RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET - Initiativet för tillväxt och sysselsättning : Åtgärder för finansiellt stöd till innovativa och sysselsättningsskapande små och medelstora företag - 29 maj 2002

INNEHÅLL

1. Sammanfattning

1.1. Bakgrund

1.2. Utnyttjande totalt sett

1.3. Omedelbara effekter på sysselsättningen

1.4. Framtidsutsikter för sysselsättningsskapande på längre sikt

1.5. Viktigaste slutsatser

2. Inledning: Viktigaste resultat och rekommendationer

2.1. Inledning

2.2. Viktigaste resultat och rekommendationer

2.2.1. ETF Start

2.2.2. SMF-garantin

2.2.3. JEV

3. Utvärderingsmetod

3.1. Utvärderingens syfte och omfattning

3.2. Huvudfrågorna i utvärderingen

3.3. Metoder för insamling och analys av uppgifter

4. ETF Start

4.1. Viktigaste slutsatser och rekommendationer

4.2. Beskrivning av instrumentet

4.3. Verksamhetens bakgrund

4.4. Instrumentets utveckling

4.5. Marknadsutveckling

4.6. Undersökningsmetod

4.7. Metoder för insamling och analys av uppgifter

4.8. Undersökningsresultat

4.9. Slutsatser och rekommendationer

5. JEV-programmet (Joint European Venture)

5.1. Viktigaste slutsatser och rekommendationer

5.2. Beskrivning av instrumentet

5.3. Verksamhetens bakgrund

5.4. Instrumentets utveckling

5.5. Undersökningsmetod

5.6. Metoder för insamling och analys av uppgifter

5.7. Undersökningsresultat

5.8. Slutsatser och rekommendationer

6. SMF-garantin

6.1. Viktigaste slutsatser och rekommendationer

6.2. Beskrivning av instrumentet

6.3. Verksamhetens bakgrund

6.4. Instrumentets utveckling

6.5. Undersökningsmetod

6.6. Metoder för insamling och analys av uppgifter

6.7. Undersökningsresultat

6.8. Slutsatser och rekommendationer 32 Sammanfattning

1.1. Bakgrund

Initiativet för tillväxt och sysselsättning [1] syftar till att underlätta bildandet och utvecklingen av små och medelstora företag för att dessa skall kunna skapa arbetstillfällen. Tre finansieringsinstrument har genomförts för detta ändamål: ETF Start, Joint European Venture (JEV) och SMF-garantin. Tillsammans når dessa tre ett stort antal olika typer av små och medelstora företag. ETF Start och SMF-garantin förvaltas av Europeiska investeringsfonden (EIF), medan JEV förvaltas av kommissionen.

[1] Rådets beslut 98/347/EG av den 19 maj 1998 om åtgärder för finansiellt stöd till innovativa och sysselsättningsskapande små och medelstora företag - Initiativ för tillväxt och sysselsättning. Offentliggjort i EGT L 155, 29.5.1998.

Genom ETF Start ges finansiering till riskkapitalfonder för investering i snabbväxande små och medelstora företag, särskilt under de tidiga utvecklingsfaserna, och främst inom de högteknologiska sektorerna. De flesta riskkapitalfonder som stöds av ETF Start har en nationell eller regional inriktning.

Syftet med JEV-programmet är att främja gränsöverskridande samriskprojekt mellan små och medelstora företag inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) för att hjälpa dem att göra verksamheten mer internationell och dra full nytta av den inre marknadens möjligheter.

Syftet med SMF-garantin är att tillhandahålla lånegarantier för att öka tillgången till lån för de mindre företagen inom traditionella verksamhetssektorer. Finansieringen till små och medelstora företag ges genom ett nätverk av finansiella intermediärer som är verksamma i medlemsstaterna inom den offentliga eller den privata sektorn.

I artikel 7.2 i rådets beslut föreskrivs följande: "Kommissionen skall senast 48 månader efter den dag då programmet antas lämna en utvärdering av programmet, särskilt av hur programmet totalt sett utnyttjas, dess omedelbara effekter på sysselsättningen och utsikterna att skapa arbetstillfällen på lång sikt."

Perioden för åtaganden om budgetmedel till de finansieringsinstrument som förvaltas av EIF löpte ut den 29 maj 2002, dvs. fyra år efter det att rådets beslut antogs. Utvärderingsrapporten planerades därför så att den skulle läggas fram efter det datumet, så att hela åtagandeperioden på 48 månader skulle kunna beaktas.

I samband med utvärderingen gjordes en undersökning bland stödmottagarna med hjälp av enkäter anpassade till vart och ett av instrumenten.

1.2. Utnyttjande totalt sett

Generellt sett har verksamheten inom ETF Start och SMF-garantin utvecklats bra, även om den under 2001 påverkades av den allmänna nedgången på riskkapitalmarknaderna i hela världen och av bankernas ökade ovilja att låna ut pengar till små och medelstora företag mot bakgrund av den allmänt försämrade makroekonomiska miljön. Under 2002 ökade dock efterfrågan på garantier, då bankerna började kräva ytterligare säkerheter. När det gäller JEV har marknadens intresse varit mycket mindre än väntat.

De ursprungliga budgetanslagen till initiativet uppgick till 423,56 miljoner euro, varav 168 miljoner till ETF Start, 57 [2] miljoner till JEV och 198,56 miljoner euro till SMF-garantin. På grund av det omfattande utnyttjandet av SMF-garantin överfördes ett belopp på 30,56 miljoner från JEV till SMF-garantin. När åtagandeperioden löpte ut den 29 maj 2002 hade EIF gjort åtaganden för hela det ursprungliga budgetanslag som fanns tillgängligt för ETF Start och SMF-garantin. För JEV hade projektåtaganden för sammanlagt 14,5 miljoner euro gjorts, vilket motsvarar 25 % av instrumentets budgetanslag.

[2] Inklusive 5 miljoner euro som anslogs 1997 för pilotåtgärden JEV under det tredje fleråriga programmet för små och medelstora företag 1997-2000.

Enligt rådets beslut skall, för ETF Start och SMF-garantin, den intjänade räntan på förvaltningskontot tillföras finansieringsinstrumentens tillgångar. När det gäller ETF Start skall också realisationsvinster från investeringar tillföras dessa tillgångar. Den 29 maj 2002 uppgick dessa extra tillgångar till 29,52 miljoner euro, av vilka EIF gjort åtaganden för 21,54 miljoner euro.

Omkring 206 små och medelstora företag inom den högteknologiska sektorn har dragit nytta av ETF Start (juni 2002). Detta verkar vara en rimlig siffra, med beaktande av att en del riskkapitalfonder just har startat sin investeringsverksamhet och att fonderna i enlighet med de särskilda kännetecknen för riskkapitalsektorn har investeringsperioder på upp till fem år. Vid samma datum hade SMF-garantin redan gett stöd åt över 112 000 små företag genom att öka deras tillgång till lånefinansiering. Den övervägande delen av dessa stödmottagare är mikroföretag med färre än 10 anställda, vilket beror på att omkring 45 % av dessa företag är nystartade. När det gäller JEV har bara 137 förslag till samriskprojekt beviljats stöd, vilket är mycket färre än väntat.

1.3. Omedelbara effekter på sysselsättningen

När det gäller ETF Start, som gör kapitalinvesteringar i små och medelstora företag inom de högteknologiska sektorerna, visar undersökningen (grundad på enkätsvaren från 57 små och medelstora företag) på ett betydande bidrag till sysselsättningen. Vid tidpunkten för investeringen hade varje företag i genomsnitt 15 anställda och lyckades sedan skapa i genomsnitt ytterligare 20 anställningar, vilket utgör mer än en fördubbling av sysselsättningstillfällena. Den största ökningen (med undantag av kategorin "övriga tjänster") fanns bland företag verksamma inom kategorierna Bioteknik och IT.

JEV är inriktat på små och medelstora företag som vill investera utomlands i samriskprojekt. De enkätsvar som skickades in av de företag som fick stöd genom JEV visar att de 31 samriskprojekt som faktiskt skapades ledde till 252 nya jobb (8 per projekt i genomsnitt), vilket är en besvikelse. De små och medelstora företagen har också ökat anställningarna inom sina egna företag sedan de lämnade in sin ansökan till JEV, men det går inte att visa att JEV på något sätt bidrog till detta.

I fråga om SMF-garantin, som är inriktad på mindre företag (färre än 100 anställda) och nyetablerade företag främst inom de traditionella sektorerna, visar undersökningsresultaten (enkätsvar från 405 små och medelstora företag) att instrumentet i hög grad bidragit till ökad sysselsättning. När låneansökan lämnades in hade varje företag i snitt 8 anställda, och lyckades sedan skapa ytterligare 2,5 jobb i genomsnitt, vilket motsvarar en ökning på över 30 %. Mikroföretag med färre än 10 anställda utgör omkring 76 % av alla stödmottagande företag och de rapporterade en sysselsättningsökning på imponerande 86 %. Betydande ökningar, på över 50 %, uppnåddes inom transportsektorn, som även inbegriper resebyråer, lager och telekommunikationer, samt inom utbildning och hälso- och sjukvård.

1.4. Framtidsutsikter för sysselsättningsskapande på längre sikt

I fråga om ETF Start är prognoserna goda för en betydande sysselsättningsökning: 18 % fram till slutet av 2002 och ytterligare 26 % fram till slutet av 2003. Prognoserna är bäst inom IT-sektorn och biotekniksektorn. Eftersom det är dessa två sektorer ETF Start främst vänder sig till, är det tydligt att instrumentet är inriktat på rätt målgrupp.

När det gäller JEV förutspår de små och medelstora företag som svarat på enkäten att sysselsättningen inom deras samriskprojekt kommer att öka från 252 till 787 under de kommande fem åren. Det är dock okänt i vilken omfattning denna ökning kommer att innefatta överföring av personal från de deltagande företagen.

Under SMF-garantin pekar sysselsättningsprognoserna, som grundas på undersökningen, på att omkring ett nytt arbetstillfälle per företag kan skapas under vardera 2002 och 2003. Dessa uppgifter måste ses mot bakgrund av den sysselsättningsökning som redan ägt rum fram till utgången av 2001, och mot bakgrund av företagens storlek, nämligen att det rör sig om mikroföretag med färre än tio anställda. Resultatet verkar rimligt om man beaktar att det främst rör sig om företag verksamma inom traditionella sektorer med mindre tillväxtpotential än de högteknologiska sektorer som ETF Start är inriktat på.

1.5. Viktigaste slutsatser

Initiativet för tillväxt och sysselsättning skall avhjälpa brister på marknaden inom området för små och medelstora företag, särskilt när det gäller tillgång till eget kapital, lånefinansiering och stöd till de små och medelstora företagens internationalisering.

Man bör i fråga om alla tre instrument hålla i minnet att det kommer att ta lång tid innan instrumentets fulla verkan kan mätas. Detta gäller framför allt ETF Start, med tanke på den nuvarande försiktiga investeringspolitiken och den osäkra ekonomiska situationen.

