MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN - Stärka Lissabonstrategins sociala dimension: rationalisera den öppna samordningen inom socialt skydd

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Inledning: socialt skydd på EU:s politiska dagordning

2. Rationalisera för att stärka Lissabonstrategins sociala dimension

2.1. Bidra till den socioekonomiska styrningen efter rationaliseringen av samordningsprocesserna för den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken

2.2. Rationalisering: skapa en integrerad ram för samarbetet i fråga om socialt skydd

2.3. Arbetsmetoden: den öppna samordningsmetoden och dess roll i den övergripande strategin

Den öppna samordningsmetoden: en kompletterande metod

Flexibilitet och full tillämpning av subsidiaritetsprincipen

Öppenhet: aktörernas deltagande

Kopplingen till nuvarande processer och instrument

Kommissionens roll

Europaparlamentets deltagande

3. En stärkt och förenklad samordningsprocess

3.1. Gemensamma mål

3.2. Rapporteringsmekanismer: en ny årlig gemensam rapport om socialt skydd

3.3. Indikatorer: ett viktigt stöd för rationaliseringsarbetet

3.4. Utarbetande av den rationaliserade öppna samordningsmetoden inom socialt skydd

Social integration

Pensioner

Hälso- och sjukvård

Gemensam rapport om socialt skydd

BILAGA 1

BILAGA 2

BILAGA 3

1. INLEDNING: SOCIALT SKYDD PÅ EU:S POLITISKA DAGORDNING

Socialt skydd är ett grundläggande inslag i den europeiska samhällsmodellen. Det kan definieras som alla de kollektiva transfereringssystem som har utformats för att skydda människor mot sociala risker [1]. Det står idag i genomsnitt för cirka 27,5 % av BNP (en nedgång från 29 % 1993) [2]. Det är fortfarande medlemsstaterna som har det fulla ansvaret för att finansiera och organisera de egna systemen. Europeiska unionens lagstiftning på området har främst handlat om hur grundläggande principer i fördraget tillämpas inom de nationella systemen [3].

[1] Sociala risker omfattar i allmänhet ålderdom, pensionering och beroendesituation på grund av ålder, en försörjares frånfälle, sjukdom, moderskap, barn att försörja och arbetslöshet samt, ibland, behovet av att ta hand om svaga äldre och funktionshindrade eller sjuka släktingar.

[2] Ålderspensioner samt hälso- och sjukvård är med bred marginal de största utgiftsposterna för den sociala tryggheten i EU. Tillsammans står de för nära två tredjedelar av de totala utgifterna. "Social trygghet i Europa 2001", rapport från kommissionen, publicerad i maj 2002.

[3] Som komplement till den fria rörligheten finns det samordningsmekanismer för social trygghet för migrerande arbetstagare i förordningarna (EEG) nr 1408/71 och 574/72, som innebär att sådana arbetstagare inte förlorar intjänade rättigheter när de utnyttjar rätten till fri rörlighet. I direktiven 79/7/EEG och 86/378/EEG finns också bestämmelser som rör tillämpningen av jämställdhetsprincipen inom lagstadgade och yrkesbaserade sociala trygghetssystem.

I Amsterdamfördraget och i Nicefördraget anges att gemenskapens roll ska vara att "understödja och komplettera medlemsstaternas verksamhet" för en rad olika mål som är relevanta för det sociala skyddet, bland annat "social trygghet och socialt skydd för arbetstagarna", "kampen mot social utslagning" samt "modernisering av systemen för socialt skydd". Detta är grunden för de processer för politiskt samarbete och samordning som har utvecklats under de senaste åren och som inbegriper informationsutbyte, utvärdering av den löpande politiken samt fastställande av de bästa metoderna. Dessa processer bygger på ett uttryckligt erkännande av subsidiaritetsprincipen och mångfalden av nationella system. Man är medveten om att systemen står inför gemensamma utmaningar (till exempel befolkningens åldrande, bestående fattigdom och social utslagning och risken att klyftorna i samhället ökar, förändringar som rör strukturen i samhället, inom familjen och i arbetslivet samt utmaningen att bidra till tillväxt och skapande av arbetstillfällen). Man är också medveten om att dessa utmaningar innebär att systemen behöver reformeras och moderniseras.

Betydande framsteg gjordes i fråga om omfattningen av detta politiska samarbete när Europeiska rådet vid mötet i Lissabon i mars 2000 redogjorde för sin vision av en integrerad socioekonomisk strategi för årtiondet fram till 2010. I slutsatserna från Europeiska rådets möte i Lissabon betraktas en modernisering och förbättring av systemen för socialt skydd som ett viktigt steg på vägen mot uppnåendet av det övergripande strategiska målet. Denna syn på socialt skydd som ett viktigt inslag i den övergripande sociala och ekonomiska politiken stärktes ytterligare genom den socialpolitiska agendan, som antogs av Europeiska rådet vid dess möte i Nice. Grundtanken var att man skulle skapa en "politisk triangel" som bygger på samverkan mellan tre politikområden: den ekonomiska politiken, sysselsättningspolitiken och trygghetspolitiken.

Å ena sidan får alltså målen för den makroekonomiska politiken och avregleringen av marknader viktiga sociala konsekvenser, även när det gäller hur systemen för socialt skydd organiseras. Å andra sidan måste den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken - exempelvis ökat arbetskraftsdeltagande bland äldre arbetstagare - stödjas genom reformer på de olika delområdena för socialt skydd, bland annat pensioner, hälsovård och omsorg. Socialt skydd får i ökad utsträckning en viktig roll som en produktionsfaktor, som ser till att effektiva, dynamiska och moderna ekonomier byggs på en fast grund och på social rättvisa.

Detta meddelande innehåller konkreta förslag med målet att få till stånd en effektivare samordning av medlemsstaternas politik på området socialt skydd och därmed bidra till en nödvändig modernisering av systemen för socialt skydd och till att stärka den sociala dimensionen i Lissabonstrategin. Det viktigaste instrumentet för detta mål är den öppna samordningsmetoden. Även om denna metod redan tillämpas inom vissa delar av socialt skydd, behöver den rationaliseras och förenklas i stor utsträckning, vilket inbegriper en tydlig definition av dess räckvidd.

