Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om "Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, och av rådets förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71, avseende harmonisering av rättigheter och förenkling av förfaranden"

(KOM(2003) 378 slutlig - 2003/0138 (COD))

(2004/C 32/16)

Den 10 juli 2003 beslutade rådet att i enlighet med artikel 262 i EG-fördraget rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ovannämnda förslag.

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén beslutade att utse Peter Boldt till huvudföredragande för att utarbeta ett yttrande i ärendet.

Vid sin 403:e plenarsession den 29 och 30 oktober 2003 (sammanträdet den 29 oktober) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 71 röster för, inga röster emot och 2 nedlagda röster.

1. Inledning

1.1. Förordning (EEG) nr 1408/71 har förändrats ofta för att anpassas till förändringar i medlemsstaternas trygghetssystem samt EG-domstolens domar, som påverkar den framtida tillämpningen av förordningen. Arbetet för att reformera förordningen så att den förenklas och moderniseras har varit på gång sedan 1999. Ekonomiska och sociala kommittén har yttrat sig om ändringsförslagen i bl.a. följande yttranden: "Ändring av sociala trygghetssystem - arbetslöshet"(1), "Social trygghet - tillämpning"(2), "Social trygghet vid vistelse i annan medlemsstat"(3), "Utvidgning till tredje land - social trygghet"(4), "Social trygghet vid flytt inom gemenskapen"(5) och "System för social trygghet"(6).

1.2. Samtidigt med ändringar i förordning (EEG) nr 1408/71 bör man också ändra förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71 i konsekvens med ändringarna i förstnämnda förordning.

1.3. Under de senaste åren har man fäst speciell uppmärksamhet vid underlättandet av den fria rörligheten för personer inom unionens område. Då är det av synnerligen stor vikt att unionsmedborgarna utan onödigt besvär kan få den vård de behöver under tillfällig vistelse i en annan stat än den behöriga medlemsstaten.

1.4. I enlighet med den lydelse som förordning (EEG) nr 1408/71 har i dag, skall personer som tillfälligt vistas i en annan medlemsstat än den behöriga, på samma villkor som medborgare i den medlemsstat där personen vistas, ha rätt till "omedelbart nödvändig" eller "nödvändig" vård, beroende på orsaken till tillfällig vistelse (semester, utsänd av sin arbetsgivare, studerande eller arbetssökande eller om det är fråga om internationella vägtransporter).

1.5. Tillgången till vård och ersättning säkerställs för närvarande med hjälp av en blankett som den försäkrade på begäran erhåller från det organ i den behöriga staten som ansvarar för den sociala tryggheten. Olika blanketter (E110, E111, E119 eller E128) gäller beroende på om den försäkrade är på semester, utsänd av sin arbetsgivare, studerar eller söker arbete eller om det är fråga om internationella vägtransporter.

1.6. I samband med att man godkände handlingsplanen för att undanröja hindren för geografisk rörlighet senast 2005 fattade Europeiska rådet i Barcelona i mars 2002 det politiska beslutet att införa ett europeiskt sjukförsäkringskort. På vårmötet i Bryssel bad Europeiska rådet att man skall fatta de beslut som behövs för att försäkra att det europeiska sjukförsäkringskortet kan tas i bruk sommaren 2004. Kortet skall "ersätta de nuvarande pappersformulär som krävs för att erhålla sjukvård i en annan medlemsstat". Syftet är att "förenkla procedurerna utan att befintliga rättigheter och skyldigheter förändras". Detta förslag till förordning motsvarar besluten i Barcelona och Bryssel.

2. Sammanfattning av kommissionens förslag till förordning

2.1. Det huvudsakliga syftet med det förslag till förordning som här behandlas är att möjliggöra ibruktagandet av ett europeiskt sjukförsäkringskort. En viktig del av ändringen är förslaget att förenhetliga personers rätt till sjukvårdsrättigheter samt att förenkla de förfaranden som krävs för att få vård.

2.2. Alla persongrupper skulle enligt förslaget i alla situationer ha rätt till "medicinskt nödvändig vård" under en tillfällig vistelse i en annan medlemsstat.

2.3. Därtill stadgas det om relationerna och samarbetet mellan institutioner och personer (art. 84 a). I förslaget till en ny artikel 84 a föreslås bestämmelser om informations- och samarbetsskyldigheter i samarbetet mellan individer och institutioner. I den nuvarande förordningen stadgas det enbart om samarbetet mellan institutionerna i de olika medlemsstaterna.

2.4. Förordning (EEG) nr 547/72 föreslås ändras så att man enbart talar om "handlingar" i stället för blanketter, utlåtanden, deklarationer, ansökningar och andra handlingar. I och med denna ändring kan de nuvarande E-blanketterna ersättas med det kommande sjukförsäkringskortet.

2.5. Kommissionens förslag till ändring av förordningarna (EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr 574/72 utgör alltså en fortsättning av det meddelande som kommissionen lade fram den 17 februari 2003(7) och är avsett att ge de juridiska förutsättningarna för ibruktagandet av det europeiska sjukförsäkringskortet under 2004.

