hanterar strålkällor med hög aktivitet eller som vistas i närheten av sådana strålkällor skall erhålla specialutbildning.

Med tanke på att det finns en risk för att slutna strålkällor kommer på avvägar är det nödvändigt att ge tillräcklig information och utbildning även till personer som normalt inte hanterar radioaktiva strålkällor, men som arbetar i anläggningar där det är sannolikt att sådana strålkällor dyker upp.

6.10. Strålkällor som kommit på avvägar (artikel 9)

Förslaget innehåller främst bestämmelser vars syfte är att förhindra att strålkällor kommer på avvägar. Bestämmelserna i artikel 9 syftar emellertid till att man skall återfå kontrollen över sådana strålkällor.

De föreslagna åtgärderna innebär följande:

* En klar ansvarsfördelning för att ha tillräcklig beredskap för insatser vid upptäckt av en strålkälla som kommit på avvägar. Efter olyckan i Spanien 1998 (se punkt 4 i den tekniska bilagan) verkade de spanska myndigheterna för upprättandet av ett protokoll för samarbete om radiologisk övervakning av metallmaterial. I protokollet anges en klar ansvarsfördelning för olika åtgärder som skall vidtas om man upptäcker en strålkälla som kommit på avvägar. Protokollet har under tecknats av alla berörda myndigheter och industriförbund. Ansvarsfördelningen skall enligt förslaget bero på strukturen hos de berörda nationella myndigheterna.

* Utseende av behöriga nationella organ eller kontaktställen från vilka personer som misstänks ha kommit i kontakt med strålkällor på avvägar snabbt kan få råd och hjälp.

* Upprättande av kontroller där det är sannolikt att strålkällor som kommit på avvägar dyker upp, t.ex. stora skrotupplag för metaller, större metall återvinnings anläggningar eller viktiga transiteringsknutpunkter. Större industriella verksam hets utövare som är medvetna om att strålkällor som kommit på avvägar kan utgöra en risk för deras arbetstagare och för kvaliteten på deras produkter har redan installerat utrustning för detektion av radioaktivitet. Om sådana strålkällor upptäcks i tid innan de blir föremål för bearbetning i anläggningen kan man också undvika de ibland mycket höga kostnader som uppkommer vid kontaminering av anläggningen och miljön.

* Anordnande av kampanjer för att finna strålkällor som kommit på avvägar eller strålkällor som riskerar att komma på avvägar.

6.11. Internationellt samarbete och informationsutbyte (artikel 10)

Strålkällor används över hela världen och handeln med återvunna metaller är i stor utsträckning internationell. Enligt förslaget är medlemsstaterna därför skyldiga att utbyta information och samarbeta med andra stater för att återfå kontrollen över strålkällor som kommit på avvägar.

6.12. Garanti (artikel 11)

När det gäller strålkällor som kommit på avvägar är det inte lätt att fastställa vem som är ansvarig för de kostnader och skador som orsakats av strålkällan, och ansvaret har ofta lagts på den person som upptäckt en sådan strålkälla. Medlems staterna kan hantera detta problem på olika sätt. De kan till exempel inrätta en fond för att täcka de kostnader och skador som uppkommer när man upptäcker strålkällor som kommit på avvägar. Fonden kan finansieras genom garantier som deponeras av personer som använder strålkällorna för sina syften.

6.13. Inspektioner (artikel 12)

Standardtext.

6.14. Behöriga myndigheter (artikel 13)

De behöriga myndigheter som ålagts att utföra uppgifter i enlighet med direktivet måste få tillgång till all information som är nödvändig för att kommunicera med myndigheter i andra medlemsstater enligt artikel 10.

Kommissionen skall offentliggöra nödvändig information i Europeiska gemen skapernas officiella tidning.

6.15. Rapport om erfarenheter (artikel 14)

Efter tre års erfarenhet av direktivets genomförande kommer kommissionen tillsammans med medlemsstaterna att kunna göra en första utvärdering av hur ändamålsenligt direktivet är och se om det är möjligt att göra några förenklingar, eller införa ytterligare krav eller förtydliganden.

6.16. Påföljder (artikel 15)

Standardtext.

6.17. Genomförande (artikel 16)

Med tanke på att samtliga medlemsstater redan har föreskrifter inom det här området som kan behöva kompletteras eller ändras, anses det rimligt att medge två år för genomförandet av direktivet.

6.18. Ikraftträdande (artikel 17)

De nationella genomförandebestämmelserna skall inledningsvis gälla strålkällor som släpps ut på marknaden efter direktivets genomförande. Efter ytterligare två år skall direktivet också genomföras beträffande äldre strålkällor.

Teknisk bilaga

1. DEFINITION AV RADIOAKTIVA SLUTNA STRÅLKÄLLOR

En sluten radioaktiv strålkälla är "en källa som är sådan att den under normala användnings förhållanden förhindrar spridning av radioaktiva ämnen till omgivningen" [16].