Å ena sidan har bankerna på grund av den låga ekonomiska tillväxten blivit mycket ovilliga att låna ut pengar till små och medelstora företag utan realsäkerhet, vilket i hög grad ökat marknadens efterfrågan på lånegarantier. Å andra sidan har den försämrade makroekonomiska situationen minskat efterfrågan på riskkapital.

ETF Start har ökat de små och medelstora företagens tillgång till riskkapital, särskilt i de tidiga utvecklingsfaserna och främst inom de högteknologiska sektorerna, där det finns en konstaterad svaghet på marknaden. Instrumentet är effektivt. En betydande effekt på tillväxten har redan uppnåtts och effekterna på sysselsättningen är mycket positiva. De förändringar som gjorts under det fleråriga programmet för företag och företagaranda, särskilt för små och medelstora företag (2001-2005) har gett instrumentet en ännu mer effektiv inriktning mot tydligt konstaterade svagheter på marknaden.

SMF-garantin har visat sig vara ett mycket effektivt instrument som når ut till ett stort antal små och medelstora företag inom många olika sektorer i tolv av medlemsstaterna. Särskilt när det gäller sysselsättningen inom mikroföretag (med färre än tio anställda) har det skett en markant ökning. Liksom är fallet med ETF Start har de utvidgningar som gjorts i och med rådets beslut om det fleråriga programmet för företag och företagaranda inriktat instrumentet mer effektivt mot tydligt konstaterade svagheter på marknaden, särskilt i fråga om garanterade mikrokrediter.

JEV har inte nått upp till de fastställda målen. Det är kostsamt, långsamt och krångligt att administrera, intresset för det har varit lågt och en genomgripande förenkling som skulle göra det mer attraktivt och effektivt skulle innebära att man förlorar alla outnyttjade budgetanslag på omkring 42 miljoner euro. Dessutom kan inte budgetanslagen användas till projekt som inbegriper kandidatländerna. Rekommendationen blir därför att programmet avvecklas så fort som möjligt på grund av den dåliga kostnadseffektiviteten och bristen på efterfrågan. Det anses inte lämpligt att försöka lansera en efterföljare till programmet.

Sammanfattningsvis blir slutsatsen att två av de tre instrumenten (ETF Start och SMF-garantin) har varit framgångsrika och fortfarande är relevanta. Båda instrumenten har fått ytterligare budgetmedel under den fleråriga handlingsplanen och håller på att anpassas för att bättre motsvara marknadens efterfrågan.

2. INLEDNING: VIKTIGASTE RESULTAT OCH REKOMMENDATIONER

2.1. Inledning

Initiativet för tillväxt och sysselsättning har utvecklats efter Europeiska rådets möte i juni 1997 i Amsterdam och dess extra möte om sysselsättning i november 1997 i Luxemburg. Initiativet är främst inriktat på små och medelstora företag med tillväxtpotential, eftersom denna typ av företag ofta har svårt att få finansiering på grund av de risker som är förknippade med just detta stadium i deras utveckling. Syftet med programmet är därför att stödja de små och medelstora företagens etablering och utveckling, för att göra det möjligt för dem att skapa nya arbetstillfällen. För detta ändamål har tre finansieringsinstrument inrättats - ETF Start, Joint European Venture (JEV) och SMF-garantin - som skall ge stöd till så många små och medelstora företag som möjligt under deras olika tillväxtfaser. Initiativet för tillväxt och sysselsättning för finansiellt stöd inrättades av rådet (genom beslut 98/347/EG) den 19 maj 1998 och trädde i kraft samma dag som beslutet offentliggjordes, dvs. den 29 maj 1998. ETF Start och SMF-garantin förvaltas av Europeiska investeringsfonden (EIF), medan JEV förvaltas av kommissionen.

Den 20 december 2000 antog rådet beslut 2000/819/EG, som utökar initiativets finansieringsinstrument enligt en ny rättslig grund, nämligen det fleråriga programmet för företag och företagaranda, särskilt för små och medelstora företag (2001-2005). Ytterligare ett instrument, såddkapitalåtgärden, lades dessutom till.

Enligt artikel 7.2 i rådets beslut 98/347/EG skall kommissionen lämna en utvärderingsrapport till Europaparlamentet och rådet om de framsteg som gjorts i genomförandet av de tre finansieringsinstrumenten inom initiativet för tillväxt och sysselsättning (ETF Start, JEV och SMF-garantin): "Kommissionen skall senast 48 månader efter den dag då programmet antas lämna en utvärdering av programmet, särskilt av hur programmet totalt sett utnyttjas, dess omedelbara effekter på sysselsättningen och utsikterna att skapa arbetstillfällen på lång sikt."

För de finansieringsinstrument som förvaltas av EIF avslutades den operativa fasen på initiativets fyraårsdag, dvs. den 29 maj 2002. Utvärderingsrapporten planerades därför så att den skulle läggas fram efter det datumet, så att hela åtagandeperioden på 48 månader skulle kunna beaktas.

Denna utvärderingsrapport bör läsas tillsammans med årsrapporten för 2001, KOM(2002) 345, som kommissionen lade fram för Europaparlamentet och rådet för att redogöra för de framsteg som dittills gjorts i genomförandet av de tre finansiella instrumenten.

Utvärderingsrapporten är indelad i flera avsnitt, och varje instrument behandlas i ett eget avsnitt. Statistiken över små och medelstora företag grundas på enkäter och uppgifter som lämnats till kommissionen inom ramen för undersökningarna.

EIF:s verksamhet i fråga om ETF Start och SMF-garantin har utvecklats enligt planerna, och SMF-garantins resultat är över förväntan. Därför har ett belopp på 30,56 miljoner euro förts över från JEV till SMF-garantin. Båda programmen påverkades i slutet av 2001 av den ekonomiska utvecklingen som ledde till att riskkapitalet i Europa minskade och till att bankerna blev alltmer ovilliga att låna ut pengar till små och medelstora företag. Under 2002 ökade efterfrågan på garantier i betydande grad, då bankerna krävde ytterligare säkerhet. Det verkar som om bankerna i detta sammanhang också förutsett de eventuella effekterna av den föreslagna nya Basel-överenskommelsen om kapitalkrav. Det visade sig också vara mycket svårt för nya företag att få tillgång till kapital för investeringar i sådd- och etableringsfaserna, eftersom en stor del av riskkapitalfonderna för närvarande inriktas på investeringar i uppföljande och senare faser. När det gäller JEV var marknadens intresse mindre än väntat om man jämför med liknande instrument för samriskprojekt som tidigare förvaltats av kommissionen och som nu avslutats.

De ursprungliga budgetanslagen till initiativet uppgick till 423,56 miljoner euro, varav 168 miljoner till ETF Start, 57 [3] miljoner till JEV och 198,56 miljoner euro till SMF-garantin. När åtagandeperioden löpte ut den 29 maj 2002 hade EIF gjort åtaganden för hela det ursprungliga budgetanslag som fanns tillgängligt för ETF Start och SMF-garantin. För JEV hade projektåtaganden för sammanlagt 14,5 miljoner euro gjorts, vilket motsvarar 25 % av budgetanslagen.

[3] Inklusive 5 miljoner euro som anslogs 1997 för pilotåtgärder JEV under det tredje fleråriga programmet för små och medelstora företag 1997-2000.

Enligt rådets beslut skall, för ETF Start och SMF-garantin, den intjänade räntan på förvaltningskontot tillföras finansieringsinstrumentens tillgångar. När det gäller ETF Start skall också realisationsvinster från investeringar tillföras dessa tillgångar. Den 29 maj 2002 uppgick dessa extra tillgångar till 29,52 miljoner euro, av vilka EIF gjort åtaganden för 21,54 miljoner euro.

Tabellen nedan visar antalet stödmottagande projekt per land under de tre finansieringsinstrumenten inom initiativet för tillväxt och sysselsättning per den 31 december 2001.

>Plats för tabell>

* Norge kan inte få stöd från ETF Start och SMF-garantin

Tabellen nedan visar de sammanlagda budgetbelopp för avtal som tecknats med stödmottagarna per den 31 december 2001.

>Plats för tabell>

Eftersom de tre finansieringsinstrumenten är så fundamentalt olika till sin karaktär går det inte att göra meningsfulla jämförelser mellan dem i fråga om kostnader per arbetstillfälle eller per stödmottagande företag.

ETF Start investerar i riskkapitalfonder som i sin tur investerar i små och medelstora företag. Den fulla effekten av dessa investeringar, både finansiellt och i form av syssel sättnings tillfällen, märks oftast inte förrän efter 5-10 år, särskilt när perioden omfattar en betydande nedgång i riskkapitalverksamheten, som är fallet för närvarande. I teorin är det möjligt att alla medel som anslagits under ETF Start i slutändan kommer att återbetalas, och i så fall blir kostnaderna i kommissionens budget per stödmottagande företag och per sysselsättnings tillfälle noll (det kan till och med bli en vinst). Det är också sannolikt att den största sysselsättningseffekten kommer under de senare åren, om man antar att där finns åtminstone en eller två "stjärnskottsinvesteringar" som kommer att växa starkt när de väl klarat sig förbi etableringsfasen.

SMF-garantin tillhandahåller å andra sidan medel för att täcka förluster i existerande lånegaranti portföljer. Pengarna placeras i en förvaltningsfond hos EIF och används när det uppstår förluster på lånen. I slutänden kommer alla pengar som anslagits till instrumentet att användas för att täcka dessa låneförluster, och först då blir slutkostnaden för instrumentet känd. Sysselsättningsskapandet kommer dock att variera i tiden och de specifika kostnaderna som uppstått i samband med sysselsättningsskapande kommer att variera beroende på om lånen betalas tillbaka eller skrivs av. Det går därför inte att göra någon rimlig kalkyl över kostnad per skapat arbetstillfälle. Antalet små och medelstora företag som får stöd genom instrumentet blir mycket högre än för ETF Start, och garantiinstrumentets hävstångseffekt är betydligt större eftersom riskerna är betydligt mindre. Den sysselsättningsskapande effekten blir också inledningsvis större med garantiinstrumentet, även om de mer långsiktiga effekterna av ETF Start så småningom kan komma ifatt.

JEV-programmet, slutligen, ger direkta bidrag till små och medelstora företag för styrkta stödberättigande kostnader och investeringar. När ett projekt godkänns för första gången skall dock alltid ett åtagande på maximibeloppet 100 000 euro göras (eftersom det är vad företaget allt som allt kommer att kunna begära). Den verkliga slutkostnaden för kommissionens budget för varje ansökan blir normalt inte känd förrän 18-36 månader efter det att ett projekt godkänts, och innan dess går det inte att med säkerhet fastställa kostnaden per stödmottagare eller per skapat arbetstillfälle.

2.2. Viktigaste resultat och rekommendationer

2.2.1. ETF Start

- ETF Start har ökat de små och medelstora företagens tillgång till riskkapital, särskilt i de tidiga utvecklingsfaserna och främst inom högteknologiska branscher där det funnits en identifierad svaghet på marknaden.