En rationalisering av den politiska samordningen av socialt skydd skulle förbättra kvaliteten och överensstämmelsen i EU:s övergripande socioekonomiska styrning. Den bör därför genomföras i överensstämmelse med de instrument för samordning av ekonomisk politik och sysselsättningspolitik i EU som grundar sig på fördraget. Därmed bör den ge input till den årliga vårrapporten som sammanställs inför Europeiska rådets vårmöten. I detta meddelande diskuteras hur den rationaliserade samordningsprocessen för politiken kan komplettera och ge ett mervärde till nuvarande metoder och samordningsprocesser som grundas på fördraget [4]. Med utgångspunkt i den nyligen inrättade treåriga cykeln för en synkronisering av samordningsprocesserna för den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken - de två huvudsakliga "pelarna" i Lissabonstrategin - beskrivs tidsramarna för rationaliseringen av processer inom socialt skydd som bör kunna avslutas 2006 och synkroniseras med den andra omgången av den treåriga cykeln för dessa två samordningsprocesser . Införande av de nya rationaliserade målen för socialt skydd skulle därmed ske samtidigt som och i överensstämmelse med den andra omgången av de synkroniserade ekonomi- och sysselsättningsprocesserna.

[4] Den öppna samordningsmetodens roll i förhållande till processer som grundar sig på fördraget har definierats av Kommittén för socialt skydd och Kommittén för ekonomisk politik i samband med tillämpningen av denna metod på pensionsområdet i den gemensamma rapporten till Europeiska rådet i Laeken. I rapporten sägs att den öppna samordningsmetoden kompletterar processer som grundas på fördraget och att den har sin plats vid sidan av dessa befintliga processer som till viss del fortsätter att behandla olika aspekter av de berörda politikområdena. Rapporten uppmanar till överenstämmelse med dessa processer. Jfr: "Pensionernas kvalitet och hållbarhet - Gemensam rapport om mål och arbetsmetoder på pensionsområdet" 10672/01 ECFIN 198 SOC 272.

I meddelandet diskuteras också hur samarbetet i fråga om socialt skydd, som har gått framåt snabbt sedan mötet i Lissabon, kan göras mer effektivt och mindre betungande för berörda aktörer samt hur man kan skapa större synergieffekter mellan de olika delarna av arbetet. I meddelandet föreslås att arbetet ska rationaliseras och förenklas och att man i fortsättningen ska lägga större tonvikt vid genomförandet.

Denna möjlighet i detta meddelande motiveras av behovet att i god tid förbereda de nya medlemsstaternas deltagande i de politiksamordningsprocesser som bidrar till Lissabonstrategin, samt synkroniseringen av processen för socialt skydd med samordningsprocesserna för den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken år 2006. Detta framgick i rapport till Europeiska rådets vårmöte 2003 [5], där kommissionen åtar sig att anta ett meddelande om "rationaliseringen av de nuvarande olikartade åtgärderna med anknytning till social integration och pensioner, och med tiden samarbetet i fråga om hälso- och sjukvård och arbetet med att göra det "lönsamt att arbeta" genom att använda en enda öppen samordningsmetod". Det svarar också på uppmaningen från Europeiska rådet i Bryssel till kommissionen om "att rapportera om huruvida det är tillrådligt att förenkla och rationalisera de olika insatserna för socialt skydd inom enhetliga ramar genom den öppna samordningsmetoden".

[5] KOM (2003) 5.

2. RATIONALISERA FÖR ATT STÄRKA LISSABONSTRATEGINS SOCIALA DIMENSION

2.1. Bidra till den socioekonomiska styrningen efter rationaliseringen av samordningsprocesserna för den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken

I samband med rationaliseringen av samordningsprocesserna för den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken införs nya enhetliga tidsramar för arbetet både före och efter Europeiska rådets vårmöten, inom en treårig cykel (2003-2005). Riktlinjer och rekommendationer bör bibehållas oförändrade under dessa tre år, vilket ger medlemsstaterna och kommissionen bättre möjligheter att koncentrera sig på genomförandet under de mellanliggande åren. Samordningen av den ekonomiska politiken organiseras inom ramen för de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken; den multilaterala övervakningens syfte är att utvärdera genomförandet av de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och av Stabilitets- och tillväxtpakten. Pensioner behandlas inom denna process utifrån perspektivet pensionssystemens ekonomiska stabilitet och de offentliga finanserna i stort, samt pensionssystemens betydelse för välfungerande arbets- och finansmarknader och för den ekonomiska utvecklingen som helhet. Särskilt i slutsatserna från Europeiska rådet i Stockholm framhölls att medlemsstaternas övergripande strategier för hur man skall klara av de ekonomiska och budgetrelaterade effekterna av att befolkningen blir allt äldre ska läggas fram samtidigt som stabilitets- och konvergensprogrammen och att de ska granskas inom ramen för Stabilitets- och tillväxtpakten och de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken.

Samordningen av sysselsättningspolitiken organiseras inom ramen för den europeiska sysselsättningsstrategin och har byggts upp kring flera beståndsdelar. Sysselsättningsriktlinjerna fastställer gemensamma mål och prioriteringar för medlemsstaternas sysselsättningspolitik, som verkställs nationellt genom nationella handlingsplaner. Dessa granskas av rådet och kommissionen tillsammans och de lägger fram en gemensam sysselsättningsrapport. På grundval av den kan länderspecifika rekommendationer utfärdas på förslag från kommissionen. Rapporteringsförfarandet är årligt, men riktlinjerna bör vara stabila i tre år. Förutom full sysselsättning och kvalitet i arbetet, är förbättrad sammanhållning och social integration ett av de tre övergripande mål i den europeiska sysselsättningsstrategin som återkommer i sysselsättningsriktlinjerna. Detta mål stöds av ett antal prioriteringar för att främja en arbetsmarknad som är mer öppen och anställbarheten för de mest utsatta grupperna. Riktlinjerna uppmanar även medlemsstaterna att stödja äldre arbetstagare och arbetsgivare för att höja sysselsättningstalen för äldre och höja åldern då de lämnar arbetsmarknaden.

Denna rationalisering är ett viktigt positivt resultat. Nu uppkommer frågan om hur man ska organisera arbetet i fråga om andra aspekter av Lissabonstrategin för att förbättra processen som helhet.