[16] Rådets direktiv om fastställande av grundläggande säkerhetsnormer för skydd av arbetstagarnas och allmänhetens hälsa mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning. EGT L 159, 29.6.1996 - artikel 1.

Slutna radioaktiva strålkällor har utbredd användning inom industri, medicin och forskning. Fram till 1950-talet användes endast radionuklider av naturligt ursprung, särskilt radium-226, för tillverkning av slutna strålkällor. Sedan dess har artificiella radionuklider som produceras i kärntekniska anläggningar och elgeneratorer blivit lättillgängliga. Beroende på typen av strålning kan strålkällorna delas in i följande fyra huvudkategorier:

* Gammastrålkällor - används huvudsakligen inom industrin samt för extern strål behandling, brakyterapi (närbestrålning) och sterilisering.

* Betastrålkällor - används huvudsakligen inom industrin, t.ex. i tjockleksmätare, samt för klinisk behandling och utbildningsändamål.

* Alfastrålkällor - används huvudsakligen i rökdetektorer, värmekällor, för analyser och utbildningsändamål.

* Neutronstrålkällor - används huvudsakligen för analyser, inom industrin, för kalibrering och utbildnings ändamål.

I tillägg A finns en sammanfattning av de slutna strålkällor som används i olika tillämpningar och deras respektive aktivitetsintervall. Källor vars aktivitet kan förorsaka en dosrat som överstiger 1 mSv/h på en meters avstånd utgör en betydande strålningsrisk. Mycket få radionuklider berörs (främst kobolt-60, cesium-137, iridium-192, americium-241, strontium-90 och radium-226).

Förutom strålkällor som är i bruk eller kasserade [17], finns det en tredje kategori som bör beaktas: strålkällor som har kommit på avvägar, eller "orphan sources" som de kallas i IAEA:s uppförandekod om säkerheten i samband med radioaktiva strålkällor [18]. Enligt denna kod är strålkällor som har kommit på avvägar sådana strålkällor

[17] C. Crumpton. Management of spent radiation sources in the European Union: quantities, storage, recycling and disposal. Ref. EUR 16960 en (1996).

[18] Code of Conduct on the Safety and Security of Radioactive Sources. IAEA/CODEOC/2001 - Wien 2001.

* som aldrig har stått under myndigheternas kontroll,

* som har stått under myndigheternas kontroll, men som har "övergivits",

* som har stått under myndigheternas kontroll, men som har förlorats eller flyttats från känd plats,

* som har stått under myndigheternas kontroll, men som har stulits eller avlägsnats utan vederbörligt tillstånd.

2. KARTLÄGGNING AV RADIOAKTIVA SLUTNA STRÅLKÄLLOR I EUROPEISKA UNIONEN

Enligt en aktuell undersökning som finansierats av gemenskapen [19] har omkring 500 000 strålkällor levererats till användare i Europeiska unionens nuvarande medlemsstater under de senaste 50 åren. Av dessa 500 000 strålkällor är omkring 110 000 fortfarande i bruk. De återstående 390 000 strålkällorna som är tillfälligt eller permanent obrukbara för sina innehavare betraktas som "kasserade". De lagras eller bortskaffas antingen i centrala anläggningar (ca 360 000 strålkällor) eller i användarnas anläggningar (ca 30 000 strålkällor). Att en strålkälla är kasserad innebär emellertid inte att dess radioaktivitet är försumbar eller att den har blivit mindre farlig för människor och miljö.

[19] M. ANGUS ET AL. MANAGEMENT AND DISPOSAL OF DISUSED SEALED RADIOACTIVE SOURCES IN THE EUROPEAN UNION. EUR 18186 (2000).

3. EXPONERINGSSCENARIER

I Europeiska unionen är det kasserade strålkällor som lagras i användarnas anlägg ningar som ger anledning till de största farhågorna ur strålningssynpunkt. Det beror på att det finns en stor risk för att dessa strålkällor undgår myndigheternas kontroll och därigenom kommer på avvägar, bland annat av följande skäl (rangordnade efter hur viktiga de är):

* Innehavaren kastar avsiktligt bort strålkällan som ett sätt att minska sitt ansvar i samband med långtidslagring och bortskaffande.

* Oavsiktlig förlust av strålkällan beroende på användarnas bristande kunskaper.

* Bristfällig registrering hos användarna (ingen känner till vart de kasserade strålkällorna tagit vägen).

* Användaren "försvinner" (t.ex. genom konkurs) och kontrollen av strålkällorna minskar eller upphör.

* Stöld av strålkällan eller av den utrustning i vilken den ingår (för försäljning som skrot).

Strålkällor som kommit på avvägar kan ge upphov till allvarliga personskador och till och med döda arbetstagare och privatpersoner som inte är medvetna om deras existens. Det kan till exempel vara fallet i stålverk där man återvinner metallskrot.

Det finns också en risk för läckage från slutna strålkällor. Detta kan på ett betydande sätt öka de radiologiska konsekvenserna som en följd av deras hantering, både vid normal drift och i händelse av en olycka.