- Instrumentet är effektivt och har redan haft en betydande inverkan på tillväxten. Effekten på sysselsättningen har varit mycket positiv.

- Allmänt förväntas ytterligare positiva effekter på sysselsättningen under de närmaste åren, särskilt inom IT-sektorn och bioteknikbranschen.

- Genom EIF:s saminvesteringar i riskkapitalfonder är denna struktur ett effektivt sätt att göra större belopp tillgängliga för de slutliga stödmottagarna och det är också ett effektivt sätt att använda gemenskapens resurser.

- ETF Start har potential att bli attraktivt för kandidatländerna.

- Om man begränsar instrumentets användningsområde så att det i framtiden bara får användas till investeringar i sådd- och etableringsfaserna (vilket redan har gjorts i det fleråriga programmet för företag och företagaranda 2001-2005) bör det bli ännu mer effektivt inriktat på en tydligt identifierad svaghet på marknaden.

2.2.2. SMF-garantin

- SMF-garantin har visat sig vara ett mycket effektivt verktyg som en del av de åtgärder som står till förfogande för de små företagen med tillväxtpotential.

- Garantin har nått ut till ett stort antal små och medelstora företag verksamma i många olika branscher.

- Över 90 % av de företag som fick garantilån hade färre än 10 anställda, och dessa mikroföretag har skapat en betydande ökning av sysselsättningen. Detta går i linje med förväntningarna eftersom en del av de garanterade programmen var inriktade på nystartade företag vilka utgör omkring 45 % av de små och medelstora företag som beviljades garantier.

- De flesta stödmottagande företagen finns inom traditionella branscher.

- Instrumentet bör fortsätta genomföras genom ett nätverk av finansiella intermediärer och deras bankförbindelser, och förvaltas av Europeiska investeringsfonden.

- En utvidgning av detta instrument till kandidatländerna, där det är särskilt svårt att få tillgång till finansiering, bör ge mycket goda effekter.

2.2.3. JEV

- Allmänt sett har inte JEV nått upp till de fastställda målen.

- Instrumentet är kostsamt, långsamt och krångligt att förvalta, intresset för det har varit lågt och en genomgripande förenkling som skulle göra det mer attraktivt och effektivt skulle innebära att man förlorar alla outnyttjade budgetanslag på omkring 42 miljoner euro. Dessutom kan inte budgetanslagen användas till projekt som inbegriper kandidatländerna.

- Rekommendationen blir därför att försöka avveckla programmet så fort som möjligt på grund av den dåliga kostnadseffektiviteten och bristen på efterfrågan.

- Det anses inte lämpligt att försöka lansera ett liknande system som kan efterträda JEV.

3. UTVÄRDERINGSMETOD

3.1. Utvärderingens syfte och omfattning

Enligt artikel 7 i rådets direktiv 98/347/EG skall en utvärdering göras som bland annat täcker

- programmets utnyttjande totalt sett,

- dess omedelbara effekter på sysselsättningen,

- utsikterna att skapa arbetstillfällen på lång sikt.

Utvärderingen har gjorts på grundval av en undersökning bland stödmottagarna med hjälp av enkäter anpassade till vart och ett av instrumenten.

3.2. Huvudfrågorna i utvärderingen

Utvärderingens huvudfrågor utformades för att täcka följande övergripande områden:

- Programmålens relevans.

- Programmens måluppfyllelse.

- Deras effektivitet.

- Gemenskapsåtgärdens mervärde/nytta.

- Ändamålsenligheten i programmets interventionslogik när det gäller att främja dess syften.

- Vilka erfarenheter som bör tas tillvara inför eventuella framtida åtgärder av liknande typ.

Varje instrument granskades för sig, mot bakgrund av dess specifika särdrag och inom de riktlinjer som anges ovan. Detta ledde till en serie frågor anpassade till varje instrument. Frågeställningarna sammanfattas nedan.

3.3. Metoder för insamling och analys av uppgifter

Enkäterna delades ut som beskrivs nedan. En elektronisk brevlåda inrättades för varje instrument, dit svaren kunde skickas med e-post (med eller utan bilagor) eller med fax.

4. ETF START

Detta avsnitt bör läsas tillsammans med 2001 års rapport om initiativet för tillväxt och sysselsättning (1998-2000) KOM(2002) 345 av den 1 juli 2001, som innehåller en beskrivning av instrumentet.

4.1. Viktigaste slutsatser och rekommendationer

ETF Start har ökat de små och medelstora företags tillgång till riskkapital, särskilt under de tidiga utvecklingsfaserna och främst inom de högteknologiska sektorerna, där det finns en identifierad svaghet på marknaden. Instrumentet bidrar på detta sätt till målet med initiativet för tillväxt och sysselsättning.

Undersökningen visar tydligt att instrumentet är effektivt och redan har fått en betydande inverkan på tillväxten. Effekten på sysselsättningen inom de enskilda stödmottagande företagen har varit mycket god. Deltagarnas reaktioner har varit mycket positiva och de förväntar sig i allmänhet att det blir ytterligare positiva effekter på sysselsättningsskapandet under de närmaste åren, särkilt inom IT-sektorn och sektorn för bioteknik.

Den struktur som inrättats, inom vilken ETF Starts investeringar i riskkapitalfonder måste kompletteras med kapital från andra investerare, är ett effektivt sätt att göra större belopp tillgängliga för slutmottagarna. Denna organisation, och användandet av EIF som förvaltare, är också ett effektivt sätt att använda gemenskapens resurser.

Instrumentet har ökat tillgången till riskkapital och tillhandahållit värdefullt stöd från riskkapitalfonderna, såväl finansiellt som icke-finansiellt.

ETF Start har en uppenbarligen en roll att spela i kommissionens stöd till små och medelstora företag och kan förväntas bidra till tillväxten och sysselsättningsskapandet inom dessa i flera år. När det utvidgas har det dessutom potential att bli särskilt attraktivt för kandidatländerna.

4.2. Beskrivning av instrumentet

Syftet med ETF Start är att ge innovativa små och medelstora företag ökad tillgång till riskkapital, särskilt under etableringen och de tidiga utvecklingsfaserna. Redan befintliga små och medelstora företag kan också få stöd. ETF Start inrättades för att öka tillgången till finansiering under de små och medelstora företagens sådd- och etableringsfaser, genom investeringar i specialiserade riskkapitalfonder.

Dessa riskkapitalfonder har bildats särskilt för att förse små och medelstora företag med eget kapital och andra former av riskkapital. Fonder som kan komma ifråga för detta instrument är mindre eller nybildade, särskilt sådana som är verksamma regionalt, som är inriktade på särskilda branscher eller teknikområden eller som finansierar utnyttjandet av FoU-resultat.

4.3. Verksamhetens bakgrund

De flesta av de riskkapitalfonder som tecknat avtal med EIF har en regional eller nationell inriktning, även om vissa av dem har rätt att investera över hela Europa. De inriktar sig i första hand på investeringar i högteknologiföretag under den tidiga tillväxtfasen, företag som är verksamma inom t.ex. informations- och kommunikationsteknik, Internet, hälso- och sjukvård och bioteknik.

Efter EIF:s noggranna genomgång av fonderna hade den 29 maj 2002 29 förfrågningar om investering i riskkapitalfonder inkommit, varav 28 godkändes av EIF och kommissionen. Sexton avtal har slutits av EIF och sex stycken är under handläggning (sammanlagt 22 stycken). För de återstående sex har slutförhandlingarna inte lett till något resultat. De 22 (16+6) riskkapitalfondernas fördelning efter land framgår av tabellen nedan:

Frankrike // 20,9 %

Tyskland // 14,4 %

UK // 11,0 %

Spanien // 10,4 %

Finland // 6,8 %

Danmark // 6,1 %

Portugal // 6,0 %

Luxemburg // 6,0 %

Österrike // 6,0 %

Italien // 6,0 %

Sverige // 3,4 %

Belgien // 3,0 %

Det sammanlagda belopp som öronmärkts för de 22 riskkapitalfonderna uppgår till 166,1 miljoner euro.

För de 16 riskkapitalfonder EIF har slutit avtal med uppgår bidraget från ETF Start till 105,4 miljoner euro. Om man räknar samman detta med de åtaganden som gjorts av alla investerare uppgår det belopp som skall anskaffas av dessa 16 riskkapitalfonder till sammanlagt högst 602,3 miljoner euro. Det bör noteras att EIF ibland genom att annonsera sin beredskap att investera i fonden fungerar som en katalysator för att locka privat kapital och i slutändan inte behöver investera gemenskapsmedel, som då i stället kan avsättas för mer riskfyllda investeringar som kan ge högre avkastning på gemenskapens bidrag.

Nämnvärt är att det den 29 maj 2002 bara var tre EU-länder som ännu inte omfattades av ETF Start, nämligen Grekland, Irland och Nederländerna - detta sagt med förbehåll för att förhandlingarna nu avslutats för de sex avtal som ännu inte hade undertecknats det datumet. Under de senaste månaderna har ett ökat antal förslag från dessa länder granskats och EIF gör särskilda insatser för att utveckla transaktioner i länder där ETF Start ännu inte kommit till användning [4].

[4] I Grekland, Irland och Nederländerna har kontakter tagits i ärenden där arbetet snart skall påbörjas.

De sex riskkapitalfonder som för närvarande är under förhandling återspeglar i viss mån de ansträngningar som EIF gjorde i slutet av 2001 och början av 2002 för att optimera instrumentets effektivitet. Att själva avslutandet av förhandlingarna blivit fördröjt är symptom på de stora svårigheterna att anskaffa medel från privata investerare. Om man lyckas uppnå ett förhandlingsresultat kommer det att öka instrumentets värde som katalysator.

EIF har också intensifierat sina ansträngningar för att snarast kunna avsluta de transaktioner som godkänts men ännu inte undertecknats, och avsatt särskilda resurser för att hjälpa fondförvaltarna att utarbeta fonddokumentationen enligt bästa marknadspraxis. Syftet är att bygga upp ett optimalt ramverk för att kunna locka fler investerare från den privata sektorn till dessa transaktioner. Trots ansträngningarna är det för närvarande mycket svårt att anskaffa medel för den investeringsfas ETF Start är inriktad på, och det finns en klar risk att enskilda transaktioner inte lyckas uppnå de mål som satts upp för anskaffningen av medel.

4.4. Instrumentets utveckling

Intresset för ETF Start var under de första åren lågt, men ökade under 2001/2002. De första risk kapital fonderna fanns dessutom främst i Frankrike och Tyskland och det dröjde till 2001 innan den geografiska omfattningen började utökas så att en bred täckning kunde åstad kommas till 2002. Även om Frankrike och Tyskland fortfarande dominerar i fråga om finansieringen av små och medelstora företag, på grund av det försprång de skaffat sig, börjar nu läget bli mer balanserat.