I meddelandet från september förra året, där en rationalisering av samordningsprocesserna för den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken föreslås [6], konstateras det att rationaliseringen berör andra politikområden och skulle kunna tillämpas mer generellt. Dessutom beskrivs den senaste tidens utveckling mot allt fler olika processer på EU-nivå som i någon utsträckning avser samordning av den ekonomiska politiken eller politiken på närliggande områden. Följande processer tas upp: stabilitets- och tillväxtpakten, Cardiffprocessen, den makroekonomiska dialogen, en rad benchmarkingprocesser på olika politikområden, samt användning av den öppna samordningsmetoden på flera områden, särskilt då när det gäller pensioner och social integration. Det framhålls att man i och med att nya inslag hela tiden tillkommer riskerar ökad komplexitet, överlappande insatser och oklarhet när det gäller de övergripande budskapen. I meddelandet anges också i ett annat sammanhang att man bör koncentrera sig mer på genomförandet och mindre på att utarbeta nya politiska riktlinjer.

[6] KOM (2002) 487.

I meddelandet från september 2002 föreslogs att kommissionen under de kommande månaderna skulle "överväga hur den skall rationalisera det öppna samordningsprocessen inom socialförsäkringsområdet - som för närvarande omfattar social integration och pensioner - och hur detta skall knytas till det nya effektiviserade synsättet". Detta är logiskt med tanke på de nära kopplingarna och starka potentiella synergieffekterna mellan processerna för socialt skydd och de två rationaliserade processerna med rättslig grund i fördraget. Det nära triangelförhållandet mellan de berörda politikområdena framgår mycket tydligt genom det arbete som utförts med den öppna samordningsmetoden på pensionsområdet. Enligt de gemensamma mål som beslutades vid Europeiska rådets möte i Laeken som utgångspunkt för processen uppmanas medlemsstaterna att redogöra för sina politiska åtgärder med angivande av sociala mål (hur man bibehåller tillräckliga pensioner och hanterar samhällsförändringar), arbetsmarknadsrelaterade mål (hur man ökar sysselsättningen, särskilt bland äldre arbetstagare) samt ekonomiska frågor (hur man skapar långsiktig stabilitet i pensionssystemen). På liknande sätt kan man hitta relevanta kopplingar mellan olika politikområden när det gäller socialt skydd inom hälso- och sjukvård och äldreomsorg, vilket togs upp i de tre mer allmänna politiska mål som godkändes av Europeiska rådet i Barcelona, nämligen att garantera vårdkvalitet, rättvis tillgång till vård och solidaritet när det gäller finansiering. Slutligen väcker arbetet i fråga om social integration också en rad ytterst viktiga frågor som rör samverkan mellan politiken för socialt skydd och sysselsättningspolitiken.

När man till studerar exempelvis de frågor som är aktuella inom de nationella pensionssystemen och hälso- och sjukvårdssystemen, står det klart att även om ekonomiska utmaningar har varit drivkraften för reform, kan dess effekter inte kan utvärderas enbart med ett ekonomiskt perspektiv. För att reformen ska bli effektiv måste den också se till att politiken även i fortsättningen är förankrad i solidaritet och samhällets grundläggande värderingar. När det gäller t.ex. pensioner måste man i synnerhet se till att medlemsstaterna fortsätter att respektera det sociala målet med tillräckliga pensioner i sina system och att de fortsätter att försöka anpassa sina system till förändrade behov i samhället. Man har förstått det inbördes beroendet mellan ekonomisk stabilitet och tillräcklighet och det ses som en förutsättning för att få politiskt stöd för reformer. Samma övergripande politiska balans krävs också i ökad utsträckning på EU-nivå, om Lissabonstrategin för samordning av den sociala och ekonomiska politiken ska kunna uppnå alla potentiella fördelar. En rationalisering för att stärka strategins sociala dimension kan bidra till att uppnå denna balans.

Enligt de förslag som beskrivs i avsnitt 3 ska det framtida arbetet i fråga om socialt skydd därför inriktas på att stärka och komplettera de processer som baseras på fördraget och som gäller sysselsättning och makroekonomisk politik (de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken respektive den europeiska sysselsättningsstrategin). Därför måste tidsramarna för den nya rationaliserade processen för socialt skydd till fullo samordnas med dessa två processer. Det kommer att grunda sig på en treårscykel för översyn av målen och för presentation av de viktigaste strategiska rapporterna. Inom socialt skydd är det lämpligt med dessa tidsramar för att se över mål och utarbeta omfattande rapporter med tanke på den långsiktiga utvecklingen och den gradvisa förändringstakten på detta område. För att man ska kunna informera inför vårmötet och lyfta fram frågor som rör socialt skydd inom Lissabonstrategin kommer medlemsstaterna att ombes att under åren däremellan lämna in mindre uppdateringar som gäller den viktigaste politiska utvecklingen. Samordningen med de två rationaliserade processerna bör ske från och med 2006, då nästa treårscykel för de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och den europeiska sysselsättningsstrategin påbörjas.

2.2. Rationalisering: skapa en integrerad ram för samarbetet i fråga om socialt skydd

Det politiska samarbetet om socialt skydd tog ett stort steg framåt när Europeiska rådet i Lissabon angav huvuddragen i sin vision av en integrerad socioekonomisk strategi för EU för årtiondet fram till 2010. I slutsatserna från Europeiska rådet i Lissabon lade man stor vikt vid den betydelse systemen för socialt skydd skulle få för att man ska kunna uppnå de nya strategiska målen. Där gavs tydliga mandat för att medlemsstaterna och kommissionen skulle arbeta tillsammans på områdena social integration och pensioner. Där infördes den öppna samordningsmetoden som den mekanism som skulle föra detta arbete framåt, och där angavs mekanismer för vägledning och samordning av arbetet mot denna nya strategi, i vilken Europeiska rådets årliga vårmöte får en central roll.

Denna syn på socialt skydd som ett viktigt inslag i den övergripande socioekonomiska politiken stärktes ytterligare i den socialpolitiska agendan, som antogs av Europeiska rådet i Nice [7]. Den centrala idén var den politiska triangeln som innebar att man skulle skapa en god cirkel av den ekonomiska politiken, sysselsättningspolitiken och politiken för socialt skydd. Den bekräftade målet att modernisera och förbättra social trygghet så att den skulle motsvara omvandlingen till kunskapssamhälle, förändringar i sociala strukturer och familjestrukturer och vidareutveckla den sociala trygghetens roll som produktivitetsfaktor.