4. OLYCKOR PÅ SENARE TID

Olyckor med strålkällor som inte står under tillräcklig kontroll kan få mycket allvarliga följder både för hälsa och ekonomi. I 1993 års rapport från Förenta nationernas vetenskapliga strålnings kommitté (UNSCEAR) och i senare publikationer [20] redovisas flera betydande olyckor, bl.a. följande:

[20] IAEA Bulletin Vol 41 No 3.1999.

* Goiania, Brasilien 1987: En strålkälla innehållande cesium-137 avsedd för teleterapi avlägsnades från sin inneslutning och bröts upp. 54 personer måste läggas in på sjukhus sedan de exponerats för strålning och fyra personer avled. Föroreningen av miljön var omfattande.

* Kina 1992: En man hittade en "förlorad" strålkälla innehållande kobolt-60. Tre personer i hans familj avled på grund av överexponering.

* Georgien 1997: Sedan flera gränsvakter blivit sjuka och visat tecken på strålnings inducerade sjukdomar fann man ett antal radioaktiva strålkällor som lämnats kvar i en barack som tidigare kontrollerades av Sovjetunionens armé. Ett program utarbetades för att undersöka den radiologiska situationen och man fann mer än 70 strålkällor på flera platser över hela landet. Tre av de vakter som utsatts för mest strålning behandlades i Frankrike och fyra andra i Tyskland för att få tillgång till de avancerade behandlings metoder som finns där.

* Istanbul, Turkiet 1998: Två strålkällor innehållande kobolt-60 såldes som metallskrot i sina transportbehållare. Tio personer behandlades för akuta strålningssyndrom. Flera månader efter det att denna händelse uppdagats saknades fortfarande en av de två strålkällorna.

* Peru 1999: En strålkälla innehållande iridium-192 avsedd för icke-förstörande material provning lämnades utan tillsyn. En arbetstagare som inte var medveten om riskerna stoppade strålkällan i fickan och fick svåra strålskador. Han förflyttades tillfälligt till Frankrike för att få tillgång till de avancerade behandlingsmetoder som finns där.

Lyckligtvis har inga liknande olyckor med dödlig utgång inträffat i Europeiska unionen. Risken för att sådana olyckor inträffar kan emellertid inte helt uteslutas. I maj 1998 smälte man av misstag ned en strålkälla innehållande cesium-137 i ett stålverk i Spanien. En stor del av radioaktiviteten släpptes ut i atmosfären, medan den resterande radioaktiviteten togs upp i dammuppsamlingssystemet och som en följd av detta förorenades 270 ton stål. Omkring 400 personer undersöktes med avseende på internkontaminering och sex av dem hade detekterbara halter av cesiumkontaminering. Lyckligtvis gav de resulterande stråldoserna inte någon anledning till oro i strålningshänseende. De ekonomiska konsekvenserna av olyckan (tillfälligt driftstopp vid anläggningen, saneringsåtgärder och hantering av radioaktivt avfall) uppgick till ca 26 miljoner euro. Strålkällans ursprung kunde inte fastställas och man vet inte om den kom från ett land inom Europeiska unionen eller om den importerats tillsammans med ett parti metallskrot.

I en undersökning [21] där man granskade den praxis som tillämpas vid hantering av strålkällor i EU uppskattades att högst 70 strålkällor per år kommer på avvägar inom unionen och därmed undgår myndigheternas kontroll.

[21] Se fotnot 4.

5. De främsta skälen till att myndigheterna förlorar kontrollen över strålkällor

Skälen till att myndigheterna i medlemsstaterna förlorar kontrollen över strålkällor kan delas in i de kategorier som anges nedan. Dessa kategorier har olika betydelse, men användarnas bristande kunskap om riskerna, den tidigare bristen på stränga föreskrifter och användarens försvinnande är förmodligen de tre främsta skälen till att strålkällor ibland kommer på avvägar.

(1) Användarnas bristande kunskap om de risker som kan uppkomma om icke auktoriserade personer, arbetstagare och privatpersoner får tillgång till strålkällan. Detta leder till försämrad kontroll över slutna strålkällor i användarnas anläggningar och otillräcklig säkerhet vid lagring eller bortskaffande av strålkällor.

(2) Strålkällors och kasserade slutna strålkällors spårbarhet garanteras inte i varje skede av hanteringen, från tillverkning eller import till användarlandet, till återvinning, långtidslagring eller bortskaffande.