3. Allmänna synpunkter

3.1. Införandet av ett europeiskt sjukförsäkringskort är ett projekt som på ett konkret sätt kommer att bidra till att förstärka Medborgarnas Europa. Projektet är dock ingalunda enkelt vare sig tekniskt eller juridiskt. Medlemsstaternas praxis att bestämma vem som är berättigad till vård är varierande och beredskapen när det gäller att övergå till ett enhetligt kort olika.

3.2. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén välkomnar förslaget om införande av lika rättigheter för alla kategorier enligt "nödvändig vård", vilket EESK krävde i sitt yttrande "europeiskt sjukförsäkringskort" den 18 juni 2003(8).

3.3. Medborgarnas reella möjligheter att röra sig inom unionens område förbättras av att rätten till medicinskt nödvändig vård även innefattar vårdformer som kräver förhandsöverenskommelse. En förteckning över dessa vårdformer bör utan dröjsmål upprättas av administrativa kommissionen för social trygghet för migrerande arbetare.

3.4. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, som stöder strävanden efter ett enhetligt kort, ser samtidigt svårigheterna med den strama tidtabellen för reformens genomförande, speciellt med tanke på att bara en del av de nuvarande medlemsstaterna, och bara någon av de nya stater som kommer att ansluta sig till unionen den 1 maj 2004, har beredskap att ta i bruk ett europeiskt sjukförsäkringskort enligt den föreslagna tidtabellen.

3.5. Arbetet med att förenkla och reformera hela förordning (EEG) nr 1408/71 samt (EEG) nr 574/72 är på gång och blir inte lättare av att delreformer till förordningarna föreslås under arbetets gång.

4. Särskilda kommentarer

4.1. Artikel 1 (1) gällande ändringar till nuvarande artikel 22 har en numrering som är synnerligen komplicerad, och borde med fördel förtydligas.

4.2. Förslaget till ny artikel 84 a förbättrar verkställandet av förordningen genom att definiera skyldigheterna för både institutioner och personer. Artikeln är dock formulerad så att tolkningen av dess omfattning kan bli otydlig. Speciellt 84 a.1 tredje stycket är för allmän med skyldigheten att informera om alla förändringar i den personliga situationen eller familjesituationen. Det borde begränsas till informationsskyldighet om relevanta ändringar. Likaså lämnas tolkningen av ordet "proportionella" helt öppet i 84 a.2.

4.3. Syftet med att förenkla förfarandena kan inte nås genast efter att förordningsförslaget blivit godkänt. Alla medlemsstater är inte redo att ta i bruk ett kort förrän efter en (förhållandevis lång) övergångsperiod. Under den tiden kommer man att använda de gamla och nya förfarandena parallellt. Det kan skapa viss förvirring och ställer extra stora krav på informationen riktad mot såväl de behöriga myndigheterna som medborgarna.

4.4. Kraven på information som bör riktas till alla de instanser inom gemenskapens område som kan tänkas komma i kontakt med korten är synnerligen stora. Det kommer inte bara att finnas blanketter och ett europeiskt kort sida vid sida utan varje medlemsstat kan bestämma över detaljerade regler gällande kortet. Kortet kan vara ett separat europeiskt kort eller ett kombinerat nationellt och europeiskt kort. Administrativa kommissionen fattar beslut om informationen som kortet innehåller.

4.5. Eftersom avsikten är att förenhetliga rättigheterna för alla även under övergångsperioden och förenkla proceduren för själva sökandet av vård oberoende av om man kommer med den gamla blanketten eller det nya kortet, krävs det att den administrativa kommittén snabbt utarbetar de behövliga instruktionerna/regelverken hur man förfar med de olika blanketterna under övergångsperioden.

4.6. I förslaget har risken med att använda ett felaktigt kort enbart beaktats med förslag till en ny artikel 84 a. Risken för medvetet eller omedvetet missbruk kan vara stor, speciellt under övergångsperioden och den bör beaktas i medlemsstaterna.

4.7. I artikel 2.1 sägs det att handlingar kan överföras som pappersblanketter eller som elektroniska meddelanden via telematiktjänster. Då krävs det dock alltid en överenskommelse mellan myndigheterna i den sändande och den mottagande medlemsstaten, dvs. många hundra bilaterala avtal. Eftersom ett dylikt förfarande är synnerligen byråkratiskt och betungande, borde man snarast möjligt i TESS-programmet (teknisk utskott om telematik inom socialskyddsområdet) komma till en lösning som inte förutsätter separata bilaterala överenskommelser vid telematisk överföring av information.

5. Slutsatser

5.1. Kommittén ställer sig positiv till förslaget om ändring av de båda förordningarna. Kommittén utgår ifrån att de ändringar som kommer att göras i (EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr 574/72 kan bifogas till den stora helhetsreformen av dessa förordningar.

5.2. Medbeslutandet bör innebära att kommittén som rådgivande organ får möjlighet att uttala sig om samtliga ändringar som införs i texterna under beslutsförfarandet.

Bryssel den 29 oktober 2003.

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Roger Briesch

(1) EGT C 295, 7.10.1996.

(2) EGT C 89, 19.3.1997.

(3) EGT C 73, 9.3.1998.

(4) EGT C 157, 25.5.1998.

(5) EGT C 101, 12.4.1999.

(6) EGT C 367, 20.12.2000.

(7) KOM(2003) 73 slutlig.

(8) EUT C 220, 16.9.2003.