[7] Följande områden fastställdes i Nice: (i) fler och bättre arbetstillfällen, (ii) föregripa och dra nytta av förändringen av arbetsmiljön genom att utveckla en ny jämvikt mellan smidighet och säkerhet, (iii) bekämpa alla former av social utslagning och diskriminering, (iv) modernisera det sociala skyddet, (v) främja jämställdhet mellan kvinnor och män, (vi) stärka den sociala aspekten i samband med utvidgningen och Europeiska unionens yttre förbindelser.

De riktlinjer som angavs av Europeiska råden i Lissabon och i Nice gav ramarna för det arbete som har utförts av kommissionen och medlemsstaterna i syfte att möta utmaningen att modernisera systemen för socialt skydd. De övergripande målen för moderniseringen fastställdes i rådets slutsatser från december 1999, på grundval av ett meddelande från kommissionen [8]. De innebar att göra arbete lönsamt och ge tillgång till säkra inkomster, att göra pensionerna säkra och pensionssystemen hållbara, att verka för social integration, och att garantera långsiktigt fungerande hälsovård av hög kvalitet.

[8] "En samordnad strategi för att modernisera social trygghet" (KOM (1999) 347 slutlig).

Giltigheten hos denna ram framgår av de uppdrag som Europeiska rådet gett vid sitt möte i Lissabon och senare. Detta ledde till genomförandet av två omfattande processer med hjälp av den öppna samordningsmetoden för två av de fyra frågorna, nämligen social integration och pensioner. Dessutom finns en form av lösare politiskt samarbete i frågor som gäller socialt skydd för människor som behöver hälso- och sjukvård och långtidsvård.

Kommittén för socialt skydd har nyligen arbetat med frågor som rör målet "att göra arbete lönsamt" för att fastställa hur systemen för socialt skydd kan bidra till detta övergripande mål (till exempel när det gäller förmånssystemens incitamentstrukturer). Olika aspekter av denna fråga har behandlats inom ramen för de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och sysselsättningsriktlinjerna och kommer att göra det även i fortsättningen.

Arbetstakten och inriktningen på dessa olika områden har fastställts genom uppdrag från Europeiska rådet sedan dess möte i Lissabon. Genom dessa uppdrag har man kunnat föra arbetet framåt och utveckla nya ambitioner i fråga om social integration och pensioner. Strategin har dock även fått negativa konsekvenser. Det är oroväckande att man genom att organisera arbetet i olika delområden inte har kunnat skapa ett så tydligt fokus på en övergripande agenda när det gäller att modernisera och förbättra det sociala skyddet, som efterlyses i meddelandet från 1999. Dessutom förefaller hela arbetsprocessen en smula slumpmässig och i vissa fall överbelastad. Under våren-sommaren 2002 skulle medlemsstaterna därför lämna in omfattande rapporter om hälso- och sjukvård och långtidsvård samt om pensioner. Kommissionens avdelningar fick sedan i uppdrag att utarbeta två gemensamma rapporter från rådet och kommissionen, som sedan skulle godkännas av rådet inför Europeiska rådets vårmöte 2003.

Det är också oroväckande att frågor som rör socialt skydd för människor som behöver hälso- och sjukvård och långtidsvård ännu inte har diskuterats i detalj inom samarbetet om socialt skydd. Dessa frågor är relevanta för utvecklingen av Europas sociala modell och dess sociala politik, ekonomiska politik och sysselsättningspolitik i synnerhet. Hälso- och sjukvårdssystem och -politik i hela EU blir också mer sammanlänkade än tidigare, vilket leder till att många hälso- och sjukvårdspolitiska frågor får en klart europeisk dimension. Det konstateras dock i den gemensamma rapporten om hälso- och sjukvård och långtidsvård till Europeiska rådets vårmöte 2003 att det finns särskilda och komplexa förhållanden som råder i fråga om det politiska samarbetet på detta området. Ett antal utmaningar som alla medlemsstater står inför på området hälso- och sjukvård håller för närvarande på att utvärderas inom högnivågruppen för reflektion om patientrörlighet samt hälso- och sjukvårdens utveckling i EU. Även Europeiska konventet granskar hur man ska kunna definiera EU:s roll och ansvar på ett bättre sätt inom detta område. I synnerhet kommer det att bli nödvändigt att ange vilken metod som mest lämplig för att hantera socialskyddsfrågor som gäller hälso- och sjukvård och långtidsvård (se till att alla får tillgång baserat på behov och oavsett resurser, samt se till att behov av hälso- och sjukvård och långtidsvård inte gör patienterna eller deras släktingar fattiga), frågor som gäller folkhälsa och främjande av bättre medicinska behandlingar, samt slutligen, frågor som gäller tillämpningen av den inre marknadens principer på hälso- och sjukvårdsområdet (patientrörlighet, fritt tillhandahållande av tjänster).

Mot bakgrund av slutsatserna från dessa processer och beroende på de efterföljande beslut om hälso- och sjukvård som fattas av regeringskonferensen, kommer kommissionen att lägga fram konkreta förslag i ett kommande meddelande för att förbättra samordningen av politiken på detta område i samband med en rationaliserad process för socialt skydd.

Sammanfattningsvis kan det sägas att arbetet i processen som helhet skulle gynnas av en rationalisering och förenkling.

