52003AE0923

Yttrande från europeiska ekonomiska och sociala kommittén om "Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om förhandling om och genomförande av luftfartsavtal mellan medlemsstater och tredje länder" (KOM(2003) 94 slutlig – 2003/0044 (COD))

Europeiska unionens officiella tidning nr C 234 , 30/09/2003 s. 0021 - 0023


Yttrande från europeiska ekonomiska och sociala kommittén om "Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om förhandling om och genomförande av luftfartsavtal mellan medlemsstater och tredje länder"(1)

(KOM(2003) 94 slutlig - 2003/0044 (COD))

(2003/C 234/06)

Den 14 mars 2003 beslutade rådet att i enlighet med artikel 80.2 i EG-fördraget rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ovannämnda förslag.

Facksektionen för transporter, energi, infrastruktur och informationssamhället, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 26 juni 2003. Föredragande var Hubert Ghigonis.

Vid sin 401:a plenarsession den 16 och 17 juli 2003 (sammanträdet den 16 juli) antog kommittén följande yttrande med 119 röster för och en nedlagd röst.

1. Inledning och bakgrund

1.1. Under de senaste femton åren har Europeiska unionen genomfört ett omfattande program för att avreglera och integrera luftfarten. Gemenskapen har slagit samman flera separata marknader och upprättat en enda "inhemsk" marknad för luftfart. När bestämmelser i form av det s.k. tredje paketet för liberalisering på luftfartsområdet antogs tillämpades principerna i programmet för den inre marknaden på luftfartsindustrin.

1.2. Internationella flygningar till och från EU fortsatte dock att omfattas av traditionella bilaterala luftfartsavtal. Europeiska unionen saknar alltså fortfarande en sammanhållen politik för internationell luftfart. I sin vitbok om den gemensamma transportpolitiken fram till 2010 "Vägval inför framtiden" framhöll kommissionen att det är en viktig prioritering att utveckla en sammanhållen extern luftfartspolitik, med tanke på de effekter som en splittrad strategi har på utvecklingen av vår luftfartssektor. Kommissionen har alltid ansett att sådana avtal leder till snedvriden konkurrens mellan europeiska lufttrafikföretag och får konsekvenser för inre marknadens utveckling genom inskränkningarna i investerings- och konsolideringsmöjligheterna mellan de europeiska lufttrafikföretagen. (I enlighet med dessa avtal måste lufttrafikföretaget till minst 50 % ägas av medborgare i sitt ursprungsland för att företaget inte skall förlora sina internationella trafikrättigheter.) I december 1998 väckte kommissionen talan mot åtta medlemsstater för brott mot fördragen genom de avtal som ger de amerikanska lufttrafikföretagen trafikrättigheter till, från och inom EU i utbyte mot starkt begränsade rättigheter för de nationella lufttrafikföretagen i dessa åtta stater (nationalitetsklausulen). Den 5 november 2002 dömde Europeiska gemenskapernas domstol dessa åtta medlemsstater för brott mot kommissionens externa behörighet i fråga om dels biljettpriser och tariffer inom gemenskapen, dels datoriserade bokningssystem genom de s.k. open skies-avtalen med USA. Domstolen konstaterar också att klausulerna beträffande ägande och kontroll av lufttrafikföretag utgör en överträdelse av etableringsrätten. Det innebär en diskriminering gentemot lufttrafikföretag i andra medlemsstater som inte har slutit denna typ av avtal. De hindras på detta sätt från att behandlas som inhemska företag i det avtalsslutande landet, vilket är förbjudet enligt gemenskapens regler om den fria etableringsrätten.

1.3. Kommissionen har nu dragit slutsatserna av EG-domstolens domar och har beskrivit gemenskapens externa politik inom luftfartsområdet samt fastställt riktlinjer och huvudprinciper för gemenskapen på detta område. Enligt kommissionen har domarna omedelbara rättsliga konsekvenser som gemenskapen kommer att behöva ta hänsyn till på kort sikt. Dit hör de bestämmelser i de bilaterala avtalen som numera sorterar under gemenskapens exklusiva externa behörighet. De nationalitetsklausuler som finns i nästan alla ovannämnda avtal innebär dessutom en diskriminering grundad på nationalitet, vilket strider mot gemenskapsrätten.