(3) Rutinerna för långtidslagring och bortskaffande av kasserade strålkällor varierar från en medlemsstat till en annan. I medlemsstater där det finns centrala lagrings anläggningar är det vanligen strålkällornas användare som får stå för kostnaderna för lagring och bortskaffande. Det är viktigt att notera att dessa kostnader i vissa länder kan vara oväntat höga - mycket högre än inköpspriset för själva strålkällan. Det kan därför vara frestande för användarna att behålla strålkällorna i sina egna anläggningar under en viss tid, vilket ökar risken för att myndigheterna förlorar kontrollen över strålkällorna. Medlemsstater som inte har anläggningar för lagring och bortskaffande av kasserade strålkällor på sitt territorium kräver att användarna skall återsända kasserade strålkällor till leverantören utomlands. I detta fall kan kostnaden för lagring och bortskaffande ingå i inköpspriset för strålkällan.

(4) Användaren kan inte längre uppfylla sina skyldigheter när det gäller hanteringen av slutna strålkällor (bristande kontroll över hanteringen som en följd av ändrade förhållanden, konkurs, stöld osv.). I detta fall finns det en stor risk för oavsiktlig exponering om det saknas en struktur som kan ta över hanteringsansvaret för slutna strålkällor och kasserade slutna strålkällor (t.ex. nätverk av användare av slutna strålkällor, statlig organisation eller liknande).

(5) Ingen tillfredsställande lagstiftning var i kraft när strålkällorna levererades. Detta är huvudsakligen fallet för äldre strålkällor (radium-226) som används i medlems staterna fram till 1950-talet.

6. Gällande lagstiftning i medlemsstaterna och Europeiska unionen

Samtliga medlemsstater i Europeiska unionen har lagstiftning enligt vilken användare av slutna strålkällor är skyldiga att inneha ett särskilt tillstånd.

I vissa fall ägnar myndigheterna mest uppmärksamhet åt att bedöma den potentiella användarens kompetens innan ett tillstånd utfärdas, men därefter är tillsynen begränsad. Detta betyder att användaren skall ha personal med tillräckliga kvalifikationer och en lämplig strålskyddsorganisation. Strålskyddsorganisationen skall garantera att användaren vid alla tidpunkter känner till var strålkällorna befinner sig. För att kontrollera att så är fallet koncentreras myndigheternas ansträngningar här på inspektioner hos användarna.

I andra fall utövar myndigheterna tillsyn under strålkällans hela livscykel, och fäster särskild vikt vid godkännanden av enskilda överlåtelser av strålkällor. Myndighetsstrukturen varierar också avsevärt. I länder med små marknader för slutna strålkällor är en enda myndighet ansvarig för alla aspekter av användning och bortskaffande av slutna strålkällor. I större stater kan de finnas flera myndigheter som delar tillsynsansvaret för olika geografiska områden eller funktioner.

7. GEMENSKAPENS ÅTGÄRDER

Europeiska kommissionen är väl medveten om olycksrisken i samband med felaktig hantering av slutna radioaktiva strålkällor med hög aktivitet.

Redan 1996 anordnade kommissionen ett möte med experter från medlemsstaterna för att analysera den här frågan, med särskild tonvikt på förekomsten av radioaktivitet i metallskrot. Man förordade då i första hand överenskommelser med industrin om kvaliteten på inkommande partier av metallskrot och kontroll av dessa. Man strävade också efter att främja informationsutbyte om partier som eventuellt var kontaminerade, och om deras ursprung och förflyttningar.

Såväl de nationella myndigheterna som verksamhetsutövarna intensifierade sina kontroller, vilket ledde till att antalet radioaktiva strålkällor som upptäcktes i metallskrot fortsatte att öka. 1999 anordnades ett uppföljningsmöte på samma tema. I juni 1999 drog rådet slutsatsen [22] att Europeiska unionen måste komma fram till en gemensam ståndpunkt om hur man skall tackla problemen med radioaktivt metallskrot och hanteringen av förbrukade radioaktiva slutna strålkällor.

[22] Rådets 2190:e möte i Luxemburg, 14-15 juni 1999.

Kommissionen har i flera år arbetat aktivt på området för förbrukade eller kasserade slutna radioaktiva strålkällor, i syfte att förbättra den nuvarande strålskyddsorganisationen i medlemsstaterna [23] [24], kandidatländerna och Ryssland [25]. I juni 1999 hölls ett tekniskt seminarium i Bryssel där man granskade och analyserade hanteringsmetoder för kasserade slutna radioaktiva strålkällor i medlemsstaterna. De rekommendationer som formulerades vid detta seminarium har beaktats vid utarbetandet av detta förslag.

[23] Se fotnot 2.

[24] Se fotnot 4.

[25] J.M. Alardin et al. Management of sealed radioactive sources produced and sold in the Russian Federation. EUR report 18191 (1999).

Detta ämne har också behandlas i samband med gemenskapens åtgärdsplan för radioaktivt avfall [26].

[26] Rådets resolution av den 15 juni 1992 om förnyande av gemenskapens åtgärdsplan för radioaktivt avfall. EGT C 158, 25.6.1992.