Det hårdnande ekonomiska klimatet har haft en betydande inverkan på den förväntade åter betalningen av riskkapitalfonder. De försämrade villkoren på börsmarknaderna sedan slutet av 2000, som förvärrades ytterligare av händelserna den 11 september 2001, har inverkat negativt på företagsvärderingen. I en del fall har realisationen av vinsten blivit fördröjd på grund av att köparanbuden har minskat markant, och den mer selektiva inställningen till investeringar i företag som befinner sig i den tidiga tillväxtfasen har medfört finansierings svårigheter för vissa nyetablerade företag som redan ingår i portföljerna. Detta har lett till en ond cirkel i fråga om avskrivningar.

För de 16 riskkapitalfonder med vilka EIF har undertecknat avtal och för vilka bidragen från ETF Start uppgår till 105,4 miljoner euro, hade EIF den 30 juni 2002 betalat ut sammanlagt 55,4 miljoner euro.

Fonderna har redan återbetalat 15,8 miljoner euro till EIF, i form av antingen utdelning, ränta eller vinster från försäljning av aktieandelar. Dessutom uppgår andelsvärdet (NAV) av EIF:s investeringar i riskkapitalfonderna till 39,6 miljoner euro, enligt den senaste tillgängliga informationen från juni 2002. Totalt motsvarar detta 55,4 miljoner euro, dvs. exakt lika mycket som summan av utbetalningarna vid samma datum. Detta maskerar dock det faktum att alla fonder utom en, på grund av den nuvarande värderingen av företagen i portföljerna, kan ha förlorat pengar i linje med de allmänna marknadsvillkoren. Emellertid uppväger resultatet för den enda fonden med positiv avkastning idag de andra fondernas förluster, eftersom denna fond (den första som fick bidrag från ETF Start) lyckades göra ett antal framgångs rika och mycket lönsamma realisationer innan marknadsvillkoren försämrades drastiskt. Det faktum att bara hälften av de kontrakterade beloppen har investerats av risk kapital fonderna, och därmed utbetalats av EIF, återspeglar fondernas mycket försiktiga investeringspolitik i det svåra marknadsläget.

4.5. Marknadsutveckling [5]

[5] För mer detaljer, se rapporten om genomförandet av handlingsplanen för riskkapital KOM(2002) 563 slutlig.

Utvecklingen av detta program bör ses mot bakgrund av den allmänna situationen på riskkapitalmarknaden inom EU.

Enligt EVCA:s [6] årliga undersökning "Annual Survey of Pan-European Private Equity and Venture Capital Activity" har under 2001 har de privata kapitalinvesteringarna, som förväntat, minskat i hela Europa jämfört med 2000 och gått ner till 1999 års nivå.

[6] EVCA: European Private Equity and Venture Capital Association.

I undersökningen uppges att kapitalanskaffningen uppgick till 38,2 miljarder euro, vilket är en minskning med 9,8 miljarder, eller 20 %, jämfört med 2000 (48 miljarder euro). Under året investerades 24,3 miljarder euro i 8 104 företag, vilket är en minskning av investeringsbeloppet med 31 % jämfört med 2000. Av de företag som finansierades med privat aktiekapital var över 45 % förstagångsinvesteringar.

Undersökningen visar att 12,2 miljarder euro investerades i riskkapital, vilket motsvarar en minskning på 38 % jämfört med 2000. Särskilt intressant är att 4,2 miljarder euro investerades i 3 306 företag som befann sig i de tidiga tillväxtfaserna. Även dessa siffror var lägre än siffrorna för 2000, då 6,7 miljarder investerades i 4 676 sådana företag. När det gäller företag i expanderande tillväxtfaser investerades 8 miljarder euro i 3 708 företag under 2001. Detta är också en minskning jämfört med 2000, då 13 miljarder euro investerades i 4 506 företag. Den procentandel som investerades i företagsuppköp ökade från 41 till 45 % av de sammanlagda investeringsbeloppen under 2001, som uppgick till 10,9 miljarder euro.

När det gäller de olika sektorerna visar undersökningen att investeringarna inom högteknologi under 2001 minskade i jämförelse med 2000, i linje med de allmänna svårigheterna inom tekniksektorn. Investeringarna i företag inom den högteknologiska sektorn uppgick till 6,9 miljarder euro, en minskning med 38 % från år 2000.

När det gäller investeringstrender per land fortsatte de privata aktiekapitalinstituten i Förenade kungariket att leda trenden i fråga om investerade belopp, med 6,9 miljarder euro eller 29 % av de sammanlagda investeringarna inom EU. Tyskland ligger nu tvåa med 18 % av de samman lagda investeringarna (4,4 miljarder euro), och Frankrike trea (3,3 miljarder euro). I fråga om antal företag är Tyskland ledande i Europa, med investeringar i 1 969 företag, följt av Frankrike med 1 546 företag. Förenade Kungariket var under 2001 än en gång det land som lyckats anskaffa mest medel, rekordsumman 20,5 miljarder euro, vilket gör att landet bidrar med över hälften, 54 %, av det sammanlagda kapitalet. Därefter kommer Frankrike med 5,5 miljarder euro och Tyskland med 3,7 miljarder.

Å andra sidan har desinvesteringsbeloppen, mätta som kostnader, ökat från 9,1 miljarder euro till 12,5 miljarder under 2001. Det har också skett en markant nedgång i antalet företag som gjort offentliga anbud om uppköp, vilket minskat från 249 under år 2000 till 47 år 2001. Avskrivningar står för 23 % av de sammanlagda desinvesteringarna, och har ökat betydligt, från 0,7 miljarder euro år 2000 till 2,8 miljarder euro år 2001.

4.6. Undersökningsmetod

Enkäten till de företag som deltagit i detta instrument utformades för att utröna

- vilken typ av investeringar som gjorts och hur instrumentets effekter har uppfattats,

- effekterna på sysselsättningen vid utgången av 2001,

- hur nöjd man är med riskkapitalfonden och hur den närmaste framtiden ser ut när det gäller sysselsättningen.

4.7. Metoder för insamling och analys av uppgifter

Enkäten skickades till alla de 158 företag som vid den aktuella tidpunkten fanns i EIF:s databas. De företag som inte svarat inom tre veckor fick en påminnelse. Riskkapitalfonderna informerades om att undersökningen pågick och fick en lista över de av deras företag som deltog i undersökningen. De ombads inte att själva delta i undersökningen direkt.

4.8. Undersökningsresultat

Av de ursprungliga 158 företagen var 125 stycken fortfarande verksamma inom riskkapitalfondernas portfölj. Av de återstående hade 14 sålts, 12 avskrivits och 7 gått i konkurs. Sammanlagt 59 företag svarade på enkäten. Två företag svarade utan att fylla i enkäten. Följande analys grundas på de 57 inlämnade enkätsvaren.

Räknat från tidpunkten för den ursprungliga investeringen fram till utgången av 2001 hade investeringarna i hög grad bidragit till sysselsättningen. Jämfört med de omkring 880 anställda som deklarerats från början uppgick antalet anställda till nästan 2 060 vid utgången av 2001, vilket innebär en ökning med strax över 130 %. Över hälften av de anställda (55 %) var i åldrarna 25-34 år, 95 % var heltidsanställda och kvoten män:kvinnor var ungefär 2:1. Fem företag rapporterade att antalet anställda minskat med sammanlagt 31 tjänster. Det bör noteras att ett tyskt företag utmärkte sig särskilt, då man skapat 360 arbetstillfällen utöver de 40 man uppgav vid ansökningstillfället. Om man undantar denna siffra från summan ger det i alla fall en ökning med 95 %.

Vid analysen av framtidsutsikterna för sysselsättningen antog man att de företag som inte försökt beräkna antalet anställda vid utgången av 2002 och 2003 åtminstone skulle komma att behålla de ställningar de uppgett för utgången av 2001. Trots att prognoserna för en framtida syssel sättningsökning var något mer försiktiga, var de ändå lovande, med 18 % fram till slutet av 2002 och ytterligare 26 % fram till slutet av 2003. Det är uppenbart att syssel sättnings effekterna bland de svarade var mycket positiva och att det sannolikt kommer att fortsätta så.

En analys per verksamhetsgren (enligt EVCA:s klassificering) genomfördes också. Denna visar att det mest betydande bidraget ("övriga tjänster" undantagna) kom från företag inom bioteknik- och IT-sektorerna, där 40 av de 57 svarande uppgav att de hörde hemma. Inom båda kategorierna hade sysselsättningen ökat med mer än 200 %. Även om man justerar för det ovannämnda tyska företaget, uppgick den deklarerade ökningen inom biotekniksektorn till 95 %.

Prognoserna för framtida sysselsättningsskapande var mest positiva inom IT-sektorn och, återigen, inom biotekniksektorn, med eller utan justering. Eftersom dessa två sektorer är de som ETF Start främst riktar sig till är det uppenbart att instrumentet är inriktat på rätt målgrupp.

Det ursprungliga kapitaltillskottet gavs bland annat för uppstart (40 %), som såddkapital (26 %) och för expansion (25 %). Det var främst ämnat att finansiera forskning och teknisk utveckling (70 %), marknadsföring och distribution (46 %) samt utveckling av nya produkter och tjänster (42 %), och 19 % angav också en viss geografisk expansion [7].

[7] Flera svarsalternativ tillåtna.

En stor majoritet (79 %) av företagen hade inte genererat någon vinst vid utgången av 2001 och en betydande andel (19 %) förväntade sig inte heller att göra det förrän tidigast 2005. De flesta svarande förväntade sig positiva effekter på längre sikt. De deklarerade genomsnittliga försäljnings intäkterna under det år den ursprungliga investeringen gjordes uppgick till 1,3 miljoner euro och vid utgången av 2001 hade detta genomsnitt ökat till 3,5 miljoner euro, en ökning med omkring 170 %.

Nästan alla stödmottagare (96 %) framhöll att de utan riskkapitalinvesteringen inte skulle ha funnits (49 %) eller skulle ha vuxit långsammare (47 %).

När det gäller stödet från riskkapitalfonderna verkar det som om deras bidrag till projekten varit mer än bara ekonomiskt. Bara 18 % av de svarande uppger att fonderna inte erbjudit någon extra förvaltningsrådgivning och 93 % förklarar sig vara nöjda eller mycket nöjda med fondens insatser.

4.9. Slutsatser och rekommendationer

Relevans och ändamålsenlighet

Genom att göra ekonomiskt stöd tillgängligt för små och medelstora företag, särskilt i de tidigaste utvecklingsstadierna och främst inom högteknologiska sektorer där till växt potentialen per definition är hög, bidrar ETF Start i hög grad till målen för initiativet för tillväxt och sysselsättning.

Instrumentet bidrar helt klart till att avhjälpa en konstaterad svaghet på marknaden. I kommissionens meddelande i oktober 2002 om genomförandet av riskkapitalplanen framhölls att investeringar i tidiga tillväxtskeden och i teknik minskade märkbart under 2001. Minskningen har varit mindre markant i Europa än i USA, men investeringarna i det tidigaste till växt skedet i Europa uppgår ändå bara till omkring en tredjedel av motsvarande investeringar i USA.