Därför föreslås i avsnitt 3 att man, istället för att som hittills dela upp arbetet och lämna in rapporter för de olika målen, ska föra in arbetet inom en enhetlig struktur som behandlar socialt skydd som en helhet. I detta syfte fastställs en enda uppsättning gemensamma mål som grundar sig på en gemensam europeisk vision och som delas in i tre pelare som motsvarar de tre politikområdena social integration, pensioner samt hälso- och sjukvård och långtidsvård. Separata förslag som rör "att göra arbete lönsamt" och som syftar till att behandla detta som en "övergripande fråga" behandlas i avsnitt 3.1

2.3. Arbetsmetoden: den öppna samordningsmetoden och dess roll i den övergripande strategin

Vid Europeiska rådets möte i Lissabon framhölls att det arbete som skulle utföras avseende olika delar av det sociala skyddet inom den integrerade strategin skulle underlättas om man använde "en ny öppen samordningsmetod". Denna infördes som ett sätt att sprida de bästa lösningarna och nå större inriktning mot EU:s viktigaste mål, och skulle användas på de områden där EU har begränsade befogenheter. Metoden är fullt förenlig med bestämmelserna i artikel 137 i fördraget, eftersom den ska "understödja och komplettera" medlemsstaternas insatser när det gäller att tillhandahålla socialt skydd. Den öppna samordningsmetoden utformades som en flexibel styrningsmetod för att komplettera den befintliga gemenskapsmetoden och andra processer med rättslig grund i fördraget såsom de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken respektive den europeiska sysselsättningsstrategin, som även i fortsättningen utgör EU:s huvudsakliga instrument. Metoden är fast förankrad i subsidiaritetsprincipen och syftar uttryckligen till att "hjälpa medlemsstaterna att efterhand utforma egna strategier". Den innebär att

- det ska fastställas riktlinjer för unionen i kombination med bestämda tidsplaner med uppgift om hur de mål som de anger ska uppnås på kort, medellång och lång sikt,

- det ska, när så är lämpligt, och i jämförelse med de världsledande på området, fastställas kvantitativa och kvalitativa indikatorer och referensvärden vilka ska anpassas till behoven i olika medlemsstater och sektorer för att bra lösningar ska kunna jämföras,

- dessa europeiska riktlinjer ska överföras till nationell och regional politik genom att man sätter upp specifika mål och beslutar om åtgärder, och i samband därmed ska nationella och regionala olikheter beaktas,

- det ska förekomma regelbunden övervakning, utvärdering och inbördes utvärdering upplagd som en process där man lär av varandra.

Dessa inslag ska ses som ramar för tillämpningen av den öppna samordningsmetoden inom olika områden. Det återstår att fastställa mer detaljerat i samband med varje tillämpning vilka inslag och arbetsmetoder man ska använda sig av och hur arbetet ska organiseras.

Den öppna samordningsmetoden: en kompletterande metod

I kommissionens vitbok om styrelseformer [9] sammanfattas den öppna samordningsmetodens särdrag och vissa principer för dess användning läggs fram:

[9] KOM (2001) 428, av den 25 juli 2001.

- Den öppna samordningsmetoden "används från fall till fall. Den är ett sätt att uppmuntra samarbete, utbyta goda erfarenheter och komma överens om gemensamma mål och riktlinjer för medlemsstaterna. I vissa fall backas den upp av nationella handlingsplaner som när det gäller sysselsättning och social utslagning. Metoden grundas på regelbunden kontroll av att målen uppnås. Medlemsstaterna kan jämföra sina insatser och lära av varandra."

- "Inom vissa områden såsom sysselsättning och social- och arbetsmarknadspolitik eller invandringspolitik används den tillsammans med program och lagstiftning. Inom andra har den fördelar när det finns lite utrymme för lagstiftningsinitiativ på europeisk nivå."

- "Kommissionen spelar redan en aktiv samordnarroll och är beredd att fortsätta med det. Samordningsmetoden får dock inte störa jämvikten mellan institutionerna eller urvattna gemensamma mål i fördraget. I synnerhet får inte Europaparlamentet utestängas från beslutsprocessen. Den öppna samordningsmetoden skall komplettera, inte ersätta, gemenskapsåtgärder."

Alla dessa aspekter av den öppna samordningsmetoden avspeglas i någon utsträckning i det arbete som idag utförs i fråga om social integration och pensioner. De principer som anges i vitboken om styrelseformer bör i sin tur ligga till grund av en framtida användning av den öppna samordningsmetoden för att skapa en övergripande process för socialt skydd. För att genomföra den öppna samordningsmetoden inom området socialt skydd kommer kommissionen att ta hänsyn till slutsatserna från den kommande regeringskonferensen och kommer om så krävs att lägga fram förslag för att anpassa mekanismerna i den.

Flexibilitet och full tillämpning av subsidiaritetsprincipen

När det gäller social integration används den öppna samordningsmetoden för att skapa en samlad politisk inriktning på fastställda mål som ett led i en process som innebär att medlemsstaterna uppmanas att förbättra sin nationella politik mot fattigdom och social utslagning, bland annat genom att fastställa nationella mål i linje med Europeiska rådets uppmaning vid mötet i Lissabon om att "på ett avgörande sätt försöka utrota fattigdom". Dessa åtgärder inom ramen för den öppna samordningsmetoden stöds av en rad gemensamma indikatorer och har också nära anknytning till gemenskapens handlingsprogram mot social utslagning. Det är viktigt att fortsätta att fokusera på de politiska målen på det här området - och att vidareutveckla det på andra områden när det gäller den framtida samordningen inom socialt skydd - men genomförandet av den öppna samordningsmetoden bör även i fortsättningen vara flexibelt. Man måste beakta olika förhållanden, syften och utvecklingsstadier i fråga om den politiska samordningen inom olika politikområden.

Man bör också även i fortsättningen erkänna mångfalden och medlemsstaternas ansvar när det gäller att utforma, organisera och finansiera de egna systemen.

Öppenhet: aktörernas deltagande

Man lägger stor vikt vid att skapa engagemang hos en rad olika berörda aktörer, till exempel att se till att arbetsmarknadens parter deltar och att samråd sker med icke-statliga organisationer och representanter för regionala och lokala förvaltningar. Processen avspeglar således det faktum att det civila samhället är välorganiserat när det gäller social utslagning och att politiska åtgärder på detta område vidtas på en rad olika - ofta decentraliserade - sätt i medlemsstaterna. Det är en strategi som är lämplig för hela den framtida processen för socialt skydd.

Kopplingen till nuvarande processer och instrument

På grundval av erfarenheterna av den öppna samordningsmetoden i fråga om pensioner uppkommer en viktig fråga som rör två grundläggande teman som behandlas i vitboken om styrelseformer, nämligen hur man kan se till att den öppna samordningsmetoden skapar ett "mervärde" för befintliga gemenskapsprocesser och att hänsyn tas till jämvikten mellan institutionerna.

Denna fråga behandlas uttryckligen i de gemensamma mål som beslutades vid Europeiska rådets möte i Laeken som utgångspunkt för användningen av den öppna samordningsmetoden på pensionsområdet.