TILLÄGG A: ANVÄNDNING AV STRÅLKÄLLOR (tabellen hämtad från "Methods to Identify and Locate Sealed Disused Sources", IAEA TECDOC 804, juli 1995

Användning av strålkällor inom industrin

>Plats för tabell>

Användning av strålkällor inom industrin (fortsättning)

>Plats för tabell>

Användning av strålkällor inom medicinen

>Plats för tabell>

Användning av strålkällor inom forskningen

>Plats för tabell>

2003/0005 (CNS)

Förslag till RÅDETS DIREKTIV om kontroll av slutna radioaktiva strålkällor med hög aktivitet

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, särskilt artiklarna 31.2 och 32 i detta,

med beaktande av det förslag [27] som kommissionen utarbetat efter yttrande av en grupp personer som Vetenskapliga och tekniska kommittén utsett bland medlemsstaternas veten skapliga experter i enlighet med artikel 31 i Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,

[27] EGT C , , s.

med beaktande av Europeiska Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande [28],

[28] EGT C , , s.

med beaktande av Europaparlamentets yttrande [29], och

[29] EGT C , , s.

av följande skäl:

(1) Enligt artikel 30 i Euratomfördraget skall det inom gemenskapen fastställas grund läggande normer för befolkningens och arbetstagarnas hälsoskydd mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning.

(2) Rådets direktiv 96/29/Euratom av den 13 maj 1996 om fastställande av grundläggande säker hets normer för skydd av arbetstagarnas och allmänhetens hälsa mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning [30] är ett av flera direktiv om grund läggande säkerhetsnormer som antagits sedan 1959.

[30] EGT L 159, 29.6.1996, s. 1.

(3) Enligt artikel 4.1 e i direktiv 96/29/Euratom krävs förhands tillstånd bland annat för verksamheter där radioaktiva strålkällor används för industriell radiografi, bearbetning av produkter, forskning eller exponering av personer för strålning i samband med medicinsk behandling. Det är lämpligt att utvidga detta krav till all verksamhet som omfattar radioaktiva strålkällor med hög aktivitet för att ytterligare minska risken för olyckor med sådana strålkällor.

(4) Internationella atomenergiorganet (IAEA) utfärdar föreskrifter om säker transport av radioaktivt material vilka omfattar aktivitetsgränser för uppfyllande av kraven i föreskrifterna. Dessa aktivitetsgränser kan vara en lämplig utgångspunkt när slutna radioaktiva strålkällor med hög aktivitet definieras i detta direktiv [31].

[31] IAEA Safety Standards Series No TS R 1 (ST, Revised), Wien, 2000.

(5) I direktiv 96/29/Euratom fastställs värden för vilka undantag medges när det gäller verksamheters rapporteringen till myndigheterna. De värden som fastställs i det direktivet grundas på en försumbar risknivå. Eftersom den administrativa börda som påläggs innehavare av små strålkällor genom det här direktivet bör stå i proportion till de möjliga hälsoskadorna, bör definitionen av radioaktiva strålkällor med hög aktivitet inte utvidgas till att omfatta undantagsnivåerna i direktiv 96/29/Euratom.

(6) För transport av slutna strålkällor mellan medlemsstater gäller det förfarande som fastställs i rådets förordning (Euratom) nr 1493/93 av den 8 juni 1993 om transport av radioaktiva ämnen mellan medlemsstater [32].

[32] EGT L 148, 19.6.1993, s. 1.

(7) Även om dessa rättsliga krav i gällande gemenskapslagstiftning och nationell lagstiftning ger ett grundläggande skydd, medför strålkällor med hög aktivitet fortfarande betydande risker för människors hälsa och för miljön, och bör därför underkastas en strikt kontroll från det att de tillverkas till dess att de överlämnas till en godkänd anläggning för långtidslagring eller bortskaffande.

(8) För att förhindra strålningsolyckor och strålskador är det nödvändigt att känna till var alla strålkällor med hög aktivitet befinner sig och att registrera och kontrollera dessa uppgifter, från det att strålkällan tillverkas eller importeras till gemenskapen tills den överlämnas till en godkänd anläggning för långtidslagring eller bortskaffande eller exporteras från gemenskapen. Fysiska och ekonomiska faktorer får inte hindra att sådana strålkällor återanvänds, återvinns eller bortskaffas på ett korrekt sätt när de kasseras under omständigheter som rimligen kan förutses.

(9) Förflyttningar av strålkällor med hög aktivitet inom gemenskapen gör att det är nödvändigt att harmonisera kontrollen av sådana strålkällor genom tillämpning av minimikriterier.

(10) Erfarenheten visar att man kan förlora kontrollen över strålkällor med hög aktivitet trots att det finns lämplig lagstiftning. Dessutom krävs det särskilda åtgärder för att komma tillrätta med problemet med strålkällor som kommit på avvägar som en följd av tidigare verksamhet.

(11) Det är därför nödvändigt att se till att alla strålkällor med hög aktivitet identifieras, märks och registreras, och att sörja för att alla som berörs av verksamhet där strålkällor används får särskild utbildning och information. Även de som oavsiktligt kan komma i kontakt med strålkällor som kommit på avvägar bör få lämplig utbildning och information.