Måluppfyllelse

Den största inverkan av riskkapitalinvesteringarna var enligt företagen tillväxten, där mätbara effekter redan uppnåtts. Det är dock uppenbart att den fulla tillväxteffekten kan förväntas ske inom en tidsram på flera år.

Instrumentet har visserligen varit lite trögt i starten, men med tiden bör det kunna utveckla sin fulla potential. Undersökningen visar tydligt att instrumentet fungerar. Inverkan på syssel sättningen har varit mycket god, om än bara bland ett ganska litet antal deltagare. Deltagarnas reaktioner har varit mycket positiva och de förväntar sig i allmänhet en fortsatt gynnsam inverkan på sysselsättningen under de närmaste ett till två åren, särskilt inom bioteknik- och IT-sektorerna.

Trots att en stor del av företagen ännu inte börjat gå med vinst, och trots att en del inte förväntade sig någon vinst före tidigast 2005, var förväntningarna när det gäller omsättningsökning mycket optimistiska. Inverkan på försäljningsintäkterna har redan (2001) varit mycket god, då den deklarerade försäljningen fördubblats. Man bör dock hålla i minnet att infriandet av dessa förväntningar kan komma att bero på tillgången till investeringar i kapitalandelar blir i framtiden.

Effektivitet

ETF Start genomförs genom ett antal riskkapitalfonder som har tillgång en rad olika potentiella stödmottagare. Den struktur som inrättats, genom vilken ETF Starts investeringar i fonderna obligatoriskt kompletteras med andra medel från andra investerare, är ett effektivt sätt att göra större belopp tillgängliga för stödmottagarna. Särskilt skall den privata sektorns involvering i fonderna (som skall likställas med ETF Start) skapa extra förtroende för fondernas finansiella bärkraft. Detta arrangemang, tillsammans med EIF:s uppdrag som instrumentets förvaltare, är också ett effektivt sätt att använda gemenskapens resurser, eftersom det begränsar behovet av mänskliga resurser från kommissionens sida.

Mervärde

Det är uppenbart att detta instrument skapar ett mervärde genom att öka tillgången till riskkapital. Nästan alla stödmottagare framhöll att de utan tillskottet av riskkapital skulle ha utvecklats långsammare eller inte funnits alls.

Undersökningen bekräftade också att riskkapitalfonderna gav ett värdefullt stöd utöver det rent ekonomiska.

Erfarenheter att ta tillvara

Det bör noteras att det - med förbehåll för att förhandlingarna om de sex avtal som inte hade undertecknats den 29 maj 2002 har avslutats framgångsrikt - bara är tre EU-länder som ännu inte omfattas av ETF Start, nämligen Grekland, Irland och Nederländerna. Under de senaste månaderna har ett växande antal förslag från dessa länder granskats och en del försök görs att utvecklas verksamheten i de länder där ETF Start ännu inte kommit till användning. Man bör också försöka öka penetrationen i de övriga medlemsstaterna. Instrumentets framgång och EIF:s ökade deltagande på rikskapitalmarknaderna bör underlätta marknadsföringen av det.

ETF Start har en uppenbar roll att spela för kommissionens stöd till små och medelstora företag och kan förväntas bidra till deras tillväxt och sysselsättningsskapande under flera år framåt. När instrumentet utvidgas har det också potential att bli särskilt attraktivt för kandidatländerna.

Om man i framtiden begränsar instrumentet till att användas enbart för investeringar i sådd- och etableringsfaserna bör det bli ännu mer effektivt inriktat på en tydligt identifierad svaghet på marknaden. Detta har redan tagits med i det fleråriga programmet för företag och företagaranda, särskilt för små och medelstora företag (2001-2005).

Instrumentet bör övervakas regelbundet så att man kan kontrollera att det fortsätter att vara framgångsrikt.

5. JEV-PROGRAMMET (JOINT EUROPEAN VENTURE)

Detta avsnitt bör läsas tillsammans med 2001 års rapport om initiativet för tillväxt och sysselsättning (1998-2000) KOM(2002) 345 av den 1 juli 2001, som innehåller en beskrivning av instrumentet.

5.1. Viktigaste slutsatser och rekommendationer

Allmänt sett har inte JEV nått upp till de fastställda målen. Instrumentet är kostsamt, långsamt och krångligt att förvalta, intresset för det har varit lågt och en genomgripande förenkling som skulle göra det mer attraktivt och effektivt skulle innebära att man förlorar alla outnyttjade budgetanslag på omkring 42 miljoner euro. Dessutom kan inte budgetanslagen användas till projekt som inbegriper kandidatländerna.

Rekommendationen blir därför att försöka avveckla programmet så fort som möjligt på grund av den dåliga kostnadseffektiviteten och bristen på efterfrågan. Det anses inte lämpligt att försöka lansera ett liknande system som kan efterträda JEV.

5.2. Beskrivning av instrumentet

Syftet med programmet är att främja gränsöverskridande samriskprojekt mellan små och medelstora företag inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) för att hjälpa dem att göra verksamheten mer internationell och dra full nytta av den inre marknadens möjligheter. Samriskprojekten skall upprättas mellan minst två små och medelstora företag från två olika medlemsstater.

EU-stödet består av följande:

1. Ett bidrag som täcker upp till 50 % av de stödberättigande kostnaderna i samband med upplägg och upprättande av ett samriskprojekt (upp till 50 000 euro).

2. Ett bidrag som täcker upp till 10 % av investeringarna i fasta tillgångar.

Högsta sammanlagda bidragsbelopp per projekt är 100 000 euro. Det har också funnits en marknadsföringsmekanism (upphörde 2001) enligt vilken handelskammare och liknande organisationer som anordnade olika evenemang för att främja JEV kunde begära upp till 50 % av de stödberättigande kostnaderna (dock högst 20 000 euro).

JEV genomförs via ett nätverk av 71 finansiella intermediärer (oftast kommersiella banker), utvalda av kommissionen. Intermediärerna granskar ansökningarna från de små och medelstora företagen innan de lämnas till kommissionen. En enhet för tekniskt stöd går igenom de inlämnade handlingarna och kontrollerar att de uppfyller de tekniska kraven, innan de överlämnas till styrkommittén för yttrande. Styrkommittén består av företrädare från GD Näringsliv och GD Ekonomi och finans. Kommissionen undertecknar ett särskilt avtal med de finansiella intermediärerna, och utbetalningarna till företagen görs via de finansiella intermediärerna.

JEV inleddes som ett pilotprojekt av kommissionen i november 1997 med en budget på 5 miljoner euro. Det införlivades sedan i initiativet för tillväxt och sysselsättning (1998-2000) i maj 1998 med en budget på ytterligare 84 miljoner euro, ett belopp som sedan minskades till 52 miljoner euro på grund av den bristande efterfrågan (balansen fördes över till de andra två instrumenten). Ursprungligen var instrumentet öppet bara för små och medelstora företag i EU-medlemsstaterna, men utvidgades 2000 till att även omfatta Norge, Island och Liechtenstein.

5.3. Verksamhetens bakgrund

JEV utformades som svar på vad man såg som en brist i EU:s stöd till skapandet av gränsöverskridande samriskprojekt. Programmet ECIP (European Community Investment Partners) som inleddes 1989 gav finansiellt stöd till EU-företag som ville etablera samriskprojekt i Asien, Latinamerika, Medelhavsområdet och Sydafrika. Programmet JOP (Joint Venture Programme - Phare/Tacis) som inleddes 1991 gav liknande stöd till företag som ville etablera samriskprojekt i länderna i Central- och Östeuropa och i f.d. Sovjetunionen. JEV skulle avhjälpa bristen på liknande stöd vid upprättandet av gräns över skridande samriskprojekt inom Europeiska unionen och, från och med 2000, inom EES.

Det finansiella stödet till genomförbarhetsstudier inför JEV-projekt är mycket lägre än vad som föreskrivs för JOP och ECIP. För ett projekts genomförbarhetsstudie kunde högst 50 000 euro utbetalas, jämfört med 75 000 euro för genomförbarhetsstudier inför JOP-projekt och 250 000 euro inför ECIP-projekt. När JEV utarbetades antog man att det var befogat med ett lägre bidragstak, eftersom studierna var mindre komplicerade (på grund av kortare avstånd inom EU och bättre kommunikationer och infrastruktur). Det kan dock hända att instrumentet av den anledningen sågs som mindre attraktivt för såväl företagen som för de finansiella intermediärerna.

JEV:s nätverk av finansiella intermediärer, som utgjorde kontaktpunkten för de små och medelstora företagen, var i stort sett detsamma som JOP:s, och i viss mån även ECIP:s. JEV sågs som ett användbart komplement till det "produktutbud" som intermediärerna kunde erbjuda de små och medelstora företagen, och tillsammans skapade de tre programmen en kritisk massa som var tillräcklig för att intermediärerna skulle kunna avdela särskild personal till att hantera ansökningarna. I slutet av 1999 upphörde dock ECIP utan att förnyas, vilket minskade projektflödet för många av de finansiella intermediärerna. Sedan avvecklades också JOP i mars 2000, och JEV blev ensamt kvar, vilket försvårade situationen för de finansiella intermediärerna. Det kom in mycket få ansökningar om JEV-projekt, och flera intermediärer lämnade nätverket (som nu inte längre kan erbjuda full geografisk täckning), medan andra trappade ner på verksamheten. Detta gjorde det allt svårare för de små och medelstora företagen att få tillgång till programmet och efterfrågan minskade därmed ytterligare.

Både ECIP och JOP blev (åtminstone i viss mån) offer för den ökade administrativa börda som lades på såväl de avdelningar som förvaltade dem som på stödmottagarna (små och medelstora företag) i syfte att minska risken för oegentligheter till ett absolut minimum. JEV drabbades på samma sätt, till den grad att omkring 20 % av företagen drog tillbaka sina ansökningar, antingen för att de tyckte att ansökningsförfarandet var för betungande eller för att den bidragssumma de ansökt om skars ner. Andra företag har inte ens efter det att de upprättat ett samriskprojekt brytt sig om att söka investeringsbidrag, eftersom förfarandet anses vara för utdraget och för att de menar att de har för lite att tjäna på det i förhållande till det arbete de måste lägga ner.

5.4. Instrumentets utveckling

JEV gick trögt i starten (liksom ECIP och JOP) men efterfrågan började stiga under 1999 och första halvåret 2000, för att sedan minska igen. Under 1999 infördes en marknadsförings mekanism för att ge stöd till evenemang där JEV marknadsfördes. Den allmänna efterfrågan från de små och medelstora företagens sida fortsatte dock att vara mycket lägre än väntat och såväl de finansiella intermediärerna som företagen var kritiska mot förfarandena för ansökning och utbetalning. Från och med mars 2000 deltar inte GD Näringsliv i marknads förings åtgärder och har också trappat ner sin medverkan i styrkommittén.