På pensionsområdet kommer den öppna samordningsmetoden att användas parallellt med befintliga, välfungerande EU-processer som inom ramen för ett bredare uppdrag även behandlar vissa aspekter av pensionspolitiken. Det är viktigt att skapa samstämmighet mellan de processer som redan införts.

Man räknar upp dessa processer - dvs. de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken, multilateral övervakning (inbegripet Cardiffprocessen), stabilitets- och tillväxtpakten, den europeiska sysselsättningsstrategin samt processen för social integration - och förklarar följande:

Det kommer att vara ett särskilt mål för den föreslagna nya metoden att på ett integrerat sätt tillhandahålla information om och analyser av de nationella pensionsstrategierna, som kan bidra till att se till att pensionspolitiken behandlas på ett enhetligt sätt i dessa processer.

Det anges också att resultaten av arbetet (i fråga om pensioner) kommer att integreras i de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken.

Förhållandet mellan den öppna samordningsmetoden och befintliga gemenskapsprocesser och behovet av att ta hänsyn till jämvikten mellan institutionerna är en viktig fråga för framtiden när det gäller det sociala skyddet som helhet. Ett modus operandi liknande det som utvecklats för den befintliga öppna samordningsmetoden för pensioner bör införas. Det kommer att bli en uppgift för det framtida samarbetet i fråga om socialt skydd att genom den öppna samordningsmetoden göra en detaljerad analys av de frågor som är aktuella för de nationella systemen och hur dessa system när de moderniserats och förbättrats kan bidra till Lissabonstrategin. Det bör leda till politiska budskap som kan tas upp inom ramen för andra instrument, till exempel budskap som är viktiga för den årliga vårrapporten eller bidrag till politikområden som påverkar de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och sysselsättningsriktlinjerna. Dessa budskap måste komplettera och vara samstämmiga med budskapen i samordningsprocesserna för den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken på EU-nivå.

Kommissionens roll

Både när det gäller pensioner och social integration är kommissionens roll i processen att fungera som initiativtagare och katalysator och att sträva efter att upprätthålla ambitionen för processen. Det faktum att det är kommissionen som utarbetar det första utkastet till varje gemensam rapport från rådet och kommissionen har bidragit till att i praktiken göra den öppna samordningsmetoden till en mer kraftfull arbetsmetod än man kanske inledningsvis trodde skulle bli fallet. Detta arbetssätt bör användas även i fortsättningen.

Europaparlamentets deltagande

Det bör också sägas att man inom dessa processer ännu inte har utarbetat lämpliga former för Europaparlamentets deltagande, som framhålls i vitboken om styrelseformer. Det allt större antalet processer har i sig blivit ett hinder för detta. Med tanke på processens betydelse inom Lissabonstrategin föreslås det att man i samband skapandet av en rationaliserad process för socialt skydd undersöker olika lämpliga och praktiska former för Europaparlamentets deltagande. Det kunde till exempel gälla rapportering till Europaparlamentet när de övergripande gemensamma målen fastställs på grundval av utvärderingen av politiskt samarbete och samordning hittills enligt avsnitt 3.1, samt vid andra viktiga tidpunkter i den framtida processen.

3. EN STÄRKT OCH FÖRENKLAD SAMORDNINGSPROCESS

3.1. Gemensamma mål

En rationaliserad strategi för det politiska samarbetet bör inledas genom att man fastställer en integrerad och konsekvent uppsättning gemensamma mål som i princip delas in i tre pelare som avspeglar omfattningen av det politiska samarbetet inom socialt skydd - social integration, pensioner samt hälso- och sjukvård och långtidsvård. Dessa mål bör ersätta de nuvarande separata måluppsättningarna. Denna uppsättning mål bör antas av rådet 2006, som beslutar om ett förslag från kommissionen, samtidigt som riktlinjerna för den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken. Målen bör förbli oförändrade under en treårsperiod, dvs. fram till 2009, såvida inte annat krävs på grund av oförutsedda händelser.

De gemensamma målen kommer att fastställas enligt Lissabonstrategin och bör till fullo överensstämma och sammanlänkas med de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och sysselsättningsriktlinjerna som ska antas 2006. Målen bör också avspegla resultaten av utvärderingen av de erfarenheter som gjorts med de olika processerna för politiskt samarbete inom socialt skydd fram till den tidpunkten. Enligt uppdraget från Europeiska rådets möte i Bryssel i mars 2003 ska man under 2006 göra en genomgång av de framsteg som gjorts med den öppna samordningsmetoden på pensionsområdet. Denna genomgång bör utvidgas till att omfatta de framsteg som gjorts inom processen för social integration samt när det gäller samarbete och utbyte i fråga om hälso- och sjukvård. Genomgången bör ingå i förberedelserna av fastställandet av gemensamma mål för den nya rationaliserade processen.

De gemensamma målen bör även omfatta ett begränsat antal övergripande frågor. Dessa frågor kan inbegripa teman som har mer allmän relevans för systemen för socialt skydd och som inte kan behandlas på ett tillfredsställande sätt i en enda av de tre pelarna inom den nya samarbetsprocessen. Ett exempel på detta är jämställdhetsintegrering. Detta tillvägagångssätt kan också inrymma frågor som hur det sociala skyddet kan bidra till den politiska strategin för att göra arbete lönsamt, särskilt när det gäller sociala förmåner, främjande av aktivt åldrande och politiska åtgärder för att göra det lättare att kombinera arbete med familjeliv. Europeiska rådet uppmanade vid sitt möte i mars 2003 kommissionen att i tid inför Europeiska rådets vårmöte 2004 rapportera om förbättringen av de övergripande ramarna för den politik som rör socialt skydd genom att de faktiska incitamenten betonas starkare och att fastställa de bästa metoderna [10]. I det sammanhanget måste man ta hänsyn till det arbete som redan har påbörjats i samband med samordningsprocesserna för den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken. De omfattar, och kommer även fortsättningsvis att omfatta, målet "att göra arbete lönsamt", både från den ekonomiska politikens och sysselsättningspolitikens perspektiv. Båda samordningsprocesserna tar upp lämpliga stimulansåtgärder för att börja arbeta, fortsätta arbeta, öka arbetsinsatsen och investera i utbildning. Detta innebär bland annat att de behandlar stimulanseffekterna av samspelet mellan skatte- och bidragssystem, samt aktiva arbetsmarknadsåtgärder.