(12) Det är också nödvändigt att sörja för att man på lämpligt sätt tar itu med strålkällor med hög aktivitet som kommit på avvägar, för internationellt samarbete och informations utbyte inom detta område, för inspektion och slutligen för att medel avsätts för de fall där den ursprunglige innehavaren inte kan identifieras eller visar sig vara insolvent.

(13) Medlemsstaterna bör fastställa bestämmelser om de påföljder som skall gälla i fall av överträdelse av bestämmelserna i detta direktiv och se till att de tillämpas. Påföljderna bör vara effektiva, proportionella och avskräckande.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1 Syfte och räckvidd

1. Syftet med detta direktiv är att förhindra sådan exponering för joniserande strålning som uppkommer på grund av otillräcklig kontroll av slutna strålkällor med hög aktivitet, och att harmonisera de kontroller som äger rum i medlemsstaterna, genom att fastställa särskilda krav som säkerställer att varje strålkälla hålls under kontroll.

2. Direktivet gäller strålkällor med hög aktivitet enligt definitionen i artikel 2.

3. De skyldigheter som följer av detta direktiv ersätter de skyldigheter som fastställs i direktiv 96/29/Euratom.

Artikel 2 Definitioner

I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

a) strålkälla med hög aktivitet eller strålkälla: en sluten strålkälla som innehåller en radionuklid vars aktivitet vid tillverkningen eller när den först släpps ut på marknaden är minst lika hög som den aktivitetsnivå som anges i bilaga I.

b) tillstånd: ett tillstånd att bedriva verksamhet som omfattar en strålkälla med hög aktivitet, vilket de behöriga myndigheterna efter ansökan beviljar i en handling.

c) behörig myndighet: en myndighet som utsetts av en medlemsstat för att utföra uppgifter enligt detta direktiv.

d) kasserad strålkälla: en strålkälla med hög aktivitet som inte längre används, eller är avsedd att användas, i den verksamhet för vilken ett tillstånd beviljats.

e) innehavare: en fysisk eller juridisk person som är i besittning av en strålkälla med hög aktivitet.

f) tillverkare: en fysisk eller juridisk person som tillverkar en strålkälla med hög aktivitet.

g) strålkälla som kommit på avvägar: en strålkälla med hög aktivitet som inte omfattas av myndigheternas kontroll, antingen därför att den aldrig gjort det eller därför att den har övergivits, förlorats, flyttats från känd plats, stulits eller överlåts utan vederbörligt tillstånd.

h) godkänd anläggning: en inrättning belägen på en medlemsstats territorium, som av de behöriga myndigheterna i den medlemsstaten och i enlighet med nationell lagstiftning fått tillstånd att långtidslagra eller bortskaffa strålkällor med hög aktivitet.

i) återanvänd strålkälla: en strålkälla med hög aktivitet som används av en annan användare för samma eller en annan verksamhet.

j) sluten strålkälla: samma betydelse som i direktiv 96/29/Euratom.

k) leverantör: en fysisk eller juridisk person som levererar en strålkälla med hög aktivitet eller ställer den till förfogande.

l) användare: en fysisk eller juridisk person som använder en strålkälla med hög aktivitet.

m) överlåtelse: överföring av en strålkälla med hög aktivitet från en innehavare till en annan.

Artikel 3 Tillstånd

1. Medlemsstaterna skall kräva förhandstillstånd för all verksamhet som omfattar en strålkälla med hög aktivitet.

2. Innan ett tillstånd utfärdas skall medlemsstaterna se till att

a) åtgärder har vidtagits för att garantera en säker hantering av strålkällor med hög aktivitet, även när de kasseras,

b) medel avsatts för att garantera en säker hantering av strålkällor med hög aktivitet som kasseras. De medel som avses i punkt 2 b kan till exempel bestå i:

(i) medel insatta på bank vilka står under medlemsstatens kontroll,

(ii) en kontrollerbar avsättning i organisationens bokföring,

(iii) en försäkringsreserv som används endast om de normala kommersiella mekanismerna inte fungerar.

3. Medlemsstaterna skall se till att tillståndet omfattar

a) ansvar,

b) personalens minimikompetens,

c) utrustningens minimiprestanda,

d) nödfallsrutiner och kommunikationsförbindelser,

e) de arbetsrutiner som skall följas,

f) underhåll av utrustning och strålkällor med hög aktivitet,

g) lämplig hantering av kasserade strålkällor med hög aktivitet, bl.a. avtal om eventuell överlåtelse av kasserade strålkällor till en leverantör eller godkänd anläggning.

Artikel 4 Överlåtelser

Medlemsstaterna skall inrätta ett system för adekvat kontroll av enskilda överlåtelser av strålkällor med hög aktivitet.

Artikel 5 Registrering

1. Den behöriga myndigheten skall föra register över tillståndshavare, med en klar angivelse av vilken eller vilka typer av strålkällor de har rätt att inneha. Den skall också föra register över överlåtelser och bortskaffande av strålkällor med hög aktivitet när tillståndet löper ut.