Under 2001 såg kommissionen över möjligheterna att förenkla JEV, enligt begäran i rådets beslut 2000/819/EG om ett flerårigt program för företag och företagaranda (2001-2005). Marknadsföringsmekanismen avskaffades i september 2001 i avvaktan på resultatet av denna översyn och med motiveringen att de evenemang som fått stöd inte lett till att många fler projekt ansökningar kommit in. Det visade sig dock att rådets beslut inte medgav att de önskvärda förenklingarna genomfördes utan att man skulle förlora hela den anslagna budgeten. Den befintliga budgeten kunde inte heller användas till att stödja projekt i kandidatländerna eller projekt som inbegrep små och medelstora företag från dessa länder.

Översynen visade också att de administrativa kostnaderna per ärende var mycket höga (observera att det rör sig om uppskattningar): 12 507 euro för projekt inom marknadsförings mekanismen och 17 714 euro för projekt som gällde förberedelser för och investeringar i samrisk projekt (vilket ökade till 27 736 när kostnaderna för projekten inom marknads förings mekanismen fördelades proportionellt). Kommissionens administrativa kostnader för varje projekt inom marknadsföringsmekanismen blev därför över 100 % av det genomsnittliga åtagandet, medan den administrativa kostnaden för förberedelse- och investeringsprojekt uppgick till 28 % (rörliga kostnader) eller 44 % (inklusive kostnader för anslag till marknads förings mekanismen) av det genomsnittliga åtagandet. Dessa problem förvärrades av det faktum att budgeten för de föreslagna projekten ofta skars ner av styrkommittén (ibland med ganska mycket) samtidigt som det uppstod extra personalkostnader i samband med att man måste granska ärendena mycket noga på alla stadier för att minska risken för oegentligheter till ett minimum.

Från det att JEV lanserades fick kommissionen varje månad mellan 30 och 50 förfrågningar om information om programmet, vilka (när de kom från små och medelstora företag) vidarebefordrades till de finansiella intermediärerna. Jämfört med antalet inkomna förfrågningar var emellertid antalet ansökningar mycket lågt, särskilt efter sommaren 2000, vilket kan ha följande förklaringar:

- Upprättandet av ett samriskprojekt är den mest krävande och den dyraste formen av gränsöverskridande samarbete mellan små och medelstora företag. Majoriteten av dessa företag verkar föredra lösare samarbetsformer, som inte kräver föregående godkännande av en samarbetspartner innan man fattar beslutet.

- När man överväger att göra direktinvesteringar i andra europeiska länder tycks två tredjedelar av de små och medelstora företagen föredra att genomföra dem själva, medan en tredjedel går in i samarbetsverksamheter, däribland upprättandet av samriskprojekt med en lokal partner, för att kunna fördela riskerna, minska den finansiella exponeringen och dra nytta av partnerns kännedom om den lokala marknaden.

- Förvaltningsarvodet till de finansiella intermediärerna var ganska lågt (1 000 euro per ärende) och gav dem inte något verkligt incitament att uppmuntra de små och medelstora företagen att delta i JEV, särskilt med tanke på att kommissionen ofta begärde ytterligare uppgifter om förslagen, vilka måste gå genom de finansiella intermediärerna. Vissa finansiella intermediärer krävde dessutom de små och medelstora företagen på extraavgifter (ibland höga sådana) för godkännande och hantering av ansökan, något som kan ha avskräckt en del företag från att ansöka.

- JEV har fått rykte om sig att vara långsamt, byråkratiskt och mycket krävande.

5.5. Undersökningsmetod

Undersökningen bland de små och medelstora företagen omfattade följande:

- Hur hade sökanden fått höra talas om programmet och vilka var de främsta orsakerna till att man sökte stöd från det.

- Hur uppfattade sökanden stödets inverkan på projektets framgång och de viktigaste resultat som uppnåtts.

- Effekter på sysselsättningen (nya arbetstillfällen) vid utgången av 2001 och förväntad effekt under den kommande femårsperioden.

- Den övergripande uppfattningen om programmet.

Detta kompletterades med en undersökning bland de finansiella intermediärerna för att få deras synpunkter på

- målen och kriterierna för stödberättigande,

- mekanismerna för programförvaltning,

- hur instrumentet fungerade på det stora hela.

5.6. Metoder för insamling och analys av uppgifter

Eftersom gruppen var relativt liten beslutade man att skicka en enkät till alla de små och medelstora företag som lämnat in en ansökan och till alla de finansiella intermediärerna. Enkäterna till de små och medelstora företagen utarbetades på engelska (tillsammans med ett försättsblad med förklaringar) och översattes till nederländska, franska, tyska, grekiska, italienska, portugisiska och spanska. De olika språkversionerna sändes till företagen i motsvarande land, och övriga fick den engelska versionen. Enkäterna till de finansiella intermediärerna utarbetades på engelska, och denna version sändes till alla.

Enkäterna skickades per post till sammanlagt 175 små och medelstora företag och 78 finansiella intermediärer.

För att få en högre svarsfrekvens följde man upp utskicket med ett telefonsamtal till de finansiella intermediärerna.

5.7. Undersökningsresultat

Utnyttjande av programmet

Intresset för JEV var mycket mindre än väntat. Från starten 1998 fram till den 31 december 2001 inkom bara 243 projektförslag till kommissionen, av vilka 175 godkändes. Till den 29 maj 2002 hade ytterligare 10 projektförslag inkommit, av vilka fem godkändes. Av de 180 godkända ansökningarna gällde 54 stycken marknadsföringsprojekt och 126 gällde förberedelse- och investeringsprojekt. Detta motsvarar ett genomsnitt på lite mer än ett inkommet projektförslag i veckan.

De sammanlagda åtaganden som gjorts fram till den 29 maj 2002 uppgår till 13,2 miljoner euro, exklusive tekniskt bistånd men inklusive marknadsföringsåtgärder. Av detta belopp har 1,5 miljoner euro betalats ut till projekten.

I motsats till vad som förväntats var det bara 10 % av de företag som besvarat enkäten som uppgav att deras projekt innefattade kommersiellt utnyttjande av FoU-resultat. Över hälften uppgav att projektet gällde tillträde till nya marknader och att huvudsyftet var att pröva genomförbarheten för (41 %) eller utveckla (30 %) en ny produkt eller tjänst.

Sysselsättningsskapande

Programmets effekter när det gäller nya arbetstillfällen har också varit nedslående. Vid utgången av 2001 hade det bara kommit in fyra ansökningar om investeringsbidrag och i vart och ett av fallen hade bara 20 % av de nya arbetstillfällen som förutspåtts i den ursprungliga bidragsansökan verkligen skapats. Sammanlagt bekräftades 12 nya arbetstillfällen.

De enkätsvar som lämnades in av de små och medelstora företagen visar att 31 samriskprojekt faktiskt bildats, vilket lett till 252 nya jobb. De små och medelstora företagen förväntade sig att sysselsättningen i dessa samriskprojekt skulle öka till 787 anställda under de kommande fem åren.

De små och medelstora företagen har generellt ökat anställningarna inom sina egna företag sedan de lämnade in sin ansökan till JEV, men det går inte att visa att JEV på något sätt bidragit till detta. Det rapporterades att sysselsättningen inom de ansökande företagen hade ökat med i genomsnitt omkring 9 % sedan ansökan lämnats och att antalet sysselsatta i själva samriskprojekten kunde förväntas öka med en faktor 3 under fem års tid. Ökningen inom samriskprojekten och företagens förväntningar inför de kommande fem åren var mest markant i Frankrike, Italien, Danmark och Belgien.

Sysselsättningsnivån inom samriskprojekten rapporterades ligga omkring 10 % högre än i företagen som helhet. Det är inte känt i vilken utsträckning ökningen av anställda i samriskprojekten innebar en överföring av personal från de deltagande företagen. De svarande förutspådde att ökningen under de kommande fem åren i genomsnitt skulle bli omkring 30 % i huvudpartens företag och omkring 17 % i motpartens. De flesta av de samriskprojekt som hittills skapats och redovisats har inte ansökt om investeringsbidraget. Den allmänna uppfattningen är att förfarandena är alltför långdragna och komplicerade. Ett annat skäl till varför man inte ansökt om investeringsbidrag är att samriskprojekten endast har gjort mindre investeringar i anläggningstillgångar och att det tioprocentiga bidraget inte setts som ett tillräckligt incitament för att väga upp den administrativa bördan.

Undersökningsresultat

Två olika enkäter skickades ut, en till alla finansiella intermediärer inom JEV och en till alla små och medelstora företag som lämnat in en JEV-ansökan. Enkäterna besvarades av 88 små och medelstora företag och 40 finansiella intermediärer. Huvudresultatet var följande:

- Bland de små och medelstora företagen svarade 37 stycken att de antingen hade skapat ett samriskprojekt eller höll på att göra det. Den exakta utformningen av dessa samriskprojekt är dock inte känd.

- Bara 17 små och medelstora företag uppgav att de inte skulle ha skapat projektet utan stöd från JEV, medan 63 uppgav att de möjligen, troligen eller säkert skulle ha gjort det, vilket antyder att programmet bara i mindre grad bidragit till beslutet. Å andra sidan uppgav omkring 80 % av företagen att programmet varit avgörande, betydande eller bidragande vid skapandet av samriskprojektet, vilket innebär att resultatet är något motsägande.

- De flesta av de små och medelstora företagen uppgav att de var nöjda med den service de fått av den finansiella intermediären.

- På det stora hela uppgav 32 företag att de var nöjda, mycket nöjda eller helt nöjda med JEV, medan 42 inte var särskilt nöjda eller inte alls nöjda.

Trots att de svarande alltså varit relativt nöjda, var det många (omkring 80 %) som passade på att lämna kommentarer som i stor utsträckning visade att man var missnöjd med hur instrumentet fungerade. Det förekom visserligen några positiva kommentarer, men majoriteten var mycket kritiska. Framförallt framhölls behovet av att förenkla och skynda på förfarandena som ansågs vara alltför byråkratiska och en större flexibilitet efterlystes. Detta behov upplevdes uppenbarligen som mycket starkt.

5.8. Slutsatser och rekommendationer

Relevans och måluppfyllelse

Trots att tanken med JEV var god när programmet lanserades har erfarenheten visat att programmet i själva verket inte varit särskilt attraktivt för små och medelstora företag, vilket illustreras av den låga efterfrågan och de negativa reaktionerna (som kommer till uttryck i enkätsvaren) bland många av deltagarna.

Effektivitet

Dessutom är de administrativa kostnaderna per ärende extremt höga och mycket svåra att motivera, medan behovet av att tillämpa förfaranden som minimerar risken för oegentligheter (en erfarenhet som dragits av JOP-programmet) har lett till en beslutsprocess som de stödmottagande företagen tycker är för långsam.

Därför blir slutsatsen att trots att JEV visserligen hjälpt ett antal små och medelstora företag vid upprättandet av deras gränsöverskridande samriskprojekt, har effekterna på det stora hela varit begränsade.