2. Sammanfattning av förslaget

Medlemsstaterna kan fortfarande sluta eller ändra avtal med tredje land i enlighet med gemenskapsrätten inom ramen för sin egen behörighet (enbart medlemsstaternas egna kompetensområden, eftersom bilaterala avtal bryter mot gemenskapsrätten och måste anpassas så länge inga förhandlingar förs på gemenskapsnivå). Eftersom avgränsningen av dessa behörighetsfrågor är en kärnpunkt måste medlemsstaterna ha ett nära samarbete med gemenskapens organ. Det föreliggande förslaget fastställer därför de förfaranden och förpliktelser som gäller för medlemsstaterna när de sluter bilaterala avtal. Eftersom det finns omfattande gemenskapsintressen som medlemsstaterna måste ta hänsyn till, bör det inrättas ett effektivt och öppet kontrollförfarande för detta ändamål. Medlemsstaten har klara informations- och anmälningsförpliktelser gentemot kommissionen och de andra medlemsstaterna då man påbörjar och avslutar förhandlingar om ett avtal. Om lufttrafikföretag involveras i förhandlingarna skall alla sådana företag i gemenskapen behandlas lika, för att utesluta diskriminering och för att undvika att nationella företag gynnas. Generellt är alla regleringar otillåtna som kan medföra diskriminering på gemenskapens lufttransportmarknad. Medlemsstaterna skall också inrätta förfaranden - utan diskriminering och med full insyn - för fördelningen av trafikrättigheter bland gemenskapens lufttrafikföretag.

3. Inledande kommentarer

EESK noterar den politiska överenskommelse som gjordes vid ministerrådets möte den 5 juni 2003 och beklagar djupt att överenskommelsen träffades utan att man inväntade yttrandet från kommittén.

4. Allmänna synpunkter

4.1. Efter domstolens domar befinner sig hela den europeiska lufttransportsektorn i ett besvärligt och osäkert rättsläge. Det finns ett mycket stort antal bilaterala luftfartsavtal mellan medlemsstaterna och tredje land med bestämmelser som strider mot gemenskapsrätten. Ändå har kommissionen inget mandat för förhandlingar med tredje land i frågor som rör gemenskapen. Kommissionen kräver därför att få detta mandat (se bl.a. punkt 2 ovan).

4.2. Förutom behovet att snabbt undanröja det osäkra rättsliga läget finns också trycket från luftfartsindustrin som har ett ytterst starkt behov av rättsligt stabila avtal eftersom trafikrättigheterna ingår i lufttrafikföretagens affärsrörelse. EESK anser därför att det snabbt bör inrättas en tydlig rättslig ram för förhandlingarna om internationella luftfartsavtal. Denna ram bör garantera att de bilaterala luftfartsavtalen blir förenliga med gemenskapsrätten, samtidigt som man bevarar de förmåner (trafikrättigheter) som har förhandlats fram i enlighet med konventionerna.

4.3. Ett enkelt, tydligt, öppet och effektivt informationsförfarande är önskvärt, med hänsyn till den befogenhetsfördelning mellan medlemsstaterna och kommissionen i förhandlingar om luftfartsavtal som följer av EG-domstolens dom av den 5 november 2002. Ett sådant förfarande skulle möjliggöra samordnade luftfartsförhandlingar med tredje land, antingen på medlemsstatsnivå eller gemenskapsnivå.

4.4. Under dessa omständigheter förefaller det lämpligt att förenkla de administrativa förfarandena för medlemsländernas information till kommissionen innan det hålls förhandlingar med tredje land. Det är önskvärt att kommissionen kan utnyttja möjligheten att varna ett medlemsland när detta lands förhandlingar förefaller kunna skada gemenskapens mål, men detta förfarande bör inte gå längre än vad som är nödvändigt för att garantera effektiv samordning mellan medlemsstaterna och kommissionen i förhandlingarna på deras respektive behörighetsområde.

5. Särskilda kommentarer om förslaget

På grund av de även fortsättningsvis delade befogenheterna och det delade ansvaret stöder EESK principiellt kommissionens initiativ att genom en förordning inrätta ett effektivt system för samarbete och samråd mellan medlemsstaterna och gemenskapen, så att man redan i förväg kan uppmärksamma problem och skilda åsikter.

5.1. Artikel 1.2

De administrativa förfarandena måste minimeras. (Det verkar överdrivet att kräva att anmälan om ett nytt avtal enligt artikel 1.1 med alla detaljer skall inlämnas minst en kalendermånad innan kontakt tas med det berörda tredje landet.)

5.2. Artikel 4.2

Kommissionens möjlighet att opponera sig mot ett avtal förefaller gå vida utöver gemenskapens legitima rätt till information, anmälan och insyn. EESK anser att den bör ersättas med möjligheten för kommissionen att varna ett medlemsland när detta lands förhandlingar tycks kunna skada gemenskapens mål.

Bryssel den 16 juli 2003.

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Roger Briesch

(1) Kommissionen kräver i detta sammanhang ytterligare åtgärder, nämligen att tillåtelse ges för följande förhandlingar:

- mellan gemenskapen och USA om att inrätta ett öppet luftrum,

- och på gemenskapsnivå om val av EG-lufttrafikföretag för internationella flyglinjer till och från tredje länder samt om frågor som sorterar under gemenskapens exklusiva behörighet.