2. Innehavaren skall föra register över alla strålkällor med hög aktivitet i hans ägo, med uppgifter om strålkällornas placering och om överlåtelser av dem. Registren skall upprättas i enlighet med standardformuläret i bilaga II, och skall innehålla samma uppgifter och ha samma format som detta.

3. Innehavaren skall överlämna en kopia av de register som avses i punkt 2 till den behöriga myndigheten

a) när registren upprättas,

b) därefter en gång om året,

c) när registren avslutas och innehavaren inte längre har några strålkällor, och

d) när den behöriga myndigheten begär det.

Innehavarens register skall ställas till den behöriga myndighetens förfogande för inspektion.

4. Kommissionen får uppdatera standardformuläret i bilaga II.

Artikel 6 Bestämmelser för innehavare

Innehavare av strålkällor med hög aktivitet skall

a) sörja för att läckagekontroller genomförs regelbundet för att säkerställa att alla strålkällor med hög aktivitet är intakta,

b) regelbundet kontrollera att alla strålkällor med hög aktivitet finns på den plats där de används eller lagras,

c) sörja för att åtgärder vidtas för att förhindra otillbörlig tillgång till stationära och bärbara strålkällor med hög aktivitet, eller förlust, stöld, brand och olaglig användning av dessa.

d) omedelbart underrätta den behöriga myndigheten om förlust, stöld och olaglig användning av en strålkälla med hög aktivitet och om alla händelser, till exempel en brand, som kan ha skadat strålkällan,

e) utan otillbörligt dröjsmål lämna tillbaka eller överlåta alla kasserade strålkällor med hög aktivitet till en leverantör eller godkänd anläggning efter avslutad användning, såvida inte något annat överenskommits med den behöriga myndig heten,

f) före varje överlåtelse av radioaktiva strålkällor med hög aktivitet försäkra sig om att mottagaren har ett giltigt tillstånd.

Artikel 7 Identifiering och märkning

1. Tillverkaren skall tilldela varje strålkälla med hög aktivitet ett unikt identifierings nummer. Om det är praktiskt möjligt skall strålkällan varaktigt märkas med detta nummer.

Tillverkaren skall förse såväl behållaren som, om detta är praktiskt möjligt, strålkällan med en varaktig märkning och en etikett, i båda fallen med en symbol som varnar för strålningsrisken.

2. Medlemsstaterna skall se till att strålkällor med hög aktivitet åtföljs av skriftlig information om att de är identifierade och märkta i enlighet med punkt 1. Informationen skall omfatta foton av strålkällan, strålkällans behållare, transport förpackning samt i före kommande fall av apparat och utrustning.

Artikel 8 Utbildning och information

1. När strålskyddsutbildning anordnas i enlighet med artikel 22 i direktiv 96/29/Euratom skall innehavaren se till att denna utbildning omfattar de särskilda krav som ställs på säker hantering av strålkällor med hög aktivitet.

Utbildningen skall särskilt betona säkerhetskravens vikt och deltagarna skall informeras om vilka konsekvenser det kan få att man förlorar kontrollen över strålkällor med hög aktivitet.

Utbildningen skall riktas till arbetstagare som använder eller hanterar strålkällor med hög aktivitet eller som vistas i närheten av sådana strålkällor.

Repetitionsutbildning skall genomföras med jämna mellan rum.

2. Medlemsstaterna skall verka för att ledningen och arbetstagarna vid sådana anläggningar där det är sannolikt att strålkällor med hög aktivitet som kommit på avvägar dyker upp eller bearbetas (t.ex. stora skrotupplag, större återvinnings anläggningar för metall skrot), samt ledningen och arbetstagarna vid betydande transiterings knut punkter (t.ex. tullkontor)

a) informeras om risken för att de kan komma i kontakt med en strålkälla med hög aktivitet,

b) får råd om hur man genom visuell kontroll kan upptäcka strålkällor med hög aktivitet och deras behållare,

c) får grundläggande information om radioaktivitet och dess effekter,

d) informeras om vilka åtgärder som skall vidtas om man upptäcker eller miss tänker att man upptäckt en strålkälla med hög aktivitet.

Artikel 9 Strålkällor med hög aktivitet som kommit på avvägar

1. Medlemsstaterna skall se till att de behöriga myndigheterna är redo att återta kontrollen över strålkällor med hög aktivitet och hantera radiologiska nödsituationer, eller har antagit föreskrifter (som bl.a. omfattar en ansvarsfördelning) om detta, och att de har fastställt beredskapsplaner och -åtgärder.

2. Medlemsstaterna skall se till att personer som normalt inte deltar i verksamhet som omfattas av strålskyddskrav, men som misstänker att de kommit i kontakt med en strålkälla med hög aktivitet som kommit på avvägar, snabbt kan få tillgång till tekniskt råd och stöd. Syftet med sådant råd och stöd skall i första hand vara att skydda arbetstagare och privatpersoner mot strålning och garantera strålkällans säkerhet.