Mervärde

Liksom när det gäller hela initiativet för tillväxt och sysselsättning är det omöjligt att mäta något exakt mervärde. Det är dock rimligt att anta att med tanke på de svårigheter de flesta som utnyttjat JEV har upplevt, har effekterna snarare varit negativa än positiva. Många företag rapporterade att de lagt ner både tid och möda bara för att få avslag. Det fanns visserligen en möjlighet till extra investeringsbidrag, men i slutänden var detta antingen för svårt att få tillgång till eller helt ointressant på grund av den låga investeringsnivån i samriskprojektet.

Ändamålsenlighet

Med tanke på att

- det inte går att förenkla programmet utan att förlora den redan anslagna budgeten (omkring 42 miljoner euro),

- det inte går att utnyttja denna budget till att ge stöd åt projekt i kandidatländerna,

- allt fler finansiella intermediärer i JEV-nätverket trappar ner eller drar sig ur sitt engagemang i programmet och vissa avskräcker små och medelstora företag från att ansöka, vilket påskyndar nedgången,

- det verkar osannolikt att det skulle få några reella negativa effekter på småföretagsverksamheten om man lade ned JEV, eftersom intresset för programmet verkar vara marginellt i målgruppen,

- JEV är den typ av program som kommissionen anser att den inte skall förvalta (dvs. ett program som inbegriper hantering av små ärenden),

blir slutsatsen av denna utvärdering att JEV bör avvecklas så snart som möjligt med motiveringen att det varken är ändamålsenligt eller kostnadseffektivt. De budgetåtaganden som inte betalats ut bör återkallas.

Erfarenheter att ta tillvara

Om liknande instrument övervägs i framtiden måste man tänka om helt när det gäller utformningen och genomförandet. Kommissionen bör undvika att inleda program som innebär hantering av resurskrävande mikroprojekt.

6. SMF-GARANTIN

Detta avsnitt bör läsas tillsammans med 2001 års rapport om initiativet för tillväxt och sysselsättning (1998-2000) KOM(2002) 345 av den 1 juli 2001, som innehåller en beskrivning av instrumentet.

6.1. Viktigaste slutsatser och rekommendationer

Genom att göra ytterligare lånefinansiering tillgänglig har SMF-garantin visat sig vara ett mycket effektivt verktyg bland de åtgärder som står till förfogande för i första hand mindre företag med tillväxtpotential men otillräckliga realsäkerheter. Det stora intresset för finansieringen visar att det är relevant och ändamålsenligt.

SMF-garantin har nått ut till ett betydande antal små och medelstora företag som är verksamma inom flera sektorer, och den geografiska täckningen inom EU är god.

Över 90 % av de företag som fick tillgång till en lånegaranti hade mindre än 10 anställda och sysselsättningsökningen i dessa mikroföretag har varit markant, eftersom många av dem var nystartade. De flesta av stödmottagarna är verksamma inom traditionella sektorer.

Instrumentet bör fortsätta att genomföras genom ett nätverk av finansiella intermediärer och deras bankkontakter, förvaltat av EIF.

På det stora hela har instrumentet utnyttjats väl i hela EU. En utvidgning av instrumentet till kandidatländerna, där det är särskilt svårt att få tillgång till finansiering, bör ge mycket goda effekter, under förutsättning att man kan hitta tillräckligt många lämpliga finansiella intermediärer.

6.2. Beskrivning av instrumentet

SMF-garantin inrättades för att stimulera sysselsättningen genom att ge stöd till små och medelstora företags investeringar inom Europeiska unionen, och låta dem få ökad tillgång till lånefinansiering (tillgång till finansiering för små och medelstora företag med otillräckliga realgarantier). Detta görs normalt genom att kapaciteten ökas inom de garantisystem som finns i medlemsstaterna och gäller både nya och befintliga portföljer.

Instrumentet ställer större garantivolymer till förfogande inom ramen för de finansiella intermediärernas redan existerande garantiformer, ger ett större antal småföretag tillgång till finansiering av fler investeringar av olika slag och ger garantier för mer riskfyllda lån. Instrumentet täcker en del av de förluster som uppstår under garantierna, upp till ett förbestämt belopp. SMF-garantin förvaltas av Europeiska investeringsfonden (EIF). EIF sköter kontakterna med de finansinstitut som är intresserade av att delta, utvärderar förslag och vidarebefordrar de utvalda förslagen till kommissionen för godkännande. Ett adekvat samarbete med medlemsstaterna upprätthålls genom kontakter mellan EIF och de berörda nationella myndigheterna.

6.3. Verksamhetens bakgrund

EIF har tecknat avtal med 23 finansiella intermediärer i tolv olika länder. Det finns några länder där något garantisystem inte existerar och/eller där allmänhetens intresse för instrumentet varit svagt. I dessa länder har EIF försökt finna andra lämpliga finansorgan för att kunna garantera att små och medelstora företag i alla medlemsstater skall kunna erbjudas stöd.

Per den 29 maj 2002 hade EIF gjort åtaganden för hela den tillgängliga budgeten på 187 miljoner euro. Den geografiska fördelningen av dessa åtagande är följande: Tyskland fick den största delen, 25 %, därefter Frankrike som fick 20 % av medlen, Italien fick 16 %, Spanien 12 %, Nederländerna 7 %, Belgien och Förenade Kungariket 4 % var, Danmark, Österrike och Sverige 3 % var, Finland 2 %, och slutligen Portugal 1 %.

Det kan nämnas att tre EU-länder ännu inte täcks av SMF-garantin, nämligen Grekland, Irland och Luxemburg.

Den 30 juni 2002 uppgick det sammanlagda lånebeloppet till små och medelstora företag inom ramen för detta instrument till 7,3 miljarder euro. Vid samma datum uppgick de finansiella intermediärernas faktiska utnyttjande av budgetmedlen till 139 miljoner euro, varigenom en mycket stor hävstångseffekt på 55 uppnåddes. Enligt de finansiella intermediärernas prognoser kommer den sammanlagda beviljade lånesumman att uppgå till 9,8 miljarder euro, grundat på åtaganden om 187 miljoner euro (dvs. den sammanlagda budget som finns tillgänglig för garantier, avgifter undantagna).

6.4. Instrumentets utveckling

Syftet med SMF-garantin är tillhandahålla lånegarantier för att öka tillgången till lån för de mindre företag (med färre än 100 anställda) som etableras inom traditionella verksamhetssektorer. Tanken är att skapa effekter som gynnar de små och medelstora företagens tillväxt och att bidra till ökad sysselsättning. Gemenskapens budget täcker alla kostnader för instrumentet, även EIF:s garantiförluster och andra bidragsberättigande kostnader eller utgifter inom instrumentet.

Det bör noteras att bankerna mot slutet av 2001 trappade ner på sin låneverksamhet på grund av den höga risken med lån till små och medelstora företag och den allmänna nedgången i ekonomin. Därför minskade också verksamheten bland de intermediärer som arbetade under instrumentet. Förutom att antalet nya garantier i SMF-garantins portföljer minskade, ökade antalet inställda garantier, särskilt under det sista kvartalet 2001. Under 2002 har dock efterfrågan på garantier ökat betydligt.

De försämrade marknadsvillkoren sedan slutet av 2000, de försämrade tillväxtprognoserna på kort sikt och ökningen av problematiska lån har gjort det än svårare på det hela taget att genomföra och förvalta instrumentet på ett framgångsrikt sätt, vilket också kan leda till större potentiella förluster än väntat för enskilda garantisystem.

6.5. Undersökningsmetod

Den enkät som skickades ut till de små och medelstora företagen utformades för att utröna

- vilken typ av investeringar som fick stöd,

- SMF-garantins betydelse för och effekter på det ifrågavarande projektet,

- effekter på sysselsättningen fram till utgången av 2001,

- det förväntade sysselsättningsläget om fem år.

6.6. Metoder för insamling och analys av uppgifter

Eftersom gruppen små och medelstora företag som deltar i detta instrument är ganska stor, beslutade man att göra ett representativt urval av företag för undersökningen. EIF:s databas med uppgifter från de finansiella intermediärerna användes som primär uppgiftskälla. Den innehåller identifikationsuppgifter och adressuppgifter för varje deltagande företag. Med hjälp av EIF och råd och stöd från Eurostat gjordes urvalet enligt nedan.

Bara små och medelstora företag som fått ett garantilån per den 31 december 2000 togs med i urvalet, för att man skulle få en rimlig tidsperiod under vilken en del av instrumentets effekter kunde mätas. Alla företag som beviljats garantilån före den 31 december 1998 togs med (sammanlagt 158 stycken, främst från Österrike och Nederländerna). Eftersom det bara fanns 10 lån totalt för Portugal, togs alla dessa med i urvalet.

En analys av antalet anställda i de berörda företagen (alla uppgifter gäller per den 31 december 2000) visade att omkring 40 % hade mellan 0 och 1 anställd, omkring 33 % hade 2-4 anställda och omkring 14 % 5-9 anställda. Eftersom en stor del av uppgifterna finns bland de företag som har mycket få anställda, beslutade man att spegla detta genom att fastställa storleksgrupperna inför urvalet i kategorierna 0-1, 2-4, 5-9 och 10 och fler anställda. Eftersom omkring 87 % av företagen är i storleksordningen 0-9 anställda, beslutade man att införa en viktning för den högsta gruppen (…10) för att få fram mer uppgifter från denna storleksgrupp. Dessutom saknades i omkring 4 % av ärendena uppgifter om antalet anställda. Det representativa urvalet kom därför att innehålla ungefär 4 % av denna grupp, och det slutliga urvalet omfattade en spridning av uppgifter ordnade i storleksordning som följer:

>Plats för tabell>

Den slutliga urvalet omfattade uppgifter från alla deltagande länder utom Förenade kungariket. Transaktionerna i Förenande kungariket inleddes först under 2001, och togs därför inte med i undersökningen. Fördelningen per medlemsstat framgår av tabellen nedan. Av de sammanlagt omkring 54 500 små och medelstora företagen som deltog, valdes 2 000 ut för undersökningen.

>Plats för tabell>

Enkäterna till de små och medelstora företagen utarbetades på engelska (med ett försättsblad med förklaringar) och översattes till danska, franska, finska, italienska, nederländska, portugisiska, spanska, svenska och tyska för distribution per post. Enkäterna skickades med post och företagen erbjöds att beställa en elektronisk version om de så önskade.

I praktiken visades det sig att adressuppgifterna var mycket dåligt uppdaterade. Visserligen hade man förväntat sig att en del av företagen skulle ha bytt adress, men antalet returnerade brev var högre än väntat.

6.7. Undersökningsresultat

Tabellen nedan ger en överblick av de inkomna svaren, per medlemsstat:

>Plats för tabell>

Av de sammanlagt 2 000 enkäter om SMF-garantin som skickades ut, besvarades 405. Den låga svarsfrekvensen från Frankrike, Belgien och Spanien beror troligen till stor del på att registret innehållit fel adressuppgifter.