[10] Till exempel bidragssystem, att förena arbete och familj samt åtgärder för äldre.

3.2. Rapporteringsmekanismer: en ny årlig gemensam rapport om socialt skydd

Det huvudsakliga instrumentet i den nya rationaliserade processen består av en gemensam rapport om socialt skydd, i vilken de framsteg som görs i fråga om alla gemensamma mål beskrivs och utvärderas. Rapporten utarbetas gemensamt av kommissionen och rådet på grundval av ett utkast från kommissionen. Eftersom den gemensamma rapporten utarbetas samtidigt som andra rapporteringsinstrument inför Europeiska rådets vårmöten, kommer den att bidra med nytt och värdefullt material till utarbetandet av den årliga sammanfattningsrapporten. Resultaten av kommissionens analys införlivas i den årliga sammanfattningsrapporten till vårmötet. Rapporten bör överensstämma med det arbete som utförs parallellt inom ramen för den europeiska sysselsättningsstrategin och de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken. En synkronisering kommer att förbättra förutsättningarna för en sådan överensstämmelse. Slutversionen av den gemensamma rapporten utgör en viktig grund för rådets (sysselsättning och socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) inlägg om socialt skydd till det mötet.

Den nya gemensamma rapporten om socialt skydd kommer att ersätta den nuvarande rapporten om den sociala tryggheten i Europeiska unionen, som föreskrivs i beslutet om inrättandet av Kommittén för socialt skydd. Denna ändring träder i kraft redan 2005 [11]. Den nya rapporten ersätter den gemensamma rapporten om social integration och den gemensamma rapporten om pensioner och tar även över de uppgifter som rör reflektioner kring gjorda framsteg i fråga om det politiska samarbetet inom hälso- och sjukvård samt långtidsvård.

[11] Ytterligare information om övergångsfasen ges i avsnitt 2.4 och i bilagorna.

Från och med 2006 ska medlemsstaterna bidra till utarbetandet av den gemensamma rapporten om socialt skydd genom att lämna in en nationell rapport om den strategi som ska användas för att uppnå de övergripande mål som ska beslutas tidigare samma år. De nationella rapporterna 2006 ska vara heltäckande, omfatta de tre pelarna och vara framåtsyftande.

För 2007 och 2008 lämnar medlemsstaterna in betydligt mindre omfattande rapporter som särskilt fokuserar på de framsteg som gjorts när det gäller att genomföra de strategier som fastställts 2006 samt uppdateringar i fråga om viktiga politiska utvecklingstrender.

Rapporterna ska bygga på gemensamt beslutade indikatorer som avspeglar de framsteg som gjorts i fråga om uppnåendet av de gemensamma målen.

De nationella rapporterna om socialt skydd kommer efter 2006 att bli det enda bidraget från medlemsstaterna till processen. De kommer därför att ersätta både de nationella handlingsplanerna för integration och de nationella strategirapporterna om pensioner.

Utformningen av de gemensamma rapporterna om socialt skydd kommer därför att variera inom en treårscykel, med heltäckande och framåtsyftande rapporter som kommer vart tredje år och mindre omfattande uppdateringar för åren däremellan.

Den struktur som beskrivs här kommer att innebära betydande förändringar jämfört med de nuvarande rapporteringsinstrumenten. Fokus kommer att ligga på genomförandet, vilket också är fallet när det gäller samordningen av den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken. Detta är positivt eftersom man vill betona och lyfta fram hur politiken för socialt skydd bidrar till Lissabonstrategin.

Uppgiften att granska de nationella rapporterna, främja en politisk debatt om genomförandet av politiska åtgärder och strategier (bland annat genom sakgranskning) och utarbeta utkastet till den gemensamma rapporten om socialt skydd kräver ett nära och regelbundet samarbete mellan de EU-kommittéer som arbetar med frågor som rör socialt skydd, sysselsättning, samordning av den ekonomiska politiken samt hälso- och sjukvård.

3.3. Indikatorer: ett viktigt stöd för rationaliseringsarbetet

En särskild utmaning för den nya rationaliserade processen för socialt skydd är att den måste kunna övervaka de framsteg som görs inom socialt skydd för att uppnå de gemensamma målen på ett sätt som är öppet och effektivt när det gäller att föra den politiska reformen framåt. För att möta denna utmaning är det nödvändigt att utveckla en uppsättning gemensamt beslutade indikatorer som fullt ut avspeglar de gemensamma målen. Denna uppgift bör bygga på gemensamma indikatorer, som de som redan finns inom processen för socialt skydd, de som nu är under utarbetande inom pensionsprocessen och de som används inom processerna för samordning av den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken. Dessa indikatorer måste dock utvidgas till att omfatta pensionsområdet. Dessutom måste indikatorer för socialt skydd för människor som har behov av inom hälso- och sjukvård och långtidsvård fastställas när samarbetet inom detta område utvecklas ytterligare. Det arbete som redan utförs av undergruppen för indikatorer inom Kommittén för socialt skydd måste därför trappas upp.

Indikatorerna måste täcka ett större område, samtidigt som det krävs återhållsamhet i fråga om det totala antalet indikatorer. Tendensen hittills har varit att utöka antalet indikatorer för att beakta medlemsstaternas olika strategier. Med ett sådant tillvägagångssätt skulle man inte få det begränsade antal sammanfattningsindikatorer som behövs för att den årliga rapporten ska kunna fullgöra sin huvudsakliga uppgift.

Den nya processen innebär också att den sociala statistiken på EU-nivå lyfts fram och att kraven på större tillförlitlighet, jämförbarhet och punktlighet ökar. Det kan endast ske om medlemsstaterna är starkt engagerade för att utarbeta viktiga instrument som Esspross (finansiering av och utgifter för olika delområden av det sociala skyddet), SILC (EU:s årliga undersökning av hushållens inkomstnivåer och levnadsvillkor) samt systemet för redovisning av utgifterna för hälso- och sjukvård (SHA - System of Health Accounts). Det behövs också bättre samverkan mellan det pågående arbetet för att utarbeta sådana statistiska instrument (med kommissionen och nationella statistikorgan) och den rationaliserade processen för socialt skydd.