3. Medlemsstaterna skall se till att det inrättas kontroller i syfte att upptäcka strålkällor med hög aktivitet som kommit på avvägar. Sådana kontroller skall göras på platser där denna typ av strålkällor kan förekomma, t.ex. stora skrotupplag och större anläggningar för återvinning av metallskrot, eller vid betydande transiterings knutpunkter, t.ex. tullkontor.

4. Medlemsstaterna skall främja anordnande av kampanjer för att återta kontrollen över strålkällor som kommit på avvägar som en följd av tidigare verksamhet.

Sådana kampanjer kan omfatta finansiellt bidrag från medlemsstaterna till kostnaderna för att återta kontrollen över, hantera och bortskaffa strålkällorna samt genomgång av arkiv hos myndigheter, t.ex. tullmyndigheterna, och hos innehavare såsom forsknings institut, materialprovningsanstalter och sjukhus.

Artikel 10 Internationellt samarbete och informationsutbyte

Medlemsstaterna skall sträva efter att utbyta information och samarbeta med andra medlemsstater, tredje land och berörda internationella organisationer i fråga om förluster, avlägsnande, stöld och upptäckt av strålkällor med hög aktivitet samt när det gäller undersökningar i samband med detta.

Artikel 11 Garanti

För att ha beredskap för situationer som kan uppkomma om innehavaren inte kan identifieras eller är insolvent, skall medlemsstaterna sörja för att det upprättas ett garantisystem för sådana skador på människors hälsa som förorsakas av strålkällor med hög aktivitet och för att täcka kostnaderna för interventioner i samband sådana strålkällor, särskilt de kostnader som uppkommer som en följd av kraven i artikel 9.

Artikel 12 Inspektioner

Medlemsstaterna skall inrätta ett inspektionssystem för att kontrollera efterlevnaden av de bestämmelser som införs i enlighet med detta direktiv.

Artikel 13 Behörig myndighet

1. Medlemsstaterna skall utse en behörig myndighet som skall utföra uppgifter i enlighet med detta direktiv.

2. Medlemsstaterna skall senast den [...................] meddela kommissionen den behöriga myndighetens namn och adress, och samtidigt lämna alla uppgifter som är nödvändiga för att det skall vara möjligt att snabbt kommunicera med denna myndighet.

3. Om det finns flera behöriga myndigheter i en och samma medlemsstat skall denna medlemsstat utse ett kontaktställe för motsvarande myndigheter i andra medlems stater.

4. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om eventuella ändringar av de uppgifter som avses i punkterna 2 och 3.

5. Kommissionen skall vidarebefordra de uppgifter som avses i punkterna 2 och 3 till samtliga behöriga myndigheter i gemenskapen och offentliggöra dem i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 14 Rapport om erfarenheter

Fem år efter den dag som avses i artikel 17.1 skall medlemsstaterna underrätta kommissionen om de erfarenheter som vunnits vid genomförandet av detta direktiv.

På grundval av dessa uppgifter skall kommissionen sedan överlämna en rapport till Europaparlamentet, rådet och Europeiska Ekonomiska och sociala kommittén.

Artikel 15 Påföljder

Medlemsstaterna skall fastställa bestämmelser om de påföljder som skall gälla i fall av överträdelse av de nationella bestämmelser som antas till följd av detta direktiv och skall vidta nödvändiga åtgärder för att se till att de tillämpas. De påföljder som föreskrivs skall vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna skall senast det datum som anges i artikel 16.1 anmäla dessa bestämmelser till kommissionen och skall utan dröjsmål underrätta kommissionen om eventuella ändringar av dessa bestämmelser.

Artikel 16 Införlivande

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den [....................]. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter som hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till centrala bestämmelser i nationella lagar och andra författningar som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 17 Övergångsbestämmelse

För strålkällor med hög aktivitet som släppts ut på marknaden före det datum som anges i artikel 16 skall artiklarna 3-6 börja tillämpas senast 24 månader efter detta datum.

Artikel 18 Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 19

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den

På rådets vägnar

Ordförande

BILAGA I

Aktivitetsnivåer

För radionuklider som inte är upptagna i nedanstående tabell är den relevanta aktivitetsnivån en hundradel av motsvarande A1-värde som anges i IAEA Regulations for the safe transport of radioactive materials, no TS-R-1 (ST-1, Revised) - Internationella atomenergiorganet, Wien 2000.

>Plats för tabell>

(a) Aktivitetsnivån omfattar bidrag från dotternuklider med kortare halveringstider än 10 dagar.

(b) Omfattar neutronstrålkällor med beryllium.

BILAGA II

STANDARDFORMULÄR MED UPPGIFTER OM STRÅLKÄLLOR MED HÖG AKTIVITET (icke-obligatoriska uppgifter anges i kursiv stil)

>Plats för tabell>