Följande analys grundas på dessa svar, med en del justeringar av uppgifter som inte verkar rimliga. I övrigt antogs uppgifterna vara korrekta, eftersom det inte fanns någon anledning för de svarande att lämna felaktiga uppgifter, då inga frågor om stödberättigande för t.ex. finansiering togs upp.

Sysselsättning

Det är svårt att få bekräftat att den sysselsättningsskapande effekten var ett direkt resultat av SMF-garantin eller ens berodde på själva investeringsprojekten. Av de rapporterade resultaten tycks dock framgå att garantin har spelat en viktig roll för investeringsprojekten. Omkring 74 % svarade att investeringen hade syftat till att skapa eller bibehålla arbetstillfällen. Av dessa bekräftade omkring 87 % att de lyckats i sin avsikt att skapa jobb och omkring 81 % att de uppnått målet att bibehålla befintliga jobb. Generellt sett hade antalet anställda som rapporterades vid ansökningen om lånet ökat från omkring 3 300 till 4 300, en ökning med omkring 30 %. Detta kan ses som ett mycket gott resultat.

Projekten var spridda på flera olika branscher. Betydande ökningar, på över 50 %, rapporterades inom transportsektorn (fullständig beskrivning: "Transport inbegripet landtransporter, järnväg, taxi, vattenvägstransporter, resebyråer, lager och telekommunikation") samt inom utbildning och hälso- och sjukvård.

De flesta anställda i slutet av 2001 var i åldersgrupperna 25-34 år (38 %) och 35-54 år (40 %), och majoriteten (86 %) var heltidsanställda. (Ett specialistföretag angav över 1 000 deltidsanställda som bara arbetade 5 dagar om året, och denna uppgift justerades för att inte förvränga helhetsbilden.) Det genomsnittliga fördelningen män:kvinnor var ungefär 2:1.

Över 72 % uppgav att lånet varit avgörande för att kunna genomföra projektet som avsett, medan mindre än 10 % trodde att investeringsprojektet skulle ha genomdrivits som planerat även om man inte hade fått lånet.

Den sysselsättningsskapande effekten (utgången av 2001) delades upp per land och storleksgrupp. I genomsnitt hade företagen färre än tio anställda. Målgruppen delades upp i storleksgrupper per antal anställda enligt följande: 0-1, 2-4, 5-9 samt 10 eller fler. Det bör noteras att en del av de lånesystem som garanteras av SMF-garantin begränsar antalet anställda i låneportföljens företag till högst tio anställda per företag.

I genomsnitt skapades omkring 2,5 nya jobb per företag (vilket ökade den genomsnittliga storleken på företagen från 8,2 till strax under 11 anställda). Gruppen med flest antal anställda (dvs. 10 eller fler) ökade med 3,9 anställda (och här ökade genomsnittet från 26,5 till omkring 30,4). Om man bara analyserar de företag som anmält att de planerat att skapa nya jobb ökar genomsnittet till 3,9 (och den genomsnittliga storleken från 7 till 11). Genomsnitten ökar markant i alla storleksgrupper, men särskilt i gruppen med de största företagen där det ökar med 6,8 (den genomsnittliga storleken ökar från 28 till 35). Bidraget till sysselsättningsskapande var mest märkbart i Frankrike och Spanien (i Danmark var undersökningsgruppen mycket liten), och framgången är också stor i Tyskland.

När man granskar procentandelen sysselsättningsskapande ser man att det är mikroföretagen (färre än tio anställda) som står för en stor del av den nya sysselsättningen. De utgör över 90 % av alla stödmottagande företag och rapporterade en ökning av antalet arbetstillfällen med omkring 86 %.

Prognoserna för sysselsättningen var dock inte lika goda när man såg framåt mot slutet av 2002 och 2003. Många av företagen försökte inte ens förutspå antalet anställda 2002 och 2003 i enkäten. Detta tolkades som att de under 2002 och 2003 åtminstone skulle bibehålla det antal anställda de räknade med att ha vid utgången av 2001. Svaren ändrades enligt denna tolkning och de ökningar som då kunde förutses låg på omkring 8,5 % och 10 % i successiva perioder.

Resultatet blev ungefär ett nytt jobb per företag vardera året 2002 och 2003, vilket verkade tyda på att det mesta av den sysselsättningsskapande effekten ägt rum redan i slutet av 2001. I gruppen med de största företagen rapporterades ett högre genomsnitt för 2003, omkring 2,6.

Vidareutbildning

Den vidareutbildning som deklarerades uppgick sammanlagt bara till 2,5 arbetsdagar per anställd. Det kan vara så att de mindre företagen som är verksamma inom de traditionella sektorerna inte alltid inser värdet av att investera i vidareutbildning. Siffrorna var högst i Tyskland, där de uppgavs vara 6,9, och andra resultat över genomsnittet var 2,8 i Österrike, 3 i Danmark och 3,5 i Italien, Spanien och Finland.

Uppfattning om instrumentet

Det är inte särskilt känt att det rör sig om ett EU-instrument. Det var bara i Italien och Nederländerna som en majoritet av de deltagande företagen visste om att det lån de fått stöddes av en garanti från EU. Generellt sett var omkring 53 % ovetande om detta och i Sverige var det inget av företagen som kände till det.

Den stora majoriteten bland de små och medelstora företagen (omkring 72 %) ansåg att deras projekt utan stödet från SMF-garantin skulle ha blivit mycket försenat eller nedskuret (38 %) eller inte hade kunnat genomföras alls (35 %). Mindre än 10 % trodde att det skulle ha fortsatt ändå enligt de ursprungliga planerna. Denna reaktion bekräftar att instrumentet är ändamålsenligt, vilket också styrks av det stora antal som svarade ja på frågan om de kunde tänka sig att ansöka om ett nytt lån för att stödja ytterligare investeringar. Bland dem som planerade ytterligare investeringar (omkring 58 % av de svarande) angav omkring 82 % att de kunde tänka sig att ansöka om ett nytt lån under SMF-garantin. Detta visar på en hög grad av tillfredsställelse.

De allra flesta (95 %) ansåg att deras projekt var viktigt för företagets utveckling, och omkring 26 % ansåg att det var avgörande för företagets överlevnad. De huvudsakliga vinsterna ansågs vara ökad försäljning eller omsättning (56 %) och utveckling av nya produkter eller tjänster (33 %). Effektivitetsökningarna var mest markerade inom området för produktionssystem och -processer (45 %), men resultaten var också betydande inom försäljning och marknadsföring (39 %), liksom inom finansiering och administration (33 %), medan bara 10 % upplevde förbättringar inom forskning och utveckling.

Kommentarer från företagen

En del av de svarande tog tillfället i akt att ge fria kommentarer. Även om en del negativa aspekter togs upp användes denna möjlighet främst för att precisera de enskilda svaren. Det övergripande mönstret var, om något, mest positivt.

6.8. Slutsatser och rekommendationer

Relevans och ändamålsenlighet

Syftet med initiativet för tillväxt och sysselsättning var att ge små och medelstora företag med tillväxtpotential en bättre tillgång till lånefinansiering, för att göra det möjligt för dem att skapa nya arbetstillfällen. SMF-garantin gör ytterligare finansiering tillgänglig, och är därigenom ett effektivt verktyg bland de åtgärder som står till förfogande framför allt för mindre företag med tillväxtpotential. Det stora intresset för denna finansiering tycks också bekräfta dess relevans och ändamålsenlighet. Små företag behöver såväl tillgång till finansiering som den tillhörande ekonomiska rådgivning som kan erbjudas av kunniga finansiella intermediärer och kundnära banker.

Måluppfyllelse

SMF-garantin har visat sig vara ett mycket effektivt instrument som når en mycket stor grupp små och medelstora företag som är verksamma inom många olika branscher. Instrumentet har också fått en bred täckning i hela EU.

Det övergripande intrycket är att instrumentet lyckats bra med sitt mål att öka tillgången till finansiering för de mindre företagen och skapa sysselsättning, och att det kan fortsätta uppfylla dessa mål. Det bör stadfästas som ett av de instrument som kommissionen för fram för stöd åt små och medelstora företag i framtiden. Över 90 % av företagen som fick garanterade lån hade färre än tio anställda, och dessa mikroföretag har lyckats öka sysselsättningen märkbart.

De flesta stödmottagarna finns inom de traditionella sektorerna.

Effektivitet

Genom utnyttjandet av ett nätverk av finansiella intermediärer och deras bankkontakter har instrumentet genomförts på ett mycket effektivt sätt, och det har dragit fördel av de privilegierade förbindelser som finns mellan banker och deras kunder. Det faktum att EIF förvaltat instrumentet har också medfört att man bara behövt avdela ett relativt litet antal tjänstemän från institutionerna. Utnyttjandet av EIF, som genomför andra program parallellt med detta, drar fördel av EIF:s expertis och skapar utan tvivel samverkanseffekter.

Mervärde

Enligt dem som arbetar med instrumentet har SMF-garantin resulterat i att extra finansiering gjorts tillgänglig för små och medelstora företag genom de finansiella intermediärer som driver instrumentet.

Generellt anser bankerna att lån till små och medelstora företag är mindre lönsamma på grund av den proportionellt högre hanteringskostnaden per enhet, den högre risken och svårigheterna att göra en ordentlig kreditriskbedömning på grund av bristande information. Därför, och mot bakgrund av den kommande ändringen av Basel-överenskommelsen om kapitalkrav, kommer det troligen i framtiden att bli ännu svårare för små och medelstora företag att få tillgång till lånefinansiering.

Även om det är svårt att bevisa att de resultat som kan iakttas bland stödmottagarna verkligen kan härledas direkt till effekterna av den här typen av system, är det i alla fall tydligt att positiva effekter har uppstått inom den grupp som omfattats av SMF-garantin. Generellt har tillväxten varit god såväl sysselsättningsmässigt som operativt i många små och medelstora företag som fått stöd genom instrumentet.

Erfarenheter att ta tillvara

På det stora hela har instrumentet utnyttjats väl inom hela EU. En utvidgning av instrumentet till kandidatländerna, där det är särskilt svårt att få tillgång till finansiering, bör ge mycket goda effekter, under förutsättning att man kan hitta tillräckligt många lämpliga finansiella intermediärer.

Kanske borde man satsa något mer på marknadsföring för att framhäva det faktum att det rör sig om ett EU-instrument och det bör göras fortsatta ansträngningar att utvidga tillämpningen i de medlemsstater där intresset varit som minst. Antalet deltagare fortsätter att växa och övervakningen i framtiden bör inriktas på att kontrollera att den positiva trenden fortsätter.

De resultat som hittills uppnåtts bekräftar tydligt att instrumentet motsvarar de små och medelstora företagens behov, och då i synnerhet bland de mindre företagen med färre än tio anställda. Man bör överväga att anslå ytterligare budgetmedel för att rikta in sig på att få mer ansökningar från nystartade företag.