3.4. Utarbetande av den rationaliserade öppna samordningsmetoden inom socialt skydd

Som påpekats tidigare föreslås det att den rationaliserade strategin ska införas under 2006. Under perioden 2003-2006 bör förberedelser göras för den nya processen med beaktande av de olika uppdrag som gavs vid Europeiska rådets vårmöte i Bryssel i fråga om pensioner, hälso- och sjukvård och förmånssystemens incitamentsstrukturer [12].

[12] Se särskilt punkterna 49-52 i ordförandeskapets slutsatser.

Det är också viktigt att beakta hur utvidgningen kommer att påverka de nuvarande processerna och att se till att de nya medlemsstaterna deltar snarast möjligt efter anslutningen. Det bör noteras att kommissionen sedan våren 2002 har arbetat med kandidatländernas nationella myndigheter [13] för att sätta igång en samarbetsprocess som syftar till att förbereda dessa länders fulla deltagande i den öppna samordningsmetoden för social integration och pensioner efter anslutningen. Under 2003 kommer man att avsluta arbetet med "Joint Inclusion Memorandum" mellan kommissionen och de tio anslutande länderna, som avspeglar de huvudsakliga aspekterna på utarbetandet av nationella handlingsplaner för integration.

[13] Alla kandidatländer utom Turkiet.

Under 2003 kommer man dessutom att inleda en samarbetsprocess mellan kommissionen och de olika kandidatländerna på pensionsområdet, som kommer att inbegripa en rad nationella seminarier.

Under övergångsfasen 2003-2006 kommer följande initiativ att tas för att fortsätta det politiska samarbetet och bana väg för en rationalisering inom socialt skydd:

Social integration

I enlighet med ett beslut som redan fattats av rådet ska medlemsstaterna i juli 2003 lägga fram nationella handlingsplaner för integration för perioden 2003-2005, och kommissionen och rådet ska lägga fram en gemensam rapport om integration för Europeiska rådet vid dess möte våren 2004.

Under 2004 ska de nya medlemsstaterna lämna in sina första handlingsplaner om social integration för perioden 2004-2005. De ska bygga vidare på de gemensamma memorandum om social integration (Joint Inclusion Memoranda) som upprättats tillsammans med kommissionen under 2003.

Pensioner

Senast i mitten av 2005 ska de nya medlemsstaterna lämna in nationella strategirapporter om pensioner med en analys av situationen i det egna landet, en lägesbeskrivning i fråga om reformen av pensionssystemen och deras strategier mot bakgrund av de gemensamma mål som fastställts för den öppna samordningsmetoden på pensionsområdet.

Samtidigt ska övriga medlemsstater lägga fram rapporter om genomförandet för perioden från och med 2002 och en uppdatering av de nationella strategirapporterna 2002 med tyngdpunkten på den nya politiska utvecklingen.

Medlemsstaterna och kommissionen kommer att arbeta tillsammans för att göra nya demografiska och ekonomiska prognoser, så att medlemsstaterna i god tid ska kunna utarbeta sina strategirapporter som ska läggas fram i mitten av 2005. Dessutom fortsätter kommittéerna att arbeta med en samlad uppsättning gemensamt fastställda indikatorer som omfattar alla delar av den politiska samordningen på området socialt skydd.

Hälso- och sjukvård

Europeiska rådet har uppmanat kommissionen att utarbeta ett meddelande med ytterligare förslag till åtgärder för att intensifiera samarbetet och utbytet i fråga om hälso- och sjukvård och äldrevård. Detta är ett första steg för att undersöka olika möjligheter att föra framåt processen för politiskt samarbete inom hälso- och sjukvård genom utbyten av information och goda lösningar och genom utarbetande av jämförbara indikatorer. När det gäller meddelandets innehåll och tidpunkten för dess publicering bör man fullt ut beakta slutsatserna från högnivågruppen för reflektion om patientrörlighet samt hälso- och sjukvård, som förväntas komma i slutet av 2003, samt de relevanta slutsatserna från EU-konventet och den kommande regeringskonferensen.

Gemensam rapport om socialt skydd

Detta nya instrument kommer att införas i en övergångsversion 2005 för att förbättra underlaget för utarbetandet av kommissionens sammanfattningsrapport och för att göra huvudbudskapen från rådet (sysselsättning och socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) till Europeiska rådets vårmöte i fråga om socialt skydd mer konsekventa.

Den nya gemensamma rapporten 2005 kommer särskilt att inriktas på social integration, eftersom den bygger på de nationella handlingsplanerna för social integration som ska läggas fram 2004 av de nya medlemsstaterna. Rapporten 2006 kommer då att fokusera på pensionerna. Under 2007 kommer rapporten att få sin slutliga utformning, som avspeglar den nya rationaliserade strategi som spänner över de tre områdena social integration, pensioner samt hälso- och sjukvård.

Som ett resultat av denna verksamhet kommer kommissionen och medlemsstaterna år 2006 att granska de framsteg som gjorts i den öppna samordningsmetoden i fråga om pensioner, vilket Europeiska rådet i Bryssel efterfrågade, och i fråga om social integration samt utbyte av strategier på hälso- och sjukvårdsområdet. Denna utvärdering kommer att beakta situationen i de nya medlemsstaterna. Den kommer att utgöra grunden för de riktlinjer som kommissionen ska fastställa 2006 för att få till stånd en integrerad och enhetlig uppsättning gemensamma mål för den öppna samordningsmetoden när det gäller socialt skydd.

I bilaga 1 anges de åtgärder som ska vidtas under övergångsfasen inför rationaliseringen 2006. I bilaga 2 beskrivs genomförandet under perioden 2006-2009. I bilaga 3 visas hur det rationaliserade sociala skyddet kommer att fungera parallellt med de rationaliserade allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och den europeiska sysselsättningsstrategin under perioden efter 2006.

BILAGA 1

ÖVERGÅNGSFASEN 2003-2005

>Plats för tabell>

BILAGA 2

Full rationalisering 2006-2009

>Plats för tabell>

BILAGA 3

Full rationalisering 2006-2008: ett komplement till den socioekonomiska styrningen och till de rationaliserade allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och den europeiska sysselsättningsstrategin

>Plats för tabell>